• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Mitt första fria år, vecka 24 - En ny bok om Stockholms parker

    Öbergska gråden på Södermlm
     
    Lilla Skinnarviksgränd
     
     Monteliusvägen
     
     

    11 juni – måndag

     

    För första gången på mycket länge vaknade jag till en molnig morgon. Värmen är kvar och jag välkomnar verkligen molnen. På väg ut mot Drottningholm såg jag att träden inte mådde bra längs Drottningholmsvägen, från Stora Mossen till Brommaplan. Flera lönnar såg riktigt trötta ut. Några helt avlövade. Vet inte om det är den extrema torkan som ställt till det, men det kan ju såklart vara en bidragande orsak, om träden redan innan mådde dåligt av någon annan anledning. Från Brommaplan och ut mot Drottningholm såg jag även hästkastanjer som såg sjuka ut och jag blir rädd att det skulle kunna vara den fruktade kastanjemalen som kommit till stan. Men vi hoppas att det är torkan och att träden återhämtar sig när det någon gång i framtiden börjar regna. Det måste verkligen komma regn snart annars blir det stora problem på många håll, främst för växtligheten i naturen och självklart för lantbrukarna. Det utlovade regnet ikväll och i natt, uteblir! Inte en droppe ska det komma och torkan kommer att fortsätta visar tiodygnsprognosen.

     

     

    Ute i Drottningholms slottspark förundrades jag ännu en gång av den märkliga beskärningen av lindarna som utfördes under vårvintern. Jag antar att jag måste lita på att experter tagit hand om den här mycket komplicerade beskärningen, för att träden ska utvecklas som det är tänkt. Men jag kan inte hjälpa att jag tycker att det ser nästan komiskt ut just nu. Det här är tydligen alltför avancerat för mig.

     

     

    Torrt även här i slottsparken. Gula gräsmattor. Fontänerna gick igång klockan 10 samtidigt som jag gick till slottscaféet och drack gott kaffe och åt en helt ljuvlig kanelbulle. Det var jag, en stor grupp högljudda asiatiska turister och en skolklass, som var besökare på Drottningholm den här morgonen.

     

     

    Tog bilen upp till Söder, parkerade på Torkel Knutssongatan och gick upp till Monteliusvägen för att fota utsikt med blommande fläder i förgrunden – precis som jag alltid brukar göra den här tiden. Tyvärr hade de inte blommorna slagit ut helt och hållet ännu. Förutom allt klotter och skräp, var det fint på en av Stockholms bästa utsiktspromenader och jag tycker mycket om Söder, men jag kan ibland bli riktigt trött på allt klotter och på den kraftiga nedskräpningen. Synd på så vackra historiska miljöer. Väljer att inte skita ner bloggen med bilder på klotter och skräp, utan riktar som vanligt kameran mot de platser som klarar sig.

     

     

    Jag läste att Vintervikens växthus, kolonilotterna intill och även parkerade bilar i området blivit vandaliserade i helgen. Det finns mycket godhet hos oss människor, men det onda märks hela tiden.

     

     

     
    Fläderblomning vid Monteliusvägen
     
     Ginkoträd utanför blomsterbutiken Ginkgo på Hornsgatan
     
    Prins Carl Philip anländer till Drottningholm
     
     Jag vet - bilden som alla besökare i Drottningholm tar!
     
     Beskurna lindar i alléerna på Drottningholm
     
     

    12 juni - tisdag

     

    Ännu en underbart mulen morgon, men sen skingrades molnen och under hela dagen brände solen igen, på allt levande som kämpar för överlevnad i hettan. Fortfarande inte en droppe regn i långprognoserna.

     

     

    När jag närmade mig Linnéplanteringen i Humlegården såg jag på håll att där fanns mängder av människor med gult lysande arbetskläder. Äntligen ogräsrensning tänkte jag!

    Det visade sig vara en stor grupp unga sommarjobbare som tog upp högar från rensningen som tidigare hade utförts. Nu vill jag verkligen inte vara den där gnälliga pensionären och jag tycker att det är strålande att ungdomar får jobb i stadens parker. Men en sådan här viktig plantering nu när turistsäsongen är igång, borde nog rensas bättre. Mycket bättre!

     

     

    Jag försökte förstå varför baldersbrå/ogräs fått vara kvar tätt intill de nyplanterade stäppsalviorna runt statyn. Kan tanken vara att det inte är bra att ha öppen jord nu i torkan? Det kliade verkligen i fingrarna på mig att få rensa och släppa de salvior som planterades i höstas fria, så att de slipper konkurrens från ogräset. Vore det inte för att jag tycker så mycket om den här platsen och för den här planteringen runt vår stora blomsterkung, så skulle jag väl inte bry mig. Och det är ju faktiskt en strålande idé att plantera stäppsalvia här.

     

     

    I prydliga Berzelii park planterades sommarblommorna idag, runt en annan favoritstaty. Jöns Jacob Berzelius, den berömde kemisten och vetenskapsmannen som gett namn åt parken vid Nybroplan. Jag tog lite bilder innan min dotter kom ut från sitt jobb och mitt expertråd sponsrade sin pensionerade pappa med lite nya kläder! Tack kära dotter!

     

     

    Vid Lusthusparken mitt emot Nordiska museet har Djurgårdsförvaltningen börja plantera sina planteringar i olika färgteman. Den gula sattes igår och i dag planterades den vita rabatten. Tyvärr var Malin, Kerstin och sommarjobbarna på lunch när jag kom dit. Jag vandrade vidare utefter stranden bort mot Rosendals slott, där Cecilia planterade sommarblommor runt den stora porfyrvasen idag. Där fanns självklart också hennes vän och vapendragare Heidi och även sommarjobbarna Calle och Anna. Cecilia placerade ut sin tänkta komposition och jag tror att det här blir minst lika vackert som förra året. Jag återkommer när plantorna växt till sig en aning. Uppe på Rosendalsterrassen hade planteringen runt svanenfontänen planterats igår och den blev då genast kallad för VM-plantering, på grund av blå salvia och gul nemesia som nu skapar svenskt hopp om att gå vidare ur gruppen med Tyskland, Mexiko och Sydkorea.  

     

     

    På väg mot Café Ektorpet på Waldemarsudde, gick jag en sväng i Rosendals trädgård, där det rensades och fixades. Rosenträdgården ser lite trött ut även i år, men det blommade vackert och rosorna gillar ju den här eviga solen. Mitt tänkta kaffe vid Ektorpet blev i stället en god ekologisk lager, som jag njöt länge av i skuggan under ekarna. Mitt sista uppdrag idag var att se om Wuddens japanska ligustersyren blommade. Det är så skönt med dessa senblommande buskar, men tyvärr så verkar den inte blomma alls i år. Det vilar säkert under det här året och blommar säkert med full kraft nästa år igen.

     

     

     
    Företaget Green planterar sommarblommor i Berzelii park
     
    Djurgårdsförvaltningen planterar också sommarblommor den här veckan, här i Lusthusportens park
     
     Och även vid Rosendals slott planterar Cissi, Heidi och sommarjobbarna Anna och Calle sommorblommor
     
    Från vänster Calle, Heidi, Cecila och Anna
     
    Cecilia och Heidi planterar Gaura
     
    Cecilia kontrollerar att hennes komposition blir rätt!
     
     Svanenplanteringen vid Rosendalsterrassen
     
     Rosendals orangeri
     
     Humlegården
     
     

    13 juni – onsdag

     

    Det byggs bostäder på väldigt många platser i Stockholm just nu och idag tog jag bilen ut till Kvarholmen för att känna lite på det nya bostadsområdet med det fantastiska läget mittemot Djurgården. Från Djurgårdssidan har jag under flera år följt hur det märkliga området växt fram mittemot östra Djurgården och idag såg jag i stället underbart gröna Djurgården från Kvarnholmen.

     

     

    Kvarnholmen, där nya bostadshus blandas med gamla tegelbyggnader, har den absolut vackraste utsikten av alla nya områden som bebyggs i Stockholm just nu. Härifrån kan man följa fartyg som anländer från skärgården och rundar Lidingö, förbi Fjäderholmarna och in till Stockholms stadsgård. Här finns fortfarande den gigantiska tegelbyggnaden Qvarnen Tre Kronor kvar, som var centrum för Sveriges bageriverksamhet i nästan 100 år.

     

     

    Kvarnudden är inte färdigbyggt ännu, men jag får ungefär samma känsla här som i Norra Djurgårdsstaden, Hammarby sjöstad och vid Hornsbergs strand – att det är för trångt. Att man bor inpå varandra. De som lever här måste verkligen trivas med närheten till sina grannar! Eftersom jag själv bor i en lägenhet helt utan insyn, blir jag nästan skräckslagen när jag ser hur folk packas ihop i de nya bostadsområdena. Men – utsikten från Kvarnudden är makalös!

     

     

    För flera år sedan besökte jag ganska ofta Hässelby slottspark och konstaterade varje gång att den historiska slottsparken sköttes mycket illa. Men sedan 2015 har trädgården sett prydlig ut och idag var inget undantag. Eftersom jag är allergisk mot dåligt skötta grusgångar, så blev jag lugnad av dessa perfekt skötta ytor. I planteringarna blommade pioner och iris och lavendeln var på gång. De fantastiska granhäckarna har ännu inte beskurits i år, men de ser oerhört friska ut i den torka som nu råder. Vi borde använda låga granhäckar oftare i trädgårdar här i Sverige tycker jag, i stället för att envisas med buxbom och liguster! Vad säger ni i Drottningholms slottspark? Låga granhäckar i stället för den besvärliga buxbomen? Häckarna i Hässelby slottspark som planterades på 1960-talet, är enligt min mening mycket vackrare än buxbom. De kräver dock en årlig beskärning - som alla andra häckar och jag måste nog åka ut igen, när de är nyklippta.

     

     

    Så den här trädgården vid musikslottet, med restaurang-, utbildnings-, hotell- och konferensverksamhet, som bland andra ägs av Tomas Ledin, är ett riktigt smycke bland Stockholms parker idag!

     

     

    Jag minns då trädgården var dåligt skött och när jag 2011 skrev i ett blogginlägg, då Ledin just blivit delägare: Tomas, sparka av dig sandalerna av plast nu och på med jobbarskorna och börja renovera planteringarna i den nedre terrassen, för du vet att sommaren är kort! Så det är bäst att sätta fart!

     

     

    Jag tror att han lydde mig…

     

     

    En ny bok om Stockholms parker och trädgårdar har idag släppts under högtidliga former på Strömparterren. Den heter Vårt gröna Stockholm och det bjöds på bubbel, en god kaka och körsång under ett av mina favoritträd i Stockholm. Den fantastiska hästkastanjen som står här majestätiskt på parterren nedanför Stockholms slott. Det började regna en aning, så kompis Per och jag blev inte kvar till slutet. 

     

    Så här beskrivs boken:

     

    Vad vore Stockholm utan alla sina grönområden, parker, friluftsområden, lekparker och milsvida strandpromenader? 

     

    I Vårt gröna Stockholm berättar Bengt Edlund hur stadsträdgårdsmästare och medarbetare berikat och inspirerat staden till stora satsningar för ett hälsosammare klimat, rikare friluftsliv och nöjen.

     

    Stadsdel för stadsdel beskrivs stadens gröna oaser med tips om var man kan vandra eller bara avnjuta utsikten, sol och bad.

     

    Boken presenterar också hur parker och grönområden planerats och utvecklats från 1600-talet fram till våra dagar.

     

     

    Boken är ett omfattande verk på 382 sidor och är inte på något sätt en bild-inspirations-bok, utan här finns tack och lov massor av spännande och intressant text. Vid signeringen av boken samtalade jag en stund med författaren Bengt Edlund, född 1927 och verksam inom stads- och parkplanering i hela sitt yrkesliv.Han kände igen mig och berättade att han i sin bok nämner mig och min bok Stockholms gröna rum, på flera ställen.

     

    Jag kommer genast att kasta mig över den här boken och tror att jag kommer att älska den!

     

     

    Granhäckar i Hässelby slottspark
     
    Bostäder i Kvarholmen. Katarina kyrka på Södermalm i bakgrunden
     
     Kvarnudden. Kryssningsfartyget Aida är på väg in till Stockholm
     
    Jag samtalar med Bengt Edlund, författaren till boken Vårt gröna Stockholm
     
     Boksläpp på Strömparterren
     

     

    14 juni – torsdag

     

     

    Det doftar av schersmin i vår stad!

     

    Ibland letar jag efter nya vandringar i boken Alla dessa promenader i Stockholmstrakten och jag har länge funderat på vandring nr. 33 - Villapromenad i Djursholm och Stocksund. Idag var det äntligen dags och jag tog Roslagsbanan från Östra station ut till Altorps station och gick sedan ner mot sjön (saltsjön). 

     

    I boken hade jag läst om stora villor ritade av kända Stockholmsarkitekter som Erik Josephson och Ragnar Östberg och jag startade min 8 kilometer långa vandring utefter den berömda Strandvägen för att spana in dessa stora bostäder. Längs den här vägen bor säkert några av de rikaste personerna i Stockholm. Alla dessa palats med stora parkliknande tomter utstrålar verkligen makt och rikedom och alla stora städer har ju sådana här gräddhyllor. Själv kände jag mig lite obekväm och vilsen och började plötsligt längta efter små slitna och sneda gamla trähus inbäddade av vildvuxna syrener. Sådana bostäder imponerar mer på mig. Men självklart är många av dessa stora byggnader fantastiska, det är nog mer en fråga vart man känner sig hemma och även om jag inte riktade kameran mot de största och lyxigaste husen, så fångade några av de som jag tyckte om på bild. 

     

    Men vilsenheten vände när jag efter Sveaviken hittade en gammal sliten brygga där två gräsänder låg och sov. Jag tog fram min kaffetermos och mina mackor och satte mig på den gamla sneda bryggan. Funderade lite över varför jag tycker så mycket om slitna gamla hus och bryggor som ibland nästan är helt fallfärdiga. Jag är medveten om att det här är ett romantiskt tänkande, som inte fungerar i verkligheten. Det är ju såklart svårt att leva i ett ruckel. Men det är något med förfallet som är så vackert. Något förfall bland de stora husen i Danderyd och Stocksund, hittade jag inte. Tvärtom var det hantverkare i vart och vartannat hus som renoverade eller byggde på något nytt.

     

    När jag närmade mig Stocksund blev känslan en annan. Jag vandrade på grusvägar längs vattnet och det kändes mer levande här. Här fanns även bitar av skog kvar bland alla inhägnade tomter och byggnaderna var inte lika vräkiga som längre ut mot Djursholm, även om vi fortfarande pratar om stora och hysteriskt dyra bostäder. Om jag ibland kände mig lite vilsen idag, så hade jag ändå vattnet inpå mig hela tiden och utsikten mot innerskärgården var helt fantastisk utefter hela den här långa Strandvägen. 

     

    Visst borde jag ha gått upp till Djursholms slott och även till Cedergrenska tornet, men jag gick i andra tankar och missade vägen upp till dessa byggnader. Det får bli nästa gång. Kanske när naturen sprakar av färgade höstlöv. Den vackraste platsen idag hittade jag intill Cedergrenska parken. Här låg Skogshyddan, eller Cedergrenska parkvillan som den också kallas och här doftade det av schersmin och en fruktträdgården var vackert belägen intill. Hit vill jag återvända nästa år i maj då träden blommar. 

     

     

     
    Skogshyddan eller Cedergrenska parkvillan som den även kallas.
     
     På Wikipedia läser jag - Byggnaden med sin avantgardistiska och brutalistiska utformning i rå betong uppfördes 1966-1970 efter ritningar av arkitekt Léonie Geisendorf. Utsikten ut över vattnet från det här huset är makalös!
     
     Här på den lilla ön Vågaskär bor Björn Ulveus när han är i Sverige!
     

     

    15 juni – fredag

     

    Jag läser i Östermalmsnytt att i tre månader ska robotgräsklippare testas i Humlegården. Det är ett projekt där Östermalms stadsdelsförvaltning, Kungliga Djurgårdsförvaltningen, Husqvarna och Stockholms stad samarbetar. Även i den stora rondellen vid Roslagstull kommer en robot ta hand om klippningen i sommar. Speciellt i Humlegården slipper nu de kringboende störningar från motorgräsklippare. Jag måste åka in och se dessa robotar framöver.

     

     

    Nu börjar Fotbolls-VM och vi har 63 matcher framför oss! Spanien-Portugal 3-3.

     

     

    En vilodag. Inga utflykter. Vistats på balkongen med kaffe och den nya intressanta och välskrivna boken Vårt gröna Stockholm.

     

     

    16 juni – lördag

     

    Jag ser en hel del på Fotbolls-VM och jag lider med världens bästa fotbollsspelare Messi, som spelar i ett så dåligt landslag

     

     

    På eftermiddagen såg jag Rosendals slotts nya sommarblommor. Det är redan riktigt fin, men när de växt till sig så kommer det att bli fantastiskt! Tyvärr har rådjur ätit en den och tyvärr verkar de även ha börjat acceptera Trico Garden. Ska jag börja tvivla på det för mig tidigare 100% säkra medlet mot rådjur som äter upp rosenknoppar? Trots upprepad besprutning med det miljövänliga Trico Garden, har de ätit av rosenknoppar på flera rosor på Blockhusudden.

     

    Det var vecka 24! Nu väntar en Djurgårdsvecka! 

     

     
    Rosendals slott med nyplanterade sommarblommor i slottsparken
     
     ...och på söndagseftermiddagen fick vi lite regn!
     
     



    Strandvandring i Djursholm och Stocksund

     Skogshyddan eller Cedergrenska parkvillan som den även kallas.
     
     
     
    14 juni 2018
     
     

    Ibland letar jag efter nya vandringar i boken Alla dessa promenader i Stockholmstrakten och jag har länge funderat på vandring nr. 33 - Villapromenad i Djursholm och Stocksund. Idag var det äntligen dags och jag tog Roslagsbanan från Östra station ut till Altorps station och gick sedan ner mot sjön (saltsjön). 

     

    I boken hade jag läst om stora villor ritade av kända Stockholmsarkitekter som Erik Josephson och Ragnar Östberg och jag startade min 8 kilometer långa vandring utefter den berömda Strandvägen för att spana in dessa stora bostäder. Längs den här vägen bor säkert några av de rikaste personerna i Stockholm. Alla dessa palats med stora parkliknande tomter utstrålar verkligen makt och rikedom och alla stora städer har ju sådana här gräddhyllor. Själv kände jag mig lite obekväm och vilsen och började plötsligt längta efter små slitna och sneda gamla trähus inbäddade av vildvuxna syrener. Sådana bostäder imponerar mer på mig. Men självklart är många av dessa stora byggnader fantastiska, det är nog mer en fråga vart man känner sig hemma och även om jag inte riktade kameran mot de största och lyxigaste husen, så fångade några av de som jag tyckte om på bild. 

     

    Men vilsenheten vände när jag efter Sveaviken hittade en gammal sliten brygga där två gräsänder låg och sov. Jag tog fram min kaffetermos och mina mackor och satte mig på den gamla sneda bryggan. Funderade lite över varför jag tycker så mycket om slitna gamla hus och bryggor som ibland nästan är helt fallfärdiga. Jag är medveten om att det här är ett romantiskt tänkande, som inte fungerar i verkligheten. Det är ju såklart svårt att leva i ett ruckel. Men det är något med förfallet som är så vackert. Något förfall bland de stora husen i Danderyd och Stocksund, hittade jag inte. Tvärtom var det hantverkare i vart och vartannat hus som renoverade eller byggde på något nytt.

     

    När jag närmade mig Stocksund blev känslan en annan. Jag vandrade på grusvägar längs vattnet och det kändes mer levande här. Här fanns även bitar av skog kvar bland alla inhägnade tomter och byggnaderna var inte lika vräkiga som längre ut mot Djursholm, även om vi fortfarande pratar om stora och hysteriskt dyra bostäder. Om jag ibland kände mig lite vilsen idag, så hade jag ändå vattnet inpå mig hela tiden och utsikten mot innerskärgården var helt fantastisk utefter hela den här långa Strandvägen. 

     

    Visst borde jag ha gått upp till Djursholms slott och även till Cedergrenska tornet, men jag gick i andra tankar och missade vägen upp till dessa byggnader. Det får bli nästa gång. Kanske när naturen sprakar av färgade höstlöv. Den vackraste platsen idag hittade jag intill Cedergrenska parken. Här låg Skogshyddan, eller Cedergrenska parkvillan som den också kallas och här doftade det av schersmin och en fruktträdgården var vackert belägen intill. Hit vill jag återvända nästa år i maj då träden blommar. 

      

     
     
     Här på den lilla ön Vågaskär bor Björn Ulveus när han är i Sverige!
     
     På Wikipedia läser jag - Byggnaden med sin avantgardistiska och brutalistiska utformning i rå betong uppfördes 1966-1970 efter ritningar av arkitekt Léonie Geisendorf. Utsikten ut över vattnet från det här huset är makalös!
     
     Torkan är svår i år. Mycket svår!
     

    Boken - Vårt gröna Stockholm

     
    En ny bok om Stockholms parker och trädgårdar har idag släppts under högtidliga former på Strömparterren, som är Stockholms första allmänna park och anlades på 1830-talet. Boken heter Vårt gröna Stockholm och det bjöds på bubbel, en god kaka och körsång under ett av mina favoritträd i Stockholm. Den fantastiska hästkastanjen som står här majestätiskt på parterren nedanför Stockholms slott. Det började regna en aning, så kompis Per och jag blev inte kvar till slutet. 
     
    Så här beskrivs boken:
     
    Vad vore Stockholm utan alla sina grönområden, parker, friluftsområden, lekparker och milsvida strandpromenader? 
     
    I Vårt gröna Stockholm berättar Bengt Edlund hur stadsträdgårdsmästare och medarbetare berikat och inspirerat staden till stora satsningar för ett hälsosammare klimat, rikare friluftsliv och nöjen.
     
    Stadsdel för stadsdel beskrivs stadens gröna oaser med tips om var man kan vandra eller bara avnjuta utsikten, sol och bad.
     
    Boken presenterar också hur parker och grönområden planerats och utvecklats från 1600-talet fram till våra dagar.
     
     
    Boken är ett omfattande verk på 382 sidor och är inte på något sätt en bild-inspirations-bok, utan här finns tack och lov massor av spännande och intressant text. Vid signeringen av boken samtalade jag en stund med författaren Bengt Edlund, född 1927 och verksam inom stads- och parkplanering i hela sitt yrkesliv. Han kände igen mig och berättade att han i sin bok nämner mig och min bok Stockholms gröna rum, på flera ställen. Vilken ära, tänker jag!
     
    Jag kommer genast att kasta mig över den här boken och tror att jag kommer att älska den!
     
    Uppdatering 14 juni! Nu har jag läst några kapitel och jag tycker att det är ren ljuvlig läsning! Just den boken som jag saknade.
     
     
     
    Två Stockholmsträdgårdsbokförfattare samtalar.
     
     

    Mitt första fria år, vecka 23 - Monumentet över flodvågskatastrofen

     Invigningen den 5 juni av monumentet över flodvågskatastrofen

     

     

    4 juni - måndag

     

    Luften känns klarare. Den tropiska värmen har lämnat oss och svalkande vindar sveper in över Blockhusudden. Det blev en vilo- och läsdag ute i solstolen, nu när det är lättare att andas. Den extrema torkan fortsätter och markfloran gulnar allt mer, hundkäxen blommar färdigt och även de stora bestånden av den vackra buskstjärnblomman (Cecilias favorit) vid Isbladskärret. Däremot är det midsommarblomstrens bästa tid nu (min favorit).

     

    Ekarna här på Djurgården har i år drabbats av insektsangrepp som gör löven bruna så här mitt i sommaren och det ser riktigt dystert ut. Det är den snedstreckade ekstyltmalens larver som ställer till det för ekarna. Träden klarar sådana här angrepp, men vi får vänta till nästa år på den där djupa, vackra grönskan som är så karaktäristisk för kungliga Djurgården. Nacka har drabbats flera år i rad av den här otrevliga malen och nu verkar det vara Djurgårdens tur.

     

     

    5 juni - tisdag

     

    Vaknade på natten av att vindarna slet i träden utanför fönstret. Det blev ett snabbt omslag från den stilla kvällen, till nattens vilda vindar. Temperaturen på morgonen, 10 grader och de nordliga friska vindarna gjorde att det kändes kyligt under morgonvandringen med Lexus. Högsta temperatur under dagen, 14 grader, en enorm skillnad mot den galna värme som vi så länge varit bortskämda med.

     

    Förberedelserna inför invigningen av monumentet över flodvågskatastrofen är inne i slutfasen. Anläggningen av monumentet har minst sagt varit en besvärlig resa, där de tänkta vildblomstermattorna som skulle täcka ´´vågorna´´ inte grodde. Den danska konstnären Lea Porsager har hämtat inspirationen med vågorna från fysikens gravitationsvågor, pulserande vågor som universum är uppbyggt kring. En vacker och spännande tanke och passande för just det här ändamålet.

     

    I sista stund beslutades det att vågorna i anläggningen skulle täckas med färdigt gräs i rullar, för att slippa se de ljusgröna dukarna där fröerna vägrade att gro. Om sedan gräset ska ligga kvar på vågorna, eller om det ska flyttas ner till gångarna efter invigningen, verkar inte vara helt klart ännu. Men om gräset blir kvar så finns risken att blomstermattan som ligger kvar under gräset, blir ett hinder för gräset att rota sig. Eller inte, ingen vet ännu! Jag har varit tveksam till den här anläggningen hela tiden. Att få ängsblommor som kräver mager jord, att trivas i sådana här jordmassor känns som en omöjlighet, om blommorna skulle fått för sig att gro vill säga.

     

    Under min morgonvandring såg jag hur det jobbades ivrigt med de sista förberedelserna innan invigningen, då bland andra kungen kommer att finnas på plats. En scen har monterats upp och flera tält finns uppställda. Flodvågskatastrofen inträffade 2004 där cirka 300 000 människor miste livet, varav 543 svenskar, som idag ska hedras av monumentet på Blockhusudden.

     

    Studentdag! Grattis och lycka till i framtiden bästa Julia!

     

    Ett snabbt besök i Bergianska trädgården, vår egen botaniska trädgård här i Stockholm, även om den ligger i Solna...! Nu har träd och buskar blommat färdigt för i år och det är just nu en mellanperiod vad gäller blomning, innan perenner och sommarblommor fått fart. Några arter av syren blommade fortfarande, enstaka Mose brinnande buske, vissa nävor och några blåeld vid den nya Öland-Gotland platsen, blommade också. Vattenspridare gick på många håll i trädgården.

     

    På tomten här på Blockhusudden blommar rosen Stanwell Perpetual som jag planterade så många av på Engsholm. Nu kan jag njuta av den fina och väldoftande pimpinellrosen här på Djurgården i stället. Även Rosa rugosa 'Ritausma' blommar snart. Cecilias övriga rosor växer till sig riktigt bra och mängder av knoppar bara väntar på att gå i blom. De sprutas självklart med Trico Garden på alla rosor, så att rådjuren inte ska få en chans att rensa buskarna på knoppar. Här blommar även aklejor, bland annat en fylld sort som är gudomligt vacker.

     

    Det känns oerhört tomt och sorgligt nu när jag läst den sista sidan i Ulf Lundells bok ´´Vardagar´´. 637 sidor om hans liv på Österlen, räckte inte. Kanske att jag varit nöjdare om jag fått dubbelt så många sidor! Jag vill ju veta hur det kommer att gå med hans begynnande plan att lämna gården på Österlen efter 20 år och vart han kan tänka sig att bosätta sig nästa gång och hur blir det med vänskapen med Sofia, nu efter skilsmässan.

     

    På eftermiddagen gick jag bort till monumentets invigning, fotograferade och pratade med några bekanta. Kungen och Statsminister Löfvén höll sina tal och det kändes som en minnesstund mest för de drabbade, så det blev bara ett kort besök. Det här fina monumentet diskuterades så klart och det var gräsets vara eller icke vara på ´´vågorna´´ som det pratades mest om. Ingen vet vad som kommer att hända efter invigningen. Jag tror att gräset får ligga kvar eftersom det ser så vackert ut nu. Tanken är att vågorna inte ska skötas alls, utan växa vilt. Men då tänkte nog konstnären att vilda ängsblommor skulle skapa det vackra vilda. Som jag sagt hela tiden så vill dock ängsblommor ha mager jord. Inte stora vallar av fet jord. Det talas om att plugga in ängsblommor i gräsmattan. Jag avvaktar och ser vad som händer.

     
     
     
    Det ena av isbladskärrets vackra pumphus
     
     En av mina favoritrosor, Stanwell Perpetual finns på ett av mina favoritsommarcaféer Blockhusporten
     
     Stanwell Perpetual som jag planterade så många av i Engsholms slottspark, finns nu även i Cecilias trädgård på Blockhusudden.

     

     

    6 juni - onsdag

     

    Vaknade med öppet fönster och det var kyligt i rummet. Låg och lyssnade på vågorna mot stranden och göken som gol en bit bort mot Parkudden, eller kanske var det ända borta vid Hundudden? Sköna ljud att vakna till.

     

    Eftersom jag inte är någon nationalist så har jag aldrig firat nationaldagen på något sätt, tvärtom tänkte jag säga. Men just den här dagen har i stället fått en helt annan betydelse för mig och som verkligen är något att fira. För tre år sedan träffades Cecilia och jag för första gången den 6 juni, då hon skulle överlämna växtlistor över planteringar på Rosendalsterrassen och Rosendals slottsträdgård. Som tack bjöd jag på fika vid Blockhusporten, några hundra meter från hennes hus. Jag är så glad åt det mötet och från den dagen kunde vi inte sluta tänka på varandra!

     

    Jag trodde inte att järnnätterna existerade längre, men så läste jag i morse att trädgårdsläraren och odlaren Lars Forslin, hade haft nattfrost på sina odlingar ute på Ekerö. Det var många år sedan jag själv upplevde frost i juni.

     

    Torkan börjar bli riktigt svår nu och naturens och trädgårdarnas växter lider. Undrar när vi ska börja använda ordet katastrof? Vad är normalt och vad är avvikande från det normala? Senaste väderleksprognosen visar att det ska komma några millimeter regn nästa vecka. Hoppas verkligen på det!

     

    På eftermiddagen gick vi bort till Blockhusportens café och firade våra tre år tillsammans, men tyvärr var prinsessbakelserna slut, sådana som vi åt den där nationaldagen 2015. Det blev en enklare variant av bakverk i år, men det viktiga var att vi fick sitta en stund vid strandserveringen och höra vågorna rulla in just intill oss och framför allt att hålla traditionen vid liv!

     

     

    7 juni - torsdag

     

    Vaknade 04.15.

    05.15 stressade Cecilia och jag iväg till partihallarna i Årsta, där hon skulle fylla några vagnar med sommarblommor, som hon i helgen ska plantera på Söder. Det var kul att vara tillbaka in i morgonstressen hos Skalleberg, där jag också träffade Brita från Nora handelsträdgård i Vagnhärad. Här bland alla hyllor och vagnar, springer folk omkring med sina blommor, för att snabbt fylla bilarna så att de ska slippa den värsta rusningstrafiken in till stan. Vi var klara strax efter 6, så vi slapp både köer och biltullar tillbaka till Djurgården. Pustade ut i lugn och ro med frukost i solen på altanen när jag kom ´´hem´´ till Blockhusudden, där vågorna som vanligt sköljde upp mot stranden och jag kommer aldrig se det som ett normalt inslag i min tillvaro. Det är fortfarande ren och skär lyx!

     

    Näktergal, koltrast, bofink och trädgårdssångare skapar den perfekta morgonkonserten när Lexus och jag tog morgonpromenaden inne i skogen. Det måste vara den mest ljuvliga kvartett man kan tänka sig. Göken och skogsduvan stod för de lite mer dämpade bakgrundsrösterna. Känslan av att jag nästan har det för bra kom över mig för en stund, men slog sedan bort tanken och fortsatte njuta fullt ut av tillvaron.

     

    Det är omöjligt att inte tänka på den torka som nu rådet. Naturen kämpar med sina reserver, men snart måste det börja regna. Tyvärr ser prognoserna ut att ha tappat det lilla regn som igår utlovades tills nästa vecka. Ekarnas gula blad på grund av ekstyltmalens larver, gör att skogen och parkmarkerna ser sjuka ut. Det är ju naturens gång med olika cykler av insektsangrepp, som i sin tur ger mängder av mat till fåglar. Så länge det inte är människans påverkan, är det ju inte så mycket att göra åt. Här på tomten rensade jag släntplanteringen mot garaget och körde sedan igång vattenspridaren. Och ständigt dessa vågor som bryter mot stranden, ljudet som jag aldrig lessnar på och som jag saknar när jag bor i Brommanästet.

     

    Idag fick jag en inbjudan till ett boksläpp som äger rum på Strömparterren nästa vecka. Boken som arkitekten och författaren Bengt Edlund skrivit, heter ´´Vårt gröna Stockholm´´ och ges ut av Stockholms stads förlag Stockholmia. Boken presenteras som - Vårt gröna Stockholm är en personlig parkguide och guldgruva till kunskap om Stockholms smultronställen. Här presenteras i text och bild hur stadens och förorternas grönområden vuxit fram och utvecklats genom åren.

     

    Det känns väl kanske inte precis som mitt eget koncept med min bok Stockholms gröna rum, som kom ut 2013 och jag har såklart inte ensamrätt att skriva om det gröna i Stockholm, utan välkomnar den här boken, som jag är mycket nyfiken på. Jag ska absolut gå dit nästa vecka och köpa den.

     

    Nu har monumentet över flodvågskatastrofen stängslats in igen, för att gräset ska få rota sig i lugn och ro.

     

     
     Vår fina vandrarkompis Lexus
     
     Vildrosornas tid på Djurgården
     
     Jag tycker mycket om den här fyllda aklejan i Cecilias trädgård
     
     Även om jag fixar lite i trädgården, så unnar jag mig även lata stunder - ganska ofta!
     
    (null)
     Djurgårdsstrand

     

     

    8 juni - fredag

     

    01.45 sjöng koltrasten på Blockhusudden i den ljusa sommarnatten och det tog en stund innan jag orkade gå upp och stänga fönstret, för att få ytterligare några timmars sömn. Det lär finnas mellan 1-2 miljoner koltrastar i Sverige och inte förrän in på 1900-talet blev den tidigare så skygga skogsfågeln, en art som började trivas bland människorna inne i städerna. Sveriges nationalfågel sjunger vackrast av alla våra fåglar, men sången har en vemodig klang och passar kanske inte för nedstämda personer.

     

    Nu är det vildrosornas tid, men midsommarblomstren som blommade så friskt och vackert i början av veckan, början nu på sina håll tappa kronbladen och göra sig klara att bilda frön för att kunna sprida sin art. Det är bråttom i naturen nu!

     

    Djurgårdsveckan är som vanligt skön och det känns som om jag befinner mig långt ute på landsbygden. Här finns knappt någon biltrafik, endast bussen rullar förbi ibland och vandrarna, joggarna och hundarna.

     

    Och båttrafiken. Och vågorna!

     

    Jag funderar lite kring mitt ´´projekt´´ att skriva dagbok här på bloggen under mitt första år som pensionär. Många tycker nog att det är lite märkligt att hänga ut sina dagar på det här sättet. Men det här gör jag mest för min egen del, även om jag vet att några läser det här. I allt detta flöde i sociala medier, så är det den här bloggen som verkligen betyder något för mig. Här finns arkiv med inlägg 13 år tillbaka och tusentals bilder sparade. Facebook och Instagram är flyktiga platser som jag skulle kunna avsluta när som helst.

     

    Trots att det ibland tar emot, ska jag försöka att fortsätta skriva min dagbok fram till nyårsafton! Snart är jag halvvägs!

     

     

    9 juni – lördag

     

    Idag brydde vi oss inte så mycket om den svåra torkan, utan vi ville verkligen ha sol, värme och svaga vindar. Precis så blev det också, när vännerna Per och Catherine kom till udden för att äta middag ute i trädgården. Nästan som att det var regisserat, gled den fantastiskt vackra Briggen Tre Kronor förbi utanför, just när våra gäster anlände.

     

    Cecilia hade gjort en magiskt god bulgursallad med så många ingredienser att jag blir yr bara jag tänker på det och till det blev det lamm-rostbiff som mästerkocken Per grillade. Detta tillsammans blev så gudomligt gott att jag citerar från en bok som jag just nu läser – som en flik av himmelriket nedsänkt på jorden. Trevligt sällskap och gott att både äta dricka gjorde det här till en underbar sommarkväll som jag sparar i mina sommarminnen.

     

    Koltrasten sjöng, rosorna blommade och jag somnade till vågorna…

     

     

    10 juni - söndag

     

    Djurgårdsveckan avslutades med en glass tillsammans med Cecilia, min dotter och hennes syster på Café Blockhusporten!

     

     
    Briggen Tre Kronor
     
     Vi hade en härlig kväll tillsammans med vännerna Per och Catherine
     
    En ´´grabböl´´ vid grillen! Pers bild - fotograf Catherine
     
    Per vid grillen
     
    Total fokus Cecilia! Pers bild!
     
     ...om jag gillar Lexus? Jovars! Pers bild!
     
     Blockhusudden
     
     Hur stor får egentligen en kryssare bli?
     
     Vi tar det tråkiga sist - den snedstreckad ekstyltmalen som gjort Djurgårdens eklöv bruna i år. Foto för Mitt i - Hans Ellebo.
      

    Mitt första fria år, vecka 22 - Näsduksträdet och Plensas skulpturer

    Varje morgon den här veckan har jag druckit mitt morgonkaffe ur min nötta kopp på balkongen. Visst är det fint med kvällssol, men jag älskar de här soliga morgnarna.
     
     
     På Kerstins äng finns det vackra vita midsommarblomstret
     
     Rosen Frühlingsduft på Kerstins rosäng
     
    Kerstin på sin Rosäng på Långholmen. Läs mer om Rosängen här!

     

     

    29 maj - tisdag

     

    Den tropiska värmen vägrar att släppa greppet och torkan blir säkert ett stort problem även i år, mest för lantbrukare och helt klart även för trädgårdsägare som inte har tillräckligt med vatten till sina trädgårdar.

     

    Började dagen med att ta en fästingspruta på vårdcentralen. Nummer 4.

     

    Sjön låg helt stilla och solen brände in på min balkong när jag låg i solstolen och läste en stund. Efter ett tag insåg jag att det var omöjligt att vistas där i hettan, så jag gick in och snickrade ihop blogginlägget om vår Gotlandsresa i stället. Fram på dagen tog jag tunnelbanan in till Fridhemsplan och gick ner till Mälarpaviljongen vid Norr Mälarstrand för att träffa kompisen Per. Vi skulle ´´ta en öl´´ i skuggan och prata en stund. Trädgården vid den här populära strandrestaurangen var som vanligt mycket fin och vi träffade trädgårdsmästare Christina Björk som hade besök av Cecilia Liljedahl. Vi bestämde att jag ska fotografera trädgården när sommarblommorna kommit och då det inte är så mycket folk. En tidig morgon alltså!

     

    Per och jag skiljdes åt vid Rålambshovsparken, han skulle gå hem till sitt Söder och jag skulle gå bron över till mitt näste i Traneberg. Solen brände som en gasolbrännare över mig uppe på bron.

     

    Det stora arbetet på Fridhemsplan, med att bredda trottoaren på Åhlénssidan, är klart och trots att jag är bilist i Stockholm, så välkomnar jag att bilarnas utrymme krymps. Städer är sedan mitten av 1900-talet helt anpassade för biltrafik, nu får gärna gång- och cykeltrafikanter ta mer plats i gatunätet.

     

     

    30 maj – onsdag

     

    Vaknade efter en natt med dålig sömn. Min lägenhet högst upp i fastigheten är helt insynsskyddad och jag störs inte på något sätt av grannar, men sovrummet ligger inåt mot grannhusets balkonger och under varma sommarnätter måste jag ha fönstret öppet. Förr bodde fler yngre personer i det huset, som under varma sommarnätter ofta satt ute balkongerna och pratade och det var då helt omöjligt att sova med öppet fönster, trots värmen.

     

    Det har varit lugnt i flera år, men två nätter i rad nu, har det vistats en man på sin balkong som långt in på natten sitter och röker och med jämna mellanrum hostat en rosslande rökhosta så att det ekat mellan husen. Sista gången jag tittade på klockan i natt var den halv två. Jag hittade ett par öronproppar, men hörde ändå ljudet av den hostan och det var mycket nära att jag hade vrålat något ut i natten, av ren ilska. Det är vid sådana tillfällen som jag tänker på ´´Gubben i stugan´´ som ensam levde sitt liv i tystnad, med endast naturens ljud omkring sig, där ute i södra Dalarnas skogar. Nästa vecka vistas jag på Blockhusudden där nätterna är tysta!

     

    Väderrapporteringen blir enformig den här försommaren. Klarblå himmel och hett. Efter en lång frukost på balkongen, åkte jag in till Humlegården och nyfiken gick jag mot Linnéstatyn för att som vanligt se vad som händer i den stora perennplanteringen. Jag tycker att jag alltid hyllar våra parker och trädgårdar i Stockholm och jag tycker verkligen att de har lyft sig med hjälp av plantering av bra växter de senaste åren. Både träd, buskar, perenner och sommarblommor. Som vanligt skiljer sig olika trädgårdsarbeten väldigt mycket från varandra. Att rita trädgårdar har självklart en hög status, landskapsarkitekten är lite av en konstnär när idéerna växer fram på ritningarna. Att anlägga trädgårdar och att plantera allt från träd till sommarblommor har också hyfsad status, men att sköta trädgårdar har knappt någon status alls. Skötsel får inte kosta så mycket och ´´vem som helst´´ kan väl rensa ogräs, vattna och klippa gräs, brukar det heta.

     

    Idag blev jag faktiskt besviken på skötseln i planteringen runt vår världsberömda blomsterkung i Humlegården. Nya stäppsalvior har planterats på ett område runt hela planteringen och just där växte det väldigt mycket ogräs, där de nya perennerna ska etablera sig, utan konkurrens från ogräs. Även i andra delar av den stora planteringen växte ogräs, där nu eldtörelns blomning dominerade. På gångarna runt Linné växte det också ogräs. Visst förstår jag att man kan vara i början av en skötselcykel, men i den här planteringen hade ingen varit på länge.

     

    Jag har säkert varit för petig med att gångar och planteringar skulle vara helt rena från ogräs och jag tror egentligen inte att någon mer än jag själv riktigt uppskattade det på Engsholm där jag jobbade. Att jag var så noggrann. Kontrasten mellan perfekta gångar och planteringar, mot växternas fria och vilda sätt att utveckla sig, tycker jag mycket om. Men vad vet jag, folk kanske inte bryr sig så mycket lite ogräs här och där, utan koncentrerar sig på annat. Något som märks mer. Hur som helst så tyckte jag att skötseln idag var en aning eftersatt här i en av Stockholms finaste parker. Jag hoppas att det finns resurser framöver att sköta den här planteringen, som ju egentligen inte blev som det var tänkt från början, då mängder av solhattar (Echinacea) planterades här. Tyvärr var de orangea sorterna inte tillräckligt prövade för våra vintrar. Idag finns inte en enda kvar.

     

       

    Den stora fontänen på Karlaplan var avstängd, nu när hela bassängen rengjordes. Det är almarna runt om som fällt sina frön. Drivor av dessa lätta flingor finns alltså fortfarande kvar i Stockholm, trots almsjukan. Jag tittade upp mot alla dessa almar som växer runt Karlaplan och tycker att de fortfarande ser friska ut. Inga tecken på någon almsjuka här. Även den stora almen framför Historiska muséets entré var lummigt grön och hade även den släppt sina frön som drev omkring, omöjliga att fånga in för renhållarna. För övrigt ser även Kungsträdgårdens almar lika fina, även om det ryktas att de är angripna.

     

     

    Mitt mål idag var annars att fika på Rosengården, Historiska museets restaurang, för att se om blåregnet blommade mot väggen ute på gården. Förra året var Cecilia och jag där och fikade, men då fanns inte en enda blomma på blåregnsväggen och i år var det faktiskt likadant. Inte en blomma! Men det stora vackra Robiniaträdet blommade fint, precis som förra året. Det blev inget fika där, utan jag gick i stället till Östermalmstorg där jag åt lunch med dottern. På vägen hem vandrade jag genom Berzelii park där gräsmattorna var fulla av lunchätande människor. Vid Gallerian, som ska få flera våningar och runt Sergels torg är de stora ombyggnationerna fortfarande igång och jag läste att Gallerian ska vara färdig 2019.

     

    Det här kan man läsa på Stockholm.se:s hemsida:

     

    Ambitionen är att Stockholm city år 2030 ska vara en av de mest attraktiva miljöerna i Stockholm att vistas i. Den intensiva pulsen, de inbjudande offentliga platserna, det mångfacetterade utbudet av aktiviteter, upplevelser och varor samt mångfalden av människor och miljöer ger en omisskännlig atmosfär av att vistas i en storstad.

     

    Häpp! När jag fyller 75 år, då blir det cityhäng!

     

     

    På eftermiddagen åkte jag med dottern i köerna ner till Södertälje där hon skulle köpa sin nya cykel.

     

     

     
     Rödblommig hästkastanj i Humlegården
     
    Trädgårdsprofilerna Christina Björk och Cecilia Liljedahl jobbar vid Märlarpaviljongen...
     
     
     Det vackra robiniaträdet i blom inne på Rosengården, Historiska museets restaurang
     
     ...och varför blommar aldrig blåregnet där inne?
     

     

    31 maj – torsdag

     

    Jag blev bjuden på förmiddagsfika av min trevliga granne här nere på gården. Vi satt under den stora hängsyrenen (Syringa reflexa) där på Glimmerbacken 10, som jag en gång i tiden planterade. Det var någon gång på 70-talet. Han jobbar med trädgård och vi kom att prata om beskärning av prydnadsträd och buskar och att jag in i det längsta vill låta växter få växa ut som de vill och bli så vackra som de är skapta att bli. Att beskära så lite som möjligt! Rundputsade prydnadsbuskar får mig att må väldigt dåligt!

    Vädret? Sol från klarblå himmel, men inte lika hett som tidigare.

     

     

    Ett av dagens mål var att se om det stora näsduksträdet i Eriksdalslunden hade kvar sina näsdukar. Det är högbladen som liknar näsdukar och som innehåller den egentliga blomman. Jag hade tur, det ´´blommade´´ fortfarande, men hade börjat fälla sina näsdukar. Trädet här planterades 1975 och brukar uppmärksammas i lokalpressen under den här tiden. Näsduksträdet i Berzelii park är fortfarande för ungt för att blomma. Det blev även en kort vandring bland lotterna i Södra Årstalundens sluttning där syrenerna nu blommat färdigt och där de tidiga rosorna nu i stället tar över. Alla tycker att blomningen går otroligt fort över den här rekordvarma maj månad och så är det ju också. Det blev liksom högsommar på en gång.

     

     

    På vägen upp mot Kerstins rosäng på Långholmen, träffade jag Kerstin själv med sina hundar och vi gjorde sällskap upp till hennes lilla paradis. Jag hälsar ofta på Kerstin och har skrivit mycket om hennes plats på Långholmen. När jag för första gången besökte hennes rosäng, var min första tanke att det här ju ingen äng utan mer en lund och jag blev en aning förundrad över att rosorna trivdes så bra under de höga trädkronorna här i Långholmens djupa grönska. Rosor och rosenträdgårdar brukar annars vara placerade i full sol i ganska öppna lägen. Men vem som helst kan se att Kerstins rosor mår mycket bra och jag måste säga att rosorna blir så mycket vackrare här, där skugga och solljus vandrar över hennes mer än hundra olika sorter. Skuggspelet gör platsen mer spännande än en traditionell rosenträdgård, som oftast saknar stora hästkastanjer, lindar, almar och lönnars skuggande kronor. Visst blir rosor mer kompakta och kanske blommar rikligare i öppnare lägen, men jag tycker att det är vackrare när de blir högre och kastar sina grenar hit och dit i jakt på ljus.

     

    Platsen där ängen/lunden idag ligger var tidigare en grusplan där parkarbetarna hade sina omklädningsrum och fikarum i vagnar fram till slutet av 1990-talet. 

     

    Så här skriver Kerstin på sin blogg:

     

    När jag kom på idén att odla gammeldags rosor på en grusplan på Långholmen så läste jag runt på nätet för att få en uppfattning om vilka rosor som kunde vara lämpliga p.g.a. sin tålighet i olika avseenden: sjukdomsresistenta, skugg- och köldtåliga, förnöjsamma vad gäller jordmån. Skrev en lista och åkte till Plantagen vid Bergianska.

    Där köpte jag rugosarosen Hansa. Ett förträffligt köp! Hansa är en fantastisk ros. Den 10 juli 2001 åkte jag så till Zetas och inhandlade där Albarosen Belle Amour. Mer blev det inte första året.

     

     

    Fortfarande är det helt omöjligt att ta bra bilder denna vår/försommar, eftersom det inte funnits ett enda moln på himlen under många veckor! Jag längtar efter foto-moln!!!

     

     

    1 juni - fredag

     

    Sol från klarblå himmel! 24 grader.

     

    Idag hängde jag lite med min älsklingskompis Lexus (Bichon havanais) ute på Blockhusudden. Värmen gjorde att han mest låg i skuggan och sov. Själv läste jag  ’’Vardagar’’ av Ulf Lundell och njöt i solen en stund, innan jag drog mig undan i skuggan där även jag slumrade till en stund, till ljudet av vågorna som sköljde upp på stranden när båtar passerat. Så sövande!

    Nedanför Rosendals slott mot Djurgårdsbrunnsviken har det placerats några jätteansikten av den världsberömda katalanske konstnären Jaume Plensa. Jag besökte de mycket vackra skulpturerna och tog några bilder. Det är galleri Andersson/Sandström som för tredje året i rad ställer ut konstverk i samarbete med kungliga Djurgårdsförvaltningen och initiativet lär komma från prins Daniel. Alla skulpturer verkar inte ha kommit på plats ännu, men idag såg jag tre fantastiska verk som ska finnas här fram till den 23 september. I januari i år placerades en vacker 2 meter hög skulptur av Plensa, permanent på Stureplan. Det tackar vi för! Förra årets tillfälliga skulpturer på Djurgården tilltalade mig inte alls, men de här är helt fantastiska. Näktergalen sjöng vid konstverken och naturen är knastertorr. Inget regn i sikte.

     

    Uppe i slottsparken randades gruset inför helgen och sommarblommor var planterade i urnorna framför slottet. Snyggt! Snart ska även planteringarna på andra sidan slottet fyllas med vackra sommarblommor.

     

    Klippte gräs och gjorde ett nytt försök att sola en stund på tomten, men det var för ansträngande, så jag tog plats bredvid Lexus i skuggan igen i stället. I morgon ska 15 000 löpare från 103 olika nationer springa Stockholm Marathon i den här hettan. Hoppas att alla överlever!

     

    Jag fick hem boken ´´Muramaris – en kärlekshistoria´´

     

     

    2 juni – lördag

     

    Stockholm Marathon. Sol och hetta. Några moln. 29 grader. Torka. En kenyan vann maran. Cykeltur till Blockhusudden.

     

     

    3 juni – söndag

     

    Vaknade som jag brukar vid sextiden och åt i vanlig ordning min frukost på den morgonsoliga balkongen, denna tropiska sommar. 30 grader idag och orken tryter.

     

    Det blev en skön avslutning på veckan ute på Djurgården och i morgon börjar Djurgårdsveckan!

     

    Fikastund på Blockhusudden
     
    Trappa i Södra Årstalundens koloniområde
     
    Näsduksträdet som blommade i Eriksdalslundens koloniområde
     
     Paraisbusken har börjat blomma
     
     Jaume Plensas fantastiska skulpturer på Djurgården
     

    Mitt första fria år, vecka 21 - Gotland

     Kenneth Nilssons lott i Södra Årstalunden
     
     

    22 maj - måndag

     

    Djurgårdsbrunnskanalen kantas av förgätmigej och ängsbräsma och sommarvärmen håller i sig. Jag grämer mig lite för att jag missade söndagens båtparad då mängder av gamla träbåtar gled fram i kanalen. Det var Gärdesloppet den här söndagen och jag trodde att det endast var veteranbilar som skulle invadera Djurgårdsbrunn, men det visade sig även vara gamla vackra träbåtar som fanns på plats. I vanliga fall brukar jag jubla högt om jag ser en enda träbåt som visar sig här, nu var det träbåtskö. Nästa år är även jag på plats!

     

    Det är syrentider och jag besökte Prins Eugens Waldemarsudde i trädgårdens vackraste tid. Hästkastanjer, syrener, äppelträd och tulpaner blommar gudomligt vackert och trots det hopplösa fotovädret med gassande sol, tog jag några bilder. Jag hälsade på trädgårdsmästare Marina en liten stund bland knoppande pioner och det är bråda tider i trädgården nu.

     

    Borta vid Isbladskärret mot skogen, blommar nu den vackra buskstjärnblomman och jag har aldrig sett så stora bestånd av den blomman någon annanstans. Nu är det bara asken, gullregnet och valnötsträden som inte har vecklat ut sina blad, annars är det sommargrönt överallt.

     

    Resten av dagen tillbringar Lexus och jag hemma på tomten, vilade och läste Uffes Vardagar. Tänker att han skriver precis på samma sätt som han gjorde i sin blogg, som fanns för några år sedan fanns att läsa under några månader. Boken är faktiskt som en blogg, på papper!

     

    Vi klippte ligusterhäcken mot sjön.

     

     

    23 maj - tisdag

     

    Kl. 01.47 gick jag upp för att dricka vatten. Natten var ljus och vacker och jag såg att vi glömt kvar den färgglada handduken från Italien på stolen i trädgården. Det såg lite ut som en tavla på Liljevalchs vårsalong.

     

    Det kändes ovant att inte vakna till en klarblå himmel. Tunna moln skymde morgonsolen och det var lite kyligt. Trots det tog jag frukosten ute på altanen när C gått till jobbet. Tänk att både bo och jobba på Djurgården! Pendlarbåten mellan staden och Lidingö går fram och tillbaka på sjön, jag skriver några rader och tar ännu en kopp kaffe.

     

    Det verkar bli samma torka den här försommaren som förra året. Skillnaden är att jag då var ansvarig för Engsholms slottspark, där vattnet kom från en brunn och jag var tvungen att vara försiktig med åtgången. I år slappnar jag av och längtar inte lika mycket efter regn. Nu får den nya slottsträdgårdsmästaren Bruno oroas i stället.

     

    En gammal vit Vaxholmsbåt gick förbi på det stilla vattnet.

     

    Idag tackade jag nej till ännu ett uppdrag. Ett företag som jag tidigare sålt bilder till, ville att jag skulle fota möbler. Först tänkte jag att det skulle nog vara ett bra tillskott i pensionärslönen, men nej. Möbler kan jag nog inte fotografera. Eller jag vill inte! Ibland önskar jag att jag vore mer sugen på att tjäna pengar, men oftast känner jag inte så!

     

    Jag hade gett upp hoppet om att hindra det groteska Nobel Center på Blasieholmen. Låt dom bygga, låt dom förstöra vår vackra huvudstad. Bygg på bara, låt dessa arkitekter få leka vidare i huvudstaden. Wingårdh m.fl. Men så kom domen idag.

     

    Så här skriver SVT på hemsidan: Efter många strider och överklaganden kom idag domen om det omstridda och planerade Nobel Center på Blasieholmen. Mark- och miljödomstolen säger nej till bygget och river upp detaljplanen. Skadorna skulle bli för stora i kulturmiljön på Blasieholmen, enligt domen. Tack så mycket för det! Än finns det hopp om vår stad. Slussen däremot fanns inget att göra åt! Nya Slussen och den breda trafikleden på Skeppsbron är ett fruktansvärt misstag.

     

    På kvällen körde vi upp till Söder och Årstaviken för att se Kenneth Nilssons kolonilott blomma, med blåregnet som klär in hus och staket. Så gudomligt vackert med alla syrener, där de vita passar så bra tillsammans med blåregnet.
     
     
     
     
     Prins Eugens Waldemarsudde
     
    Prins Eugens Waldemarsuddes trädgårdsmästare Marina Rydberg i pionträdgården! 

     

     

    23 maj - onsdag

     

    Sångsvanarna i viken trumpetade vid tretiden på natten och om jag ska bli väckt av fåglar så vill jag hellre höra koltrast eller näktergal.

     

    Jag öppnade dörren ut till altanen vid femtiden och såg att det skulle bli ännu en vacker sommardag. Vattnet låg helt stilla och doften av syrener kändes överallt senare under morgonvandringen. Blommande syrener i olika färger och nyanser, midsommarblomster som tillsammans med hundkäx blir en fulländad kombination.. De gula ryssgubbarna längs stranden har också börjat blomma och rör om lite i harmonin med sin starka färg, men jag gillar dem på något sätt ändå. När vi kom hem hade nordostliga vindar börja smeka in mot Blockhusudden och jag tror att Lexus tyckte att det var skönt.

     

    Klippte gräset och rensade lite ogräs i planteringar.

     

     

     Tänkaren
     
     Vakande på underbara Blockhusudden och öppnade dörren till altanen. Det skulle bli ännu en strålande dag!
     
     
     
     Blått och gult regn tillsammans med syrener i Visby
     
     
     
     25 maj - fredag
     

    Innan vi ställde oss i bilkön till båten, rastade vi Lexus längs en liten vacker sjö i Nynäshamn. På Gotlandsbåten hade vi beställt plats i hundsalongen och jag väntade mig en stökig resa med skälliga och bråkiga hundar. Men tvärtom skötte sig Lexus och alla andra hundar sig riktigt bra under den tre och en halv timmes långa resan.

     

    Så körde vi äntligen iland på underbara Gotland, ön som jag besökt så många gånger sedan jag var liten. Cecilia har en bra deal med hennes kompis och Messis matte, som går ut på att Cecilia tar hand om Messi någon gång och får då låna den fina lägenheten i Visby, som ligger en liten bit från domkyrkan innanför murarna..

     

    Visby visade sig från sin allra bästa sida, med sol och högsommarvärme och när vi installerat oss i lägenheten gick vi direkt till den vackra botaniska trädgården vid havet. Trädgården som omfamnas av stora vackra och spännande träd, är en av mina favoritträdgårdar i Sverige. Jag hade en önskan att tulpanträden skulle blomma borta vid lusthuset, men tyvärr fick jag inte se blomningen nu heller, det var nog lite för tidigt, Den trädgårdsupplevelsen har jag kvar. Inte heller det stora kejsarträdet blommade mer än några enstaka blommar. Men det var annat fint som blommade, som den enormt stora mannaasken, den kaukasiska pimpernöten och äntligen fick jag se det gamla liggande stenkyrke-äppelträdet blomma. Någon tidig ros hade börjat blomma i rekordvärmen och bland markfloran hittade vi den vackra pärlemorfjärvan.

     

    Platanerna, kejsarträdet och flikboken var lika mäktiga som jag minns dem, ja den här trädgården är verkligen att en plats att längta till, under alla årstider.

     

    På kvällen gick vi ner till havet för att se solen gå ner, så som man ofta gör här i Visby, på öns västra sida. Magiskt vackert sänkte sig det glödande klotet i havet, sjöfåglarna rörde sig nästan försiktigt längs stranden och vi tyckte att vi hade det ganska bra...

     

    Burs kyrka på Gotland
     
    Älskade Muramaris
     
     Lickershamn

     

     

    26 maj - lördag

     

    Lexus och jag gick ner till botaniska trädgården igen på morgonen och ut genom kärleksporten för att komma till havet som låg stilla även idag. Vi gick inåt staden, förbi Almedalen, upp till Strandgatan för att sedan passera huset på Lybska gränd där jag ´´förr i tiden´´ brukade bo när jag besökte Visby. När vi gick förbi domkyrkan blev klockan åtta och det vackra klockspelet startade. Nu var det dags för stadens befolkning vakna! Hemma i lägenheten åt vi frukost innan vi åkte tvärs över ön till Ljugarn.

     

    På vägen dit upptäckte vi att Gotland fullständigt dränktes av syrenblomning just nu.

     

    Runt torp och gårdar växte enorma syrenhäckar och buskage i skiftande färger och det var så galet vackert att jag hade svårt att koncentrera mig på körningen. Det blev några stopp efter vägen för att försöka fånga något av det vackra på bild. På vissa gårdar trängde sig syrenerna ända fram till de gamla husen och jag tror inte att föryngringsbeskärning eller putsning av buskarna var högsta prioritet i trädgårdsskötseln här ute på landsbygden. Tack och lov! Syrenerna kändes nästan som heliga, något som inte fick störas. De såg ut att få växa precis som de ville och med den friheten skapa denna fantastiska försommarprakt. Eller så är Gotlands husägare bara lata vad gäller trädgårdsskötsel. Tack och lov för det också i så fall. Jag fullständigt älskar vildvuxna trädgårdarna.

     

    Efter flera veckor med hög värme och klarblå himmel, blev det idag mulet och något svalare. Ett märkligt ljus trängde sig igenom de tunna molnen och det blev perfekt när vi skulle fotografera syrener! På Ljugarns strand fanns spår av enorma mängder backsippor som hade blommat över och jag kan bara tänka mig hur vackert det varit här för några veckor sedan. Vi fotade blåeld och oxtunga som just slagit ut och gladdes även år Rosa rugosa som börjat blomma med sina stora blommor i sanden. Jag vet att växten är ett problem längs många stränder, främst på Västkusten, men det orkade jag inte fundera på nu.

     

    Vårt mål idag var att besöka Cecilias vänner i Hemse, men innan dess skulle vi leta rätt på en liten plantskola där det såldes billiga perenner. Tessans trädgård låg på adressen Rone Tomte 869. Bara att låta GPS:en ta oss dit. I en vägkorsning såg vi en tomt där syrenerna var extra vackra och som fullständigt bäddade in det gamla huset och vi stannade bilen invid vägen. När jag gick ur bilen med min kamera, stannade plötsligt en bil och jag hörde någon ropa från det nedvevade fönstret - här kan du inte stå!

     

    Jag gick mot bilen och såg då att det var lantbrevbäraren som körde ut post på Mörkö, där Engsholms slott ligger, min gamla arbetsplats. Jag visste att han hade ett hus på Gotland, men att jag skulle stöta på honom just här, var knappast något som jag räknat med. Det visade sig att han bodde just intill och hade varit ute och fotograferat fåglar. Han gick i pension samtidigt som jag och ser även han ut att trivas utmärkt i friheten. Ett märkligt möte i en vägkorsning långt ute i Gotlands landsbygd.

     

    Vi kom fram till plantskolan som låg på en gammal gård med lador, hästar och skällande hundar. Ingen verkade vara hemma, men på skyltar uppmanades man att handla och sedan swisha vad det kostade. Knappast något som skulle fungera hemma i Stockholm. Cecilia hittade en del perenner och jag blev nyfiken på den där prickklockan med sortnamnet 'Sarastro'

     

    Jag hade hört att Cecilias vänner skulle bo en nedlagd skola från 1903, strax utanför Hemse och nu fick jag se platsen som låg vackert just intill Rone kyrka, som lär ha ett av Gotlands högsta kyrktorn. Den gamla skolbyggnaden var vacker och skylten ´´Folkskola´´ har tack och lov fått bli kvar. Skolan lades ner för tio år sedan och de köpte fastigheten strax efter. A och J bor på övervåningen som var fint renoverad och alla skolsalar mm. på nedervåningen står tomma, än så länge. Paret driver även ett vandrarhem med fem rum i två byggnader intill. Vi fikade i det enormt stora köket, i huset som har en bostadsytan på cirka 700 kvadratmeter!!! Den parkliknande tomen var enorm och jag förstår nog inte riktig hur det unga paret ska hinna med allt detta. Men som sagt, dom är unga och jag är en pensionär, så vi tänker nog lite olika. Det var ett trevligt möte och jag har idag sett platser på Gotland där jag tidigare aldrig varit.

     

    Hemma i Visby blev det pizza från Isola Bella!

     

    Sen vandring med Lexus bland ruinerna och koltrastarnas sång ljöd över hela gamla Visby.. En hane satt högst uppe på en ruin och sin vemodiga och vackra sång. Ingen annan människa syntes till i våra kvarter.

     

     

    Lexus i det gamla Stenkyrke äppelträdet i Visby botaniska
     
    Finaste reskompisen Lexus!

     

     

    27 maj - söndag

     

    Vi åkte norrut på 149:an. Här ligger hus och gårdar glesare, men även här hade tomterna smyckat med mängder av syrener. Just innan Lickershamn ligger ett raukområde som nu var omgivet av blommande syrener och den kombinationen hade jag aldrig tidigare fotograferat. Vi gick en stund längs den steniga stranden och såg bort mot Gotlands högsta rauk, den 27 meter höga Jungfrun.

     

    Alla har väl sina favoritplatser här på ön och en av mina är Hallshuk med sin höga klint där fyrplatsen ligger. Nedanför finns fiskehamnen och jag minns första gången som jag besökte platsen, när havet låg helt stilla och en fiskebåt anlände sakta till den skyddade hamnen. Magiskt vackert var det då och vackert även idag när vågorna rullade in mot stenstranden.

     

    Vårt tredje stopp idag blev vid Villa Muramaris. Platsen som jag besökt så många gånger och nu ville jag visa Cecilia den magiska och historiska trädgården för att se om det stora blåregnet blommade. Byggnaden brann ner den 18 januari 2013 men har nu byggts upp igen, men det är nog inte riktigt klart ännu. Villa Muramaris som ligger 5 km norr om Visby, uppfördes mellan åren 1915-17 av makarna Ellen och Johnny Roosval. Ellen, född Hallwyl kom från en av Sveriges då rikaste släkter och orsakade skandal då hon skiljde sig för att kunna gifta om sig med Johnny som var en man av folket, senare blev han Sveriges första professor i konsthistoria. Muramaris ägs sedan 1995 av familjen Amér.

     

    Det händer något med mig varje gång som jag kliver in i den här trädgården. En märklig stillhet råder här och trots att jag skulle vilja se en ordentlig uppryckning av trädgården, så är den fortfarande så vacker i sitt förfall. Den klotformade buxbomen och de låga ligusterhäckarna hade ännu inte fått årets beskärning och den här gången växte gräset högre än under mina tidigare besök, men en stor lycka var att blåregnet mot sydfasaden var i full blom.

     

     Mina fina i en puss vid dagens slut

     

     

    28 maj - måndag

     

    Resdag. Högtrycket ligger kvar och det var tropiskt varmt i medeltidsgränderna. Det blev en sista vandring i Visby och innan vi körde ner till båt-terminalen satt vi en stund på Södra hällarna och fikade. Något som vi uppmärksammat under vår vistelse på Gotland är att Lexus inte har haft en enda fästing på sig. Hemma på Djurgården plockar vi fästingar hela tiden på honom. Finaste kärlekshunden Lexus har för övrigt varit helt fantastisk att ha med på den här resan. 

     

    Vi lämnade Gotland med fina minnen med oss hem. Öns syrener tillsammans med blommande gullregn skapade ett blomsterparadis här ute i Östersjön. Stort tack Lena för att vi fick låna din fina lägenhet ännu en gång. Boendet invid domkyrkan innanför murarna är helt perfekt. Nu återvänder vi till ett sommarhett Stockholm!

     

     

     

    Gotland i syrenerna tid

    Burs kyrka
     
     
     

    25 maj - fredag

     

    Innan vi ställde oss i bilkön till båten, rastade vi Lexus längs en liten vacker sjö i Nynäshamn. På Gotlandsbåten hade vi beställt plats i hundsalongen och jag väntade mig en stökig resa med skälliga och bråkiga hundar. Men tvärtom skötte sig Lexus och alla andra hundar sig riktigt bra under den tre och en halv timmes långa resan.

     

    Så körde vi äntligen iland på underbara Gotland, ön som jag besökt så många gånger sedan jag var liten. Cecilia har en bra deal med hennes kompis och Messis matte, som går ut på att Cecilia tar hand om Messi någon gång och får då låna den fina lägenheten i Visby, som ligger en liten bit från domkyrkan innanför murarna.

     

    Visby visade sig från sin allra bästa sida, med sol och högsommarvärme och när vi installerat oss i lägenheten gick vi direkt till den vackra botaniska trädgården vid havet. Trädgården som omfamnas av stora vackra och spännande träd, är en av mina favoritträdgårdar i Sverige. Jag hade en önskan att tulpanträden skulle blomma borta vid lusthuset, men tyvärr fick jag inte se blomningen nu heller, det var nog lite för tidigt, Den trädgårdsupplevelsen har jag kvar. Inte heller det stora kejsarträdet blommade mer än några enstaka blommar. Men det var annat fint som blommade, som den enormt stora mannaasken, den kaukasiska pimpernöten och äntligen fick jag se det gamla liggande stenkyrke-äppelträdet blomma. Någon tidig ros hade börjat blomma i rekordvärmen och bland markfloran hittade vi den vackra pärlemorfjärvan.

     

    Platanerna, kejsarträdet och flikboken var lika mäktiga som jag minns dem, ja den här trädgården är verkligen att en plats att längta till, under alla årstider.

     

    På kvällen gick vi ner till havet för att se solen gå ner, så som man ofta gör här i Visby, på öns västra sida. Magiskt vackert sänkte sig det glödande klotet i havet, sjöfåglarna rörde sig nästan försiktigt längs stranden och vi tyckte att vi hade det ganska bra...

     

     
    Vad säger man? Blåregn, gullregn, syrener i Visby!!! 
     
     
     

    26 maj - lördag

     

    Lexus och jag gick ner till botaniska trädgården igen på morgonen och ut genom kärleksporten för att komma till havet som låg stilla även idag. Vi gick inåt staden, förbi Almedalen, upp till Strandgatan för att sedan passera huset på Lybska gränd där jag ´´förr i tiden´´ brukade bo när jag besökte Visby. När vi gick förbi domkyrkan blev klockan åtta och det vackra klockspelet startade. Nu var det dags för stadens befolkning vakna! Hemma i lägenheten åt vi frukost innan vi åkte tvärs över ön till Ljugarn.

     

    På vägen dit upptäckte vi att Gotland fullständigt dränktes av syrenblomning just nu. Runt torp och gårdar växte enorma syrenhäckar och buskage i skiftande färger och det var så galet vackert att jag hade svårt att koncentrera mig på körningen. Det blev några stopp efter vägen för att försöka fånga något av det vackra på bild. På vissa gårdar trängde sig syrenerna ända fram till de gamla husen och jag tror inte att föryngringsbeskärning eller putsning av buskarna var högsta prioritet i trädgårdsskötseln här ute på landsbygden. Tack och lov! Syrenerna kändes nästan som heliga, något som inte fick störas. De såg ut att få växa precis som de ville och med den friheten skapa denna fantastiska försommarprakt. Eller så är Gotlands husägare bara lata vad gäller trädgårdsskötsel. Tack och lov för det också i så fall. Jag fullständigt älskar vildvuxna trädgårdarna.

     

    Efter flera veckor med hög värme och klarblå himmel, blev det idag mulet och något svalare. Ett märkligt ljus trängde sig igenom de tunna molnen och det blev perfekt när vi skulle fotografera syrener! På Ljugarns strand fanns spår av enorma mängder backsippor som hade blommat över och jag kan bara tänka mig hur vackert det varit här för några veckor sedan. Vi fotade blåeld och oxtunga som just slagit ut och gladdes även år Rosa rugosa som börjat blomma med sina stora blommor i sanden. Jag vet att växten är ett problem längs många stränder, främst på Västkusten, men det orkade jag inte fundera på nu.

     

    Vårt mål idag var att besöka Cecilias vänner i Hemse, men innan dess skulle vi leta rätt på en liten plantskola där det såldes billiga perenner. Tessans trädgård låg på adressen Rone Tomte 869. Bara att låta GPS:en ta oss dit. I en vägkorsning såg vi en tomt där syrenerna var extra vackra och som fullständigt bäddade in det gamla huset och vi stannade bilen invid vägen. När jag gick ur bilen med min kamera, stannade plötsligt en bil och jag hörde någon ropa från det nedvevade fönstret - här kan du inte stå! Jag gick mot bilen och såg då att det var lantbrevbäraren som körde ut post på Mörkö, där Engsholms slott ligger, min gamla arbetsplats. Jag visste att han hade ett hus på Gotland, men att jag skulle stöta på honom just här, var knappast något som jag räknat med. Det visade sig att han bodde just intill och hade varit ute och fotograferat fåglar. Han gick i pension samtidigt som jag och ser även han ut att trivas utmärkt i friheten. Ett märkligt möte i en vägkorsning långt ute i Gotlands landsbygd.

     

    Vi kom fram till plantskolan som låg på en gammal gård med lador, hästar och skällande hundar. Ingen verkade vara hemma, men på skyltar uppmanades man att handla och sedan swisha vad det kostade. Knappast något som skulle fungera hemma i Stockholm. Cecilia hittade en del perenner och jag blev nyfiken på den där prickklockan med sortnamnet 'Sarastro'

     

    Jag hade hört att Cecilias vänner skulle bo en nedlagd skola från 1903, strax utanför Hemse och nu fick jag se platsen som låg vackert just intill Rone kyrka, som lär ha ett av Gotlands högsta kyrktorn. Den gamla skolbyggnaden var vacker och skylten ´´Folkskola´´ har tack och lov fått bli kvar. Skolan lades ner för tio år sedan och de köpte fastigheten strax efter. A och J bor på övervåningen som var fint renoverad och alla skolsalar mm. på nedervåningen står tomma, än så länge. Paret driver även ett vandrarhem med fem rum i två byggnader intill. Vi fikade i det enormt stora köket, i huset som har en bostadsytan på cirka 700 kvadratmeter!!! Den parkliknande tomen var enorm och jag förstår nog inte riktig hur det unga paret ska hinna med allt detta. Men som sagt, dom är unga och jag är en pensionär, så vi tänker nog lite olika. Det var ett trevligt möte och jag har idag sett platser på Gotland där jag tidigare aldrig varit. Läs gärna mer om A och J:s skola här"

     

    Hemma i Visby blev det pizza från Isola Bella!

     

    Sen vandring med Lexus bland ruinerna och koltrastarnas sång ljöd över hela gamla Visby.. En hane satt högst uppe på en ruin och sin vemodiga och vackra sång. Ingen annan människa syntes till i våra kvarter.

     

     

    Norra Kyrkogatan där vi bodde!
     
     Visby domkyrka
     
    Lickershamn
     
     Lickersham och Gotlands högsta rauk, Jungfrun.
     
    Hallshuk
     
     Syrener vid Hall
     
     

    27 maj - söndag

     

    Vi åkte norrut på 149:an. Här ligger hus och gårdar glesare, men även här hade tomterna smyckat med mängder av syrener. Just innan Lickershamn ligger ett raukområde som nu var omgivet av blommande syrener och den kombinationen hade jag aldrig tidigare fotograferat. Vi gick en stund längs den steniga stranden och såg bort mot Gotlands högsta rauk, den 27 meter höga Jungfrun.

     

    Alla har väl sina favoritplatser här på ön och en av mina är Hallshuk med sin höga klint där fyrplatsen ligger. Nedanför finns fiskehamnen och jag minns första gången som jag besökte platsen, när havet låg helt stilla och en fiskebåt anlände sakta till den skyddade hamnen. Magiskt vackert var det då och vackert även idag när vågorna rullade in mot stenstranden.

     

    Vårt tredje stopp idag blev vid Villa Muramaris. Platsen som jag besökt så många gånger och nu ville jag visa Cecilia den magiska och historiska trädgården för att se om det stora blåregnet blommade. Byggnaden brann ner den 18 januari 2013 men har nu byggts upp igen, men det är nog inte riktigt klart ännu. Villa Muramaris som ligger 5 km norr om Visby, uppfördes mellan åren 1915-17 av makarna Ellen och Johnny Roosval. Ellen, född Hallwyl kom från en av Sveriges då rikaste släkter och orsakade skandal då hon skiljde sig för att kunna gifta om sig med Johnny som var en man av folket, senare blev han Sveriges första professor i konsthistoria. Muramaris ägs sedan 1995 av familjen Amér.

     

    Det händer något med mig varje gång som jag kliver in i den här trädgården. En märklig stillhet råder här och trots att jag skulle vilja se en ordentlig uppryckning av trädgården, så är den fortfarande så vacker i sitt förfall. Den klotformade buxbomen och de låga

     

    ligusterhäckarna hade ännu inte fått årets beskärning och den här gången växte gräset högre än under mina tidigare besök, men en stor lycka var att blåregnet mot sydfasaden var i full blom.

     

     

    28 maj - måndag

     

    Resdag. Högtrycket ligger kvar och det var tropiskt varmt i medeltidsgränderna. Det blev en sista vandring i Visby och innan vi körde ner till båt-terminalen satt vi en stund på Södra hällarna och fikade. Något som vi uppmärksammat under vår vistelse på Gotland är att Lexus inte har haft en enda fästing på sig. Hemma på Djurgården plockar vi fästingar hela tiden på honom. Finaste kärlekshunden Lexus har för övrigt varit helt fantastisk att ha med på den här resan. 

     

    Vi lämnade Gotland med fina minnen med oss hem. Öns syrener tillsammans med blommande gullregn skapade ett blomsterparadis här ute på ön i Östersjön. Stort tack Lena för att vi fick låna din fina lägenhet ännu en gång. Boendet invid domkyrkan innanför murarna är helt perfekt. Nu återvänder vi till ett sommarhett Stockholm!

     

      

    Älskade Muramaris
     
    Lexus, årets strandpojke!
     
     Den första blåelden 
     
    Den gamla skolan i Rone från 1903, som lades ner 2008.
     
    I botaniska trädgården hittade vi den vackra Pärlemorjärvan - Merténsia virginica
     
    Lexus besöker det gamla Stenkyrke äppelträdet i botaniska trädgården
     
    Kaukasisk pmpernöt - Staphyléa colchica
     
    Vi njöt av den fantastiska solnedgången!
     
    Mina fina i en puss vid dagens slut!
     
     Dags att åka hem till Djurgården igen! Du har varit helt fantastisk att ha med som resekompis kära Lexus! 

    Mitt första fria år, vecka 20 - Hänryckning mellan hägg och syren

     Groens malmgårds magiska trädgård

     

    14 maj - måndag

     

    Den skönsjungande koltrasten höll mig vaken i natt. Tidigt frukost på balkongen. Ulvsundasjön låg helt stilla. Flygplanen började lyfta och landa från Bromma klockan 7. Biltrafiken brusar från Tranebergsbron och Essingeleden, men jag hör fåglarna från skogen intill. Tvättstugan. Det låter mycket mer från allt möjligt här hemma i Bromma än ute på Blockhusudden där jag vistades förra veckan. Jag saknar det lugnet, tystnaden och vågorna som bryter mot stranden nedanför tomten.

     

    Tog mig in till stan för att se de vackra träden i Centralbadets trädgård blomma. Syrener, päronträd och prydnadsaplar. Det är egentligen omöjligt att fotografera i det här högtrycket utan moln, då solen vräker sig över stan och skapar skarpa skuggor. Centralbadets trädgård är alltid vacker och idag blommade enstaka röda tulpaner i skuggan under de blommande träden. Jag vandrade vidare bort till Norra Bantorget där parken var prydlig och vacker, tusentals kritvita Narcisser Actea fyllde den västra delen av parken. Actean är av de vackraste sorterna. I den stekande solen blommar allt över i en rasande hastighet nu i år. De flesta prunus och magnolior har blommat färdigt, men nu går hästkastanjerna och syrenerna i blom. 

     

    Tog några bilder på bukettaplarna 'Everest' i Berzelii park och gick in i Kungsträdgården där körsbärsblomsterfesten äntligen är över. Det var nu helt stilla i Stockholms äldsta park, inte ett enda evenemang. Inga försäljningsstånd, inga food trucks och ingen hysterisk högtalarröst i från scenen. Kungsan brukar annars mer likna Gröna Lund än en stadspark nu för tiden. Men idag var det helt stilla, några få som sakta vandrade genom parken och själv gick jag bort till Tehuset under almarna för att njuta av kaffe och macka. I gången ut mot Strömmen fanns mängder av färglada tulpaner i stora urnor och i de nyplanterade planteringarna av Ulf Nordfjell, blommade den vinröda liljeblommande tulpanen 'Merlot' tillsammans med den fyllda blekrosa 'Angelique' - mycket vackert! De formklippta bokarna är roliga trädgårdsskulpturer i de spegelvända planteringarna - Fagus sylvatica 'Gatekeeper'. 

     

    På Akademibokhandeln vid Sergels torg, köpte jag Uffe Lundells nya bok Vardagar. Nu väntar en skön läsning i den här vackra tiden och för att fira boksläppen gick jag ner till Systembolaget under Åhléns och köpte vin. Doppio Passo. Väl hemma på Brommabalkongen började jag läsa och drack lite av det goda vinet. Mitt på dagen! Så kan man göra om man är pensionär!

     

    I boken, som inte är en roman utan en ren dagbok, skriver han bland annat om sin första fru Barbro som tog livet av sig förra våren. Barbro följde mig på Instagram och Facebook och uppskattade mina stockholmsvandringar. Så sorgligt att hon valde att avsluta sitt liv. Det är inte många skönlitterära böcker som intresserar mig nu för tiden. Klas Östergren och Ulf Lundell kommer jag dock alltid att läsa och när jag nu har den här boken i min hand vill jag inte forcera läsandet, utan dra ut på det. Lite i taget.

     

    Den här våren hade jag tänkt att jag skulle följa stadens vår-uppvaknande så noggrant. Finnas med min kamera i varje stadsdel, varje dag och vara på plats när alla växter gick i blom. Nu förstår jag att det är en omöjlighet. Tiden räcker inte till trots att jag är en PJ. Jag får i stället fortsätta som tidigare helt enkelt, att dyka in lite här och där, lite då och då - med min Nikon. 

     

    Sista åren på Engsholms slott, kände jag att mina fotografier blev ständiga upprepningar och nu börjar jag även känna så i Stockholm! Jag tar liknande bilder som jag gjort tidigare år i parker och trädgårdar och jag känner att jag måste hitta nya platser, eller ett nytt sätt att ta mina bilder. Kände mig plötsligt lite foto-trött!

     

     
      
    Centralbadets vackra trädgård på Drottninggatan 88.
     
    Malus sargentii 'Everest' i Berzelii park mot Näckströmsgatan.
     
     
     Kungsträdgården och Stockholms slott.
     
    På Malmtorgsgatan söder om Brunkebergstorg står tre stycken nyplanterade Magnolia 'Galaxy' 
     
     Turkhassel - Corylus colurna vid Brunkebergstorg
     

     

    15 maj - tisdag

     

     

    Det här högtrycket som parkerat över Stockholm i en vecka nu, har gjort att växternas blomning sker i en rasande takt. Jag hinner som sagt inte med att bevaka det som jag tänkt den här våren/försommaren och har känt mig lite stressad, trots att jag är ledig varje dag. Men när jag kom upp till Rosendalsterrassen i morse blev jag trädgårdslycklig igen, nu när jag såg något som blev sådär extra bra. Som när Djurgårdsförvaltningen trädgårdsmästare Cecilia valde så fantastiskt vackra tulpaner till planteringen runt Svan-fontänen uppe på vackra Rosendalsterrassen. 

     

    Jag träffade Cecilia där och jag for runt med min kamera och bara öste beröm över den här kompositionen! Tack för att jag slipper känna att jag upprepar med mina bilder! Det här var något helt nytt och fantastiskt vackert! 

     

    Tulpanerna är:

     

    Belicia, den fyllda vita med rosa kanter.

    Jackpot, den purpurvioletta med rosavit kant.

    Verona, den fyllda gula som doftar så fantastiskt.

     

     

    Jag gick bort mot Waldemarsudde som är en av mina favoritplatser vad gäller häggblomning och även om flera häggar har gett upp med åren, så är det fortfarande en fin plats för häggspaning.

    Spårvagn och tunnelbana tvärs över stan till Hornstull där det exotiska Kejsarträdet blommade, men väldigt försiktigt. Alltså väldigt! Några blommor här och där. Vi får vänta några år på att det ska blomma ordentligt. Jag tror att det är två år sedan det stora trädet planterades utanför gallerian, så vi kan inte kräva för mycket av det.

     

    Högtrycket ligger kvar, 27 grader och stekande sol. Solglasögon och FC Barcelona-keps och nära till vattenflaskan. Jag hade tänkt fika vid Stora Henriksvik vid Långsholmsbadet, men de har fortfarande bara öppet på helgerna. Tråkigt! Det enda café som hade öppet på den här vackra ön idag, var Brofiket vid Långholmsbron, men det är mer som en kiosk. Det blev i varje fall kaffe och en toast i en solstol invid Pålsundet, där båtar gick förbi och folk som stod på surfbrädor och paddlade. Jag satt länge och njöt av frihet och värme. 

     

    Gick sakta över Västerbron och ner till Torlidsplans tunnelbanestation och åkte därifrån två stationer hem till Bromma.

     

     

    Funderar vidare på att jag den här våren hade en lista på platser som jag tänkte besöka där jag tänkt ta bilder av vårblomningen, men att tiden inte räckt till. Det är dags att jag börjar inse att jag inte behöver fotografera allt som är vackert. Jag slängde listan och nu har jag ingen plan alls, utan mina besök i trädgårdar framöver får bli spontana nedslag. Beslutet gjorde mig genast lugnare!

     

    En bäver hade idag tagit sig ända upp på Karlavägen vid Garnisonen. Djurambulansen kom och räddade den stressade bävern som glömt sig under en bil. Med en stor hov fångades den in och släpptes senare tillbaka ner i Djurgårdsbrunnsakanalen. Naturen är alltid nära i Stockholm.

     

     
     
    Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare Cecilia Adén bland hennes vackra tulpaner på Rosendalsterrassen.
     
     Tulpanplanteringen vid Rosendalsterrassen
     
    På Rosendalsterrassen finns även den här härligt glada planteringen vid näckrosdammen. Narcisserna i den här planteringen är i år - Acropolis, Delta, Double Fashion, Ice King, Lemon Beauty, Manly, Obdam, Petit och Pueblo.
     
    I Rosendals fruktträdgård blommar nu träden!
     
    Häggmarker vid Prins Eugens Waldemarsudde. Jag älskar verkligen hägg och så här skrev jag i min bok Stockholms gröna rum:
     
     
    ´´När häggen sprider sin stank över backarna försvinner jag härifrån´´  skriver Strindberg om tiden i maj då Djurgården omfamnas av vitskummande häggblomning. Pris Eugens udde värms av vårsolen, häggträd böjer sig ut över vattnet och de vita blommorna lyser i grönskan. När tiden mellan hägg och syren infaller går Strindberg och jag i motsatt riktning. Han flyr häggstanken och jag välkomnar häggdoften.
     
     
     
     
     Caféet Stora Henriksvik hade tyvärr inte öppet, utan är endast öppet under helgerna!
     
     

    16 maj – onsdag

     

    Högtrycket och hettans sista dag, för den här gången. 29 grader och vi åkte ut till Tyresö slottspark, Per och jag. Vi skulle försöka med det omöjliga, att med våra kameror fånga försommarprakten i den engelska parken. Jag älskar verkligen den här platsen med stora lummiga träd och med gångstigar som slingrar sig fram i parken. Vid slottet pågick stor renovering av etagerna där restaurangens uteservering ligger och nere i fruktträdgården blommade äppel- och päronträd.

     

    I närheten av bron över till Notholmen var markerna fyllda av gullvivor och jag tänkte på min mor som älskade dessa underbara blommor. Att fota gula blommor i full solsken och i tropisk hetta, var dömt att misslyckas, för mig i varje fall. Jag är verkligen dålig på att fotografera i det här ljuset och jag ville helst stoppa ner kameran i väskan tills himlen börjar fyllas av fluffiga moln igen, eller när dramatiska åskmoln blir bakgrund till blommande växter. Det var i varje fall skönt att sitta ute på Notholmens café och prata om livet en stund, och det gör vi så bra, Per och jag. Efter den tysta och stilla stunden i Tyresö slottspark - det var i stort sett bara vi och en grupp ´´äldre´´ pensionärer med stavar som var på plats - återvände vi till Stockholm och jag kom plötsligt att tänka på att det var onsdag och att just onsdagar har Groens malmgård, med sitt lilla café öppet.

     

    Så fort jag kommer i närheten av den här trädgården blir jag nästan religiös. Eller i varje fall trädgårds/naturreligiös! Av alla trädgårdar jag vet, finns det nog ingen annan plats där jag blir så tagen och helt uppslukad som i det här paradiset. Trädgården är egentligen ganska vildvuxen, även om jag vet att den tas om hand på ett mycket kärleksfullt sätt. Att sköta en sådan här trädgård och bevara charmen, magin och det vilda, utan att den havererar, är ingen lätt uppgift. Att putsa en perfekt skött trädgård är enkelt, men att bevara det vilda, utan att tappa taget, är en konst. Beskärning av träd och buskar är ingen som prioriteras här, eller rättare sagt, det ingår inte i synen på hur en trädgård ska se ut.

     

    Eller vad vet jag, trädgården kanske är mitt uppe i ett förfall, att man har tappat det där taget om träd och buskar och bara låter det underbara förfallet fortgå - i all sin skönhet! För min del så kvittar det, så länge jag någon gång varje år får kliva in i detta undersköna och i dag när häggar, körsbärsträd, aplar och syrener blommade som aldrig förr, fylldes jag ännu en gång av lycka. Jag vill skriva en bok om den här trädgården!

     

    Att sedan bilderna blev ganska dåliga och att jag alltid har lika svårt att förklara i ord vad jag känner här inne, är inget att göra åt!

     

     
     
     Fruktträdgården vid Tyresö slott
     
     Stugan i Tyresö slottspark som kallas Åliden, byggdes på 1920-talet och på en informationsskylt kan man läsa ´´ Förebilden till detta hus finns att hämta i franska bondbyar där 1700-talets kungligheter roade sig med att leka lantliv´´.
     
    Förvildad apel på Notholmen i Tyresö
     
    Kabbleka och svärdslilja i Tyresö slottspark
     
     Tulpaner i Vitabergsparken
     
     

    17 maj – torsdag

     

    Nu äntligen har näktergalen anlänt till Djurgården och sjunger sin märkligt vackra sång inne i Parkuddens parkliknande trädgård. Det var det som fattades för att försommaren skulle vara perfekt.

     

    Vi vistades hela dagen ute i Haninge för att lyssna på föreläsningar och vandra bland mängder av tulpaner. Den här tulpanfestivalen var ett samarbete mellan Haninge kommun och det Holländska lökföretaget Verver och jag fick möjlighet att för en dag tillhöra Kungliga Djurgårdsförvaltningen…! Vi fick se härliga kompositioner av vackra tulpaner och lyssna på intressanta föreläsningar, bland annat av grus-och sandodlaren Peter Korn, som jag har haft lite svårt att förstå om jag ska vara ärlig.

     

    Jag som älskar lummiga och lite stökiga romantiska trädgårdar, hur ska jag kunna ta till mig växter som trivs i sand och grus och i en karg miljö? Men efter att ha hört Peter berätta om sin trädgård och sitt intresse för växter som egentligen klarar sig helt själva, eller nästan i varje fall, så förstår jag hans passion, på något sätt. När hans alp-klipp-växter etablerat sig, behöver det ingen skötsel alls, han vattnar aldrig, sanden är ju alltid fuktig en bit ner och de få ogräs som kommer är lätt att rensa bort.  På hösten måste dock växterna klippas ned och att allt organiskt material måste avlägsnas noggrant, eftersom det inte ska bildas någon jord till dessa växter.

     

    Det var en intressant dag och jag träffade flera trädgårdskompisar, bland annat jobbade Mariana Vodovosoff här i kulturhuset där vi vistades och hon var vår grupps värdinna idag. Tack Haninge och tack Djurgårdsförvaltningen för att jag fick vara med på tulpanpartyt!

     

     

    18 maj – fredag

     

    För en syrenälskare är Skinnarviksberget på Söder ett måste den här tiden. Högtrycket kom tillbaka även om det inte blev lika varmt som tidigare i veckan, men den klarblå himlen gjorde det helt omöjligt att ta bra bilder,  just nu när det är som vackrast i naturen och i trädgårdar. Jag tog trots allt några bilder och filmade lite med mobilen där uppe på berget, där det växer en otrolig mängd syrener, mest vita vilken jag uppskattar extra mycket.

     

    Av någon anledning har vi aldrig träffats tidigare, trots att hon jobbat i Rosendals trädgård i många år. Vi hade pratat om det många gånger och idag blev det äntligen av.

    Rosendals trevliga VD Tin-Tin Jersild bjöd mig och Cecilia på fika i den blommande fruktträdgården och vi hade en riktigt trevlig stund i den blommande fruktträdgården.

     

    Hon berättade bland annat att Anders Stålhand hade varit där dagen innan och att hon tyckte att han och hans sällskap skulle även skulle se det jag skrivit var Stockholms vackraste plantering just nu. Det jag hade skrivit om i bloggen var Djurgårdsförvaltningens tulpanplantering uppe på Rosendalsterrassen, men hon hade missuppfattat och skickat ner dem till Rosendals slottsträdgård i stället. Nu är det fantastiskt vackert även där, men i år var det terrassens komposition som jag älskade mest.

     

    Jag skrev sedan till Anders och förklarade och skickade bilder.

     

     

     
    Tulpanfestival i Haninge
     
    En av Ververs representanter berättade om framtidens tulpaner, att de kommer att se ut på många olika sätt.
     
     Haninge
     
     Rosendals trädgårds VD Tin-Tin Jersild bjöd på fika i den blommande fruktträdgården.
     
    Rosendals trädgård, VD Tin-Tin Jersild och kommunikatör Victoria Lagne.
     

     

    19 maj – lördag

     

    Totalt var 20 Bichon Havanais hundar på plats i en trädgård på Värmdö och Lexus lycka var total när han fick röja runt med alla kompisar i flera timmar. Nu fick jag även träffa hans mamma Ebba, en 8 år gammal lugn och mysig liten dam som mest satt och tittade på när ungdomarna sprang sig trötta. Det blev korvgrillning och fika och hundträffen avslutades med ´´korvträdet´´.  Korvbitar stoppades in i barken på tallar och sedan släpptes hundarna ut för att kasta sig på godbitarna. Det var en trevlig och kul stund hos de gästfria värdarna och trötta återvände vi till stan.

     

     

    20 maj – söndag

     

    I början av veckan blommade häggen som bäst. Syrenerna och stadens alla vackra hästkastanjerna hade just börjat sin blomning. Idag såg jag att häggen har blommat färdigt för den här gången, att syrenerna har sin bästa tid, men att det faller blommor från de 150 hästkastanjerna i Tessinparken. Redan! På Gärdet gjorde min dotter och jag ett hjärta på marken av nedfallna blommor av Prunus ’Kanzan’ , det senast blommande prydnadskörsbärsträdet. Jag minns inte att den här vackraste blomperioden gått så hysteriskt fort under tidigare år. Det måste vara någon slags rekord i år. Högtrycket har verkligen skyndat på växterna att blomma klart. Inget att göra åt, det är som det är! Nu går vi i stället in i en något lugnare period.

     

    För att försöka fånga något av syrenernas tid i huvudstaden, trots det hopplösa fotovädret, åket jag upp på Söder och vandrade runt en stund på Åsöberget. Tidigare i veckan var jag uppe på Skinnarviksberget på den västra delen av Södermalm, nu njöt jag av alla syrener här på den östra sidan av ön. Kvastmakartrappan brukar jag alltid besöka i syrentider och längs parkvägen bort mot Lotsgatan finns stora bestånd av syrener inne på gårdarna och i parkområdet runt omkring. Doften är berusande och när syrenerna blommar tänker jag alltid tillbaka på min koja inne i den stora syrenhäcken på gården där jag växte upp i Norrtälje.

     

    I Vitabergsparken kände jag mig lite obekväm med min kamera en sådan här solig och varm söndag, då många låg på gräsytorna och solade. Det blev ett kort besök där jag mest tittade och doftade på syrenerna vid Mäster Pers gränd och Bergsprängargränd.

     

    Nu packar jag väskan för en Djurgårdsvecka, som blir lite annorlunda eftersom vi åker till en ö i Östersjön på torsdag!

     

     
     Skinnarviksberget på Söder
     
    Från Skinnarviksberget.
     
     Vy från Åsöberget på Söder.
     
     Vita syrener på Åsöberget.
     
     Kvastmakartrappan.
     
    De 150 hästkastanjerna blommar runt Tessinparken på Gärdet.
     
     ...och jag läser vidare!


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails