Hur jag än försöker att tycka om det här mörka, isiga, snöiga och kalla landskapet som vi befinner oss i nu,  och som de flesta sjunger lovsånger om...så lyckas jag inte.
Vad gör man då? Jo man drar till tropikerna och till ett Medelhavsklimat för att tina upp en aning och för att inte glömma bort att det verkligen finns växter som frodas och blommar där ute i världen....och i Edvard Anderssons underbara växthus i Bergianska trädgården.

Det blev en stunds stilla vandring i grönskan och där t.o.m. jag kunde känna dofter av levande växter och jord.

Bild 1 Ullungrönn - Sorbus ´Dodong´ (blir 5 m. hög)
Bild 2 Kaprifolazalea - Rhododendron pericymenoides
Bild 3 Vingad benved - Euonymus alatus
Bild 4 Ginnalalönn - Acer ginnala

Det är en ganska blomfattig tid nu i Begianska trädgården och i många andra trädgårdar. Buskrosor och klätterrosor blommar över nu och det är väl perenner och annueller som får lysa upp det gröna med alla sina färger. Den vackra vita silverastilben var det som fångade mitt intresse här idag och jag tycker om att de massplanterad dessa vackra.

Efter en tisdagsvandring i Bergianska trädgården sögs en storm av gräspollen in i min näsa och mina gamla besvär med detta pollen slog till igen. Jag nös konstant under vandringen, ögonen rann och halsen var igenpluggad.
De hade slagit ängsmarkerna och gräset låg kvar så att örterna ska få fröa av sig.
Det var inte många buskar som blommade nu i trädgården och träden blommar inte alls den här tiden på året. Nu är det perennernas tid och det finns en hel del som blommar men den stora blomingstiden står inför dörren.

Här inne i Victoriahuset finns världens största näckros. Victorianäckrosen härstammar från Sydamerika där den växer i Amazonflodens biflöden. Bladen kan bli 2,5 meter i diameter och kan bära 70 kg. Blomman slår ut på kvällar och nätter och drar ihop sig på dagarna. Det runda växthuset har funnits här sedan år 1900 och det är mycket märkligt att jag ännu inte gjort ett besök där inne....under alla år som jag besökt  Bergianska trädgården. Det börjar nog bli dags snart!

Vandrade runt lite i Bergianska trädgården här om dagen igen och såg att det fortfarande är rododendronens tid. Jag är ganska kluven till vad jag ska tycka om de färgstarka blommorna men hur som helst så dras man till de sprakande färgerna och backen ner mot Brunnsviken är en perfekt vald plats för dessa buskar. Här fanns flera som fotade de glada färgerna och jag sköt av några bilder trots att jag bestämt att det inte ska vara mer rododendron i år på bloggen.

Den lugnare delen av trädgården, där man kunde andas ut och där jag såg pärlrönnen blomma och framför allt den vackra Deutzian och alla olika arter av syrener som blommar senare än våra bondsyrener. Mer om dessa olika syrener i ´´Dagens växt´´.
Som jag sa tidigare så är Bergianska trädgården finare än på mycket länge....ett stort beröm till de som sköter trädgården. Trots den regniga försommaren och den kallaste på 50 år så blommar det fint i trädgården.

Det blev en snabb sväng genom Bergianska när jag ändå åkte förbi på väg hem från Norrtälje. Flera sorters pioner blommade och hagtornsträd stod för den vita trädblomningen.
Jag måste verkligen berömma personalen som sköter trädgården. Det var mycket snyggt i hela trädgården och hur fantastisk än Göteborgs botaniska är och att det vinner överlägset vad gäller antal spännande växter i parken så är det något visst med Bergianska och dess läge här vid Brunnsviken.
Att jag råkade köra på en stor sten vid parkeringen så att 307:an fick en rejäl smäll på sidan och att jag nu skapat mer jobb åt bilplåtslagare....tar inte bort känslan av att jag gillar den här platsen.

Dagens vandring i Bergianska trädgården gick under blommande prunusträd. Nu har jag insett att man inte kan få för mycket av prunusblomning, här i Stockholm är vi mitt uppe i den nu. De vita och rosa blommorna lyser lång väg i trädgården och man dras dit utan att själv styra stegen. Det var Prunus sargentii och Prunus cerasifera som härskade i trädgården idag.  Nu är vi på väg in i häggblomningens tid och då sätts mitt dåliga luktsinne på prov.
Mannen i den vita hatten beundrar bergskörsbärsträdets blomning och nere vid japanska dammen skymtar körsbärsplommonets vita hav av blommor.
Varför pratatar ingen om körsbärsplommonträd (Prunus cerasifera) ? Tillsammans med bergskörsbärsträden (Prunus sargentii) är körsbärsplommonträdet vackrast just nu...tycker jag!

Bergianska var extra vackert idag och värmen och lugnet gjorde att man stannade länge.

De buskar som blommar allra tidigast får en speciell plats i ens hjärta. Efter vår mörka och kalla vinter glädjs man extra mycket när det spricker ut blommor på buskarnas kala grenar. Först ut brukar kejsarolvon (Viburnum farreri), trollhassel (Hamamelis japonica) och körsbärskornell (Cornus mas) vara. Jag hittar inget kejsarolvon i Stockholm just nu...någon som ver?
De här gulblommande buskarna hittade jag idag i ett rått/grått Bergianska här i Stockholm. Efter gårdagens sommarvärme tog vi ett steg tillbaka och hamnade i gråvädret igen och det fanns inte mycket som lockade att föreviga på bild....förutom dessa gulblommande buskar då.

Eftersom jag ofta går en sväng i vår botaniska trädgård så gör jag en ny kategori som får heta Bergianska.

Trädet från vänster är Prunus jamasakura och de två till höger är Prunus sargentii båda två...alltså bergskörsbär och jag förstår inte varför det ena blommor så mycket och det andra bara har enstaka blommor här och där....precis som mitt i slottsparken, jag måste maila Bergianska.

Nu hittade jag den rätta och lugna vårkänslan i Ulriksdals slottspark, eller rättare sagt i utmarkerna av slottsparken. Jag gick längs den lilla ån och häggens grenar hängde ner över vattnet som stilla flöt förbi. Marken var grön runt omkring med lagom mycket vitsippor, svalört mm. Inte ett vitblommande prunusträd så långt jag kunde se. Fåren betade på andra sidan ån och överallt ljöd koltrastens fantastiska sång och gräsänder simmade sakta i ån. Jag undrar om änderna kan se det vackra eller om de bara har mat och fortplantning i tankarna? Tyvärr gick det inte att fånga den här känslan på bild. Det utlovade regnet hade bytts mot en stålande dag i Stockholm.

Bergianska trädgården var öde på folk nu på förmiddagen. Den i mitt tycke absolut vackraste prunusblomman är Purnus sargentii eller bergskörsbäret. Den enkla blomman tycker jag är vackrare än den fyllda japanska körsbärsblomman. Just nu blommar buskformen som står vid den japanska trädgården.

Jag har planterat just buskformen av bergskörsbäret i slottsparken men får det inte att blomma så mycket som man kan önska....det har just börjat blomma där också nu och varje år tror jag att den där täta blomningen ska inträffa. Det kan bero på att busken växer väldigt mycket varje sommar. Det blommar alldeles säkert tätare när tillväxten stannat av något. Jag gödlsar inte och håller inte öppen jord runt. Trädformen av bergskörsbär blommar fint redan i tidig ålder. Jag får väl ha tålamod och vänta något år till.

Även förra året gick jag här den första maj och då hade våren inte hunnit lika långt som i år, våren var väldigt sen då. Nu var de små lökväxterna som scilla och porslinshyacint utblommade. Min vandring i trädgården gick inte åt någon direkt riktning....jag korsade trädgården fram och tillbaka.