Det är något visst med Södermalms syrener. Kanske att de passar så bra till husen, planken, staketen och utsikten. Marie från Nyfiken Grön AB och jag har åtminstone ett gemensamt intresse - Södermalms syrener! Därför gick vi en syrenvandring den här tidiga lördagsmorgonen innan Stockholm Maraton startade. Det var i grevens tid...nästa helg har de säkert blommat ut. Vi hade en fin vandring som avslutades med kaffefika på mysiga Café Kahve.

 

 

Den här dagen i Nerja som ligger fem mil utanför Malaga, fick jag av min dotter i födelsedagspresent. Hon hade planerat och läst på om den lilla paradisstaden och efter att ha vandrat ner mot havet från bussen så stod vi plötsligt där på Europas balkong som platsen kallas. Från balkongen har man en otroligt vacker utsikt och under balkongen ligger en restaurang inne i berget.

Dotter bjöd på lunch och vi vilade i solen vid havet några timmar. Om man jämför gränderna i Marbella med Nerjas slingriga små gator så känns det mer levande här i Nerja, som om det bor vanliga människor i husen och att butiker och restauranger ägs av ortsbefolkningen. Något som var lite märkligt var att maten på de flesta restauranger var väldigt billig här och på caféet med den fantastiska utsikten, där fick man gott kaffe och bakelse för några få euro.
Tack för en fantastisk fin dag kära dotter!

Vi kom med buss från Malaga och väl framme i Marbella så tog vi oss ner till stranden. Det här skulle vara en typisk spansk solsemesterort och jag förväntade mig att se gräddan av soldyrkare bränna sitt skinn där på stranden.  Jag antar att det är off season nu därför att stranden var nästan tom på folk trots att det var lördag. Allt såg oerhört tråkigt ut, sanden på den smala strandremsan var grov och de stora hotellens arkitektur orkar jag inte ens kommentera.
Nej...det här var en stor besvikelse. Jag visste att det inte skulle vara någon drömplats för mig, men jag trodde ändå att stranden och hotellen skulle vara i mycket bättre skick. Det var ganska sunkigt faktiskt.

Som tur var så gick vi upp i den lilla trånga delen av staden där bougainvillean klättrade på kritvita hus (hur många turister har inte det motivet i sina fotoalbum?) och där restauranger trängdes tillsammans på de små torgen. Det var mysigt att sakta vandra där även om det nästan var på gränsen till för mycket på något sätt. Som om det inte var riktigt äkta. Svårt att förklara. Efter en god lunch på en italiensk restaurang där vi satt under en stor bougainvillea, så tog vi bussen tillbaka till vårt Malaga där fotbollsmatchen väntade.

En bit från vårt hotell bodde spelarna i Barcelona och vi kom faktiskt samtidigt till arenan. När vi i vintras beställde den här resan visste vi såklart inte att serien nu redan skulle vara avgjord och att Bercelona vunnit La Liga. På grund av det så var inte den här matchen så viktig, vilket betydde att Barcelona ställde upp med ett b-lag.
Alltså fick vi inte se de stora stjärnorna som Messi, Iniesta, Xavi, David Villa m.fl.
Men det var ändå roligt att se matchen där unga kommande stjärnor ville visa vad de kunde. En bit in i andra halvlek så kom trots allt två spelare från den vanliga startelvan in på plan, Alves och Pedro och det blev i varje fall lite stjärnglans.

Malagas fans var hängivna och det var bra stämning på läktaren. Att gå på fotboll i Spanien är en trevlig fest och hela familjer kan gå utan att riskera att bli beskjutna av raketer mm. som hemma i Sverige.
Efter att ha legat under med 1-0 så vände Barca och vann till slut med 3-1 efter mål av Bojan, Afellay och Bartra.
Ännu en fin dag och efter matchen tog vi en stilla kvällsvandring i våra hemmakvarter runt katedralen.

Dag 2 tog jag kameran och smög ut tidigt. Ljuset var varmt och mjukt och de blålila jacarandaträden var ännu vackrare än då vi anlände till Malaga. Jag stannade länge i sluttningen upp mot borgen.
Jag tycker om Spanien och jag tycker om spansk fotboll och i synnerhet FC Barcelona men jag vet inte om jag tycker så mycket om det spanska folket. De är inte direkt trevliga och ett folk som tycker att tjurfäktning är en underhållning år 2011 förstår jag mig inte på. Dag 3 kommer att handla om ett besök i en känd turistort och om en fotbollsmatch!

Det är hög dramatik i Edvard Anderssons växthus i Bergianska trädgården just nu. Vid tolvtiden besökte jag den jättelika oformliga fallosen...vilket är betydelsen av det latinska namnet Amorphophallus titanum, på svenska jätteknölkalla. Efter mitt besök kom Radio Stockholm och annan media för att bevaka det stora ögonblicket.

Läs mer på Bergianskas hemsida

Jag fick ett meddelande om att blomman slagit ut klockan 13.10, bara en timma efter det att jag varit där. Jag begav mig till Edvard Anderssons växthus ännu en gång och nu fick jag äntligen se den fantastiska blomman. Kunnig personal från Bergianska fanns på plats för att svara på aldrig sinande frågor från besökarna.

I två dagar blommar den nu innan den börjar skrumpna ihop. Jag hörde från en av Bergianskas personal att den här knölen väger 40 kg men att den med tiden kan väga ända upp till 160 kg!

Så har jag då sett jätteknölkallan blomma och jag kan återgå till packning mm.

Min sommarförkylning frodas och fick mig att sitta i soffan i natt för att få lite sömn. Lade jag mig ner så hostade jag konstant och oroade mig att grannarna skulle ringa störningsjouren.
Men natt blev till morgon och jag begav mig till slottsparken för att möta en bloggvän som konfererade på slottet.

Morgonen var solig och vacker och nattens temperatur hade nosat på frostgrader. Redan strax efter klockan sex träffades Anita och jag en stund i parken innan vi båda skulle äta frukost och det var ett mycket trevligt möte.
Anita har en mycket fin blogg och tar riktigt bra foton, tyvärr hade hon bara med sig sin lilla kompaktkamera idag och om det skulle bli något inlägg om Engsholm på hennes blogg så blir det kanske inte de sedvanligt proffsiga bilderna. Jag sa att hon kunde låna min kamera...men att få en Canonanvändare att ens hålla i en Nikon funkade inte...!

Min sysselsättning i parken nu är bl.a. att bära ut och in på alla växter som ska avhärdas innan de om ca. en vecka ska få sin plats ute i trädgården. Pioner och löjtnantshjärtan fick stöd innan jag lämnade parken för att kurera min förkylning hemma i morgon, innan vi tar planet mot Pablos stad på torsdag.

På Engsholms slott har vi en kondisbloggare av rang. Besök hennes blogg Bettans bakverk så får ni se själva!

Och här är en trevlig länk!

Man kan korsa och förädla hur många prunusarter som helst och få fram alla möjliga och omöjliga varianter av prydnadskörsbärs- och plommonträd, men de ursprungliga rena arterna är ändå vackrast tycker jag. De har enkla blommor, de är friska och härdiga, lite charmigt stökiga i växtsättet och på grund av sin härdighet så används t.ex. krikon som grundstammar till våra flesta plommonträd.

Krikon kanske inte är någon växt som man använder i tjusigt stylade trädgårdar men där naturen gränsar och vid en sommarstugetomt är den underbar och passar perfekt. Hade jag en tomt idag så skulle den innehålla mycket av krikon, körsbärsplommon och slån.

Det är lite besvärligt att reda ut det här med plommon, krikon, körsbärsplommon och slån.

Så här beskriver man det på Den virtuella floran:
I Sverige finns två underarter vilka ibland betraktas som olika arter. Huvudunderarten, plommon (ssp. domestica), är vanligen trädformad och har kala eller gleshåriga kvistar utan tornar, större och något avlånga frukter som är gula, rödaktiga, gröna eller blåvioletta, med en sten som lätt släpper från fruktköttet. Underarten krikon (ssp.insititia (L.) Bonnier & Layens) har håriga, torniga kvistar och växer ofta som snåriga buskage.

Krikon har dessutom mindre frukter än plommon, de är ganska runda och vanligen blåaktiga med en sten som sitter fast i fruktköttet. Hybrider mellan plommon eller krikon och slån (P. spinosa) kan ibland påträffas.

Se krikonrecept i köket här.

Hej på ett tag då Lybska gränd!

Jag tycker om gamla trädgårdar som har något av ett planerat förfall över sig och Muramaris gränsar till en sådan plats. Samtidigt känns trädgården lite ängslig, som om den väntade på att bli omhändertagen. Det fanns en stark kärlekshistoria här en gång. Villa Muramaris byggdes mellan 1915 och 1917 av makarna Ellen och Johnny Roosval. Ellen, född von Hallwyl, kom från en av Sveriges då rikaste släkter och orsakade skandal när hon skiljde sig för att kunna gifta om sig med Johnny som var en man av folket, senare dock professor i konsthistoria

Muramaris är Ellens och Johnnys gemensamma skapelse och ömsesidiga kärleksförklaring. Historien om paret finns beskrivet i boken ´´Som berusad av din närhet´´ som är slut på bokförlaget och omöjlig att hitta på antikvariat...jag har försökt många gånger.

Hur som helst...mitt besök i trädgården fick mig att andas lugnare och jag gick ner mot havet för att följa vandringsleden i naturreservatet Brucebo.

När jag hälsat på mina hyresvärdar och installerat mig på rummet gick jag bort mot botaniska trädgården. Botaniska trädgården i Visby är en av de bästa platser jag vet. Det är något som händer med mig när jag kliver in i den trädgården och jag tänkte att jag skulle försöka komma på vad det är som är så speciellt.

Om man börjar med att beskriva själva platsen så är läget vid havet med muren som skiljer trädgården åt, så fantastisk vacker. Sedan handlar det om träden. Runt hela trädgården finns enormt stora träd och här kan man hitta kejsarträd, tulpanträd, ginkgoträd, mullbärsträd, fikon, japansk magnolia, manna-ask, kinesträd, plataner, japansk zelkova, mammutträd, gudaträd, olika almar och lindar och de allra flesta är enormt stora. De är placerade runt om platsen men även inne i trädgården och man förstår att någon eller några har tänkt klokt innan man planterat dessa ståtliga träd.

Men det dyker även upp andra känslor här inne. Jag minns när jag kom hit första gången när jag var liten och tyckte redan då att det var en speciell plats.
För några år sedan satt vi här inne, mitt i natten, Katarina och jag, med tända ljus i augustimörkret och med vin i glasen. En oerhört stark upplevelse. Jag vet att det är förbjudet och om du läser det här nu trädgårdsmästare Lasse...så städade vi efter oss och jag tror väl att det är preskriberat nu va? Lovar att inte göra om det!

Jag är nog en trädmänniska om man nu ska välja en inriktning bland alla växter som man använder i trädgårdar. Jag kan ibland bli trött på känsliga perenner och sommarblommor som dukar under för det minsta motstånd. Några frostnätter, någon som trampar på blommorna, en hare som använder sommarblommor som kvällsgodis eller svampar och insekter som tar kål på någon känslig växt.
Träden däremot står stolta och kraftfulla och skapar sina egna miljöer omkring sig, en trädgård utan träd blir en fattig trädgård. Ibland känner jag att jag skulle vilja jobba enbart med träd.

Visby i början av maj ligger några veckor efter Stockholm i grönska och den här gången stod träden i botaniska nästan nakna, även om det började spira så smått i trädkronorna och den japanska magnolian blommade något. Först blev jag en aning besviken att jag kom lite för tidigt, men sedan insåg jag att det var ett perfekt tillfälle att se trädkronorna på de här exotiska träden, hur olika grenverken såg ut. På sommaren ser man ju bara det gröna taket här inne. Så, jag är nöjd, även om jag skulle ge mycket för att få stanna några veckor och se trädens blomning och att bladen vecklades ut.

Båten anlände till Visby halv tre på eftermiddagen, så den här dagen blev inte så lång i medeltidsstaden. Jag hann med botan, en liten sväng upp i stan och sedan var det dags för den sedvanliga Visby-solnedgången. Men först blev det ett kort möte med en vän vid havet och en sväng i botaniska.
Jag brukar tycka att det är ganska banalt att plåta solnedgångar...men här i Visby kan man ju inte låta bli.

Jag gick mot rummet i gränden och laddade för en cykeltur nästa morgon ut till det märkliga och magiska Muramaris och senare hittar jag det mysigaste fiket inne i Visby.

Prunus sargentii - Bergskörsbär i buskform planterade jag i parken 2001 och jag såg framför mig ett hav av de vackra blommorna under Engsholms vårar framöver. Den lilla busken växter bra år för år och blommande med några enstaka blommor här och där. Ingen lade nog märke till vare sig blommor eller buske, förutom jag som stirrade otåligt på växten varje vår. Åren gick och busken växte sig stor som ett mindre träd, precis som jag tänkt.

Förra året började jag helt tappa tron på den här kompisen och planerade att sätta något annat på platsen. Men nu äntligen har den börjat blomma och då över hela kronan. Det är svårt att fånga blomningen på bild men jag känner mig mycket nöjd. Gillar blommorna mot de mörka bladen och bladens höstfärg är magnifik. Nu har den vuxit färdigt och kan koncentrera sig på att blomma i stället för att lägga all kraft till att växa. Från och med nu kommer den här bergskörsbärsbusken att bli vackrare för varje år och jag tror att vi fått det smycke som jag tänkte en gång.

Nu firar vi helg, vädret ska bli bra sägs det. Trevlig helg alla som hittat hit!

I en liten by som vi passerade på väg mot plantskolan hittade jag den här underbara granhäcken. Så här tycker jag att en granhäck ska se ut och alla ni som köpt tomter med gamla granhäckar - glöm inte att beskära den varje år! Jag har sett så många granhäckar som blivit förstörda för all framtid genom att man struntat i att beskära dem. Läs här!

Att svara på kommentarer här på bloggen vill jag fortsätta med så mycket jag hinner även om jag missar någon kommentar ibland.

I morse föll snön tungt över slottsparken och man börjar fundera på det där med breddgrader igen. Hur har man hamnat här? På eftermiddagen övergick nederbörden i ett välbehövligt vårregn. Nu hoppas jag innerligt att vädret blir ett helt annat på lördag, söndag och måndag!

Jag tog tempen på badvattnet = 2 grader!

Ikväll ska vi bli klara för final i Champions League som spelas på Wembley den 28 maj. Jag kan inte tänka mig att Barca tappar 2-0 som dom fick med sig från förra mötet.

Uppdaterat: Och nu är vi i final!