Dagens växt - Riddarsporre
Delphinium
De riddarsporrar som vi använder i trädgårdarna är oftast hybrider och brukar delas upp i två grupper, praktriddarsporrar och trädgårdsriddarsporre.
Det är oerhört rörigt bland arter, grupper och hybrider bland riddarsporrarna och de källor jag använder är inte alls överrens om hur grupperna ska indelas. Jag har försökt att reda ut det hela, men hittar hela tiden någon som har en annan åsikt.
Ibland kallas Elatum-hybriderna för praktriddarsporre och ibland för trädgårdsriddarsporre. Delphinium elatum är i varje fall en ren art som är vildväxande i Europa, Kaukasus, Sibirien och i Kina. Däremot så kallas hybriderna i Elatum-gruppen för trädgårdsriddarsporre (Hanssons perennebok) medan Lennart Larsson i Natur & Trädgård kallar dem för praktriddarsporre. Jag blir helt yr i huvudet av det här!
Det kan vara en av anledningarna till att jag inte riktigt gillar riddarsporrar. De är inte ärliga på något sätt, falska helt enkelt och jag kan nog tycka att de är aningen för pråliga för mig också. Visst kan de vara mycket vackra, som de på bilderna som finns hos Antroposoferna i Järna. Kanske Lars Forslin kan reda ut allt det här?
Det finns ett sällskap i USA som kallar sig för The Delphinium Society och jag vågar inte ens tänka på vad det kan vara för människor som finns med i det sällskapet.
- Belladonna-hybrider - 60-150 cm - Praktriddarsporre, är en korsning mellan D. grandiflorum och D. elatum. De har små enkla blommor och är stadiga i sitt växtsätt. De blommar i juli-augusti och kan blomma om senare. Här sorter som den klarblå Völkerfieden, Atlantis, Bellamosum, Casa Blanka, Cliveden Beuty, Oriental Blue och Piccolo.
- Elatum-hybrider - Trädgårdsriddarsporre (D. elatum), 120-200 cm - här finns de högsta riddarsporrarna. Blommar i juli-augusti och har lätt för att blomma om på hösten. Sorter som Blue Fountain, Coral Sunset, Fanfare, Perlmutterbaum, Sarita, Sandpiper, Sungleam och F.W. Smith.
- Pacific-Giant-hybrider - 100-150cm - härstammar från USA och är hyfsat motståndskraftiga mot mjöldagg men är kortlivade och används ibland endast som annueller. Inom den här gruppen sorter som Astolat, Black Knight, Blue Bird, Blue Jay, King Arthur, Percival, Summer Skies och Galahad.
Riddarsporrar är normalt mycket härdiga och vill ha näringsrik och mullrik jord i ett soligt och skyddat läge. De blir 80-180 cm höga beroende på sort och behöver oftast bindas upp. De passar tillsammans med andra höga perenner och är även mycket bra tillsammans med buskrosor som då kan fungera som stöd. Riddarsporrar är mycket lätta att dela och planteringsavståndet bör vara c/c 30-35 cm.
En nackdel med riddarsporrar är att de ofta drabbas av mjöldagg men det finns sorter som är mindre mottagliga. Eftersom de är nära släkt med stormhattar så är de också gifitga.
Det kommer fler bilder på olika sorter i sommar.
Källor:
Perenner av Björn och Marie Hansson
Perenner i din trädgård av Lena Månsson
Lennart Larssons artikel som publicerades i Natur & Trädgård nr.1 2005
Dagens växt - Syrener
Syringa x chinensis - Parksyren
Syringa x persica - Persisk syren
Syringa x prestoniae - Prestonsyren
Syringa josikea - Ungersk syren
Syringa reflexa - Hängsyren
Syringa reticulata - Japansk ligustersyren
Syringa tigerstedtii - Nejliksyren
Syringa tomentella - Luddsyren
Syringa velutina
Syringa x persica - Persisk syren
Syringa x prestoniae - Prestonsyren
Syringa josikea - Ungersk syren
Syringa reflexa - Hängsyren
Syringa reticulata - Japansk ligustersyren
Syringa tigerstedtii - Nejliksyren
Syringa tomentella - Luddsyren
Syringa velutina
Dagens växt - Prunus
Prunus ´Accolade´ - Knap Hills körsbär
Prunus avium - Fågelbärsträd
Prunus avium ´Plena´ - Dubbeblommigt fågelbärsträd
Prunus cericifera - Körsbärsplommon
Prunus avium - Fågelbärsträd
Prunus avium ´Plena´ - Dubbeblommigt fågelbärsträd
Prunus cericifera - Körsbärsplommon
Prunus domestica ssp. insitita - Krikon
Prunus maackii - Näverhägg
Prunus padus - Hägg
Prunus sargentii - Bergskörsbär
Prunus serrulata ´Kanzan´
Prunus maackii - Näverhägg
Prunus padus - Hägg
Prunus sargentii - Bergskörsbär
Prunus serrulata ´Kanzan´
Dagens växt - Rönnsumak
Rhus typhina
Rönnsumaken härstammar från Nordöstra, östra och centrala Nordamerika. Det finns 200 arter av släktet Rhus och de flesta odlas för bladens vackra höstfärg. Rönnsumaken blir 2-3 meter hög och trivs bäst i näringsrik jord på en solig plats. Den här växten med det något udda utseendet är härdig upp till zon 3. Den passar bra till en mindre trädgård, en innergård eller till en radhusträdgård. Man kan säga att det är ett litet flerstammigt träd eller en större buske.
Blommorna är upprätta klasar och fruktställningarna blir på hösten bruna och sitter kvar under vintern. Bladen som blir upp till 50 cm långa har en mycket vacker höstfärg.
Man får passa alla rotskott som rönnsumaken skickar upp runt omkring sig, om man inte vill ha ett snår. Det går utmärkt att ta nya plantor av dessa rotskott. Växten är giftig.
Alla bilder är tagna den 11 november i Bergianska trädgården i Stockholm.
Alla bilder är tagna den 11 november i Bergianska trädgården i Stockholm.
Sorten ´Dissecta´ har flikigare blad än den rena arten.
Dagens växt - Ek
Skogsek - Quercus robur
Från Wikipedia
Den här vackra eken finns på Eldgarnsö utanför Stockholm.
Källor:
Porträtt av ett träd - Bengt Edlund
Träd och buskar - Ingmar Holmåsen
DN-artikel av Karin Bojs 4 dec. 2011
Wikipedia
Träd i Stockholm
Den tusenåriga eken i Norra Kvill i Småland har en omkrets på 14 meter.
Ingmar Holmåsen skriver i sin bok ´´Träd och buskar´´ att eken inte alls växer så långsamt som många tror utan kan efter 50 år ha nått en höjd av 20 meter om den växer i god jord. Omkretsökningen är under de första 100 åren 4 cm per år, under de följande 150 åren 2,5 cm och fortsätter sedan att minska. Man räknar eken som avverkningsmogen efter 150 år. Eken är det enda träd som kan trivas i styva lerjordar även om den trivs allra bäst på lerhaltiga mulljordar.
När eken börjar bli riktigt gammal och delar av veden mörknar så är den mycket viktig för mängder av olika insekter. Det sägs att 500 arter av insekter är direkt beroende av ekens mörkna ved. Den bredbandade ekbarkbocken är mycket sällsynt och finns i Sverige endast i Hagas och Djurgårdens döende ekar.
Eken finns över hela jorden i de tempererade områdena och omfattar ca trehundra arter. Hos oss i Sverige finns skogsek (Quercus robur) som ibland kallas sommarek och bergek som brukar kallas vinterek (Quercus patraea). Skillnaden är att bergeken har mindre ekollon med kortare skaft och ofta sitter bladen kvar länge på vintern.
Det sägs att ekens nordgräns i Sverige går vid Dalälven även om det självklart finns ekar som växer norr om älven också.
Att hålla händerna mot Kvilleekens uråldriga stam var en mäktig, märklig och nästan magisk känsla. I september 2010 besökte jag den gamla eken och jag var då helt ensam under några timmar tillsammans med trädet som grodde en gång under vikingatiden.
Eken kallas ofta för ´´kungen av skogens träd´´ och artnamnet robur betyder styrka. I vår natur natur finns inget träd som är så kraftigt och inget träd i Norden blir äldre (om man bortser från Old Rasmus).
Eken blir ungefär 25-30 meter hög och den blommar samtidigt som bladen vecklar ut sig i maj månad. Den bär dock inte frukt förrän den blir 40-50 år gammal.
Ingmar Holmåsen skriver i sin bok ´´Träd och buskar´´ att eken inte alls växer så långsamt som många tror utan kan efter 50 år ha nått en höjd av 20 meter om den växer i god jord. Omkretsökningen är under de första 100 åren 4 cm per år, under de följande 150 åren 2,5 cm och fortsätter sedan att minska. Man räknar eken som avverkningsmogen efter 150 år. Eken är det enda träd som kan trivas i styva lerjordar även om den trivs allra bäst på lerhaltiga mulljordar.
När eken börjar bli riktigt gammal och delar av veden mörknar så är den mycket viktig för mängder av olika insekter. Det sägs att 500 arter av insekter är direkt beroende av ekens mörkna ved. Den bredbandade ekbarkbocken är mycket sällsynt och finns i Sverige endast i Hagas och Djurgårdens döende ekar.
Eken finns över hela jorden i de tempererade områdena och omfattar ca trehundra arter. Hos oss i Sverige finns skogsek (Quercus robur) som ibland kallas sommarek och bergek som brukar kallas vinterek (Quercus patraea). Skillnaden är att bergeken har mindre ekollon med kortare skaft och ofta sitter bladen kvar länge på vintern.
På grund av sin motståndskraft mot röta så har eken används genom tiderna till skeppsbyggnad, möbler, parkettgolv mm. . Det finns flera olika talesätt om hur eken växer, som att den växer i 400 år och dör i 400 år.
Eken vandrade in i Sverige efter vår senaste istid och valde sin plats på de bördigaste jordarna. För tusen år sedan var eken mycket mer utbredd i landet än idag. I DN:s artikel av Karin Bojs från 4 dec 2011 skriver hon att om man vill uppleva hur det en gång såg ut i Sverige så kan man bege sig till Europas sista bevarade blandurskog i Bialowieza som ligger på gränsen mellan Polen och Vitryssland där ekarnas höjd är upp till femtio meter.
Det sägs att ekens nordgräns i Sverige går vid Dalälven även om det självklart finns ekar som växer norr om älven också.
Eken förknippas med åskguden Tor och lär träffas av blixten tre gånger så ofta som tallen och tio gånger så ofta som boken.
Två kända stockholmsekar. Till vänster Prins Eugens ek vid Waldemarsudde på Djurgården och till höger Radio/TV-eken på Oxenstiernsgatan, som sågades ner den 25 november 2011 då den ansågs vara så hårt angripen av röta att den utgjorde en fara.
Från Wikipedia
Ek i kultur och historia [redigera]
Eken är kanske ett av de mest karaktärsfulla träden, och det som mest tillbetts som heligt under religiösa former i Europa. Namnet på de keltiska läromästarna, druiderna, kommer från det grekiska ordet för ek,Dryas, eftersom det påstods att keltiska druider alltid hade med sig ekblad vid offer och dylikt.
Även inom den germanska språksfären måste eken spelat en stor roll, eftersom de flesta germanska språk delar ord för trädet och även ord som ligger nära; sålunda är exempelvis det svenska ekollonursprungligen detsamma som det engelska acorn (som alltså inte har något att göra med corn).
Under flera hundra år tillhörde alla ekar i Sverige kronan som skogsregale, eftersom virket användes till skeppsbyggnad, mest till krigsfartyg för den svenska flottan. Även Gustav Vasa beordrade plantering av ekar för framtida behov för skeppsbyggnad. Det var belagt med stränga straff för gemene man att hugga ner eller skada ekar; även plantor hade samma skydd. Det åtgick cirka 2 000 ekar för att bygga ett större skepp, och tillräcklig tillgång och närhet till skeppsvarven blev tidigt ett uppmärksammat problem.
Enligt kungligt plakat den fjärde augusti 1608 var straffet vid olovlig avverkning första gången 40 daler, andra gången 80 daler och vid tredje gången förlust av livet[3]. Detta är ett av skälen till att så många ekar som är flera hundra år har fått stå orörda i Sverige. Så sent som 1832 påbörjades en plantage av ekar på Visingsö, med samma ändamål att säkra virkestillgången till framtida krigsfartyg. På Visingsö planterades inom tio år totalt c:a 300 000 ekar[4], varav en stor del av beståndet finns kvar än idag. Efterfrågan på de stora mängder virke för skeppsbyggnad upphörde nämligen efter hand när skeppsvarven började använda järn och senare stål till fartygen fram mot slutet av 1800-talet. Ekplantagen, som idag upptar en areal på cirka 360 ha, förvaltas av Statens fastighetsverk.
Eklöv har stundom använts som hedersmärke, med hänvisning till ekens ovan nämnda bakgrund som "heligt träd". Till exempel är det vanligt att generalpersoner inom olika försvarsmakter utsmyckas med eklöv. Svenska generaler, oavsett generalsgrad, bär fyra eklöv på fältjackans högra kragspegel.
Eken är en symbol för Föreningssparbanken (nuvarande Swedbank), och det latinska namnet Quercus robur har gett namn åt Swedbanks fondsystem Robur.
Eken är Blekinges landskapsträd.
________________________________________________________________________________________________________________
Kvilleeken lever vidare med lite hjälp av de som förstår värdet av riktigt gamla träd.
Kända ekar i Sverige:
Den här gamla eken vid Biskopsudden på Djurgården finns inte mer. Bilden från 2007.
Kända ekar i Sverige:
- Kvilleeken eller Rumskullaeken som den också kallas.
- Ekebyhovseken på Ekerö utanför Stockholm (ska fotas under nästa år). Sveriges största lövträd.
- Ålemseken i Mönsterås, Småland. Sveriges tredje grövsta ek.
- Lagnebrunnaeken i Boxholm, Östergötland. Uppskattad ålder 900 år och en omkrets på 9 meter.
- Eken vid Bosjökloster i Höör, Skåne som lära vara närmare tusen år gammal. Står i slottsparken. (Vill besöka under nästa år)
- Prins Eugens ek vid Waldemarsudde i Stockholm.
- Trogaredseken i Ulricehamn, Västergötland med en omkrets av 8,5 meter.
- Läcköeken i Västergötland, troligen 600 år gammal med en omkrets av 927 cm.
- Birger Jarls ek på Kungsholmen i Stockholm (ska fotas nästa år). Jämngammal med Stockholms stad, ca 800 år.
- Eken vid Karl XI:s fiskartorp vid Norra Djurgården i Stockholm, populärt kallad "Eken i väggen". Eken som nu är omkring 320 år har växt in mot väggen på torpet och hotar flytta hela huset även om det kommer ta tid. (ska fotas nästa sommar)
Hämtat från DN:s artikel 4 dec 2011.
Den här gamla eken vid Biskopsudden på Djurgården finns inte mer. Bilden från 2007.
Den här vackra eken finns på Eldgarnsö utanför Stockholm.
Källor:
Porträtt av ett träd - Bengt Edlund
Träd och buskar - Ingmar Holmåsen
DN-artikel av Karin Bojs 4 dec. 2011
Wikipedia
Träd i Stockholm
Dagens växt - Vårärt
Lathyrus vernus
Vårärten som tillhör släktet vialväxter växer vild i stora delar av Sverige och trivs bäst på lövängar och i lundar. Den blommar med rödvioletta blommor i maj-början av juni innan bladen är helt utvecklade. Den här fleråriga växten kan man använda i perennplanteringar och blir vacker tillsammans med t.ex. färgätmigej. Jag tror att jag ska skaffa mig lite vårärt till slottsparken.
Den blir upp till 40 cm hög och vill helst ha något fuktig, näringsrik och mullrik mark.
Linné skrev 1755: " Kallas i Östergötland kråkärete. Växer här och där i lövskogar, lundar och vid bergrötter samt bland hassel. Under lövsprickningen pryds hassellundarna av denna växts mycket vackra, purpurfärgade blommor. Arten finns ej i England liksom ej heller Orobus niger (=vippärt)"
Dagens växt - Fingertandrot
Cardamine pentaphyllos
Fingertandroten växer vild i skogar runt Pyrenéerna och Alpernas dalgångar i Sydtyskland och Österrike. Den blommar med violetta blommor under maj-juni (mina bilder är från 12 maj 2011 i Bergianska trädgården i Stockholm) och trivs i något skuggiga lägen under träd mm. Fingertandroten blir 30-40 cm hög och jag skulle verkligen vilja prova den här vackra lundväxten.
Dagens växt - Stort treblad
Trillium grandiflorum
Trillium grandiflorum växer vild främst i östra Nordamerika, ofta i lönn- eller bokskogar och anses som en lättodlad perenn i trädgårdar och som blommar i maj-juni med rent vita blommor. Mina bilder tog jag i Bergianska trädgården i Stockholm den 12 maj 2011.
Trilliumsläktet har ca 50 olika arter och de utmärker sig med att ha endast tre blad som nästan helt saknar bladskaft i stjälkens ände och med en enda blomma som inte har någon direkt doft. Blommorna är stora i jämförelse med andra trilliumarter och blommorna kan bli 7 cm stora. De har en knölliknande och tjock jordstam.
Stort treblad bildar med tiden täta bestånd och blir ca 30 cm höga.
De trivs bäst i väldränerad och svagt kemiskt sur jord. Trillium grandiflorum har en långsam tillväxt så om man börjar med små plantor så krävs det tålamod innan man får ett så tätt bestånd som på bilderna här. Men tålamod måste ju varje trädgårdsmänniska ändå ha om man ska trivas i sin trädgård. Stressa kan vi göra när vi lämnar trädgården.
Dagens växt - Luktolvon
Viburnum carlesii
Luktolvon härstammar från Korea och Japan och är en buske som blir 1 - 1,5 meter hög och trivs i halvskugga, i fuktig och näringsrik jord. Den är härdig till zon 5. Den här lilla busken har ett lite rundartat växtsätt grågröna och något ludna blad. Blommorna i maj doftar mycket gott.
- Sorten ´Aurora´ har blommor som går mer mot rosarött och klarar sig till zon 3.
- ´Diana´doftar starkt.
Beskärning utför man efter blomning och då gäller endast föryngringsbeskärning - ta bort risiga gamla grenar.
Dagens växt - Fotblad
Podyphyllum hexandrum
Kinesiskt fotblad - Podyphyllum hexandrum var.chinensis.
Den här spännande och vackra växten härstammar från skogarna i Nordamerika men även från Himalaya till Kina och Taiwan. Fotblad har en krypande jordstam och trivs i lite fuktig jord i halvskugga.
Bladen är oftast fläckiga och blommorna är vita, rosa eller röda.
De fotblad som finns på bilderna här växer i Bergianska trädgården i Stockholm och jag tycker att blommorna är vackra, men det är egentligen de stora plommonliknande och äggstora frukterna som blir tomatröda - som är mest spännande med den här växten. Jag tog senare bilder på frukterna också men de har av någon anledning försvunnit från min dator. Jag lovar att ta nya bilder av frukterna under nästa år. Här finns annars några bilder av frukterna.
De fotblad som finns på bilderna här växer i Bergianska trädgården i Stockholm och jag tycker att blommorna är vackra, men det är egentligen de stora plommonliknande och äggstora frukterna som blir tomatröda - som är mest spännande med den här växten. Jag tog senare bilder på frukterna också men de har av någon anledning försvunnit från min dator. Jag lovar att ta nya bilder av frukterna under nästa år. Här finns annars några bilder av frukterna.
Namnet har växten fått av att de fingrade bladen liknar en fågelfot. Hela växten är giftig.
På webbsidan Linné online hittade jag detta:
En annan art Podophyllum hexandrum (synonym: P. emodii) växer främst i Himalayas bergstrakter. Podofyllin framställt från denna art innehåller upp till 40% podofyllotoxin och inga peltatiner. Det är därför mindre laxerande än podofyllin från P. peltatum. P. hexandrumanvänds idag för renframställning av podofyllotoxin för läkemedelstillverkning.
Modern forskning har visat att podofyllotoxin inte bara har effekt mot cancer utan är även användbar mot genitala vårtor och vissa andra virussjukdomar. Man har i kliniska test visat att podofyllotoxin eller strukturellt likartade föreningar har positiv effekt på andra sjukdomar, som psoriasis, ledgångsreumatism, Alzheimers och malaria. Flera nya läkemedel håller därför på att utvecklas av ett svenskt läkemedelsföretag.
Modern forskning har visat att podofyllotoxin inte bara har effekt mot cancer utan är även användbar mot genitala vårtor och vissa andra virussjukdomar. Man har i kliniska test visat att podofyllotoxin eller strukturellt likartade föreningar har positiv effekt på andra sjukdomar, som psoriasis, ledgångsreumatism, Alzheimers och malaria. Flera nya läkemedel håller därför på att utvecklas av ett svenskt läkemedelsföretag.
Indiskt fotblad - Podyphyllum hexandrum
Det indiska fotbladet blir 30-60 cm högt och har vackra femflikiga, tandade blad. Det finns en sort som heter ´Majus´ som är något större än den rena arten. Den blir 50 cm hög och har ljusrosa blommor som blommar i maj. Planteringsavstånd c/c 35.
Det finns även ett amerikanskt fotblad - Podyphyllum peltatum som har gröna glänsande blad med lite blygare blommor som böjer sig något nedåt till skillnad mot det indiska och kinesiska fotbladet.
Dagens växt - Klättervildvin
Parthenocissus quinguefolia
Klättervildvin är en kraftigt växande lianväxt som uppskattas mest på hösten då bladen blir vackert röda i olika nyanser. Den här växten trivs både i sol och skugga, har mycket små krav på jord och är härdig upp till zon 5.
Den rena arten klättrar med klängen och sorten ´Engelmanni´ klättrar med häftskivor och kan klättra på tegel, betong, träväggar, glas mm.
Blommor och frukt är inget man lägger märke till utan den här växten väljer man på grund av de vackra bladen och att den kan klättra på så gott som allt. Bären innehåller oxalsyra som är giftigt för människor men de smakar så illa att det i stort sett aldrig sker förgiftningar. Bären är däremot en viktig föda för fåglar.
Är man rädd om fasaden på putsade hus ska man nog låta bli att välja klättervildvin eftersom den så aggressivt suger sig fast, vilket ibland innebär att putsen kan lossna. Vi har den i Engsholms slottspark där den klättrar på en tegelvägg och får den växa fritt så blir den ca. 15 meter hög.
Man kan även använda klättervildvin som marktäckare och den är utmärkt till häck om den får klättra på ett staket eller liknande. Man kan föröka klättervildvin med vedartade sticklingar och om man ska beskära vildvin så ska det ske på hösten.
Dagens växt - Bouganvillea
Bougnavillea spectabilis
Första gången som jag såg en bouganvillea var på Kanarieöarna på 70-talet och jag vet inte hur många fotografier mina föräldrar har tagit på den här växten genom åren. Bouganvillan är ju verkligen iögonfallande och lätt att tycka om men ibland kan jag tycka att den blir lite för mycket.
Bouganvillea mot vita husfasader i Spanien - kan bli lite för inställsamt och pråligt. Men på vissa platser kan de istället vara helt oemotståndliga i just sin prålighet och prakt. Där de växte tillsammans med jakarandaträden i Malaga i våras kunde man inte annat än gilla växten!
Bouganvillea mot vita husfasader i Spanien - kan bli lite för inställsamt och pråligt. Men på vissa platser kan de istället vara helt oemotståndliga i just sin prålighet och prakt. Där de växte tillsammans med jakarandaträden i Malaga i våras kunde man inte annat än gilla växten!
Bouganvillean eller trillingblomma som den ibland kallas på svenska, härstammar från Amazonas regnskogar i Sydamerika. Det är en blommande klätterväxt som är mycket vanlig i bl.a. Medelhavsområdet och speciellt i Spanien. På Wikipedia kan man läsa att: Släktet är uppkallat efter Louis Antoine de Bougainville, en fransk upptäcktsresande som ledde den expedition som fann växterna i Brasilien på 1760-talet.
Den färgstarka växtens blomma är egentligen liten och vit, det är högbladen som är färgade i lila, rött, orange, vitt och även gult. Den lila färgen används mest och är den färg som man oftast förknippar bouganvillan med.
Det finns flera olika arter och hybrider i släktet.
En stor fördel med den här växten är att den blommar under hela året på platser med varmt klimat, särskilt om man beskär den. Bouganvillan som tål torka bra, vill ha mycket sol och behöver gödslas regelbundet.
Bouganvillea är också en vanlig krukväxt, men en ganska svår krukväxt va? Eller?
Dagens växt - Jakaranda
Jacaranda mimosifolia
I slutet av maj i år besökte jag Malaga och redan från bussfönstret på väg från flygplatsen till hotellet, såg jag de blåblommande träden längs gatorna. Jag hade inte sett jakarandaträd i blom tidigare och skulle jag ha kommit en vecka senare då blomningen var över så skulle jag nog inte lagt märke till de här träden. Nu blev det den häftigaste trädblomningen som jag någonsin upplevt.
Hela den här staden var fylld av dessa blåblommande skönheter och jag kunde inte se mig mätt på dem. Hur ofta ser man träd som blommar i blått?
Hela den här staden var fylld av dessa blåblommande skönheter och jag kunde inte se mig mätt på dem. Hur ofta ser man träd som blommar i blått?
Trädets ursprung är Brasilien, Argentina, Paraguay och Uruguay men används ofta i Sydeuropa och på Kanarieöarna.
Trädslaget är hårt och används till finare snickeriarbeten och till stränginstrument. På 70-talet var det även vanligt med bokhyllor av jakaranda.
Trädslaget är hårt och används till finare snickeriarbeten och till stränginstrument. På 70-talet var det även vanligt med bokhyllor av jakaranda.
Bladen liknar mimosans, därav artnamnet. Trädet har ett vågrätt växtsätt och passar bra som skuggträd i städer med varmt klimat.
Jakarandaträd kan i gynnsamma lägen bli 50 meter högt och kan ibland blomma en andra gång på hösten. Det är delvis städsegrönt men fäller bladen på våren innan blomningen.
Jakaranda används ibland som krukväxt här hemma. Bilden längst ner är tagen på Madeira annars är alla bilder från Malaga.
Madeira - Foto: Rose-Marie Färber
