När jag hälsat på mina hyresvärdar och installerat mig på rummet gick jag bort mot botaniska trädgården. Botaniska trädgården i Visby är en av de bästa platser jag vet. Det är något som händer med mig när jag kliver in i den trädgården och jag tänkte att jag skulle försöka komma på vad det är som är så speciellt.

Om man börjar med att beskriva själva platsen så är läget vid havet med muren som skiljer trädgården åt, så fantastisk vacker. Sedan handlar det om träden. Runt hela trädgården finns enormt stora träd och här kan man hitta kejsarträd, tulpanträd, ginkgoträd, mullbärsträd, fikon, japansk magnolia, manna-ask, kinesträd, plataner, japansk zelkova, mammutträd, gudaträd, olika almar och lindar och de allra flesta är enormt stora. De är placerade runt om platsen men även inne i trädgården och man förstår att någon eller några har tänkt klokt innan man planterat dessa ståtliga träd.

Men det dyker även upp andra känslor här inne. Jag minns när jag kom hit första gången när jag var liten och tyckte redan då att det var en speciell plats.
För några år sedan satt vi här inne, mitt i natten, Katarina och jag, med tända ljus i augustimörkret och med vin i glasen. En oerhört stark upplevelse. Jag vet att det är förbjudet och om du läser det här nu trädgårdsmästare Lasse...så städade vi efter oss och jag tror väl att det är preskriberat nu va? Lovar att inte göra om det!

Jag är nog en trädmänniska om man nu ska välja en inriktning bland alla växter som man använder i trädgårdar. Jag kan ibland bli trött på känsliga perenner och sommarblommor som dukar under för det minsta motstånd. Några frostnätter, någon som trampar på blommorna, en hare som använder sommarblommor som kvällsgodis eller svampar och insekter som tar kål på någon känslig växt.
Träden däremot står stolta och kraftfulla och skapar sina egna miljöer omkring sig, en trädgård utan träd blir en fattig trädgård. Ibland känner jag att jag skulle vilja jobba enbart med träd.

Visby i början av maj ligger några veckor efter Stockholm i grönska och den här gången stod träden i botaniska nästan nakna, även om det började spira så smått i trädkronorna och den japanska magnolian blommade något. Först blev jag en aning besviken att jag kom lite för tidigt, men sedan insåg jag att det var ett perfekt tillfälle att se trädkronorna på de här exotiska träden, hur olika grenverken såg ut. På sommaren ser man ju bara det gröna taket här inne. Så, jag är nöjd, även om jag skulle ge mycket för att få stanna några veckor och se trädens blomning och att bladen vecklades ut.

Båten anlände till Visby halv tre på eftermiddagen, så den här dagen blev inte så lång i medeltidsstaden. Jag hann med botan, en liten sväng upp i stan och sedan var det dags för den sedvanliga Visby-solnedgången. Men först blev det ett kort möte med en vän vid havet och en sväng i botaniska.
Jag brukar tycka att det är ganska banalt att plåta solnedgångar...men här i Visby kan man ju inte låta bli.

Jag gick mot rummet i gränden och laddade för en cykeltur nästa morgon ut till det märkliga och magiska Muramaris och senare hittar jag det mysigaste fiket inne i Visby.