• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Mitt första fria år, vecka 45 - Gråväder med Vardagar i öronen

     Täcka uddens bokar och lindar håller färgen på Djurgården!
     
     Djurgårdsbrunnsviken vid Nobelparken
     
     

     

    5 november - måndag

     

    Lätt dimma, stilla vatten och plus 9 grader mötte mig när jag anlände till Blockhusudden på morgonen. De stora ekarna och bokarna runt tomten hade nästan helt släppt alla sina löv och det kändes skönt att få räfsa löv igen, som jag under höstarna gjort i större delen av mitt liv!

     

    Lite senare på dagen långvandrade Lexus och jag från Djurgårdsbrunn, förbi Roddarföreningen, Benny Anderssons Villa Lido och Källhagen, bort mot Djurgårdsbron och sedan tillbaka till Djurgårdsbrunn längs stranden på Södra Djurgården. Nedanför Rosendals slott fortsätter arbetet med fundament till Folke Bernadottes bro som ska gå över till Museiparken på Norra Djurgården och som kommer på plats nästa sommar. Det pålades idag. Två tillfälliga broar har funnits här för länge sedan, den senaste fanns här under Stockholmsutställningen 1930, som var en utställning om arkitektur, formgivning och konsthantverk. Det var efter den utställningen som funkisstilen fick sitt genombrott i Sverige.

     

    Funderade lite över  Jaume Plensas 7 meter höga skulptur av ett kvinnoansikte just intill, det är den enda av alla skulpturer som står kvar efter hans tillfälliga sommarutställning på Djurgården. Det vore ju riktigt fint om den här fantastiska skulpturen fått en permanent plats här.

     

    Jag kan inte tänka mig ett bättre vandrarväder, det var nästan overkligt stilla och just den här dagen älskade jag det grå och fuktiga. Det blev en ordentlig promenad och efter att hemma ha duschat en skitig Lexus, somnade han gott i soffan.

     

     

     Bilden tagen från Museiparken. Här kommer Folke Bernadottes bro att gå över till Södra Djurgården, nedanför Rosendals slott.
     
     Djurgårdsbrunnskanalen från Lilla Sjötullsbron
     
     Lexus vid Blå porten på Djurgården!
     
     
     

    7 november - onsdag

     

    Det stora locket låg kvar över huvudstaden under hela veckan och det blev aldrig riktigt ljust på dagarna. Gråväder med dis och dimma dominerade, 8-9 grader varmt och jag trivdes alldeles utmärkt! Blockhusudden som ligger just intill storstadens buller och stress, brukar vanligtvis vara en väldigt lugn plats att vistas på, men den här veckan var det ovanligt tyst och stilla.

     

    Inga vindar, endast vågor som rullade in mot stranden efter båtar som passerat, annars nästan inga ljud och jag kände mig helt avslappnad. Dagarna här ute innehåller vandringar med Lexus, fotografering, läsa böcker, skriva och så lite trädgårdsarbete. Idag har jag satt smålök i trädgården, porslinshyacint och scilla i blått och vitt.

     

     

    8 november - torsdag

     

    Vi gick längs den stilla dimmiga kanalen och jag lyssnade högtidligt i lurarna. Visst hade jag redan läst boken tidigare i år, men idag släpptes den som ljudbok och Ulf Lundell läser själv i sin 636 sidor fantastiska dagbok ``Vardagar``.

     

    Jag började lyssna redan 04.30 då jag vaknade och fångades genast in i vardagsberättelserna. Minns så väl hans sommarprogram för många år sedan och han har verkligen en fängslande berättarröst och jag tappar inte fokus en enda sekund, vilket jag ibland kan göra när jag lyssnar på ljudbok då jag vandrar. Hans förmåga att beskriva naturens skiftningar, fåglarnas återkomst och flytt, svartfåglarna, hägern, tranorna, sädesärlan, koltrasten och örnen, är magiskt.

     

    Då och då tog jag upp kameran och försökte på bild att fånga den här sköna morgonen vid Djurgårdsbrunnskanalen. I hemmaviken såg jag svanparet som bara fick behålla en unge i år. De håller fortfarande ihop. När lämnar svanarna sina ungar?

     

    Båtarnas mistlurar hördes ute i gråvädret och dimman. Diset skapade ett dagslångt lätt duggregn och idag blev det inga långvandringar med Lexus. Jag såg det nästan som ett vårarbete när jag satte tulpan- och narcisslökar i jorden, eller i varje fall som en planering inför den årstid som i varje fall jag redan har börjat längta efter, även om årets november är helt ok.

     

    En stor lösspringande hund rusade på Lexus igen, här nere vid ´´vår´´  brygga. Jag skyddade honom och ägaren skrattade och sa att vi såg rädda ut.

     

    - Han har blivit attackerad flera gånger här av lösa hundar på senaste tiden och det är koppeltvång här, sa jag.

     

    - Om du också släpper din hund lös också så lär han sig att möta andra hundar, sa mannen överlägset och jag försökte behärska min ilska.

     

    - Menar du att det är jag som gör fel, som har hunden i koppel, försökte jag. Läs på skylten där borta om koppeltvång på Djurgården, fortsatte jag. Han bara hånskrattade och fortsatte med att jag skulle släppa Lexus lös också.

     

    Läs på skylten!!!

     

    Som sagt, jag fick behärska min ilska! Vad är det för fel på så många hundägare? Jag förstår att det är skönt för både hund och ägare om den får springa lös, men då får man besöka hundrastplatser! Det var inte länge sedan jag läste om en liten hund som blivit ihjälbiten av en lösspringande större hund.

     

     

     

    Det spelar ingen roll vilken årstid vi befinner oss i - Djurgårdsbrunnskanalen är alltid lika vacker!
     
    Kan det här möjligen vara Djurgårdens enda mistel? Den finns vid Villa Ekudden på Blockhusudden, med Kvarnholmen på Nackasidan i bakgrunden!
     
    Lexus funderar kring hösten!
     
     Årets sista cykeltur! 
     

     

    9 november - fredag

     

    Stora ekar och bokar finns det gott om på Djurgården. Här ute på Blockhusudden har de nu släppt löven och i gråvädret räfsade jag löv igen, med Uffes Vardagar i öronen. Jag kommer nog aldrig ifrån det. Har för mig att jag vid förra årets sista lövräfsning i Engsholms slottspark, sa att jag från och med nästa år inte längre kommer att jobba med löven, utan i stället som barn på nytt, sparka omkring i lövhögar och bekymmerslöst tycka att hösten är vacker och rolig. Efter 48 års arbeten i trädgårdar, tycker jag att jag kan ha rätt till det!

     

    Men här på udden handlar det endast om några timmars arbete, vilket bara är trevligt och jag kan ju när som helst ta en kaffepaus, utan att få dåligt samvete. C är en vänlig ´´chef´´ här ute och är tacksam för det lilla jag gör i trädgården. Men någon inbyggd mossig gammal arbetsmoral gjorde att jag ändå ivrigt jobbade på tills det blev färdigt, utan kaffepaus.

     

    Efter årets bok- och ekollonår, var marken som ett enda stort kullager där jag räfsade! Största delen av alla dessa ollon fick jag bort, men det kommer nog ändå att dyka upp ovanligt många små ekplantor framöver och ekorren och nötskrikan vill säkert ha lite kvar. Som tur är finns det inte ekollonälskande vildsvin på Djurgården.

     

     

    Krakows krubbor på Hallwylska museet 
     

     

     10 november - lördag

     

    Hallwylskas utställning om krubbor från Krakow var en märklig upplevelse. Stora fantastiska modellbyggnader i alla färger och allt kändes väldigt ryskt och lite konstigt.

    Hallwylska palatset mittemot Berzelii park visar hur den mycket rika släkten von Hallwyl bodde i början av 1900-talet. Oerhört pråligt och väldigt skrytigt. 2000 kvm boyta och 40 rum. Ganska dystert mitt i all prakt, men ändå fascinerande. 

     

    Lätt regn hela dagen!

     

    Vi satte upp stolpar för att senare med tunt svart nät hägna in hela tomten, så att Lexus kan springa fritt överallt. Nu är det endast en del som är inhägnat.

     

     

     
     
     
     
    11 november - söndag
     
    I morgon fyller min fina vandrarkompis Lexus 5 år, men vi firade honom idag med pannkakstårtkalas! Jag trodde väl aldrig att en hund kunde sprida så mycket kärlek som den här fantastiska vännen på Blockhusudden...ja hans matte också förståss...!
     
    Bland presenterna fanns många goda ben, en godisadventskalender och en ny dräkt!
     
     
    Dags för en Brommanästetvecka igen och jag lyssnar vidare på Ulf Lundells bok Vardagar - så oerhört bra!
     
     
     
     Så många fina presenter!
     

    En tårta bestående av pannkaka, ost och leverpastej! Kan det bli bättre! 


    Mitt första fria år, vecka 44 - Sträcker sig mot himlen

    Ett lugnt Sergels Torg
     
    Prunus Accolade i Kungsträdgården går i vila och laddar för vårens spektakulära blomning!
     
    Kungsträdgården 30 april 2012
     
     Turkhasseln vid Beridarbansgatan vid Kulturhuset.
     
     
     

    29 oktober – måndag

     

    Efter en natt med god sömn, såg jag snön sakta falla utanför fönstret när jag gjorde mitt morgon-te och det kändes mycket skönt att slippa gå ut.

     

    Fram på dagen tog jag i varje fall tunnelbanan in till Sankt Eriksplan och gick bort till Vasa Reals skolgård på Hälsingegatan, där ett stort och gammalt Ginkgoträd står. Det sägs att trädet är en rest från tiden när Bergianska trädgården var belägen på platsen där Vasaparken och bostadskvarteren intill nu ligger. Trädgården skapades i mitten av 1700-talet av bröderna Bergius och flyttade 1885 till den plats vid Brunnsviken där trädgården ligger sedan dess. Trädexpert Per Ola Fritzon har vid något tillfälle uppskattat åldern av ginkgoträdet som yngre, men vem vet? Fritzon kanske inte alltid har helt rätt. Det är trots allt lite spännande att det finns en chans att ginkgon en gång tillhörde Bergielund som trädgården hette då. Jag åkte förbi platsen i fredags och såg då att trädet lyste som guld och bestämde mig för att fotografera det just den här dagen. Men helgens hårda vindar hade gjort att trädet nu nästan var naket. Jag får vänta med fotograferingen av ginkgoträdet till nästa höst!

     

    Borta vid det höga Norra Tornet vid Norra Stationsgatan, tog jag några bilder och tänkte på det jag läste i tidningen, att den översta våningen i det 125 meter höga huset har sålts för 66 miljoner! Man undrar ju vem köparen kan vara?

    Men det som intresserade mig mer var när jag upptäckte en ny enkelsidig allé som planterats längs Norra Stationsgatan. 26 stycken stora plataner har fått sin plats här och det är andra gången på kort tid som jag ser nyplanterade plataner i Stockholm. Tidigare upptäckte jag 7 stycken plataner på Sveavägen vid Tunnelgatan. Plataner är det vanligaste gatuträdet längre söderut i Europa och har tidigare bara funnits på ett fåtal platser i Stockholm, som i Humlegården framför KB och vid Grönlandsparken ute i Kista. De finns säkert på några andra platser också.

     

    Nu verkar det som om platanerna har börjat hitta till huvudstaden på allvar. I böcker läser jag att de klarar zon 2 - som Stockholm tillhör - på skyddade platser. Jag vet inte om den breda Sveavägen och Norra Stationsgatan räknas som skyddade platser, men det är väl så att klimatet har förändrats och vi får börja skriva om zonkartan! Jag välkomnar i varje fall varje platanträd i Stockholm, även om klimatförändringen är skrämmande! Tänk om planen är att framöver smycka hela långa Sveavägen med plataner, nu när Hörsholmsalmarna där mår så dåligt.

     

    Enkehusparken på Norrtullsgatan har renoverats och återinvigdes den 12 oktober med sång, musik och fika och det ska bli intressant att följa den nya växtligheten där inne. Jag försökte hitta det där guttapekaträdet (Eucommia ulmoides) som ska finnas där inne, men jag får vänta till nästa år då träden fått löv igen.

     

    Innan jag åkte hem till Brommanästet, besökte jag för första gången Café Systrarna Andersson i hörnet Karlbergsvägen-Birkagatan. Ett mycket trevligt café och jag satt där i lugn och ro med mitt kaffe och min kanelbulle, fram till dess att en armada av mammor med stora barnvagnar letade sig in i lokalen. Jag trängdes allt längre in hörnet, svepte mitt kaffe och vandrade vidare…

     

    Vid Bråvallagatan 14, som har en mycket vacker rosengård mot gatan, blommade fortfarande mängder av rosor! Skönt att inte allt som blommar slocknar så tvärt!

     

     

    Jag läser i min nya favoritbok ´´Stockholm den planerade staden´´ av Peter Lundevall:

     

    Skäms vi för våra känslor för naturen, att vi dras till skogsdunklet, det stora blå och de öppna blomsterängarna? Generar det oss att vi tror oss betraktade som kusinerna från landet bland kontinentens urbana proffs? Hur mycket lattekulturen än brer ut sig kommer stockholmarnas identitet förmodligen ändå att präglas av Stockholms eviga växelspel mellan vatten, grönska och byggnader.

     

    Just så!

     

     

     

    30 oktober – tisdag

     

    Regnet slog mot mina fönster och vinden slet i träden utanför lägenheten. Jag stannade inne i Brommanästet hela dagen.  ´´Jobbade´´ med bloggen, läste och såg en dokumentärserie på TV som jag spelat in.

     

    Jag läser i tidningen ´´Mitt i´´ att 83 stycken lönnar ska bytas ut på Drottningholmsvägen och Bergslagsvägen, från Ulvsundaplan ut till Rockstarondellen. I somras när jag åkte där, blev jag mycket bekymrad över de döende träden och som tur är har man nu startat arbetet med att byta ut träden. Fällningen av de gamla lönnarna inleds den här veckan. De nya träden kommer nu att få växtbäddar med en blandning av biokol och makadam som ska hålla vatten och näring bättre och med bättre syresättning är det meningen att träden kommer att trivas mycket bättre nu. Arbetet kommer att pågå etappvis fram till december 2019.

     

    Rapport från Djurgården:

     

    De vansinnigt vackra prunusträden runt dammen med skulpturen ´´Gosse lekande med svan´ på Rosendalsterrassen, får nu en uppstamnings-beskärning för att få in mer ljus till planteringen runt Svanen. Jag förstår självklart syftet och jag vet att de inom kort kommer att växa sig vackra igen. Jag litar fullständigt på Djurgårdsförvaltningens beslut, men jag lider lite ändå!

     

     

     Blodhäggar och fågelbärsträd vid Rosendalsterrassen 7 maj 2018
     
     
     
     
    Norrtälje 1 november
     
     
    Norrtäljeån
     
    Nils Ferlin vid Ferlins gränd. Konstnär Konrad Nyström. Rest år 2000.
     
     Det nya Norrtälje. Höghuset är fortfarande under byggnad.
     
    De här tre bilderna är från 2008, men jag tycket inte att man kan göra jämförelsen förrän det nya bostadsområdet är helt klart.
     
     Rivning 2016
     
     Det nya bostadsområdet vid hamnen växer!
     
     De första husen som blev klara i det nya bostadsområdet vid hamnen i Norrtälje
     
    Mitt första hem i livet. Husen nedanför Södra bergen i Norrtälje. Det högra huset, vänstra delen, mittersta balkongen!
     
     Pytagoras verkstad, där tändkulemotorer tillverkades, var vår granne på Verkstadsgatan! Det kanske inte är så konstigt att jag än idag älskar ljudet av en tändkulemotor!
     

     

    31 oktober – onsdag

     

    I vanliga fall när jag kliver av tunnelbanan vid Odenplan, brukar jag vandra upp mot Norrtullsgatan, förbi Observatorielunden där Drottninggatan tar vid. Jag brukar titta in i Spökparken och Tegnérlunden när jag går Drottninggatan ner mot Centralbadets trädgård. Idag tog jag dock en helt annan väg in mot City och jag undrar om jag någonsin tidigare vandrat Luntmakargatan i hela dess sträckning. Luntmakargatan som sträcker sig mellan Odengatan och Apelbergsgatan, är en typisk bakgata, ganska lugn, lite tråkig och med väldigt få butiker. Ibland tycker jag att det är ganska skönt att vandra just på tråkiga gator, där jag slipper folkträngsel och där man uppskattar det lilla, de små detaljerna!

    Här har Taxi Stockholm har sin central och här ligger restaurangerna Stockholm Mathus AB på nr. 99, Restaurang Thai Wu på nr. 63, Ari Ariang på nr. 65 och Restaurang Lao Wai på nr. 74, med flera. Idag kallas ibland kvarteren kring Luntmakargatan för Lilla Asien eller Stockholms Chinatown på grund av de asiatiska restaurangerna.

     

    Gatan är ganska tom på grönska, förutom en sträckning där en rad mycket höga pyramidpopplar står och skymmer de inte allt för vackra husfasaderna och vid nr. 25 upptäckte jag ett vilset och ensamt ginkgoträd.

     

    Jag passerade den stora ombyggnaden av kvarteren kring Malmskillnadsgatan och Sergels Torg, som nu börjar kallas Sergelstan. där jag på informationsskyltar läste att syftet med ombyggnaden är att få fler bostäder i City och att göra de här trista kvarteren mer levande. Malmskillnadsgatan kommer även att få flera restauranger och butiker som det såg ut förr i tiden när 1800-talshusen fanns kvar och jag hoppas verkligen att gatan får ett mycket bättre rykte framöver, än vad den haft under en lång period.

     

    Uppe på bron över Hamngatan stod jag en stund och såg ut över Sergels Torg, en plats som tidigare var en vild bilkarusell, men som idag har blivit så mycket lugnare tack vare att Klarabergsgatan stängdes för biltrafik och att Hamngatan är ett ganska dåligt val som bilväg. Jag kommer nog aldrig att tycka om Stockholms City, men platsen är i varje fall på väg att bli mycket bättre än den varit sedan grävskoporna grävde bort det gamla Stockholm här. Nu går spårvägen ända fram till T-Centralen och det är mycket få bilar som rundar Sergelfontänen. Jag kan inte reglerna här ännu, men jag hörde att det endast är bilar med tillstånd som nu får köra runt Sergels glasobelisk eller som den egentligen heter Kristallvertikalaccenten…! Torgståndet kallas den också ibland!

     

    Många tycker att det är för lite grönska på Sergels Torg, men hur illa jag tycker om city, så förstår jag varför just den här platsen inte är en grönskande park, på undervåningen ligger ju T-Centralen! Visst skulle stora blomsterurnor passa bra här och det kommer säkert framöver! Den här platsen har precis blivit färdigrenoverad. Den nyplanterade raden med kinesträden på Klarabergsgatan utanför Åhléns, är väldigt fin tycker jag och när de träden växt till sig kommer de att mjuka upp den kalla citymiljön. Se mer om kinesträden här!

     

    Annars var mitt besök i stan att hitta ett par mörkgrå jeans, vilket jag gjorde med hjälp av min dotter, som jag senare åt lunch med.

     

     

    1 november – torsdag

     

    Jag fick en plötslig längtan att besöka min barndomsstad Norrtälje och jag körde de sju milen mot Roslagen den här första dagen i november, den lugna, grå och ganska sköna månaden!

     

    Varje gång jag nu för tiden rullar in i Roslagens huvudstad, tänker jag att jag inte längre kan besöka min mor, som lämnade oss för två år sedan och det känns så oerhört tomt. Men jag har en del av min historia här och min yngsta syster bor kvar i centrala staden. Besöker man Norrtälje under sommarhalvåret är det väldigt mycket folk på gatorna, men nu i november var det lugnt och stilla, förutom pålningen för de nya husen i hamnområdet. Den här dagen var det nog mest Norrtäljebor jag såg och på Tillfällegatan mötte jag Tony Irvine, som ju bor här.

     

    Det finns väldigt många platser som har byggts sönder i den här forna småstadsidyllen där jag en gång i tiden växte upp. Fula byggnader har poppat upp lite här och där genom åren, som om man inte tänkt på att byggnader bör passa ihop med sina grannhus och bilda en något sånär harmonisk stadsmiljö. Men längs ån är det fortfarande vackert och jag älskar att följa den genom staden. Idag hörde jag att någon sett en strömstare tidigare i veckan, men hur jag än spanade, såg jag den inte. På långt håll såg jag däremot det nya höghuset som nu nått sin fulla höjd vid hamnen, där det nya bostadsområdet växer fram. De första husen som är färdiga blev mycket vackra tycker jag och nu är snart det omtalade höghuset klart. Jag la ut en bild på det 15 eller 16 våningar höga huset, på Facebook och kritiken var inte nådig bland de som kommenterade. Det var övervägande negativa åsikter och jag skrev att jag i det här blogginlägget skulle berätta vad jag tycker! Så nu gör jag det!

     

    När jag växte upp på 50- och 60-talet var Norrtälje en lugn vacker liten idyll. Idag växer staden snabbt och många stockholmare flyttar dit. Många diskuterar det nya bostadsområdet i hamnen, med det fantastiska läget vid Norrtäljeviken, som leder ut till Roslagens vackra skärgård. Här har det tidigare stått två höga betongsilos som en stor del av Norrtäljeborna nu sörjer. De har ju funnits där så länge och de tillhörde hamnstaden Norrtälje!

     

    När jag kom vandrande mot hamnen, såg det höga huset en aning skrämmande ut. Jag är ju i grunden en naturmänniska, även om jag även älskar att vandra i Stockholm. Min lilla barndomsstad har alltid varit en trygg tillflykt när huvudstaden ibland blivit för ansträngande. Nu är det stora förändringar på gång och staden växer inifrån, i de centrala delarna. Det mest naturliga vore väl att jag hatade det nya hamnområdet, att det förstör min barndoms idyll. Men den där idyllen har redan förvunnit, för länge sedan. Hela det här området bestod tidigare, förutom av två silos, även av stora lagerlokaler och förråd. Ingen vacker syn för vare sig ortsborna eller turister. 

     

    Vackra byggnader är viktigt för mig och jag bryr mig verkligen om arkitektur. Som sagt så blev de första husen i hamnområdet väldigt fina, men vad ska jag då tycka om höghuset? Vad jag inte riktigt förstår är att så många sörjer de två fula silorna och samtidigt tycker så illa om höghuset, som nu står på samma plats och har ungefär samma höjd. Ett hus där människor ska bo, i stället för två stora betongkolosser!

     

    Visst hade det kanske blivit bäst om maxhöjden på husen hade varit så som de först byggda husen. Men det hände något när jag gick omkring på det område som nu var färdigt. Stenläggningen på marken var fin (sådant är mycket viktigt tycker jag) och när jag befann mig i närheten av det höga huset, tyckte jag plötsligt att det kändes lite spännande! Att det kanske inte blir så tokigt det här, när hela området blir klart. Eller hur tänker jag? Jag blir lite kluven. Allt som är nybyggt behöver ju inte vara dåligt! 

     

    Över en kopp kaffe med kanelbulle på Café Tre Praliner på Tillfällegatan 8, försökte jag smälta det jag sett och reda ut vad jag egentligen tycker om höghuset i hamnen. Men min bedömning av Norrtäljes nya bostadsområde får vänta till hela hamnområdet är färdigbyggt. Innan jag återvände till Stockholm, köpte jag två gravljus och gick till kyrkogården och tände ljusen för min mor och far.

     

     

    Här är några reaktioner om Norrtäljes höghus på Facebook:

     

    ”Men hemska saker” säger Ove som också växt upp där. ”Skyskrapa i Norrtälje’ !!!

     

    Gör ont i det estetiska sinnet! Kanske blir bättre med tiden och flera höghus bredvid.

     

    Fult med enstaka höghus. Bygg hel stadsdel, där det passar in.

     

    Och tur var det! Det som var där innan fick en ju att gråta! Allt är bättre än den fruktansvärda silon eller vad det nu var.

     

    Nej, men vad...!? Tack för bilden! Man tror inte att det är sant.... Ganska förfärligt! Okey, silona var inte vackra heller! men men

    Tragiskt att förstöra denna fina stad

     

    Åhh nej! Passar inte där!

     

    Så fel

     

    USA komplexet verkar inte ta slut..

     

    Nej, usch! Där också!!!

     

    Fult, förstör den fina staden

     

    Oj, nu tar man i !!!

     

    Åh fy fan! Snacka om att bygga bort det man kan attrahera med.

     

    Jättefint! 

     

    Mycket nyfiken på din åsikt

     

    Inte den snyggaste skyskrapan jag sett 

     

     

     
     Bråvallagatan 14 i Vasastan
     
    Ginkgoträdet vid Vasa Reals skola på Hälsingegatan.
     
    Norra Tornet från Vanadisplan
     
     Plataner vid Norra Stationsgatan
     
     Konserthuset
     
    Blockhusudden
     
     Rosendals stall på Djurgården
     
     
    4 november - söndag
     
     
    Igår gick Cecilia och jag en stund i stan för att handla lite. Julen gör sig påmind överallt. För att förflytta oss från Drottninggatan till Stureplan, gick vi på Lästmakargatan, ännu en riktig bakgata, som Luntmakargatan där jag gick tidigare i veckan. Jag vet inte varför jag gillar dessa tråkiga bakgator, men de är på något sätt frizoner från stadens stress. Bakgatorna är nästan alltid folktomma, eftersom inte så många vill gå på en gata där det inte finns butiker. Det finns heller inte ett enda café eller restaurang på Lästmakargatan, trots att den sträcker sig mitt genom Stockholms city. Gatan är väldigt anonym och jag hittar ingen historia varken i någon av alla mina stockholmböcker eller på Internet. Några ´´klubbar´´ ska tydligen finnas på denna bakgata. 
     
     
    Den här söndagsmorgonen väcktes jag av ett högt larm strax efter klockan 5, som startade i lägenheten under mig. Jag springer ner och bankar på och luktar i brevinkastet om det kändes någon röklukt, men det gjorde det inte. Letar rätt på de nyinflyttade hyresgästernas telefonnummer. De var bortresta. Ringer flera gånger och sms:ar, men ingen svara förrän två timmar senare. En söndagsmorgon med ett larm som tjuter i två timmar, var inte direkt vad jag tänkt mig. Det var tydligen någon ny teknik, kopplat till högtalarsystemet som hade trasslat. Ständigt denna nya teknik som så ofta beter sig som den vill...
     
     
    Något annat viktigt som hänt den här veckan? Jo, jag har för en gång skulle fastnat för en Netflix-serie. I vanliga fall följer jag inte serier, jo Vår tid är nu, tittar jag också på. Men annars inga serier. Nu är jag näst intill besatt av Designated Survivor med bland andra Kiefer Southerland. 
     
     
    Nu ser jag fram mot en Djurgårdsvecka!
     

    158 trädgårdar på bloggen!

    Klicka på fliken ´´Trädgårdar´´ här ovan, eller här!
     
     
     
    Många av dessa blogginlägg är gamla och mossiga! Återvänder jag till dessa platser så kanske att jag uppdaterar några av dem!

    Ekebyhovs slottspark

     
     
    Ekebyhovs slott är en slottsliknande herrgård och tidigare säteri vid Björkuddsvägen 107 i Ekerö kommun i Stockholms län. Dagens huvudbyggnad i karolinsk stil uppfördes i slutet av 1600-talet för Carl Gustav Wrangel och fullbordades vid början av 1700-talet av dåvarande ägaren, friherre Erik Lovisin. Egendomen, som omfattar en areal om 375 hektar, har sedan gått genom olika släkter. Herrgården bevarar idag flera värdefulla interiörer med inredningsdetaljer från fyra århundraden och är möjligen Sveriges och Europas största bevarade träslott. Anläggningen ägs sedan 1980 av Ekerö kommun och används under veckodagarna för kurser och konferenser och på helger för bröllop, middagar och fester. (Wikipedia)

     

    Jag besökte Ekebyhovs slottspark dem 18 oktober 2018 och vandrade i den fantastiska bokskogen som just då glänste som guld. Det lär vara Europas nordligaste självföryngrande bokskog. Givetvis besökte jag även den cirka 500-600 år gamla Ekebyhovseken som ligger lie söder om slottet. Åppelgenbanken just intill slottet är mycket spännande och jag upptäckte även en syrengång, eller en liten allé av gamla syrenbuskar, som jag bara måste se i blom nästa år.
    Nästa vår och försommar kommer jag att återvända hit och skriva mer om parken. Tar lite hjälp av Wikipedia igen så länge:
     

    Slottsparken utvecklades sedan 1600-talet och bevarar idag gestaltning och träd från olika decennier. Den har sin strikta form efter en fransk barockträdgård. På 1700-talet tillkom en engelsk park med slingrande vägar och vattendrag. Solitära träd planterades på 1800-talet och flera hundra inhemska träd- och buskarter tillkom kring sekelskiftet 1900. Ekebyhovs kända bokskog har moderträd från tidigt 1800-tal och är troligen Sveriges och Europas nordligaste självförnyande bokskog.

    Redan på 1600-talet fanns ett stort antal fruktträd vid Ekebyhof. Verksamheten utvecklades sedan dess och i början av 1900-talet var fruktproduktionen omfattande. Antalet fruktträd i plantskolan uppgick till över 60 000 plantor, men man odlade även grönsaker i stora växthus. Till handelsträdgården uppfördes växthus och vattentorn. Plantskolan fick även internationell gott rykte. Plantskoleverksamheten lades ned i början av 1960-talet. 

    Trädgårdsgrindar i smide finns i nordöstra delen av trädgården. De uppsattes omkring 1898-1900 och härrör från det 1862 rivna Hornska gravkoret i Jacobs kyrka i Stockholm. Wikipedia)

     

    Alla bilder är tagna 18 oktober 2018

     

     

     
     
    Gamla hästkastanjer
     
    Syengången
     
     Ekebyhovseken som lär vara 500-600 år gammal.
     

    Mitt första fria år, vecka 43 - Haga

    Och under träden låg ett hus, som Ulf Lundell sjunger i ´´En historia´´
     
    Det spelar ingen roll vilken årstid, Djurgårdsbrunnskanalen är alltid vacker!
     
    Min underbara vandrarkompis Lexus har hösttröjan på! Jag skulle vilja ha en likadan...
     
     
     

    22 oktober - måndag

     

    Bokskogen nedanför Rosendals stall glimmade som guld och marken var som ett enda stort kopparfärgat golv av nedfallna boklöv. Jag brukar ha tur med foto-ögonblicks-bilder, men idag var jag 30 sekunder för sen. Ut ur bokskogen kom två ekipage med häst och vagn och jag hann inte fånga dem på bild när de befann sig inne i den vackra bokskogen.

     

    Nu har äntligen arbetet med fundamentet till brofästet för Folke Bernadottes bro på Södra Djurgården påbörjats. Bron kommer att gå över Djurgårdsbrunnsviken, mellan stranden nedanför Rosendals slott och Tekniska- och Etnografiska museet på Norra Djurgården. Folkes bro ska vara på plats nästa sommar och det blir riktigt bra att binda samman södra och norra Djurgården på den här platsen.

     

    Vid lusthusportens park rensas nu sommarblommorna bort i färgplanteringarna. Som tur var hann jag fotografera den i år så vackra röda planteringen. Nu kommer dessa planteringar att ligga tomma i 7 månader. Hemska tanke! Inte ens halva året får vi njuta av trädgårdsprakt här i landet!

     

     

     

    23 oktober - tisdag

     

    Regn! Blöt morgonvandring med Lexus runt Blockhusudden. Prognosen för lördagen visar snöblandat regn!

     

    När regnet upphörde åkte vi till Hagaparken och vandrade i den stora naturlika parken. Förutom det ständiga bruset från E4:an (Uppsalavägen) är det lugnt och skönt att promenera runt på slingriga gångar bland de gamla träden, som nu släppt de flesta löven. Här vid Brunnsvikens västra strand ligger den engelska parken som Gustav III på 1700-talet lät anlägga och han anlitade landskapsarkitekten Fredrik Magnus Piper, som var den som tog den engelska parkstilen med sin mjuka naturlika stil till Sverige.

     

     

     

    Hagaparken

     

     Hagaparkens vackra slingrande vägar bland alla dessa gamla lindar.
     
    Den vackra ´´Stora Finnstugan´´ i Hagaparken, fanns redan här när Gustav III köpte Haga 1771. 
     
    Jag älskar häggarnas bångstyriga sätt att växa!
     
    Hagas koppartält
     
    Hit men inte längre! Kronprinsessan med familj vill så klart vara ifred!

     

     

    ­

    26 oktober - fredag

     

    Kanalen låg spegelblank och höstens första minusgrader var lika överraskande som vanligt. Frusna fingrar och nakna träd, gör att längtan till våren nu har inletts!

     

    Jag tänkte tillbaka på mitt första år som pensionär, som varit så händelserikt och fantastiskt och hur jobbigt det än har varit att vissa veckor skriva den här dagboken, så är det kul att nu börja titta tillbaka på året som gått. Jag läste om vårveckorna, om resorna och om den heta sommaren som ofta plågade oss, men som jag nu tänker tillbaka på (med frusna fingrar) som en ganska behaglig tid.

     

    På TV såg jag nu att en ubåt tydligen har glidit omkring här utanför Lidingö i somras, inte alls långt från Blockhusudden. Någon hade filmat och experter säger att det troligen var en ubåt.

     

     

    28 oktober - söndag

     

    Efter en mycket blåsig lördag låg sjön nästan helt lugn på morgonen. Löven som dekorerade köksbordet låg kvar efter lördagskvällens trevliga middag med vännerna Per och Catherine. Tack för den fantastiskt goda grytan mästerkock Per!

     

    På vägen hem till Brommanästet föll enstaka snöflingor över vår stad.

     

     

    Veckan avslutades med El Classico - Barcelona-Real Madrid. I år utan Ronaldo i Real Madrid, som gått till Juventus och utan Messi i Barcelona som är skadad. 5-1 till Barca!

     

     

     Dagen efter jag tog bilden revs dessa sommarblomsplanteringar och jag är glad att jag hann ta en bild av den röda planteringen som i år har varit ovanligt vacker!
     
    Ibland kan jag känna mig iaktagen av ett hus...
     
    Bokskog på Djurgården
     
    Jag tog på mig jobbet att putsa ett av husets fönster och jag har ingen aning varför jag efter det fick en fruktansvärd träningsvärk i benen!
     
     Lexus och jag plockade löv. Cecilia dukade!

    Mitt första fria år, vecka 42 - En händelserik höstvecka!

     
     
    Ekebyholms slottspark
     
     
    Bokskogen vid Ekebyhovs slott
     
     Äppelgenbank vid Ekebyhovs slott
     
     Ekebyhovseken
     
     

    15 oktober – måndag

     

    De senaste två dagarna har träden fällt stora delar av sina löv och det känns lite som det höstfärglada Stockholm plötsligt slocknade en aning och jag kände ett stort behov av att ge mig ut för att med kameran fånga det sista av höstens glans. Bilen fick stå kvar hemma, tunnelbanan fick gå utan mig, i stället vandrade jag över Tranebergsbron till Kungsholmen. I sol och värme gick jag Hornsbergs strandpark fram och fotade den härliga färgkombinationen när glödande vildvin längs ett staket, mötte markens gulnande funkiablad. Jag upptäckte att det finns mycket vackert kvar på träd och buskar!

     

    Vandringen fram mot Stadshuset gick i ganska rask takt idag, eftersom jag den här veckan inte har min fina vandringskompis Lexus med mig. Han som brukar stanna ganska ofta för att lyfta på benet! Jag hade via min Facebooksida Stockholms gröna rum, fått veta att det finns en grupp vackra Korstörneträd på Klara västra kyrkogata och jag stannade där för att fotografera. Det var i grevens tid eftersom hälften av löven redan hade lämnat trädkronorna. Utanför Åhléns hade även kinesträden nu börjat släppa löven, men jag hann även där med att fota dess vackra höstfärg i orange.

     

      

    Innan jag åkte hemåt, gick jag som vanligt in i Centralbadets trädgård på Drottninggatan 88. Det stora valnötsträdet vid entrén lyste gyllengul, runt dammen där fiskarna simmade, hade funkiornas blad färgats gula. Det var väldigt vackert men ett besvärligt fotoljus. Kanske att jag måste återvända i morgon då det ska bli mulet.

     

    Jag hann även med att titta in i Spökparken högre upp på Drottninggatan, där gräsmattorna renoverats i sommar och parken kändes nu riktigt fräsch och fin. Det är faktiskt en riktigt fin och lummig stadspark det här, med mäktiga träd, fina planteringar, ett vackert gammalt lusthus från början av 1700-talet och ett lugnt läge. Väl värt ett besök!

     

     

    På antikvariat August på Drottninggatan 85, köpte jag ännu en bok om Stockholms historia – Stockholm den planerade staden av Peter Lundevall - och en bok som börjar så här:

     

    Just mellan gråberget och resterna av en grusås, just i mötet mellan ett milt och ett salt vatten, just där ligger en stad förtöjd. Stockholm!

     

    Den lockar till fortsatt läsning!

     

     

    Mitt första steg mot ett kamerabyte är inlett! Det första steget var att över huvud taget gå in i den stora butiken Scandinavian Photo på Vasagatan och pilla lite på några feta Nikon. Jag har inte bestämt mig ännu - vad det blir för kamera. De där feta kamerorna var ganska dyra…

     

     

     

    16 oktober – tisdag

     

    Ljuset inne i Centralbadets trädgård var mycket bättre idag och jag blev nöjd med mina bilder av den vackra trädgården, som nu lyser i flera nyanser av gult. Det här är en av mina favoritträdgårdar i Stockholm och här jobbade vårt familjeföretag på 70- och 80-talet.

     

    På Sveavägen, från Tunnelgatan och norrut, såg jag att 7 stycken plataner hade fått sin plats. En överraskning för mig och jag undrar när de planterades? Skickade ett mail till min trädkontakt på Stockholms stad!

     

    Fem stycken robinior på Odenplan, som planterades 2015, tittade jag också till…

     

    Min dotter och jag åt en god sallad på Paradiset City/Mäster Samuelsgatan.

     
     
     
     
     
    Centralbadets trädgård 
     
     
    Centralbadets trädgård
     
     
     
    Spökhusets trädgård på Drottninggatan
     
     
     
     
    Kungsgatan
     
     Konserthuset och Hötorget
     
     

    17 oktober – onsdag

     

    Trots Brommavecka, begav jag mig ut till Djurgården för att hämta min kompis Lexus för att vandra en stund denna varma, vackra höstdag. Rekordvärme i oktober tydligen. Blomsterprakten fortsätter på Prins Eugens Waldemarsudde, där sommarblommorna fortfarande är mycket fina på galleriterrassen. Det är ingen frost i sikte, så det kommer nog att fortsätta blomma här en bra stund till.

     

    Det är under vardagar som jag älskar att vandra på Djurgården, då det är lugnt och skönt och lagom med folk. På helgerna då Stockholmarna vallfärdar hit ut, brukar vi åka på utflykter utanför ön! Men en oktoberonsdag som denna, mötte jag enstaka vandrare, några fotograferade sommarblommorna vid Waldemarsudde och vid Rosendals trädgård såg jag några trädgårdsspanare.

     

    Dagens höjdpunkt under dagens Djurgårdsvandring var dock träden vid Lejonslätten – Skansens norra entré! Här finns flera enormt stora, vackra träd som har fått växa ut på ett sätt som träd i parker nu för tiden inte tillåts göra, mycket på grund av platsbrist och för att det ska se ´´städat´´ ut. Att stå under den enormt vackra hästkastanjen, gjorde mig nästan religiös! Den har fått växa ut riktigt ordentligt på sin plats, med grenar som växer vågrätt långt ut från sin stam, vilket gör det här till ett av mina favoritträd i Stockholm. Måtte inte kastanjemal drabba detta naturens underverk.

     

    Granne med den stora hästkastanjen står ett annat mycket mäktigt träd. Jag ska erkänna att jag har lite svårt att skilja på rödek och kärrek, men det här borde vara en rödek som har växt sig riktigt stor. Lars Forslin som är mycket växtkunnig, förklarade att kärreken oftast har en genomgående stam, medan rödeken har ett mer spretigt växtsätt, som eken här vid Lejonslätten. Ett fantastiskt vackert träd är det i varje fall, som också har fått breda ut sig som det vill. Det är när träd och buskar får vara ifred från beskärningsverktyg, som de blir som allra vackrast. Jag förstår att det inte är möjligt i mindre parker och trädgårdar, men där det finns plats är det en stor fördel om växterna får visa hur de verkligen ska se ut!

    Nu längtar jag redan till våren så att jag får se dessa favoriter börja grönska på nytt!

     

     

    Medeltidsvandring i Gamla Stan

     

    Vid Mynttorget i Gamla Stan, möttes 20 personer för att medeltidsvandra den här varma onsdagskvällen i oktober. Jag stod en stund och väntade på Stallbron och såg bort mot Stadshuset, där himlen färgades rosa i skymningen.

    En mycket bra guide från Medeltidsmuseet, som i sin framtoning liknade Fredrik Lindström en aning, började berätta om platsen där Stockholm en gång grundades. Det var just här vid låset mellan saltsjön och Mälaren och 1252 är det år då Stockholm första gången nämns i skrift och det året brukar användas som tiden då staden grundades av Birger Jarl.

     

    Vi vandrade runt i de mysigt mörka gränderna bland medeltidshusen och det var oerhört spännande att höra berättelser om både byggnader och människor, som en gång befolkat Gamla Stan. Ute på malmarna fanns på den tiden inte mycket bebyggelse. Medeltiden som i Sverige räknas från 1050 (då Vikingatiden slutade) fram till 1520-talet då Gustav Vasa startade sin reformation vilket innebar att katolicismen förbjöds i landet. Av någon anledning tycker jag att medeltiden är den mest spännande perioden i Sveriges historia.

     

    En av de mest magiska stunder var när vi stod utanför Storkyrkans port och samtidigt som guiden berättade om kyrkans historia, övande Storkyrkans kör inne i kyrkan. Det kändes för en stund som att jag förflyttade mig tillbaka till medeltiden.

     

    Vandringen avslutades nere i källarvalven till det som en gång var Svartbrödraklostret där de vackra kryssvalven är allt som finns kvar av det stora klostret som Gustav Vasa lät riva på 1500-talet och sedan använde teglet till slottet och till den stadsmur som idag kan ses inne på Medeltidsmuseet. Det var mäktigt att vistas platsen från 1300-talet med takens och väggarnas tegel och golven intakt.

     

    Jag vandrade mot tunnelbanan längs gränderna och inne på små restauranger satt folk och åt och drack. Det såg väldigt trevligt ut!

     

     

    18 oktober – torsdag

     

    Ibland kan det vara någon mening med att köra fel, som idag när jag satt i andra tankar - vilket händer ganska ofta – på väg ut till Ekerö, men körde förbi Brommarondellen ut mot Hässelby i stället. Jag vaknade till och tog av vid Åkeshov och då kom jag plötsligt ihåg att jag tänkt besöka Åkeshovs slottspark i år eftersom det var länge sedan sist, trots att slottet ligger i Bromma här på hemmaplan.

     

    Så jag stannade, tog med min kamera in i slottsparken och fotograferade parken, där marken var täckt av gyllengula lindlöv. Efter att ha tagit mina bilder, åkte jag vidare ut till Ekerö och till Ekebyhovs slott, där jag inte heller varit på länge. Slottet som lär vara Europas största bevarade träslott och som byggdes i slutet av 1600-talet för Carl Gustav Wrangel. Idag är det Ekerö kommun som äger slottet och använder det till kurser, konferenser, bröllop och fester.

     

    Trots det spännande träslottet, så var jag mer intresserad av slottsparken, där bland annat en stor äpple genbank finns, som tillkom 1998 genom ett avtal mellan Ekerö kommun och Nordiska genbanken. Jag upptäckte även en gång, eller nästan som en allé av gamla syrenbuskar vilken ligger intill fruktträdgården och jag kan bara tänka mig hur vackert där är här i maj månad. Platsen finns nu i listan på platser att besöka våren

    2019.

     

    Den vackraste stunden idag var då jag vandrade i den stora bokskogen som är belägen norr om slottet. Solens strålar strilade genom trädkronornas gyllne löv och nådde markens kopparfärgade täcke och jag är glad att jag hann hit innan alla löven lämnat trädens kronor för i år. Moderboken planterades här omkring 1800 och nu lär området vara norra Europas nordligaste självförnyande bokskog.

     

     

    En annan plats som jag måste besöka när jag var här, var Ekebyhovseken som majestätiskt står söder om slottet och som 1956 förklarades som naturminne.

     

    Jag tar hjälp av Wikipedia:

     

    Många träd i Ekebyhov är gamla. Ett av dessa gamla träd är Ekebyhovseken, ibland även kallad Ekeröjätten. Den står solitär på en åker söder om Ekebyhovs slott och kunde utvecklas utan konkurrens från andra träd. Enligt en genomförd uppmätning år 2008 är det till volymen Sveriges största träd.

    Ekebyhovseken har en volym på cirka 84 kubikmeter, stammens omkrets är 10,5 meter och trädets höjd 17 meter. Eftersom kronan är skadad kan man utgå ifrån att trädet har varit betydligt högre. Som jämförelse kan nämnas att  Kvilleken  har en volym av cirka 60 kubikmeter, en höjd på 14 meter och en omkrets av cirka 13 meter. Det gör Kvilleken till Sveriges grövsta träd. Prins Eugens ek har cirka 45 kubikmeter volym, en omkrets av 9,2 meter och en höjd av 21 meter. Därmed är Prins Eugens ek  Stockholms stads  största lövträd. (Wikipedia)

     

     

    Kvilleeken som nu är mycket nära döden, endast några grenar bär löv, är dubbelt så gammal som Ekeshovseken. Ofta hör man talas om 1000-åriga ekar. Kvilleeken är verkligen omkring 1000 år gammal. Se mer om Kvilleeken här!

     

    Den här dagen hade helt perfekta förhållanden för att fotografera den gamla eken. Det var molnigt med ett vackert jämnt ljus. Men precis på sekunden när jag kom fram till trädet, bröt solen igenom molnen och sken sedan starkt under hela min vistelse och skapade skarpa skuggor som gjorde det svårt att ta de bilder jag tänkt. Jag stod här med min Nikon i en halvtimma ungefär och tänkte att det alltid är en kamp med ljuset när man ska ta bilder! Jag väntar in en dimmig morgon till nästa fotografering av den här mäktiga eken!

    Slottet med de vackra omgivningarna lockar till att återvända 2019, vår och försommar!

     

     

     
     
    Djurgården
     
     
     Ektorpets café vid Prins Eugens Waldemarsudde
     
    Galleriterrassen blommar vidare vid Prins Eugens Waldemarsudde
     
    Prins Eugens ek har cirka 45 kubikmeter volym, en omkrets av 9,2 meter och en höjd av 21 meter. Därmed är Prins Eugens ek Stockholms stads största lövträd.
     
    Vacker avenbok vid restaurang Godthem
     
    En av de vackraste hästkastanjer jag sett. Skansens norra entré. Ett fallande eklöv fick också vara med...
     
    Rödek vid Lejonslätten
     
     
    Medeltidsvandring i Gamla Stan
     
     
    Skymning över Strömparterren och Riksdagshuset - där inne känns det verkligen som skymning just nu!
     
    Strömparterren
     
     Självklart berättades det om Stockholms Blodbad 1520 här på Stortorget
     
     Svartbrödraklostrets källarvalv från 1300-talet
     
     

     

    19 oktober – fredag

     

    Det protesteras fortfarande ganska vilt vad gäller renoveringen av Norr Mälarstrands vackra parkstråk, där många träd har fällts i de första etapperna, räknat från stadshuset.

    Jag har skrivit om det här tidigare och tänkte bara berätta att under de två sista etapperna närmast Rålambshovsparken, kommer endast 3-5 träd att fällas och anledningen är att de är i dåligt skick. Jag gick förbi arbetsplatsen idag och på något sätt tror jag ändå att det här kan bli bra framöver, när de nya växterna har etablerat sig och växt till sig i storlek.

     

    Parkstråket kommer att blomma mer nu, då det öppnats upp i den mittersta delen och det panteraras vildrosor, hagtorn och slån. Även små områden av ängsmark har anlagts, så som det en gång i tiden såg ut här. Självklart finns det också sådant som jag inte gillar, som att man tar bort häggmispel för att ersätta med hassel. Tanken är att parken ska likna Mälarnatur med inhemska växter, så som skaparna av parkstråket Helger Blom och Erik Glemme en gång tänkte på 1940-talet. Men att ta bort de vackra häggmisplarna var att överdriva tycker jag.

     

    På Stockholms stads sida kan man läsa:

     

    Parker och grönområden behöver förnyas och rustas upp efterhand. Träd blir för gamla, markpartier eroderar och underlag och utformning behöver planeras för ökande besöksantal.

     

    Under årens lopp har flera av stråkets buskage bytts ut mot modernare typer som på många sätt fyller sitt syfte, men som inte lyckas förmedla intrycket av Mälardalsnatur. På liknande sätt har träd planterats in på platser som inte helt stämmer in med den ursprungliga idén för stråket. Det har som exempel medfört att siktlinjer och utblickar försvunnit.

     

    Eftersom jag arbetat med trädgårdsunderhåll och anläggning i 48 år, så vet jag hur känsligt det är när träd fälls i stan. Hittills har 44 träd tagits bort från parkstråket och 22 stycken kommer att återplanteras. På originalritningar från 1940-talet finns 120 träd inritade och idag växer här 210 träd (innan fällningen), vilket har gjort parkstråket mörkare än det var tänkt från början.

     

     

    Jag vandrade utefter den gröna lummiga Blekholmsstranden vid Klara sjö, en strand som ligger mycket centralt i Stockholm – Centralstationen ligger just intill. Just där den lilla Blekholmsbron går över till Kungsholmen, hittade jag ännu ett Korstörne-träd som likt en lysande fackla blir en självklar blickpunkt när man kommer vandrade över bron. På Torsgatan, nästan framme vid Norra Bantorget, såg jag en rad träd som lyste vackert gult i solen och jag stod där en lång stund och försökte se vad det var för träd. Men jag kunde inte komma på vad det var. Sånt här kan jag inte släppa! Jakten på trädets namn har inletts!

     

    Vid Sabbatsbergsområdet såg jag kärrekar glöda i rött längs både Olivercronas väg och Eastmanvägen. Vid Torsgränd var de kinesiska päronträden  Pyrus calleryana 'Chanticleer' fortfarande gröna. Det finns fortfarande något vackert att se i parker och längs stadens gator, men när kylan nu snart når huvudstaden, faller de sista löven till marken.

     

     

    20 oktober – lördag

     

    Aldrig tidigare hade jag besökt Millesgården på Lidingö den här årstiden. I den vackra skulpturparken där det under sommaren porlar och skvalpar från fontäner och vattenspel, är det nu tyst och stilla. Några Rose De Recht blommade fortfarande tappert på en terrass, vita höstanemoner lyste vackert i Emma Lundbergs pionträdgård, annars var det höstens färger i träd och buskar som stod för fägringen, tillsammans med Milles fantastiska skulpturer.

     

    Från Millesgårdens hemsida:

     

    Konstnärsparet Carl och Olga Milles köpte 1906 en tomt på Herserudsklippan högt ovanför Värtan på Lidingö. Deras önskan var att bygga ett hem med tillhörande konstateljéer. Huset ritades av arkitekten Carl M. Bengtsson och byggdes 1908. Under det följande halvseklet utvidgades och utvecklades Millesgården i samarbete med Carl Milles halvbroder, arkitekten Evert Milles.

     

     

    Jag har av någon anledning aldrig varit så förtjust i Millesgårdens Café och Restaurang, så efter en snabb sväng inne på William Morris blommiga tapetutställning, åkte vi vidare till Lidingö Centrum och gick på kondis i stället! Där glödde rader av Ullungsrönnen ’Dodong’ och ännu en gång undrar jag varför inte detta fantastiska, höstfärgsprakande träd inte används mer här i Stockholm! Visserligen märks inte träden så mycket under resten av året, men höstprakten är helt fantastisk!

     

     
     
     
    Millesgården
     
     
    Sorbus 'Dodong' - Ullungrönn vid Lidingö Centrum
     
     
     
     
    Kungsholmen
     
    Hornsbergs strandpark. När glödande vildvin möter markens gulnande funkiablad. Så vackert! 
     
    Från Kungsholmen blickar jag över till mitt Brommanäste - balkongen som är solbelyst mitt i bild!
     
    Karlbergskanalen
     
     Karlbergssjön
     
     
     
    Åkeshovs slott
     
     
     
     
     Torsgatan. Vitoxel - Sorbus aria
     
    Klara sjö och till vänster Blekholmsstranden
     
     
     
     
    Sabbatsbergsområdet
     
     
    Kärrek på Olivecronas väg vid Sabbatsberg
     
    Kinesiskt päron - Pyrus calleryana 'Chanticleer' - på Torsgränd vid Sabbatsberg
     
    Sabbatsbergsparken
     
     
     
     
    Westermossen och Kvarngården i Bergshamra
     
     
    Aromaäppen som väntar på att bli must! Träden beskrar jag i våras - se här!
     
    Den ensamma backens uppgift just nu - att betäcka!
     
     
     
    Kvarngården i Bergshamra
     
     
     
     
     
     

     

    21 oktober – söndag

     

    Veckan avslutades hon min kära systerdotter Therese och hennes man Tobias, ute i Roslagens famn. Det här är också ett slags djurgård, fina hunden Sookie möter oss när vi anländer till Westermossen och i stället för stadsbruset lyssnar vi här till fåren som bräker och hönsen som kacklar! Det är verkligen trivsamt på gården Westermossen och så fantastiskt att Therese och Tobias här har hittat sin plats på jorden. Vi vandrade bort till Kvarngården i Bergshamra, en underbar miljö där Jan Malmsjö och Marie Göransson sitt lantställe i den vackra byn. Här finns en vattenkvarn från 1700-talet och platsen har anor från Gustav Vasas tid sägs det.

     

    Nu är det endast 10 veckodagboksinlägg kvar att skriva, som handlar om mitt första år som pensionär. Eftersom jag tycker om statistik så tittade jag vilka veckoinlägg som har besökts mest hittills och topp 5 är alla från perionden januari-mars! Intressant...

     

    Nu är det dags att packa väskorna igen för en Djurgårdsvecka!



    Höstvandring på Djurgården

     Café Ektorpet!
     
    Prins Eugens ek! 
     
    Gamla huset på Prins Eugens Waldemarsudde.
     
    Galleriterrassen blommar vidare!
     
    Kvinna i fredsarbetet! Se mer här!
     
    Avenbok vid Restaurang Godthem
     
    En helt fantastisk hästkastanj vid Skansens norre entré! En av de vackraste jag sett, svårt att fånga på bild! Man måste stå under kronan och känna kraften!
     
     En lika fantastisk ek, troligen kärrek, men det kan även vara en rödek, också vid Skansens norra entré!

    Mitt första fria år, vecka 41 - Höst vid Djurgårdsbrunnskanalen

     Djurgårdsbrunnskanalen i höstskrud!
     
     

    8 oktober - måndag

     

    Blockhusudden hälsade mig välkommen med sprakande höstfärger den här lite kyliga morgonen, när min Djurgårdsvecka inleddes och det väntas brittsommarvärme om några dagar. Vid Blockhusportens café glödde rönnsumaken med sina röda löv och en lövblås dånade i Täcka uddens vackra, pedantskötta trädgård. Träden, och då framför allt lönnarna är ovanligt vackra den här hösten och hela Djurgården lyser verkligen av starka färger! Runt ängen vid Biskopsudden var lönnarna nästan overkligt vackra, med oändliga nyanser av rött, orange och gult.

     

    Jag besökte Cecilia och hennes medarbetare på Djurgårdsförvaltningen vid Rosendals slott, där tusentals blomsterlökar nu planteras. Regnet låg i luften när jag fotograferade trädgårdsmästarna in action vid planteringen runt Porfyrvasen! Efter att ha sett listorna på de olika sorterna av tulpaner och narcisser, är jag helt övertygad om att det kommer att bli mycket vackert här i vår!

     

     

    9 oktober - tisdag

     

    I många år har jag tänkt åka till det som troligen är Gustav Vasas födelseplats. Jag parkerade bilen vid Ryds kyrka och gick den långa lindallén fram mot Rydboholms slott, som är beläget på vägen ut mot Vaxholm. Hela parken runt slottet visade sig vara inhägnad och stängd för allmänheten. Jag mötte en kvinna som berättade att hennes man var uppväxt i området och att parken förr i tiden var öppen, men att Vasatornet ibland visades av ägarna. Tornet är från 1500-talet och är uppkallat efter Gustav Vasa, som tillbringade en stor del av sin uppväxt på Rydboholm. Det slott man ser idag (jag såg bara en skymt) fick sitt utseende på 1700-talet. 

     

    Öppen för allmänheten är däremot den engelska parken som delvis är igenväxt och ligger väster om slottet. Vägen dit renoveras nu, så jag sparar det besöket tills i vår. Där i parken ska finnas två ekar som Gustav Vasa lär ha planterat på 1500-talet och även fyra ekar som Karl XIV Johan planterade 1834.

     

    Nu var Lexus och jag slottsparkssugna, så vi drog vidare till Bogesunds slott, som ligger lite närmare Vaxholm. I den lilla vackra engelska parken bakom slottet har jag en favoritbok som har en enormt grov, lågt sittande gren. Området runt boken var nu avspärrat, då en annan av trädets stora grenar hade brutits av och låg nu på marken.

     

     
     
     Ännu fler bilder från Djurgårdsbrunnskanalen, som är veckans bild-tema! 
     
     
     Biskopsudden
     
    Jag tror aldrig jag sett ett päronträd så vackert en höst, som detta vid Isbladskärrets busshållplats
     
     Parkudden/Blockhusudden
     

     

     

    10 oktober - onsdag

     

    Varma, friska Brittsommarvindar sveper in över Blockhusudden och det väntas bli 18 grader i slutet av veckan. Det här är nog den sista värmen vi får njuta av 2018. Snart drar kylan ner från norr och jag kommer att frysa fram till maj månad. Vindarna slet i den gamla eken som står invid huset och tusentals ekollon har likt en kulspruta pepprat taket under hela natten. Min nattsömn blev inte den allra bästa...

     

    Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare kallar planteringen vid Skansens norra entré för Långkorven. Idag planterades där 7000 narcisser inför våren och jag åkte dit för att fotografera arbetet och ett gäng glada lökplanterare ställde upp på en gruppbild med Nordiska museet i bakgrunden.

     

    Runt hela södra Djurgården finns en fantastisk strandpromenad. Många är de som går eller springer den milslånga långa sträckan runt ön. Det händer då och då att man möter någon mer eller mindre känd person, antagligen på grund av att Östermalm ligger just intill Djurgården. Min förmåga att känna igen kändisar som dyker upp på platser där jag inte är van att se dem, som på bio, TV eller scen, är extremt låg. Cecilia har däremot mycket bra koll. Häromdagen upptäckte hon prins Carl Philip som kom och joggade med barnvagn här utanför. Han bor ju nu mer i Villa Solbacken vid Djurgårdsbrunn. Ulf Adelsson med fru gick också förbi här för ett tag sedan, men dom hade passerat när Cecilia fick berätta vilka vi mötte.

     

    En gång mötte vi Börje Salming - och jag kände inte igen honom. Alltså Börje Salming! Det handlar inte om att jag inte vet vilka det är, utan mer att jag inte förväntar mig se dem ute på mina vandringsvägar. Jag har i och för sig till och med svårt att känna igen folk som jag träffat tidigare...! Men Tommy Berggren som bor här intill känner jag däremot igen varje gång jag ser honom här ute. Nu för tiden tillhör ju vissa Youtubers, influencers, bloggare, instagramare och dokusåpafolk dagens kändisar och jag vet inte om jag har något intresse av att känna igen dem under mina vandringar. Några av de kändisar som brukar vandra på ön är: Per Gessle, Marie Göransson, Erik Gadd och Martin Timell.

     

     

    11 oktober - torsdag

     

    En gnistrande vacker oktobermorgon och jag känner mig verkligen privilegierad att få vistas ute på östra Djurgården och att jag har jobbat färdigt i livet. På så vis kan jag följa naturens skiftningar varje dag, under hela året. Den här morgonen var Djurgårdsbrunnskanalen overkligt vacker. Glödande lönnar speglade sig i den helt stilla kanalen och jag hoppas att jag på något sätt kan förmedla känslan i mina bilder. Trädens höstfärger är vackrare än på många år, men jag tänkte att samtidigt som vi människor njuter av färgprakten, så kanske träden lider efter den torraste sommar på ´´mannaminne´´. Det behövs fortfarande massor av regn, för växternas skull, för grundvattnet och för hela balansen i naturen.

     

     

    Kontrasten mot mitt bullrande Bromma är oerhörd, här ute på östra Djurgården råder ett nästan meditativt lugn, trots närheten till huvudstaden. Men kanske att jag behöver båda platserna ändå.

     

    Lite trädgårdsarbete idag. Planterade hortensior. Fram på dagen blev det ett besök vid Laduviken och Stora Skuggan på Norra Djurgården. Tyvärr var området som en stor arbetsplats just nu på denna vackra plats. Nytt elnät grävs ner och äntligen kommer de fula luftledningarna att försvinna.

     

     
     
     Heidi, Cecilia och Anna sätter lök vid Rosendals slott
     
     Anna, Heidi, Cecilia och Lotta från Djurgårdsförvaltningen vid Rosendals slott!
     
    ´´Långkorven´´ - Djurgårdsförvaltningen sätter 7000 blomsterlökar i denna plantering vid Skansens norra entré. Läser mer om den planteringen här!
     
     
     Malin med gott färgsinne!
     
    Cecilia och Heidi
     
     

     

     

    12 oktober - fredag

     

    - Skynda dig bort till kanalen, sa Cecilia ivrigt i telefonen när jag satt i Villa Dufvan med mitt morgonkaffe.

    - Det är fantastiskt vackert, med dimma över Djurgårdsbrunnskanalens stilla vatten.

    Lexus och jag skyndade oss bort och när vi kom fram gled en vit kajak försiktigt bort mot Djurgårdsbrunn i det vackra morgondiset. Tyvärr hade den magiska dimman just lättat.

     

    Två ryttare på vita hästar kom emot mig i allén invid kanalen och jag såg senare att Cecilia hade fotat dem i ett vackert motljus lite tidigare. Utefter kanalens södra sida lyser nu alléns lindlöv i guldgult och på motsatta sidan glöder lönnarna i gul-orange-rött och träden speglar sig i kanalens vatten. Vi brukar säga att det är lite synd att det inte är lönnar på båda sidor.

     

    Tyvärr dämpades min morgonharmoni av en stor lös hund som rusade på Lexus och jag fick skydda honom, vilket som vanligt gjorde mig både rädd och rasande förbannad. Det finns skyltar på flera platser här ute, att hundar måste vara kopplade och jag har hört att det kan bli böter på 1500 kr om man har sin hund lös. En dag händer det en olycka, när någon av alla dessa ´´snälla´´ lösa hundar sätter tänderna i Lexus. Hans kompis Urax har blivit attackerad och biten och har fått men för livet. Igen - koppla era hundar!!!

     

    En mycket bra nyhet är att Ulf Lundell just nu läser in sin bok ´´Vardagar´´. Den kommer ut som ljudbok i oktober-november. Jag läste självklart boken just när den kom ut i maj månad och lika självklart kommer jag att lyssna när han själv läser sin härlig dagboks-bok!

     

    Fler mycket bra nyheter är att det varken blir något skrämmande fult Nobel Center på Blasieholmen eller någon hemskt Applebyggnad i Kungsträdgården! Tack Gode Gud, eller rättare sagt tack till det helt nya blågröna styret i Stockholm!

     

     

    13 oktober - lördag

     

    Vi tog med oss svampkorgen och drog till skogs. Färden gick först mot Rånäs slott, där vi vandrade en stund i slottsparken som nästan helt saknar planteringar och blommor, men som ligger naturskönt invid sjön Skedviken. Två vackra lindalléer leder ner till sjön och vi höstfotograferade bland löven. På slingriga, uppländska vägar genom vackra små byar, åkte vi vidare. Kor och får betade och träden lyste guldgult i backar och skogar. Vi stannade vid Café Nedergården för att äta lunch och vi åt en hyfsat god västerbottenpaj och några smarriga bakverk. Här fanns även en butik med...ja, grejer, rosa inredningsprylar och krusidulliga prydnadssaker. Efter tio sekunder var jag ute ur butiken igen!

     

    Så blev det dags för svamp-plockning. Bilen parkerades i en skogsbacke och vi vandrade förhoppningsfulla in i skogen. Cecilia hittade lite trattkantareller trots den torra marken, men Lexus och jag hade inte riktigt samma förmåga att se svampar, möjligen hade vi blickarna på annat inne i den vackra skogen och vi vilade även en stund invid ett träd, där vi njöt fullt ut av vår fina stund i naturen.

     

     

    14 oktober - söndag

     

    När någon beskriver en lång skön sovmorgon, låter det alltid så skönt. Att få bli riktigt utvilad eller utsövd. Stanna kvar i sängen. Tyvärr lyckas jag aldrig sova längre än till 6. Då behöver jag mitt morgonkaffe och nu i oktober vill jag följa solens väg upp över vattnet, skådespelet jag aldrig tröttnar på. Soluppgångar kan kännas som likadana upprepningar dag efter dag, men himlens färgskiftningar och vattnets speglingar och rörelser, blir något helt nytt varje morgon.

    Kaffet smakar extra gott när jag får sällskap av skådespelet utanför fönstret här på Blockhusudden. Borta på stenbryggan vid lusthuset, står en morgonpigg fiskare i det rosaröda morgonljuset och jag undrar om han har liknande tankar som jag!

     

    Vi jobbade i trädgården. Lökplantering och flytt av växter! 

     

     
    Djurgårdsförvaltningens kontor vid Stora Skuggan
     
    Utanför Djurgårdsförvaltningens kontor vid Stora Skuggan
     
    Laduviken på Norra Djurgården
     
     
    Rånäs slott
     
     
    Rånäs Slott
     
    Höstglad Cecila vid Rånäs slott
     
    Höstfilosofen Lexus vid samma slott
     
     I Svampskogen utanför Rimbo
     
     
     
    Villa Dufvan 
     
     
    ´´Hemma´´ på tomten vid Blockhusudden
     
    När jag drack mitt morgonkaffe då solen gick upp och jag tittade ut genon fönstret.
     
     Mina medförfattare den här veckan - Lexus och Alice
     
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails