• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Tillbaka i slottsparken

     Clematis  ´I am Lady Q´ blommar längst i år, tillsammans med Summersnow!
     
     
    Tillbaka efter tre veckors semester. Tack för att du hållt växterna vid liv kamrat J. Ett extra plus för att du skött om rosenskäran på borggården så bra. Bilderna tagna med mobilen. Regn. Trött. Jobbar vidare...
     
     
     Clematis 'Summersnow' 
     
    Syrenhortensian 'Limelight' tillsammans med Brittsommaraster.
     
    Jättedaggkåpan som jag helt klippte ner i slutet av juni, blommar nu lite försiktigt igen.
     
    Skogsaster - en favorit!
     
    Rosa rugosa 'Jens Munk' 
     
    Vidjehortensian 'Annabelle' 
     
     Det gamla orangeriet, eller Palmhuset som det kallas, är nu sålt tillsammans med boningshuset intill. Av ett ungt par från Stockholm! Tanken är att renovera Palmhuset!

    Semester hemma i Stockholm - söndag

     
     
    Semestern är slut för den här gången och plikten kallar i morgon. Det är slut på frihet, långfrukost och sena kvällar. Nu är det tidiga morgnar och långa arbetsresor som väntar igen. Idag försöker jag att mentalt ställa om, letar fram arbetskläder och bilder av slottsparken börjar plötsligt flimra förbi i mitt huvud. Lite spännande ska det ändå bli att se ur det ser ut i Engsholms slottspark.
     
    Om jag ska sammanfatta den här Stockholmsveckan så har den varit helt underbar, med fint väder, lagom vila och jag har upplevt så mycket gott. Av allt jag gjort så finns det inget som slår måndagens stund på stenbryggan vid Blockhusudden, där jag satt och läste min bok på favoritplatsen i Stockholm. Jag hade hela veckan framför mig, båtar gled förbi mig, solen värmde och jag har sällan känt mig så lugn.
     
    Tack för att ni hängt med på bloggen och på Facebook!
     
    Här kan ni läsa om alla semesterdagar i Stockholm den här veckan, klicka på dagarna:
     
     
     

    Semester hemma i Stockholm - lördag

     Persikor i en trädgård på Långholmen
     
    Det är skördetider i trädgårdarna och det doftar mognad av bär och frukt. Den sensommarvärme som vi haft i veckan är på väg bort och ett regnväder är tydligen på väg in i morgon, men man vet ju aldrig med alla dessa prognoser. Min semestervecka i Stockholm går mot sitt slut och det känns vemodigt, snart stundar tidiga morgnar och plikter igen. Den här lördagsmorgonen vaknade jag samtidigt som solen gick upp ute vid Blockhusudden igen, men vinden rev och slet i träden och vattnet var inte så där magiskt stilla som det brukar vara. Jag somnade om.
     
    Lexus och jag gick en morgonvandring runt Parkudden och kryssade mellan allt som riggats för Tough Viking. Vi packade sedan bilen för en dag i stan och fick en bra parkeringsplats på Slipgatan där jag brukar stå när jag ska till Långholmen. Det var Långholmens dag  med båtparader, loppis och visning av Stora Henriksviks malmträdgård. Efter en god lunch där på Stora Hen, gick vi tillbaka till Långholmsbron för att se de gamla träbåtarna som sakta gled fram på kanalen och som presenterades av en kunnig man med högtalare. Jag hade kanske väntat mig lite fler båtar och att de skulle komma tätare, men njöt ändå av de vackra blänkande träbåtarna. Kronan på verket var den mycket vackra motoryachten M/Y Loris från 1913, som beställdes och ägdes av Ivar Kreuger fram till hans död 1932. Jag är verkligen barnsligt förtjust i dessa gamla träbåtar och idag öppnade båtklubbarna i Pålsundet upp sina grindar för allmänheten, vilket gjorde att jag kom närmare alla dessa skönheter.
     
    Vi gick ett varv till bland loppisar och försäljning av frukt, bär, sylter och marmelader av olika slag. Bland annat hade trädgårdsmästare Christina gjort marmelad av mullbären som växer på det träd som höll på att dö i trädgården vid Stora Henriksvik för några år sedan, men som fått ny livskraft och i år gett en hel del mullbär. Vi lyssnade en stund på Christina som bland annat berättade om tobaksodlingar som förr i tiden fanns i Stockholm.
     
    På eftermiddagen hämtade jag min dotter och vi tog hand om Lexus i tre timmar. Vi köpte med oss matiga mackor och åkte till Stora Skuggan. Både vi och underbara Lexus hade en fin stund, vi är ju hans största fans, utanför hans familj. 
     
    Söndagen kommer att bli en vilodag, jag har ju gjort en hel del där här veckan och tänkte då läsa ut min semesterbok!
     
    Sammetshortensia inne i en trädgård på Långholmen...
     
     ...och en vacker dahlia!
     
    Mina fina vandrarvänner i livet!
     
     Lexus bland Björnbär!
     
     Ivar Kereugers motoryach Loris från 1913.
     
    Blomvass längs kanalens stränder på Långholmen
     
    Trädgårdsmästaren Christina i Stora Henriksvik, hade visning av den vackra trädgården.
     
     Mycket vackra perennplanteringar vid Stora Skuggan
     
     

    Semester hemma i Stockholm - fredag

     
    Finlandsfärjans tutande i dimman ute på Lilla Värtan väckte mig och jag rusade ut i morgonen för att fånga solen och dimman. Jag somnade om och vi åt frukost ute på altanen några timmar senare! Ännu en dag med värme och sol och jag kan verkligen inte klaga på semestervädret. Jag tog Lexus på en morgonrunda innan vi gav oss av mot Vaxholm, staden som jag försöker att besöka åtminstone en gång om året. Den här semesterveckan skulle ju handla om min tid i Stockholm, men idag letade vi oss ut från tullarna och begav oss några mil åt nordöst. Där ute på Rindö, som ligger just utanför Vaxholm, gjorde jag min militärtjänst på 70-talet och äntligen fick jag berätta lumparhistorier för Cissi! Häpp!
     
    Först stannade vi dock vid Bogesunds slott som liknar en gammal medeltida borg. Läs mer om slottet här!
    Vi gick en stund i den engelska parken där stora mäktiga bokar bildar vackra gröna salar. I Vaxholm började vi med att äta lunch vid underbara Hembygdsgårdens Café, varifrån man har utsikt över den livliga sjötrafiken. Mätta och belåtna vandrade vi lite i den hemtrevliga lilla staden och återvände faktiskt sedan till hembygdsgården för att fika innan vi återvände till Stockholm.
     
    Ännu en fantastisk semesterdag!
     
    Det blev en hastig semesterdagbok idag eftersom jag ska återvända till Blockhusudden nu för att njuta av den vackra, varma augustikvällen...!
     
    I morgon väntar något spännande!
     
    Den här boken har jag fotat många gånger, på grund av den grova trotsiga grenen som tävlar med trädets stam om att vara kraftigast!
     
    Hembygdsföreningens café
     
    Hembygdsföreningens café från ovan!
     
    Fin plantering vid hamnen
     
    Ett besök hos Lena Linderholm är obligatoriskt...
     
    Torget
     
    Vi besökte Hembygdsföreningens café två gånger och så här kan det gå när jag ska bjuda på fika! Trångt och inga avlastningsytor när man skulle hämta kaffe skapade ett mindre kaos. Plötsligt började brickan som jag höll i med en hand att svaja och flaskan föll över den vackra bakelsen, kaffekoppen välte och jag lyckade ställa brickan på en kran där vattnet började rinna. Jag tog mig till bordet där Cissi väntade och sa ´´Säg ingenting´´ !
     
    Cecilia köpte några goda Vaxholms-öl till mig!
     
    Så här började morgonen på Blockhusudden. Solen hade varit uppe ett tag när jag vaknade av en Finlandsfärja som tutade i dimman på Lilla Värtan och jag rusade ut för att söka lite morgonmagi.
     
     Den här morgonen fanns både Cecilia och Lexus vid frukostbordet på Blockhusudden!
     

    Semester hemma i Stockholm - torsdag

     
    Först vill jag säga att vi Stockholmare och Solnabor, ska vara stolta över vår Nationalstadspark, den är något unikt i världen. Att i ett storstadsområde värna om natur och kultur på det här viset får i varje fall mig att bli stolt och glad. Det finns i Nationalstadsparken miltals med vandringsvägar längs vatten eller i vacker natur i skogar och i gamla kulturområden. Det är som en skatt att ösa ur för en vandrare som jag. Mycket har jag sett och många vägar har jag vandrat i Stockholmsområdet, men jag hade aldrig tidigare gått runt Brunnsviken, en sträcka på 1,3 mil. Ska vi vara riktigt nog så ligger det här området i Solna, orten som närmar sig Stockholm alltmer nu när Hagstaden byggs och sammanflätar orterna.
     
     Jag gav mig av i gryningen,
    Ett stilla regn, en hund som vän
    Jag gick ut mot havet än en gång
    Långt innan stadens galna nerv,
    Långt innan tider av fördärv
    Där bor min själ, där föddes min sång
    Du stannar tills du vänjer dig,
    Sen har du glömt var du kom ifrån
    Ännu en vandring, in i förvandling,
    Är du kvar där än, Evangeline
     
    Nej inte riktigt så kanske, texten är hämtat från Ulf Lundells underbara ´´Evangeline´´ från hans bästa album. I stället vaknade jag när solen gick upp över Kungsholmen och jag packade min ryggsäck med kamera, kaffe, vatten och mackor, tog bilen till Bergianska trädgården och fyllde parkeringsautomaten med 5 timmar. 
    Jag har alridg riktigt haft någon relation till Brunnsviken. När jag passerat utefter Norrtäljevägen eller mot Uppsala har jag sneglat, men inget mer. Självklart har jag suttit många gånger vid Bergianska trädgården och tittat ut över sjön, men utan att den har sagt mig något alls. Idag ville jag lära känna området runt Brunnsviken. 
     
    Medsols kände bra eftersom jag då hade den bleka morgonsolen i ryggen och jag satt av mot Frescati och Roslagstull. Här slingar sig stigen i almark och på berg och hela tiden syns Wennergrens centers höga skrapa framför mig. Högst uppe i höghuset befann jag mig förra hösten för att fotografera höstglöden över stan. När jag passerade Kräftriket som tillhör Stockholms universitet, tänkte jag tillbaka till tiden då min dotter studerade där. Vid Roslagstull var jag tvungen att möta morgontrafiken på Norrtäljevägen en stund innan jag tog av in i Bellevueparken och stannade sedan till en stund vid Stallmästaregården. Där har jag passerat med bil så många gånger, men aldrig har jag stannat. Nu gick jag upp på på gården med anor från 1600-talet.
     
    Från Wikipedia
    Gården har bevarat sin typiska 1700-talskaraktär trots många förändringar. Invändigt finns de ursprungliga tak- och väggmålningarna kvar från byggnadstiden kring 1735. På Lucas Boogers (falkenerare vid Fredrik I:s hov) initiativ tillkom då den östra byggnaden, kallad Tingshuset, värdshuset höjdes med en våning och parterren ner mot Brunnsviken anlades. Booger lät även flytta hit det lilla åttkantiga 1600-talslusthuset och plantera fyra lindar, varav två finns kvar än idag, arrangemanget har kallats Drottning Kristinas lövsal. År 1754 lät han också sätta in den första annonsen för värdshuset i Stockholms Posttidningar.
     
    Nu gick jag in i Hagaparken med dess stora lummiga träd och det känns som att vandra i en naturens katedral. Jag hade idag inte tid att titta närmare på allt som finns att se i Hagaparken utan följde stranden förbi. Min första kaffepaus tog jag nedanför Kronprinsessan Victorias bostad. Bostaden som är inhägnat med ett högt ´´kravallstaket´´ - ja det är inte så snyggt. Det är fotografiförbud mot byggnaden och jag lydde. Jag vill inte stöta mig med kungafamlijen. 
     
    Sträckan bort mot Bergshamraleden och Ulriksdal, är kanske inte den vackraste runt Brunnsviken, men helt ok att vandra ändå. Här måste jag brottas med trafiken ett tag igen innan jag dök in i grönskan igen och kom fram till Café Sjöstugan som har öppet mellan 11-17. Eftersom jag startade min vandring tidigt, så hade caféet ännu inte öppnat och jag fortsatte mot Tivoliberget och Pipers park. På 1700-talet hade markägare greve Gustaf Philip Creutz planer på att anlägga en engelsk park på halvön och anlitade Gustav III:s hovarkitekt Fredrik Magnus Piper, som hade ritat Drottningholms engelska park. Greven avled dock och projektet stannade av. 1998 skapade Solna stad de ursprunglia terrasserna och gångvägarna som Piper hade ritat. Härliga skogsbackar med stora gamla ekar och frodig markvegetation finna här på halvön. 
     
    Dagens vandring hade sitt slut där jag började på Bergianska trädgråden, som är vår botaniska trädgård och som jag så ofta besöker. Nu träffade jag också trädgårdsmästare Kaili Maide som ansvarar för nyttoträdgårdarna i Bergianska. Hon följer min blogg, Facebook och Instagram, men vi hade aldrig tidigare träffats. Det var trevligt att prata en stund. Trots lång vandring kände jag mig nästan oförskämt pigg och kunde nästan gått ett varv till. Men på Essingeleden på väg hem kom regnet!
     
     
     
    Balsamin växte vid stranden. Den ibland hatade växten sprider sig inte lika våldsamt här hos oss som längre söderut. Så jag blev glad att den blommade så fint!
     
    Jag passerade ett märkligt koloniomårde vid Frescati, där byggnaderna liknade kojor...! Lite charmigt!
     
    Stilla augustimorgon vid Brunnsviken.
     
    En kopia av Bellmanstaty från Hasselbacken på Södra Djurgåden. Originalet som skapades av Alfred Nyström avtäcktes 1872. Hur länge kopian har stått här vet jag inte.
     
    Stallmästaregården
     
    Infarten till Kungliga begravningsplatsen i Hagaparken
     
    Hagaparken
     
    Gustav III:s paviljong i Hagaparken
     
    Ibland var mina vandringsstigar trånga och brännässlorna smekte benen...
     
    Hagas koppartält
     
    Ekotemplet i Haga
     
    Kaffepaus utanför Victoria!
     
    Tivoli
     
    Ålkistan är den smala vattenvägen som förbinder Brunnsviken med Lilla Värtan i saltsjön. Kanalen öppnade 1864 och största tillåtna båtbredd är 4,0 meter - djupgående 2,5 meter.
     
    Undrar hur min terapeut (om jag hade någon) skulle förklara varför jag blir så lycklig av förfall...!
     
     Tillbaka i Bergianska trädgården efter lite mer än fyra timmars vandring. 21 331 steg.
     
    Trädgårdsmästare Kaili Maide som ansvarar för nyttoträdgårdarna i Bergianska trädgården.
     
     På Essigeleden på väg hem kom regnet.
     
     
    Efter några ärenden inne i stan vandrade min dotter och jag Strandvägen ut till Djurgården, där jag hade min bil. Vi handlade på ICA Kvantum i Värtan innan jag skjutasde hem henne och fortsatte sedan till Djurgårdens besökcentrum där jag hämtade mat. Kvällen tillbringade jag på älskade Blockhusudden, med hundvandring bland hästar och falska kantareller...
     
    Morgondagens vandring är bestämd och då får jag sällskap av en ledig Cecilia!

    Semester hemma i Stockholm - onsdag

     
     
    En stilla sista semestervecka i Stockholm skulle jag ha. Lata dagar med ryggen mot ett träd, med bok och kaffe. Visst har jag vilat längs Långholmens stränder idag, men jag har ju så svårt att sitta still, så jag for runt som vanligt kan man säga, men samtidigt njuter fullt ut! Att sedan hemma ta hand om en massa bilder och försöka få ner text på kort tid, blir nästan som ett jobb mitt i semestern. Men ett kul jobb. Jag lyssnade idag på Klas Östergrens sommarprogram och han berättade att som författare har han tillgång till 125 000 svenska ord. Undrar just hur många olika ord jag har använt till det här blogginlägget? Jag har ju ett väldigt enkelt skrivspråk och skriver som jag pratar ungerfär, men jag får väl träna på att utvidga mitt ordförråd både i tal och skrift.
     
    Jag har bestämt mig för att använda bilen så lite som möjligt den här veckan, så jag hängde på mig fotoryggan, startade spellistan med klassisk musik och började vandra mot Långholmen, tre broar bort från mitt hem. På Tranebergsbron var bil- och cykeltrafiken hård in mot stan och det var skönt att till slut gå trapporna ner mot Fredhällsparken. Där stannade jag en stund vid den vackra hängalmen och tänkte att även hängalmarna kommer att bli drabbade av almsjukan. Synd på denna favorit i så fall. Vid höghuset med adress Fyrverkarbacken 23 innan Västerbron, gick jag ner för att leta efter Linnés päronträd, som han beskriver i Flora Svecica 1755. Trädet sprider sig med rotskott och blommar i maj, men sätter aldrig frukt. Jag hittade inte trädet nu, men såg på en bild hemma att det står närmare höghuset än jag trodde. Försök att ympa på träden har tydligen gjorts i Rosendals trädgård, jag måste nog höra med dem hur det gått! Det blir ett nytt försök att se trädet vid Marieberg senare.
     
    Västerbron är 600 meter lång och om inte utsikten vore så fantastisk, så skulle bron vara jobbig att bestiga. Att vandra långt gör gott för mina trasiga knän faktiskt. Med bra skor och vila med jämna mellanrum,  kan jag gå långt eftersom jag har hyfsat bra kondition. Jag började mitt Långholms-besök med att ta en kaffe och kanelbulle vid Brofiket, där jag satt i en solstol vid Pålsundet och tittade på båtar som passerade och på nybörjare i kajaker som hade mer än lovligt svårt att navigera i den trånga kanalen. Värmen och solen är på min sida den här veckan och det ser ut att fortsätta någon dag till. Efter kaffestunden vid kanalen gick jag bort mot den märkliga valk-asken som står vid Heleneborgs båtklubbs lokaler. Jag vet två andra valk-askar i Stockholm, en i Humlegården och en annan finns i Ivar Los park på Bastugatan. 
     
    Längst ute vid Mälarvarvet, med anor från 1600-talet, finns järnskrot som formats till konstverk uppställt. Många försök har jag gjort, att försöka fånga den sköna kontrasten mellan konstskroten och Stockholmssiluetten i bakgrunden, men det blir aldrig som jag vill. Långholmen kallas för den gröna ön och det är lätt att förstå, dels när man blickar ut över ön från Västerbron, dels när man vandrar i den djungellika naturen inne på ön. 

    Det är en mycket grön och frodig ö och att träden trivs extra bra beror på att man på den tidigare så bergiga ön lade upp muddringsmassor när Barnhusviken och Klara sjö muddrades på 1870-talet, då järnvägen till Centralstation skulle byggas. Sjöbottnen från muddringen blev den bästa tänkbara markförbättring, grogrund och gödsling åt träd och buskar. Det var fängelsets fångar som utförde det tunga och skitiga arbetet att frakta muddermassorna från båtarna och upp på ön. I Strindbergs bok ´´När trädsvalan kom till Getapeln´´ beskriver han fångarnas slit med muddermassorna -  ´´att detta var helvetet´´.

     

    800 träd planterades i muddermassorna på norra sidan av Långholmen mellan Västerbron och östra spetsen av ön. Det var bland annat lönn, alm , ask, rönn och hägg. Träden kom från Bergianska trädgårdens plantskola som på den tiden låg i Vasastan. Annars är det nog knäckepil som man först lägger märke till när man närmar sig Långholmen från söder. Pilarna växer längs kanalen på öns södra sida och böjer sig vackert och vilt ut över kanalen. På 1880-talet muddrades även Pålsundet och Långholmskanalen och även då användes muddermassorna för att lägga på öns bergiga delar. Efter den muddringen planterades hela 2400 träd på Långholmen

     Jag kände att jag var tvungen att kasta ur mig lite fakta om min andra favoritö i Stockholm, men nog med fakta nu. När jag gick förbi badstranden gömde jag min kamera och gick hastigt bort till koloniområdet intill som lyser i gult nu på sensommaren, då rudbeckia och annat höstgult dominerar i lotterna. Borta vid Karlshälls gård var det fullt av folk, bland annat från SR och SVT, eftersom Annie Lööf höll sitt sommartal här idag. Hon hade just slutat talet när jag gick förbi och såg så ensam och ynklig ut där hon stod framför alla journalister som pepprade henne med frågor.

     

    Längst ute på västra spetsen av Långholmen satte jag mig med min bok en en stund, en liten segelbåt med röda segel gled fridfullt förbi på det blanka vattnet. En bit ifrån mig stod en man och fiskade, men jag såg inte att han fick något. Jag läste och han kastade sitt drag om och om igen. Jag måste börja fiska igen, det är ju både avkopplande och spännande! Apropå fisk, så åt jag lax och drack en öl borta vid Stora Henriksvik och det var underbart gott. Lasse (som startade ´´Lasse i parken´´) höll på att kärra ut sand på gångarna i trädgården och vi pratade en stund. Lasse och trädgårdsmästare Christina (som skapade den här vackra trädgården) bor på övervåningen i huset och arrenderar numera ut caféet.

     

    Det var dags att börja vandra hem igen, över tre broar - Långholmsbron, Västerbron och Tranebergsbron! Mina knän kändes bra när jag kom hem, efter 23 395 steg. I morgon lär det bli fler steg, då jag har planerat in en långvandring. En vandring som jag faktiskt aldrig gjort tidigare. Det blev ingen sovstund efter dagens vandring, eftersom tvättstugan väntade. 

     På lördag återvänder jag till holmen då det är Långholmsdagen.

     
    En favoritbrygga vid Pålsundet
     
    Valkasken
     
     Ingen med kamera missar väl att ta en bild här?
     
    Kerstins vackra rosäng slocknar nu för i år och hon får en välförtjänt vila, men jag antar att hon redan har börjat planera inför nästa år och jag ser fram mot att se vårlökarna blomma i hennes äng nästa vår. Cecilia bjöd på mängder av olika narcisser som Kerstin platerade i maj.
     
    Sommarens sista ros i Kerstins rosäng är Ghislaine de F´ligonde
     
    En kämpande stockros lyser upp under träden
     
     Annie Lööf pratar om jobb, trygghet och gröna frågor...!
     
     Jag fortsätter att läsa min semesterbok ´´Stockholms hjärta´´, några kapitel varje dag. Jag vill att den ska räcka till söndag.
     
    Jag är glad att mullbärsträdet klarade sig efter de tuffa vintrarna för några år sedan. Trädet såg ut att ge upp ett tag, men nu växter det och frodas i Stora Henriksvik!
     
     Laxlunch på Stora Henriksvik
     
     På väg hem, på andra sidan Västerbron!
     
    Pelarasp är ett lämligt träd om man vill ha ett högt och ett mycket smalt träd. De här träden står på Rålambsvägen på Kungsholmen
     
     Inne under hängalmens krona i Fredhällsparken
     
     Tranebergsbron, snart hemma!
     

    Semester hemma i Stockholm - tisdag

     
    Förr tyckte jag om att vandra ensam, resa ensam och upptäcka nya platser ensam. Så är det inte nu! Inte alls faktiskt! Den här veckan vilar jag semester hemma i stan ensam, det går bra, men det känns lite ovant och tomt. Trots det så har jag härliga dagar i min hemstad och började morgonen med en långfrukost. Jag växlade mellan Nyhetsmorgon på fyran och att läsa på balkongen, innan jag riggade för en dag på sjön...! Tunnelbanan tog mig till Hötorget och jag gick Brunkebergstunneln bort till Humlegården. Det brukar alltid sitta någon och spela musik där inne i den 231 meter långa tunneln, men idag var det tyst. Någon letade pokemonfigurer!
     
    Solen sken och det var perfekt värme när jag vandrade runt bland alla träden i Humlan, 90 olika träd och buskar finns det i den stora vackra, lummig parken mitt i stan! Jag har noga följt Sveriges högsta alm som står här och de senaste gångerna har jag sett att även denna alm har börjat torka i toppen och idag såg jag att det inte finns någon återvändo. Trädet kommer att dö i och fälls nog snart. Almsjukan är omöjlig att stoppa, trots att det tydligen ska gå att vaccinera träden, men jag har svårt att tro på det. På 70-talet var det här Sveriges högsta alm och kanske är den högst än idag, 36 meter högt och nästan 5 meter i omkrets. Almen är ett mycket vanligt träd i Stockholm och just nu i sommar tycker jag att jag sett ovanligt många döda träd. Men jag gläds åt alla friska träd i den här fina parken, bland annat den stora Platanen utanför KB.
     
    Jag hade en båt att passa vid Nybrokajen och gick Birger Jarlsgatan ner mot Nybroplan. När jag passerade Stureplan kände jag mig lite udda i mina shorts och fotoryggsäck, men snart skulle jag smälta in bland turisterna vid skärgårdsbåtarna. Som vanligt var jag alldeles för tidig, så jag gick in i Berzelii park en stund, satte mig på en soffa och såg mig omkring. Tänkte tillbaka till 2012 då jag skrev boken, där Berzelii fanns med och när jag beskrev duvorna som parade sig framför en kvinna på en bänk och hur hon började skratta. Längs Nybrokajen låg bland annat skärgårdsbåtarna Gustav III, Gustavsberg VII och Enköping. När jag satt på båten, såg jag en familj sakta komma gående mot båten och klev ombord, tio sekunder senare avgick båten från kajen. Tänk om jag också någon gång kunde vara så cool i stället för att nästan alltid hänga på låset, men jag har bestämt mig att jag en dag ska bli lugnare och alltid komma sent!
     
    Klockan tolv klev jag av på Fjäderholmarna, Stockholms närmaste skärgårdsöar som ligger strax utanför Blockhusudden på Djurgården och från båten såg jag kära Blockhusudden och huset där jag vaknade igår morse. Det var ganska lite folk på ön, där det säkert är packat under juli månad, men nu var det lugnt och stilla och jag vandrade runt den lilla ön med de många restaurangerna. Jag gick bort mot hantverksbyn och klättrade upp på berget intill, där utsikten ut mot skärgården och in mot Stockholm är mycket vacker. Syrener växte på berget mot väster och hit måste jag ju såklart åka i maj nästa år och fofografera dessa syrener när de blommar. Jag fortsatte bort mot solklipporna som under badsäsongen brukar vara fulla av solande människor.  Idag var det nästan tomt trots det vackra vädret. Jag tror att soldyrkarna har gett upp för i år och gör sig klara för att ta sig an hösten...! Själv är jag däremot inte alls klar att ta mig an någon höst! Det är jag aldrig, även om hösten ofta är vacker och med ett tempo i huvudstaden som passar mig.
     
    Jag passerade Jenny Linds ek och fortsatte bort mot Röda Villan där jag åt lunch. ´´Tre svenska smaker´´ bestod av Skagenröra på syrat rågbröd, Västerbottenpaj med Kalixlöjrom, gräddfil och lök, Dill-gravlaxrulle med senapssås. En perfekt lunch en ledig sensommardag på en skärgårdsö i Stockholm! När jag efteråt drack mitt kaffe, bakåtlutad i en solstol, tänkte jag att jag njuter verkligen fullt ut av den här semestern. Jag tänkte också att måtte den aldrig ta slut...! Mätt och belåten tog jag mig tillbaka upp på det höga berget där jag fortsatte att läsa min bok.
     
    Vi landade på Nybroplan 15.30 och jag vandrade sakta upp mot tunnelbanan som tog mig hem till Bromma igen. Även idag tog jag en liten lur i soffan när jag kom hem, till ljudet av flygplan som gick ner för landning över mitt tak...
     
    I morgon väntar nya äventyr!
     
    Bilderna i det här inlägget är tagna både med min Nikon 5100 och med min Iphone 6
     
     
     Fakta om Fjäderholmarna överlåter jag till Wikipedia!
     

    Fjäderholmarnas historia från 1800-talet


     Stora Fjäderholmen på en karta från 1811 med bebyggelse och trädgårdsanläggningar på den södra delen av ön.

    År 1849 köpte Stockholms stad in Fjäderholmarna för att använda ögruppen för deponering av latrin som förlades till Ängsholmen. Ångbåtspassagerarna som passerade öarna och även Lidingöbor klagade dock på stanken och latrindeponeringen upphörde därför på 1880-talet. Enligt 1862 års mantalslängd för Lidingö bodde 30 personer på Fjäderholmarna, de flesta förmodligen på Stora Fjäderholmen. Bland dessa fanns en tunnbindare, en timmerman, en gesäll och fyra arbetskarlar.

     

    På Stora Fjäderholmens södra udde fanns under senare delen av 1800-talet ett utsiktstorn, som senare byggdes om till restaurang och fick namnet "Grand Restaurant Bellevue". Restaurangen revs när Marinen övertog hela ögruppen 1918, och byggde en anläggning för slutmontering och förvaring av ammunition då man också sprängde ut ett antal bergrum. Landstigningsförbud rådde ända fram till 1976 då marinen lämnade ögruppen.

     

    Ett omtalat inslag i Fjäderholmarnas historia är det så kallade "brännvinskriget". Detta rasade i Stockholm under 1870-talet mellan det nya brännvinsmonopolet i Stockholm, det så kallade utskänkningsbolaget och "brännvinskungen" L.O. Smith med sitt "tiofaldigt renade brännvin" som hade rätt att bedriva handel med brännvin på Fjäderholmarna genom att det låg utanför stadsgränsen, mot att en avgift erlades till Stockholms hamn på 1 öre för varje försåld kanna (2,6 liter) brännvin som fördes in till Stockholm. Köpare av brännvin fick kostnadsfri transport till och från ön. Ångbåtar avgick två gånger per timme från Stockholm året runt.

     

    År 1982 togs förvaltningen av Fjäderholmarna över av Kungliga Djurgårdens Förvaltning. Efter ett omfattande renoveringsarbete kunde Stora Fjäderholmen öppnas med restauranger, kaféer, hantverkare, museer, gästhamn med mera.

     
     
    Frukost hemma i Bromma
     
    Nybrokajens trappa - det är inte jag som är med på bilden...
     
    Ombord
     
     Vi glider ut på Nybroviken
     
     I juli månad är Fjäderholmarna täckt av blommor, idag syntes spår av blomningen där veronica och johannesört vägrade att ge upp.
     
     Jag har inte så mycket zoom i mitt objektiv, men tillräckligt för att komma ganska nära bästa huset på Blockhusudden, där jag vaknade igår! Stenbryggan där jag satt är belägen utanför lusthuset.
     
    Den här eken kallas Jenny Linds ek efter en sägen som säger att den berömda sångerskan från Nyckelviken, där hon bodde under några somrar på 1860-talet skulle ha rott över till den stora Fjäderholmen för att sitta och läsa eller meditera under just denna ek.
     
     Idag fick jag användning av min nya mobil-laddare
     
    Innan färden till Fjäderholmarna vandrade jag runt lite i Humlegården!
     
    Platanen utanför KB
     
    Sveriges högsta alm i Humlegården är döende!
     
     I Berzelii park satt jag en stund när jag väntade på båten.
     

    Semester hemma i Stockholm - måndag

     Jag brukar inte fixa och förvränga bilderna till bloggen, men jag gjorde ett undantag med min morgonvy idag, för att försöka visa vilken tavla jag hade framför mig. Verkligheten är trots allt alltid vackrast. Cecilia tyckte att gräset såg konstigt ut...
     
     
    Att vakna en stilla augustimorgon på Blockhusudden tillhör det allra bästa i livet. Efter Frankrikeresan och resan till Skåne - som båda var fantastiska - kommer jag att min sista semestervecka befinna mig i ´´Mina drömmars stad´´ och först idag hittade jag det totala lugnet. Jag blev ensam kvar här ute i paradisen eftersom min kära Cecilia började jobba idag. Jag hinner sällan hjälpa till så mycket i hennes trädgård med utsikt över Stockholms innerskärgård, så tänkte jag att jag skulle göra en liten insats idag.
     
    Efter några timmars arbete med att skyffla gångar rena från ogräs, tog jag min bok och gick bort till stenbryggan (som man ser från fönstret på bilden här ovan). Det finns några få platser där jag stillar min oro och där mina andetag blir lugnare, så som Gotland och Österlen, men det finns ingen annan plats där jag kommer så till ro som här på Blockhusudden. När jag satt på stenbryggan och läste, gled båtar och fartyg förbi i det blanka vattnet, solen värmde efter nattens regn och jag kände mig nästan onödigt lycklig! Husen omkring mig är gamla och grönskan gör att det känns som om jag befinner sig på landsbygden, trots närheten till innerstaden. Här finns ingen störande biltrafik, buss 69 som rullar förbi då och då, är det enda tecknet på att jag inte befinner mig i början av 1900-talet. Hela den här platsen är som meditation eller ljuv poesi...!
     
    Tänkte att den här veckan ska bli en föraning om hur det kommer att bli när jag går i pension om några år. Att vara helt fri att göra precis vad som faller mig in. Då kommer jag att läsa många böcker på stenbryggan...och även skyffla en och annan gång i trädgården intill!
     
    Jag mötte upp Cecilia borta vid Ektorpet på Waldemarsudde där vi åt lunch, innan jag gick bort till en favoritbänk på Wudden och fortsatte läsa min bok Stockholms hjärta, som jag hittade på ett bokbord på Drottninggatan igår. En bok om Gamla Stan, skriven på 1940-talet av den danska konsthistorikern Christian Elling, det var på den tiden då Gamla Stan var förfallet, mystiskt och lite skrämmande. Idag är husen i Gamla Stan renoverade men fortfarande är där mystiskt och lite skrämmande. 
     
    Eftersom jag inte sovit helt bra under natten, då en viss ovanligt vacker Bichon havaneis, rört sig intill mig, åkte jag hem till Bromma och somnade på soffan. Jag har alltid trivts mycket gott i mitt näste här i Traneberg, men jag saknar redan Blockhusuddens stillhet. Här landar och lyfter flygplanen över mitt tak eftersom folk envisas med att vilja flyga rätt in i huvudstaden och bruset från Tranebergsbron är konstant. I morgon fortsätter semesterdagboken ´´Semester hemma i Stockholm´´
     
     Garagegången skyfflad och klar!
     
     
    Rondellen vid Strandvägen/Djurgårdsbron. Just nu märks mest Ekorrkorn (Hordeum jubatum) och Jätteverbena (Verbena bonariensis)
     
    Min lurviga kompis Lexus! På måndag blir det frisören!
     
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails