• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Alla vägar bär till Barcelona, Rom och Florens

     
    Den här resan ska min dotter och jag göra om några veckor, dels för att jag just fyllt 60 år och dels för att vi varje år brukar göra en fotbolls-trädgårds-shoppingresa. Den här gången börjar vi i Barcelona för att sedan flyga över till Rom. Vi planerar också att en av dagarna ta tåget till Florens. Jag ser fram mot att möta Spaniens och Italiens trädgårdar i maj månad.
     
     
     Camp Noe rymmer nästan 100 000 åskådare. Där ska vi se Barcelona-Getafe...trots att Barca just nu fullständigt tappat sitt vackra spel.
     

    Så här långt har våren kommit i Bergianska trädgården

     
    Magnoliablomningen startar tidigt i år. Här i Stockholm brukar den här fantastiska växten blomma två eller till och med tre veckor senare. Den milda vintern har dock fått de ludna blomknopparna att öppna sig redan nu. Det här är sorten 'Merrill' som finns i Bergianska trädgården. Det är en snabbäxande sort med vita blommor som blir 12-15 cm i diameter och för er som har luktsinnet kvar så ska de dofta citrus. Merrill kan man använda upp till zon 4.
     
     
    Nu är inte jag någon rhododendronälskare, men den här tidiga kinesiska Rhododendron oreodoxa, måste man ju bara bli glad åt när så lite annat blommar.
     
     
    Den här vackra busken har inget med vanlig hassel att göra, de tillhör inte ens samma släkte. Det är bladen som liknar  den vanliga hasselns och till en början skiftar bladen i rosa innan de fullt utvecklade bladen blir gröna.
    Om man planterar den här busken framför någon barrväxt i mörkgrönt, som idegran eller liknande så blir effekten mycket vacker när den blommar.
     
    Skenhasseln som blommar på bar kvist blir 2 meter hög och trivs i väldränerad mullrik kemisk sur jord i sol eller halvskugga. Hos oss i Sverige klarar den sig upp till zon 2. Den blommar i Stockholmsområdet i slutet av april, men just i år 2014 så blommar den redan idag, den 13 april.
    Skenhasseln behöver sällan beskäras men om det måste göras så är bästa tiden efter blomningen.
     
     Lundviva (Primula elatior)
     
     Berg-Lungört (Pulmonaria montana 'Azurea')
     
     Som vanligt får jag aldrig en bild av den vackra presidentsippan. Är jag inte för tidig som idag, så har den blommat över.
     
     

    Herbarium, vilda tulpaner och knoppande magnolior

    Ännu blommar scillan i Stockholm, här i Sofiahemmets trädgård.
     
    Tavlan som jag fick i 60-årspresent av Engsholms slott har konstnären Gunilla Lagerhem Ullberg skapat. Idag besökte jag hennes ateljé på Söder och bestämde vilken av alla dessa vackra i serien ´´Herbarium´´ som skulle pryda min vägg i nästet. Tavlorna gör hon genom att plocka sönder blommor, sedan pressas både blad och blommor som kombineras till olika mönster. Tapeten som hon håller i finns på en vägg i Restaurang Stadshuskällaren - som jag ska besöka nu i veckan. Jag hittade till slut min favorit och är mycket glad åt denna present!
     
    Botanisk tulpan är den allra vackraste och den växte på många håll i koloniträdgårdarna vid Årstavikens strand!
     
    Backsippan blommar i Linnéplanteringen i Södra Årstalundens koloniförening.
     
    Backsippa - Anemone pulsatilla
     
    Den här tuvväxande skönheten växer vild på torra hed- sand och moränmarker och man får försöka efterlikna den miljön så gott det går om man vill ha den i sin trädgård och det vill man ju! Den finns vild från Skåne och upp till Värmland och Uppland, den blir ca 20-25 cm hög och blommar i april-maj.
     
    Förr i tiden användes backsippan mot förlamning, melankoli och blindhet. Idag används den i vissa fall mot kärlkramp, åderbråck, njurbesvär och nervösa besvär. Hela växten är giftig och har en besk smak som gör att den klarar sig bra på betesmarker då djuren skyr den. Tyvärr så är backsippan på tillbakagång i Sverige och i hela Europa och är därför fridlyst.
     
    Fröerna (frukterna) sprids en kort väg med vinden och grobarheten är dålig. På länsstyrelsens hemsida läser jag att växten ´´kräver störning i markskiktet för att fröna skall kunna gro. Denna störning kan orsakas av att marken bränns eller blottläggs´´. 
     
     
    Balkansippor under fruktträden
     
    På många håll såg jag hur magnoliorna börjar gå i blom i södersluttningen mot Årstaviken, i zon 0 som en av kolonisterna kallade läget.
     
     
    Snälla arvtagare till Refugium i Erikdalslunden - hur tänkte du när du valde färg till redskapsboden?
     
    Men ännu finns känslan kvar av Hans Drost i Refugium...
     
    Härlig ormhassel i Erikdalslunden
     
    Trädgård på spåret blir allt större för varje år som går

    Skansens trädgårdar

     
     
     
     
     

    Jag skulle vilja tacka Arthur Hazelius som 1891 skapade Skansens friluftsmuseum på Djurgården. Han har på en av Stockholms vackraste och grönaste platser skapat ett Sverige i miniatyr med hus och gårdar som är hitflyttade från hela landet.

    När försommarens grönska bäddar in de små gårdarna med de blommande trädgårdarna och när solen börjar värma en frusen nordbo, då är Skansen en skön och vacker plats att vandra på.

     

    Det är nog djuren man tänker på i första hand när Skansen kommer på tal och det är med värme som jag tänker tillbaka på hur min dotters stora ögon stirrade på de farliga vargarna eller skrattade åt de busiga sälarna när vi upptäckte Skansen tillsammans då hon var liten.

    Idag är Skansen något helt annat för mig. Nu är det de vackra trädgårdarna och musiken som lockar. På Solliden har jag under flera konserter njutit av Ulf Lundells texter som vid vissa tillfällen känts som ren magi i sommarkvällen (dags igen nu i augusti 2014). Oftast har det varit ljumma sköna kvällar då luftballonger sakta glidit över scenen, men jag har även stått där när åskan gått och regnet vräkt ner och det har varit lika underbart vid båda tillfällena.

     

    Om man kommer till Skansen en helg eller under semestertider så kan det vara mycket folk över hela området, därför brukar jag göra mina besök under helt andra tider. Det händer ibland att jag har en ledig dag mitt i veckan och om jag då ska besöka Skansen så hänger jag på låset när de öppnar klockan tio. Visst kan det samtidigt vara hundratals förskolebarn som hänger på samma lås, men väl innanför grindarna så sprids de små liven oftast ut bland djuren medan jag sakta vandrar upp mot de grönskande trädgårdarna där det sällan är så mycket folk.

     

     
     
     

    Jag brukar börja vid rosenträdgården som ligger vackert intill de gamla stadskvarteren. Rosenträdgården som är en mycket vacker plats, skapades 1964 av den välkända trädgårdsarkitekten Walter Bauer som har jobbat mycket med att återuppbygga historiska trädgårdar och parker som till exempel vid Forsmarks bruk och Lövstabruk.

    Rosenträdgården är uppdelad i sexton kvarter där tolv omgärdas av lågt klippta buxbomhäckar med flera sorters rabattrosor i olika färger inuti. Gammaldags buskrosor finns i den östra delen av rosenträdgården och jag tycker att de gammaldags rosorna är de allra vackraste. Här går färgerna huvudsakligen i rosa och vitt och vem kan motstå de ljust rosa och lite blyga albarosornas blomning och doft i juli, eller när gallicarosorna och damascenerrosorna börjar visa sin prakt. Till skillnad mot de flesta polyantharosor så doftar de gammaldags rosorna ljuvligt och skönhetsupplevelsen blir ju så mycket större när flera sinnen får vara med.          

     

    Vid ena kortsidan av rosenträdgården ligger Swedenborgs gamla lusthus från 1767 som en gång hade sin plats vid Swedenborgs malmgård på Hornsgatan, även om det som ser ut som att lusthuset alltid stått här bland rosorna på Skansen. Från rosenträdgården har man en vacker utsikt över Nordiska museet som långt där nedanför liknar ett sagoslott med sina tinnar och torn.

    Jag försöker att en gång varje år ta mig tid att besöka Skansens rosenträdgård under den vackraste blomningsperioden i juni-juli och om det är en lugn morgon när vindarna är stilla, med lagom foto-fluffiga moln på himlen och med hemtrevligt sparvtjatter från buskarna, så blir det lite av trädgårdsmagi där bland alla rosorna på Skansen.  

    Om man besöker rosenträdgården i maj månad så möts man av ett hav av tulpaner i olika färger som förgyller de tolv kvarteren. Tyvärr så har antalet tulpaner minskat de senaste åren, men jag hoppas att de fyller på med nya fräscha lökar igen eftersom det blir så effektfullt när mängder av tulpaner öppnar trädgårdssäsongen här.

     

     
     
     
     
     
     

    Trädgårdsvandringen fortsätter mot örtagården men först måste man besöka café Petissan som är Skansens absolut mysigaste café. Caféet ligger alldeles intill rosenträdgården och inne i den vackra skyddade lilla bakgården kan man i lugn och ro njuta av sin fikastund. Här är det öppet under hela året och under en vintrig iskall Skansenvandring så är det extra skönt att få komma in i värmen där i Petissans trevligt trånga cafélokal. Petissans hus flyttades till Skansen 1907 men fick sin nuvarande plats 1931. Huset låg en gång i tiden i hörnet av Drottninggatan och Kungstensgatan och bilder ur boken ´´Skansen – parken och trädgårdarna´´ visar att Skansens gård är en kopia av originalet.

     

    Efter fikastunden hos Petissan är det dags för besöket i örtagården som ligger alldeles intill. Här är det Walter Bauer som har ritat igen och den vackra örtagården stod färdig samma år som rosenträdgården. Eftersom jag sätter stort värde vid trädgårdars placering och omgivning så är Skansen fantastiskt eftersom det inte finns någon modern bebyggelse som stör någonstans. Husen runt omkring trädgårdarna är gamla och vackra och trädgårdarna ligger inbäddade i grönska. I örtagården är det lätt att fastna bland alla örternas växtskyltar för att se om man missat något från tidigare besök. Här finns ungefär hundra olika örter och i början av juli blommar luktpioner, blågull och gillenia. Vid gårdarna runt omkring blommar då även mängder av rosor. Stora fläderbuskar står vid varje gård och schersminens kritvita doftande blommor är ju oemotståndliga. Jag tycker att den blomningen nästan, men bara nästan, kan mäta sig med den tidigare syren/häggblomningen i skönhet.

     

     
     
     
     
     
     
     

    Jag vandrar vidare och kommer efter ett tag fram till Skogaholms herrgård som upptar ett stort område här på Skansen och som från början låg i Närke men flyttades till Skansen på 1930-talet.

     

    Den norra delen av herrgårdens trädgård har strikt klippta buxbomparterrer som ramas in av välklippta lindhäckar. Innanför lindhäckarna finns i sin tur häckar av liguster och på något vis skapar en sådan här ordnad trädgårdstil ett märkligt lugn. Jag som helst väljer att vistas i lite halvvilda och något förfallna trädgårdar, faller ändå för den här strikta ordningen med mittaxeln och det runda mittpartiet som blir trädgårdens medelpunkt och bildar en självklar harmoni. Det finns de som anser att en sådan här sträng stilträdgård andas makt, där ägaren kontrollerar både sina anställda och sina växter. Jag tänker bort det sättet att se trädgården och tillåter mig att bli harmonisk i stället.

     

    Skogaholm klingar väl egentligen som en något smaklös limpa, men herrgårdens köks- och fruktträdgård är i stället mycket smakfull och vacker och jag vet inte hur många gånger jag har fotograferat gången fram mot lusthuset som kantas av välklippta äppelträd. Det är en fantastisk vy och när man talar om drömträdgårdar så dyker alltid den här gången fram mot lusthuset upp i mitt huvud. Från ett annat håll närmar man sig lusthuset genom en lövgång av lind och jag har ibland svårt att välja vilken väg jag ska ta. Det lilla vackra lusthuset har en gång stått på gården vid Bellmansgatan 30 på Södermalm.

     

    Det här är en nyttoträdgård och det finns både grönsaksland, land med örter som läkemalva, salvia, timjan, vinruta och johannesört men även bärbuskar och så alla vackert beskurna äppelträd runt om trädgården. Äppelträden är av gamla spännande sorter som Danzigäpple, Mecklenburger kantäpple, Ölandskungsäpple, Sommarkaneläpple, Rött järnäpple, Borgherre Bullerhus, Windsor, Ökna lökäpple med flera. Här finns också Gråpäron och Grännapäron.

    Det är en perfekt planerad nyttoträdgård där man verkligen har tänkt på det estetiska och det är så skönt att se en trädgård helt utan gräsmattor.

     

     
     
     
     
     
     
     
     

    Några hundra meter från Skogaholms herrgård ligger Skånegården som också har en mycket vacker trädgård där planteringarna kantas av välklippta buxbomhäckar och här finns också den största ormhassel jag någonsin sett. Ormhassel är en växt som kanske är allra vackrast på vintern när de slingrande grenarna framhävs extra bra då marken är täckt av snö. På våren finns bland annat tulpaner, kejsarkronor och storrams i planteringarna, men det är i juni och juli som det är som allra vackrast i den här skånska trädgården. Då blommar pionerna tillsammans med blågull, aklejruta, riddarsporrar och trädgårdssolbrud i en härlig blandning av dessa gamla vackra perenner.

     

    Det är en njutning att sakta gå runt i den lilla trädgården och att en bit av Skåne hamnat i Stockholm gör absolut ingenting. Mitt i den här trädgården står en fläder som har en av de grövsta stammar jag någonsin sett och som blommar i månadsskiftet juni-juli. Skånegården innehåller också en liten fjärilsträdgård med bikupor intill och här finns växter som älskas av både fjärilar, bin och människor.

    Varje gång som jag besöker den här trädgården har jag svårt att lämna den och den här lilla Skånska trädgården är en av de vackraste i Stockholm.

     

     

    Förutom Skansens vackra trädgårdar så finns här även en vacker natur och det lär till exempel finnas över 900 ekar, 680 lönnar och 590 almar på Skansens 30 hektar stora yta. De gamla gårdarna ligger inbäddade i grönska och vid hantverkskvarteren ger de stora träden lagom skugga på innergårdarna under heta julidagar. Den här miljön på Skansen är ett minne från den tiden då Sverige var enklare och fattigare men också så oerhört mycket vackrare än det är idag.

     

     

    Mer om Skansens trädgårdar i min bok Stockholms gröna rum - köp här!

     
     

    Fruktträden vid Skogaholms köksträdgård

     

    Borgherre Bullerhus

    Danzigäpple

    Frösåker

    Gravensteiner

    Kesäter

    Mecklenburger kantäpple

    Menigasker

    Princessäpple

    Rossvik

    Röd astrakan

    Rött järnäpple

    Sommarkaneläpple

    Vit astrakan

    Vitgylling

    Åkerö

    Ökna lökäpple

    Ölands kungsäpple

     

     

    Päron

     

    Gansles…

    Gråpäron

    Grännapäron

    Windsor

     

    Rosor i rosengården

     

    Astrid Lindgren  -  Floribundaros

    Blanche Moreau  -  Mossros

    Blaze Superior  -  Storblommit klätterros

    Bonica 82  -  Floribundaros

    Duchesse de Rohan  -  Portlandros

    Elmshorn  -  Modern buskros

    Flammentanz  -  Kordensiiros

    Frühlingsduft  -  Pimpinellros

    Frülingszauber  -  Pimpinellros

    Honorine de Brabant  -  Bourbonros

    Husmoderros  -  Pimpinellros

    Laneii  -  Centifoliaros

    Lichtkönigin Lucia  -  Modern buskros

    Louise Odier  -  Bourbonros

    Maigold  -  Pimpinellros

    Marguerite Hilling  -  Moyesii-hybrid

    Mozart  -  Moschataros

    Nuits de Young  -  Centifoliaros

    Quatre Saisons  -  Damascenerros

    Parkdirektor Riggers  -  Kordensiiros

    Pink Grootendorst  -  Rugosaros

    Polstjärnan  -  Klätteros

    Prairie Dawn  -  Modern buskros

    Robusta  -  Bourbonros

    Rosa arvensis Helenae  -  Honungsros

    Rosa centifolia ´Major´

    Rosa eglanteria  -  Rubiginosaros

    Rosa hugonis  -  Kinesisk gulros

    Rosa moyesii  -  Mandarinros

    Rosa pimpinellifolia var. Atlantica

    Rosa x noisette – Noisetteros

    Rosa x Portlandica  -  Den ursprungliga portlandrosen

    Rosa willmottiae  -  Rugosaros

    Rose de Resht  -  Damascenerros

    Salet  -  Centifoliaros

    Signe Relander – Rugosaros

    Sommerwind  -  Modern buskros

    Souvenir de la Malmaison  -  Bourbonros

    Stanwell Perpetual  -  Pimpinellros

    Swany  -  Miniatyrros

    The Fairy  -  Pylyantharos

    Thérèse Bugnet  -  Bourbonros

     

     


    Monteliusvägen - Mariaberget

     
    Södermalm är den stadsdel i Stockholm som jag känner mest för. Inte bara för att vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice skötte många av de gamla söderkåkarnas vackra och charmiga små trädgårdar, utan även för att den här delen av stan känns mest levande. En mix av alla möjliga och omöjliga sorters människor, små butiker och caféer med känsla och vacker utsikt över staden från norra delen av ön. Lägg till att det är som att vandra i Per Anders Fogelströms böcker, speciellt då stad-serien där handlingen utspelar sig i dessa gamla träkåkar, de som finns kvar vill säga. 
     
    Det är skönt att vandra på Monteliusvägen som går längs Mariabergets brant, varifrån man har en fantastisk utsikt över Riddarfjärden och Stockholm. Mellan Monteliusvägen och Bastugatan ligger flera vackra lummig trädgårdar, inramade av röda plank och gamla syrener och när vi skötte dessa trädgårdar på 80 och 90-talet, så bodde många konstnärer, skådespelare och musiker här. I nr 30 på Bastugatan bodde den svenska tonsättaren Ture Rangströms ´´sambo´´ i det vackra huset med glasveranda ut mot Monteliusvägen. Tonsättaren dog redan 1947 men Elsa Nodermann som var född 1911, levde fram till 1996. Hon var en lite nervös, orolig men väldigt vänlig kvinna och min bror och jag skötte den del av trädgården som hon inte själv hade hand om. 
     
    I 28:an bodde och bor fortfarande skådespelaren Lena Söderblom och hennes man konstnären Leif Zetterling och jag minns att alla som bodde på dessa gårdar, protesterade vilt mot det blivande promenadstråket Monteliusvägen som skulle komma att inkräkta på den frihet de hade. 1998 invigdes Monteliusvägen och nu vandrar vi stockholmare och turister utanför trädgårdarna som dock är skyddade med plank och syrensnår. 
     
    Mellan Monteliusvägen och Bastugatan ligger Ivar Los park som sluttar ner mot promenadvägen och där söderborna sitter på filtar och ser solen gå ner över staden under sommarkvällarna. (Bilder kommer framöver). 
     
    Ivar Lo bodde på Bastugatan 21 från 1934 till sin död 1990 och i hans lägenhet finns nu ett museum som visar hur hans rum såg ut när han bodde där. Vi besökte museet förra året och det var intressant att höra Dan Mellin berätta om Ivars liv.
     
    På Monteliusvägen har jag även stått på nyårsafton för att fira in det nya året och sett staden lysa upp av raketer i vintermörkret.
     
     Glasverandan från Rangströms hus syns mellan träden.
     
    Ur Staffan Tjernelds bok ´´Stockholmsliv´´ från 1950:
     
    Till Sandahlska gården kom en dag 1905 en ung man som inte bara såg mycket bra ut utan dessutom var skrudad i bonjour och sombrero, en klädsel som stack av mot den gängse på Mariaberget. Han försvann utomlands under tre år, men återvände och slog sig ner i huset, varifrån man snart dagligen hörde sång och musik. Mannen var nämligen tonsättare och hette Ture Rangström. Att få upp flygeln i våningen var inte det lättaste, till slut blev det ingen annan råd än att slå hål på väggar och golv, vilket säkert inte gjorde de kalla rummen varmare. Under de första åren av Rangströms tid vid Bastugatan var det inte ovanligt att hans elever på vintern stod och sjöng underbara arior klädda i halmtofflor.
     

    En stor del av Ture Rangströms mest kända kompositioner kom till på Mariaberget alltifrån »Dityramb», som skrevs 1909 och som har två rader ur Strindbergs »Sångare» som motto. Överhuvud kom Strindberg att betyda mycket för Rangström, symfonien »August Strindberg in memoriam» från 1910, operan »Kronbruden», »Mälarlegender», »Advent» och visan »Villemo, Villemo, hvi gick du» är ju alla Strindbergsinspirerade. Då Rangströms dotter föddes fick hon också heta Villemo.

    Men det fanns också andra inspirationskällor, utsikten över Riddarf järden och Ragnar Östbergs stadshus som Rangström såg resa sig på Kungsholmsstranden. Det var därför i sin ordning att det var Rangström som fick komponera musiken till invigningen, dels festpreludiet »Vår stad» och musiken till Sigfrid Siwertz' festspel »Taklagsölet».

     

    Den här fastigheten med adressen Torkel Knutssongatan 11-13, inrymde Öbergska klädesfabriken som hade sin verksamhet här från slutet av 1700-talet fram till mitten av 1800-talet då huset byggdes om till lägenheter. 
     
     
     

    Monteliusvägen är ett promenadstråk norr om bebyggelsen vid Mariabergets höjder på Södermalm i Stockholm.

    Monteliusvägen är uppkallad efter professor Oscar Montelius. Han var arkeolog och historiker och blev ledamot i Svenska Akademien 1917. Han bodde hela sitt liv på S:t Paulsgatan nr. 11 på Södermalm.

     

    Det 416 meter långa promenadstråket löper på branten högt över Söder Mälarstrand. Vägen börjar vid Kattgränd i väst, där nya trappor ansluter till Söder Mälarstrand och slutar vid Skolgränd i öst. Längs vägen finns flera terrasser och parkbänkar, och härifrån har man en grandios utsikt över Riddarfjärden och Gamla stan. Vägen planlades redan 1977 men börjades inte anläggas förrän 20 år senare och invigdes i augusti 1998. Vägen kostade fjorton miljoner kronor att bygga vilket var dubbelt upp mot det som var budgeterat från början. Monteliusvägen löper över gammal allmänning som avsatts för ändamålet 1977.

     

    Inför anläggningen förekom protester mot bygget. Ett generellt argument mot stråket var att konstruktionen med långa längsgående rödmålade trästaket förändrade Mariabergets profil för mycket. Mer specifikt protesterade flera av de boende på norra sidan Bastugatan, som i många fall kunnat använda allmänningen som avskiljd trädgård, mot att stråket kom att inkräkta på privatlivet. Bland annat var Ingemar Unge mycket aktiv motståndare mot bygget. Försök med namninsamlingar blev dock ingen framgång då de boende i området som inte bodde i omedelbar anslutning till den tänkta sträckningen snarare fick bättre åtkomst till Mariaberget och utsikten därifrån.

    (Från Wikipedia)

     

     
     
     
     
    Trädgården till vänster i bild kommer i sommar troligen att döpas till Olle Adolphsons park efter vår fantastiska visdiktare och vissångare vars texter ofta handlade om Stockholm och Södermalm. Trädgården ligger just intill Lilla Skinnarviksgränd - hör här!  (Det kommer givetvis bilder från den vildvuxna syrenträdgården i sommar)
     
     

    Norra Bantorget

     
    Rummet som jag fick låna av vänlig personal i Clarion Hotel Sign, när jag fotade för boken ´´Stockholms gröna rum´´.
     

    Under min jakt efter ett morgonöppet café, besökte jag Norra Bantorget en tidig morgon i början av juli, då vattenspridare stänkte vatten över både gräsmattor och planteringar. Några morgontrötta personer gick genom parken på väg till arbetet, själv satte jag mig på en bänk för att vila en stund den där lediga onsdagen. Planteringarna runt parken blommade fint med jättedaggkåpa, nävor och funkia. 

    Jag fortsatte mitt sökande efter kaffe och gick förbi den märkliga och vackra fontänen som formar sitt vatten likt en överblommad maskros, inne på Norra Latins gård. Den gamla skolgården har blivit en del av torget, sedan man här öppnat Stockholms största uteservering med nästan 900 sittplatser. Tyvärr inte öppet under mina morgonvandringar, så istället fick jag mitt kaffe på trottoarserveringen vid det lilla bageriet på Barnhusgatan där hela gatan doftar av nybakat bröd.

     
     
     
     

    Där Norra Bantorget nu ligger låg Svenska Trädgårdsföreningens stora trädgård från 1838 och i ungefär 30 år framåt. Trädgården sträckte sig från Drottninggatan ner till Klara sjö med entré från Drottninggatan mittemot Centralbadet. Vid entrén låg två paviljonger varav den södra var café och den norra användes till baler och teaterföreställningar. Paviljongerna revs 1910 men järnstaketet mot Drottninggatan finns kvar än idag. I trädgården fanns bland annat växthus, blomsterkvarter, rosenkvarter, trädskola för växter, drivbänkar, plantsängar och lövsalar för vila och även en skola för trädgårdselever. Den nedre delen mot Klara sjö användes som köksträdgård och vid området mot Drottninggatan var trädgården mer anlagd som en park. 

     

    Sedan torgets tillkomst på 1870-talet har många förändringar skett genom åren, bland annat genom trafikomläggningar. På en bild från 1902 då ett förstamaj-möte hålls på torget kan man se att det inte fanns ett enda träd på platsen. Själv minns jag Norra Bantorget mest som en trafikplats och bussterminal. Man tankade vid Shellmacken, åt lunch vid busstationen Rotundan och vid södra delen av Norra Bantorget låg Sveriges största biograf Vinterpalatset, där jag såg Kellys hjältar med Clint Eastwood och Donald Sutherland på den enorma filmduken vid premiären 1970.

     
     
     
     
     
     

    Vid Norra Bantorget har Socialdemokraterna långa traditioner då LO-borgen och Folkets hus ligger här, och det hålls fortfarande förstamajmöten på torget varje år. Brantingmonumentet som kom på plats 1952 är placerat mitt inne i parken och symboliserar arbetarrörelsens kampvilja. Det är Carl Eldt som skapat monumentet som först var tänkt att stå i Vasaparken innan man till slut valde den här självklara platsen.

     

    Sommaren 2009 invigdes det nya Norra Bantorget och nu hade man satsat ordentligt på växter och då speciellt perenner. Nyréns arkitektkontor har skapat den nya platsen med Bengt Isling som ansvarig landskapsarkitekt. Det tidigare ganska anonyma torget har förvandlats till ett stadstorg med vackra planteringar och med ny markbelysning som är placerad i en stor ring runt hela parken vilket blir mycket effektfullt under dygnets mörka timmar.

     

    Perennplanteringarna som anlagts runt parken har upphöjda ytor vilket gör att planteringarna sluttar både in mot parken och ut mot gatorna. På så vis exponeras växterna bättre än om de skulle ha placerats i platta planteringar och parken omsluts nu också på ett fint sätt. Här har man använt stadiga och tåliga perenner som de fyra vackra nävorna kungsnäva, silkesnäva ´Ballerina´, trädgårdsnävan ´Rozanne´, och vanlig blodnäva. Rozanne är den perfekta perennen i en offentlig park då den blommar under en lång period. Grannar till nävorna i planteringarna är jättedaggkåpan och daggfunkian ´Elegans´ som tillsammans bildar en stor underbart vacker blomstrande bård runt torget. De limegula jättedaggkåporna, de blå och rosa nävorna och hostans stora vackra blad är en mycket fin kombination som ger en vacker blomning mitt i sommaren.

     

    Fontänen (Maskrosbollen) invigdes den 7 augusti 1998 i samband med LO:s 100-årsjubileum och utformades efter Anita Modins skisser

     

    Inne i parken finns stora ytor med perenner, bland annat sockblomma som man oftast väljer för de vackra bladens skull. Dagliljor lyser i orange i augusti och jättedaggkåpan lättar upp skuggorna med sina ljusgula blommor. Funkia och ormbunkar som alltid är vackra skuggväxter hjälper till att försköna marken under träden och när ljuset faller genom trädkronorna mot alla dessa perenner så bildas ett vackert skuggspel inne i Norra Bantorgets lilla park. 

    I hörnet mot Torsgatan där Palmemonumentet från 1989 ´´Mitt hjärta i världen´´ av Nils Dahlgren står, går planteringarna i en mer ängslik stil. Diamantgräset dominerar men här finns även röd solhatt, solbrud, studentnejlika, daglilja, trädgårdsiris, riddarsporrar, anisisop, höstanemon, det vintergröna gräset silverfryle och höstaster. 

     

    Parkens träd består huvudsakligen av stora lindar, som planterades 1949 och skogslönnar, vilka bildar ett stort grönt tak. I västra delen av parken mot Clarion Hotel Sign, har det i samband med nyanläggningen planterats tjugo stycken silverlindar och de silverglänsande bladen kommer framöver att hjälpa till att mjuka upp miljön vid de moderna fastigheterna. Den vackra rosablommande liljemagnolian ´Galxy´ är också placerad i parkens område mot Clarion Hotel Sign, där gästerna i rummen framöver kommer att kunna njuta av magnolians praktfulla blomning på våren. Den vitblommande Robinia ´Bessoniana´ kommer också att bli en skönhet i parken framöver då den med sina vita blomhängen blir en fin kontrast mot parkens alla lönnar och lindar.

     

    Norra Bantorget som ligger bara några hundra meter ifrån Hötorget har idag blivit en plats som man inte bara passerar. Nu kan man även stanna och njuta av mängder med blommande perenner i parken och människor som längtar ut från sina kontor kan äta sin lunch på en bänk eller på gräsmattan, eller bara vila en stund i grönskan. Stockholms parker utvecklas och förbättras hela tiden och man använder alltmer perenner som blommar i olika perioder vilket gör att parkerna blivit både vackrare och mer spännande.

     

    I december 2009 tog Nyréns Arkitektkontor välförtjänt emot Sienapriset för årets utemiljö med motiveringen: 

     

    För ett projekt som påtagligt höjer livskvaliteten i Stockholms mest trafikintensiva kärna. Efter decennier av förfall har Norra Bantorget uppgraderats till en lummig oas, resolut inplanterad i asfalten. Idén är djärv och utförandet så formsäkert och elegant att stadsbruset trollats bort. Att stockholmarna älskar parken är tydligt, för första gången på mycket länge är Norra Bantorget en verklig mötesplats för folket.

     
     Luzula nivea  -  Silverfryle
     
     
     
     
     
     
     
     
     

     

    Nya växter vid Norra Bantorget

     

    Träd

     

    Magnolia liliflora 'Galaxy'  -  Liljemagnolia

    Prunus avium 'Plena'  -  Dubbelblommigt fågelbärsträd

    Robinia pseudoacacia 'Bessoniana'  -  Robinia

    Tilia tomentosa  -  Silverlind

     

    Buskar

     

    Ligustrum vulgure 'Atrovirens'  -  Liguster

    Rhododendron yakushimanum 'Fantastica'  -  Praktrhododendron

    Rhododendron yakushimanum 'Polaris'  -  Praktrhododendron

    Ribis alpinum 'Pumilum'  -  Måbär

    Taxux baccata  -  Idegran

     

    Perenner

     

    Achnaterum calamagrostis  -  Silvergräs

    Agastache foeniculum  -  Anisisop

    Alchemilla mollis  -  Jättedaggkåpa

    Anemone hupehensis  -  Höstanemon

    Aruncus dioicus  -  Plymspirea

    Aster novi-belgii 'White Ladies'  -  Höstaster

    Delphinium 'Guardian Blue'  -  Riddarsporre

    Delphinium 'Casa Blanca'  -  Praktriddarsporre

    Dicentra spectabilis  -  Löjtnantshjärta

    Dryopteris filix-mas  -  Träjon

    Echinacea purpurea 'Rubinstern'  -  Röd rudbeckia

    Epimedium x rubrum  -  Röd sockblomma

    Euphorbia griffithi 'Fire Glow'  -  Eldtörel

    Geranium cinerum 'Ballerina'  -  Silkesnäva

    Geranium x magnificum  -  Kungsnäva

    Geranium 'Rozanne'  -  Trädgårdsnäva

    Geranium sanguineum  -  Blodnäva

    Helenium autumnale 'Wyndley'  -  Solbrud

    Hemerocallis 'Frans Hals'  -  Daglilja

    Hosta fortunei 'Gold Standard'  -  Blomsterfunkia

    Hosta lancifolia  -  Höstfunkia

    Hosta sieboldiana 'Elegans'  -  Daggfunkia

    Iris 'Bianca'  -  Trädgårdsiris

    Lavandula angustifolia 'Alba'  -  Lavendel

    Luzula nivea  -  Silverfryle

    Lychnis chalcedonica  -  Studentnejlika

    Polygonatum multiflorum  -  Storrams

    Rudbeckia fulgida var. deamii  -  Stjärnrudbeckia

     

    Lökväxter

     

    Crocus chrysanthus 'Advance'  -  Bägarkrokus

    Crocus chrysanthus 'Ladykiller'  -  Bägarkrokus

    Crocus chrysanthus 'Snow Bunting'  -  Bägarkrokus

    Crocus tommasinianus 'Whitewell Purple'  -  Snökrokus

    Crocus tommasinianus 'Albus'  -  Snökrokus

    Narcissus poeticus 'Actea'  -  Pingstlilja

     


    Vitabergsparken

     Groens malmgård
     
     
    Stora Mejtens gränd
     
     Lilla Mejtens gränd

     

    Sofia kyrka som invigdes 1906 har en dominerande plats högst uppe i parken och kyrkans spetsiga torn (som liknar stumpen av en spetsig blyertspenna) är ett känt landmärke, som syns över stora delar av stan. Eftersom Sofia församling bildades först 1917 var Sofia kyrka till en början ett annex till Katarina kyrka. Innan kyrkan byggdes, lyste bergen vita av den ljusa bergarten som gett namn åt Vitabergen och platsen där kyrkan skulle byggas var då helt utan grönska. Parken ingick i Lindhagenplanen som presenterades 1866 och var en idéplan hur Stockholms framtida stadsplanering skulle se ut, då stadens befolkning hade ökat kraftigt under den senare delen av 1800-talet. I Lindhagenplanen ingick bland mycket annat, att skapa stora parker i innerstaden. Stadsborna behövde som det hette ´´landtlig naturs välgörande inverkan´´. 


    Man ville föra in ljus och luft i den alltmer tätbebyggda staden och parkerna skulle ligga i närheten av bostäderna, för att bli en grön och vilsam plats att vistas på under den lediga tiden. De nya parkerna skulle anläggas på bergig mark som ändå var svår att bebygga och eftersom marken var kuperad så skulle den nya naturlika parkstilen passa bra i dessa områden.  De andra bergsparkerna som anlades i staden under samma period var Tantolunden, Vanadislunden, Kronbergsparken och Tegnérlunden. Alla dessa parker är idag gröna lummiga platser i den ständigt växande staden.

     

     
     
     Skånegatan
     
    Bergssprängargränd - den enda gata vad jag vet i innerstaden som är grusbelagd
     
     
     Sofia kyrka
     
    Mäster Pers gränd
     

    Jag brukar börja min vandring nere vid Renstiernas gata och gå upp genom de gamla kvarteren med söderkåkar just nedanför kyrkan. Längs Bergsprängargränd och Mäster Pers gränd finns charmiga små röda kåkar som en gång var enkla arbetarbostäder. Under slutet av 1800-talet bodde Stockholms allra fattigaste människor här i Vitabergen. 

    ´´Bergsprängargränd fick sitt nuvarande namn 1806 men vilken bergsprängare som gav gränden namnet är okänt. Annars bodde huvudsakligen varvs- och hamnarbetare samt diversearbetare här uppe. De hade stora familjer och de små trähusen med sina invånare hörde till de mest fallfärdiga och eländiga på det fattiga Södermalm. Exempelvis bodde här 1897 i en stuga om ett rum med kakelugn (12 m² golvyta och 1,85 meter rumshöjd) två hamnarbetarfamiljer bestående av fyra vuxna och två barn. Den ena familjen var inneboende och betalade 72 kronor i årshyra till den andra. Bergsprängargränd nr 6 är ett “halvt” putsat stenhus.´´
    (Wikipedia)

    Det var meningen att även dessa hus skulle rivas som så många andra gamla kåkar på berget när man förändrade området till parkmark. Efter en hel del protester fick de stå kvar och är nu i stället pittoreska och trevliga inslag i stadsmiljön på Södermalm. Från att ha varit fattigstugor har det i stället blivit hög status att bo i dessa gamla träkåkar som nu har modern standard och där många konstnärer och artister idag har sina hem. 

     

     
     
    Svenska Ords stuga
     
    Malmgårdsvägen och Sofia kyrka
     
    Långa huset på Lilla Mejtens gränd
     
     Uffes stuga på Mäster Pers gränd
     

    I en av de då omoderna söderkåkarna just nedanför kyrkan, bodde Ulf Lundell under en tid på 1970-talet. Huset hade han fått hyra i andra hand av sin goda vän Joakims pappa som var den berömda fotografen Christer Strömholm. Här skrev han Jack, hans första roman som blev en stor succé 1976 och som idag är en litterär klassiker, där handlingen delvis är förlagd just till huset och gården här på Mäster Pers gränd.  En annan känd plats är granntomten där Svenska Ords lilla träkåk ligger ner mot Renstiernas gata. Den röda lilla söderkåken var Hasse & Tages skrivarstuga.

     

    Den här söderkåken var högsäte för svensk humor under många år. Hit flyttade Hasse Alfredsson 1956 när han gifte sig och huset blev sedan skrivarstuga åt Hasse och Tage som bildade sitt företag Svenska Ord. Här skrevs revyer, sångtexter och sketcher som har blivit odödliga och man kan ana att det skrattats mycket i den här gamla stugan.

    Vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice, fick många uppdrag i Vitabergens trädgårdar på 1980- och 90 talet. Vid Stora Mejtens gränd i norra delen av parken ligger Carl Antons hus vackert för sig själv, inbäddad i grönska med en liten skyddad gård mellan de två husen som tillhör platsen. Den skyddande grönskan tog ibland överhand och vi fick då rycka in för att såga ur vissa träd och ta bort sly som hade växt upp till träds storlek. 

    Carl Anton som är en vänlig man bjöd alltid in oss på kaffe efter utfört arbete. Mellan åren 1981-1995 sändes ´´Carl Anton i Vita bergen´´ på SVT där han bjöd in kända artister till varje program och där han själv ofta sjöng egna och andras lovsånger till sin stadsdel Södermalm. Under de här åren hade han inte många steg från sitt hem till amfiteatern där inspelningarna skedde. Den platsen används nu i stället av Parkteatern.  2012 renoverades huset och tomten och det är nu en ny hyresgäst i huset.

     

     Utsikt från Sofia kyrkas torn
     
     Stiftelsen Malmgårdsvägen Vita Bergen 
     

    De stora träden i parken kom på plats mellan 1890-1910 och idag är skogslönn det absolut vanligaste trädet i parken. Vid en trädinventering 2005 fanns det bland annat 129 skogslönnar, 46 björkar, 45 askar, 37 lindar, 35 almar och 29 ekar. Eftersom almsjukan även drabbat Stockholm så har många sjuka almar sågats ner och det är nu endast ett fåtal kvar som fortfarande är friska i Vitabergsparken. I augusti klättrade jag upp i Sofia kyrkas torn för att ta översiktsbilder över parken och uppifrån tornet kunde jag se vilken kompakt grönska parkens träd har utvecklat med åren. 

     

     När jag stod högt där uppe i kyrktornet och blickade ut över inloppet till Stockholm från skärgården och hade hela parken under mig, så önskade jag att jag kunde komma tillbaka till tornet när alla lönnarna kläs i färgsprakande höstskrud.

     

    Ett av problemen med trädbestånden (ca 500 träd) i parken idag är att många träd har vuxit upp från frö och på så vis inte fått den uppbyggnadsbeskärning som krävs för att bli ett stabilt och säkert parkträd. Många av de frösådda träden är flerstammiga vilket kan leda till svåra fläkskador då de växt sig stora. Parken har förvildats mer än det var tänkt då man inte alltid hållit efter sly, men det finns en trädplan för parken och åtgärder har vidtagits och jag hoppas att det även finns en långsiktig plan för Vitabergens träd.

     

    Det är en avslappnad atmosfär och ett lugnt tempo i den här parken. Det är någonting med de stora träden som får mig att vandra väldigt sakta. Stora träd är viktiga för oss människor och kanske speciellt för oss som lever våra liv bland gator och höga hus. Jag får ungefär samma känsla när jag vandrar i Humlegården nere i stan. Skillnaden är att Vitabergsparken är en bergspark med stora nivåskillnader och en del riktigt branta backar. 

     

    Här ligger också Barnängens koloniområde som är ett av Stockholms äldsta, då föreningen bildades 1906. Området är bara en liten rest av ett stort koloniområde som förr sträckte sig ända ner till Hammarby sjö. En liten bit därifrån ligger Vintertullens koloniområden som inte har några kolonistugor utan endast odlingslotter. Det går att titta in i båda dessa områden, men bara över staketen. Man kan inte här som i Stockholms övriga koloniområden vandra inne bland lotterna, då dessa båda områden är låsta eftersom de haft problem med oönskade besökare.

     

     Groens malmgård 

     

    Det finns en gammal vildvuxen trädgård i Vitabergsparken som gömmer sig innanför höga plank. Där inne växer knotiga gamla fruktträd och vilda buskar, som tack och lov inte beskärs så ofta som de borde. Av den anledningen har de vuxit i höjd, böjer sig vackert över gångarna och blommar oerhört rikligt i maj. Groens malmgårdsträdgård är en av Stockholms äldsta, hemligaste och vackraste trädgårdar. 

    Den holländska vinhandlaren Verner Groen lät bygga malmgårdens huvudbyggnad i början av 1700-talet, men en trädgård hade legat på platsen sedan 1670-talet då den berömde arkitekten Carl Hårlemans farfar Christian Hårleman lät anlägga en trädgård, där det bland annat planterades 300 fruktträd. I trädgården fanns även växthus och orangerier där man odlade meloner, citroner och vindruvor.

    Efter Werner Groens död 1721 övertog en annan vinhandlare, Joakim Schultz, gården. Av hans brandförsäkring framgår att han hade förutom malmgården även drivhus, orangeri, stall, vagnshus, hönshus och en stor fruktträdgård. Efter flera andra ägare togs huset över av Elsa Borg år 1879. Hon förvandlade malmgården till ett skyddshem för flickor, vilken efter sin död 1909 överlät hela verksamheten i Louise Ulffsledning. Gården stod i missionens tjänst till 1928.

    År 1928 övertog sonen till Elsa Borgs trädgårdsmästare August Johansson egendomen. 1933 planterade sonen Josef Johansson till Borgs ära en magnolia i trädgården samt var den huvudsakliga donatorn till den staty, som 1972 restes intill magnolian. Statyn, som föreställer Elsa Borg omfamnande två små barn, skapades av Astri Bergman-Taube. Under statyn står att läsa "Den första verkliga socialarbetaren Elsa Borg Vita bergens drottning 1826-1909. Till minne av en enastående kärleksgärning. Donation av Augusta och Josef Johansson m.fl."

    På 1930-talet beslöt Stockholms stad att upprusta gården och sedan 1983 drivs egendomen av stiftelsen Malmgården Vita Bergen som odlar biodynamisk och anordnar julmarknad i huvudbyggnaden under adventstiden. (Wikipedia)


    På våren när det japanska magnoliaträdet blommar ovanför Groens malmgård, öppnar man upp den lilla handelsträdgården som drivs i mindre skala sedan början av 80-talet och här finns även ett litet enkelt café. I den vackra lummiga trädgården odlas grönsaker biodynamiskt till försäljning och man kan även få låna en sax för att komponera sin egen bukett av trädgårdens sommarblommor. En dag i augusti besökte jag handelsträdgården när stockrosorna växte höga invid växthuset. Caféet hade inte öppnat för dagen så jag gick en liten runda i trädgården. Det är något med den här platsen som tar mig långt tillbaka i tiden, men jag vet inte vad det är som får mig att känna så. Trots de höga husen på andra sidan Malmgårdsvägen så känns det som om man befinner sig i tidigt 1800-tal. Vid bostadshuset är växtligheten vilt frodig, där träd och buskar omfamnar byggnaden på ett vackert sätt och jag hoppas att jag aldrig får se den här mystiskt underbara trädgården ´´snyggas till´´ alltför mycket.

     

    1983 bildades ´´Stiftelsen Malmgårdsvägen Vita Bergen´´.

     

    Stiftelsens ändamål är att bedriva läkepedagogisk verksamhet med ungdomar och socialterapeutisk verksamhet med vuxna. Detta arbete skall bedrivas som dagverksamhet i delvis skyddad form men med en viss öppenhet som kan göra platsen till en självklar träffpunkt för människor.

    Rudolf Steiners antroposofiska människosyn skall ligga till grund för hela verksamheten.

     

    Vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice, fick en del anläggningsuppdrag i malmgårdens trädgård på 1980-talet. Vi fick någon gång även förbereda för filminspelningar och 1983 skulle flera scener ut filmen Raskenstam med bland annat Gunnar Hellström och Agneta Fältskog spelas in vid Groens malmgård. Innan inspelningen startade skulle trädgården stökas till en aning för att se lite förfallen ut. Vi som annars var vana att sköta våra trädgårdar noggrant, fick nu till uppdrag att helt enkelt stöka till och det kändes aningen märkligt.

     

    Vid det stora japanska magnoliaträdet i parken (planterat 1933) har man en fest varje år för att fira trädets blomning och vårens ankomst. Då är magnoliakören på plats och söders eget kulturpris, magnoliapriset har sedan 1969 varje år deltats ut till ´´en person som med sin gärning gjort förtjänstfulla insatser och glatt sina medmänniskor i Sofia församling eller på Söder´´. Några pristagare genom åren är Evert Taube, Per Anders Fogelström, Carl Anton, Hasse och Tage och Ivar Lo Johansson och alla pristagare får en magnoliaplanta.

    Av någon anledning har jag alltid missat den här festen, men nästa vår kommer jag att ansluta mig till söderborna som firar in våren under det blommande trädet med sång av magnoliakören. 

     

    Groens boské med lindar från 1700-talet. Efter en mycket olycklig avstyckning på 1970-talet, hamnade dessa lindar och det japanska magnoliaträdet på parkmark. Området borde givetvis ha fått fortsätta att tillhöra malmgården. 

     

     

    Träd

     

    Acer campestre - Naverlönn

    Acer platanoides - Skogslönn

    Acer platanoides 'Schwedleri' - Rödbladig lönn

    Acer pseudoplatanus - Sykomorlönn

    Acer saccharinum - Silverlönn

    Aesculus hippocastanum - Hästkastanj

    Betula pendula - Vårtbjörk

    Betula pubescens - Glasbjörk

    Crataegus sp. - Hagtorn

    Fraxinus excelsior - Ask

    Fraxinus excelsior 'Diversifolia' - Helbladig ask

    Magnolia kobus - Japansk magnolia

    Malus x purpurea 'Eleyi'  - Purpurapel

    Populus balsamifera - Balsampoppel

    Prunus avium - Fågelbär

    Prunus padus - Hägg

    Quercus robur - Skogsek

    Salix alba 'Chermesina' - Korallpil

    Sambucus nigra - Fläder

    Sorbus intermedia - Oxel

    Syringa reticulata - Ligustersyren

    Tilia x europaea 'Pallida' - Kejsarlind

    Ulmus carpinifolia 'Hoersholm' - Alm

    Ulmus glabra - Skogsalm

    Ulmus glabra 'Camperdownii'  - Hängalm

     

    Buskar

     

    Cotoneaster bullatus - Häckoxbär

    Crataegus sp. - Hagtorn

    Euonymus europaeus - Benved

    Rhamnus cathartica - Getapel

    Rosa rugosa - Vresros

    Rosa dumalis - Nyponros

    Rosa canina - Stenros

    Ribes alpinum - Måbär

    Ribes niveum - Vit taggrips

    Prunus spinosa - Slån

    Spirea x vanhouttei - Bukettspirea

    Syringa chinensis - Parksyren

    Syringa josikaea - Ungersk syren

    Syringa vulgaris - Syren

    Sabucus nigra - Fläder

    Symphoricarpos albus - Snöbär


    En dag på Djurgården

     Inne i Rosendals butik har boken fått en fin plats!
     
    Efter en båttur från Slussen klev vi iland på Kungliga Djurgården den här soliga och lite kyliga aprildagen. Fyra timmar på den vackra ön blev det, med besök på favoritplatserna Rosendal och Prins Eugens Waldemarsudde. Inne i Rosendals växthus blommade det överdådigt av underbara växter, vilket gjorde att man ville stanna där länge.
     
    Men vi vandrade bort till grannen Waldemarsudde där backarna runt gamla huset (gula huset) var fyllda av Scilla forbesii - helt underbart vackert! Idag svepte kalla vindar in mot mot Wudden, som inte kunde bjuda på Rosendals stillhet just idag, men jag älskar verkligen båda dessa pärlor på Djurgården! Nu väntar vi alla med spänning på Marina Rydbergs och Per Ranungs bok om Waldemarsudde som släpps den 8 maj!
     
    Rosendal
     
     
     
    Prins Eugens Waldemarsudde
     Scilla forbesii
     
     Den fantastiska hästkastanjen vakar över Auguste Rodins ´´Tänkaren´´ på Wudden.
     
     Häggens blomknoppar väntar på att slå ut och förgylla markerna kring Wudden som är Stockholms häggblomsparadis. Se här!


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails