Site Meter

Sverigeresor 2011

 Klicka på länkarna!
 
 
Gubben (gubbarna) i stugan
 
Randomresa 1 - Jag fann mitt Gonäs
 
Bland rosor, clematis och nävor i Borlänge
 
 
 
 
Ystad Saltsjöbad
 
Hårda vindar över Skåne
 
Fryles trädgård i Varberg
 
Vackra Varberg
 
Bilder från Göteborgs botan
 
Sommarkalas hos Hannu på Kinnekulle
 
Blomsterprakt i Örebro stadspark
 
 
 

Visby 9 maj 2011
 
Visby 8 maj 2011
 
Visby 7 maj 2011
 
 



Sverigeresor 2010

 Klicka på länkarna!
 
 
Kvilleeken/Rumskullaeken - Sveriges äldsta ek
 
Norra Kvill, en vandring bland svartoxar och raggbockar
 
Nimis - för mycket?
 
Bullerbyn och Katthult
 
Längre inåt landet
 
Sinnesro och upptäckarlust
 
Roadtrip i september
 
 
 

Fyra årstiders park i Sölvesborg
 
Brösarps backar
 
Vacker vattenkraft i Hallamölla
 
Backåkra
 
Starka färger i Ystad
 
Sirligt och svävande
 
Ale kor, skärmflygare och ...stenar!
 
Sandhammaren
 
Landskapet, havet och ljuset
 
I rörelse
 
 
 

Ett drömtorp på Öland
 
Södra Öland
 
Norra Öland
 
Öland Dag 1
 
 


Kvilleeken/Rumskullaeken


Utlandsresor 2010 -2013

 
 
2012  Spanien - Bland bergen på Mallorca
 
2012  Spanien - Palma de Mallorca i mars

2012  England - En vårdag i London
 
 


2011  Spanien - En dag i Nerja
 
2011  Spanien - Solsemesterort och La Ligafotboll
 
2011  Spanien - Blommande Malaga
 
2011  Spanien - Mötet med Malaga
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
2010  Italien - Parco Sempione i Milano
 
2010  Italien - Giardini Pubblici i Milano
 
2010  Italien - Isola Bella
 
2010  Italien - Milano
 
2010  Italien - Milan-Catania på San Siro
 
2010  Italien - En sida av Milano

 
 
Isola Bella i norra Italien

Sverigeresor 2005-2007

Klicka på länkarna!
 
 
2007 - Sista kvällen i Visby
 
2007 - Krusmyntagården
 
2007 - Jag har suttit på Hall
 
2007 - De Badande Wännerna
 
2007 - Där stillheten rår
 
2007 - Denna dag ett liv...
 
2007 - En dag på Fårö
 
2007 - Visby höljt i dimma
 
 
 

2006 - Weibulls visningsträdgård i Hammenhög
 
2006 - Bilder från Haväng
 
2006 - MacDonalds och besinmackar
 
2006 - Brantevik-Stockholm
 
2006 - Österlen
 
2006 - Hittade lugnet i Haväng
 
2006 - Kolbodagården
 
 
 

2005 - Visby i augusti
 
 


Fårö

Sverigeresor 2009

 Klicka på länkarna!
 
 
De Badande vännerna trädgård
 
Det karga
 
Från kalkstensindustri till kändisparadis
 
Alla dessa solnedgångar i Visby
 
En kort resa långt bort
 
Jag har suttit på Hall...igen!
 
Stormig solnedgång i Visby
 
En plats att vila på i botaniska trädgårdens köksträdgård
 
Sveriges vackraste parkeringsplats
 
Innanför murarna
 
 
 

Bonde söker fru slottet
 
Flen - här finns bättre jordmån för uppväxt
 
 
 

Slottis och botan
 
Tre trädgårdar
 
Kustbyte
 
Vitaby
 
Slutbloggat under resan
 
Knäbäckshusen
 
Österlens äppelodlingar
 
Haväng - den vackraste platsen
 
Det gula Skåne
 
Tulpanfest i Simrishamn 2009
 
Den vackraste dagen
 
Österlen blommar
 
Österlen
 
Ute på vägen igen
 
 


Äppelträd som blommar i Kivik

Sverigeresor 2008

 Klicka på länkarna!
 
 
 Borta bra och hemma bra
 
Man hafva glada dagar hos Strandflickorna i Lysekil
 
Ett sömningt Smögen
 
Grundsund som blev Saltön
 
Märkliga tankar i Fiskebäckskil
 
Bästa kusten
 
Sol över Lysekil
 
Framme hos Strandflickorna
 
Världsklass Ulf Nordfjell
 
Go West
 
 

Hemma
 
I Astrid Lindgren-land
 
På återseende Österlen
 
Tillbaka till Haväng
 
Livskvalitet hos Mandelmanns
 
 

Boendet på resan
 
Komma-hem känsla
 
Två trädgårdsbloggare i Lunds botaniska trädgård
 
På Poppes marker
 
För eller emot rododendron
 
Söndagsmorgon på Bjärehalvön
 
Hoppet i Torekov
 
Vädermannen i brassestolen
 
Hellekis och västgötadialekt
 
Road-blog
 
 


Haväng på Österlen


Utlandsresor 1999 - 2009

 
 
 
2009  Malta - Luzzus vid Marsaxlokk
 
2009  Malta - Blommande Malta
 
2009  Malta - Sliemas burspråk
 
2009  Malta - Europas sydligaste land
 
 
 

2007  Italien - Bergamo, Parco Marenzi
 
2007  Italien - Bergamo, den gamla staden, fotbollsresa
 
2007  Italien - Bergamo, fotbollsresa
 
 
 

2007  Italien - 1000 olika rosor
 
2007  Italien - Ninfa
 
2007  Italien - Villa Lante
 
2007  Italien - Villa d´Este
 
2007  Italien - 150 000 trädpioner
 
2007  Italien - Lunch vid en vingård i Italien
 
2007  Italien - Trädgårdsresan till Rom
 
2007  Italien - Alla vägar bär till Rom
 
 
 

2007  Kina - Är du från Småland?
 
2007  Kina - Beijings botaniska trädgård
 
2007  Kina - Taiji, Qigong och bröllop
 
2007  Kina - 635 mil försvarsmur
 
2007  Kina - Från akvarium till tallrik
 
2007  Kina - Den kultiverade renhetens trädgård
 
2007  Kina - Andra dagen i Peking
 
2007  Kina - Mot Mittens rike
 
 
 

2004  Spanien - 50-årsresan till Barcelona
 
 
 

1999  Italien - Toscana med Engsholms Slott

 
Kinesiska muren

Gubben i stugan

 
 
 
 
Uppdaterat: Ragnar dog 2013
 
 
Augusti 2011
 
 
När jag första gången såg Nina Hedenius dokumentärfilm om Gubben i stugan blev jag både fascinerad och glad över att se Ragnar där vid sin stuga i södra Dalarna, på gränsen till Västmanland. Det är så underbart att vissa människor fortfarande lever vidare som inget hänt med tiden, när de flesta av oss blint följer med i dagens tekniksamhälle, där så många blir sjuka av stress och andra sjukdomar som följer av vårt sätt att leva idag.
 

De här människorna skulle definitivt klara sig längst om det hände en större katastrof av något slag. De vet hur man överlever med små medel och har kunskapen om att klara sig själva, utan det nya samhällets kommunikationsmedel och med närhet till butiker där allt som behövs inhandlas. Hur som helst så blev Gubben i stugan något av en kultfilm för mig och för många andra också har jag förstått. 
 Jag har visat den här filmen flera gånger för mina vänner och närmaste och några tycker att det är skönt att se hur ett år förflyter i det här stillsamma tempot, andra förstår inte alls min fascination. I filmen finns ingen speakerröst och det är endast autentiska ljud från platsen. Filmen smyger sig fram i ett mycket stilla tempo och alla klarar inte av att se den just på grund av det stilla sättet som Nina berättar om Ragnars liv. För mig är det ren meditation att sjunka ner i soffan med kaffe eller te och vila ögonen på det här lugna livet som Ragnar lever.
 

När jag slumpmässigt pekade ut min resa den här augustiveckan 2011 så hamnade jag i Gonäs och hade ingen aning om att Gubben i stugan bodde knappt två mil därifrån, det fick jag veta av min bloggvän Lilla B. Nu blev ju resan plötsligt ännu mer angelägen och spännande.
Vi kollade kartan och programmerade GPS:en och gav oss av. Jag hade fotat TV:n från filmen hur vägskyltarna skulle ta oss fram till stugan men det visade sig att filmaren Nina nog kommit från ett annat håll. Efter att ha frågat två olika personer från trakten så kom vi till slut fram till stugan.
Av vänliga personerna vi mötte, fick vi veta att Ragnar Fredriksson (född 1919 i Grangärde) som gubben i stugan heter, låg på sjukhus efter att ha ramlat och slagit i bäckenbenet. Han var trots det vid gott mod och skadan hade läkt. Tyvärr skulle jag inte få träffa honom som jag hade tänkt och fotografiet av gubben Ragnar och gubben Hasse på trappan, blev tyvärr inte av!
 
 
Det var ett märkligt och lite högtidligt ögonblick då vi kom fram till stugan och man kände ju genast igen sig. Vi parkerade bilen vid vägen och gick sakta upp mot huset. Vi hade hört att Ragnars systerson höll till i stugan för att renovera och det hördes hammarslag då vi närmade oss.
Det visade sig att systersonen Dan lade om golvet i hallen och han hade även renoverat fönstren eftersom de var i mycket dåligt skick. Han var vänlig och släppte in oss i stugan där man så väl kände igen spisen, vattenhinkarna, radion, klockan, köksbordet, skafferiet mm. Vi samtalade om Ragnar och fick reda på att han tyvärr blivit nästan helt blind. Filmen spelades in 1996 då Ragnar var 77 år gammal, idag har han hunnit bli 92 år och är helt klar i huvudet.  Trots att Ragnar är blind bodde han kvar i stugan till maj 2011 och hade tänkt stanna kvar över sommaren om inte olyckan skett. De två senaste åren har Dan hjälpt honom med att bära in vatten och ved då synen försämrades allt mer. Dan berättade också att Ragnar trots sin blindhet inte kunde låta bli att mäta snödjupet vid något tillfälle, det var ju rutin för honom. Ibland när Dan och hans sambo kom till stugan på morgnarna låg innetemperaturen på 12 grader.


Platsen kommer att finnas kvar i släkten och så här skriver Dan i ett mail till mig: Kestina kommer fortsättningsvis att vara permanent bebott året om då min sambo och jag är ornitologer och älskar fågellivet och den fridfulla naturen här uppe. Under vinterhalvåret har vi en stor fågelmatning där vi kan sitta flera timmar med fåglar både på oss och vid matborden. Jag frågade Dan om scenen i filmen då Ragnar sov på soffan i köket, om han verkligen sov på riktigt och visst gjorde han det. Han har tydligen väldigt lätt för att somna, som när han blev skjutsad i bil, då han genast somnade, eller då han en gång satt på vedlåren vid spisen och somnade - och ramlade ner på golvet. Han är en stillsam och lugn äldre man helt enkelt.
 
 
Jag hörde någon berätta att när Nina träffade Ragnar för första gången vid stugan så sa hon att hon borde göra en film om honom och hans liv vid stugan. Sedan gick det några år utan att något hände innan Nina åkte ut för att besöka Ragnar igen för att fråga om han godkände filmprojektet. Han ska så ha öppnat dörren och sagt ´´jag har väntat på dig´´. Här vid stugan fanns ett speciellt lugn och man andades lite lättare och djupare än normalt. Trots lugnet så kommer det hit besökare med jämna mellanrum och bara några timmar innan oss hade ett tyskt par varit här. Filmen har ju även blivit känd i Tyskland.


Nu när jag inte fick bli fotograferad med Ragnar på trappan så var systersonen Dan en bra ersättare!

 

 

Än lever gubben ensam i stugan
Artikel ur Dala-Demokraten

 

Trots att Ragnar Fredriksson under 60 år bott ensam i en stuga, långt bortom allfarvägarna i Dalarnas finnskogar, har han två fulltecknade gästböcker liggande i köket. Att busslaster med tyska turister väller in på gården är för Ragnar inte mer ovanligt än att björken fäller sina löv på hösten.

 

Olsjön, står det på en av vägskyltarna utanför Saxdalen, då vet man att man är på rätt väg. Skogen tätnar i takt med att bebyggelsen glesnar. Grusvägen slingrar sig kilometer efter kilometer mellan mörka granar och lätt gulnande lövträd. Så med ens öppnar skogen sin täta famn och visar upp en liten rödmålad stuga och ett par vindpinade gråa uthus. Där bor Ragnar eller ”Gubben i stugan” som han kallas.


Känd över en natt
Gubben i stugan blev känd över en natt när Nina Hedenius dokumentärfilm med samma namn visades i SVT 1996. Inklusive snabbreprisen var det 1,7 miljoner som såg den 90 minuter långa filmen som är helt utan monolog, dialog eller speaker.
I filmen får man följa Ragnars förehavanden och naturens och klimatets växlingar under ett helt år.
Det är en värdig och vacker film som har fått flera priser. I Sverige tilldelades den Sveriges Televisions och Publicistklubbens Ikarospris. Vid den prestigefyllda tv-festivalen, Prix Europa, fick den hedersutmärkelse med motiveringen ”En film som endast med största försiktighet kan framlockas, och när det till äventyrs lyckas, så blir det till en sällsam juvel som måste beredas plats i tablån”.


Läser med förstoringsglas
Ragnar som nu är 84 år har ingen tv men lyssnar ofta på radio och ibland spelar han en stenkaka på sin resegrammofon. Han prenumererar på Dalabygden och Ludvika Tidning. Men det går knackigt med läsningen. Synen har blivit kraftigt försämrad.
- Jag orkar bara korta stunder i taget med hjälp av förstoringsglas, berättar han.
Läsning har annars varit Ragnars största fritidssysselsättning.
- Jag tyckte bäst om Fridegård, Ivar Lo och Moberg.
I stugan finns el men inget vatten. Det är utedass som gäller och i köket står en kommod med tvättfat och tvålkopp.

Sommartid badar han i ett badkar ute på gården, en oförglömlig scen i filmen.
Det märkvärdiga med Ragnar är att han lever stillsamt i takt med naturen och är nöjd med det.
- Jag saknar ingenting och har aldrig haft någon längtan att se världen. Där är i alla fall bara elände, säger han.
Köksklockan tickar rogivande, ändå är det som att tiden har stannat hos Ragnar. Förutom de år han jobbade i skogen åt Domänverket gör han samma sysslor i dag som för 60 år sedan.
Han hämtar vatten i brunnen, eldar i spisen, matar fåglar, städar. Sätter potatis, kupar potatis, tar upp potatis, sköljer potatis, skalar potatis, äter potatis. Ragnar skördar grönkål, går på dass, lyssnar på radio, tar en tupplur, mal kaffebönor, slipar lien och skottar snö.


Ättling till Dan Andersson
Stugan, som är döpt till Kestina, byggdes av Ragnars farfars far, Karl Ludvig Jansson, född 1838. Karl Ludvig gifte sig med diktaren Dan Anderssons faster Kristina, och omnämns i ”Vaggsången vid Kestina”.
Idag är stugan röd men när Dan Andersson skrev dikten var stugan grå och takhöjden var lägre.
Ragnar föddes på kökssoffan i huset som då ägdes av farföräldrarna.
När det blev dags för honom och hans tre yngre syskon, två bröder och en syster, att börja skolan flyttade familjen till Grängesberg. Men så fort Ragnar gått ut skolan återvände han till farföräldrarna i Kestina. Det var där han hörde hemma.
Ragnar själv gifte sig aldrig.
- Det är ett bra sätt att få göra som man själv vill, säger han och ler finurligt.
Fläsk eller falukorv


Ensam känner han sig aldrig fast det är flera kilometer till närmaste granne och nära två mil till affärer.
Det stannar ofta bilar och turistbussar nere vid vägen och folk kommer in på gården för att titta fast det är obegripligt hur de kan hitta dit.
- Tyskarna är duktiga på att läsa karta, säger Ragnar som snällt tar emot alla och ibland bjuder på kaffe.
Då maler han rostade kaffebönor i en kvarn och kokar kaffet i en kastrull, antingen på kokplattan eller vedspisen.
Men vad gör han när kaffet tar slut?
- Varubussen slutade åka här 1971. Sedan dess får jag hjälp av min syster i Grängesberg när jag behöver handla.
Det är sällan fråga om några större inköp. På matsedeln står oftast pannkaka, fläsk eller falukorv. Potatis har han jordkällaren full, noggrant sorterade efter storlek. Morötter likaså och på landet finns grönkål.
Det är fullt tillräckligt för gubben i stugan.
SUSANNE JOBS

 

 
 
Här framför huset låg tidigare Ragnars potatisland.

Hm...innan jag lämnar stugan funderar jag. Kan jag bli en gubbe i en stuga?

 
 
 
Några händelser ur filmen:
 
  • Ragnars ständiga bestyr med vattnet och alla som har enklare sommarnöjen känner väl igen sig.
  • Ragnars fikastund.
  • Hans ständiga uppsikt över vädret.
  • När han somnar på kökssoffan då elden sprakar rogivande i den gamla järnspisen.
  • Då han skriver väderförhållanden i sin bok med en blyertspenna som är några centimeter lång och med dragspelsmusik på radion.
  • Vårstädning i stugan och dammsugning med hörselkåpor på.
  • Hur noggrant han sätter potatisen och när han senare går barfota och kupar potatislandet.
  • Hur han slipar lien och hur lugnt och följsamt han sedan använder den på ängen.
  • Badet i badkaret utomhus den där sommarkvällen.
  • Han provar sina tre radiokanaler, från italiensk språkkurs till hiphop...för att till slut stänga av radion och det blir helt tyst.
Några tankar som jag tar med mig hem efter den här korta resan är att landskapet i Bergslagen, Dalarna och Västmanland är vackrare än vad jag trodde, med alla insjöar och mjuka höjder. Jag har också förstått att människorna här är vänligare än normalsvensken. De är glada och tillmötesgående. Chansen är stor att jag återvänder till de här trakterna.
 
 

RAGNAR

frid över fredrikssons minne

sol över granskog så tät

skog som så präglat ett sinne

står där i tyst majestät

inramar stugan den röda

helheten större än ord

här har han lagt all sin möda

odlat sin bördiga jord

här har han levt ibland djuren

fridsam, förnöjsam och glad

i harmoni med naturen

långt bortom bullrande stad

hedersmans livsverk och levnad

sunda och kärnfriska år

frid över lycka och trevnad

frid över sällsamma spår

 

LARZ GUSTAFSSON   7/6 2014


Randomresa 2011 - Jag fann mitt Gonäs!

 
 
 
För några månader sedan satt jag och planerade min andra semestervecka i augusti och ville hitta en plats att besöka med en övernattning. Jag har skrivit om det här tidigare men det är lika bra att sammanfatta det hela.
 
Jag bestämde mig för att ta kartboken över Sverige, blunda, bläddra och slumpvis sätta ner fingret någonstans i vårt land. När jag öppnade ögonen pekade mitt finger på orten Gonäs som ligger vid sjön Väsman, strax utanför Ludvika i Dalarna.

Slumpen eller ödet ville alltså att jag skulle besöka Gonäs och jag bestämde mig för att följa ödet!
Jag började googla på Gonäs och hittade väl inte direkt något spännande om orten, det finns t.ex. inte någon butik i byn. Men med hjälp av min reskamrat Ingelas research så hade vi i varje fall något som skulle vara värt att se.Det visade sig också att tre av mina Facebookvänner bor inte så långt från Gonäs och vårt besök hos Tommy och Maria har jag redan beskrivit. Mina andra två vänner fanns det inte tid till att besöka den här gången tyvärr.
 
Jag har en favoritfilm vad gäller dokumentärer som heter Gubben i stugan och när min bloggvän Lilla B skriver och säger att han bor knappt två mil från Gonäs så blev det nästan lite magi. Mer om Gubben...eller gubbarna vid stugan i ett senare inlägg.

När vi såg vägskylten med Gonäs blev det självklart fotografering och jag undrar just vad de förbipasserande bilisterna tänkte. Sedan gled vi sakta in i byn med 307:an och direkt till höger såg jag något mycket spännande. Här fanns en gammal nedlagd hockeyrink - Gonäs isstadion stod det fortfarande på skylten och här har alltså det lokala laget spelat hårda hockeymatcher en gång i tiden och man undrar ju när? Det jag hittade på nätet handlade mest om fotbollslaget.

Efter fotograferingen av hockeyrinken kom vi fram till den gamla nedlagda konsumbutiken där nu Knaggen höll till. Karl-Gustaf "Knaggen" Backström, den kända rallyföraren som bor i Gonäs, startade här ett bilmuseum och 2008 publicerades denna artikel i DT. Några bilmuseum såg vi tyvärr inte här nu och jag hittade en notis i LNY att han lagt ner museiverksamheten...
 
På andra sidan vägen ligger Folkets hus där det numer nedlagda biblioteket fanns. Här går vägen in mot Halvars utsiktsplats där det var en riktigt vacker utsikt över Väsman och in mot Ludvika. Jag hade nog inte väntat mig att det skulle finnas så vackra platser här i trakten. Det är fler små sjöar än jag trott här i trakterna och de ligger lite mystiskt vackra med de djupa skogarna runt om. Hur som helst så var väl den här utsiktsplatsen det ställe som stannar kvar starkast i minnet från Gonäs...tillsammans med hockeyrinken då.

Vad fanns det då kvar att se här i min ödes by? Ja...inte mycket faktiskt, det ligger en del fina hus och gårdar utefter vägen men man tar sig ganska fort genom byn, så vi vände och såg de centrala platserna en gång till. Knaggens nedlagda bilmuseum, Folkets hus med det nedlagda biblioteket, anslagstavlan. Så!

Hungriga och trötta så hoppade vi över det planerade besöket vid stranden Sligen i Väsman, som lär ha svart sand. Det blev ingen träff med någon Gonäsbo som jag tänkt tyvärr men jag är glad över att ha fått sett den här byn som varit en snackis i min vänkrets ett tag nu och som blev sommarens märkligaste besöksplats. Nästa år låter jag ännu en gång slumpen ta mig ut i vårt vackra land!
 
  • Det har troligen bott människor i Gonäs sedan 1500-talet då det fanns en masugn här. Gustav Vasa anlade Ludvika kronobruk under den här tiden.
  • På 1770-talet bodde det ca 100 personer i Gonäs, 100 år senare bodde det 330 personer i byn och år 1900 levde ca 500 människor här. Idag bor det 350 personer i Gonäs.
  • På 1770-talet fanns här bl.a. skomakare, skräddare, konstvakt, arrendator, skollärare, torpare, kolare, (hytt) arbetare.
  • För er som blivit intresserade av Gonäs historia - här finns mer!
 
 
 
Utsikten från Halvars.

Gonäs isstadion.




Bland rosor, clematis och nävor i Borlänge

Så blev det då äntligen dags för min slumputvalda resa till Gonäs. Min resvän Ingela och jag satte kurs mot Borlänge där vi först hälsade på hos Tommy och Maria (Titti) Engblom och fick se en trädgård som var något utöver det vanliga. Maria och Tommy driver  Rosebud´s Tours som anordnar trädgårdsresor runt om i Europa och vi lärde känna varandra 2007 då jag följde med till trädgårdarna runt Rom.

Jag visste att de hade en speciell trädgård som fanns med i Allt om Trädgård för ett antal år sedan och jag visste att här fanns mängder av rosor, clematis och nävor. Smaka på den mixen igen...rosor, clematis och nävor!
Vad jag inte visste var att de anlagt trädgården på ett mycket smakfullt sätt. På den plats där de flesta rosorna växer (de har flera hundra olika rosor i trädgården) spelar nu clematis huvudrollen då mängder av olika sorter förgyller platsen. Mina ögon visste inte på vilken clematis eller näva de skulle fokusera men jag började låta kameran jobba vilt. Som tur var skrev Titti upp namnen på alla de växter som hamnade i min kamera och Tommy hade fullständig koll på vad alla arter och sorter hette i den här trädgården. Imponerande!

Om man har hundratals olika rosor, clematis, perenner och andra växter i en vanlig villaträdgård så tänker man kanske att det blir för mycket...att det skulle se ut som en plantskola - men inte här hos Tommy och Titti. Här flyter allt samman på ett vackert och harmoniskt sätt och planteringarna glider mjukt fram i trädgården utan några raka linjer. För att fortsätta att ösa beröm så är färgtemat lugnt och harmoniskt.

Jag skulle verkligen vilja se den här trädgården när den har sin bästa tid då alla dessa väl utvalda buskrosor blommar...men jag fick ju en inbjudan till nästa års midsommar! Besöket avslutades med lunch i lusthuset i trädgården och vi fick också med oss varsin pelargon. Stort tack kompisar!

Nu programmerades 307:ans GPS till Gonäs och Kestina.

Tommys favorit i trädgården, Gråmalva - Lavatera ´Barnsley´

Geranium x oxonianum ´Sherwood´

Clematis ´I Am Lady Q´

Clematis ´Emilia Plater´

Geranium vercicolor

Den här planteringen borde man sett för en månad sedan, här blandas bl.a. rosor och olika sorter av stjärnflocka.

Clematis 'Princess Diana'.

Slingerstormhatt - Aconitum hemsleyanum

Clematis tangutica


Clematis ´Huldine´


Spanienresan dag 4 - En dag i Nerja

Balcón de Europa - Europas balkong fick ursprungligen sitt namn av kung Alfonso XII år 1885 och har nyligen renoverats med ny markplattor. Härifrån har man en fantastisk utsikt ut över havet och kusten med sina vackra små stränder. Under balkongen finns en restaurang.

Den här dagen i Nerja som ligger fem mil utanför Malaga, fick jag av min dotter i födelsedagspresent. Hon hade planerat och läst på om den lilla paradisstaden och efter att ha vandrat ner mot havet från bussen så stod vi plötsligt där på Europas balkong som platsen kallas. Från balkongen har man en otroligt vacker utsikt och under balkongen ligger en restaurang inne i berget.

Dotter bjöd på lunch och vi vilade i solen vid havet några timmar. Om man jämför gränderna i Marbella med Nerjas slingriga små gator så känns det mer levande här i Nerja, som om det bor vanliga människor i husen och att butiker och restauranger ägs av ortsbefolkningen. Något som var lite märkligt var att maten på de flesta restauranger var väldigt billig här och på caféet med den fantastiska utsikten, där fick man gott kaffe och bakelse för några få euro.
Tack för en fantastisk fin dag kära dotter!


Hemma i Malaga blommade gula rosor och på torget fortsatte folket att protestera, demonstrera och manifestera.
Den korta semestern var slut och en oro för att Islands vulkanaska skulle hindra vår hemfärd, kom över oss. Lyckligtvis hann vi hem innan askan började ställa till problem för flyget.
Tillbaka i verkligheten och till vardagen med massor att göra i slottsparken där gullvivorna snart blommat över och där syrener och äppelträd nu förgyller trädgården och i morgon är det den stora utplanteringsdagen. Nästa semester för min del blir i augusti.
Den här resan var helt perfekt och jag har njutit varje minut!



Spanienresan dag 3 - Solsemesterort och La ligafotboll


Vi kom med buss från Malaga och väl framme i Marbella så tog vi oss ner till stranden. Det här skulle vara en typisk spansk solsemesterort och jag förväntade mig att se gräddan av soldyrkare bränna sitt skinn där på stranden.  Jag antar att det är off season nu därför att stranden var nästan tom på folk trots att det var lördag. Allt såg oerhört tråkigt ut, sanden på den smala strandremsan var grov och de stora hotellens arkitektur orkar jag inte ens kommentera.
Nej...det här var en stor besvikelse. Jag visste att det inte skulle vara någon drömplats för mig, men jag trodde ändå att stranden och hotellen skulle vara i mycket bättre skick. Det var ganska sunkigt faktiskt.

Som tur var så gick vi upp i den lilla trånga delen av staden där bougainvillean klättrade på kritvita hus (hur många turister har inte det motivet i sina fotoalbum?) och där restauranger trängdes tillsammans på de små torgen. Det var mysigt att sakta vandra där även om det nästan var på gränsen till för mycket på något sätt. Som om det inte var riktigt äkta. Svårt att förklara. Efter en god lunch på en italiensk restaurang där vi satt under en stor bougainvillea, så tog vi bussen tillbaka till vårt Malaga där fotbollsmatchen väntade.


En bit från vårt hotell bodde spelarna i Barcelona och vi kom faktiskt samtidigt till arenan. När vi i vintras beställde den här resan visste vi såklart inte att serien nu redan skulle vara avgjord och att Bercelona vunnit La Liga. På grund av det så var inte den här matchen så viktig, vilket betydde att Barcelona ställde upp med ett b-lag.
Alltså fick vi inte se de stora stjärnorna som Messi, Iniesta, Xavi, David Villa m.fl.
Men det var ändå roligt att se matchen där unga kommande stjärnor ville visa vad de kunde. En bit in i andra halvlek så kom trots allt två spelare från den vanliga startelvan in på plan, Alves och Pedro och det blev i varje fall lite stjärnglans.

Malagas fans var hängivna och det var bra stämning på läktaren. Att gå på fotboll i Spanien är en trevlig fest och hela familjer kan gå utan att riskera att bli beskjutna av raketer mm. som hemma i Sverige.
Efter att ha legat under med 1-0 så vände Barca och vann till slut med 3-1 efter mål av Bojan, Afellay och Bartra.
Ännu en fin dag och efter matchen tog vi en stilla kvällsvandring i våra hemmakvarter runt katedralen.


Den riktiga Messi var inte på plats men många småspelare på läktaren bar hans namn på tröjan.

Barcas andramålvakt Pinto stod i mål den här sista matchen för säsongen

Bojan

Malagas publik vände ryggen åt Barcelona

Afellay

Dani Alves

Pedro



Spanienresan dag 2 - Blommande Malaga


Dag 2 tog jag kameran och smög ut tidigt. Ljuset var varmt och mjukt och de blålila jacarandaträden var ännu vackrare än då vi anlände till Malaga. Jag stannade länge i sluttningen upp mot borgen.
Jag tycker om Spanien och jag tycker om spansk fotboll och i synnerhet FC Barcelona men jag vet inte om jag tycker så mycket om det spanska folket. De är inte direkt trevliga och ett folk som tycker att tjurfäktning är en underhållning år 2011 förstår jag mig inte på. Dag 3 kommer att handla om ett besök i en känd turistort och om en fotbollsmatch!

Acanthus mollis

Spanienresan dag 1 - Mötet med Malaga


På 10 000 meters höjd, med en fart på 900 km/tim och med mellanlandning i Zürich tog flyget oss ner till Malaga i Spanien. Min dotter och jag har för vana att åka på en fotbollsresa varje år och i år tänkte vi se Barcelonas sista ligamatch för säsongen som spelades i Malaga. Den första planen att åka till San Sebastian sprack av olika anledningar och nu väntade alltså Malaga på den spanska solkusten i stället. Vårt svenska vår- och försommarväder är ju inte direkt stabilt och det kändes helt ok att få känna lite värme och solsemesterkänsla som bonus på vår fotbollsresa och vi hade även planer att nosa upp någon trädgård och dotterns shopping var en självklarhet.

Malaga klingar väl semesterort med stränder där rosa tyskar dominerar och där det genuina Spanien lyser med sin frånvaro?
Fel fel fel! Malaga som är Spaniens femte största stad är inte alls någon turistort likt grannbyarna Torremolinos och Marbella. Långt därifrån. Det är i stället en ganska stor stad som är mycket spansk och där ingen kan ett ord engelska och där jag med min haltande skolengelska framstår som ett språkgeni.
Jag gillade genast den här stan och vi bodde riktigt bra vid torget Plaza de la Constitucion där det under vår vistelse var demonstration mot regeringens nedskärningar och mot massarbetslöshet. Talare avlöste varandra och levande musik spelades långt in på natten. De mest hängivna övernattade i sovsäckar på torget och vid mina morgonvandringar såg torget ut som en liten campingplats. Det var aldrig någon hotfull stämning men uppslutningen var stor och jag hörde att 20 000 hade samlats på ett torg i Madrid.

Nåväl...efter att ha installerat oss på hotell Room Mate Larios där vårt rum högst upp hade utsikt mot katedralen och borgen uppe i bergen, gick vi ut på en vandring. Vi gick förbi katedralen från 1500-talet och på platsen runt om fanns trädgårdar och caféer.
Vi fortsatte genom den långa Parque de Malaga där exotiska växter med höga träd skapade en djungelkänsla. Längre ut från stadskärnan låg stranden som inte var så mycket att jubla åt men helt ok. På väg tillbaka vandrade vi uppför sluttningen emot borgen och alla de blåblommande jacaranda-träden var så vackra och kameran glödde. Det kommer att bli mycket blåblommande Jacaranda mimosifolia i de här inläggen...


Vi betalade vårt inträde och klättrade upp mot Alcazaba som är ett militärfort från tiden för det arabiska kungadömet och eftersom jag valde att inte besöka Alhambra i Granada den här gången så fick det här bli en ersättningsplats. Jag kan ju inte jämföra platserna eftersom jag aldrig varit i Alhambra men efter att ha sett youtube-klipp från Alhambra så är det mycket vackert, men med nackdelen att köer med folk ringlar sig genom trädgårdarna.

Här var vi nästan själva och jag tyckte mycket om de här rummen med olika trädgårdar där vatten sakta rann i gångarna och där total stillhet rådde. Utsikten var magnifik och under oss i den sluttande parken lyste de blå jacarandaträdens blommor. En mycket bra början på vår vistelse i Malaga och under dag 2 då ljuset var som gjort för fotografering visar jag mer av de blå träden...



Visby 9 maj 2011


Vardagsmorgon i Visby. Jag gick ut tidigt för att möta Jessica som jobbat på Engsholms slott för en tid sedan men som tog sin familj och flyttade tillbaka till sitt Gotland. Jag förstår henne. Verkligen! Det var lugnt på gatorna men på Strandgatan fanns ett stort filmteam, man skulle göra film av något som Marie Jungstedt skrivit.

Det renoverades i restauranger och på uteserveringar runt om i stan inför den kommande turistsäsongen. Jag tänkte att jag alltid missar alla Visbys blommande rosor eftersom jag aldrig befinner mig på Gotland i juli månad. Det är för mycket folk för mig då. Att hamna i Visby under stockholmsveckan är inget jag drömmer om...men jag kanske inte är målgruppen för den festen heller...!
Det sägs att Gotlands turism fick en ordentlig skjuts när Ulf Lundell släppte sin bok Jack på 70-talet och det var många som ville vara som Jack och följa hans fotspår på Gotland. De som är här under Stockholmsveckan nu för tiden vet nog inte vem Jack var.

Framme vid Wisby hotell träffade jag den alltid så glada och positiva Jessica och det blev en perfekt start på dagen. Hon bjöd på lyxig lunchbuffé inne på det vackra hotellet där min bror och jag bodde några dagar 1995 då vi firade vårt familjeföretags 25-årsjubileum. Tack för de trevliga morgontimmarna Jessica!
Det kändes som vanligt ganska tungt att behöva lämna Visby. Jag hade velat stanna några veckor för att se botaniska trädgårdens alla träd börja blomma och grönska. Här på Gotland och även på Österlen hittar jag rätt tempo på något sätt, stressen försvinner och man lever lättare.

Rummet städades och jag tog farväl av Birgitta på Lybska gränd, tog min ryggsäck och kameraväska för att ännu en gång vandra runt i stan och jag började såklart i botaniska där trädgårdsarbetarna nu var igång. Nu fick jag äntligen tillfälle att träffa den omtalade trädgårdsmästaren Lasse Pettersson och jag förstår så väl att han är en omtyckt profil här. Han hade läst vad jag tidigare skrivit om trädgården och det var ju idel beröm.
Jag gick ner mot havet och tog sedan stigen utanför muren upp mot stan. Det var dags för dagens andra möte och jag träffade Åsa vid Sankt Hans café. Hon skriver den fina bloggen Tankar från ön och det var trevligt att träffa henne där på uteserveringen bland ruinerna.

Motvilligt drog jag mig sedan sakta bort mot båten som skulle ta mig tillbaka till Sverige och trots att jag vet att jag alltid kommer att återvända till den här ön så känns det lika sorgligt varje gång när jag ser Visby och Gotland försvinna i horisonten. Resan hem gick över ett helt stilla hav. Inte en krusning på vattenytan.
Plötsligt befann jag mig i en ström av halvspringande människor på Stockholms central och hur mycket jag än tycker om mitt Stockholm, så undrar jag varför jag bor här!

Lasse Petterssom är trädgårdsmästare i Visby botaniska trädgård. År 2002 tilldelades han Guldrosen i Visby med motiveringen "Trädgårdsmästare Lars Pettersson har med kunnande och goda idéer steg för steg upprustat och med varsam hand förnyat Botaniska trädgården. Med känsla och respekt för dess särart och lyhördhet för olika intressen har Lars både förvaltat och vidareförädlat trädgården, till stor glädje för både boende och besökare."

Uppifrån den övre ingången till botaniska rinner en flod av ormöga ner mot trädgården.

Gotlands landskapsblomma murgröna

Det här huset var till salu. Längst bort i bild ligger botaniska trädgården...!

Tranhusgatan med den stora hästkastanjen

Den här stora magnolian växer inne på en gård på Klosterbrunnsgatan

Almedalen

Åsa från Klintehamn vid Sankt Hans café

Hej på ett tag då Lybska gränd!

Visby 7 maj 2011
Visby 8 maj 2011


Visby 8 maj 2011

När de flesta i Visby sov den här söndagsmorgonen tog jag cykeln ut till Muramaris. Jag cyklade längs havet och kände en sådan där cykeleufori då att man börjar nynna...ja nästan sjunga.
Snäckbacken blev inte så jobbig eftersom jag fått låna en bra cykel av mina vänliga hyresvärdar. Utefter vägen såg jag hur murgrönan klättrade i många träd. Tänk om den där lianen kunde växa lika starkt i Stockholmsområdet, men där fryser den till döds under vintrarna för det mesta.

Färden gick alltså mot den där märkliga trädgården som jag inte blir riktigt klok på. Det här blev mitt tredje besök och jag kan inte säga att jag blev mindre förvirrad den här gången. Är det vackert eller misskött? Eller är det bara en plats som sakta förfallit på ett värdigt sätt och där den nya ägaren låter trädgård och byggnader leva vidare som de gjort under många år.
Det som är påtagligt här, är att man faller in i ett lugn och i ett vemod, men inget jobbigt vemod. Sätter man sig någonstans så finns en risk att man somnar. Havet hör man och ser genom träden i trädgården.

Jag tycker om gamla trädgårdar som har något av ett planerat förfall över sig och Muramaris gränsar till en sådan plats. Samtidigt känns trädgården lite ängslig, som om den väntade på att bli omhändertagen. Det fanns en stark kärlekshistoria här en gång. Villa Muramaris byggdes mellan 1915 och 1917 av makarna Ellen och Johnny Roosval. Ellen, född von Hallwyl, kom från en av Sveriges då rikaste släkter och orsakade skandal när hon skiljde sig för att kunna gifta om sig med Johnny som var en man av folket, senare dock professor i konsthistoria
Muramaris är Ellens och Johnnys gemensamma skapelse och ömsesidiga kärleksförklaring. Historien om paret finns beskrivet i boken ´´Som berusad av din närhet´´ som är slut på bokförlaget och omöjlig att hitta på antikvariat...jag har försökt många gånger.
Hur som helst...mitt besök i trädgården fick mig att andas lugnare och jag gick ner mot havet för att följa vandringsleden i naturreservatet Brucebo.

Gravänder


Tillbaka i Visby och solen värmde nu skönt. Efter att ha lämnat cykeln hemma på Lybska gränd började jag att Visby-vandra. Jag gick långt. Ville se alla gränder och jag såg in i trädgårdarna där vissa hade en medeltida kyrkoruin eller ringmuren som granne. Min favoritgata är Tranhusgatan och då inte bara för att den gränsar till botaniska trädgården. Den är trivsam helt enkelt.

Murgröna...


Jag var i stort behov av kaffe och jag använde mig av min iphones gps mitt i medeltidsatmosfären. Jag ville hitta till Café Gula Huset som jag läst om och vilken tur att jag valde det fiket.
Det är nog ett av de mysigaste caféer jag någonsin varit på. Allt var perfekt. Läget med en ruin och granntomtens stora valnötsträd som fond och så den genomtrevliga Hans som driver stället. Han berättade att han planterat ett fikonträd och ett mullbärsträd i caféträdgården för tjugo år sedan och längs väggarna fanns även kiwi. Lägg till att kaffet var sjukt gott och likaså mackan. Hit kommer jag att återvända varje gång jag besöker Visby.

Ännu ett bevis på vad murgrönan kan ´´ställa till med´´.


Mitt dagliga besök i botaniska trädgården


En dag kvar i Visby och en lyxig frukostbuffé på Visbys bästa hotell väntar. Jag kommer också att träffa en bloggvän på ett av mina gamla favoritcaféer...och så träffar jag även trädgårdsmästaren i botaniska trädgården!

Visby 7 maj 2011
Visby 9 maj 2011

Visby 7 maj 2011

Kärleksporten

Alltid samma märkliga komma-hem-känsla när man från färjan ser Sankta Marias torn i Visby. Den här gången hade jag ingen bil med mig till ön, en ryggsäck och en kameraväska var mitt bagage när jag vandrade bort mot rummet vid Lybska gränd där jag bott så många gånger tidigare. Vädret var det bästa tänkbara.
När jag hälsat på mina hyresvärdar och installerat mig på rummet gick jag bort mot botaniska trädgården. Botaniska trädgården i Visby är en av de bästa platser jag vet. Det är något som händer med mig när jag kliver in i den trädgården och jag tänkte att jag skulle försöka komma på vad det är som är så speciellt.

Om man börjar med att beskriva själva platsen så är läget vid havet med muren som skiljer trädgården åt, så fantastisk vacker. Sedan handlar det om träden. Runt hela trädgården finns enormt stora träd och här kan man hitta kejsarträd, tulpanträd, ginkgoträd, mullbärsträd, fikon, japansk magnolia, manna-ask, kinesträd, plataner, japansk zelkova, mammutträd, gudaträd, olika almar och lindar och de allra flesta är enormt stora. De är placerade runt om platsen men även inne i trädgården och man förstår att någon eller några har tänkt klokt innan man planterat dessa ståtliga träd.

Men det dyker även upp andra känslor här inne. Jag minns när jag kom hit första gången när jag var liten och tyckte redan då att det var en speciell plats.
För några år sedan satt vi här inne, mitt i natten, Katarina och jag, med tända ljus i augustimörkret och med vin i glasen. En oerhört stark upplevelse. Jag vet att det är förbjudet och om du läser det här nu trädgårdsmästare Lasse...så städade vi efter oss och jag tror väl att det är preskriberat nu va? Lovar att inte göra om det!

Jag är nog en trädmänniska om man nu ska välja en inriktning bland alla växter som man använder i trädgårdar. Jag kan ibland bli trött på känsliga perenner och sommarblommor som dukar under för det minsta motstånd. Några frostnätter, någon som trampar på blommorna, en hare som använder sommarblommor som kvällsgodis eller svampar och insekter som tar kål på någon känslig växt.
Träden däremot står stolta och kraftfulla och skapar sina egna miljöer omkring sig, en trädgård utan träd blir en fattig trädgård. Ibland känner jag att jag skulle vilja jobba enbart med träd.

Visby i början av maj ligger några veckor efter Stockholm i grönska och den här gången stod träden i botaniska nästan nakna, även om det började spira så smått i trädkronorna och den japanska magnolian blommade något. Först blev jag en aning besviken att jag kom lite för tidigt, men sedan insåg jag att det var ett perfekt tillfälle att se trädkronorna på de här exotiska träden, hur olika grenverken såg ut. På sommaren ser man ju bara det gröna taket här inne. Så, jag är nöjd, även om jag skulle ge mycket för att få stanna några veckor och se trädens blomning och att bladen vecklades ut.

Båten anlände till Visby halv tre på eftermiddagen, så den här dagen blev inte så lång i medeltidsstaden. Jag hann med botan, en liten sväng upp i stan och sedan var det dags för den sedvanliga Visby-solnedgången. Men först blev det ett kort möte med en vän vid havet och en sväng i botaniska.
Jag brukar tycka att det är ganska banalt att plåta solnedgångar...men här i Visby kan man ju inte låta bli.

Jag gick mot rummet i gränden och laddade för en cykeltur nästa morgon ut till det märkliga och magiska Muramaris och senare hittar jag det mysigaste fiket inne i Visby.

Min Lybska gränd


Murgrönan är Gotlands landskapsblomma och den klär in nästan hela Visby där den klättrar och klänger på murar och i träd. Den här murgrönan i botaniska som klätt in S:t Olofs kyrkoruin lär vara Sveriges största. Se rötterna på bilden nedan.

Murgröna som klätt in en lundalm.

Det här enorma platanträdet är en favorit. Det är Sveriges största platan och planterades här 1855 när trädgården anlades. Trädet är 25 meter högt och stamomkretsen är fyra meter.

Tulipa tarda - Flocktulpan

Tulipa humilis - Violtulpan

Anemone x lipsiensis - Svavelsippa

Träjon som rullar ut sig

Magnolia kobus


Livet är inte alltid en dans på rosor. Det kan vara en svår kamp bland sockblommor också. Den här flikbladiga rönnsumaken verkar ha haft en jobbig uppväxt. Likaså det svarta mullbärsträden här nedan, som inte glidigt på en räkmacka direkt utan ser ut att kasta sina grenar runt om sig i ren förvirring.

Till vänster bambu och till höger japansk zelkova

Visby 8 maj 2011
Visby 9 maj 2011

Alhambra i maj

Det har blivit tradition att min dotter och jag en gång om året reser iväg på en kombinerad fotbolls-titta på trädgårdar-shoppa (dottern)-resa och i år går färden till Malaga där Barcelona spelar säsongens sista ligamatch den 21 maj. Eftersom detta är spanska solkusten så lär det väl bli lite tid på stranden också.

Det finns platser som jag alltid drömt om att se och Alhambras trädgårdar är en sådan plats. De tillhör Europas äldsta trädgårdar och anlades för 800 år sedan. Planen är att en dag ta buss eller tåg till Granada för att se dessa trädgårdar. Det finns en liten hake bara...att det är för trångt där, eftersom det är en av Spaniens mest besökta platser. Men jag hittade den här rundvandringen på Youtube och vid det tillfället ser det inte ut att vara så mycket folk.  Någon som varit där?

I Malaga finns även en historisk botanisk trädgård, Jardin Botanico Historico La Concepcion som är en av Europas största. Hm...vi får se vad som hinns med på fyra dagar. Jag är ju inte ensam på resan och trädgårdar står väl inte allra högst på att-göra-listan för en av oss. Man kan ju också se Picasso-museet, han föddes ju i Malaga. Men Alhambra vill jag nog inte missa.

Loreena MacKennitt i Alhambra och visst blir man lockad att se detta...

Resor

 
 
 
 
Utlandsresor 2018 - 
 
Utlandsresor 2013 - 2017
 
Utlandsresor 2010 - 2012
 
 


RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails