• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Slottsträdgårdsmästarens sista arbetsår - februari

     
    Februari är väntans månad. Väntan på ljuset och på att vintern ska börja tappa greppet. De här snöbilderna är tagna den 21 februari, då hela slottsparken plötsligt liknade ett julkort och jag kunde faktiskt inte låta bli att tycka att det var ganska vackert.
     
    Innan snön, hade jag just blivit klart med fruktträdsbeskärningen. Jag beskar de sista fruktträden i mitt trädgårdsliv. Systers Aromaträd i skärgården blir undantaget. Det kändes skönt att klippa av de där sista grenarna, eftersom jag genom mitt 47-åriga trädgårdsliv beskuret tusentals fruktträd. Att klättra på stegar i höga träd tar på krafterna i min ålder och knät värkte mer än vanligt när jag klättrade ner för det sista trädet. Stunden när jag tog de sista grenarna har jag förevigat på film!
     
    Annars har jag den här månaden hjälpt till att tagga bilder i Engsholms hemsidas bildarkiv och även skottat den där snön som vräkte ner den 21-22 februari. 
     
     Nu träder vi snart in i den första vårmånaden mars!
     
    Slottsträdgårdsmästarens sista arbetsår - januari
     
    Fruktträdbeskärningen innan snön
     
     Ibland unnar jag mig 5 minuters vila nere vid bryggan!
     
     En av alla dessa vackra morgnar i Engsholms slottspark
     

    Drama på Blockhusudden

    Tidiga vintergäck på Djurgården
     
     Älskade Blockhusudden
     
     
    Ute i viken gled stora flockar av sjöfågel stilla och harmoniskt omkring, som om livet bara var gott att leva, som om ingen ondska eller fara fanns. På sista hundvandringen i mörkret under fredagskvällen, rörde sig sjöfåglarna fortfarande långsamt ute på vattnet och små vågor sköljde stilla upp mot den fortfarande isiga stranden. Som bomull för själen, för en orolig Stockholmare.
     
    På lördagsmorgonen när vi åt frukost och såg ut mot vattnet, lyfte plötsligt flera hundra sothöns och flög hetsigt in mot bryggan nedanför huset, där många gömde sig under bryggan och andra höll sig tätt ihop runt omkring.
     Ovanför svävade en mäktig havsörn och satte skräck i bland alla, i den annars så lugna viken. Den landade på ett litet skär utanför och satt där sedan i flera timmar och väntade tålmodigt på att någon av sothönsen skulle ge sig ut från den täta gemenskapen vid bryggan.
     
    Sothönsen var disciplinerade och höll ihop. Till slut gav havsörnen upp och lyfte tungt och kraftfullt med sina långa breda vingar. Hos den fullvuxen havsörn kan måttet mellan vingspetsarna vara ofattbara 2,5 meter. Det blev ingen lättfångad frukost den här gången och vi såg hur den försvann ut mot skärgården för att fortsätta sin jakt på mat. I viken tog det några timmar innan lugnet lade sig, men till slut infann sig den fridsamma stämningen igen. Sångsvanar, knölsvanar, änder, storskrakar och sothöns samsades om vikens bottenvegetation och om brödet från människorna.  
     
    Sångsvanarna brydde sig inte så mycket om havsörnen. 
     
    Sothönsens flykt när havsörnen svävade in över Lilla Värtan.
     
    Sothöns i trygghet vid bryggan!
     
    En hungrig havsörn som till slut gav upp och flög ut mot skärgården.
     
     Tålmodigt väntade Fritiof (dagens namnsdag) på att någon sothöna skulle smita från gruppen och bli till en frukostbit för fåglarnas konung! 
     
    Det blåste utefter ständerna, så vi valde att vandra inne i Djurgårdens skogar i stället, där Lexus hittade en koja.
     
     
    Medan lugnet la sig över viken vid Blockhusudden, åkte vi till Slottsträdgården Ulriksdal för att se på vårblommor och fika. 
     
    Dessa underbara ranunklar
     
    Bosse Rappne signerade sin nya bok åt Cecilia.
     
    Lexus och jag höll mest till vid ranunklarna...
     
     Vackra morotskakor

    30 år i Brommanästet

     
    I år har jag bott 30 år i mitt Brommanäste, högt över alla andra hus och med utsikt över Ulvsundasjön, där båttrafiken är livlig under sommaren. Kungsholmen ligger på andra sidan och jag kan gå in till stan över Tranebergsbron. Hoppas kunna bo här i ytterligare 30 år!
     
    Nu firar jag med att renovera sovrummet och idag kommer nya Eken-sängen!
     

    Bland Svinrövar, håriga pussmunnar och trekantspalmer hos Edvard

     
    Den japanska trollhasseln blommade som bäst nu den 4 februari i Bergianska trädgården och lyser verkligen upp i en annars gråbruntråkig botanisk trädgård. Det tar ännu några månader innan mer ´´normala´´ växter börjar blomma här.
    Det är inte alls ovanligt att trollhasseln blommar så här tidigt, men jag blir alltid lika lycklig av att se blommor ute under den här tiden på året. Kejsarolvon är en annan buske som också brukar blomma under vintermånaderna - och vinterjasmin. Läs mer om trollhasseln här!
     
    Det var Edvard Andersons växthus som ligger i Bergianska trädgården, som lockade hit mig, min dotter, Glenn och Josefine idag och vi njöt fullt ut av bland annat dessa bougainvillea.
     
    Rumslind - Sparrmannia africana
     
     
    Det som fick mig att vilja besöka Edvards vackra växthus just den här helgen, var att den här kompisen blommade just nu. Så här står det på informationsskylten - Med en blomställning lika skär och borstig som bakdelen på en gris, och med en knorr i mitten, gör fläckkalla (Helicodiceros muscivorus) skäl för öknamnet svinröv (På engelska dead-horse-arum). Den har en unken lukt av ruttet kött för att locka till sig spyflugor. I tron att det är ett djurkadaver luras flugorna ner i hålrummet som bildas där hölsterbladet omsluter blomkolven. Där letar de runt efter en lämplig äggläggningsplats, samtidigt som de blir bepudrade med växtens pollen.
     
    Namnet muscivorus betyder flugslukande, men växten äter int upp flugorna, den bara lurar dem. I naturen kan en blomställning lura till sig 350-400 flugor samtidigt. Svinröven växer vild på öarna Korsika, Sardinien och Mallorca.
     
    Varje blomställning är bara utslagen ett par dagar och de blir 15-20 cm stora.
     
    Blommande svinröv
     
    Jag fotograferar svinröven
     
    Vacker färg på denna bougainvillea
     
    Bukettanemon - Anemone coronaria, växer vild i Medelhavsområdet
     
     

    Vem vet vart vägarna bär...

     

    En historia

    Jag hörde en historia 

    om en man som var på driv 

    Han visste inte längre 
    vad han ville med sitt liv 
    Och han kom till ett vägskäl 
    och han stannade där 
    och han tvekade länge 
    Han sa: Vem vet vart vägarna bär 


    Då kom där en kvinna 
    på väg in mot stan 
    Hon hade trasiga kläder 
    och i handen höll hon ett barn

    Och dom gjorde sällskap 
    och dom gick hela dan 


    Dom gick hela natten 
    men aldrig nådde dom stan 
    Dom kom till en trädgård 
    som växte vild och stor 
    och under träden låg ett hus 
    Han sa: Här är det ingen som bor 
    Dom hade gått flera mil 
    men här tog vägen slut 
    Och dom stannade där 
    för att vila ut

     

    Och dom blev kvar där 
    som om dom kommit hem till sist 
    Och dom älskade sitt hus 
    och dom älskade sin trädgård 
    och dom älskade varandra 
    och hon födde flera barn 
    och dom höll fred som kvinna och man 
    Och det sägs 
    att dom bor kvar där än

    Lundell 1988

     
     

    Vårsalong utan vårkänslor

    Jag smög omkring i Gamla Stans gränder, på väg mot Vårsalongen...
     
     Men va f-n..., vem har spökat ut Järnpojken på det här viset? Han brukar få fina stickade kläder av hemliga beundrare, men det här är inte värdigt en av mina favoritstatyer i stan, Sveriges minsta offentliga staty. 
     
    Det satt en man på bänken intill som påstod att han var någon slags guide i Gamla Stan, men jag vet inte. Han berättade att det mest var folk från Östeuropa som kom hit och klädde Järnpojken, Därmed dödade han den fina myten om att någon mystisk person, boende i Gamla Stan, smög hit till Bollhustäppan och bytte kläder på pojken. Se andra outfits på pojken  här!
     
     
    Vinterblommor i Berzelii park - Trollhassel
     
    ...och magnoliaknopparna i Berzelii park väntar på att få sprängas i maj
     
     Nu ryker Kungsans buxbom. Det blir helt nya planteringar, men jag fick inte reda på vad som ska bli i stället för buxbom.
     
    De här trevliga ´´gubbarna´´ släppte in mig och vi försökte förstå varandra på serb-engelsk-svenska. Det gick bra och mannen till vänster från Serbien, ska få hit sin fru och två barn i morgon och han var så lycklig. Frun hade fått arbetstillstånd och skulle genast börja arbeta. Det blev ett fint möte i tider av hat och oro.
     
    Ibland är Stockholm lite för galet även för mig. En ung man hade klätt sig i en ´´superhjältedräkt´´(jag kan inget om superhjältar) och poserade glatt för alla som fotograferade. Allt för konsten!
     
     
    Jag besökte Vårsalongen som även i år hölls i City. Jag gillade några tavlor.
     
     

    Slottsträdgårdsmästarens sista arbetsår - januari

     
    Då har jag inlett mitt sista arbetsår, mitt 47:e år som trädgårdsmästare/arbetare. I april 1970 började jag arbeta i vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB som 16-åring och jobbade sedan där i 27 år. Nu inleder jag mitt 20:e år i Engsholms slottspark och kommer att gå i pension till julen, är det tänkt. Ett år innan 65, eftersom jag inte vill att min kropp ska vara helt utsliten innan min eviga semester. 
     
    Januari började med en massa snö, vilket gjorde att jag plogade vägar och gångar några helgdagar i Engsholms slottspark, eftersom vaktmästare J befann sig i Thailand. Snön smälte längre fram i månaden och jag tog hand om årets vedklyvning. Ved behövs framför allt till våra två vedeldade bastun, men även till slottets stora öppna spis i hallen. Eftersom jag har mitt ständiga knäproblem, tränade jag två gånger i veckan hemma på Bromma rehab. Under hela januari var jag halvt sjukskriven,vilket betydde att det inte blev fulla dagar vid vedklyven. Jag trivdes ganska bra där bland all ved som skulle klyvas och jag lyssnade samtidigt på ljudbok - Per Anders Fogelströms underbara Stad-serie, med Mina drömmars stad som första bok. Trots att jag läst/hört berättelsen så många gånger, är det fortfarande fantastiskt att få följa livet i Stockholm från 1860-talet och fram till 1960-talet. 
     
    I fredags gick jag en sväng i parken och tänkte att jag snart ska börja beskära fruktträden - för sista gången, och i slutet av mars börjar jag vårstäda parken - för sista gången. Det kommer att bli många sista-gången-moment under det här året. Jag fick en idé om att filma olika arbeten som jag utför i slottsparken det här året och med vaktmästaren bakom iphonefilmkameran, började vi i veckan att filma när jag stod vid vedklyven. Tanken är att jag en gång ska klippa ihop filmerna och få till en längre film om mitt sista arbetsår. Vi får se vad som händer. Det gäller att hitta ett lätt redigeringsprogram till Macen också. Jag tar gärna emot tips om bra och enkla program.
     
    Nu går vi snart in i februari och det är möjligt att jag börjar beskära fruktträden då - för sista gången!
     
     
     Borggårdens 225 röda pelargoner vintervilar i ett hus med lagom temperatur i slottsparken.
     
     En dag hjälpte jag till att byta batterier till brandvarnare i hotellrum och såg att min bok fortfarande finns i alla våra 53 rum.

    Fogelströms och mina drömmars stad

    Mäster Mikaels gata
     
    Ljudböcker är ett perfekt sätt att få ta del av mängder av litteratur som finns på till exempel Storytel. Kanske att jag framöver när jag får mer tid kommer att ´´läsa´´ skönlitteratur igen, men just nu passar det utmärkt att lyssna på böcker när jag vandrar i Stockholm, när jag pendlar mina 7 mil enkel resa till min arbetsplats, eller jobbar med monotona jobb som vedklyvning, vilket jag sysselsätter mig med just nu på Engsholm. På senaste tiden har jag dock haft svårt att hitta böcker som intresserar mig. De böcker som ges ut idag är ju till största delen deckare eller biografier där mer eller mindre kända personer berättar om sin uppväxt. Till slut visste jag ingen annan utväg än att åter igen njuta mig igenom Per Anders Fogelströms ´´Stadserie´´.
     
    Jag har tappat räkningen på hur många gånger som jag läst och lyssnat på den fantastiska berättelsen om en grupp människor i Stockholm från 1860-talet och hundra år framåt. Till största delen utspelar sig de fem böckerna på Södermalm och eftersom jag en gång i tiden jobbade i trädgårdarna vid de gamla söderkåkarna, så känns det extra speciellt att läsa om dessa miljöer. Nu för tiden vandrar jag då och då förbi söderkåkarna och den här lördagen gick jag där uppe på söders höjder och lyssnade på Helge Skoog när han läste om Henning, Lotten, Emelie och alla andra personer i berättelsen. Jag har alltid känt väldigt starkt för Henning som 15 år gammal kom ensam vandrande till Stockholm och jag använde Fogelströms rader då jag i min bok Stockholms gröna rum, beskrev min längtan till Stockholm - Pojken drömde, staden väntade. Men kanske att jag känner ännu starkare för Emelie som blir huvudpersonen genom serien.
     
    Vi som älskar Fogelströms böcker vet ju också att han senare skrev en serie böcker (Barn-serien) som utspelade sig under tiden före ´´Stadserien´´ och som i sista boken Vita bergens barn, kopplade på Mina drömmars stad på ett magiskt sätt och egentligen ska man ju börja läsa Vävarnas barn som börjar året 1749. 
     
    Barn-serien:
    Vävarnas barn 1749-1779 - skrevs 1981
    Krigens barn 1788-1814 - skrevs 1985
    Vita bergens barn 1821-1860 - skrevs 1987
     
    Stad-serien:
    Mina drömmars stad 1860-1880 - skrevs 1960
    Barn av sin stad 1880-1900 - skrevs 1962
    Minns du den stad 1900-1925 - skrevs 1964
    I en förvandlad stad 1925-1945 - skrevs 1966
    Stad i världen 1945-1968 - skrevs 1968
     
    Det här är de bästa böcker jag vet och jag kommer alltid att återvända till dessa fantastiska berättelser om hur vår huvudstad förändrades från en tid där arbetarna levde på gränsen till svält, till dagens överflöd, eller i varje fall välfärd. Från människors sammanhållning under de svåra tiderna, till dagens isolering och ensamhet i välfärden. Stockholm är tydligen den stad i världen som har flest ensamboende, till skillnad från hur det var på 1800-talet då det kunde bo en stor familj med inneboende i ett rum i en gammal enkel kåk. Stockholm har förändrats från en småstad med många stora trädgårdar och smala gator, till en bullrande storstad där det viktigaste är att bilarna får plats. Jag förskönar inte den fattiga tiden, men jag tror att vi tappade en del av medmänsklighet på vägen mot välfärden.
     
    I år skulle Per Anders Fogelström ha fyllt 100 år och set uppmärksammas på flera sätt - se här! 
     
     
    Fjällgatan. Högst upp i nummer 30 bodde Per Anders Fogelström med en fantastisk utsikt över Stockholm - i det högsta huset mitt i bild.
     
    Fjällgatan 30 från Sista Styvens trappor
     
    Magnolians svällande knoppar på Fjällgatan är inget vårtecken, de har sett ut så här hela vintern, men de inger ändå hopp om våren.
     
    En rest av 2016 års clematis
     
    Mosebacke torg
     
    Kullerstensläggning med känsla på Svartensgatan
     
     Café Bakverket på Bondegatan 59 hade byggt ut sedan jag var där senast
     
    Refugium vid Årstavikens strand, en av de 500 kolonistugorna längs den här långa strandsluttningen. Tyvärr har platsen helt tappat magin - läs mer om platsen här!
     
    Onödigt att ta upp båten på hösten...?
     
    På andra sidan Årstaviken har Liljeholmens höghus rest sig
     
     
    Jag har varit dålig på att följa rivningen av Slussen. Idag tittade jag ner i kratern där Katarinavägen tidigare gick upp mot Folkkungagatan. Att Slussen var i dåligt skick förstår väl alla, men jag är verkligen rädd för hur reslutatet blir när allt står färdigt om 10 år.
     
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails