Site Meter

Gästbloggare: Viveka Ljungström - Årstaviken runt

Allt om Trädgårds chefredaktör Viveka Ljungström gästbloggar här idag om vår vandring runt Årstaviken. Det var kul att ha med en gästbloggare, tack för det fina inlägget Viveka.

Viveka vid Årsta Gård

Slottträdgårdsmästaren. Ni vet han som var ganska bitsk men också mycket träffsäker i
sina analyser av svenska trädgårdar. Som var en av de första trädgårdsbloggarna? Han
som sedan blivit lite snällare och rundare i kanten men fortfarande är en av de främsta
bloggarna? Han som var så hemlig? Som skötte ett helt slotts trädgård och visade oss lite
glimtar. Som sedan blev typ en anonym trädgårdskändis. Ja det här är hans blogg. Och
han har bett mig skriva ett gästinlägg!

För ett par år sedan tog jag mod till mig o kontaktade honom och hela redaktionen
fick komma till det hemliga Slottet. Som chef på Sveriges största och bästa och mest …
trädgårdstidning fattar jag en massa gröna beslut varje dag. Ett av de bästa var att vi
lärde känna Hasse. En hedersman med grönare fingrar och träffsäkrare omdömen än de
flesta.
Ok ni har fattat.

I alla fall har det fallit sig så att Hasse och jag ofta pratar om att vi ska göra
trädgårdsvandringar runt Stockholm. Dessvärre blir de inte så ofta av.
Så idag hände det. Solen sken och det var en vacker januaridag. Jag som för tillfället
läser Årstafruns dolda dagböcker av Kristina Ekero Eriksson ville gärna se Årsta gård
och Hasse visste såklart en bra runda på knappa milen som skulle ta oss till gården,
bäckravinen och resterna av den gamla kvarnen som malde mjöl ända in på 1900-talet.
En vandring Årstaviken runt.
För den som gillar stora broar är det här en fantastisk runda. Man kan titta uppåt tills
det svindlar vid flera tillfällen. Jag gjorde en mental anteckning om att läsa på lite mer
om stadens större broar.


Dessutom bjuder den något kalla och skuggiga vandringen på södra sidan av Årstaviken
på utsikten över ett av Sveriges finaste koloniområden och man
passerar minst fyra områden på hela rundan varav många ganska kända.
En hal promenad var det och jag vet inte vem av oss som var mest oroad över att den
andra skulle halka vilket var ganska rart.

Ganska snart sedan vi lämnat Skanstull kommer vi till Årsta gård som ligger
uppe på en höjd ovanför viken södra sida. Idag porlade bäcken fint för mig och
Slottsträdgårdsmästar’n (inte alls som man tänker sig bäckar i januari) och den
nybyggda bron över till gården har landskapsarkitekten fått till fint (ravinen och bäcken
restuarerades av Stockholms stad 2007).

Men kanske blev jag lite besviken. Årsta gård är ett fint hus med fina proportioner. En fin
plats. Men helt utan magi. Här födde och förlorade Märta Helena Reenstierna åtta!! barn,
sin make och sin älskare. Här blev hon lurad av sin bror och här fick hennes pigor syfilis.
Här sprätte Stockholms mest kända påfåglar och här skaldade Carl Mikael Bellman. Här
odlade Årstafrun tobak, frukt och snittblommor. Här hade hon sin barockträdgård och
sin fruktlund. Hit kom adel, präster, borgare och bönder. Av det känns intet.
Och snälla stadsträdgårdsmästaren, staden måste göra något åt den hiskeligt fult skötta
syrenhäcken som liksom hamnat precis helt fel på baksidan av huset.
Nåja. Nu har jag sett Årsta Fruns hem. Och Hasse och jag lovade varandra att återvända i
maj för att se ravinen i blom.

Fortsätter man utmed vikens södra sida kommer man så småningom till en
byggarbetsplats där nya bostäder snart ska resas och där kan den som är svag för stora
maskiner och skrot dröja sig kvar bland armeringsjärn dumpar och joggare. Vi fortsatte
dock ganska direkt vidare och lite längre fram visar det nya och moderna Liljeholmen
upp sig. Ett sterilt och alltför designat område enligt min mening. Men säkert härligt att
sitta på en rosa balkong och blicka ut över det vackra Södermalm. En varning! Här finns
inte ett enda öppet fik en söndag för den som tror att man ska få värma näsan när man
kommit halvvägs.

Finast är Lena Lerviks solbadande kvinnor. Hasse har plåtat dem många fler gånger så
den som vill kan titta mer på här på bloggen.

Hasse vore inte Hasse om han inte också uppmärksammat att de stackars salixträden
som står utmed kajen har alltför hård snörning. Någon har nog glömt bort dem. I maj får
vi ta med en kniv för säkerhets skull.

I övrigt enades vi om att krukplanteringarna var fantasilösa och faktiskt fula. Tuja, ljung,
skimmia och så något lite halvhjärtat gräs. (visst har gräs blivit en gisslanväxt ? där folk
tycks tro att det blir trädgård och lite arty bara man slänger in ett gräs. De har fel. )Fult
blev det här på Liljeholmskajen. Som förresten hyser en resturang som heter något med
typ garden men vars enda anknytning är en dammig afrikas lilja i plast.
Under den här delen av vandringen började vi känna att vi kanske är lite snobbiga som
rynkar på näsan åt växter som redan ligger. Rosenspirea, ölandstok och mahonia är
favoriter i den här delen av stan. Är det månne en retrotrend som slog fel? Det är lika
fult som det alltid varit. Fast jag tog en bild på några snöbär för de kan ju inte rå för att
de massplanteras på fel ställen och av fel folk. Man får tycka om precis vad man vill så
tycker vi illa som vi vill. Känns bra.

Under en av de där broarna (Liljeholmsbron) hittade jag en fin skylt. Känns tryggt att
veta att det är här de barn som inte trillat i vattnet när man låtit dem springa på kajen
helt fritt ska återsamlas.

På norra sidan av viken skiner solen och här stod nästan allt i brand när vi kom fram på
eftermiddagen denna soliga januaridag.

Och ja! Ni som följer Hasses blogg vet att han då och då lyfter fram sin bild på trädet i
huset. Nu har jag också den bilden och kan liksom ta till den när det tryter. Känns bra.

Årstaviken hyser många koloniföreningar och minst lika många små marinor. Hit ska jag
komma tillbaka till vårrustningen och lukta på alla goda båtdofter. Under tiden ler jag åt
grenen som blev kvar i gunnebostaketet och som jag ser både en häst och en man med
korslagda ben. Och den stormfällda grenen som egentligen är en drake in desguise

Som alltid när man har trevligt går tiden fort och för en fotbollsmamma finns alltid
en turnering runt hörnet, även denna dag. Så titten hos den genom boken Refugium
av Ingela Bendt kända kolonin som ägs av den tyske trädgårdsfilosofen och f d
landskapsarkitekten Hans Dros (och som Hasse har tudelade drömmar om att en dag
få ta över) blev kort och lite okoncentrerat trots att Hasse gjorde tappra försök i att visa
mig allt det vackra i den. Men murgrönan som tagit över den med hänglås låsta grinden
fastnade i min kamera.
Slottträdgårdsmästarna. Ni vet han som var ganska bitsk men också mycket träffsäker i
sina analyser av svenska trädgårdar. Som var en av de första trädgårdsbloggarna? Han
som sedan blivit lite snällare och rundare i kanten men fortfarande är en av de främsta
bloggarna? Han som var så hemlig? Som skötte ett helt slotts trädgård och visade oss lite
glimtar. Som sedan blev typ en anonym trädgårdskändis. Ja det här är hans blogg. Och
han har bett mig skriva ett gästinlägg!
För ett par år sedan tog jag mod till mig o kontaktade honom och hela redaktionen
fick komma till det hemliga Slottet. Som chef på Sveriges största och bästa och mest …
trädgårdstidning fattar jag en massa gröna beslut varje dag. Ett av de bästa var att vi
lärde känna Hasse. En hedersman med grönare fingrar och träffsäkrare omdömen än de
flesta.
Ok ni har fattat.
I alla fall har det fallit sig så att Hasse och jag ofta pratar om att vi ska göra
trädgårdsvandringar runt Stockholm. Dessvärre blir de inte så ofta av.
Så idag hände det. Solen sken och det var en vacker januaridag. Jag som för tillfället
läser Årstafruns dolda dagböcker av Kristina Ekero Eriksson ville gärna se Årsta gård
och Hasse visste såklart en bra runda på knappa milen som skulle ta oss till gården,
bäckravinen och resterna av den gamla kvarnen som malde mjöl ända in på 1900-talet.
En vandring Årstaviken runt.
För den som gillar stora broar är det här en fantastisk runda. Man kan titta uppåt tills
det svindlar vid flera tillfällen. Jag gjorde en mental anteckning om att läsa på lite mer
om stadens större broar.
IMG_8663 IMG_8642
Dessutom bjuder den något kalla och skuggiga vandringen på södra sidan av Årstaviken
på utsikten över ett av Sveriges finaste koloniområden. (Dream om Viveka) och man
passerar minst fyra områden på hela rundan varav många ganska kända.
En hal promenad var det och jag vet inte vem av oss som var mest oroade över att den
andra skulle halka vilket var ganska rart.
IMG_8640
Ganska snart sedan vi lämnat Skanstull kommer vi till Årsta gård som ligger
uppe på en höjd ovanför viken södra sida. Idag porlade bäcken fint för mig och
Slottsträdgårdsmästar’n (inte alls som man tänker sig bäckar i januari) och den
nybyggda bron över till gården har landskapsarkitekten fått till fint (ravinen och bäcken
restuarerades av Stockholms stad 2007).
IMG_8658
Men kanske blev jag lite besviken. Årsta gård är ett fint hus med fina proportioner. En fin
plats. Men helt utan magi. Här födde och förlorade Märta Helena Reenstierna åtta!! barn,
sin make och sin älskare. Här blev hon lurad av sin bror och här fick hennes pigor syfilis.
Här sprätte Stockholms mest kända påfåglar och här skaldade Carl Mikael Bellman. Här
odlade Årstafrun tobak, frukt och snittblommor. Här hade hon sin barockträdgård och
sin fruktlund. Hit kom adel, präster, borgare och bönder. Av det känns intet.
Och snälla stadsträdgårdsmästaren, staden måste göra något åt den hiskeligt fult skötta
syrenhäcken som liksom hamnat precis helt fel på baksidan av huset.
Nåja. Nu har jag sett Årsta Fruns hem. Och Hasse och jag lovade varandra att återvända i
maj för att se ravinen i blom.
IMG_8650
Fortsätter man utmed vikens södra sida kommer man så småningom till en
byggarbetsplats där nya bostäder snart ska resas och där kan den som är svag för stora
maskiner och skrot dröja sig kvar bland armeringsjärn dumpar och joggare. Vi fortsatte
dock ganska direkt vidare och lite längre fram visar det nya och moderna Liljeholmen
upp sig. Ett sterilt och alltför designat område enligt min mening. Men säkert härligt att
sitta på en rosa balkong och blicka ut över det vackra Södermalm. En varning! Här finns
inte ett enda öppet fik en söndag för den som tror att man ska få värma näsan när man
kommit halvvägs.
IMG_8685
Finast är Lena Lerviks solbadande kvinnor. Hasse har plåtat dem många fler gånger så
den som vill kan titta mer på här på bloggen.
IMG_8687
Hasse vore inte Hasse om han inte också uppmärksammat att de stackars salixträden
som står utmed kajen har alltför hård snörning. Någon har nog glömt bort dem. I maj får
vi ta med en kniv för säkerhets skull.
IMG_8674
I övrigt enades vi om att krukplanteringarna var fantasilösa och faktiskt fula. Tuja, ljung,
skimmia och så något lite halvhjärtat gräs. (visst har gräs blivit en gisslanväxt ? där folk
tycks tro att det blir trädgård och lite arty bara man slänger in ett gräs. De har fel. )Fult
blev det här på Liljeholmskajen. Som förresten hyser en resturang som heter något med
typ garden men vars enda anknytning är en dammig afrikas lilja i plast.
Under den här delen av vandringen började vi känna att vi kanske är lite snobbiga som
rynkar på näsan åt växter som redan ligger. Rosenspirea, ölandstok och mahonia är
favoriter i den här delen av stan. Är det månne en retrotrend som slog fel? Det är lika
fult som det alltid varit. Fast jag tog en bild på några snöbär för de kan ju inte rå för att
de massplanteras på fel ställen och av fel folk. Man får tycka om precis vad man vill så
tycker vi illa som vi vill. Känns bra.
IMG_8696
Under en av de där broarna (Liljeholmsbron) hittade jag en fin skylt. Känns tryggt att
veta att det är här de barn som inte trillat i vattnet när man låtit dem springa på kajen
helt fritt ska återsamlas.
IMG_8703
På norra sidan av viken skiner solen och här stod nästan allt i brand när vi kom fram på
eftermiddagen denna soliga januaridag.
IMG_8708 IMG_8709 IMG_8717
Och ja! Ni som följer Hasses blogg vet att han då och då lyfter fram sin bild på trädet i
huset. Nu har jag också den bilden och kan liksom ta till den när det tryter. Känns bra.
IMG_8706
Årstaviken hyser många koloniföreningar och minst lika många små marinor. Hit ska jag
komma tillbaka till vårrustningen och lukta på alla goda båtdofter. Under tiden ler jag åt
grenen som blev kvar i gunnebostaketet och som jag ser både en häst och en man med
korslagda ben. Och den stormfällda grenen som egentligen är en drake in desguise
IMG_8711
Som alltid när man har trevligt går tiden fort och för en fotbollsmamma finns alltid
en turnering runt hörnet, även denna dag. Så titten hos den genom boken Refugium
av Ingela Bendt kända kolonin som ägs av den tyske trädgårdsfilosofen och f d
landskapsarkitekten Hans Dros (och som Hasse har tudelade drömmar om att en dag
få ta över) blev kort och lite okoncentrerat trots att Hasse gjorde tappra försök i att visa
mig allt det vackra i den. Men murgrönan som tagit över den med hänglås låsta grinden
fastnade i min kamera. Liksom Hasse som kanske eller kanske inte skulle vilja ha ett eget
refugium.
IMG_8720 IMG_8721 IMG_8725


Kommentarer
Postat av: Grobar-Karina

Vi hade tänkt ta långpromenad på Romelåsen idag, men tyvärr regnar det. Kul att få hänga med på er vandring istället.

2012-01-07 @ 13:48:50
Postat av: Anna Vattenkanna

Tack för rundturen! Roligt att få hänga med en sväng runt viken med dig och Hasse.



Kram Anna Vattenkanna

Postat av: gunilla bokelund

Hej på er, vilken härlig vandring - så längesedan jag var i dessa trakter.Får nog ta mig i kragen.

2012-01-07 @ 17:43:04
Postat av: Ulrika

Tack för fina bilder och inspiration! Tar nog en promenad med kameran i morron : )

Ha det bra!

2012-01-07 @ 18:58:28
URL: http://spettospade.blogspot.com
Postat av: Karen Olesen

Fint, fint blogindlæg. God idé med gæstebloggere.

Så du, Hasse, er blevet snällare og rundare!!

Jamen det er jo ret herligt!

Mange hilsner

2012-01-07 @ 22:19:55
Postat av: Ann

Kul blogg å fina bilder!

Kul blogg och fina bilder!

För några veckor sen gick jag också ut å letade efter resterna av Märtas barockträdgård- hittade ingenting men jag vet ju inte vad jag ska leta efter :(

Å var låg lusthuset?

Önskar en informationstavla nere vid ravinen så man kan se hur den då så omtalade trädgården såg ut.

2012-01-07 @ 22:58:35
Postat av: Janicke

Hej Viveka, kul att hitta dig här! Minns våra glada dagar i Keukenhof förra året och önskar att de hade varit flera.

Härlig promenad och fina bilder - den första brobilden är ju helt suverän!

Jag har också läst Årstafruns dagböcker men aldrig tagit mig dit. Läge att reparera när det blivit lite grönare.

Bästa hälsningar till dig från

Janicke (Ljuva Livet)

2012-01-08 @ 13:32:52
Postat av: slottstädgårdsmästaren

Härlig vandringstext Viveka och coola bilder och kul var det!

2012-01-08 @ 14:31:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0