• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Rosendals slottsträdgård 2018

     
    Rosendals slottspark är en plats som jag ofta besöker och det är inte enbart för att trädgårdsmästaren heter Cecilia! Både under våren och sommaren fylls planteringarna av väl utvalda växter som blir till en harmonisk blomsterfest i den här kungliga trädgården! Jag har skrivit om platsen många gånger och visat mängder av bilder, men nu har jag lovat trädgårdsmästaren att hålla inne med berömmet ett tag, även om det är svårt!
     
    Det här är i varje fall sommarblommorna 2018 och så länge jag följt den här platsen så är det här den vackraste årgången! Frågan är hur hon ska toppa årets skönhetsupplevelse! Jag ska inte upprepa histora mm. om platsen, utan klicka i stället på länken här!
     
     
    Årets sommarblommor är:
     
    Lister och rundlar
    Antirrhinum 'Potomac Appelblossom' 
    Dahlia XXL rose
    Gaura 'Freefolk Rosy' 
    Ipomea 'Sweet Caroline' 
    Petunia 'Heavenly Blue'' 
    Petunia 'Table White' 
    Salvia 'Artic Blue' 
     
    Porfyrvasen
    Antirrhinum 'Potomac Appelblossom' 
    Cosmos atrosanguineus 'Eclipse' 
    Dahlia XXL rose
    Gaura 'Freefolk Rosy' 
    Ipomea 'Sweet Caroline' 
    Nicotiana sylvestris
    Nicotiana 'Whisper Rose Shades' 
    Petunia 'Heavenly Blue'' 
    Petunia 'Table White' 
    Salvia 'Artic Blue' 
    Salvia x hybrida 'Amistad' 
    Salvia 'Evolution Violet' 
    Verbena bonariensis
    Verbena bonariensis 'Lollipop' 
     
     
     
     
    Trädgårdsmästare Cecilia Adén i Rosendals slottspark
     
     

    Mitt första fria år, vecka 32 - Skiathos

     Porto Paradiso
     
     
     
    5-12 augusti 2018
     
     
     

    Efter två tidigare resor till den lilla vackra grekiska ön, ville min dotter så gärna visa sin favoritplats för sin pensionerade far och jag blev till min stora glädje bjuden av henne på den här fantastiska resan till Skiathos i Egeiska havet.

     

    Inflygningen och landningen på ön är lite av ett äventyr, då flygplatsen som byggdes 1984, har en av Europas kortaste landningsbanor och det gäller att få stopp på planet som annars riskerar att fortsätta ut i havet på andra sidan ön. Nu gick landningen bra och förväntansfull satt jag i bussen till hotell Atrium och såg ut över alla härliga stränder som vi passerade längs kusten. Det ska tydligen finnas ungefär 60 olika badstränder på den här lilla ön. Hotellet var mycket fint och byggd i olika etager i ett underbart virrvarr av huskroppar. Högst upp låg poolen, restaurangen och utomhusbaren. Utsikten var fantastisk och det kändes mycket bra att få vistas här i en vecka. Egentligen borde jag inte vara förvånad eftersom min dotter och resekompis har en förmåga att hitta fantastiska platser och få till perfekta resor.

     

    Det här blev en annorlunda resa för mig. I vanliga fall reser jag för att besöka vackra trädgårdar i Europa, eller se storstäder på Weekendresor. Nu fick jag i stället vila längs sagolika stränder under en solsemestervecka och det var oerhört skönt. En dag på stranden kunde se ut så här – hyra en solstol, ta första badet, läsa bok, slumra till en stund, bada igen, äta lunch och ännu mer bad och vila. Märkligt nog blev jag inte otålig av att vara stilla, som jag annars så lätt blir. 

     

     

    En dag följde vi med på en dagsutflykt med båt och första stopp var den märkliga och oerhört vackra stranden Lalaria, där det turkosblå vattnet är nästan overkligt klart och där stranden är fylld av mjukt formade vita stenar. Här stannade vi i två timmar innan vi fortsatte till Kastro som var Skiathos forna huvudstad och började byggas på 1300-talet högt uppe på klippan. Kastro som ockuperades av både venetianare och av turkar, övergavs 1829 då invånarna flyttade och grundade Skitahos stad.

    Vid Kastro åt vi lunch på en enkel liten restaurang, innan vi fortsatte färden förbi spännande grottor, för att sedan vända om och sätta kurs mot ön Tsougria med den fantastiska stranden där vi stannade i två timmar. Över en Mythos, bestämde vi att vi skulle återvända hit någon dag senare, för att vistas en hel dag på den lugna, vackra platsen. Vilket vi också gjorde, med en båt från gamla hamnen i Skiathos. Det ryktas att The Beatles en gång i tiden ville köpa ön! 

     

     

    Stränderna som vi besökte var alla fantastiska, även om favoriten blev den ljuvliga stranden på den grönskande ön Tsougria. En annan favorit var den underbara stranden som vi hade gångavstånd till från hotellet – Porto Paradiso!

     

     

    Hela Skiathos grönskade ljusgrönt i ett böljande skogslandskap och jag undrade först hur ön kunde prunka så i det heta klimatet. Senare upptäckte jag att trädbeståndet bestod av väl anpassade pinjeträd och olivträd, som trivs utmärkt i gassande sol på sandig mark. Barrträdsskogar hemma i Sverige är oftast mörka och dystra. Här liknar träden på håll en försommargrön lövskog hemma i Norden.

     

     

     
    Lalaria 
     
    Lalaria 
     
    Stranden vid Kastro
     
    Tsougria
     
     Pinje
     
     
     

    Ön har endast 6000 invånare och Skiathos stad är verkligen ljuvlig att vandra i. Jag trivdes bäst i de höglänta delarna där smala gränder slingrade fram längs vita bostadshus med små trädgårdar och utsikten var makalöst vacker. Nerium, blyblommor och bougainvillea blommade på många platser, men det var svårt att fånga det vackra med kameran i den gassande solen. Det var även mycket trevligt att vandra där restauranger och butikerna låg, längs de smala vackra gränderna i ett slingrande gatunät så som i medeltida städer, trots att största delen av staden byggdes i början av 1800-talet. Det var tur att inte stadsplanerarna brydde sig om att efterlikna norra Europas rutnätsplaner med raka gator.

     

    Restaurangerna var små, bord och stolar placerades längs gränderna och på små torg vilket skapade en trevlig känsla. Hela innersta delen av staden är bilfri, men vespor och mopeder smattrar förbi då och då, inget som stör direkt. Ja, jag tyckte verkligen om den här vita staden med färgglada inslag av restaurangmöbler, dörrar och fönsterkarmar. Jag skulle faktiskt vilja bo i en stad som inte planeras främst för biltrafik, som Stockholm fortfarande gör och där bilälskare som Stefan Sauk rasar över att cykelbanor börjar ta för mycket plats för bilarna.

     

    På Skiathos är det stränderna, naturen och den mycket trevliga staden som är det viktiga, här finns inte överdrivet många sevärdheter och jag tyckte för en gång skull att det var riktigt skönt. Nu har jag lärt mig att jag framöver kommer att lägga in en solresa då och då bland mina upptäckarresor.  

     

    Ännu en gång, tack så mycket min kära dotter för denna fantastiska vecka på underbara Skiathos! Jag förstår mycket väl varför du återvänder hit och vem vet, jag kanske också kommer tillbaka någon gång! Jag hoppas det!

     
     
     
     
    Blyblomma
     
     Granatäpplen
     
     från balkongen vid vårt hotell Atrium
     
    En glad stadsvandrare!
     
     
     
    Flera bilder har min dotter tagit och några är av olika anledningar tagna med mobilkamera!
     
     

    Mitt första fria år, vecka 31 - Djurgården blommar

     Utsikt från Pålsundsbron
     
     Långholmens strandbad
     
     
     

    30 juli – måndag

     

    28,5 grader

     

    I 28 graders värme släpade vi oss ner genom Tessinparken, min dotter och jag. Rosorna blommade fint men jag tycker att det är synd att det inte finns tid att putsa dessa tusentals rosor, så att de kan få remontera. Augusti är ju en viktig turistmånad för Stockholm. Vi fortsatte bort mot Karlaplan och vid järnaffären fotade jag katalpaträdets långa frökapslar - jag missade årets blomning som var tidigare än vanligt, som allt annat detta märkliga år. I mina anteckningar såg jag att trädet blommade just den här dagen 2012. Den stora fontänen som omsluts av höga almar, var igång här mitt på Karlaplan och folk sökte sig till de skuggigaste bänkarna för att vila. Sakta vandrade vi på Narvavägen, vars lindalléer tyvärr fungerar som parkeringsplatser. Vi nådde Djurgårdsbron och fortsatte förbi Nobelparken och ambassaderna, tills vi kom fram till Källhagen. Där blommade de röda rosorna fint och även blomsterurnorna. Värmen var oerhört tryckande när vi gick tillbaka över Gärdet.

     

     

     

    31 juli – tisdag

     

    29,3 grader

     

    Klockan hade passerat sju när jag parkerade bilen på Slipgatan, för att sedan gå över till Långholmen. Två saker ångrar jag denna varma sommarmorgon, jag glömde badbyxorna och jag ångar att jag inte tog med frukosten hit till Stockholms näst vackraste ö. Jag hade kunnat njuta av morgonkaffet på en av mina favoritbryggor i fullkomlig stillhet. Nästa gång ska jag planera min morgon bättre. Vattnet var lugnt och temperaturen hade redan  kommit upp till 26 grader, borta vid badplatsen simmade två personer med lugna simtag  och de såg ut att njuta. Vilken start på dagen!

     

    Som på många håll i Sverige kämpar naturen mot torkan och här på Långholmen som brukar kallas ´´den gröna ön´´ var marken på sina håll täckt av bruna löv. De träd och buskar som valt, eller slumpmässigt placerat sig på fet jord, klarar sig bäst nu. Vi har i ´´mannaminne´´ inte haft en sådan här varm och torr sommar, inte sedan mätningarna började för 260 år sedan, så vi har alltså inget att jämföra med. Vi får helt enkelt se nästa år, hur träd och buskar tagit skada av den långvariga värmen och torkan.

     

    På en informationsskylt på ön kunde jag läsa:

     

    Välkommen in!

    Arbetsmarknadsförvaltning anordnar en del i vår arbetsträning en restorativ trädgård – en trädgård för återhämtning.

    Vår ´´glänta´´ är till för alla och sköts och utvecklas av oss själva.

    Trädgården ska vara vilsam, vara i samklang med naturen och byggas av i huvudsak naturliga material.

    Nu är hjärtligt välkomna in för att vila en stund, eller ställa frågor till oss när vi är där.

     

    Det lät ju trevligt, så jag gick in i den lilla gläntan där något trots allt blommade i torkan. Hänsynsfull som jag är så vände jag dock om. En sliten man sov på parksoffan som var placerad mitt i trädgårdsgläntan. Alla var ju välkomna och han såg ut att sova gott!

     

     

    Min dotter har semester, så senare på dagen tog vi en tur till Sigtuna. Det är 10 år sedan jag var där och då var det vinter. Nu blev jag smått förälskad i idyllen vid Mälarens strand, som är Sveriges äldsta stad och fick sina första stadsprivilegier år 1010 av Olof Skötkonung. Vi vandrade en liten stund i gränderna, men hettan var för svår. Det är ju helt omöjligt att vistas utomhus nu, så med snabba steg gick vi mot bilen där AC:ns kyla väntade. Men en sak är säker, jag kommer snart att återvända till den här idyllen som ligger ndast 4 mil från Stockholm och jag förstår inte varför jag inte oftare har besökt denna pärla! Jag skämtade lite - eller gjorde jag verkligen det? – att jag skulle vilja bo i Sigtuna!

     

     
     
     
     Att välja sin plats
     
     Pålsundet med alla sina vackra träbåtar!
      
    Vacker blomning vid Källhagen på Djurgården
     
     Källhagen med Nordiska museet i bakgrunden
     
    Katalpaträdet på Karlaplan
     
    Drakegårdens vackra trädgård i Sigtuna
     
     Vackra Sigtuna
     
     

    1 augusti - onsdag

     

    30,5 grader

     

    Landade på Blockhusudden tidigt på morgonen. Efter kaffefrukosten vandrade jag längs stränderna med Lexus i total tystnad. Inga vindar och vattnet  helt stilla. Inte ett ljud från fåglarna. Måsarna som nu fått ut sina ungar från sina bon, har ingen anledning att skräna längre och jag saknar faktiskt ´´oljudet´´  från de vita kompisarna ute på sjön. Inte ens svanparet med sin enda unge, fräste åt Lexus när vi gick förbi lusthuset nedanför tomten. Båttrafiken hade inte kommit igång och det var nästan skrämmande lugnt här på Djurgårdens ostligaste udde. Det berodde inte endast på att jag har vaxproppar i båda öronen, naturen blir tyst i augusti. I varje gammalt trähus här på Blockhusudden, stod fönster på vid gavel och de som har fönsterluckor hade använd dessa för att hindra solen att nå in. Det är den 1 augusti och vi är på väg in i sensommaren.

     

    Vattnade ligusterhäcken noggrant på tomten, eftersom den är ett mycket viktigt insynsskydd. Många tror tydligen att det är bevattningsförbud i Stockholm, men Stockholm Vatten meddelar att så är inte fallet, det finns fortfarande gott om vatten i Mälaren...!

    Annars ägnar jag mig en hel del åt Klas Östergrens ´´I en skog av Sumak´´ och jag njuter verkligen när jag får läsa något nytt av min favoritförfattare.

     

     

    Jag såg ett minne på Facebook att jag just den här dagen 2015 gick på semester efter den mest arbetsamma sommar jag någonsin upplevt på Engsholm. Det hade tydligen varit en perfekt trädgårdssommar med lagom av allt väder, parken var frodig och det blommade vackert i överallt. Gräset hade jag  klippt fler gånger än normalt och när jag läser detta så det ännu mer tydligt att denna sommar 2018, är en katastrofsommar för natur, trädgårdar och för människor, som lider av torkan och hettan.

     

     

    2 augusti - torsdag

     

    28,4 grader

     

    Jag orkar inte med den här värmen längre!

    Det är alltid lika härligt att se sommarblommorna i Djurgårdens alla vackra trädgårdar och den blå planteringen i Lusthusportens park är i år extra fin, med det höga gräset som svävar över de blå och lila sommarblommorna. Här i parken mittemot Nordiska museet finns fem olika färgplanteringar, blå, gul, vit, rosa och röd och mina favoriter är alltid den blå och den vita. Som vanligt detta år så är det hopplöst att ta bra fotografier i det starka solljuset.  

     

     

    4 augusti  - lördag

     

    Planteringarna vid Rosendals slott lockar till täta besök och idag njöt jag speciellt av de två listerna framför slottet där de vita petuniorna växer ut på gångarna mjukt böljande. Runt porfyrvasen är blomstertobaken fantastisk i år, men under stark sol sluter sig blommorna, då de gör sig allra bäst morgnar och kvällar, eller vid mulet väder. 

     

    På borggårdssidan står de otroliga blomsterurnorna och Cecilias bild på hennes urna, fick i veckan 600 ´´likes´´ på Stockholms gröna rums Facebooksida och många berömmande kommentarer.

     

    Det här veckoinlägget kom en dag tidigare eftersom jag i morgon söndag, åker till en vacker Grekisk ö!

     

     

     Planteringen ´´Långkorven´´ vid Skansens norra entré
     
    Den mycket vackra blå planteringen vid Lusthusportens park.
     
    Den allitid så vackra vita planteringen!
     
    Och i den röda planteringen finns ofta några spännande växter.
     
    Jodå, Lexus är oftast med i trädgårdarna!
     
    Vid Rosendals slottsträdgård fortsätter den vackra blomsterfesten! 
     
    Rosendals slott
     
     Porfyrvasen framför Rosendals slott.
     
     Cecilia vid sin galet vackra urna vid Rosenddals slott. Lexus är en av oss som beundrar det vackra!

     


    Mitt första fria år, vecka 30 - I en salongsbåt runt Djurgården

    Reine och Helens vackra salongsbåt Alwilda vid KMK i Stockholm
     
    Kapten Reine
     
    Vi glider in i Djurgårdsbrunnskanalen
     
    Vi passerar Strandvägen och skålar med vatten!
     
    Cecilia njuter av båtresan
     
    Cecilias hus ´´Dufvan´´ på Blockhusudden. Det fina röda huset med det vackraste läget!
     
    Cecilia och Helen ser ut att ha det ganska bra!
     
    Café Blockhusporten
     

     

    23 juli – måndag

     

    25,8 grader

     

     

    Väderprognosen visade att det i veckan kan bli 35 grader i Stockholm och Sverige brinner fortfarande! Det pågår 25 skogsbränder i landet, fyra av dem är enormt stora och brandpersonal från flera länder i Europa hjälper till med släckningen. Det är bara en tidsfråga innan det börjar brinna i våra trakter också. Tidigare har vi pratat om sommaren 1994 som den torraste och varmaste, 2018 kommer det att stå i historieböckerna om!

     

     

    På väg hem från ögonläkaren på Östermalmsgatan, gick jag genom Humlegårdens lindalléer där marken var täckt av nedfallna löv, precis som i oktober.

     

     

    24 juli – tisdag

     

    28,6 grader

     

     

    Vi gav oss av tidigt från stan Cecilia och jag, och hade som första mål Örebro stadspark. Varje gång jag åker söderut på E20, besöker jag en av Sveriges finaste stadsparker, kanske mest för att se hur blomstergatan med sommarblommorna ser ut.  Det är ett nytt tema varje år och i år går planteringarna i gult, orange, lila och vitt. Egentligen har jag alltid haft svårt för det gula i trädgårdar, men den här blandningen från Holländska Verver, var väldigt fin tyckte vi båda.  Temperaturen låg runt 30 grader även här i Örebro, men parken vattnas och vi kunde njuta av fräscha blommor och vandra på grönt fräscht gräs.

     

    Resan fortsatte mot Läckö slott, som var huvudmålet på vår snabbresa. Efter ett stopp i Mariestad där vi handlade – bland annat Mariestads öl - körde vi sista biten ut mot Läckö och landade på en mycket het slottsparkering. Jag hade genom Instagram tagit kontakt med trädgårdsmästare Simon Irvine och vi bestämde oss för att ses för att hälsa i trädgården. Flera gånger under en femton års period har jag besökt Läckö och varje gång har Simon haft semester, men nu var han äntligen på plats.

     

    När man genom entrétrappan vandrar ner till den vackra köksträdgården som är skyddad av murar åt alla håll, omfamnas man av höga kungsljus och ålandsrot som växer vilt och vackert bland trapporna, där även pipörten fortfarande blommar. Den här dagen klipptes buxbomhäckarna, som inramar de olika odlingskvarteren och snören var spända för att häckarna skulle bli perfekt formade. Det var trevligt att få prata en stund med den legendariska trädgårdsmästaren som skapat denna vackra köksträdgård, på en plats där det för 28 år sedan endast fanns en gräsmatta. Det här är alltså hans verk och redan från början planerade han in den fantastiska pergolan mitt i trädgården, som först nu ser ut som han tänkt. Inne i pergolan finns bänkar där de som söker skugga kan vila. Vila i skugga vill man ju göra hela tiden denna heta sommar.

     

      

    Simon Irvine är trädgårdsdesigner och har bland mycket annat skapat rosenträdgården i Wij trädgårdar i Ockelbo och har även gett ut två böcker, Om trädgårdar från 1998 och I kökslandet från 2004. Han är verkligen så som man förställer sig en riktig trädgårdsmästare, kunnig, lågmäld och vänlig, och med rätt outfit. Han berättade att hans hatt finns att köpa på NK i Stockholm! Simon som är 66 år och inte har några planer på att gå i pension, är utbildad vid Royal Botanic Gardens i Kew och har bl. a varit trädgårdsmästare hos National Trust.

     

    Hämtat från Simons hemsida:

     

    Simon Irvine är en flitigt anlitad och mycket uppskattad föreläsare 
    och har medverkat i många olika sammanhang – på universitet och 
    olika trädgårdsutbildningar, på konferenser om trädgårdsterapi, om trädgård och mat och om trädgårdsturism, på bibliotek och museer, 
    hos studieförbund, trädgårdssällskap och andra kulturorganisationer.

     

     

    Trädgården är vacker med sitt läge vid Vänerns strand, men visst märks det att vi befinner oss i en extremt het sommar. Även om trädgårdens växter får det vatten de behöver så är som om de kämpar i den brännande solen. Grönsakerna som är sådda i svängda vackra linjer ser som vanligt fina ut och kålen är fantastisk. Odlingarna är självklart ekologiska och allt ätbart tar restaurangen hand om!

     

     

    Det gick inte att vistas så länge i trädgården då solen brände över växter och människor, så vi åkte bort och checkade in där vi skulle bo. På Läckö Strand finns olika boenden, camping, vandrarhem och Bed & Breakfast. Vi hade valt B&B och det var ett helt ok rum - vi skulle ju bara bo där i en natt. Vi tog bilen för att utforska omgivningarna lite och upptäckte att det fanns ett café som heter Djurgårdsuddes café och även gästgiveri Traneberg, vilket var mycket märkligt, Jag bor ju i Traneberg hemma i Stockholm och Cecilia bor på Blockhusudden på Djurgården. Vi brukar säga udden. Någon slags tecken kanske?

     

    Vi åt nere vid Spikens fiskehamn innan vi återvände till Läckö Strand, där vi tillbringade kvällen vid sandstranden, med utsikt över Europas fjärde största insjö. Det blev en riktig skön kväll då temperaturen var mer anpassad för oss nordbor. Jag brukar inte ha problem att bada i ganska kallt vatten, men när vattnet nådde knäna kändes det som om någon stack knivar in i benen. Så oerhört kallt var vattnet. Ofattbart efter den långvariga värmen.

     

    .

     

    25 juli – onsdag

     

    30,9 grader

     

     

    40 mil hem från Läckö till Stockholm i 30 graders värme, men i bilen var det svalt och skönt. Naturen var inte riktigt lika utbränd söderut, som den är i Stockholmsområdet.

     

     

    26 juli – torsdag

     

    31,4 grader

     

     

    Mellan klockan 02-05 i natt sov jag ute på balkongen! Temperaturen var perfekt, jag somnade direkt och vaknade när solen nådde i mitt ansikte. Det sägs att det ska komma regn på söndag – fan trot!

     

    Gömmer mig från sol och hetta inomhus med böcker framför fläkten!

     

    På nyheterna såg jag att äppelskörden kan bli rekordstor i år. Mycket sol, bevattning och inga svampsjukdomar eller insektsangrepp!

     

     

    27 juli – fredag

     

    30,6 grader

     

     

    Bränderna rasar fortfarande i Sverige och i flera andra länder i Europa. Högtrycket och värmen ligger kvar. Det utlovade regnet på söndag har tagits bort i prognosen.

     

     

    Det var över 30 grader varmt när vi blev hämtade vid Blockhusuddens brygga och förväntansfulla klev ombord på den vackra gamla salongsbåten Alwilda, som vi skulle färdas med runt Djurgården. Den 12 meter långa salongsbåten som byggdes 1917, var just en sådan skönhet som jag skulle vilja se och fotografera i Djurgårdsbrunnskanalen, men aldrig lyckats upptäcka där bland alla skrytiga plastbåtar. Nu fanns vi själva i kanalen ombord på en mycket vacker båt som folk på andra båtar, tittade på med beundran i blicken och några kommenterade också – fin båt! Det var verkligen en fantastisk känsla att sakta få färdas runt ´´vår´´ ö i Stockholm och när vi passerade Cecilias hus på Blockhusudden blev jag lite extra varm i hjärtat! Det fina röda huset med det vackraste läget! Djurgårdens stränder är lika bedårande vackra från sjösidan som från land. Vi pekade på byggnader –där är Bonniers, Wallenbergs och Krügers!

     

     

    Vi angjorde den långa bryggan vid Kungliga Motorbåt Klubbens som sträcker sig från Djurgårdsbron och bort mot Diplomatstaden. Där skulle de övernatta för att sedan fortsätta sin färd dagen efter. Vi satt i båten och pratade och de svaga vindarna från öster svalkade skönt.  Stort tack Reine och Helen för den fantastiska turen med er vackra båt!

     

     

    Vi stirrade ut mot sydväst för att försöka se den omtalade blodmånen (århundradets längsta månförmörkelse) som skulle visa sig efter 21.30 här i Stockholm. Tyvärr så fylldes himlen av moln just den här kvällen. I en månad har himlen varit molnfri, men precis ikväll så dök de upp och skymde månen. Folk hade samlats på Blockhusudden för att sitta på första parkett, men de fick besvikna lämna udden.

     

     

    28 juli – lördag

     

    27,6 grader

     

     

    Mulet! Några droppar regn föll och då menar jag verkligen ´´några droppar´´!

     

     

    29 juli – söndag

     

     

    Väcktes ur min dåliga nattsömn av åska som mullrade och regn som slog mot rutan. Äntligen dundrade ett åskväder in över oss och blixtarna studsade över staden. Himlen öppnade sig och regnet vräkte ner. Folk gick ut på balkongerna och bara stod där och tycktes njuta av att vädret verkligen kunde förändras den här sommaren. Någon hade glömt att ta in stolsdynor och kläder. Tyvärr drog regnet förbi alldeles för fort och senare på morgonen blev det lika klibbigt varmt igen, även om vissa moln skymde solen då och då.

     

     

     

    Funderade lite över blogg och Facebook igen. På bloggen får jag få kommentarer till mina inlägg, men när jag länkar dem till Facebook, så blir det en hel del kommentarer och väldigt många ´´likes´´ där i stället. Det är ju bloggen som betyder mest för mig och jag är glad åt de få kommentarer som jag får! Det finns ju trots allt några få som fortsätter att kommentera.

     

     

    Som vanligt är det så att de snabba sociala medierna som Facebook, Instagram och Snapchat,  är lättats att ta till sig i dessa hetsiga tider. Långa texter i sociala medier är för tröttsamt. Ändå vill jag fortsätta och gå i mål den 31 december med min dagbok ´´Mitt första fria år´´ på bloggen. Det är 22 veckor kvar innan jag ska försöka skriva mer normala inlägg igen.

     

     
     
     
     
    Läckö slotts trädgårdsmästare Simon Irvine och en pensionerad trädgårdsmästare från Engsholms slottspark!
     
     Läckö slottsträdgård
     
     Läckö slott
     
     Örebro stadspark
     
    Cecilia fotograferar i Örebro stadspark
     
     Rosenrobinia blommar om i Örebro stadspark
     
     Klockan var 05.00 och jag vaknade efter att ha sovit på balkongen sedan 02.00.
     
     Humlegården sommaren 2018
     

    Läckö slottsträdgård 2018

     Trädgårdsmästare Simon Irvine mitt uppe i arbetet och f.d. trädgårdsmästare Hasse Wester!
     
     
     
    24 juli 2018
     

     

    Jag hade genom Instagram tagit kontakt med trädgårdsmästare Simon Irvine och vi bestämde oss för att ses för att hälsa i trädgården. Flera gånger under en femton års period har jag besökt Läckö och varje gång har Simon haft semester, men nu var han äntligen på plats.

     

    När man genom entrétrappan vandrar ner till den vackra köksträdgården som är skyddad av murar åt alla håll, omfamnas man av höga kungsljus och ålandsrot som växer vilt och vackert bland trapporna, där även pipörten fortfarande blommar. Den här dagen klipptes buxbomhäckarna, som inramar de olika odlingskvarteren och snören var spända för att häckarna skulle bli perfekt formade. Det var trevligt att få prata en stund med den legendariska trädgårdsmästaren som skapat denna vackra köksträdgård, på en plats där det för 28 år sedan endast fanns en gräsmatta. Det här är alltså hans verk och redan från början planerade han in den fantastiska pergolan mitt i trädgården, som först nu ser ut som han tänkt. Inne i pergolan finns bänkar där de som söker skugga kan vila. Vila i skugga vill man ju göra hela tiden denna heta sommar.

     

     

    Simon Irvine är trädgårdsdesigner och har bland mycket annat skapat rosenträdgården i Wij trädgårdar i Ockelbo och har även gett ut två böcker, Om trädgårdar från 1998 och I kökslandet från 2004. Han är verkligen så som man förställer sig en riktig trädgårdsmästare, kunnig, lågmäld och vänlig, och med rätt outfit. Han berättade att hans hatt finns att köpa på NK i Stockholm! Simon som är 66 år och inte har några planer på att gå i pension, är utbildad vid Royal Botanic Gardens i Kew och har bl. a varit trädgårdsmästare hos National Trust.

     

     

    Hämtat från Simons hemsida:

     

    Simon Irvine är en flitigt anlitad och mycket uppskattad föreläsare 
    och har medverkat i många olika sammanhang – på universitet och 
    olika trädgårdsutbildningar, på konferenser om trädgårdsterapi, om trädgård och mat och om trädgårdsturism, på bibliotek och museer, 
    hos studieförbund, trädgårdssällskap och andra kulturorganisationer.

     

     

    Trädgården är vacker med sitt läge vid Vänerns strand, men visst märks det att vi befinner oss i en extremt het sommar. Även om trädgårdens växter får det vatten de behöver så är som om de kämpar i den brännande solen. Grönsakerna som är sådda i svängda vackra linjer ser som vanligt fina ut och kålen är fantastisk. Odlingarna är självklart ekologiska och allt ätbart tar restaurangen hand om!

     

     

    Det gick inte att vistas så länge i trädgården då solen brände över växter och människor, så vi åkte bort och checkade in där vi skulle bo. På Läckö Strand finns olika boenden, camping, vandrarhem och Bed & Breakfast. Vi hade valt B&B och det var ett helt ok rum - vi skulle ju bara bo där i en natt. Vi tog bilen för att utforska omgivningarna lite och upptäckte att det fanns ett café som heter Djurgårdsuddes café och även gästgiveri Traneberg, vilket var mycket märkligt, Jag bor ju i Traneberg hemma i Stockholm och Cecilia bor på Blockhusudden på Djurgården. Vi brukar säga udden. Någon slags tecken kanske?

     

    Vi åt nere vid Spikens fiskehamn innan vi återvände till Läckö Strand, där vi tillbringade kvällen vid sandstranden, med utsikt över Europas fjärde största insjö. Det blev en riktig mysig kväll då temperaturen var mer anpassad för oss nordbor. Jag brukar inte ha problem att bada i ganska kallt vatten, men när jag gick i här kändes det som om någon stack knivar in i benen. Så oerhört kallt var vattnet. Konstigt efter den långvariga värmen i hela Sverige.

     
     
     
    Trädgårdsmästare Simon Irvine på Läckö och Cecilia Adén, trädgårdsmästare på Djurgårdsförvaltningen i Stockholm.
     
     Kväll på Läckö Strand
     
     På återseende Läckö slott!

    Örebro stadspark - sommarblommor

     
    2018 
     
     
     
    2016
     
     
     
    2015
     
     
     
     2013
     
     
     
    2012
     
     
     
    2011
     
     
     
    2010
     
     
     
    2008
     
     

    Örebro stadspark 2018

     

    Mitt första fria år, vecka 29 - Extremvärme!

     Entrén till Rosendals slott på Djurgården
     
     Min Brommabalkong
     
     
     
      

    16 juli – måndag

     

    30,8 grader

     

    Ännu en stekande het dag! Det går inte längre att äta frukost ute på Brommabalkongen. Det är för varmt! På TV4 Nyhetsmorgon har programledarna tydligen äntligen förstått att värmen och torkan är ett stort problem och de pratar nu inte bara om att sola, bada och grilla.

     

    Över 30 grader varmt i Stockholm och egentligen borde jag väl suttit framför fläkten och läst en bok hela dagen, men jag tog en liten tur till Gamla Stans förmiddagssvala gränder, mest för att röra på mig en stund. Den heta luften dallrade mellan husen i stan och det iskalla vattnet jag hade med mig i flaskan, blev snart ljummet. Gamla Stan var ännu inte fylld av turister den här tiden på dagen, men jag led med de turistgrupper som trots allt dök upp i gränderna. Något perfekt guideväder var det verkligen inte. 

     

    Som vanligt tittade jag in till Järnpojken vid Bollhustäppan, som idag var naken. Ingen huvudbonad och ingen halsduk. Som vanligt tog jag också mitt kaffe på Café Under kastanjen i kvarteret intill, där jag satt ute länge och njöt i skuggan under det stora trädet.

     

     

     Skeppar Olofs gränd i Gamla Stan

     

     

    17 juli – tisdag

     

    30,9 grader

     

    Det brinner i skogar på många håll i Sverige och vattenbombplan från Italien och Frankrike är på väg till de drabbade områdena. Hettan är olidlig och slår alla andra tidigare rekord. Jag är glad att jag inte jobbar längre. Mitt första år som pensionär känns märkligt på grund av extremvädret och inget är sig likt i sommar-Stockholm. Fläkten går hela tiden hemma i Brommanästet och jag aktar mig för solen som bränner så starkt nu. Fortfarande inget regn i sikte i tiodagars prognosen och temperaturer runt 30 grader.

     

    Jag hade planerat flera fotoprojekt i Stockholm den här sommaren, men har fått skjuta det på framtiden. Bland annat hade jag tänkt fota och skriva om Stockholms innerstads kyrkogårdar. Att fotografera trädgårdar och parken den här sommaren är inte intressant.

     

     

    En lunch med min dotter inne i stan är alltid lika trevligt och jag klev in i en het tunnelbanevagn som tog mig till Odenplan. Min vanliga vandring är Drottninggatan ner. I Spökparken renoverades gräsmattorna så parken var avstängd, men arbetet ska tydligen vara klart nu i juli. Uppe i Tegnérlunden var det nästan tomt på folk och jag antar att man håller sig inne i den här galna värmen. Det ska bli över 30 grader i Stockholm i dag igen. Några enstaka personer låg på filtar i skuggan och i plaskdammen plaskade ett barn omkring.

     

    Det är verkligen som att gå in i en secret garden mitt i city när man stiger in i Centralbadets trädgård. Den är så perfekt anlagd med den njurformade dammen och den vackra fontänen med Triton. Träden, buskarna och perennerna passar alldeles utmärkt här inne och det blir till en lummig, lite hemlig trädgård, dit man kan gå när stressen i city blir för stor. För den här trädgården ligger verkligen mitt i city, som en oas.

     

    Som vanligt var det grönt och frodigt på grund av att all grönska här bevattnas ständigt antar jag och det känns som om trädgården inte bryr sig om torkkatastrofen utanför. Skugga finns det gott om här där alla trädkronor bildar ett tag över trädgården. Jag satt en stund på en bänk och bara njöt av svalkan och den mycket vackra platsen.

     

    Vandrade vidare genom Brunkebergstunneln bort mot Humlegården där Linnéplanteringen ännu en gång gjorde mig besviken. Jag får sluta att gå hit helt enkelt!

    Just nu blommar ingenting i den stora runda planteringen runt vår blomsterkung och det är i sig lite märkligt. Borde det inte blomma något nu när turisterna besöker vår stad? Och varför är planteringen fortfarande full av ogräs? Jag förstår tanken med att plantera stäppsalvia i en ring runt hela planteringen, men det räcker inte. Första åren efter det att planteringen nyplanterades tyckte jag om den här ängslika rabatten, men jag tycker att en sådan här framträdande plats borde ha en mer ordnad struktur. Inte strikt uppdelade växter, men någon slags idé, både vad gäller utformning men även en tanke när växterna ska blomma. Jag låter den här platsen få vara ifred från mig nu i år och hoppas att den här vackra platsen runt vår världsberömda blomsterkung, ska få blomma vackert framöver, Det är han värd vår käre Linné!

     

     

     

    18 juli - onsdag

     

    30,6 grader

     

    Vaknade ute på Blockhusudden och det fläktade skönt in från sjön. Ostliga vindar! Ingen förändring i vädret. Över 30 grader och knastertorrt. Det brinner fortfarande i skogarna över stora delar av Sverige och de som får lämna sina hem  måste känna sig som om de befinner sig i en skräckfilm. De fyra italienska och franska vattenbomplanen ska stanna i 8 dagar är det sagt, men det blir nog längre. Inget regn i sikte. Det är skrämmande att läsa SMHI:s tiodagarsprognos, som bara visar sol och 30 grader. Många träd fäller sina löv och det känns höstlikt, trots den intensiva hettan. 

     

    På morgonen gick Cecilia och jag i snabb takt - utan Lexus -  till Rosendals slott och Rosendalsterrrassen för att titta till de vackra sommarblomsplanteringarna som Cecilia skapat och som hon inte sett på en vecka. Mycket vackert har hon komponerat genom åren, men årets sommarblomsplantering i Rosendals slottspark måste vara det vackraste hon gjort! Allt så mycket fint ut och slottsparken är som sagt vackrare än någonsin. Vi fotograferade i det besvärliga ljuset och jag tänkte vänta in bättre fotoväder för att ta bilder och skriva mer om årets sommarblommor här framöver. Vid de här två trädgårdarna vattnas allting, även gräsmattorna och det kändes mycket märkligt att gå på grönt friskt och mjukt gräs igen, så som det normalt ser ut i Sverige på somrarna. Utanför bevattnings området är marken bränd av solen och det ser verkligen skrämmande ut. 

     

    Vi gick tillbaka i hettan och valde skogen mitt inne på Djurgården, sista biten vinglade jag nästan av den tryckande värmen. Resten av dagen vilade vi i skuggan i trädgården och njöt av den fläktande vinden som lurade hettan. Lyssnade på Sommar i P1. Båtar låg stilla ute på sjön och folk badade överallt. De enda blommor som syns längs stränderna är renfana, röllika och tistlar. Trots katastrofvädret, så måste jag erkänna att kvällarna är ljuvliga. Temperaturen understiger inte 20 grader på nätterna. Jag känner inte igen mitt Sverige i år. 

     

     
     
    Trädgårdsmästare Cecilia sitter på slottstrappan.
     
    Rosendals slottsträdgård
     
     Rosendalsterrassen
     

     

    19 juli - torsdag

     

    28,9 grader

     

    Jag väcktes av Lexus klockan sex, men inte för att han ville gå ut, utan mer för att bara väcka mig. Sedan somnade han hos sin matte igen! Det var ingen idé att somna om så jag tog med mig frukosten ut på altanen och den här morgonen låg vattnet helt stilla. 24 grader tidigt på morgonen och det är en omöjlighet att vistas i solen. Läste om bränderna som härjar på cirka 40 olika platser i landet. de värsta bränderna härjar i Gävleborgs län, Dalarna och Jämtlands län. 

     

    Jag lever mig in i Cecilias semester nu och känner mig ledig. Tillvaron är lugn och kravlös med lagom vila, blandat med korta utflykter. På förmiddagen åkte vi ut till Färingsö. C ville visa mig en mysig thairestaurang som ligger mitt ute på landet och det var verkligen ett ställe i min smak. Det lugna läget, den enkla men trevliga uteserveringen i lite Thailändsk stil, en fin liten gårdsbutik, försäljning i mindre skala av växter och så den gudomliga maten!  Vi hade en riktig skön stund och av någon anledning skymdes solen av moln just under vårt besök.

     

    Under resan till och från Juntas restaurang var faktiskt ganska skrämmande. Björkarnas gula blad faller av och och väldigt många andra träd tappat löven och ser döda ut. Det kändes som att åka genom ett område som drabbats av något typ av katastrof och så är det kanske också. Läget blir allt allvarligare för varje dag och väderprognoserna lovar fortsatt sol och hetta.

     

    Hundratals starar flyger från ek till bok och måste väl vara ute efter ollon?

     

     

    Juntras Grönt
     
    Lexus hänger med oss på altanen och lyssnar på Sommar i P1
     
     Cecilias stora blomsterlådor svämmar över allt mer av allt det vackra!
     
     Rosen 'Ghislaine de Féligonde' 

     

    20 juli - fredag

     

    29,9 grader

     

    Morgonhetta. Frukost i 25 grader. 56 bränder härjar i landet. Det är skrämmande!

     

    Vi for till Ulriksdals slottspark, hämtade upp min dotter i stan och hennes halvsyster i Solna. Vi försöker göra en kort utflykt varje dag trots hettan och sedan med gott samvete hänga i skuggan på altanen och lyssna på Sommar i P1. Idag Ulf Lundells sommarprat från 2007 och Monika Ahlbergs från 2014. I slottsparken ville vi se planteringarna inne i de gamla boskéerna från 1700-talet, som i år inte var lika vackra som under de senaste åren, men vi hade en trevlig stund och åt lunch vid Slottscaféet i skuggan under ett stort parasoll. 

     

    Denna galna sommar då skogar brinner, naturen flämtar och träden fäller sina löv, tillbringar jag största delen av min tid på Blockhusudden på Djurgården, i ett gammalt charmigt hus från 1800-talet, vid öns östra strand. Utsikten är fantastisk och jag kommer aldrig att se mig mätt på inloppet från skärgården in mot staden. Det är så rogivande att höra vågorna bryta mot stranden och det är till och med lugnande att höra måsarna skräna ute på Fjäderholmarna och vid Engsholmen. Värme sent in på kvällen är ovanligt i vårt land och det känns nästan fel att gå och lägga sig. Lexus vill verkligen inte gå in när det är dags att sova, utan tittar undrade på oss när vi gör oss klara att avsluta kvällen på altanen.

     

    Vi gjorde ett hastigt besök i Tessinparken som med sina 4000 rosor så prydlig ut, rensat och fint i planteringarna. Synd bara att det inte finns tid att klippa överblommade rosor så att de kan remontera. Gångarna hade fått nytt grus och även om det var ett för tjockt lager som var svårt att gå på, såg det fint ut!

     

    På kvällen var det dags för vår powerwalk, som vi tänkt ska bli kvällsrutin. Vi gick saltsjösidan bort mot Biskopsudden och upp mot Rosendals slott för att ännu en gång den här veckan se Cecilias sommarblomsplanteringarna. Ljuset var vackert och lugnt och jag tog en hel del bilder. Jag vet ingen annanstans i Stockholm där man kan se denna prakt av sommarblommor. Behagliga och harmoniska färger och ett mycket bra val av blommor, gör den här platsen till ett litet blomsterparadis här på Djurgården!

     

     

     Ulriksdals slottspark
     
     Igelbäcken i Ulriksdals slottspark
     
    Hårlemans boskéer i Ulriksdals slottspark
     
     Afrikas blå lilja i Ulriksdals slottspark
     
     Tessinparkens 4000 rosor

     

     

    21 juli - lördag

     

    27,0 grader

     

    Det var något som var annorlunda den här morgonen. Något som inte stämde! När jag öppnade altandörren såg jag att 0,6 mm regn hade vräkt ner över trädgården och marken var våt...i en kvart! Men morgonen fortsatte att vara mulen och vi kunde äntligen gå en längre promenad med Lexus. När vi vilade på bänken vid Isbladskärret sjöng en Gärdsmyg sin vackra sång för oss i den annars så tysta naturen. 

     

    Vi vilar i värmen. Hänger på altanen och fortsätter att lyssna på äldre sommarprogram, idag letade vi fram ett  sommarprat från 2003 med Lasse Krantz, som börjar med att berätta om hur han blev besatt av trädgård och odling. Jag låg och såg med kisande ögon hur en gammal träsegelbåt utanför tomten förflyttade sig stilla fram på det blanka vattnet. Måsarna är lika energiska som vanligt och svanparet som endast fick en unge i år, glider fram längs stränderna. Ute på grynnan sitter några skarvar och torkar sina vingarna. Jag har bytt eftermiddagskaffet mot eftermiddagsvatten. Vi dricker så mycket vatten som vi behöver och anstränger oss så lite som möjligt. Tillvaron just nu är en enda längtan efter regn och att den svala kvällen ska komma!

     

    Tyvärr så nås vi hela tiden av nyheter om skogsbränderna. Nu idag drog ett blixtbälte in över norra Sverige med 3400 blixtnedslag på en timma och nya bränder startade. Det känns om en ond makt har satt sina klor i landet där nu 68 skogsbränder härjar. När ska detta få sitt slut? När kommer det räddande regnet? 

     

     

     

    22 juli - söndag

     

    26,1 grader

     

    Jo då, hettan fortsätter och skogsbränderna sprider sig och blir fler för varje dag och i väderprognoserna syns inte en droppe regn!

     

    Jag älskar verkligen att besöka trädgårdar och finns det ett café i närheten blir det såklart ett extra plus. I den här tropiska hettan på över 30 grader under dagarna, har vi den här veckan gjort flera utflykter på förmiddagarna, för att på eftermiddagarna hänga i skuggan på altanen och halvsovande lyssna på sommarprogram. En mycket behaglig tillvaro. Vi hade planerat en utflykt mot Upplands Väsby idag och jag tänkte att jag nog inte orkade fara iväg igen, men Cecilia övertalade mig och vi tog med oss Lexus och åkte i en kall bil ut mot UVB. 

     

    The nut house

     

    Första stopp var trädgårdscaféet The nut house som ligger vid Torsåkers slott i Upplands Väsby. En stillsam plats med café, gårdsbutik och försäljning av växter. På hemsidan kan man läsa ´´Med anor från svunnen tid bygger vi sedan 2005 igen upp en grönskande oas för dagens trädgårdsälskare och dig som söker ro och en vacker miljö´´  Vi njöt av en räkmacka i skuggan av ett fruktträd, innan vi fortsatte till Sanda Cottage som ligger 7 minuters bilväg från The nut house!

     

    Sanda Cottage

     

    Det är Stefan Jösse Jonsson och Veronica Axelsson som bor här i Upplands Väsby, 23 km norr om Stockholm. Här har de skapat ett litet trädgårdsparadis på drygt 1000 kvm. Det är 10 år sedan de flyttade hit och då bestod trädgården av gräsmatta. De här duktiga människorna har sedan skapat en mycket vacker trädgård med många olika rum och där man hela tiden överraskas av något man passerar. Här kan man inte överblicka hela trädgården med en blick, utan man vandrar ut och in i fantastiska trädgårdsrum. Idag hade de öppet hus och vi passade på att besöka deras Sanda Cottage, vilket flera andra också gjorde. Vi hittade ett trädgårdsrum intill ett litet tomatväxthus, där vi fikade i skuggan.

     

    Vi blev verkligen imponerade av den här trädgården som inte liknar någon annan jag sett. Det syns och märks att de skapat den här platsen med mycket kunskap och kärlek. Tack för att vi fick besöka er och tack Cissi för att du övertalade mig att åka på utflykt den här söndagen!

     

     

     
    The nut house i Upplands Väsby
     
     
    Stefan Jösse Jonsson och Veronica Axelsson i Sanda Cottage
     
     Sanda Cottage garden är en fantastisk trädgård i Upplands Väsby
     
     Lexus och jag vilar i Sanda Cottage!
     
    På eftermiddagen åkte jag hem till Brommanästet och på kvällen fortsatte vi att powerwalka, Cecilia på Djurgården och jag i Bromma. Det blev en snabb tur på 45 minuter längs stranden och upp i Traneberg. Jag gick förbi restauranerna Sjöpaviljongen, Miami Strand, Kullens Bar & Kök och Minnebergs krog som ligger hemma på min gata. Det var fullsatta uteserveringar och det åts och dracks...och jag powerwalkade!
     
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails