Världens största träd - Redwood eller Mammutträd?
Vi fascineras ju alltid av vad som är störst, högst, snabbast, farligast mm. Och visst är det spännande när ett träd blir högre än 100 meter högt. Våra granar här i Sverige blir sällan högre än 50 meter (vanligast omkring 30 meter). Frågan om vilket träd som är störst eller högst kommer ofta upp och nu ska vi reda ut det här genom att jag helt enkelt skrivit av en bok ur min bokhylla.
Bilderna kommer från Lotta Lotass.
Hämtat ur boken Träd från hela världen av Hugh Johnson 1973.
Debatten är ännu oavslutad ifall tidiga invandrare i Australien bara skröt då de rapporterade eucalyptusträd över 150 meter höga. Obestridligen är dock redwood det högsta kända trädet, och dess kusin mammutträdet det största, omkrets på 31 meter vid basen är rekordet. (Redwoodträdet kan bli över 100 meter högt och det hösta nu levande trädet är 115 meter högt. Hämtat från Wikipedia)
Hur stora de är i relation till vanliga träd kommer bara fram i de jämförelser som den amerikanske dendrologen Rutherford Platt gjort. Den största grenen på det största trädet växer ut 50 meter över marken. Men denna gren är själv 50 meter lång och 2 meter i diameter. En gren större än den största almen i världen håller mer än en jättealms vikt horisontellt över marken.
Det tog tid t.o.m. för 1800-talets kalifornienbor i all deras kraft och vinningslystnad att tänka ut ett sätt att fälla sådana fantastiska träd. Det finns en ton av hysterisk triumf i en tidningsnotis om fem man som under tre veckor huggit in på en jätte, 10 meter i genomskärning, och fällt den.
I gångna tider, före istiderna, växte redwoodträd på många platser i världen. Fossila fynd har gjorts bl.a. i England, Tyskland, Spetsbergen och Sverige. Men liksom många andra träd har de dragit sig tillbaka till den enda plats som erbjuder dem idealiska förhållanden.
Risk för omedelbar förvirring ligger i det faktum att det är två träd i denna historia, inte ett. För att göra det ännu värre är det träd som botanikerna kallar Sequoia sempervirens av lekmän kallat ´´redwood´´ eller ´´kustsequoia´´ medan det träd som lekmän kallar ´´big tree´´ eller ´´mammutträd´´ är botaniskt avskilt i ett eget släkte Sequoiadendron med bara en art Sequoiadendron giganteum.
Till det yttre är de två ganska lika. Deras blad och kvistar är helt olika, men vad som skiljer dem mest är dock deras miljökrav och sätt att växa.
Kustsequoian når sin otroliga höjd inom täta bestånd i norra Kaliforniens milda men dimhöljda kustområde. Mammutträdet bygger upp sin jättestam i öppna blandbestånd tillsammans med vittall, ponderosatall och rökelseceder i det relativt torra och extrema klimatet på västsluttningen av Sierra Nevada, där den mesta nederbörden kommer som snö.
En redwoodskog är inte likt något annat. De bästa bestånden finns på fruktbara, släta alluvialområden, skyddade av kustkedjan men inom ett avstånd av 50 km från kusten. Bull Creek Flat i Rockefeller Forest nära riksväg 101 är en av de bästa reservaten med 4000 hektar magnifik skog. Mest imponerande då man ser den för första gången, är inte trädens höjd, för det är nästan omöjligt att följa ett med blicken ända upp, utan det är den samlade massan, hur de står där så tätt att man knappast kan klämma sig emellan två stammar, sex meter tjocka.
Hela skogen tycks växa upp ur en enda jättehärva av rötter. Inget annat än några ormbunkar kan växa där nere i skymningen. Miljön är högtidlig och enkel. Skogsmarkens mjuka bruna täcke av förna, träden som står mera som murar omkring en än pelare, den mörkt rödbruna barken, då och då belyst av en stråle högt uppifrån. Arkitekturen är utpräglat gotisk: barkens djupa 5 meter långa fåror slutar med ett smalt valv i tidig engelsk gotik.
Anblicken av mammutträden i Sierran gör ett ännu starkare intryck. Där är visserligen en del marknadsgyckel med t.ex. hål i stammar att köra bil igenom. Men man kan stå på håll och se hela det fenomenala växtmonstret, den jämntjocka stammen som går liksom en bred väg upp till den tunga kronan av grova grenar, kanske 30 meter av knoppande liv ovanför en 70 meter enkel osmyckad stock. Den högsta, ett fyrtorn på 107 meter, är knappt 16 meter lägre än det högsta redwoodträdet. Ett av dem med 33 meters omkrets vid basen är åtminstone 3 500 år gammalt och några av de största har passerat minst 4 000 år. Det kan inte bli tal om att några ´´sekundära´´ skogsträd någonsin kommer att uttränga dem, om inte för timmerproduktionens skull.
Eftersom dessa båda arter aldrig växer tillsammans i naturen har man ingen möjlighet att direkt jämföra dem. Odlade kan de skiljas åt på bladverket - om man kommer åt det!
Mammuten är väsentligen fjällig, med fjällens storlek något mellan cypressens och den chilenska araucanatallens men med något av araucanans ödleartade yttre. Redwood har två slags blad. På de nya skotten likan mammutträdets, men f.ö. som hos idegranen flata avsmalnande barr i regelbundna rader. Barren blir kortare mot änden av kvisten så att varje ´kvist får båtform. Yttexturen är styv och sträv.
Jätteträden till Europa
Vid odling har ´´den stora´´ visat sig vara mest oöm och anpassningsbar. Dess ankomst till Europa 1853 blev en sensation. Svagheten för Libanons ceder höll på att gå över och ´´the big tree´´ tog dess plats. Det döptes till Wellingtonia för att hedra ´´Järnhertigen´´. Det fanns inte en jordägare i England som inte planterade minst ett mammutträd. Och England passade det utmärkt. Träden överlevde och finns än idag snart sagt på varje gods.
Det hösta finns i Devonshire och var 1970 55 meter högt.
I USA gjordes ett försök att döpa trädet till ´´Washingtonia´´, ett namn som dock redan var upptaget av en palm. Det är köldhärdigt så långt åt norr som till Rhode Island på östkusten. Men det har aldrig väckt en sådan hänförelse där som i Europa, kanske beroende på bristen på stora privata parkområden.
Om mammutträdet planteras öppet får de nedåtriktade understa grenarna möjlighet att sluta sig kring stambasen. Flera av de mest storslagna exemplaren har på så vis format sig till breda pyramider.
Det hör till kustsequoiornas natur att växa tätt tillsammans. Träd som växer ensamma tycks fara illa av kyla och vind. De bästa exemplaren utanför Kalifornien, där den är mycket planterad, finns i sydvästra England där den nått 45 meter ii höjd. Men i centrala Frankrike t.ex. där wellingtonian går bra till, trivs inte redwood alls.
Mammutträdet övervintrar knappast i Sverige (Enligt författaren). De danska klarade sig bättre. Bäst lämpad är Norges kust, där den värms av Golfströmmen.
Mammutträd i Sverige:
- Slottsträdgården i Malmö
- Limhamn, Malmö.
- Bergianska trädgården i Stockholm
Till vänster Redwood och till höger Mammutträd.
Mammutträd - Sequoiadendron giganteus
Fantastiska fakta om träd
Var ute och klev bland redwoods på en usa-semester 1982 - i södra Oregon tror jag det var. Eller kanske i norra California. Det var en riktigt hisnande upplevelse och inget man glömmer bort i första taget.
härliga bilder!
det finns ett par rejäla mammutträd malmö, ett planterat under 20-talet i limhamn, det har nått en rejäl, kanske sin slutliga då toppen tycks blåsa av. i alnarpsparken finns förutom mammutträd även nyplanterad ex av redwood.
"Mammutträdet övervintrar knappast i Sverige".
?
Ta en titt i Bergianska nästa gång du är där, uppe i klippträdgården till höger rakt efter ingången ;-)
Jag minns fortfarande några vykort som min pappa hade sparat från de år han bodde i Kalifornien. Jag var barn och såg med häpnad på ett stort träd som en bil körde igenom. Fanns det verkligen så stora träd?
Många, många år senare hade jag själv möjlighet att konstatera att visst fanns och finns det så stora träd. Bjässar som är så stora att man inte riktigt kan uppfatta att det är just träd. Jag undrar hur det låter när ett sådant träd faller till marken - som en mindre jordbävning kanske?
Otroligt stora träd, männen ser ut som lilleputtar.
fin blogg :)
Vilka häftiga träd. Tänk om vi skulle få träd med sex meters diameter till vår massafabrik. Barktrumman skulle minst behöva vara 100 m i diameter och huggskivan 30 meter i diameter. Elmotorn som skulle klara en sådan huggskiva skulle behöva en hel kärnreaktor för att generera strömmen.
Lena: Det är något jag verkligen skulle vilja göra!
erik: Tack för den informationen.
Arboarkticum: Som jag sa så har har skrivit av hela kapitlet ur boken. Jag verkar ha missat mammutträdet i Bergianska...måste dit så fort som möjligt för att se det. Det lär dock inte bli så stort här hos oss.
Eva: Det är ju helt underbara de här gamla bilderna. Har du kvar vykorten?
Mariana: Visst är de sjukt stora?
ka: Tack!
Leif Fryle: Skulle skapa en del problem då förstår jag...
Buxbom heter väl Sempervirens också, fast dom är ju inte så stora :-P
Intressant! Den där Lotassgrunkan är helt suverän! :)
Leif: Sempervirens är artnamnet och betyder ´´ständigt grönskande´´.
Mira: Ja verkligen och Hughs bok är inte så tokig heller.
Det är onekligen spännande med dessa jättar. Jag visste inte att det fanns två arter. Men det är det som är så bra här att jag alltid lär mig något nytt. Måste också bege mig till Bergianska och titta.
Hejsan! Älskar bilderna på din blogg! Så fina!
I National Geographics senaste nummer finns en fin artikel om redwoodskogarna i Kalifornien. De har också en utvikningsbild av ett sådant! Visst vill man dit och titta!
Kersti: Ja vi får kolla in Bergianska.
Susanna B: Hej..tack!
Lars: Aha...då måste jag försöka få tag i den. Tack för tipset!
Tyvärr är mammutträdet på Bergianska alldeles brunt just nu. Det blir nog till att plantera om och hoppas på varmare vintrar.
Aj då Lars...jag som hade tänkt ´´knäppa kort´´ på det. Får söka upp någon i Skåne i stället.
Gamla skogsarbetare i sverige,måste bli imponerade av dessa jätteträd!
Här är en "Gammal skogsarbetare"..
Jovisst blir man imponerad. Men jag är glad att det inte finns sådana träd i Sverige..
Har jobb nog med "Vargagranar" som håller någon meter i diameter.. :)
Carl Stridsberg: Ja det är tur att de inte finns här om man ska jobba med dem, men jag skulle inte tacka nej att ha några bjässar i slottsparken.
Detta är häftigt, något som jag skulle vilja se i verkligheten!
bra
Eva: Det träd, som förmodligen finns på vykorten, fanns med i den geografibok, som vi läste i gymnasiet. Mig veterligen föll dock det trädet 1966.
I parken finns nu två andra speciella träd:
1: The Auto Log. Ett fallet träd asfalterat på ovansidan. På det körde vi upp vår bil för fotografering. Vi kunde också se dess enorma rotsystem.
2: The Tunnel Log. Ett annat fallet träd, där en tunnel är uthuggen, så att vi lätt kunde köra genom. Vägen är där dubbelriktad.
Det största, General Sherman, finns i centrum av parken. Första gången vi var där, fick vi gå in i trädet. Det är sedermera inhägnat och man får inte längre gå nära det.
Utanför själva parken finns Grant Grove. Där står det näst största, General Grant, som är USA:s officiella julträd.
Inne i byn finns en skiva av ett fallet träd. Första gången vi var där, fanns det markeringar i form av spikar, snören och skyltar, som visade olika årtal. De andra gångerna vi var där, var dessa markeringar tyvärr borta. Den äldsta markeringen var Jesu födelse och den var flera hundra år från centrum. Detta träd var dock inte det äldsta.
Sequoiadendron giganteus kan inte klara sig på lägre höjd än c:a 2000m. Därav ett problem att på andra platser få likadana träd som i parken. Ett annat problem är tidsåtgången (några tusen år). Övervintring är däremot inget problem för dem. Senast jag var där, var det c:a -10 grader C och mycket snö.
Sequoia sempervirens växer däremot inte på dessa höjder.
Träden kan inte brinna eftersom de innehåller stora mängder tannin. Dock behöver de en skogsbrand för att föröka sig. Därför anlägger man kontrollerade skogsbränder. Vi såg skyltar, som upplyste oss om att inte anmäla dessa skogsbränder.
Orsak: Undervegetationen måste bort för att fröna skall slippa kampen och hettan behövs, för att kottarna skall öppna sig. Vi såg av bägge sorterna både de verkligt stora/höga träden och mängder av skott, som bara var någon decimeter till några meter höga.
Utanför parken hittade vi kottar, som var bortåt en halv meter långa.
Som väl är, är Sequoiadendron giganteus' kärnved helt olämpligt som byggnadsvirke. Fällning av träden har därför upphört sedan länge. Redwood fälls dock i stor skala för att användas som taktäckning.
Jag vet att det växer 2st Mammutträd på en tomt i göteborg.
Dom är gröna och fina, ca 15m höga och är ca 40 år gamla.
Mvh
Magnus
En rad mindre Mammutträd växer längs en mindre gata i Kristianstad (Åängavägen)
mvh /jennie
Arboarkticum: Mammutträdet i Bergianska dog vintern 2009/2010.
Jennie: Tack...ska titta på dem nästa gång jag är i den staden.
Ett mammutträd i Stadsparken i Örebro planterat ca 2005 syns välväxt, välmående sommaren 2011. Nu ca 3m högt.En dito, planterad i "Järvedsarboretet" i Örnsköldsvik har nu överlevt tre vintrar med skottskada endast efter första vintern. Mammutträdet vid Beritta Gurrisgatan i Limhamn är väl fortfarande störst i Sverige?
Någon som vet var/hur man kan köpa frö eller plantor??
Det finns ett levande exemplar av mammutträdet i Göteborgs botaniska. Det kanske är 8 m eller något sådant. Kanske inte helt lätt att hitta det, men det finns, på vänster sida upp mot klippträdgården, en bit upp på bergsknallen där.
Jag har sett det Lars...men mina bilder blev så urusla att jag raderade dem.
Hej !
Kul att det finns fler människor med stort intresse för träd.I Sölvesborg finns ett c:a 20 m högt Mammutträd planterat 1961 tror jag.Jag har själv 6 st.i olika åldrar,4 av dem frösådda.De trivs hyfsat.I Kiviks Esperöd finns ett c:a 5 m högt Redwood som trivs o växer så det knakar.Mitt ex. fryser däremot ner varje vinter men kommer igen på våren.
