Praktstenört - Aurinia saxatile
Praktstenörten härstammar från centrala och sydöstra Europa samt Mindre Asien. Den fanns nämnd så sent som på 1990-talet i trädgårdsböcker som stenört Alyssum saxatile men har nu ändrats till arten praktstenörter, Aurinia saxatile.
Den blir 15-30 cm hög och har en stark gul färg, tuvbildande, blommar rikligt i maj-juni och doftar fint som honung. Praktstenörten vill ha lätt och torr sandblandad jord och är perfekt till murar, i stenpartier eller längs gator som på bilderna. Var den än växer så har den en förmåga att ta över och den starka gula färgen är så dominant att man knappt märker växter intill. Men just som på bilderna här från Vitemölla på Österlen, där den växer efter gatorna tycker jag att det blir ganska häftigt trots den nästan hysteriskt gula färgen.
Praktstenörten mår bra av en lätt beskärning efter blomningen men tycker inte om att flyttas och delas. Den brukar självså sig och det går bra att ta sticklingar för att föröka den. Äldre plantor blir ofta glesa nertill och svåra att föryngra. I södra Sverige är den nästan helt vintergrön.
Vid plantering gäller c/c 35 i plantavstånd.
På utsatta platser kan man behöva täcka växten med granris eller liknande.
Några sortnamn:
Den blir 15-30 cm hög och har en stark gul färg, tuvbildande, blommar rikligt i maj-juni och doftar fint som honung. Praktstenörten vill ha lätt och torr sandblandad jord och är perfekt till murar, i stenpartier eller längs gator som på bilderna. Var den än växer så har den en förmåga att ta över och den starka gula färgen är så dominant att man knappt märker växter intill. Men just som på bilderna här från Vitemölla på Österlen, där den växer efter gatorna tycker jag att det blir ganska häftigt trots den nästan hysteriskt gula färgen.
Praktstenörten mår bra av en lätt beskärning efter blomningen men tycker inte om att flyttas och delas. Den brukar självså sig och det går bra att ta sticklingar för att föröka den. Äldre plantor blir ofta glesa nertill och svåra att föryngra. I södra Sverige är den nästan helt vintergrön.
Vid plantering gäller c/c 35 i plantavstånd.
På utsatta platser kan man behöva täcka växten med granris eller liknande.
Några sortnamn:
- ´Citrina´ - citrongul
- ´Goldkugel´ - guldgul, två stjärnor i Zetas katalog...vem trodde att de skulle betygsätta någon praktstenört med den vanligt gula färgen...!
- ´Variegata´ - gul blomma, gröna blad med gräddfärgade kanter.
Förökning
Förökningen kan ske med sticklingar och med frö. Toppsticklingar tas i juni och sticks i krukor med sandblandad jord. Frösådd, i februari-mars, sker i krukor med sandblandad såjord. Fröna är ljusgroende och ska därför inte täckas.
Groningstemperaturen ska ligga på 13-20 °C och groningstiden är 1-2 veckor. När fröplantorna har blivit hanterbara skolas de om i enskilda krukor.
(Från CD-skivan Perenner och lökväxter)
(Från CD-skivan Perenner och lökväxter)
Kommentarer
Postat av: Lars Forslin
Jaså, har den bytt namn? Ja, Alyssum är kanske bara ettåriga och de har väl finare doft än denna också, samt färg. Håller med dig om att den är väl skrikig och liksom utan finess. Föredrar i så fall något vitt, som vinteriberis - också korsblomstrig.
Postat av: Slottsträdgårdsmästaren
Lars Forslin: Jo men samtidigt är den en växt som drar uppmärksamheten till sig och inte är den ful direkt. Visst är det lättar att ta till sig vita växter men vi behöver nog lite drag i färgerna ibland.
Trackback
