• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Mitt första fria år, vecka 28 - Lexus och jag är gräsänklingar!

    Lässtund
     
    Kväll på altanen!
     
    Natt på Blockhusudden!
     
     
     

    9 juli – måndag

     

    Jag befinner mig hemma i Brommanästet några dagar och har idag skrivit om Italienresan och redigerat bilder till några blogginlägg.

     

    Ganska ofta vandrar jag runt Kungsholmen, eftersom det är min närmaste innerstads-ö, det är bara att kliva över Tranebergsbron för att börja rundvandringen. Den här gången valde jag att kvällsvandra runt ön. Under mina dagsvandringar brukar det vara ganska glest med folk längs strandpromenaden, men ikväll var det en strid ström av kvällsvandrare. Hornsbergs strands bryggor var fyllda av folk och likaså vid alla restauranger och caféer som under de senaste åren etablerat sig här vid det nya bostadsområdets strandgata.

     

    I vanliga fall trivs jag bäst när det är lite folk omkring mig under mina vandringar, men ikväll det var ganska trevligt att se stockholmare och turister ute i den här vackra sommarkvällen. Det blev knappt någon fotografering alls, vilket på sätt och vis var skönt. Allt som jag upplever behöver ju inte sparas på fotografier och lite fototrött har jag väl rätt att bli emellanåt. Några få bilder tog jag trots allt. De flesta bilder i det här blogginlägget är tagna med mobilkameran, vilket inte var tanken, med det blev så!

     

    Vid Hornsbergs strandpark solade folk på filtar och i solstolar, trots att klockan var halv åtta och det var en riktigt skön stämning här på Kungsholmens västra strand. Den svåra torkan gör att växtligheten ser ut att kämpa för att behålla sin grönska och vilda örter har svårt att blomma i den brända marken. Ett litet bestånd av rallarros, eller mjölkört som den också heter, växte dock på kajen nedanför Sankt Eriksbron och några tuffa röllekor blommade i gatstenen. Jag hörde just att röllikans blad är bra att gnugga på myggbett. Det ska tydligen genast sluta klia. 

     

    Borta vid Stadshuset finns Café Eldkvarn som ligger just vid kajen, där satte jag mig i en solstol med en mjukglass och såg båtar av alla slag passera ute på Riddarfjärden när solen var på väg ner borta i väster. Snart blir kvällarna mörka igen och även om jag brukar säga att det är skönt med ljumma, mörka augustikvällar, när man kan sitta ute långt in på natten med tända stearinljus, så får jag nästan lite panik över att de ljusa sommarkvällarna och nätterna snart är över för i år.

     

    Längs hela Norr Mälarstrand kvällsvandrade folk och när två luftballonger plötsligt dök upp över Riddarfjärden, riktades väldigt många mobilkameror mot de ljudlösa farkosterna, som med bra fart gled fram mot Västerbron. Sista delen av min vandring klättrade jag i Fredhälls krävande klippor och även där satt folk och njöt av den ljusa sommarkvällen.

     

    Jag startade min vandring klockan 19 hemifrån Traneberg och klockan var nästan 22 när jag klev in i Brommanästet igen. Det blev en mycket skön vandring som förhoppningsvis skulle få mig att sova bättre än jag gjort den senaste tiden. Kvällsvandringar kanske ska bli något nytt för mig nu framöver.

     

      

     Min Brommabalkong
     
     Lycka är att se en öppen träbåt med tändkulemotor, som här i Klara sjö.
     
    Västerbron
     
     Fredhällsklipporna
     

     

    10 juli - tisdag

     

     

    En stilla morgon. Frukost på en solig balkong. Vilat. Läst. Skrivit.

     

    Jag tog tvärbanan till Liljeholmen, därifrån tunnelbana till Hornstull. Vandrade genom badplatsen med solande människor i Tanto och tänkte att Söders egen playa blivit riktigt fin. Längs hela Årstaviken solade och badade folk i värmen. Jag hade tänkt klättra runt bland kolonilotterna i den branta slänten för att fotografera växter, men i hettan orkade jag inte, utan gick bort till strandrestaurangen Skrovet i stället och tog en öl. Så kan det gå...

     

     

    11 juli – onsdag

     

    Cecilia, Lexus och jag åkte till Vaxholm för att äta lunch på Hembygdsföreningens café. Detta härliga ställe vid hamnen. Gott var det!

     

    Det är fortsatt varmt och torrt och inget regn i sikte.

     

     
     
     En välkomnande entré i Vaxholm.
     
     Hembygdsföreingens café
     
     Torget i Vaxholm
     
     
     
    12 juli - torsdag
     
    Cecilia tog sina tonårsbarn och drog till Småland för att hälsa på vänner. Lexus och jag blir själva på udden i fyra dagar. Gräsänklingar! Det ska nog gå bra, vi är ju bästa kompisar och i morgon kommer min dotter på besök. Efter en klar och varm morgon drog en del moln in över Blockhusudden och vi tyckte båda två att det var riktigt skönt. Jag läste och min fina vackra vän Lexus sov intill. Nedanför tomten sköljde vågorna upp mot stranden. Ständigt dessa vaggande vågor! 
     
     
    Visst går tankarna ibland till min ersättare i Engsholms slottspark, till nya slottsträdgårdsmästaren Bruno, som fick ett första år i parken med extremtorka. Jag vet faktiskt inte hur det går för honom, men jag är övertygad att han tar hand om ´´min´´ gamla park på bästa sätt. Han lär få vattna en hel del denna sommar, på ön där det brukar bli bevattningsförbud under torra somrar. Han slipper i varje fall rensa så mycket ogräs i torkan. Klippa gräs behöver han heller inte tänka på. Ett av de jobb som tog mest tid i anspråk under min arbetstid, var att bekämpa ogräs på grus- och plattgångar. I år lär väl det inte vara något stort problem. Jag hade en plan att besöka parken i sommar, men jag väntar nog till nästa år i stället.
     
    Lexus och jag har haft en mycket skön dag, med lagom vila, vandringar, lässtunder och fika. 
     
     
     
     
    Vad äter du på Husse/Hasse?
     
     Chokladblomman i Cecilias planteringar
     
     
     
     
     
    13 juli - fredag
     
    Om igen - torkan är mycket svår den här sommaren och jag lider verkligen med bönderna som ser grödorna torka, de som har djur att utfordra nu när det är ont om hö och jag lider även med alla växter som kämpar för sin överlevnad,
     
    Jenny Alversjö, programledare i TV4 morgon, kvittrade när meteorologen läst färdigt prognosen och önskade att det här vädret ska hålla i sig heeela sommaren. Att hon nu tydligen bara tänkte på att sola och bada, fick tittare över hela landet att reagera, eftersom torkan är ett mycket stort problem och jag antar att många bönder inte kvittrade lika glatt som Jenny.
     
    Lexus tycker inte om värmen och vi försöker hitta de svalaste platserna att vistas på. Korta promenader och alltid nära till vatten att dricka. 
     
    Jag är kluven till den här sommarens väder och visst njuter jag också av sol och värme mitt i allt detta besvärliga. Vi kan ju ändå inte göra något åt vädret. Kvällen var som vanligt den här sommaren, helt ljuvlig. Min dotter kom på besök och vi satt länge ute i den vackra kvällen och lyssnade på ett sommarprogram. Men - jag vill ha massor av regn nu!
     
     
     
    14 juli - lördag
     
    Lyssnade på P1:s naturmorgon ute i trädgården till morgonkaffet. 20 grader redan klockan sex, vattnet låg helt stilla och måsfåglarna skränade ute vid Fjäderholmarna. En helt fantastisk sommarmorgon mitt i torkeländet. I programmet berättade en botaniker att vissa vilda blommor inte ens bryr sig om att blomma under en sådan här torr sommar och jag tycker faktiskt att det är ovanligt få högsommarblommor i år i Stockholmsområdet. Längs stränderna på Djurgården blommar i varje fall mjölkört, fibblor, renfana, röllika och vänderot, alla dessa växter är kända för att klara torka.
     
    Putsade ligusterhäcken och fick en svärm getingar efter mig, som tur var blev det endast ett stick i handen. Jag visste inte att jag kunde springa så otroligt fort nu för tiden! 
     
    Vi gick bort till Blockhusporten och köpte glass. Lexus fick vanilj.
     
     
    Jag satt på altanen långt in på kvällen. Lyssnade på Cat Stevens och Genesis och tänkte att jag nog hade alldeles för mesig musiksmak på 70 och 80-talet. Jag borde jag väl i stället ha lyssnat på coola, arga rebeller med politiska budskap, i stället för dessa kärlekssånger!. Men av någon anledning blev det så här! Nu för tiden försvinner jag mest in i klassisk musik i stället och Uffe Lundells låtar kommer självklart alltid att spelas hos mig.
     
     
     
     Kvilleeken/Rumskullaeken 13 juli 2018 - foto Cecilia Adén
     
     
    Cecilia åkte med sina barn till Småland i veckan och bodde då nära Rumskulla. Just nu i veckan hade flera tidningar artiklar om att det troligen är sista sommaren som Rumskullaeken, eller Kvilleeken som den egentligen heter, lever. Det är nu endast någon gren som grönskar och trädet får knappast hjälp av den här torra sommaren för att hålla fast vid livet. Själv besökte jag den mäktiga eken 2010 då hela kronan fortfarande grönskade. Det var verkligen en nästan religiös känsla när jag mötte den här tusenåriga eken som grodde när kristendomen just fått fäste i vårt land. Se mitt gamla inlägg här!
     
    Så bra att Cecilia fick se eken i liv och att jag fick ta del av hennes bilder!
     
     
     
     
    15 juli - söndag
     
    Så svårt att sova i värmen. Gick upp klockan tre för att se himlen färgas i öster. Fram på dagen gömde vi oss i skuggan, Lexus har sin kylfilt som han ligger på. Jag borde ha en sådan madrass i sängen. 
     
    Så kom då Lexus Matte Cecilia hem på eftermiddagen och ordningen blev återställd på udden, men vi har haft så fina dagar och jag tycker bara mer och mer om den lilla ljuvliga hunden!
     
    Väderprognosen visar temperaturer på 32 grader de kommande dagarna och fortfarande inget regn i sikte. Nu får jag snart börja använda ordet katastrof vad gäller torkan. Det brinner på flera håll i Sverige och SMHI har utfärdat en klass 2 varning med anledning av värmen. 
     
    Grattis Frankrike till VM-Guld i detta konstiga VM. Alla mina favoritlag försvann tidigt. Nu blir det lite fotbolls-paus innan ligorna drar igång!
     
     

    San Michele - Capri

     
     
     
    Länge har jag längtat till Capri och under senare år har även längtan just till Axel Munthes San Michele i byn Anacapri varit stark. Så det blev en högtidlig vandring på den smala gränden Viale Axel Munthe fram mot entrén. En svensk flagga vajade när vi kom fram och han kunde inte valt en vackrare plats som bostad den gode Axel.
     
    När jag skriver detta läser jag hans bok - Boken om San Michele - där berättar han att han första gången besökte ön som 19 åring år 1876 och blev redan då förälskad i platsen. 1888 flyttade han till ön och var då sysselsatt med sin läkarpraktik. Historien om Axel Munthe är lång och spännande och jag tänker inte ge mig in i allt som hände i hans liv på Capri. Vill man veta mer kan man läsa hans bok, eller studera Wikipedia här!
    Ju längre in i boken jag kommer, desto mer tycker jag om Axel Munthe och hans tankar. 
     
    Det var nästan en religiös känsla att vandra genom den långa pelar-pergolan fram, där blåregn och vinterjasmin fyllde pergolans tak och jag tänkte att jag nog skulle vilja besöka den här fantastiska platsen även när blåregnet blommade. Pergolan stod klar år 1900. I slutet av pergolan öppnade sig den nästan overkliga utsikten med hamnen långt där nere och längre bort anande man Neapelbukten med Neapel, Sorrento och vulkanen Vesuvius.
     
    Jag brukar försöka notera det mesta som växer i trädgårdar som jag besöker, men om jag ska vara ärlig på blev jag så besatt av den hänförande utsikten, att växterna denna gång kom i andra hand. Men vi kom hit i hortensiablomningen och agapanthus blommade längs pergolagången. I den här magiska trädgården växer också bland annat paraplypinje, cypresser, kamelior, azaleor, blåregn, rosor, myrten, ginst och jättepalmlilja.
     
    Det här platsen bevarar jag bland mina finaste trädgårdsminnen!
     
     
     
     
     
     
    På San Micheles hemsida kan man läsa det här om trädgården:
     

    Man kan finna flera paralleller till Villa San Michele. Munthes egen villa, Stengården, ( idag kallad Hildasholm) i Leksand  kan med sin tydliga förankring i det nationella betraktas som en kontrast till det italienska hemmet. De brittiska influenserna syns förvisso även här, men trädgården ordnas inte av Axel Munthe utan av hans engelska hustru Hilda Pennington Mellor.

     

     Victorias villa Solliden på Öland gjordes delvis som en replik av Villa San Michele. Man känner till exempel igen en del fönster och mosaikarbeten. Närmast huset gjordes en pergola och en terrass med trappor vilka klart alluderar på Caprivillans trädgård och som utgör den förmedlande länken till omgivningarna. Trädgården i övrigt har dock inte mycket gemensamt med  förebilden.

     

    En mer fruktbar jämförelse är skulptören Carl Milles hem Millesgården på Lidingö utanför Stockholm. Millesgården tillkom delvis samtidigt som Villa San Michele. En av Carl Milles drivkrafter var, förutom att ordna en utställningsplats för de egna verken, att skapa en italiensinspirerad miljö. Milles besökte Italien åtskilliga gånger, men hade förmodligen inte varit på Capri när han började planera sitt hem. Han kan ändå ha känt till Villa San Michele, som ju var en stor sevärdhet redan under 1900-talets första decennier. Långt senare uttryckte han också sin beundran för Villa San Micheles pergola.

     

    Det finns en del likheter mellan villornas ägare, båda hävdade till exempel att de varit sin egen arkitekt och båda strävade efter att mytologisera sitt liv och sitt hem.

     

    En annan parallell är poeten Gabriele D’Annunzios villa Vittoriale vid Gardasjön i norra Italien, och som uppfördes under 1920- och 1930-talen. Här finns bland annat samma storslagenhet och dramatiska läge.

     
     
    Axel Munthe
     
     

    Capri - mina drömmars ö

     
     

    28 juni - torsdag

     

    Ännu en gång stod vi packade i en buss som strök den höga bergskanten på Amalfis fantastiska kust, där vi vistats några dagar. Den här gången blev resan kort eftersom vi endast skulle till grannbyn Positano, för att därifrån ta färjan över till Capri.

    När jag 1972 köpte min första bil, en Ford Capri -69, bestämde jag mig för att någon gång besöka den italienska ön. Dels för att jag tyckte så mycket om min bil, men även för att ön såg så fantastiskt vacker ut. Jag har varit på väg några gånger i mitt liv, men först nu, 64 år gammal, fick jag äntligen se mina drömmars ö tillsammans med min kära dotter. När vi kom in i den livliga hamnen visste vi först inte riktigt hur vi skulle ta oss till hotellet som låg uppe i byn Capri. Vi blev visade till en linbana som gick upp till den högt belägna platsen. Kön var lång i värmen och hela hamnen var fylld av turister.

     

    Väl uppe i Capri by drog vi våra skramlande väskor genom den lilla mysiga byn och trots trängseln på gatorna såg vi genast att det var mycket trivsamt här. Atmosfären var skön, ingen biltrafik alls, endast små smala, eldrivna ´´lastmopeder´´ for fram och tillbaka med turisternas väskor eller med transporter till butikerna. Vi hittade vårt hotell La resindenza som låg på motsatta sidan staden från linbanan räknat och där var gatorna inte alls lika fyllda av folk. Jag som nog hade trott att min dotter hade bokat ett litet enkelt hotell, blev förvånad när vi klev in i den enorma foajén, varifrån man såg polen och solplatsen. Min dotter har verkligen en förmåga att hitta fantastiska platser att bo på och vi kände direkt att det här skulle bli bra.

     

    Vi åt en enkel lunch på grannhotellet Floras terrass och utsikten var där lika fantastiskt som från vårt hotell. Bougainvillea klättrade längs murarna och de höga bergen omslöt platsen där vita hus hängde i de branta sluttningarna. Vi gick genom en trädgård ner till hotell Luna som låg just intill branten och långt där nere på vattnet låg mängder av lyxiga båtar ankrade. Det var verkligen en syn som jag aldrig kommer att glömma, inte för att jag på något sätt uppskattar det som är lyxigt, men det var verkligen storslaget och de fantastiska Faraglioni klipporna ger karaktär åt hela den här sidan av ön. En av klipporna har en port som båtar kan passera genom.

     

    Överallt nerium, bougainvillea och blyblommor och vi besökte även Girardino Augusto, en liten trädgård där jag knappt minns växterna, eftersom utsikten var så makalös! Hur många gånger har jag hittills nämnt ´´utsikt´´ under den här resan? Vi kände båda två att Capri skulle bli en favoritplats bland alla platser vi besökt.

     

    Jo visst är det mycket folk så här års på Capri, men i den delen där vi bodde märktes det inte så mycket och eftersom väldigt många besökare är dagsturister på ön, så var kvällarna och morgnarna lugna. När jag under vistelsen på Capri vandrade med min kamera tidigt på morgnarna, mötte jag knappt några människor!

     

     

     

    29 juni - fredag

     

    Efter frukostbuffén i den stora matsalen tog vi bussen upp till Anacapri som är öns andra stad och som ligger ännu högre upp i bergen. Huvudmålet idag var att besöka den berömda trädgården San Michele, som anlades i slutet av 1800-talet av den svenska läkaren Axel Munthe. Axel Munthe blev berömd av olika anledningar, bland annat för sin kärlekshistoria med kronprinsessan och senare drottning Victoria, Gustav V:s hustru. Det började med att han var livmedikus åt Victoria! Mer om den här platsen i ett senare blogginlägg. Bussen slingrade sig högt upp mot Anacapri och om vägen var smal på Amalfikusten, så var den rena motorvägen jämfört med den här ´´stigen´´ där varje möte var rena dödsfällan.

     

    Vi gick in i gränden som hette Viale Axel Munthe och nådde till slut fram till platsen som jag längtat efter att få se. Jag hade läst att Kristina Kappelin förra året blivit ny intendent och VD för  ´´svenska´´  San Michele och egentligen skulle vi väl ha försökt träffa henne under vårt besök, men platsens skönhet gjorde att jag glömde allt annat än den galet vackra utsikten, trädgårdens långa pergola, etager med mängder av växter och där hortensiorna nu blommade som bäst. Många fantastiska trädgårdar har jag sett i Italien och i övriga Europa, men ingen med den här storslagna utsikten som fullständigt tog andan ur mig. Vi handlade i butiken och jag köpte äntligen Axel Munthes bok ´´Boken om San Michele´´ och även en vacker plansch. När jag senare läste boken förstår jag vilken speciell person han var och jag tycker om många av hans tankar om livet.

     

    Väl ´´hemma´´ i Capri by,  vandrade vi runt på små trevligt slingrande gator och gränder som innehöll både lyxiga klädbutiker, enkla turistbutiker, caféer och restauranger och på vissa håll klättrade bougainvillea och klädde in hela hus.

     

    Utefter en smal och fantastisk promenadväg växte enormt stora bougainvillea som klättrade längs en lång mur och jag som förr har haft lite svårt för denna pråliga växt, blev helt såld av den här galna prakten.

     

     
     Vår gata där hotellet låg

     

     

    30 juni - lördag

     

    Vaknade tidigt och begav mig upp i bergen med min kamera. Vandrade uppför branta trappor och slingrade vägar bland bostadshus och trädgårdar som hängde i sluttningarna. Jag nådde mitt mål till Restaurant Le Grottelle och jag måste ännu en gång nämna utsikten. Fantastisk! Självklart var restaurangen stängd så här tidigt på morgonen, men det var fint att få se platsen som några Facebookvänner talat om. Det starka solljuset under hela resan gjorde det inte lätt att ta bra bilder, men självklart njöt jag av solen och värmen!

     

    Det blev en helt fantastisk dag på en fantastisk plats. Inga inplanerade besök, endast vila vid polen, med boken och solen. Under morgonvandringen såg jag ett café uppe i bergen som jag under dagen klättrade upp till i den tryckande värmen. Med gott kaffe satt jag där länge och njöt av lugnet och tystnaden. Att slippa biltrafik är något som jag uppskattade mycket och jag kände verkligen att jag gick ner i varv under vår vistelse på Capri. Min dotter var helt övertygad att hon kommer att återvända till den vackra ön. Själv är jag glad att äntligen fått uppleva en tid här.

     

    På kvällen såg vi två matcher i fotbolls-VM och vi vände TV:n ut mot vårt rums terrass där vi satt och såg Messis Argentina försvinna ut ur VM i åttondelsfinalen mot Frankrike.

     

     

    1 juli - söndag

     

    Det var dags att checka ut från Capri och bege oss över till Neapel igen. Vi klev på båten som av någon anledning låg länge kvar i hamnbassängen, trots att den lagt ut från kajen. Plötsligt började dramatiska händelser att ske. Båten drev mot andra stora passagerarbåtar och det verkade som om den inte gick att styra. Besättningen kom plötsligt springande och skrek att alla passagerare skulle gå över till ena sidan och sedan kom plötsligt en stor båts för in mot en fönsterruta som spräcktes och det blev fullkomlig kaos och alla ville ut på däck. Vi befann oss mitt i dramat och visste inte vad som skulle ske, om båten skulle välta i hamnen eller om vi skulle krossas mot kajen. Så äntligen verkade det som om båten kom loss, som om den hade fastnat på någon vajer eller liknande. Besättningen applåderade och sa att allting var lugnt. Båten vände utåt och satte fart mot Neapel. Skärrade satt vi under färden mot fastlandet och det kändes skönt att få kliva av denna sargade farkost.

     

    Neapel är som sagt Italiens tredje största stad och jag har alltid sett platsen som ganska hotfull, eftersom ryktet inte varit det bästa. Organiserad brottslighet och korruption var vardagsmat här och många boende emigrerade till norra Italien och Västeuropa. Men under 1990-talet började korruptionen bekämpas och staden fick ett ekonomiskt uppsving, som Wikipedia skriver. Neapel har varit med om många dramatiska händelser i historien och drabbades 1980 av en jordbävning då 2914 människor miste livet och 1944 hade Vesuvius sitt senaste utbrott!

     

     

    Vi bodde på ett mycket fräscht Bed & Breakfast – Napoli Tree - nära stadsdelen Chiaia utefter stranden och här kändes det verkligen inte hotfullt på något sätt, tvärtom var det en riktigt trevlig del av Neapel. Här låg mängder av restauranger med uteserveringar med storslagen utsikten över stranden, upp mot stadens branter och bort mot vulkanen Vesuvius. Det blev ännu en pizza här i pizzans födelsestad och självklart italiensk gott vin!

     

    Morgonen efter, när vi var på väg med taxi till flygplatsen, såg vi även den ruffiga delen av staden, med byggnader i mycket dåligt skick och jag är verkligen glad att vi fick en fin sista kväll i den lugnare delen av staden.

     

    Det här var ännu en fantastisk resa, planerad av min dotter! Tack så mycket!!!

     

     

     
    Blyblomma
     
    Ett gammalt blåregn
     
     Så här såg ´´gatorna´´ ut uppe i bergen.
     
    Vila och njuta
     
    Idag hade Sfinxen hårnät...
     
    Så fick jag äntligen se mina drömmars ö Capri och fantastiska San Michele!
     
    San Micheles pelargång
     
    San Micheles café
     
     Jag vilar på en bänk i Anacapri
     
     Farväl Capri! Vem vet, vi kanske ses igen!
     

    Amalfikusten

     Positano 
     
     
    25 juni - måndag
     

    Vi landade sent i Neapel. Fångade en taxi utanför flygplatsen och Formula 1-färden på vägar, gator och smala gränder till hotellet, kommer jag sent att glömma. Eftersom jag aldrig varit i Neapel hade jag gjort mig en bild av hur det skulle se ut här i Italiens tredje största stad. Bilden stämde ganska bra när taxin stannade utanför vårt Bed & Breakfast som vi bokat eftersom det låg nära tågstationen, varifrån vi skulle åka vidare på morgonen efter. En ruffig bakgata och det kändes nästan lite hotfullt när vi ringde på dörren i den smala, smutsiga och slitna gränden. Men väl inne möttes vi att ett mycket fräscht helt nyrenoverat rum och en trevlig italienare.

     

    Vårt hotell Pellegrino i Praiano
     

     

    26 juni - tisdag

     

    På morgonen tog vi tåget till Sorrento och därifrån buss vidare till Praiano. Om taxiresan i Neapel var dramatisk, så var den här bussresan ett steg värre. På den slingrande vägen där vi hela tiden strök kanten till de högra branterna, mötte vi bilar och bussar och jag förstår inte att vi lyckades undvika krockar. En liten touch från en mötande buss och vi hade fallit ner för stupet.

     

    Amalfikusten kallas ibland för världens vackraste kuststräcka och väg 163 var verkligen något av det häftigaste jag upplevt. Utsikten var nästan overklig och trots trängseln i bussen så njöt jag fullt ut! Långt där nere fanns små stränder, grottor och byar som hängde utefter klipporna. Vårt hotell i Praiano var beläget fantastiskt vackert, med en bedårande utsikt över havet. Hela hotellet var inbäddat av bougainvillea och vi blev bjudna på välkomstdrink och bröd högst uppe på terrassen. Hotell Pellegrino är ett litet familjärt hotell där ägaren verkligen tar hand om sina gäster. Vårt vackra rum hade en stor fin balkong en bedårande havsutsikt.

     

    På eftermiddagen fick vi skjuts av hotellägaren ner till grannbyn Positano, som ligger just intill och som är en av Amalfikustens mest kända och vackra platser, där husen ser ut att klättra på varandra i den branta bergssluttningen. Många gånger har jag beundrat bilder från den här platsen och nu var vi plötsligt där i den lilla berömda staden. Det var fantastiskt vackert och det blev många bilder tagna på de klättrande husen, bougainvillean och havet! Vi läskade oss med gott att dricka på en restaurang som hade just den perfekta utsikten mot allt detta vackra. Vi avslutade dagen med att se Argentina vinna över Nigeria i fotbolls VM!

     

     

    En öl i Positano
     
     

     

    27 juli - onsdag

     

    Vaknade tidigt och placerade mig på balkongen med utsikt över Medelhavet, eller Tyrrenska havet som den här delen kallas och jag såg hur ortens befolkning sakta vaknade. Efter en ganska otrolig frukost på altanen, där mängder av olika frukostgott serverades vid bordet, ingen buffé alltså, tog vi bussen söderut mot orten Amalfi, där vi bytte buss för att komma upp till Ravello och den underbara trädgården vid Villa Rufolo. Utsikten där uppifrån tog nästan andan ur mig och när jag såg scenen som var uppbyggd invid branten och med den hysteriskt vackra utsikten, tänkte jag mig en konsert där med gamla Clannad, eller något annat magiskt vackert. Gärna en klassisk konsert. Senare när jag lade ute en bild på Facebook, var den en kvinna vid namn Karin Brittsjö som kommenterade att hon verkligen hade uppträtt på den här scenen, med Göteborgs symfoniorkester. Ibland är det roligt med sociala medier…!

     

    Värmen och den starka solen var välkommen och vi åt lunch i en vacker trädgård i ett skyddat läge. Min dotter visade mig till det mycket exklusiva Hotel Belmond som hade en fantastisk trädgård och uteservering, där mängder av Afrikas blå lilja skapade en bra förgrund till utsikten. Vi gjorde endast ett kort besök i Ravello, innan vi tog bussen ner till staden Amalfi igen och sedan båt till Positano. Nu såg vi den hisnande vackra kusten från sjön, men faktum var att vi upplevde kustens skönhet bättre från bussen som slingrade sig fram på bergskanten, trots att vi stod packade tillsammans med andra turister.

     

    Det var den här dagen som Sverige skulle spela åttondelsfinal mot Mexiko och som det mesta under hela resan, så blev timingen helt perfekt. En halvtimma innan match klev i iland i vackra Positano och fick en perfekt plats på en strandrestaurang med TV, där Sverigematchen visades. Några andra svenskar fanns på plats och även några sällskap som höll på Mexiko. När Sverige tog ledningen i matchen märkte vi att det norska sällskapet intill oss jublade vilt och det visade sig att de höll stenhårt på sina grannar. Jag fick en tankeställare där – jag kanske i fortsättningen inte kommer att reta mig lika mycket på flaggviftande norrmän framöver! Sverige vann sedan med 3-0 och norrmännen gratulerade oss. Som tur var blev Mexikos supportrar lika glada som vi svenskar, eftersom de trots förlusten gick vidare, då Sydkorea slog ut Tyskland! Alla på restaurangen var nöjda!

     

    Buss hem till Praiano där vi gick trapporna ner mot stranden och hamnade plötsligt på en fantastisk liten bar med en lika fantastisk utsikt. Vi tog något att dricka bara för att få sitta här och se dagen gå mot sitt slut. Himlen färgades rosa och långt därborta mot norr anade vi Capri, dit vår färd skulle gå dagen efter.

     
     
    Mobilbild från en skakig buss
     
     Villa Rufolo i Ravello
     
    Villa Rufolo i Ravello
     
    Ravello
     
    Afrikas blå lilja i Hotel Belmonds trädgård i Ravello
     
    Amalfi hamn
     
    Med båt från Amalfi till Positano
     
    Sista kvällen i Praiano - dotterns bild

     


    Mitt första fria år, vecka 27 - I Roslagens famn

     03.39 på Blockhusudden. Sommarnätterna är fortfarande ljusa!
     
     Kvällarna bjuder ofta på magi, därute på samma Blockhusudde...
     

     
     3 juli - tisdag
     
    En aning trött efter resan hem från Italien igår, tvättade jag alla kläder från packningen. Tittade igenom nästan 600 bilder som jag tog i Italien och undrade hur jag ska kunna välja ut ett antal till några blogginlägg framöver. Det kommer att ta sin tid! När jag funderat färdigt, tog jag bilen ut till Djurgården och landade på underbara Blockhusudden igen. Det var fint att få träffa semesterlediga Cecilia och Lexus igen och när vi fikade ute i trädgården hörde jag åter vågorna bryta mot stranden nedanför. Italien är fantastiskt vackert, men jag tycker även mycket om Djurgården och framförallt då Blockhusudden! 
     
    Cecilia visade mig sina planteringar vid Rosendalsterrassen och Rosendals slott, där blomsterprakten i år är ännu vackrare än förra året. Härliga färgkombinationer och en harmonisk höjdskillnad bland de olika växterna. Vi träffade några av Cecilias kollegor och diskuterade växter och fotbolls VM. Jag som räknade ut Sverige redan i gruppspelet, blev ännu en gång glatt överraskad att laget fortsätter att ta sig vidare i turneringen. Sveriges slog Schweiz i åttondelsfinalen och nu väntar England i kvartsfinal på lördag!
     
    Efter matchen njöt vi av en stilla kväll ute på altanen. Vattnet låg stilla och himlen färgades rosa.
     
     
     
     Den vackra planteringen vid Rosendalsterrassen.
     
    Blomsterprakt vid porfyrvasen i Rosendals slottspark
     
    Trädgårdsmästarna Heidi och Cecilia framför sina vackra växter vid Rosendals slott. Cecilia har valt växterna och komponerat planteringarna. Tillsammans sköter de här kompisarna allt detta vackra!
     
     Djurgårdsförvaltningens Esteban.
     
    Jag pratar fotbolls VM med Heidi och Esteban. Cecilias bild!
     
     
     
    4 juli - onsdag
     
    Tidigt satt jag med morgonkaffet i trädgården och läste Boken om San Michele av Axel Munthe. Pendelbåten till Lidingö gick förbi och en svag nordlig vind gjorde morgonen frisk. De rosor som rådjuren lämnat ifred doftade ljuvligt och sommarblommorna på altanen har börjat växta till sig och är redan en mycket vacker förgrund mot utsikten över innerskärgården.
     
    Det blev en utflykt till Långholmen, där vi i Pålsundet under Västerbron såg vår kompis Pers mysiga gamla träsnipa Tea som nu har sin hemmahamn på denna åtråvärda plats. Nästa mål var att hälsa på Kerstin på hennes rosäng, där några av alla hundra olika rosor, fortfarande blommade vackert. Allt blommade över väldigt fort i årets hetta. Vi pratade en stund med duktiga och vänliga Kerstin innan vi fortsatte mot Stora Henriksvik för att fika. Efter att även ha pratat en stund med trädgårdsmästare Christina, fikade vi i skuggan under det gamla päronträdet. Badstranden nedanför var full av solande människor och i koloniträdgårdarna blommade rosor och perenner i den extrema torkan.
     
    När vi kom tillbaka till Blockhusudden, lyssnade vi på Mandelmanns sommarprogram i varsin solstol ute i trädgården. Vi åt körsbär och studerade molnen som då och då skymde solen. En perfekt ledig sommardag! 
     
     
     
    Trots den extrema torkan är skogarna inne på Djurgården fortfarande frodigt gröna, även om jag ser att många träd i utsatta lägen har det svårt. Här är en av våra favoritplatser på Djurgården - Vitsippsstigen! Här älskar även Lexus att gå!
     
    Cecilia doftar på rosen Alchymist vid Kerstins rosäng
     
     Fika på Stora Henriksvik
     
     
     
     5 juli - torsdag
     
    Vi tog bilen till Roslagen och vi gick längs ån i min barndomsstad Norrtälje för att titta på årets ´´Konst i ån´´, men det här året bjöd inte på något intressant tyckte vi. Det var länge sedan jag besökte Roslagens huvudstad nu, min yngsta syster bor kvar, men min mamma har lämnat livet på jorden för några år sedan. Det är bara sju mils resa, så några gånger om året vill jag besöka min uppväxt-stad som jag lämnade 1975, då jag flyttade till mina drömmars stad!
     
    Några byggnader i hamnområdet börjar bli färdiga och jag tycker att det gula huset närmast vägen ser riktigt fint ut. Det ena höghuset reser över de andra byggnaderna och det ska bli ännu ett höghus lite längre ut i hamnområdet. Det här bostadsområdet är omtvistat, många tycker inte om de två höghusen och ville även ha enklare bostäder på platsen. De som köpt lägenheter i fastigheterna är såklart nöjda med det perfekta läget. Själv är jag lite kluven till höghusen, men jag avvaktar med min åsikt tills området är klart.
     
    Efter en lunch på stan åkte vi vidare ut till min syster och hennes man som bor på Yxlan, där vi fikade och hade en trevlig stund några timmar. Deras honungsros, Bonica och New Dawn blommade vackert tillsammans med bland annat vita riddarsporrar. Läget vid Furusundsleden är strålande och det är alltid lika fint att komma hit till släktgården. Min morfars far Knut Söderholm köpte den här tomten 1893 och är alltså kvar i släkten än idag.
     
     
     
     
    Konsten i Norrtäljeån var inte så mycket att se i år, men den här kanske var lite rolig. Filippa Barkman kallar sitt verk - Still south I went, and west and south again.
     
    En mycket märklig syn i min hemstad. Höghus som växer upp i hamnområdet. Det finns många åsikter om dessa höghus, men var det verkligen bättre med två gamla höga betongsilos som tidigare stod här?
     
    Har man hund så är det lätt att träffa folk att prata med. I Norrtälje träffade vi Tony Irving som bor i staden och han visade sig vara en mycket trevlig person. 
     
    Flammentanz och Norrtäljes fina gamla rådhus.
     
    Min kära syster och de vita riddarsporrar som hon en gång fått av mig, när jag i början av 2000-talet hade sommarstuga på Rådmansö.
     
     Systers fina bostad på Yxlan
     
     
    6 juli - fredag
     
    Cecilia har semester och vi tog bussen in till stan för att äta lunch med min dotter. Det blev en god sallad på gräsmattan i vackra Berzelii park, där tyvärr några hade bosatt sig i magnoliaplanteringen...
     
    Ett besök inne i City betyder självklart att jag måste in i Centralbadets trädgård, som var lika lummig och grönskande som alltid. Det syns att växterna här får det vatten de behöver och här märks inget av den snart katastrofala torka som råder i Stockholm och i hela landet. Kungsträdgårdens spegelvända perennplanteringar mot Strömmen, har verkligen blivit fina där jätteprästkragen 'Bröllopsgåvan'  dominerar nu och skapar det som jag tycker så mycket om - perenn-äng-plantering!
     
    Planteringen gjordes om förra året och nya växter planterades och jag tror att det även den här gången är Ulf Nordfjell som ritat.
     
    Djurgårdsförvaltningen hade sommarfest och jag tittade på Fotbolls-VM där snart alla favoritlag har lämnat mästerskapet. Ikväll var det Brasiliens tur! 
     
     
     
    Centralbadets trädgård
     
     
    Kungsträdgårdens perennplanteringar 
     
    Aconitum 'Arendsii'  - Oktoberstormhatt
    Agastache 'After Eight' - Anisört mörkblå
    Aster macrophyllus 'Twilight'  - Storbladig aster blåviolett
    Astrantia major 'Roma'  - Stjärnflocka rosa
    Calamagrostis brachytricha - Diamantrör
    Cimicifuga simplex 'Brunette' - Silverax mörkbladigt
    Eryngium planum 'Small Blue'  - Rysk martorn blå
    Geum totaly 'Tangerine'  - Nejlikrot soft orange
    Helenium 'Mardi Gras' 
    Leucanthemum 'Bröllopsgåvan'  - Jätteprästkrage
    Nepeta grandiflora 'Summer Magic'  - Kantnepeta lavendelblå
    Perovskia atriplicifolia 'Little Spire'  - Perovskia lavendelblå
    Phlox paniculata 'Blue Paradise'  - Höstflox blå
    Rudbeckia 'Henry Eilers'  - Rudbeckia
    Salvia sylvestris 'Serenade Pink'  - Salvia rosa purple
    Sanguisorba officinalis 'Red Thunder'  - Blodtopp röd
    Sanguisorba tenuifolia 'Alba'  - Kransveronika vit
    Succisa pratensis 'Small Blue'  - Praktvädd
    Thalictrum delavayi 'Splendid White'  - Violruta vit
    Verinicastrum v. 'Lavendeltum'  - Kransveronika lavendelblå
     
     
     
    Livsnjutare på Blockhusudden!
     
     Trots den här fina supportern, så lyckades inte Sverige vinna över England i kvartsfinalen! 
     
     Nu blommar stockrosorna i Djurgårdsstaden
     
    Cecilias vackra komposition!
     

    Veckodagbok juli-september

     Klicka på länkarna för att läsa dagboken! 
     
     
     
    Vecka 27 - I Roslagens famn
     
    Vecka 28 - Lexus och jag är gräsänklingar
     
     
     

    Mitt första fria år, vecka 26 - Amalfikusten och Capri

     
     

    25 juni – måndag

     

    Vi reste till Italien idag, min dotter och jag. På förmiddagen hann jag dock med att besöka Centralbadets trädgård en stund. Trädgården som en gång i tiden vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice vårdade och jag har nog aldrig sett trädgården så välmående och lummig som den var idag. I planteringen runt dammen växter hosta, ormbunkar, dagliljor och jättedaggkåpa tätt tillsammans, ingen öppen jord och allt kändes så ovanligt frodigt och fräscht. Här tar man bevattningen av växter på allvar och inte väntar in regn, som aldrig kommer. Tyvärr hade inte caféet inne vid badet några mackor eller kaffebröd nu efter midsommarhelgen, så det blev inget fika under valnötsträdet som jag hade tänkt. Jag åkte hem och packade klart i stället!

     

     

    Vi landade sent i Neapel. Fångade en taxi utanför flygplatsen och Formula 1-färden på vägar, gator och smala gränder till hotellet, kommer jag sent att glömma. Eftersom jag aldrig varit i Neapel hade jag gjort mig en bild av hur det skulle se ut här i Italiens tredje största stad. Bilden stämde ganska bra när taxin stannade utanför vårt Bed & Breakfast som vi bokat eftersom det låg nära tågstationen, varifrån vi skulle åka vidare på morgonen efter. En ruffig bakgata och det kändes nästan lite hotfullt när vi ringde på dörren i den smala, smutsiga och slitna gränden. Men väl inne möttes vi att ett mycket fräscht helt nyrenoverat rum och en trevlig italienare.

     

     

    26 juni - tisdag

     

     

    På morgonen tog vi tåget till Sorrento och därifrån buss vidare till Praiano. Om taxiresan i Neapel var dramatisk, så var den här bussresan ett steg värre. På den slingrande vägen där vi hela tiden strök kanten till de högra branterna, mötte vi bilar och bussar och jag förstår inte att vi lyckades undvika krockar. En liten touch från en mötande buss och vi hade fallit ner för stupet.

     

    Amalfikusten kallas ibland för världens vackraste kuststräcka och väg 163 var verkligen något av det häftigaste jag upplevt. Utsikten var nästan overklig och trots trängseln i bussen så njöt jag fullt ut! Långt där nere fanns små stränder, grottor och byar som hängde utefter klipporna. Vårt hotell i Praiano var beläget fantastiskt vackert, med en bedårande utsikt över havet. Hela hotellet var inbäddat av bougainvillea och vi blev bjudna på välkomstdrink och bröd högst uppe på terrassen. Hotell Pellegrino är ett litet familjärt hotell där ägaren verkligen tar hand om sina gäster. Vårt vackra rum hade en stor fin balkong en bedårande havsutsikt.

     

    På eftermiddagen fick vi skjuts av hotellägaren ner till grannbyn Positano, som ligger just intill och som är en av Amalfikustens mest kända och vackra platser, där husen ser ut att klättra på varandra i den branta bergssluttningen. Många gånger har jag beundrat bilder från den här platsen och nu var vi plötsligt där i den lilla berömda staden. Det var fantastiskt vackert och det blev många bilder tagna på de klättrande husen, bougainvillean och havet! Vi läskade oss med gott att dricka på en restaurang som hade just den perfekta utsikten mot allt detta vackra. Vi avslutade dagen med att se Argentina vinna över Nigeria i fotbolls VM!

     

     Vårt hotell Pellegrino i Praiano
     
    Frukost på hotell Pellegrino
     
    Scenen i Villa Rufolos trädgård i Ravello
     
     Positano

     

    27 juli - onsdag

     

    Vaknade tidigt och placerade mig på balkongen med utsikt över Medelhavet, eller Tyrrenska havet som den här delen kallas och jag såg hur ortens befolkning sakta vaknade. Efter en ganska otrolig frukost på altanen, där mängder av olika frukostgott serverades vid bordet, ingen buffé alltså, tog vi bussen söderut mot orten Amalfi, där vi bytte buss för att komma upp till Ravello och den underbara trädgården vid Villa Rufolo. Utsikten där uppifrån tog nästan andan ur mig och när jag såg scenen som var uppbyggd invid branten och med den hysteriskt vackra utsikten, tänkte jag mig en konsert där med gamla Clannad, eller något annat magiskt vackert. Gärna en klassisk konsert. Senare när jag lade ute en bild på Facebook, var den en kvinna vid namn Karin Brittsjö som kommenterade att hon verkligen hade uppträtt på den här scenen, med Göteborgs symfoniorkester. Ibland är det roligt med sociala medier…!

     

    Värmen och den starka solen var välkommen och vi åt lunch i en vacker trädgård i ett skyddat läge. Min dotter visade mig till det mycket exklusiva Hotel Belmond som hade en fantastisk trädgård och uteservering, där mängder av Afrikas blå lilja skapade en bra förgrund till utsikten. Vi gjorde endast ett kort besök i Ravello, innan vi tog bussen ner till staden Amalfi igen och sedan båt till Positano. Nu såg vi den hisnande vackra kusten från sjön, men faktum var att vi upplevde kustens skönhet bättre från bussen som slingrade sig fram på bergskanten, trots att vi stod packade tillsammans med andra turister.

     

    Det var den här dagen som Sverige skulle spela åttondelsfinal mot Mexiko och som det mesta under hela resan, så blev timingen helt perfekt. En halvtimma innan match klev i iland i vackra Positano och fick en perfekt plats på en strandrestaurang med TV, där Sverigematchen visades. Några andra svenskar fanns på plats och även några sällskap som höll på Mexiko. När Sverige tog ledningen i matchen märkte vi att det norska sällskapet intill oss jublade vilt och det visade sig att de höll stenhårt på sina grannar. Jag fick en tankeställare där – jag kanske i fortsättningen inte kommer att reta mig lika mycket på flaggviftande norrmän framöver! Sverige vann sedan med 3-0 och norrmännen gratulerade oss. Som tur var blev Mexikos supportrar lika glada som vi svenskar, eftersom de trots förlusten gick vidare, då Sydkorea slog ut Tyskland! Alla på restaurangen var nöjda!

     

    Buss hem till Praiano där vi gick trapporna ner mot stranden och hamnade plötsligt på en fantastisk liten bar med en lika fantastisk utsikt. Vi tog något att dricka bara för att få sitta här och se dagen gå mot sitt slut. Himlen färgades rosa och långt därborta mot norr anade vi Capri, dit vår färd skulle gå dagen efter.

     

     

     Magiska Capri
     
     Capri

     

    28 juni - torsdag

     

    Ännu en gång stod vi packade i en buss som strök den höga bergskanten på Amalfis fantastiska kust, där vi vistats några dagar. Den här gången blev resan kort eftersom vi endast skulle till grannbyn Positano, för att därifrån ta färjan över till Capri.

    När jag 1972 köpte min första bil, en Ford Capri -69, bestämde jag mig för att någon gång besöka den italienska ön. Dels för att jag tyckte så mycket om min bil, men även för att ön såg så fantastiskt vacker ut. Jag har varit på väg några gånger i mitt liv, men först nu, 64 år gammal, fick jag äntligen se mina drömmars ö tillsammans med min kära dotter. När vi kom in i den livliga hamnen visste vi först inte riktigt hur vi skulle ta oss till hotellet som låg uppe i byn Capri. Vi blev visade till en linbana som gick upp till den högt belägna platsen. Kön var lång i värmen och hela hamnen var fylld av turister.

     

    Väl uppe i Capri by drog vi våra skramlande väskor genom den lilla mysiga byn och trots trängseln på gatorna såg vi genast att det var mycket trivsamt här. Atmosfären var skön, ingen biltrafik alls, endast små smala, eldrivna ´´lastmopeder´´ for fram och tillbaka med turisternas väskor eller med transporter till butikerna. Vi hittade vårt hotell La resindenza som låg på motsatta sidan staden från linbanan räknat och där var gatorna inte alls lika fyllda av folk. Jag som nog hade trott att min dotter hade bokat ett litet enkelt hotell, blev förvånad när vi klev in i den enorma foajén, varifrån man såg polen och solplatsen. Min dotter har verkligen en förmåga att hitta fantastiska platser att bo på och vi kände direkt att det här skulle bli bra.

     

    Vi åt en enkel lunch på grannhotellet Floras terrass och utsikten var där lika fantastiskt som från vårt hotell. Bougainvillea klättrade längs murarna och de höga bergen omslöt platsen där vita hus hängde i de branta sluttningarna. Vi gick genom en trädgård ner till hotell Luna som låg just intill branten och långt där nere på vattnet låg mängder av lyxiga båtar ankrade. Det var verkligen en syn som jag aldrig kommer att glömma, inte för att jag på något sätt uppskattar det som är lyxigt, men det var verkligen storslaget och de fantastiska Faraglioni klipporna ger karaktär åt hela den här sidan av ön. En av klipporna har en port som båtar kan passera genom.

     

    Överallt nerium, bougainvillea och blyblommor och vi besökte även Girardino Augusto, en liten trädgård där jag knappt minns växterna, eftersom utsikten var så makalös! Hur många gånger har jag hittills nämnt ´´utsikt´´ under den här resan? Vi kände båda två att Capri skulle bli en favoritplats bland alla platser vi besökt.

     

    Jo visst är det mycket folk så här års på Capri, men i den delen där vi bodde märktes det inte så mycket och eftersom väldigt många besökare är dagsturister på ön, så var kvällarna och morgnarna lugna. När jag under vistelsen på Capri vandrade med min kamera tidigt på morgnarna, mötte jag knappt några människor!

     

     

     29 juni - fredag

     

    Efter frukostbuffén i den stora matsalen tog vi bussen upp till Anacapri som är öns andra stad och som ligger ännu högre upp i bergen. Huvudmålet idag var att besöka den berömda trädgården San Michele, som anlades i slutet av 1800-talet av den svenska läkaren Axel Munthe. Axel Munthe blev berömd av olika anledningar, bland annat för sin kärlekshistoria med kronprinsessan och senare drottning Victoria, Gustav V:s hustru. Det började med att han var livmedikus åt Victoria! Mer om den här platsen i ett senare blogginlägg. Bussen slingrade sig högt upp mot Anacapri och om vägen var smal på Amalfikusten, så var den rena motorvägen jämfört med den här ´´stigen´´ där varje möte var rena dödsfällan.

     

    Vi gick in i gränden som hette Viale Axel Munthe och nådde till slut fram till platsen som jag längtat efter att få se. Jag hade läst att Kristina Kappelin förra året blivit ny intendent och VD för  ´´svenska´´  San Michele och egentligen skulle vi väl ha försökt träffa henne under vårt besök, men platsens skönhet gjorde att jag glömde allt annat än den galet vackra utsikten, trädgårdens långa pergola, etager med mängder av växter och där hortensiorna nu blommade som bäst. Många fantastiska trädgårdar har jag sett i Italien och i övriga Europa, men ingen med den här storslagna utsikten som fullständigt tog andan ur mig. Vi handlade i butiken och jag köpte äntligen Axel Munthes bok ´´Boken om San Michele´´ och även en vacker plansch. När jag senare läste boken förstår jag vilken speciell person han var och jag tycker om många av hans tankar om livet.

     

    Väl ´´hemma´´ i Capri by,  vandrade vi runt på små trevligt slingrande gator och gränder som innehöll både lyxiga klädbutiker, enkla turistbutiker, caféer och restauranger och på vissa håll klättrade bougainvillea och klädde in hela hus.

     

    Utefter en smal och fantastisk promenadväg växte enormt stora bougainvillea som klättrade längs en lång mur och jag som förr har haft lite svårt för denna pråliga växt, blev helt såld av den här galna prakten.

     

     

     San Michele i Anacapri! Magi!
     
     

     

    30 juni - lördag

     

    Vaknade tidigt och begav mig upp i bergen med min kamera. Vandrade uppför branta trappor och slingrade vägar bland bostadshus och trädgårdar som hängde i sluttningarna. Jag nådde mitt mål till Restaurant Le Grottelle och jag måste ännu en gång nämna utsikten. Fantastisk! Självklart var restaurangen stängd så här tidigt på morgonen, men det var fint att få se platsen som några Facebookvänner talat om. Det starka solljuset under hela resan gjorde det inte lätt att ta bra bilder, men självklart njöt jag av solen och värmen!

     

    Det blev en helt fantastisk dag på en fantastisk plats. Inga inplanerade besök, endast vila vid polen, med boken och solen. Under morgonvandringen såg jag ett café uppe i bergen som jag under dagen klättrade upp till i den tryckande värmen. Med gott kaffe satt jag där länge och njöt av lugnet och tystnaden. Att slippa biltrafik är något som jag uppskattade mycket och jag kände verkligen att jag gick ner i varv under vår vistelse på Capri. Min dotter var helt övertygad att hon kommer att återvända till den vackra ön. Själv är jag glad att äntligen fått uppleva en tid här.

     

    På kvällen såg vi två matcher i fotbolls-VM och vi vände TV:n ut mot vårt rums terrass där vi satt och såg Messis Argentina försvinna ut ur VM i åttondelsfinalen mot Frankrike.

     

     

    1 juli - söndag

     

    Det var dags att checka ut från Capri och bege oss över till Neapel igen. Vi klev på båten som av någon anledning låg länge kvar i hamnbassängen, trots att den lagt ut från kajen. Plötsligt började dramatiska händelser att ske. Båten drev mot andra stora passagerarbåtar och det verkade som om den inte gick att styra. Besättningen kom plötsligt springande och skrek att alla passagerare skulle gå över till ena sidan och sedan kom plötsligt en stor båts för in mot en fönsterruta som spräcktes och det blev fullkomlig kaos och alla ville ut på däck. Vi befann oss mitt i dramat och visste inte vad som skulle ske, om båten skulle välta i hamnen eller om vi skulle krossas mot kajen. Så äntligen verkade det som om båten kom loss, som om den hade fastnat på någon vajer eller liknande. Besättningen applåderade och sa att allting var lugnt. Båten vände utåt och satte fart mot Neapel. Skärrade satt vi under färden mot fastlandet och det kändes skönt att få kliva av denna sargade farkost.

     

    Neapel är som sagt Italiens tredje största stad och jag har alltid sett platsen som ganska hotfull, eftersom ryktet inte varit det bästa. Organiserad brottslighet och korruption var vardagsmat här och många boende emigrerade till norra Italien och Västeuropa. Men under 1990-talet började korruptionen bekämpas och staden fick ett ekonomiskt uppsving, som Wikipedia skriver. Neapel har varit med om många dramatiska händelser i historien och drabbades 1980 av en jordbävning då 2914 människor miste livet och 1944 hade Vesuvius sitt senaste utbrott!

     

     

    Vi bodde på ett mycket fräscht Bed & Breakfast – Napoli Tree - nära stadsdelen Chiaia utefter stranden och här kändes det verkligen inte hotfullt på något sätt, tvärtom var det en riktigt trevlig del av Neapel. Här låg mängder av restauranger med uteserveringar med storslagen utsikten över stranden, upp mot stadens branter och bort mot vulkanen Vesuvius. Det blev ännu en pizza här i pizzans födelsestad och självklart italiensk gott vin!

     

    Morgonen efter, när vi var på väg med taxi till flygplatsen, såg vi även den ruffiga delen av staden, med byggnader i mycket dåligt skick och jag är verkligen glad att vi fick en fin sista kväll i den lugnare delen av staden.

     

    Det här var ännu en fantastisk resa, planerad av min dotter! Tack så mycket!!!

     

     
     

    Mitt första fria år, vecka 25 - Midsommar, drömtorp och rosor.

     Torpet i Nationalstadsparken

     

     

    18 juni - måndag

     

    Igår kväll regnade det över Stockholm. Kanske 10 mm. Luften kändes klar på morgonen när jag begav mig ut till Djurgården och även om det skulle behöva regna i en månad för att naturen skulle bli nöjd och grundvattennivån återställas till det normala, så sköljdes i varje fall dammet bort från staden.

    .

    Med utsikt över Värtan och inloppet till stan, klippte jag ligusterhäcken med en vanlig häcksax, ingen maskin skulle få förstöra friden och stillheten. Lexus låg lojt och tittade på, båtar passerade utanför och måsarna skränade härligt. Vid Rosendals slott planterade idag Djurgårdsförvaltningen sommarblommor i ett stort Bernadotte-monogram, för att uppmärksamma 200 års jubileet för släkten i Sverige.

     

    Hela den underbart vildvuxna trädgården var fylld av krolliljor och det doftande ljuvligt från schersminer som växte stora intill det gamla torpet, någonstans i Nationalstadsparken. Ibland händer det att jag hamnar i trädgårdar som människor skapat, men där naturen sakta börjat smyga sig in. Trädgårdar som trots allt sköts mycket varsamt av någon som liksom jag älskar det ´´planerade vildvuxna´´. I den här yvigt lummiga trädgården med alla krolliljor och högvuxet gräs, fanns inget sly som alltid brukar vandra in när naturen är på väg att ta över, så jag antar att någon trots allt ser över det här paradiset.

     

    Trädgården och torpet som en gång hyrdes av en av våra stora revyartister, var gudomligt vacker den här eftermiddagen och jag tänkte att jag måste återvända nästa år i april-maj för att se vårfloran och när stora prunus och syrener blommar runt tomten. Om jag inte blev imponerad av de stora palatsliknande villorna i Djursholm under min vandring där förra veckan, så är det sådana här platser som gör mig lycklig. Tack för att du visade mig Cecilia!

     
     
     Honungsrosen
     
     Rosa Moschata-Gruppen 'Ghislaine de Féligonde'
     

     

    19 juni - tisdag

     

    På morgonen upptäckte vi att rådjuren varit uppe på altanen och ätit av mängder av sommarblommor i lådor och urnor. Jag brukar vid sådana här tillfällen tänka tillbaka på det Lasse Krantz en gång sa om trädgårdar. Att man måste få vara ledsen i sin trädgård! Visst är det så Lasse, man måste till och med få bli riktigt förbannad i sin trädgård!

     

    Hårda västliga vindar idag och det blåser ut från Blockhusudden. Det är utlovat regn under onsdagen och torsdagen och även på midsommarafton och idag kom en liten skur tillsammans med några åsksmällar. Sedan sken solen igen från en klarblå himmel. Planterade uppdrivna luktärter i en stor urna. Klippte ner torra buskar.

     

     
     
    Härligt lysande röda rosor på Blockhusudden.
     
     Jaume Plensas - The Heart of Trees

     

     

    20 juni - onsdag

     

    Frukost ute på solig altan, kanske den sista på ett tag, då ett lågtryck är på väg lagom till midsommar. Lexus och jag mötte upp min dotter vid Kaknäs och vi gick Lidovägen ner mot Benny Anderssons Villa Lido och tog sedan av till höger, där de fem trädkramarna var placerade. Jaume Plensas ställer ut fantastiska skulpturer på olika platser på Djurgården den här sommaren.  Efter att ha tagit bilder på klotkörsbären som kramas av de fina skulpturerna, fikade vi på roddarföreningens mysiga café.

     

    VM fortsätter och jag mår dåligt av Ronaldos beteende på plan.

     

    Vi närmar oss Djurgården! Det meddelandet fick jag på kvällen av min kompis Per som tillsammans med Dan, har köpt en charmig gammal träsnipa i Åkersberga. Den här regniga dagen körde dom hem vackra Tea till Pålsundet där den ska ligga. Jag tog kameran och gick bort till Blockhusuddens brygga där jag tog några bilder då de passerade. Efter en lång dag hade de inte tid att stanna, men jag kommer säkert att få följa med på någon tur i vår stad framöver.

     

     

    21 juni - torsdag

     

    Sommarsolstånd och äntligen regn!

     

     
    Per och Dan kör hem sin Tea till hemmahamnen i Pålsundet
     
     
     
     
    22 juni -Midsommarafton
     
     
    För 13 år sedan just den här dagen, startade jag bloggen Stockholms gröna rum, men som då hette Slottsträdgårdsmästaren. Alla 3 624 blogginlägg med 27 537 bilder, finns kvar i arkivet i menyn till vänster och jag kommer att fortsätta blogga så länge som jag tycker att det är roligt!
     
     
    Det blev en stilla och skön midsommarafton med både regn och sol, med god mat, härlig tårta och fotboll på Blockhusudden, tillsammans med mina käraste. 
     
     
     
     
     Dessa ljuvligt ljusa sommarnätter
     
     ...och de magiska morgnarna!
     
     Cecilias underbara honungsros
     
     Glad Midsommar önskar Lexus på Blockhusudden
     
     
     
     
    23 juni - Midsommardagen
     
     
    Vi vandrade i Bergianska trädgården där det blommade mer än vad jag trodde. Inne på Plantagen var det 30% rea på växter och vi köpte bland annat några Summersnow - Clematis.  ´´Hemma´´ på Blockhusudden jobbade vi i trädgården innan Sverige-Tyskland började och jag bryr mig inte om att kommentera den matchen.
     
     
     
    24 juni - söndag
     
     
    Vaknade som vanligt tidigt och tog min frukost ut i trädgården. Molnen speglade sig i det spegelblanka vattnet och tystnaden var total. En av årets vackraste morgnar. Plötsligt bröts magin när svaga nordvästliga vindar började smeka udden och det blev mer vanligt underbart...
     
    Efter vår vandring med Lexus återvände jag hem till Brommanästet för att börja förbereda resan till Italien med min dotter i morgon. Vi kommer att besöka Amalfikusten och Capri!
     
     
     
     Bergianska trädgården
     
     Tulpanträdet i Bergianska trädgården har börjat blomma, mängder av knoppar kommer att slå ut nu i veckan.
     
    Hästskopelargon vid Edvard Andersons växthus.
     
    Bergianska trädgården med bland annat Ängsnäva
     
    Jag ligger ute på altanen och väntar på fotbollsmatch
     
    Trots Lexus starka support, lyckades inte Sverige vinna över Tyskland.
     
     ...vi tröstade oss borta vid pilarna.
     
     
    Alla 25 veckodagböcker kan man läsa här!
     
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails