• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    September i Norra Djurgårdsstaden

     
     
    17 september 2018
     
     

    Jag tog 6:ans buss från Odenplan ut till Norra Djurgårdsstaden, där bygget fortsätter längs Husarviken ut mot Lilla Värtan. I år har ännu några gårdar blivit färdiga och det är alltid lika spännande att se trädgårdsanläggningarna och vilka växter som använts. Idag kände jag mig mer positiv än under tidigare besök i Norra Djurgårdsstaden. Det satsat oerhört mycket på växter både längs gatorna, på torgen och inne på gårdarna i den här nya stadsdelen. Spännande växter har använts, både vad gäller träd, buskar och perenner och inne på många gårdar har man ofta planterat på ett ganska fritt och lekfullt sätt, inte alls så strikt och grupperat som det brukar vara vid nyanläggningar. 

     

    Längs gatorna finns nyplanterade ekar och björkar och många nya sorter som inte är så vanliga som gatuträd. Jag vet inte att jag sett en enda lind här, trädet som växer längs nästan alla gator i innerstaden. Det känns mycket bra och jag måste komma ihåg att åka ut hit i vår när träden blommar, återkomma i ett kommande blogginlägg med vad det är för träd som använts. Jag tyckte idag till och med att många av husen hade en ganska kul arkitektur. Kanske att jag bara var på ett ovanligt bra humör den här dagen? Riktigt gott kaffe drack jag på Creperie Blanche som ligger i hörnet Jaktgatan-Fågelhundsgatan.

     

     
     Strålrudbeckia
     
     Ulleternell, eller möjligen pärleternell
     
     Lek med salix

    Mitt första fria år, vecka 37 - Förkyld Djurgårdsvecka

     Blockhusudden
     
     
     
    Måndag 10 september - Söndag 16 september
     
     
    Djurgårdsvecka!
     
     
     
    Förkyld!
     
    Nu kan jag äntligen vara sjuk i lugn och ro. Under mina 48 år i arbetslivet, hade jag ofta dåligt samvete då jag blev sjuk och stannade hemma. Borde jag jobba trots förkylning, men utan livshotande feber? Hur sjuk skulle man vara för att inte ge sig iväg till jobbet och utföra fysiskt arbete? Jag lärde mig aldrig att vara sjuk i lugn och ro. Nu behöver jag inte bekymra mig längre.
     
     
    Vilade på Djurgården med lagom långa hundvandringar och lättare trädgårdsarbete. Läste en bok från 1952, om svenska trädgårdar under renässansen och barocken.
     
     
    Lite dåligt samvete får jag trots allt ibland när Cecilia cyklar iväg till jobbet halv sju på morgnarna i ur och skur, medan Lexus och jag drar filten över oss i soffan med frukost och morgon-TV. Intalar mig själv att jag verkligen inte borde ha dåligt samvete, eftersom jag har jobbat sedan jag var 16 år - mellan åren 1970-2017. Så jag tar lite mer kaffe och sjunker ner i soffan ett tag till, innan morgonvandringen med Lexus!
    Men ibland tänker jag att jag nog har det för bra, att ´´staten´´  ska komma och ta mig i örat och kräva att jag ska jobba igen, jag som är så frisk och pigg!
     
     
    Allt är lugnt här ute på Blockhusudden. Fridfullt och stilla!
    Visst tänker jag på vår oroliga värld och på den politiska röran som nu råder i vårt land, men jag försöker som vanligt även se det vackra i livet. Att det vackra och goda alltid måste överväga. Det enda som just nu retar mig i det lilla vardagslivet, är alla hundägare som släpper sina hundar lösa här ute på östra Djurgården. Tre olika hundar på två dagar har kommit rusande och nästan attackerat Lexus. Jag är vanligtvis en lugn person, men då blir jag riktigt förbannad! Det råder koppeltvång här!
     
     
    Dagarna mörknar minut för minut, som Tove Jansson en gång skrev. Vi står nu inför hösten och i år kommer jag att utföra höstarbeten på en lagom stor tomt, inte en slottspark! För första gången kommer jag nog att trivas med den här årstiden och när vintern kommer kan jag i lugn och ro skydda mig mot kylan, läsa böcker och lite lagom börja längta efter våren igen. 
     
     
     I Rosendals trädgård var det skördefest i helgen och på Prins Eugens Waldemarsudde visade trädgårdsmästare Marina Rydberg trädgården, men vi hade annat för oss den här gången. Allt i livet handlar ju trots allt inte om trädgårdar, så på fredagen besökte vi vårt älskade Café Skroten här på Djurgården och trivdes som vanligt mycket gott i den marina miljön på favoritcaféet.
     
     
    .
    På lördagen gick vi ett varv på Karlaplans loppis och jag hittade en liten bok från 1906 - Kalas & Hvardagsmat av Ingeborg Zehelius (1862-1923). Pris 10 kronor! När vi ändå var i området, tittade jag in på Tysta gatans pilträd som smiter ut från gården och ut över gatan, och nu såg jag stöttan som lastar av tyngden. En stor del av trädet hade även avlägsnats och jag antar att belastningen blev för stor, med risk för trädet skulle falla.
     
     
    Det blev en lugn vecka, precis som jag ville! Nu väntar en helt annan vecka!
     
     
     
     
     Ett av Blockhusuddens många gröna hus. Här bodde Prins Carl Philip i några år.
      
    Rosendals slottspark
     
     Höstfint i urnorna på Djurgården, här Källhagen!
     
     Rosendals slott
     
    (null)
    September-picnic vid Djurgårdsbrunnskanalen.
     
    (null)
    När jag var lite hängig under förkylningen gjorde min kompis Lexus mig sällskap!
     
    (null)
    (null)
    På fredagen hade vi AW på Café Skroten...
     
    Loppis på Karlaplan
     
    Jag köpte en kokbok från 1906. Pris 10 kr. 
     
    Pilträdet på Tysta gatan på Östermalm är väl omhändertaget. I vanliga falla hade ett träd med den här placeringen avlägsnats, men här har pilen fått en stötta och ett stort parti av kronan har sågats bort för att avlasta tyngden.
     

    Träd i Stockholm

    (null)
    Tysta gatan på Östermalm
     
     
     
    Den här sidan ska handla om Stockholms träd och jag kommer under nästa år att skriva/fotografera mycket mer om detta!. 
    Jag letade tills vidare upp några sidor om stadens träd, som jag under årens lopp lagt ut på bloggen.
     
     
     
     Klicka på länkarna nedan!
     
     
    Renovering av Norr Mälarstrands parkstråk - 2018
    Kinesträd i Stockholm - 2018
    Trädinventering i Stockholms innerstad 1993
    Vackra gatuträd i Stockholm - 2018
    Min favorithägg på Långholmen har sågats ner - 2017
    Robiniaträdet i Rosengården - Historiska museet 2016
    Magnolia i Stockholm - 2015
    Drottningholms lindar från 1998 och framåt - 2015
    Prins Eugens ek på Waldemarsudde - 2015
    Stockholms katalpa-träd - 2015
    Hur gamla är träden i Stockholm - 2014
    Valkaskar i Stockholm - 2014
    Prunus 'Schnee' i Stockholm - 2013
    Ginkgoträden trivs på Hornsgatan - 2011
    Kampen om TV/Radio eken - 2011
    Almstriden i Kungsträdgården 1971
    Nya pilar på plats vid Norr Mälarstrand - 2011
    Döda träd på Norr Mälarstrand för bättre utsikt - 2011
    Tokyokörsbärsträd i Stockholm - 2010
    Trädskolor i Stockholm - 2010
    Kinesiska tempelträd på Hornsgatan - 2010
    Näverhägg i Alvik - 2010
    Manna-ask i Stockholm - 2009
    Klotpil i Stockholm - 2009
    Körsbärsplommon i Bergianska- 2009
    Ullungsrönn i Bergianska - 2009
    Rödblommig hästkastanj - 2009
    Prunus 'Accolade' i Kungsträdgården - 2008
    Ännu ett besök i Drottningholms slottspark - 2008
    Beskärning av Drottningholms lindalléer - 2008
     
     
     
    Magnolia kobus i Gamla Stan
     
     Rödblommig hästkastanj i Humlegården
     
    Robinia i Rosengården på Historiska museet
     
     Manna-ask på Regeringsgatan
     
     Mamma-ask på Mäster Samuelsgatan-Regeringsgatan 18 september 2018
     
     Kaukasisk vingnöt på Norra Agnegatan
     
    Prunus 'Schnee' på Jakobsgatan
     
    Ginkgoträd på Hornsgatan
     
    Korstörne - Gleditsia triacanthos 'Skyline' på Krukmakargatan 18 september 2018
     
    Kinesträd vid Klarabergsgatan 3 september 2018
     

    Mitt första fria år, vecka 36 - Skärgårdstur i valtider

    Ljungen blommar på Grinda!
     
     Båten Skärgården på väg mot Södra bryggan på Grinda.
     
     På morgonen lämnade jag Stockholm för att tillbringa en dag ute på skärgårdsön Grinda.
     
     

    3 september – måndag

     

    Nu har jag har bytt från sommartäcken till vintertäcken hemma i Eken-sängen!

     

    Idag hade jag tänkt åkt ut till Ekerö för att vandra i trakterna kring Ekebyhovs slott, men så såg jag något på Facebook som ändrade mina planer. ´Vilken växt´´ är en Facebooksida där man kan fråga följarna om man undrar vad en växt heter. Idag undrade Maria Engström som är en trädgårdskompis till mig, vad det var för träd som står vid Allhelgonagatan alldeles ovanför trappan som leder ner till Götgatan. Hon fick svar att det var ett kinesträd (Koelreuteria paniculata) och jag fick plötsligt lust att fotografera trädet som nu har så vackra frökapslar. Någon berättade att träden på Klarabergsvägen utanför Åhléns också är kinesträd. Dagens mission blev att besöka och fotografera dessa träd.

     

    Jag tog tunnelbanan till Medborgarplatsen och gick bort till Allhelgonagatans trappa, just där Gunnarsssons kondis ligger. Alldeles ovanför trappan hittade jag trädet som utmärkte sig med sina vackra triangelformade frökapslar. Jag tog mina bilder och fortsatte upp mot Helgalunden som är en mycket trivsam stadsdel på Södermalm och gick vidare bort mot Fatbursparken där jag såg ett annat spännande och nytt gatuträd i vår stad - Kinesisk sekvoja (Metasequoia glyptostroboides) som nu är gatuträd på en del av Fatburs brunnsgata. Det finns även ett stort antal vid Hornsbergs strandpark.

     

    Eftersom jag blev sugen på kaffe, letade jag efter ett mysigt café i de här trakterna av Söder, som jag sällan besöker. Caféerna på Söder har verkligen förändrats under de senaste 20 åren. Borta är de gamla enkla söderfiken, nu handlar det mer om att öppna annorlunda och coola caféer. Det är väl de yngre söderborna som går på café, så jag förstår att de gamla fiken och kaffestugorna inte är så intressanta längre. Personligen gilla jag enkla caféer, kaffestugor och gammaldags konditorier – ja jag vet att jag börjar bli gammal. Hur som helst så gick jag förbi hipstercaféerna och fortsatte med bestämda steg mot Konditori Chic på Mariatorget, som är ett enkelt gammalt favoritställe. Mycket bra bakverk, goda kanelbullar och gott kaffe!

     

    Jag placerade mig på trottoarserveringen vid Sankt Paulsgatan och njöt av att vila benen efter en lång vandring. Plötsligt kommer en äldre man på en motorcykel och i famnen har han en gammal pudel som också han har hjälm på sig! När de parkerar vid kondiset, rusar folk fram med sina mobilkameror och fotograferar det underbara paret. Även jag frågar om jag får ta en bild och jag pratar en stund med den trevliga PJ:n. Hunden Chico har åkt motorcykel i 12 år och ibland reser de så långt som tio mil, självklart med fikapauser längs vägen. Dom fikade klart och satte på sig hjälmarna och drog sedan sakta iväg längs Sankt Paulsgatan.

     

    När jag kom upp på Hornspuckeln gick jag in på The Tea Centre of Stockholm och köpte en påse Söder-te till Cecilia, innan jag fortsatte mot Slussen och genom Gamla Stan, där jag som vanligt undvek Stockholms mest krimskramsigaste gata, Västerlånggatan och kom till slut fram till Klarabergsgatan. Där hade det bara för någon timme sedan varit invigning av den nya spårvägen fram till Centralstationen. Nu kan man åka spårvagn från Centralstationen ända ut till Prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården. Mycket bra!

     

    Nu såg jag alla dessa kinesträd som kantade Klarabergsgatan på Åhléns-sidan. 20 st träd i rad och de orangeröda frökapslarna lyste i septembersolen. Åhlénsklockan hade samma färg som frökapslarna och jag kan tänka mig att den som beslutat att plantera dessa träd – möjligen Stockholms stads trädexpert Björn Embrén – blev glad åt detta!

    Jag tog bilder och det kändes oerhört skönt att bilarna försvunnit från den här citygatan. Jag är tacksam för varje gata i stan som blir bilfri! 

     

    På eftermiddagen fick jag mail från just Björn Embrén på Stockholms stad som meddelade att han har gått i pension, men kommer att fortsätta som timanställd med undervisning och föredrag. Efter mitt blogginlägg om kinesträden fick jag en kommentar av Anna Embrén och det visade sig att hon planterat några av kinesträden på Klarabergsgatan och även trädet på Allhelgonagatan. Anna är dotter till Björn!

     

      

    4 september - tisdag

     

    Innan jag kom fram till Strömkajen, tittade jag in i Kungsträdgården och beundrade de vackra sommarblomsplaneringarna vid Jakobs kyrka. Vattenspridarna gick nu på morgonen och det var friskt och fräscht i den folktomma parken!

     

    September är en bra månad att besöka Stockholms skärgård tycker jag, det är för mycket folk där ute på somrarna. Så jag klev ombord på båten som heter Skärgården och vi lämnade stan denna soliga morgon då vattnet låg helt stilla. På Strömbron halvsprang eller cyklade människor på väg till sina arbeten, själv lutande jag mig tillbaka för att på spegelblanka vatten glida fram i Stockholms inner- och mellanskärgård.

     

    Jag är uppväxt i Roslagen och när jag var båtägare vistades jag alltid långt ute bland de ytterst öarna som gränsade till havets öppna horisont, där öarna består av låg växtlighet och där man kunde hitta en egen ö att övernatta på. I Stockholms mellanskärgård är öarna skogbeklädda och man har inte alltid kontakt med de vidsträckta fjärdarna eller med den öppna horisonten. I Stockholms ytterskärgård däremot, finns fantastiska paradisöar. Men - det har verkligen sin tjusning att vistas bland öar där sagolika sommarbostäder har byggts i de vackraste miljöerna och det finns alltid någon vacker byggnad att beundra under resans gång. 

     

    Mitt mål idag var Grinda som jag hört så mycket om och efter två timmars resa från Strömkajen i Stockholm klev jag iland på Södra bryggan tillsammans med fyra andra personer. Under sommaren svämmar Grinda över av besökare, men nu råder det lugn som jag eftersträvade. Även här ute låg vattnet helt stilla, det var runt 20 grader, perfekta förhållanden för en dag i stillhet. Några hundra meter från bryggan ligger Grinda värdshus som byggdes i början av 1900-talet som sommarbostad åt Nobelstiftelsens första direktör Henrik Santesson. Här finns också värdshusets bakficka Framfickan - som nu var stängt, däremot hade den lilla handelsboden med caféet fortfarande öppet och jag tog en kopp kaffe i pappmugg, innan jag började gå på upptäcktsfärd med hjälp av öns stigar.

     

     När jag i ett mycket stilla tempo (jag hade ju 6 timmar på mig att upptäcka Grinda) gick mot norra stranden, stannad jag på stigen och upptäckte att tystnaden var fullständigt total. Jag hörde inget annat än mina egna andetag. Inga fåglar, inget ljud av vågor eller av trädkronor som rörde sig, eftersom det var helt vindstilla. Det var en mycket märklig och underbar upplevelse. Länge stod jag stilla och bara lyssnade på tystnaden, som om jag inte trodde på den, som om tiden stannat. Jag följde den steniga stigen utefter den norra stranden och kom fram till tältplatsen på de öppna markerna med stora gräsytor, där några få campare fortfarande höll till. Det betar får och kor på ön. De hjälper till att hålla landskapet öppet och det pågår även ett projekt att återställa ängs- och hagmarker som växt igen.

     

    Jag hittade Grindastigen som är 3 km lång i skiftande natur och efter en stund kom jag till Lilla utsikten där jag högt uppe på berget åt min lunch som jag hade med mig. Utsikten var underbar och jag satt länge och såg ut över det blanka vattnet och alla öarna som låg som utslängda på fjärdarna, ibland kom en båt och spräckte den blanka vattenytan, men de störde inte den här stilla dagen. Längre fram på stigen klättrade jag upp på Klubbudden som är öns högsta punkt, där ljungen blommade vackert i bergskrevorna och jag tog bilder med blommorna i förgrunden och den vidsträckta skärgården i bakgrunden. 

     

    Det här blev en helt strålande dagsutflykt och jag tänker att jag vill hinna med att se fler skärgårdsöar innan hösten är här på allvar. Kvart över fyra kom båten till Södra bryggan och jag tog plats med kaffe och macka för att starta färden tillbaka till huvudstaden.

     

     
    Djurgården
     
     
     
    20 stycken kinesträd (Koelreuteria paniculata) finns nu på Klaraberggatan som nu har blivit bilfri! Jag antar att Stefan Sauk som spyr ur sig avsky när biltrafiken i Stockholm stryps på det här sättet, inte gillar detta. Jag däremot tycker att det är fantastiskt! Här är filmen när Stefan kör i stan!
     
     
    Kinesträd vid Allhelgonagatan på Söder.
     
    Hunden Chico kommer för att fika med husse på Konditori Chic på Mariatorget.
     
     Swedenborgsgatan är under somrarna gågata. De du...Stefan Sauk!
     
     Kungsträdgården med Jakobs kyrka.
    Kungsträdgården.
     
     Perennplanteringarna i Kungsträdgården.
     
     

    5 september - onsdag

     

    Idag började en tvådagarskurs om sommarblommor, som Movium håller vid Ersta konferens & Hotell här i Stockholm. Movium arbetar med stadsutvecklings frågor och verkar inom Sveriges lantbruksuniversitet. På kursen deltog några från Djurgårdsförvaltningen, som till exempel trädgårdsmästare Cecilia, som nu fick tillfälle att visa sina vackra planteringar vid Rosendals slott. Kursdeltagarna fick även se färgplanteringarna vid Lunsthusporten som i år är extra fina. Djurgårdens planteringar blev mycket uppskattade av kursledare och deltagarna.

     

    Mitt beröm över Cecilias planteringar och mina bilder på blogg och Facebook, hade gjort att Movium fått upp ögonen för allt detta vackra och nu fick den duktiga trädgårdsmästaren mycket välförtjänt uppmärksamhet för det fina som hon skapat.

     

     

     

    6 september – torsdag

     

    Lexus och jag skjutsade Cecilia till Djurgårdsfärjan eftersom hon skulle bege sig till sin andra kursdag om sommarblommor på Södermalm. När vi släppt av matte, parkerade vi bilen vid Djurgårdsbron och vandrade in i Lusthusportens park som blir vackrare för varje gång jag besöker den fina trädgården. Det är framförallt den röda och den blå-lila planteringen som lockar i år. Den röda planteringen brukar jag inte ägna så mycket tid åt i vanliga fall, men i år är den helt magnifik och som jag sagt tidigare är gräset Pennisetum advena 'Rubrum'  perfekt tillsammans med de röda sommarblommorna.

     

    Den här morgonen bjöd på perfekt vandrarväder, vindstilla och lagom temperatur. Vi fortsatte upp mot Rosendalsterrassen, där planteringen vid dammen fortfarande är fantastiskt fin. Tobaken trivs extra bra i år. Vid Rosendals slott fortsätter de ljuvliga planteringarna att glänsa och de har välförtjänt fått mycket beröm av både mig och av många andra denna sommar. Det är inte endast färg- och form kombinationerna som är så perfekta i Djurgårdsförvaltningens sommarblomsplanteringar, utan även hur de harmoniskt är uppbyggda i höjd. 

     

     

    Tyvärr hade jag inte min kamera med mig idag, så jag fick använda mobilkameran i stället, typiskt när det var så fint ljus den här morgonen. Jag får nog göra om fotograferingen en annan dag. Vi gick igenom fina Rosendals trädgård och bort till Prins Eugens Waldemarsudde, där Galleriterrassen är väldigt vacker nu och det blommar överdådigt i alla planteringar. Det blev en rejäl morgonpromenad, efter det att vi gått Djurgårdsvägen fram, besökt vackra planteringen Långkorven vid Skansens norra entré och sedan tillbaka till bilen. Lexus slocknade direkt när han lade sig på sätet.

     

    7 september – fredag

      

    Inne i Mälarpaviljongens vackra trädgård på Norr Mälarstrand träffade jag trädgårdsmästare Kristina Björk och jag har sagt det förr och säger det igen - hon gör ett fantastiskt jobb här och jag tycker att det blir vackrare för varje år som går. Det här är inte bara en restaurang, det är en mycket vacker trädgård i vår stad!

     

    Jag hade även turen att få träffa författaren till den fantastiska boken om Holger Blom stadsträdgårdsmästaren i Stockholm mellan åren 1938-1971 - Brita Åsbrink som kom förbi Märlarpaviljongen. 

     

    Egentligen var det för att titta till renoveringen av parkstråket vid Norr Mälarstrand som gjorde att jag gick hemifrån Brommanästet och in till Kungsholmen idag. Det har fällts popplar från 1970 och -80 talet och några gamla björkar som sjöng på sista versen. Parken som ritades av Holger Blom och Erik Glemme på 1940-talet skapades som en bit natur av Mälardalens flora och skulle endast innehålla inhemska växter.

     

    På originalritningar finns 120 träd inritade och idag växer här 210 träd, vilket har gjort parkstråket mörkare än det var tänkt från början. Visst tycker jag om lummiga parker, men här vid Riddarfjärden var det meningen att det skulle finnas utblickar från flera håll och även siktlinjer i parken, som med åren försvunnit då många nya träd har planterats vid olika tillfällen genom åren. Som vid tidigare renoveringar 1967 och 2002. Personligen tycker jag inte att stora popplar hör hemma i små parker utan bör i stället få växa sig stora i de större parkerna, så jag ser inte något problem att dessa träd togs bort och ersätts med nya, som ska passa in i det ursprungliga tänket.

     

    Nu har folk på Kungsholmen polisanmält fällningen och politiker har till och med blivit hotade av arga medborgare som inte tycker att träd ska fällas. Någon uttryckte till mig på Facebook när jag visade nya stadsträd i Stockholm, som kinesträdet, att på Kungsholmen tar man bort träd för att de inte är inhemska. Nu var ju anledningen att försöka återgå till just den här parkens ursprung. Jag har jobbat med trädgårdsarbete i nästan 50 år och vet hur känsligt det är när träd sågas ner, men ibland känns det som om folk protesterar varje gång en motorsåg startas, oavsett syftet. 

     

     

    Jag tror nog att det här blir bra när de nya växterna får etablera sig och jag tror säkert att Holger och Erik hade förstått den här renoveringen. Är det någon som värnar om Stockholms grönska så är det väl jag, men i det här fallet så faller jag inte in i ledet bakom den protesterande massan. Visst finns det åtgärder som inte jag heller tycker om i den här renoveringen, som att de vackra häggmisplarna ska bytas ut, för att de inte anses som tidsenliga med originalplanen. Men men...jag kommer givetvis att bevaka etableringen av växterna, bland annat stora ytor med vildrosor, slån och hagtorn.

     

     

    Jag förstod att jag var ute på farlig mark när jag publicerade detta på bloggen och det dröjde inte länge förrän jag på Facebook fick detta svar:

     

     

    Sorgligt att du tar parti för dem som förstör Erik Glemmes arkitektoniska pärla. Populus Beroliniensis passar visst på Norr Mälarstrand och planterats in under Holger Bloms ledning under slutet av 1960-talet. När Norr Mälarstrandsparken anlades pågick 2:a världskriget. Klart att man inte hade tillgång till utländska träd då. Att fälla uppvuxna friska träd för att de inte är svenska är absurt. Träd i parker växer och de behövs för att ge skugga till alla dem som inte klarar att sitta och promenera i stekande sol hela sommaren. Norr Mälarstrand VAR en fantastisk lummig idyll. Nu är en tredjedel slaktad och till vilken nytta? Stockholmarna behöver så väl sin grönska som ger skydd från stekande sol, dämpar trafikbuller och renar från trafikföroreningar.

    Mitt svar :

    Stockholms gröna rum Erik Glemme dog 1959 och slapp vara med om att popplarna planterades på Norr Mälarstrand. Jag har arbetat med trädgård och träd i hela mitt liv och jag hävdar fortfarande att popplar hör hemma i större parker, med sitt våldsamma rotsystem. Nu kommer det att planteras nya träd och i en park/trädgård behövs trädbeståndet föryngras då och då så att inte alla träd är lika gamla. Nu kommer markvegetationen få mer ljus och jag tror att det här kommer att bli bra framöver när de nya träden och buskarna får etablera sig.

     

     
      Från huset Dufvan på Blockhusudden är utsikten mot Stockholms inneskärgård helt fantastisk, men jag tycker väldigt mycket om vyn från gatan också!
     
    Lilla Sjötullsbron.
     

    Begonia ’Belina Orange’

    Fuchsia x hybrida ’Marinka’

    Fuchsia x hybrida ’Orange King’

    Fuchsia x hybrida ’Heri Mochara’

    Fuchsia x hybrida ’Royal Mosaic’

     

     

    Här möts taxushäcken med tujahäcken vid Täcka udden på Djurgården.
     
     
    Rådhuset på Kungsholmen från trädgården vid Piperska muren.
     
    Trädgårdsmästare på Mälarpaviljongen Kristina Björk och författare till boken om Holger Blom, Brita Åsbrink.
     
     Den gungande bryggan på Mälarpaviljongen!
     
    Underbar plantering vid Rosendalsterrassen!
     
     Lusthusportens park!
     
     
     


    Djurgården blommar i september!

     
    Lusthusportens park - läs mer om parken här!
     
     
     
     
    Kullatäppan. Läs mer här!
     
     
     
     
    Rosendals slottspark. Läs mer om parken här!
     
     
     
     
    Rosendalsterrassen. Läs mer här!
     
     
     
     
    Prins Eugens Waldemarsudde. Läs mer om trädgården här!
     
     
     
     
    Rosendals trädgård. Läs mer här!
     
     

    Kungsholmsvandring och renoveringen av Norr Mälarstrands parkstråk

     
    Rättvisans borg, det 102-åriga Rådhuset på Kungsholmen
     
    Norra Agnegatans mäktiga Kaukasiska vingnötsträd
     
    Höstanemoner vid Hantverkargatan
     
    Bergsgatan
     
    Ligularia vid Norr Mälarstrand
     
     Kristina Björk i sin trädgård!
     
     
    7 september 2018
     
     
    Mälarpaviljongens vackra trädgård på Norr Mälarstrand och jag har sagt det förr och säger det igen - Trädgårdsmästare Kristina Björk gör ett fantastiskt jobb här och det blir bara vackrare för varje år som går. Det här är inte bara en restaurang, det är en mycket vacker trädgård i vår stad!
     
     
     
    Jag hade även turen att få träffa författaren till den fantastiska boken om stadsträdgårdsmästaren i Stockholm mellan åren 1938-1971 Holger Blom - Brita Åsbrink som kom förbi Märlarpaviljongen, här tillsammans med trädgårdsmästare Kristina Björk.. 
     
    Den gungande delen av restaurangen Mälarpaviljongen!
     
     

    Egentligen var det för att titta till renoveringen av parkstråket vid Norr Mälarstrand som gjorde att jag gick hemifrån Brommanästet och in till Kungsholmen idag. Det har fällts popplar från 1970 och -80 talet och några gamla björkar som sjöng på sista versen. Parken som ritades av Holger Blom och Erik Glemme på 1940-talet skapades som en bit natur av Mälardalens flora och skulle endast innehålla inhemska växter.

     

    På originalritningar finns 120 träd inritade och idag växer här 210 träd, vilket har gjort parkstråket mörkare än det var tänkt från början. Visst tycker jag om lummiga parker, men här vid Riddarfjärden var det meningen att det skulle finnas utblickar från flera håll och även siktlinjer i parken, som med åren försvunnit då många nya träd har planterats vid olika tillfällen genom åren. Som vid tidigare renoveringar 1967 och 2002. Personligen tycker jag inte att stora popplar hör hemma i små parker utan bör i stället få växa sig stora i de större parkerna, så jag ser inte något problem att dessa träd togs bort och ersätts med nya, som ska passa in i det ursprungliga tänket.

     

    Nu har folk på Kungsholmen polisanmält fällningen och politiker har till och med blivit hotade av arga medborgare som inte tycker att träd ska fällas. Någon uttryckte till mig på Facebook när jag visade nya stadsträd i Stockholm, som kinesträdet, att på Kungsholmen tar man bort träd för att de inte är inhemska. Nu var ju anledningen att försöka återgå till just den här parkens ursprung. Jag har jobbat med trädgårdsarbete i nästan 50 år och vet hur känsligt det är när träd sågas ner, men ibland känns det som om folk protesterar varje gång en motorsåg startas, oavsett syftet. 

     

    Jag tror nog att det här blir bra när de nya växterna får etablera sig och jag tror säkert att Holger och Erik hade förstått den här renoveringen. Är det någon som värnar om Stockholms grönska så är det väl jag, men i det här fallet så faller jag inte in i ledet bakom den protesterande massan. Visst finns det åtgärder som inte jag heller tycker om i den här renoveringen, som att de vackra häggmisplarna ska bytas ut, för att de inte anses som tidsenliga med originalplanen. Men men...jag kommer givetvis att bevaka etableringen av växterna, bland annat stora ytor med vildrosor, slån och hagtorn.

     
     
    Vildrosor
     
     En färdig del av Norr Mälarstrands parkstråk.
     
    En åsikt på Facebook:
     
    Maria Helena Sorgligt att du tar parti för dem som förstör Erik Glemmes arkitektoniska pärla. Populus Beroliniensis passar visst på Norr Mälarstrand och planterats in under Holger Bloms ledning under slutet av 1960-talet. När Norr Mälarstrandsparken anlades pågick 2:a världskriget. Klart att man inte hade tillgång till utländska träd då. Att fälla uppvuxna friska träd för att de inte är svenska är absurt. Träd i parker växer och de behövs för att ge skugga till alla dem som inte klarar att sitta och promenera i stekande sol hela sommaren. Norr Mälarstrand VAR en fantastisk lummig idyll. Nu är en tredjedel slaktad och till vilken nytta? Stockholmarna behöver så väl sin grönska som ger skydd från stekande sol, dämpar trafikbuller och renar från trafikföroreningar.

    Stockholms gröna rum Erik Glemme dog 1959 och slapp vara med om att popplarna planterades på Norr Mälarstrand. Jag har arbetat med trädgård och träd i hela mitt liv och jag hävdar fortfarande att popplar hör hemma i större parker, med sitt våldsamma rotsystem. Nu kommer det att planteras nya träd och i en park/trädgård behövs trädbeståndet föryngras då och då så att inte alla träd är lika gamla. Nu kommer markvegetationen få mer ljus och jag tror att det här kommer att bli bra framöver när de nya träden och buskarna får etablera sig.

    Maria Helena Ja, om 70 år...
    Dessutom är vi många som älskar Populus Beroliensis. De är vackra, de är oerhört tåliga och dessutom behöver just den här strandremsan sammanbindande rötter.
    Visst var det Glemme som skapade parken men Holger Blom var också med på ett hörn. 

    Ditt resonemang håller inte och vi som på daglig basis promenerar i parken GRÅTER av detta nidingsdåd. Man fäller inte 50 träd på samma gång!

    Stockholms gröna rum Det är alltid svårt med stora förändringar i våra parker och visst förstår jag att många protesterar när så många träd fälls och självklart tycker människor olika om olika sorters träd. Jag minns när alla lindarna i Kungsträdgården fälldes och även i Drottningholms slottspark. Det var många som blev galna av att de gamla vackra träden fälldes. Se hur det ser ut nu!

    Maria Helena Vi har inte tid att vänta på att 40-90 åriga träd växer upp!!! DET TAR EN LIVSTID ATT FÅ TILLBAKA DET SOM SKÖVLADES.
    När parken anlades fanns redan träd på platsen. Hela nedre Kungsholmen har traditionellt haft popplar. Många är lyckligtvis kvar.
    Nej, 
    vi ska inte göra etniska rensningar i vårt trädbestånd. Att bara ha svenska arter är tråkigt. Och för övrigt, vad är svenskt egentligen? Ingenting! Vi lever nu i en tid då vi inte ligger under inlandsis vilket är det normala för vår världsdel. Alla växter har kommit från andra delar av världen till oss på olika vis.
    Det är så förfärligt att så många fina stora träd i strandkanten har fällts. Deras rötter invid strandkanten behövdes. Utan dem kommer stranden, som har djupa lerfickor, att erodera. Det som hänt på Norr Mälarstrand är en skandal. BITE AB kör med alldeles för tunga arbetsmaskiner längs strandpromenaden. Inga oarkvögar är konstruerade för sådan trafik. 
    Träden som har fällts fanns med på Holger Bloms ritningar över parken. Om man vill föryngringsfälla så tar man inte ett helt område på en gång. Att träd växer är inget onaturligt men det verkar inte Kungsholmens stadsdelsförvaltning med Arvid Vikman -S - förstå. Träd kan och ska bli underbart stora med fantastiska kronor. När Norr Mälarstrand anlades var det världskrig och ont om plantor men också ont om trafik. I dag behövs den grönska som Holger Blom ritade in på 1960-talet.

    Stockholms gröna rum Bild från 50-talet. Popplarna planterades på 70-talet enligt Stockholms stads ritningar. När parken anlades fanns 120 träd, idag finns/fanns 210 träd i parkstråket! Jag tror att vår käre Holger och Erik tyckte att 120 var lagom.

    Maria Helena Holger Bloms ritning är daterad 28/11-1967 så det stämmer bra att nyplantering av träd skedde i slutet av 1960-talet. 
    Bilden du visar visar hur det dog ut på 1950-talet o h illustrerar att det tar decennier för en park att få uppväxt grönska. Kungsholmens stadsdelsförvaltning har flyttad oss tillbaka till anläggningsstadiet och vi har berövats en mansålders tillväxt😱😭
     

    Tack alla följare av Stockholms gröna rum

     
     
     
    6 september 2018
     
     
    Egentligen skulle jag väl kunna skriva om trädgårdar och samla på mig bilder för mig själv, utan att nödvändigtvis behöva visa på sociala medier. I 13 år har jag skrivit bloggen Stockholms gröna rum och i 5 år har Facebooksidan med samma namn funnits och jag har ännu inga planer på att sluta med någon av dem.
     
    Trots att jag förändrat bloggen från en ren trädgårdsblogg till en lite smalare Stockholmsblogg, är det ändå många som fortfarande följer med. Det skulle faktiskt kännas väldigt tomt om jag inte hade kontakten med alla er följare och det är att roligt att bli uppskattad för det jag gör. Det handlar verkligen inte om att jag har något bekräftelsebehov, utan mer att jag uppskattar er kontakt och det är alltid spännande att höra era åsikter om det jag visar.
     
    Genom åren har jag fått mängder av trevliga kommentarer och många ´´gilla´´ för mina bilder. Nu är det hög tid för mig att tacka er som följer med i mitt ständiga flöde av bilder och text. Det är ni som får mig att vilja fortsätta och som lockar mig att ständigt leta upp något vackert att visa.
     
    Jag vill även tacka mina tre allra käraste i livet och som hjälper mig att hitta spännande och vackra platser att besöka. Min älskade dotter, bästa vän och världens bästa resefixare, som tagit mig till fantastiska platser ute i Europa. Min älskade Cecilia som delar mitt intresse att besöka trädgårdar och som har en förmåga att hitta platser och evenemang både i Stockholm och ute i landet. Det är verkligen som en dröm att få bo hos dig varannan vecka ute på vackra Blockhusudden. Sist men inte minst - Lexus! Min vackra och godhjärtade vandrarvän som gör fotografering till något mycket spännande. Att ta ögonbicksbilder samtidigt som du får upp ett spår och drar iväg på bråkdelen av en sekund, det är en utmaning! Tack alla tre för att ni gör mitt liv så vackert!
     
    Så stort tack alla ni!
     
    Egentligen borde jag duka upp en långbord någonstans och bjuda på bubbel, men vi väntar lite med det tror jag! Nu kör vi vidare och hoppas på en färgsprakande höst!

    Grinda - en skärgårdsö i september

     
     
     
    4 september 2018
     
     
    September är en bra månad att besöka Stockholms skärgård tycker jag, det är för mycket folk där ute på sommaren. Så jag klev ombord på båten som heter Skärgården och vi lämnade stan denna soliga morgon då vattnet låg helt stilla. På Strömbron halvsprang eller cyklade människor på väg till sina arbeten, själv lutande jag mig tillbaka för att på spegelblanka vatten glida fram i Stockholms inner- och mellanskärgård.
     
    Jag är uppväxt i Roslagen och när jag var båtägare vistades jag alltid långt ute bland de ytterst öarna som gränsade till havets öppna horisont, där öarna består av låg växtlighet och där man kunde hitta en egen ö att övernatta på. I Stockholms mellanskärgård är öarna skogsbeklädda och man har inte alltid kontakt med de vidsträckta fjärdarna eller med den öppna horisonten. I Stockholms ytterskärgård däremot, finns fantastiska paradisöar. Men - det har verkligen sin tjusning att vistas bland öar där sagolika sommarbostäder har byggts i de vackraste miljöerna och det finns alltid någon vacker byggnad att beundra under resans gång. 
     
    Mitt mål idag var Grinda som jag hört så mycket om och efter två timmars resa från Strömkajen i Stockholm klev jag iland på Södra bryggan tillsammans med fyra andra personer. Under sommaren svämmar Grinda över av besökare, men nu råder det lugn som jag eftersträvade. Även här ute låg vattnet helt stilla, det var runt 20 grader, perfekta förhållanden för en dag i stillhet. Några hundra meter från bryggan ligger Grinda värdshus som byggdes i början av 1900-talet som sommarbostad åt Nobelstiftelsens första direktör Henrik Santesson. Här finns också värdshusets bakficka Framfickan - som nu var stängt, däremot hade den lilla handelsboden med caféet fortfarande öppet och jag tog en kopp kaffe i pappmugg, innan jag började gå på upptäcktsfärd med hjälp av öns stigar.
     
     När jag i ett mycket stilla tempo (jag hade ju 6 timmar på mig att upptäcka Grinda) gick mot norra stranden, stannad jag på stigen och upptäckte att tystnaden var fullständigt total. Jag hörde inget annat än mina egna andetag. Inga fåglar, inget ljud av vågor eller av trädkronor som rörde sig, eftersom det var helt vindstilla. Det var en mycket märklig och underbar upplevelse. Länge stod jag stilla och bara lyssnade på tystnaden, som om jag inte trodde på den, som om tiden stannat. Jag följde den steniga stigen utefter den norra stranden och kom fram till tältplatsen på de öppna markerna med stora gräsytor, där några få campare fortfarande höll till  Det betar får och kor på ön, de hjälper till att hålla landskapet öppet och det pågår även ett projekt att återställa ängs- och hagmarker som växt igen.
     
    Jag hittade Grindastigen som är 3 km lång i skiftande natur och efter en stund kom jag till Lilla utsikten där jag högt uppe på berget åt min lunch som jag hade med mig. Utsikten var underbar och jag satt länge och såg ut över det blanka vattnet och alla öarna som låg som utslängda på fjärdarna, ibland kom en båt och spräckte den blanka vattenytan, men de störde inte den här stilla dagen. Längre fram klättrade jag upp på Klubbudden som är öns högsta punkt, där ljungen blommade vackert i bergskrevorna och jag tog bilder med blommorna i förgrunden och den vidsträckta skärgården i bakgrunden. 
     
    Det här blev en helt strålande dagsutflykt och jag tänker att jag vill hinna med att se fler skärgårdsöar innan hösten är här på allvar. Kvart över fyra kom båten till Södra bryggan och jag tog plats med kaffe och macka för att starta färden  tillbaka till huvudstaden.
     
     
     
     
     Vila!
     
    Grinda värdshus
     
    Framfickan
     
     Grinda värdshus
     
    När jag väntade på båten som skulle ta mig tillbaka till stan, kom flera vansinnigt vackra segelfartyg för bi!
     
      Båten kom i tid!


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails