• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Den nya dagen gryr...

     
     

    Eddie Grahn i Gamla Stan

     
    Västerlånggatan har förvandlats till ett enda långt turiststråk i vår äldsta stadsdel Gamla Stan. I butikerna som ligger tätt, säljs billiga souvenirer till turister - vikingahjälmar, dalahästar och bilder på kungafamiljen fyller skyltfönstren och jag undrar vad turisterna får för bild av Stockholm egentligen! Västerlånggatan är extrem vad gäller krimskrams, men viker man av från shoppingstråket som sträcker sig mellan Mynttorget och Järntorget, in i de lugnare medeltida gränderna, så hittar man platser som fortfarande bär upp Gamla Stans själ och där man tydligt känner av historien om man blickar upp mot fasaderna.
     
    Gamla Stans butiker förändras som på alla andra platser och jag saknar de små livsmedelsbutikerna som fanns här på 70-talet. Nu handlar man på Munkbrohallen vid tunnelbanestationen. En gammal stadsdel behöver äldre butiker, hantverkstäder och människor som sätter färg på vardagen, original helt enkelt och jag har lärt känna ett riktigt härligt Gamla Stan-original, som jag ofta besöker under mina Gamla Stan-vandringar! Jag är sannerligen ingen vän av loppmarknader, men på Själagårdsgatan 17 har Eddie Grahn sin butik där han säljer loppisprylar. För ett tag sedan skyltade han i fönstret med en trädgårdsbok som kostade 1 kr. Det är sådan värme och kärlek i Eddies trånga butik, att till och med jag kan vistas där inne för en stund... 
     
    Eddie är något av levande jazzklubbslegend här i gränderna och har vistats i Gamla Stan sedan 50-talet. På 60-talet drev han några jazzklubbar som låg i olika medeltida källare. Förutom Klubb Kamelen som låg i den lokal där butiken nu finns, drev han under några år Frid & Fröjd på Skottgränd 9, som går från Österlånggatan ut mot Skeppsbron. Där fick han vid några tillfällen besök av Olle Adolphson med sin gitarr. 
     
     
     
    Nu är Eddie 70-plus och pratar om att åter vilja öppna en klubb i sin källare och att klubben då skulle heta Frid & Fröjd. Eddie som sällan lämnar Gamla Stan, är en mycket fridfull, behaglig och vänlig person som går sin egen väg i livet och lever lite efter sina egna goda regler och lagar. Han är en sann miljövän och har åsikter om allt möjligt och som man gärna håller med om. Han har en bra livssyn helt enkelt! Eddie berättar gärna om tiden då han var en av klubbkungarna i den här delen av stan och hur polisen i grannhuset ofta bötfällde honom för olika regelbrott när det gällde tillstånd för hans klubbar. Polisstationen låg vid den tiden på Själagårdsgatan 19, med Eddys klubb på ena sidan och klubben Bobadilla (Svartmangatan 27) på andra sidan av stationen. Bobadilla drevs av Eddies kompis Roy Walter-Auer.

     - Polisen ville ha bort Roy och mig från Gamla Stan, men det var polisen som lämnade stadsdelen 1972 och jag är ju fortfarande kvar, säger han med ett leende!

     Eddie var även en av de första som gav sig hän åt New Age-rörelsen i Stockholm och hade möten i sin källarlokal på Själagårdsgatan. Han är en fredlig och fridsam man och hans klubbar var tydligen inte några stökiga platser, förutom då polisen kom och granskade tillstånden.

    Den augustikväll 2013, då jag följde med under hans klubb-vandring  i gränderna, är en stund som jag alltid kommer att minnas, trots att jag inte fanns med i hans klubbvärld på 60- och 70-talet. Men det var verkligen intressant att höra honom berätta när popen slog igenom på 60-talet och till slut tog över publiken från jazzklubbarna. Han hade med sig en stor papperskasse där han hade många gamla underbara svartvita bilder, från tiden då han var ung och drev sina klubbar. Vandringarna han leder har han kallat ´´Kungar och klubb-kungar i Gamla Stan´´

    Lyssna här på radioprogrammet om ´´Prinsen av Gamla Stan´´ 

    I programmet kan man bland annat höra vad Eddie och hans vänner tycker om Slussens renovering.

     

     Ingela och Eddie 2013 

     


    Valkaskar i Stockholm

     
    Valk-askar kallas de här spännande askarna på grund av de valkiga stammarna och jag vet tre stycken i Stockholm. Det sägs att de märkliga askarna har bildats genom mutation. Det flera hundra år gamla trädet på Långholmen invid Heleneborgs båtklubb, är ett av Stockholms märkvärdigaste träd, de andra två valkaskarna i Humlegården och i Ivar Los park på Bastugatan, har sina valkar närmast marken och är inte lika uppseendeväckande som Långholmens nästan groteska träd. Groteskt men vackert!
    Trädet nämns i skrift att det fanns 1733 i fängelseträdgården.
     
    Någon som vet fler sådana här askar?
     
    Mitt i Humlegården står den här valkasken som brukar fungera som klätterträd till förskolebarnen.
     
     Den här ihåliga valkasken vid ingången till Ivar Los park på Bastugatan, sjunger på sista versen, men vi hoppas att den hänger med i många år framöver!

    Hur boken kom till

     
     Tidig vår 2012. Första bokmötet på Allt om Trädgårds redaktion vid Sveavägen. Chefredaktör Viveka Ljungström, ansvariga för företaget som skulle producera/formge boken och jag, diskuterar hur den skulle se ut, format, papperskvalitet, omslag, namnet på boken och vad den skulle handla om. Bokprojektet skulle bli ett samarbete mellan Norstedts förlag och Allt om Trädgård. Möjligheten att få skriva fick jag av Viveka på grund av mitt långvariga bloggande och vi spånade först om en trädgårdsbok i bloggform, ett hopplock av bloggen genom åren. Men förlaget tyckte att det skulle bli för spretigt och det var då tanken på en bok om mina älskade trädgårdar och parker i Stockholm dök upp.
     
    När jag klev ut på Sveavägen efter det mötet, kände jag mig glad och taggad och ville genast kasta mig över projektet. Våren stod för dörren och jag putsade kameralinserna och bara väntade på att trädgårdarna skulle börja blomma och grönska. Det blev en sommar med ovanligt många vandringar i stadens trädgårdar och bildmapparna fylldes till bredden hemma i datorn. Det gällde att jaga det bästa ljuset och försöka ta bilder från lite ovanliga platser. En ganska solfattig sommar blev det, på gott och ont, men en sommar med konstant högtryck hade inte varit bra för fotograferingen. Att välja bilder till boken skulle inte bli lätt - vilket det heller inte blev!
     
    Hösten närmade sig och nu skulle all text som jag grovskrivit under sommaren börja ta form. Redaktören tyckte först att det blev för ´´bloggigt´´ och sedan för formellt. Det var då min kära dotter kom in i bilden och hjälpte till att forma texten så som det slutligen blev. Det är en lycka och en förmån att få skriva en bok och jag är oerhört tacksam, men det är även en tuff kamp och under hösten blev det många långa nätter framför datorn. Att skriva en bok är ett samarbete mellan författare, förläggare, redaktör och formgivare och det är inte alltid som alla är överens om hur resultatet ska bli.
     
    Nu har det gått två somrar sedan jag fotograferade för boken och jag har tagit flera nya bilder som jag så gärna skulle velat haft med i boken - byta ut några liksom. Men sådant kan man ju bara göra på internetsajter. Det är fördelen med bloggen. Men ingenting kan jämföras med att hålla i sin egen bok och jag har än idag svårt att gå förbi en bokhandel utan att gå in för att se ´´Stockholms gröna rum´´ stå där på hyllan bredvid Karin Berglunds och Hannu Sarenströms böcker. 
     
     
    De stunder som jag minns bäst av bok-året:
    • Det allra första bokmötet på Allt om Trädgårds redaktion på Sveavägen, våren 2012.
    • När budbilen kom nere på gatan med det första exemplaret av boken och när jag sedan andäktigt öppnade kuvertet och såg Stockholms gröna rum för första gången.
    • När jag fick bilder av Ingela från mässan Rum & Trädgård (där jag inte vågade vara på plats), där boken låg i travar och när jag också fick reda på att några till och med hade köpt den.
    • När jag signerade boken för första gången på Nordiska trädgårdar.
    • När min dotter (som aldrig tidigare besökt en trädgårdsmässa) dök upp helt oväntat under signeringen. Hon var till stor hjälp med texterna i boken.
    • När Kerstin, min VD på Engsholms slott, köpte ett stort antal böcker till slottet som skulle säljas till våra gäster och där det nu även ligger ett exemplar i alla våra 54 rum.
    • När Petra på Engsholms kontor första gången sakta bläddrade i boken.
    • Första gången jag såg boken i en bokhandel - Akademibokhandeln på Sergels Torg.
    • När jag såg att boken stod i skyltfönstret på anrika bokhandeln Hedengrens på Stureplan. 
    • När jag upptäckte att boken fanns på biblioteken.
    • När de första recensionerna kom i tidningar, bland annat det stora reportaget i Gods & Gårdar.
    • Ett av de allra största ögonblicken under året var nog när trädgårdsgurun Maj-Lis Petterson pratade om boken den 15 april i Odla med P1.
    • Första gången jag såg att boken fanns på Bokus topplista och där den som bäst låg på 9:de plats.
    • När Karin Berglund köpte boken på Allt om Trädgårds 20-årsfest ute vid Ulriksdal.
    • När boken blev nominerad till ´´Årets trädgårdsbok´´ bland nio andra trädgårdsböcker och att dessa böcker visades på bokmässan i Göteborg.
    Lika glad och stolt som jag blev av dessa händelser, har jag blivit av alla de mail och andra meddelanden som jag fått under året. Ett stort varmt tack till er alla för era fina ord!  
     
     
    Några ord om boken från...
     
     
     
     
    Så här glad blir man när Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan skyltar med boken!
     
    Stockholm i mitt hjärta! Trots att det är som bloggande trädgårdsmästare som jag har fått äran att göra den här boken, så blir jag alltid extra glad när boken hamnat i kategorin ´´Stockholmsböcker´´. Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan är den bokhandel som har marknadsfört boken bäst i hela Stockholm.
     
     I Gods & Gårdar. 
     
     I Hedengrens fönster på Stureplan.
     
     En annan speciell känsla infann sig när jag såg boken i min barndomsstad Norrtälje. 
     
    På trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar 2013
     
    Egen marknadsföring - boken fick en egen Facebooksida där jag fortfarande visar mängder av stockholmsbilder. 
     
     
     Hannu Sarenström, André Strömqvist och jag signerar böcker vid Allt om Trädgårds 20-års fest i slutet av september 2013. Peter Englander och jag diskuterar italienska trädgårdar.
     
    I Dagens Nyheter
     
    I Gods & Gårdar
     
    I Norrtelje Tidning
     
    I ´´Mitt i´´
     
     
     
    Bokus topplista!
     
     
    Bilder från ovan!
     
    När jag i maj 2012 började fotografera för boken Stockholms gröna rum, ville jag bland annat ta bilder högt ovanför parkerna och trädgårdarna, för att få en överblick över anläggningarna och för att visa platsens läge i staden. Det fanns självklart inte tillfälle att komma högt upp vid alla de 18 trädgårdar som jag presenterar i boken, men vid flera av dem som ligger inne i stan lyckades jag få kontakt med vaktmästare, säkerhetsvakter, städare mm. som alla var hjälpsamma. Jag har redan tackat dessa vänliga själar i boken, men jag gör det igen här. 

    Jag klättrade i kyrktorn, tiggde om några minuter på olika företags terrasser och sneglade upp mot stadens hustak mer än vanligt den sommaren, just för bokens skull. 

    Från Sofia kyrkas torn.
     
    På bilden här nedan ser man huset där Uffe Lundell en gång bodde på 1970-talet. Där skrev han sin debutroman Jack som trycktes i 2000 ex. men som sedan såldes i 200 000 ex.
     
    Jag fick verkligen tigga och be för att få komma upp i Sofia kyrkas torn på Södermalm. Kyrkan renoverades det här året och det var tydligen en säkerhetsrisk att klättra bland byggnadsställningar och bråte där inne, men efter flera telefonsamtal så ledsnade man väl på mitt tjat och lät mig komma upp i tornet där jag äntligen kunde ta mina bilder. Vaktmästaren följde mig upp i tornet, men tyvärr gick det inte att öppna några fönster, så jag fick fotografera genom kyrkans nya fönsterglas. Där uppifrån såg jag långt ut över stan och nedanför låg Vitabergsparken som en stor grön oas mitt i den täta stadsbebyggelsen och de små röda söderkåkarna passade perfekt där i grönskan.
     
    Mina klättringar till höga höjder i Kungsträdgården blev lyckliga stunder för en fotograferande ´´bokskrivare´´. Den magiskt märkliga fotograferingen över körsbärsträden den 30 april 2012, beskriver jag i bokens ingress till Kungsträdgårdens kapitel. En av de märkligaste fotostunder som jag upplevt! Bilden är tagen på Nordeas terrass på Hamngatan!
     
    Från Jakobs kyrka!
     
    När den vänliga vaktmästaren Jorma i Jakobs kyrka hjälpte mig upp i det gamla tornet för att ta bilder från ett annat håll och under en grönskande sommardag, mullrade åskan borta mot Kungsholmen och det regnade lätt, som så många gånger den här sommaren 2012, men jag tyckte ändå att ljuset var mjukt och vackert. På väg upp i tornet passerade vi rum där man på 1700-talet satt brandvakt genom att se ut genom de små fönstren och blicka ut över stan och snabbt kunna ringa i kyrkklockorna vid en eventuell brand någonstans där nere bland alla hus, som ofta var byggda av trä.
     
     När bilderna över Berzelii park togs från ett Öhmans terrass, så var parken helt nyanlagd med mängder av nyplanterade växter. Uppe på terrassen hade måsarna sina bon och jag levde farligt under de få minuter som jag vistades där. De attackerade mig våldsamt och verkade inte alls förstå hur viktigt mitt uppdrag var, och den här fotograferingen var faktiskt väldigt viktigt för boken, eller i varje fall för kapitlet om Berzelii park, av den anledningen att jag inte hade så många bilder från parken, då den under några år varit en arbetsplats för de som utförde nyanläggningen. Inga vackra försommarbilder fanns i mina fotomappar, så jag behövde verkligen de här översiktsbilderna och det var den här bilden som jag först ville ha som omslag till boken.
     
    För att ta bilder ner mot stadshusträdgården och bort mot Norrmälarstrand, blev jag tvungen att vistas en stund bland vilt fotograferande japaner, vad gör man inte för en bokbild! Varje gång jag ser min stad så här från ovan blir jag varm inombords och känner mig stolt att få bo i den här huvudstaden.
     
     Riddarholmen i förgrunden och Gamla Stan bakom.

     Uppifrån Högalids kyrktorn var utsikten helt makalös, men jag nöjer mig med att visa en bild där man ser Långholmens centrala och västra del. Längst upp till höger i bild ser man nästan huset där jag bor. Stort tack vaktmästare Matte för visningen!
     
    I Sinnenas trädgård fick jag hjälp av trädgårdsmästaren Christer Fällman att komma upp på en av fastigheternas balkong. När jag stod där uppe och såg ut över trädgården så förstår jag inte varför jag inte tog kontakt med Christer i slutet av maj i stället, då kastanjer och rosenhagtorn blommade som bäst. Men det var inte lätt att hinna med allt man ville den här sommaren - jag hade ju, och har fortfarande ett jobb i en slottspark att sköta också!
     
    Jag ville ha en översiktsbild över Norra Bantorgets nya parkanläggning och tog kontakt med Clarion Hotel Sign där en mycket hjälpsam och trevlig Gabriella hjälpte mig att få låna ett hotellrum på översta våningen. De stora panoramafönstren gick givetvis inte att öppna, så jag fick ännu en gång ta mina bilder genom glas, vilken man märker på bokens bild över parken - men jag tycker inte att det gör något!

     Bilden är från Centralbadets trädgård där en städare hjälpte mig att komma upp till badets solterrass på fastighetens tak, där kryssade jag fram mellan solande gäster för att kunna ta mina bilder ner mot trädgården. Tyvärr fick ingen av dessa bilder fick plats i boken. 
     
     

    Gamla Stans gröna rum

    Just den här bilden är tagen den 30 maj 2012 på Kindstugatan fram mot Brända Tomten, när hästkastanjen blommar. Alla andra bilder i inlägget är tagna den 20 september 2014.
     
     Erik Palmstedts vackra brunn och hästkastanjerna vid Tyska Brunnsplan.
     
    Staden, Stadsholmen, Staden Mellan Broarna, Gamla Stan!
    Stockholms äldsta medeltida kärna har haft flera olika namn under årens lopp och det var först 1980 som stadsdelen officiellt bytte namn från Staden Mellan Broarna till Gamla Stan, som den sedan början av 1900-talet verkar ha kallats av stockholmarna.
     
    Stockholm är byggt på öar och kallas ibland för ´´Nordens Venedig´´ och om man bortser från City så är vår huvudstad en mycket grön storstad. Det ser man särskilt tydligt när man flyger över, eller bläddrar i böcker där bilderna är tagna från luften. I Gamla Stan ligger de medeltida kvartern tätt och lämnar inte mycket plats fär grönska, men det finns några undantag.
     
    Den mest kända ´´förgröningen...´´ av Gamla Stan är kvarteret Cepheus vid Köpmangatan, Kindstugatan och Svartmangatan, där gårdshusen revs under en stor sanering/renovering som pågick från 1934 till 1979, utförd av Samfundet Sankt Erik. Gården är Gamla Stans enda större park kan man säga, men den är inte öppen för allmänheten. På 80-talet utförde vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice en del jobb här inne och nu blev jag insläppt för att fotografera trädgården.
     
    På en mindre öppen kilformad plats där Själagårdsgatan och Kindstugatan möts, ligger Brända Tomten. Här låg tidigare ett hus som förstördes av en brand redan 1728 och har av olika anledningar inte bebyggts igen. Platsen nämns 1760 som Brända Tomten och fungerade som en vändplats i den trånga staden. Idag står en stor stolt hästkastanj och bildar ett grönt tak över platsen, där sedan 2011 bageri/café/lunchrestaurang ´´Under Kastanjen´´ ligger och som blivit ett favoritställe när jag vandrar i Gamla Stan. De öppnar 8 vardagar och 9 under helger och har öppet till - sent, som det står på hemsidan. Här kastar sig vildvinet mellan husen tvärs över Själagårdsgatan och skapar verkligen ett grönt rum inne i ett av Stockholms allra äldsta kvarter.
     
    Fortsätter man Själagårdsgatan åt väster, kommer man fram till Tyska Brunnsplan, som är en öppen plats där brandförsvarets häst en gång i tiden skulle kunna vända och där Erik Palmstedts vackra brunn har haft sin plats sedan 1785. Två ståtliga hästkastanjer gör det här till ännu ett grönt rum i den den gamla staden. Tyvärr används platsen som parkering åt ett par bilar, vilket jag tycker är mycket märkligt.
     
    Vid Tyska Stallplan ligger Storkyrkoskolan vars gård bildar gräns mot Prästgatan med en rad stora lindar med högt uppstammade kronor. På gården finns även häggträd och en stor hästkastanj.
     
    En annan plats som blivit öppen i gränderna är Bollhustäppan invid slottsbacken och Finska kyrkan. Här låg på sedan 1600-talet ett hus för bollspel och som på 1700-talet användes till teater. Den öppna platsen tillkom på 1960-talet då elverkstationshuset från slutet av 1800-talet revs. Ett stort vackert valnötsträd pryder tomten här vid Trädgårdsgatan. En avlång damm omgärdas av växter och jag tycker väldigt mycket om den här platsen där valnötsträdet mjukar upp bland alla byggnader, som här har extra vackra fasadfärger.
     
    Nedanför Sankt Göran och draken vid Köpmantorget finns ännu en grön plats vid Österlånggatan där stora avenbokar bildar ett grönt tak, där rådhusvin täcker muren upp på Sankt Göran och där fontäner plaskar så där lagom stilla. Caféerna och restaurangerna längs Österlånggatan har här en fin utsikt mot grönskan.
     
    På Storkyrkans gård sträcker sig pyramidpopplar invid kyrktornet och en rad med hängaskar bildar lägre gröna tak. Inne på Tyska kyrkans gård finns en trädgård där hårt tuktade lindar utgör stommen, men där buskar och små gräsmattor ger grönska i alla nivåer. Formklippta hagtornsbuskar och forsythior tillsammans med syrener och en trädgårdsprakttry. En stor rönn böjer sig över Svartmangatan och lyser nu med klasar av röda bär.
     
    Vid Baggensgatan finns en öppen grön plats, där ännu en stor hästkastanj breder ut sin vackra krona. Det finns många stora hästkastanjer i Gamla Stan och jag hoppas att de får stå friska framöver när hot om att kastanjemalen nu sprider sig upp i landet. På den här gården finns mängder av buskar, bland annat 7 buskpioner, ungersk syren, paradisbuske, eldtorn, någon högväxande oxbärsbuske och grönskan böjer sig vackert över staketet mot gränden.
     
    Vid Gamla Stans tunnelbanestation finns en grön gård på Schönfeldts gränd, som vårt familjeföretag hade skötseln på under 1970-80-talet och där ett stort häggträd trängs mellan husen. Det trädet planterade vi någon gång på 80-talet. Grönskan finns kvar på gården, även om man efter senaste renoveringen kunde valt andra växter kan man tycka...
     
    Varje liten grön kvist som tittar fram mellan medeltidshusen gör mig glad och jag ser fram mot att magnoliaträdet vid Norra Benickebrinken ska växa till sig och att klättrande vildvin och rådhusvin här och där i gränderna ska få fastighetsägarna att ´´offra´´ några av sina välputsade fasader, för att Gamla Stan har verkligen välskötta fasader idag. Det är nästan så att man blir glad när man ser en sliten fasad där tidens tand har skapat känsla och liv åt byggnaden.
     
    Det här inlägget kan kompletteras om jag hittar mer grönska i Gamla Stan!
     
    Tyska Stallplan.
     
    Svartmangatan. Borta vid Tyska kyrkan sträcker sig rönnen ut över gränden.
     
    Trädgårdsgatan fram mot Bollhustäppan där ett stort valnötsträd skapar grönska i gränden.
     
    Bollhustäppan.
     
    En stor fin klätterhortensia pryder väggen här vid Staffan Sasses Gränd. 
     
    Under kastanjen vid Brända Tomten - Själagårdsgatan och Kindstugatan.
     
    Själagårdsgatan mot Brända Tomten.
     
    Vildvin som kastar sig vilt och vackert över Själagårdsgatan i Gamla Stan, in mot Café Under Kastanjen på Brända tomten!
     
    Köpmantorget ner mot Österlånggatan. Rådhusvin på väggen och på muren får rådhusvinet sällskap av vildvin under avenbokens kronor.
     
    Österlånggatan nedanför Sankt Göran och drakens bronskopia från 1912 vid Köpmantorget.
     
    Prinsessan.
     
    Baggensgatan.
     
    Här inne ligger kvarteret Cepheus och vi fick idag se gården då Lisa och Susanna på Samfundet Sankt Erik, öppnade och visade oss runt. Hä rinne på den här gården utförde vi några arbeten på 80-talet, när vi drev vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice . Trädgården anlades i slutet av 1930-talet i finkisstil. Det var tydligen först tänkt att bli en mer strikt stilträdgård, men just under den här tiden hade funkisen sin stora inmarsch i landet då både byggnader och trädgårdar följde den nya stilen. Det syns tydligt på växtmaterialet - paradisbuskar, kornell, prydnadsapel, rhododendron, funkia, ormbunkar, höstanemoner mm. Kvarteret har en mycket vacker gård med olika rum där ett stort skönt lugn råder. Här måste väl alla boende trivas gott! I maj återvänder vi för att fotografera när buskar och träd blommar!
     
    Från Wikipedia
     
    En trång bakgård i kv Cepheus före 1930-talet Cepheus är ett av Gamla stans största och äldsta kvarter sydost om Stortorget. Stadsdelen med sina trånga bakgårdar, dit solen aldrig kom, dåliga sanitära förhållanden och trångboddhet gjorde att man på 1800-talet ansåg att Gamla stan var ”en kvarleva av medeltidens barbariska byggnadssätt”. Stadsdelen var mycket förslummad och kring 1800-talets mitt trängdes cirka 13 000 människor i förfallna kvarter. På 1840-talet lades de första regleringsplaner för Gamla stan fram, samtliga krävde en total rivning av bebyggelsen, med undantag för de stadskvarter väster om Stora Nygatan, som hade reglerats med stora rätvinkliga stadskvarter efter den "stora vådelden" år 1625. Kring sekelskiftet 1900 fick man upp ögonen för de historiska värden som Gamla stans bebyggelse representerade. Konstnären Carl Larsson, själv född på Prästgatan, menade i ett uttalande 1904 att om han vore miljonär, så skulle han inköpa husen i Gamla stan, restaurera dem så noga som möjligt till deras ursprungligs skick samt utrusta dem med moderna tiders bekvämligheter. Opinionen för Gamla stans bevarande blev allt större, men det dröjde till 1930-talet innan Carl Larssons saneringsvisioner blev verklighet.
     
    På 1930-talet hade avskyn mot Gamla stans slumkvarter förbytts till stor respekt för stadsdelens historiska arv. År 1934 lät Samfundet Sankt Erik på prov sanera huset Kindstugatan 14 i kvarteret Cepheus. Resultatet ansågs mycket lyckat. Fastighetsägarna var dock helt ointresserade, hellre ville de sälja än betala för en stor rivning och ombyggnad. Därför bildades bolaget AB Stadsholmen med uppgift att restaurera och modernisera byggnaderna. Samfundet började systematiskt inköpa flera byggnader i kvarteret med pengar som hade lånats av staden. I kvarteret trängdes över 30 små byggnader kring trånga bakgårdar (några bara med en storlek av 2-3m²) och ett inre virrvarr av århundradens tillbyggnader. Medan andra stadskvarter i Gamla stan genomkorsas av gränder och gator, så var kv Cepheus en enda stor kompakt byggnadsvolym. År 1936 drogs ett omfattande saneringsprojekt igång under ledning av arkitekten Albin Stark. Tretton gårdshus revs och i stället anlades en sammanhängande innergård, där Gamla stans första större park skapades. I de moderniserade små lägenheterna flyttade i slutet av 1930-talet radikala arkitekter och unga nygifta par in. "Smekmånadskvarteret" blev för en tid namnet på Cepheus. Under de följande åren fram till 1970 rustades husen längs gatorna upp och moderniserades. Alla byggnader undersöktes avStockholms stadsmuseum som fann bjälklag och andra byggnadsdetaljer som överraskade med sin ålder och sitt kulturhistoriska värde. Albin Stark hade gjort upp liknande saneringsplaner för grannkvarteren CassiopeaCeres och Phaëton, planerna förverkligades dock bara i Cepheus
     
    De här rhododendronbuskarna är från parkens barndom i slutet av 1930-talet.
     
    Tre glada tjejer  inne på gården vid kvarteret Cepheus. Susanna och Lisa från Sankt Erik och Ingela i mitten!
     
    Magnoliaträdet står som ett smycke mitt i trädgården.
     
    Utanför tunnelbanestationen finns tre stora robiniaträd och vid Schönfeldts gränd syns häggträdet till höger i bild.
     
    Härliga Prästgatan!
     
    Prästgatan.
     
     Häggträdet sträcker sig mot en av få icke nyrenoverade fasader i Gamla Stan, här mittemot skolgården vid Prästgatan.
     
     
    Min vandring gick sedan vidare förbi Strömmen där en fiskare prövade lyckan.  Vidare bort mot Skeppsholmen där jag drack kaffe på vandrarhemmets uteservering innan jag fortsatte bort till Kastellholmens berg mot Grönan. Efter en stunds vila på utsiktsberget tog jag Djurgårdsfärjan över till Djurgården där jag vandrade bort mot Lejonslätten, tog ett par kokta med bröd vid ´´Visit Djurgården´´ innan jag gick Strandvägen in mot stan igen.
     
    Sageska huset ligger inklämt mellan UD (Arvfurstens palats) och Rosenbad. Det är här som det är tänkt att nu Stefan Löfven ska bo...om han får ihop någon regering och blir stadsminister!
     
    Blomsterlådorna på Gran Hotell. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga...
     
    Inne i gränderna i Djurgårdsstaden hade stockrosorna gjort sitt för i år, men jag hittade blommande bokharabinda!
     
    Vid Lejonslätten mittemot Nordiska museet blommar det ordentligt och inte en gås i sikte idag!
     
    På Nybroplan utanför Berzelii park visades en del av Katharina Grosses utomhusinstallation! 
     
     ...och inne i Berzelii park togs det selfies!
     
     ...och inne i Strandvägens fina Carl Malmstensbutik...fanns min bok!
     

    Plötsligt i dimman...

     
    Om september månad alltid bestämmer sig för att vara så här magiskt vacker som i år, så kommer månaden att klättra på min rankinglista. Att jämföra den vackraste och skönaste månaden maj, då naturen och trädgårdarna är sådär övernaturligt vackra att det nästan är svårt att ta in och då underbara fågelkonserter hörs från gryning till skymning - med september, som är så tyst och stilla, lugn och vilsam, ofta varm och i år även vindstilla med dimmiga morgnar, då spindelnäten bildar konstverk med hjälp av morgondaggen - det är inte lätt!
     
    I morse låg hela Mörkö inbäddad i tät dimma och jag var väldigt nära att krocka med ett stort vildsvin på vägen mot slottet. Dimman låg kvar en bit in på förmiddagen och just innan den började lätta, rodde jag ut med vår båt på den spegelblanka fjärden, för att fotografera slottet från sjön. De stora lastfartygen som var på väg till och från Södertälje hamn, brölade högt och ödesmättat i den tjocka dimman. Det heter mistlur bara när signalanordningen är fast monterad på en fyr eller liknande, på ett fartyg heter ´´tutan´´ tyfon! Jag visste att farleden var ganska långt ifrån där jag befann mig, så jag kände mig trygg, trots det att jag inte såg någonting av de mullrande och tutande fartygen. När mitt uppdrag var klart och jag förtöjde båten vid bryggan, såg jag plötsligt hur ett mycket stort lastfartyg dök upp i dimman, helt nära vår strand och hade jag varit kvar i vår lilla båt där ute så vet jag inte hur det hade gått. Under mina 16 år på Engsholm har jag aldrig sett ett fartyg så nära vår strand.
     
    Nåväl, slottsträdgårdsmästaren var intakt efter sjöturen och kunde kasta sig över trädgårdsjobben som idag bland annat bestod i att försiktigt beskära vårt stora manchuriska valnötsträd, flytta och dela perenner och hjälpa J att flytta stegen när han målade om ´´Röda Stugan´´  som nu lyser som en skatt i parken.
     
    Varje dag ser jag över parkens alla rosenskära och klipper bort det som är överblommat, så att de här underbara kompisarna ska blomma så länge som möjligt in i hösten. I övrigt funderar vi på en resa runt Siljan i början av oktober, under de tre semesterdagar som jag har kvar och undrar när trädens höstfärger är som vackrast i Dalarna?
     
    1. Maj
    2. April
    3. Juni
    4. September
    ---------
    10. November
    11. Januari
    12. December
     
    Strandateljén där det är fest ikväll!
     
    Fartyget som dök upp i dimman just där jag några miinuter tidigare satt i vår lilla båt och fotograferade...
     
    Dimman har lämnat fjärden!
     
    Cosmos ´Sunset Yellow´ 
     
    Cosmos ´Vega White´ 
     
    Röda Stugan nymålad!

    När morgondimman lättar på Engsholm

     I trädgårdslandet plockade Katarina in blommor till slottet i morgondimman!
     

    von Bysings café - nytt fikaställe under Årstabroarna

    Det har tidigare saknats ett bra café när man vandrar utefter Årstavikens stränder, men nu har von Bysings Café vid Molitors gamla malmgård öppnat! Precis under Årstabroarna i Tanto ligger det här helt underbara fikastället som har den där speciella caféatmosfären som gör att man trivs - läget vid vattnet, vänligheten, musik på lagom nivå, gott kaffe och goda bakverk. Caféet har öppet torsdag-söndag under september och under helgerna i oktober.
     
     Här vid Molitors malmgård från 1700-talet finns en av Stockholms äldsta parklindar, som planterades någon gång på 1600-talet. Den har en omkrets på över fem meter och räknas till Sveriges tio mest värdefulla lindar.
     
     
    Lånar text från Wikipedia

    Molitors malmgård är en av Stockholms kvarvarande malmgårdar som ligger på Södermalm, nedanför Årstabroarna.

    Malmgården har sitt namn efter apotekarsläkten Molitor, som invandrade från Tyskland vid mitten av 1600-talet. Familjen Molitor var känd för sin medicinalväxtträdgård, som förmodligen låg vid malmgården. Gårdens första byggnader uppfördes i början av 1700-talet. Här gick gamla vägen från Brännkyrka och här låg också 

    Dantobommen, en av Stockholms många tullar. På Petrus Tillaeus karta från 1733 finns de första husen inritade.

    Av malmgårdens medicinalträdgård finns idag inget kvar, bara huvudbyggnaden och en putsad stenbyggnad samt ett rödmålat timrat uthus som står intill Årstavikens strand. Tidigare fanns ännu en flygelbyggnad i sten, vilken revs, samt en byggnad i trä som brunnit ner. Enligt vissa dokument skall även ett uthus och ett lusthus ha funnits på egendomen. När östra Årstabron byggdes i slutet av 1920-talet hamnade byggnaden i skuggan av denna bro och när västra Årstabron byggdes i början av 2000-talet hamnade båda byggnaderna under bron. 

     

    Linden från 1600-talet
     
    Vid koloniområdena intill gillar fjärilarna fjärilsbuskarna...och mullbären mognar!
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails