Site Meter

Stockholmsvandringar 2011

Turist i min egen stad 20 juli

Bland drakar och nävor på Östermalm
11 september

Syrénvandring på Mariaberget
28 maj

Into the wild - Södermalm 26 juni

Kungsholmen runt medsols
2 juni

Maria och våren
12 mars

Riddarfjärden runt
20 mars

Träd och byggnader i Stockholm

Jag bläddrar i boken ´´Porträtt av träd´´ med undertiteln ´´I folkkulturens och poesins spegel´´. Man förstår att träd är viktiga för människor och kanske speciellt för oss som bor i stora städer, eller viktiga på ett annat sätt kanske jag ska säga för att inte stöta mig med hela svenska folket som inte bor i städer.

Kampen om TV/Radioeken fortsätter. Jag vet inte om antalet demonstranter där på Oxenstiernsgatan minskar ju längre tiden går men jag antar att taktiken är att trötta ut motståndet tills trädet ska falla - om det nu ska falla.
Jag vidhåller att man bör behålla eken som en trädruin, som ett naturhistoriskt minne där utanför TV-Radiohuset. Spårvägen ska ju ändå inte gå mitt i gatan där trädet står. Genom att beskära trädet kraftigt så minimerar man risken att trädet ska falla.
Eken som troligen är runt 500 år gammal grodde en gång på medeltiden och kanske just under Gustav Vasas tid. Träd är viktiga för människor och kanske speciellt för människor i städer där många har tappat närheten med naturen.

Jag har hört människor både från landsbygden och från Stockholm som tycker att den här demonstrationen är trams, att det ju finns massor av träd i skogen eller på Djurgården, bara ett stenkast från TV-eken. Att alla de som vaktar eken är mediak...nollåttor som kramar träd i stället för att engagera sig i viktigare problem.
Jag har under mitt långa trädgårdsliv där trädvård i Stockholm ingått - förstått hur viktigt det är med träd i stan.

Men egentligen kanske det inte handlar så mycket om just den här eken utan mer om att vi vill vara med att utforma den stad som vi lever i. Ett träd mer eller mindre spelar väl ingen roll kanske, men en femhundra år gammal ek mitt bland bostadshus och som här även intill TV/Radio-byggnader - blir mer värdefullt än en ek bland hundra ekar som växer i naturen.

Att människor engagerar sig så starkt för TV-eken är väl ett uttryck för att det fortfarande finns de som lämnar TV-sofforna kvällar och t.o.m. nätter för att vakta sitt träd och verkligen bryr sig om vad som händer i stan i stället för att som de flesta gnälla i efterhand.

Hela Stockholms city våldtogs på 1950-1960-talet. Hela citykärnan med Klarakvarteren revs och mängder av gamla vackra hus byttes mot stora fula betonghus som kom att inrymma parkeringsgarage, banker och varuhus.
Jag älskar verkligen mitt Stockholm och det allra mesta tycker jag om, men city är idag en plats där jag sällan vistas eftersom jag tycker så illa om den kalla och stela miljön. Jag har många gamla filmer där man får följa rivningarna av Klara och uppbyggnaden av det nya city.  I de gamla svartvita filmerna ser man förvånade och chockade stockholmare som ser hur hela citykärnan grävs upp. Visst fanns det opinion mot detta men egentligen borde väl det ha varit mycket mer tryck och protester mot Hjalmar Mehr och hans stadsplanerare.

Det här är Klara västra kyrkogata idag och år 1954. Varför lät vi det ske?


Plötsligt så står ett av det mest idiotiska bygget färdigt där vid centralen i Stockholm och jag kan svära på att den arkitekten som ritade detta gick på starka droger. Jag tror säkert att många tycker att det här är ny och spännande arkitektur och visst kanske det är så - men inte just här! Men det största problemet med Waterfront är egentligen inte att det är fult utan att det har hamnat alldeles för nära Stockholms stadshus. När man står uppe på söders höjder och ser ut över stan så har Waterfront förändrat och förstört hela vyn runt stadshuset. Ingen protesterade när detta byggdes, inte jag heller. Plötsligt stod det bara där.

När almarna i Kungsträdgården skulle fällas 1971 för att en tunnelbaneuppgång skulle byggas mitt i Kungsträdgården då fick stockholmarna nog. Vi måste helt enkelt säga ifrån när vår stadsmiljö förändras till det sämre.

Nu är Slussenområdet på väg att förändras och hela det mycket känsliga området kommer troligen att bli förstört för alltid. Jag vet ingen som bor i Stockholm som tycker om det nya ombyggnadsförslaget. Men det kanske är tänkt så att vi människor som bor i staden bara ska betala vår skatt och hålla käften. Jag vet att många som bara tycker att det är roligt att demonstrera hakar på vid tillfällen som nu vid TV-eken och ofta så verkar man välja ut just dessa personer vid intervjuer till TV-nyheter och så skapas en bild av den korkade demonstrerande nollåttan.



Varning för försköning av Slussens nya utseende. Läs Abba-Bennys viktiga brev till denna Sten Nordin.

Jag citerar från boken ´´Träd i Stockholm´´:

Träd har i alla tider fascinerat människan och förr ofta förknippats med myter och magi. Även idag representerar träden stora symbolvärden och vi vet att många är intresserade av träd. Träden borgar för kontinuiteten - det till synes oföränderliga, tryggheten och minnena.
Träden behövs som motvikt till dagens stressande, ständigt föränderliga miljö. De ingår i sitt naturliga tillstånd i ekosystem där de samverkar med andra växter och djur. Träd har aldrig varit beroende av människan - inte förrän vi tog dem från deras naturliga miljö för att försköna, parker, gator och torg.

Kämpa på där borta vid eken!



Stockholmsvandringar 2011

Kärsön - 24 september
Judarn i Bromma - 17 september
Into the wild - Södermalm - 26 juni
En dag i min stad - 15 juni
Kungshomen runt medsols - 2 juni
Syrénvandring på Mariaberget - 28 maj
Riddarfjärden runt - 20 mars
Maria och våren - 12 mars
Sol över Djurgården - 2 mars
Husen i Nationalstadsparken - 11 januari
Vårkänning på Djurgården - 9 januari



Stockholmsbilder



Sommarfredag i hufvudstaden


Jag var på Lyran och drack kaffe. Lyran är ett konditori i Bredäng som har en fantastisk utsikt över Mälaren och bort mot mitt Bromma. Byggnaden uppfördes som sommarvilla 1867 i schweizerstil och namnet Lyran kommer av att konstnären Carl Gustaf af Leopold skapade en lyra i trä som står uppställd på gården och som är en hyllning till Carl Michael Bellman.
Det är något alldeles speciellt att sitta ute på verandan med utsikten och här finns massor av gott bakverk men idag nöjde jag mig med ett wienerbröd.

Hammarby sjöstad är ny stadsdel i Stockholm som först 2017 är helt färdigbyggd. Då kommer det att bo 25 000 människor här.
Det är fint runt Hammarby sjö men alla dessa hus med den moderna arkitekturen ligger alldeles för tätt tycker jag. Jag skulle känna mig oerhört instängd om jag bodde här, om man då inte har fri utsikt mot Hammarby sjö och det finns också takterrasser som säkert är helt fantastiska boplatser med utsikt in mot Södermalm. Kjell Bergqvist ska visst bo här.
Visst skulle man velat ha varit med när arkitekten ritade byggnaden på bilden här ovan. Gick han på starka mediciner eller vad rökte han? Inspirerad av Gaudi? Lunchen åt jag på Café Spoon Nautica.

Tack tack tack...du som äger denna träbåt som så fullständigt bröt mönstret från allt detta designade och moderna.

På kvällen gick vi över Årstabron och ner mot Liljeholmen.

Det är nog så att jag i mina bilder ofta förskönar mitt Stockholm. Bilderna ljuger inte men förskönar nog som sagt en aning. Jag skär bort det fula och det som stör idyllen. Det är meningen och tanken med bilderna.
Jag ser allt det andra också men jag vill att man även ska kunna koncentrera sig på det vackra som finns runt omkring oss. Det är så lätt att falla in i klagokören som mest ser klotter, nedskräpning och förstörelse. Det finns där och det är ett problem, jag vet det. Men jag tror att det är viktigt att vi ser det vackra också.

Bilden här ovan är tagen från ett utsiktstorn vid Liljeholmen och här har en uteliggare sin sommarplats. Det låg en del kläder och annat som markerade platsen och det är tragiskt att se hur vissa av oss lever. Även om jag blev aningen nedstämd av synen så måste man väl ändå säga att det är en väl utvald plats?

På många platser byggs det bostadshus längs kajerna i Stockholm nu där det tidigare funnits fabriker och andra arbetsplatser, som här på Liljeholmen. Vrider jag huvudet åt höger från min skrivarplats så ser jag över till Kungsholmen och Hornsberg där också en ny stadsdel snart är färdigbyggd och vid kajen där det tidigare var sandtag växer nu bostadshus upp. Förr var det livlig trafik med alla sandpråmar här nere på Ulvsundasjön, nu är det mest fritidsbåtar och turistbåtarna som tarfikerar sjön.

De här ljuvliga kvinnorna har Lena Lervik skapat 2003 och kallar detta för ´´En berättelse om något vi glömt´´.

Loopen...


...och vem vill inte ha ett träd i huset? Det var en härlig sommarkvällsvandring med Ingela!



Tidig söndagsmorgon i Tessinparken

Jag skakade liv i min gamla Panasonic Lumix igen eftersom då min Nikon ju gav upp i går. Tessinparkens 5000 rosor som planterades förra året har växt till sig och det var mycket vackert. Den stora fontänen i mitten av parken renoveras just nu och man saknar vattenplasket.

Min dotter bor här och hon kom ner och tog några bilder. De två sista kommer från hennes kamera.


Att älska är att giva, giv!


  • Ledig onsdag.
  • En annorlunda och fantastisk frukost.
  • Gjorde en tvärtom-dag.
  • Borde åkt till havet i den här hettan.
  • Åkte till Stockholms city i stället.
  • Tunnelbana till Odenplan.
  • Gick Drottninggatan ner till Kungsgatan.
  • Läste Strindbergcitat på Drottninggatan.
  • Tittade in i Centralbadets trädgård.
  • Hettan gjorde att försäljarna på Hötorget inte orkade skrika om sina extrapriser.
  • Åt lunch med min kära dotter (som jobbar vid Stureplan) i skuggan under en alm i Humlegården.
  • Sprang på vännen Kerstin utanför Dramaten.
  • Vandrade Strandvägen ut mot Djurgården.
  • Stockholm var hett idag.
  • Stockholm var inte så hetsigt idag.
  • Stockholm var lite lojt idag.
  • Jag var lite loj idag.
  • Kontorsmänniskor solade längs kajerna under lunchen.
  • Mycket folk på Strandvägen och på Djurgården.
  • Tänkte att delar av Djurgården är väldigt lantligt.
  • Drack kaffe och åt blåbärsglass på Rosendal i skuggan under ett äppelträd.
  • Satt i solen vid Biskopsudden och såg båtar glida förbi.
  • Passerade Waldemarsudde där trädgårdsmästare Marina fyllde år idag...men som vanligt såg jag henne inte. Grattishälsningen på Facebook får väl duga då.
  • Såg att min favoritstaty ´´Tänkaren´´ hade fått nya anhängare...
  • Vandrade oerhört sakta bort mot Lilla Parkcaféet vid Djurgårdsslätten.
  • Åt köttfärslimpa med potatismos.
  • Servitrisen kom ut och ropade - LIMPA! Det smakade inte gott!
  • Undrar varför jag envisas med att gå dit.
  • De har ju slutat spela 40-talsmusik och ägaren är lika trevlig som en spärrvakt i tunnelbanan.
  • Tog 52:an till Fridhemsplan och tunnelbanan hem till Alvik.
  • Tillbringar kvällen med en bok på balkongen.
  • I morgon arbetar jag igen.
  • God Kväll kära läsare!















Into the wild - Södermalm

Sista Styverns trappor

Pålsundet

Jag var trött när 307:an rullade upp mot söder den här morgonen men vid Västerbroplan såg jag en kvinna som var ute och sprang och när hon korsade gatan och kom upp på trottoaren så log hon och gjorde ett glatt hoppsasteg. Så små händelser kan verkligen få en på gott humör!
307:an blev som vanligt parkerad på Slipgatan och jag riggade Spotify med min nya spellista innan jag började min vandring runt Södermalm, medsols. Jag gick alltså Södermälarstrand mot Slussen.

Jag hade i helgen sett en av mina favoritfilmer Into the wild och laddat Spotify med soundtracket. Det var passande musik när den här Brommabon gav sig ut i det vilda Södermalm. Trots det vilda så är knappast Södermalm okänt för mig. Jag har tillbringat mycket tid på söders höjder, både genom jobbet och privat. Jag älskar Stockholm och jag älskar Södermalm och jag kände mig nästan euforisk när jag den här tidiga morgonen vandrade längs kajen bort mot Slussen. Vädret var perfekt. Växlande molnighet och ingen vind. 20 grader. Människorna som befann sig ute var lätträknade.

Pålsundet mellan Södermalm och Långholmen är verkligen en guldgruva för träbåtsälskare. Kanalen är som ett långt fritidsbåtsmuseum fyllt av vackra gamla träbåtar.

Södermälarstrand

De alltid så hårt hamlade lindarna vid Münchenbryggeriet får märkliga former när de börjar bilda kronor igen. Ser inte de här lite mänskliga ut?

Behagliga fasadfärger har de, Mariabergets gamla hus!

När jag kom till Slussen så vek jag av från stränderna och kajerna ett tag och gick upp mot Katarina kyrka. Jag gick Klevgränd fram, där vi en gång hyrde en gammal sliten lägenhet som vi använde till lunchrum när vi i familjeföretaget jobbade med trädgårdarna här uppe. Ståtlig och vacker är hon, Katarina kyrka, som brann ner helt och hållet 1990 men byggdes upp igen och invigdes på nytt 1995.

Öster om Mäster Mikaels gata ligger Cornelisparken som invigdes år 2000. Man kan även nå parken från Katarinavägen om man går upp Albert Engströms trappor.

I det höga huset till vänster här på Fjällgatan bodde Per Anders Fogelström. Många av Stockholms gamla kulturhus har vackra trädgårdar och dessa trädgårdar skötte vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice på 1980 och 1990-talet. Jag såg ofta Fogelström här på Fjällgatan och hans böcker i stad-serien är något av de bästa läsupplevelser som jag haft i mitt liv.

Fjällgatans café hade inte öppet när jag vandrade förbi...

Efter att bland franska turister på Fjällgatan ha njutit av utsikten över Stockholm så korsade jag den hetsiga Folkkungagatan och klev in i Sofia församling. Jag gick Sågargatan upp och in på Lotsgatan. Nu var jag uppe på Åsöberget och längst ut på Åsögatan har man en fantastisk utsikt över Stockholms inlopp.

De här bänkarna är sällan tomma. Men de hade väl inte vaknat ännu...söders bänkfolk. Högt uppe på berget en bit bort ser man Fåfängan.

Här vid Kvastmakarbacken brukar jag se syrénblomningen, men missade det i år.

Norra Hammarbyhamnen ligger på södra sidan Södermalm och här har en helt ny bebyggelse växt upp på 1980 och 1990-talet och hela den långa och breda kajen har belagts med gatsten. Den här sträckan skiljer sig markant från söderkåkarna på Åsöberget och egentligen borde jag väl gå här och fnysa åt de nya husen utan själ. Men jag gillar den här platsen.
Visst är husen nya och utan historia men det är en skön atmosfär här. Ingen störande biltrafik, bara båtar som glider fram på Hammarby sjö och en liten färja som tar folk över till Hammarby sjöstad. Fartyg ligger förtöjda längs kajen och ett av fartygen såg ut som en trädgård, både akterdäck och fördäck var fyllt av växter.
Jag åt mjukglass och drack kaffe vid kajen innan jag fortsatte mot Skanstullsbron.

Restaurang Thaiboat

Man kastas mellan många olika miljöer när man vandrar runt Södermalm och det hinner aldrig bli tråkigt. Efter att ha gått längs den långa kajen vid Norra Hammarbyhamnen så hittar man en helt annan miljö då man passerat under Skanstullsbron.

Nu kommer man in i söders stora koloniområden Eriksdalslunden och Tanto och här mötte jag upp min vandrarvän som var mitt sällskap den sista sträckan. Vi började med en lång paus på en brygga innan vi klättrade upp bland lotterna där det var rosorna tid nu. Rosor, digitalis, stjärnflocka, stäppsalvia och riddarsporrar fanns i mängder här vid lotterna.

Ingen Hans Drost den här gången heller i hans Refugium.

Vi hade tänkt kaffefika vid Café Rhodos och vila i solstolar på bryggan...men det var midsommarstängt, så vi fortsatte vidare bort mot Långholmen.

Vårt tänkta café Stora Henriksvik vid Bellmanmuseet visade sig också vara stängt så vi gick till granncaféet Rastgården. Då kom regnet och vi tog skydd inne i vandrarhemmets lokaler med kaffe och en galet god macka med kycklingröra. Om det inte hade regnat så hade vi suttit i någon av fångarnas rastgårdar.

Vandringen idag tog ca. sex timmar och jag ville nästan gå ett varv till när jag kom fram till 307:an.
Hemma väntade tvättstugan och att ta hand om alla bilder och försöka välja ut några till det här blogginlägget.
Längtar redan till nästa vandring!


En dag i min stad


Stora Henriksvik heter platsen på Långholmen där mitt favoritsommarcafé ligger. Här i huset finns även Bellmanmuséet.
Nu har de nya röda sargerna kommit på plats i trädgården. De förra sargerna förföll alltmer och det charmiga stöket som jag gillar höll på att gå över styr...nu är balansen återställd. Charmigt stök fortfarande, men inget hotande förfall. Här finns ett helt underbart café med fantastiska mackor. Jag kommer att hänga mycket här i sommar...



Här på Rosendal blommar perennplanteringarna fint och den här platsen som ligger ganska centralt i Stockholm bjuder som alltid på lugn och ro. Det känns som om man befinner sig många mil från en stor stad. Man är helt inbäddad i lummig, vänlig och mjuk grönska. Inte en vass och mörk gran så långt ögat når!
Men om man vill uppleva det där lugnet så ska man inte bege sig hit under helgerna då det är mycket folk här som alla vill uppleva det där lugnet!! Men man tar sig hit även för att fika på det berömda caféet.

Jag tycker oerhört mycket om Rosendal men jag tycker att rosenträdgården borde få en bättre skötsel och den nya pionplanteringen där pionerna blommar som bäst nu...borde väl rensas från ogräs?
Jag vet...det händer massor i trädgårdarna fram till midsommar och det är omöjligt att ha det perfekt överallt, hela tiden. Men rosenträdgården innehåller så många fina rosor och läget nedanför orangeriet är perfekt...så liiite mer underhållstid där...tack! Och pionplanteringen tar en timma att rensa!

Jag tycker om när häckarna har olika nivåer så här och när de blir klippta nu snart så ser man de skarpa skillnaderna mellan nivåerna. Avenbokhäckarna på Rosendal är mycket fina.




Lite stökiga Nevadarosor...


Pionen ´Sea Shell´´ är mycket vacker och jag tycker mycket om enkla pioner. I lördags blev jag förälskad i Flame...och nu i Sea Shell. De fyllda pionerna som är som stora gräddbakelser klarar inte regn och som tur är för dessa pioner så är det andra året i följd nu som de får blomma utan att bli fyllda av vatten och se ut som stora blöta svampar. De enkla pionernas kronblad dansar i vinden och klarar regnet bättre.


Äntligen tydliga skyltar i Rosendals stora land!


Den ganska nya kryddträdgården har jag aldrig förstått mig på. Jag kan inte bestämma mig för om jag ska tycka att det är kul...eller totalt opassande här ute. Lite rädd blir jag varje gång som jag ser den!



Som vanligt gick jag även bort till Waldemarsudde där den fantastiska utsikten och den vackra trädgården gör det till en av mina favoritplatser i Stockholm. Inga sommarblommor utplanterade ännu men de är säkert på gång. Jag försökte få tag i trädgårdsmästare Marina för att få de där månviolerna som hon lovat mig. Hon satt i ett möte och jag satt under Prins Eugens ek. Det får bli en annan gång.



Prins Eugens ek


I Lusthusportens park började man idag att plantera ut sommarblommorna. Här finns en stor plantering för varje färg och man började idag med den vita. De glada tjejerna berättade att plantorna kommer från Skallebergs handelsträdgård i Järfälla och att antalet sommarblommor överstiger tio tusen. Och ännu en gång konstaterar jag att männen försvinner allt mer från den här branschen...



Det är schersminernas tid nu och går jag riktigt nära så känner även jag den fantastiska doften.


Vid den mycket speciella bryggan på Långholmen ligger samma gamla båt kvar även i år. Det känns tryggt!

Idag firar jag att jag jobbat 41 år som trädgårdsarbetare. Skål Hasse...vi kämpar väl på några år till.


Ännu en Tantovandring


Weigela och Kolkwitzia

Det är pingst och vi  befinner oss i hänryckningens tid! Efter naturens stora blomsterfyrverkeri så är det trädgårdsväxternas tur att visa sin bästa sida. Jag har aldrig varit i Tanto eller i Eriksdalslundens koloniområden så här mitt i sommaren men idag klättrade jag omkring bl.a.  i sluttningen nedanför Södersjukhuset.

I början blev jag helt tagen av all blomprakt i alla små trädgårdar. När idén med kolonilotter kom fram en gång i tiden så var det meningen att folk skulle odla sina grönsaker på de små lotterna. Idag är det mest blomsterprakt.
Hur som helst så blommade det oerhört mycket nu och den gamla funkisbusken Kolkwitzia amabilis eller paradisbusken, syntes på många håll och den märks ju verkligen då den blommar så rikligt med sina ljust rosa blommor. Är det någon som planterar den idag? Den känns lite bortglömd! Jag tycker att den är vacker där den passar, men kan bli nästan ful på fel plats. Efter en stund blev jag dock mätt på alla färger och all prakt. Jag började längta efter naturens djupa högsommargrönska.

En kolonihelg i stan blev det den här pingsten och med massor av färgintryck laddar jag för en ny vecka i Engsholms slottspark. Vecka 24 blir vacker i slottsträdgården!

Dagens reflektion av en man som är på väg mot en hög ålder: Jag vet inte hur många mammor jag såg som sms:ade eller surfade i mobilen samtidigt som man gick med barnvagnen. Jag säger inte att det är fel...men det såg lite märkligt ut.
Dagens andra reflektion: Bara äldre människor på kolonilotterna. Antar att köerna är så långa att man hinner bli pensionär innan man får en plats. På så vis blir trädgårdsstilarna ganska lika...inte så många nya grepp liksom!

Vad gillar ni mitt val av fikaplats? Café Rhodos!


Ulf som har den här lotten skriver bloggen ´´Kolonin i Tant Norra´´.

Marsvandring på samma plats.

Hör ni vinylraspet?

Kungsholmen runt medsols


Kristi Himmelfärdsdag och vi vandrade runt Kungsholmen. En sträcka på ungefär en mil. Det fortsatte att blåsa som det gjort varje dag under veckan, men det var varmt och soligt. Förra året gick jag runt Kungsholmen den 16 maj men då gick jag motsols. Den här gången var stegen så oerhört mycket lättare, grönskan djupare och det kändes mer som sommar.
Vandringen tog åtta timmar från det att jag lämnade mitt hem och började gå över Tranebergsbron mot Kungsholmen, tills jag kom hem igen. Som en arbetsdag, men så oändligt mycket skönare. Vi möttes under bron och började sakta vår vandring som blev en perfekt vandring med en perfekt vandrarvän! Under de åtta timmarna ingick en lång lunch på Mälarpaviljongen men också många pauser på bänkar och bryggor.

Här vid Hornsberg ligger Sveriges högsta hyreshus (alltså hyreshus...inte bostadshus) och jag ser det från mitt vardagsrumsfönster.

Karlbergs slott.

Karlbergs Bro koloniområde.

Vi mötte en Weigela på vägen...

...och brudar! Exochorda ´The Bride´

Jag förstår inte riktigt vad det är han fotograferar?

Jag har inte tänkt på att häckarna i Stadshusets trädgård är ekhäckar!

Vi åt lax och strömming vid Mälarpaviljongen

Något stackars barn har tappat de här kompisarna i sjön.

Lummiga Norrmälarstrand.

Katarina hittade sin favoritblomma tjärblomstret.

Fredhällsklipporna var fyllda av blodnäva

Fredhällsbadet är ett helmysigt litet bad som invigdes i början av 1900-talet och var då avdelat så att män och kvinnor badade för sig. Det var tänkt att badet skulle rivas redan på 1940-talet men övertogs då av Fredhälls badklubb. Badet återinvigdes 2009.




Syrénvandring på Mariaberget


Det är något visst med Södermalms syrener. Kanske att de passar så bra till husen, planken, staketen och utsikten. Marie från Nyfiken Grön AB och jag har åtminstone ett gemensamt intresse - Södermalms syrener! Därför gick vi en syrenvandring den här tidiga lördagsmorgonen innan Stockholm Maraton startade. Det var i grevens tid...nästa helg har de säkert blommat ut. Vi hade en fin vandring som avslutades med kaffefika på mysiga Café Kahve.


Marie
På Mariatorget såg jag årets färgtema i Stockholms planteringar. Rött och vitt! Röda bellis, vita penseer och vita förgätmigej. Snyggt!

På Hornsgatan grönskar de 175 nyplanterade gatuträden Ginkgo.



Under hägg och syren på Djurgården

Vackra Prunus padus! Om man gillar häggblomning mer än normalt...är man då häggoman eller häggopat eller häggofil eller nåt? En gång hade jag Padus som nick på en sajt.
Jakobs torg

Djurgården svämmar nu över av häggblomningen och jag berusade mig på häggdoft idag.
Jag plockade en semesterdag för att hinna se det som blommar i Stockholm just nu. Om en vecka är häggblomningen över. Jag kan ju inte ta någon sammanhängade sommarsemester så därför tar jag en dag då och då för att kunna njuta lite av det vackra och flyktiga. Nästa vecka åker dotter och jag till Spanien för att se fotboll och bara vila. Men nu har det ju varit jordbävning i landet. Jag åt lunch med samma dotter på Skeppsholmen där vi satt i gräset och såg på Stockholms livliga båttrafik.


Riddarfjärden runt



Jag gick runt Riddarfjärden idag i solsken och flera plusgrader. Trots snö och is så var det rikitg vårkänning.


Pålsundet mellan Södermalm och Långholmen. Det dröjer länge innan man lyfter båtarna i kanalen...



Stackars Klara kyrka




Mariaberget och bygget av Citybanan



Det var många som solade sig vid Stadshuset





Du hade rätt syster, häggens bladknoppar börja skifta i grönt på Riddarholmen



Maria och våren


Jag hade tänkt besöka trädgårdsmässan i Kista idag igen, men av olika anledningar så blev det inte så.
Jag hängde på mig kameran och vandrade lite på Södermalm i stället. Planen var att göra ett svep över söders församlingar Maria, Katarina och Sofia men jag nöjde mig med Maria idag. Jag får besöka Katarina och Sofia en annan dag. Det finns inte mycket att rikta kameran mot innan man kommer in i april tycker jag, men det var en skön vandring i förvåren.

På bilden ovan så solar man på Lilla Skinnarviksgränd och på Café Mariaberget var det fullt vid alla bord inomhus och trots flera plusgrader och solsken så vågade ingen använda uteserveringen idag. Det kändes om om hela söders befolkning var ute och fikade idag.

Vårtröttheten märktes på Mariatorget

Här inne på The Tea Centre of Stockholm på Hornsgatan 46 hade jag tänkt köpa något nytt spännande te men jag hade inte tålamod att stå i kön.

Bygget av citybanan fortsätter

Det här arkitektoniska mästerverket finns på Bastugatan och från huset har man ´´utsikt´´ över hela Stockholm.



Sol över Djurgården







Prins Eugens ek


På Rosendal beskar man fruktträden...lika fint som vanligt! Fikade gjorde man där också, med snö på borden.





Husen i Nationalstadsparken

För en tid sedan besökte jag Stockholms Stadsmuseum och i butiken hittade jag det här fyndet (även om jag senare såg boken på nätet till ett mycket billigare pris...). Eftersom jag vandrar så ofta på Djurgåden och på andra platser i vår Nationalstadspark så kan jag nu få veta mer om husen och platserna. Det har varit svårt att hitta fakta kring alla husen på Djurgården tidigare och hade jag bara vetat att den här boken fanns så hade jag skaffat den mycket tidigare då den trycktes redan 2005.

Glad över boken började jag bläddra i den redan på tunnelbanan hem. Nu kommer jag nog göra en vintervandring på Djurgåden och fotografera hus igen.

Stockholms stadsmuseiförvaltning har under 1990-talet sammanställt de historiska uppgifterna, som ligger till grund för skriften. Författare är byggnadsantikvarierna Johan Rittsél och Johan Engström. Ingrid Johansson, vid stadsmuseiförvaltningen, är fotograf till flertalet moderna bilder.
Arbetet med bearbetning av det äldre materialet, layout och tryckning har bekostats av Gatu- och fastighetsverket, Stadsbyggnadskontoret och Länsstyrelsen. Stockholms stadsmuseiförvaltnig har genom Kerstin Mandén-Örn haft ansvaret för att genomföra projektet.

De olika kapitlen handlar om:
  • Skeppsholmen - Kastellholmen
  • Galärvarvet
  • Lejonslätten
  • Skansenberget
  • Djurgårdsstaden
  • Beckholmen
  • Alberget
  • Sirishov-Rosendal-Gröndal
  • Waldemarsudde - Biskopsudden
  • Listonhill - Parkudden
  • Blockhusudden
  • Rosenhill - Fridhem
  • Lidingöbro
  • Djurgårdsbrunn
  • Ladugårdsgärde
  • Nobelparken - Diplomatstaden
  • Gärdet
  • Stadion - Tennisstadion - Storängsbotten
  • Lill-Jansskogen
  • Bellevue
  • Roslagstull - Albano
  • Institutionsbältet
  • Fiskartorpet - Stora och Lilla skuggan
  • Bergianska trädgården
  • Ålkistan - Ekhagen - Lappkärrsberget

Vårkänning på Djurgården


Jag vet att det är en helvetes massa dagar kvar av den här vintern, men idag fick jag en liten föraning om hur det känns när allt detta vita börjar smälta och det droppar från taken. Det blev läge att snöra på sig vandrarkängorna igen och min vandring på Djurgården idag gick genom underbar slask och sörja och jag kvittrade i takt med fåglarna. Solen värmde väl inte direkt men det kom ljus från den och det var några plusgrader i skuggan. För en gång skull så frös jag inte denna vinter.

På Rosendal såg det ut som om vintern kom väldigt överraskande och man undrar om det blev avdukat på borden?
Rosendal öppnar först den 15 februari så man får vänta med att fika här tills dess. Och hur är det nu med Rosendal? Jag har några vänner som säger att det förfaller. Caféet är sämre än tidigare mm. Jag är nog inte lika kritisk. Den upphöjda örtagården med den blåmålade betongmuren är ett misstag men annars så tycker jag så mycket om den här platsen. Morotskakan är god också...

Vid Waldemarsudde, eller Wudden som trädgårdsmästare Marina säger, hittade jag såklart ingen snödroppe vid husväggen...vad trodde jag egentligen?
Men vid Wudden är det alltid vackert och jag håller fast vid att det är en av Stockholms vackraste platser. Snön ligger såklart djup och tung nu och det är många månader kvar innan det börjar hända något i den vackra trädgården.
Men någon Marina träffade jag inte på som vanligt och jag börjar undra om hon verkligen jobbar här?
På Facebook och i P4 Radio Stockholm, där hon är trädgårdsexperrt, har hon berättat att hon jobbar här och jag får väl tro på hennes ord...

Vad funderar Auguste Rodins ´´Tänkaren´´ på en sådan här dag tro? Det finns ett foto där jag sitter bredvid honom med samma pose och försöker tänka även jag.



RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails