• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Höstvandring på Djurgården

     Café Ektorpet!
     
    Prins Eugens ek! 
     
    Gamla huset på Prins Eugens Waldemarsudde.
     
    Galleriterrassen blommar vidare!
     
    Kvinna i fredsarbetet! Se mer här!
     
    Avenbok vid Restaurang Godthem
     
    En helt fantastisk hästkastanj vid Skansens norre entré! En av de vackraste jag sett, svårt att fånga på bild! Man måste stå under kronan och känna kraften!
     
     En lika fantastisk ek, troligen kärrek, men det kan även vara en rödek, också vid Skansens norra entré!

    Mitt första fria år, vecka 41 - Höst vid Djurgårdsbrunnskanalen

     Djurgårdsbrunnskanalen i höstskrud!
     
     

    8 oktober - måndag

     

    Blockhusudden hälsade mig välkommen med sprakande höstfärger den här lite kyliga morgonen, när min Djurgårdsvecka inleddes och det väntas brittsommarvärme om några dagar. Vid Blockhusportens café glödde rönnsumaken med sina röda löv och en lövblås dånade i Täcka uddens vackra, pedantskötta trädgård. Träden, och då framför allt lönnarna är ovanligt vackra den här hösten och hela Djurgården lyser verkligen av starka färger! Runt ängen vid Biskopsudden var lönnarna nästan overkligt vackra, med oändliga nyanser av rött, orange och gult.

     

    Jag besökte Cecilia och hennes medarbetare på Djurgårdsförvaltningen vid Rosendals slott, där tusentals blomsterlökar nu planteras. Regnet låg i luften när jag fotograferade trädgårdsmästarna in action vid planteringen runt Porfyrvasen! Efter att ha sett listorna på de olika sorterna av tulpaner och narcisser, är jag helt övertygad om att det kommer att bli mycket vackert här i vår!

     

     

    9 oktober - tisdag

     

    I många år har jag tänkt åka till det som troligen är Gustav Vasas födelseplats. Jag parkerade bilen vid Ryds kyrka och gick den långa lindallén fram mot Rydboholms slott, som är beläget på vägen ut mot Vaxholm. Hela parken runt slottet visade sig vara inhägnad och stängd för allmänheten. Jag mötte en kvinna som berättade att hennes man var uppväxt i området och att parken förr i tiden var öppen, men att Vasatornet ibland visades av ägarna. Tornet är från 1500-talet och är uppkallat efter Gustav Vasa, som tillbringade en stor del av sin uppväxt på Rydboholm. Det slott man ser idag (jag såg bara en skymt) fick sitt utseende på 1700-talet. 

     

    Öppen för allmänheten är däremot den engelska parken som delvis är igenväxt och ligger väster om slottet. Vägen dit renoveras nu, så jag sparar det besöket tills i vår. Där i parken ska finnas två ekar som Gustav Vasa lär ha planterat på 1500-talet och även fyra ekar som Karl XIV Johan planterade 1834.

     

    Nu var Lexus och jag slottsparkssugna, så vi drog vidare till Bogesunds slott, som ligger lite närmare Vaxholm. I den lilla vackra engelska parken bakom slottet har jag en favoritbok som har en enormt grov, lågt sittande gren. Området runt boken var nu avspärrat, då en annan av trädets stora grenar hade brutits av och låg nu på marken.

     

     
     
     Ännu fler bilder från Djurgårdsbrunnskanalen, som är veckans bild-tema! 
     
     
     Biskopsudden
     
    Jag tror aldrig jag sett ett päronträd så vackert en höst, som detta vid Isbladskärrets busshållplats
     
     Parkudden/Blockhusudden
     

     

     

    10 oktober - onsdag

     

    Varma, friska Brittsommarvindar sveper in över Blockhusudden och det väntas bli 18 grader i slutet av veckan. Det här är nog den sista värmen vi får njuta av 2018. Snart drar kylan ner från norr och jag kommer att frysa fram till maj månad. Vindarna slet i den gamla eken som står invid huset och tusentals ekollon har likt en kulspruta pepprat taket under hela natten. Min nattsömn blev inte den allra bästa...

     

    Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare kallar planteringen vid Skansens norra entré för Långkorven. Idag planterades där 7000 narcisser inför våren och jag åkte dit för att fotografera arbetet och ett gäng glada lökplanterare ställde upp på en gruppbild med Nordiska museet i bakgrunden.

     

    Runt hela södra Djurgården finns en fantastisk strandpromenad. Många är de som går eller springer den milslånga långa sträckan runt ön. Det händer då och då att man möter någon mer eller mindre känd person, antagligen på grund av att Östermalm ligger just intill Djurgården. Min förmåga att känna igen kändisar som dyker upp på platser där jag inte är van att se dem, som på bio, TV eller scen, är extremt låg. Cecilia har däremot mycket bra koll. Häromdagen upptäckte hon prins Carl Philip som kom och joggade med barnvagn här utanför. Han bor ju nu mer i Villa Solbacken vid Djurgårdsbrunn. Ulf Adelsson med fru gick också förbi här för ett tag sedan, men dom hade passerat när Cecilia fick berätta vilka vi mötte.

     

    En gång mötte vi Börje Salming - och jag kände inte igen honom. Alltså Börje Salming! Det handlar inte om att jag inte vet vilka det är, utan mer att jag inte förväntar mig se dem ute på mina vandringsvägar. Jag har i och för sig till och med svårt att känna igen folk som jag träffat tidigare...! Men Tommy Berggren som bor här intill känner jag däremot igen varje gång jag ser honom här ute. Nu för tiden tillhör ju vissa Youtubers, influencers, bloggare, instagramare och dokusåpafolk dagens kändisar och jag vet inte om jag har något intresse av att känna igen dem under mina vandringar. Några av de kändisar som brukar vandra på ön är: Per Gessle, Marie Göransson, Erik Gadd och Martin Timell.

     

     

    11 oktober - torsdag

     

    En gnistrande vacker oktobermorgon och jag känner mig verkligen privilegierad att få vistas ute på östra Djurgården och att jag har jobbat färdigt i livet. På så vis kan jag följa naturens skiftningar varje dag, under hela året. Den här morgonen var Djurgårdsbrunnskanalen overkligt vacker. Glödande lönnar speglade sig i den helt stilla kanalen och jag hoppas att jag på något sätt kan förmedla känslan i mina bilder. Trädens höstfärger är vackrare än på många år, men jag tänkte att samtidigt som vi människor njuter av färgprakten, så kanske träden lider efter den torraste sommar på ´´mannaminne´´. Det behövs fortfarande massor av regn, för växternas skull, för grundvattnet och för hela balansen i naturen.

     

     

    Kontrasten mot mitt bullrande Bromma är oerhörd, här ute på östra Djurgården råder ett nästan meditativt lugn, trots närheten till huvudstaden. Men kanske att jag behöver båda platserna ändå.

     

    Lite trädgårdsarbete idag. Planterade hortensior. Fram på dagen blev det ett besök vid Laduviken och Stora Skuggan på Norra Djurgården. Tyvärr var området som en stor arbetsplats just nu på denna vackra plats. Nytt elnät grävs ner och äntligen kommer de fula luftledningarna att försvinna.

     

     
     
     Heidi, Cecilia och Anna sätter lök vid Rosendals slott
     
     Anna, Heidi, Cecilia och Lotta från Djurgårdsförvaltningen vid Rosendals slott!
     
    ´´Långkorven´´ - Djurgårdsförvaltningen sätter 7000 blomsterlökar i denna plantering vid Skansens norra entré. Läser mer om den planteringen här!
     
     
     Malin med gott färgsinne!
     
    Cecilia och Heidi
     
     

     

     

    12 oktober - fredag

     

    - Skynda dig bort till kanalen, sa Cecilia ivrigt i telefonen när jag satt i Villa Dufvan med mitt morgonkaffe.

    - Det är fantastiskt vackert, med dimma över Djurgårdsbrunnskanalens stilla vatten.

    Lexus och jag skyndade oss bort och när vi kom fram gled en vit kajak försiktigt bort mot Djurgårdsbrunn i det vackra morgondiset. Tyvärr hade den magiska dimman just lättat.

     

    Två ryttare på vita hästar kom emot mig i allén invid kanalen och jag såg senare att Cecilia hade fotat dem i ett vackert motljus lite tidigare. Utefter kanalens södra sida lyser nu alléns lindlöv i guldgult och på motsatta sidan glöder lönnarna i gul-orange-rött och träden speglar sig i kanalens vatten. Vi brukar säga att det är lite synd att det inte är lönnar på båda sidor.

     

    Tyvärr dämpades min morgonharmoni av en stor lös hund som rusade på Lexus och jag fick skydda honom, vilket som vanligt gjorde mig både rädd och rasande förbannad. Det finns skyltar på flera platser här ute, att hundar måste vara kopplade och jag har hört att det kan bli böter på 1500 kr om man har sin hund lös. En dag händer det en olycka, när någon av alla dessa ´´snälla´´ lösa hundar sätter tänderna i Lexus. Hans kompis Urax har blivit attackerad och biten och har fått men för livet. Igen - koppla era hundar!!!

     

    En mycket bra nyhet är att Ulf Lundell just nu läser in sin bok ´´Vardagar´´. Den kommer ut som ljudbok i oktober-november. Jag läste självklart boken just när den kom ut i maj månad och lika självklart kommer jag att lyssna när han själv läser sin härlig dagboks-bok!

     

    Fler mycket bra nyheter är att det varken blir något skrämmande fult Nobel Center på Blasieholmen eller någon hemskt Applebyggnad i Kungsträdgården! Tack Gode Gud, eller rättare sagt tack till det helt nya blågröna styret i Stockholm!

     

     

    13 oktober - lördag

     

    Vi tog med oss svampkorgen och drog till skogs. Färden gick först mot Rånäs slott, där vi vandrade en stund i slottsparken som nästan helt saknar planteringar och blommor, men som ligger naturskönt invid sjön Skedviken. Två vackra lindalléer leder ner till sjön och vi höstfotograferade bland löven. På slingriga, uppländska vägar genom vackra små byar, åkte vi vidare. Kor och får betade och träden lyste guldgult i backar och skogar. Vi stannade vid Café Nedergården för att äta lunch och vi åt en hyfsat god västerbottenpaj och några smarriga bakverk. Här fanns även en butik med...ja, grejer, rosa inredningsprylar och krusidulliga prydnadssaker. Efter tio sekunder var jag ute ur butiken igen!

     

    Så blev det dags för svamp-plockning. Bilen parkerades i en skogsbacke och vi vandrade förhoppningsfulla in i skogen. Cecilia hittade lite trattkantareller trots den torra marken, men Lexus och jag hade inte riktigt samma förmåga att se svampar, möjligen hade vi blickarna på annat inne i den vackra skogen och vi vilade även en stund invid ett träd, där vi njöt fullt ut av vår fina stund i naturen.

     

     

    14 oktober - söndag

     

    När någon beskriver en lång skön sovmorgon, låter det alltid så skönt. Att få bli riktigt utvilad eller utsövd. Stanna kvar i sängen. Tyvärr lyckas jag aldrig sova längre än till 6. Då behöver jag mitt morgonkaffe och nu i oktober vill jag följa solens väg upp över vattnet, skådespelet jag aldrig tröttnar på. Soluppgångar kan kännas som likadana upprepningar dag efter dag, men himlens färgskiftningar och vattnets speglingar och rörelser, blir något helt nytt varje morgon.

    Kaffet smakar extra gott när jag får sällskap av skådespelet utanför fönstret här på Blockhusudden. Borta på stenbryggan vid lusthuset, står en morgonpigg fiskare i det rosaröda morgonljuset och jag undrar om han har liknande tankar som jag!

     

    Vi jobbade i trädgården. Lökplantering och flytt av växter! 

     

     
    Djurgårdsförvaltningens kontor vid Stora Skuggan
     
    Utanför Djurgårdsförvaltningens kontor vid Stora Skuggan
     
    Laduviken på Norra Djurgården
     
     
    Rånäs slott
     
     
    Rånäs Slott
     
    Höstglad Cecila vid Rånäs slott
     
    Höstfilosofen Lexus vid samma slott
     
     I Svampskogen utanför Rimbo
     
     
     
    Villa Dufvan 
     
     
    ´´Hemma´´ på tomten vid Blockhusudden
     
    När jag drack mitt morgonkaffe då solen gick upp och jag tittade ut genon fönstret.
     
     Mina medförfattare den här veckan - Lexus och Alice
     
     

    Ambraträd -Liquidambar styraciflua i Stockholm

     Ambraträd  vid Bobergsgatan-Jaktgatan i Norra Djurgårdsstaden 12 oktober 2018
     
     
    Ambraträd som härstammar från nordamerika, får en smal och kägelformig krona. Stammen blir djupt fårad och barken korkig. Det är på hösten som det här trädet visar sin bästa tid, då de lönnliknande löven lyser fantastiskt vackert  i orange-rött, vilket blir effektfullt mot den grå stammen.
     
    Trädet som tål torka och värme kan bli 12 meterhögt och passar bra som gatuträd i zon 1. Trädet på bilderna som är planterat 2016 eller 2017, finns i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm, som ju räknas som zon 2, men i det här skyddade läget bland husen så kommer det säkert att trivas alldeles utmärkt.
     
    Jag kommer att följa utveckligen av det här trädet och hoppas att Stockholms stad anväder det på flera platser.
     
     
     

    Lökplantering på Södra Djurgården

     
     
    Lökplantering vid Långkorven intill Skansens norre entré
     
     
     
     Dagens lökplanterare från Djurgårdsförvaltningens. Från vänster: Heidi, Anna, Andreas, Malin, Simon, Boel, Kerstin. Cecilia, Tobias och Fredrika!
     
     
    10 oktober 2018
     
     
    Jag har länge velat se när Djurgårdsförvaltningen sätter alla sina tusentals blomsterlökar inför våren, men eftersom jag under tidigare år jobbat på Engsholms slott, så  har det inte funnits tid. Nu äntligen fick jag tillfälle att vara med, både vid den plantering som kallas Långkorven som fligger intill Skansens norra entré och vid Rosendals slott. Bara i Långkorven sattes idag 7000 narcisser. Det var ett härligt gäng jag träffade och det var kul att de ställde upp på gruppbilden.
     
    Som vanligt har jag tiggt till mig växtlistor och jag har full koll på vad som kommer att blomma här under våren 2019, men jag väntar med att avslöja namnen tills i vår när de blommar!
     
    Det planteras också mängder av smålök vid Flodvågsmonumentet vid Blockhusudden. Djurgården kommer att blomma mer och vackrare än någonsin nästa vår! Om jag längtar? Jovars!
     
     
    Trädgårdsmästare Malin - 31 år på Djurgårdsförvaltningen, har sett till att både lök-korg och lök-säck matchar trädens färg!
     
    Boel och Anna har börjat sätta de 7000 narcisserna vid Långkorven.
     
    Malin, Cecilia och Kerstin lägger ut sju olika sorter narcisser.
     
    Några glada treädgårdsmästare - Heidi, Cecilia, Anna och Malin.
     
    Kerstin och Cecilia jobbar snabbt...
     
    Trädgårdsmästarna Cecilia, 28 år på Djurgårdsförvaltningen och Heidi 31 år på samma förvaltning!
     
     Till och med jag (48 år som trädgårdsarbetare) fick sätta några lökar! Det kändes fint! 
     
     
     
    Rosendals Slott
     
     
    8 oktober 2018
     
     
    Heidi, Cecilia och Anna sätter tulpaner och narcisser vid Rosendals slott
     
     Nu är det bara planteringen kvar, Anna, Heidi, Cecilia och Lotta!
     
     
     
    Rosendalsterrassen
     
     
     

    Mitt första fria år, vecka 40 - Nu lyfter man båtarna ur kanalen

     Utsikt från mitt brommanäste
     
     Min by i Traneberg/Bromma, fotot taget från tunnelbanevagnen
     
     Min ´´hemma-arbetsplats´´ - kaffe och bulle på kanelbullens dag
     
     Hemma-hos-i bokhyllan
     

     

     

    1 oktober – måndag

     

    I Aftonbladet läste jag om ett kaffe-test. Vinnare blev Lidls Bellarom mellanrost – ett aromatiskt kaffe med balanserad fyllig smak och lagom syra.

    Jag håller med kaffe-testarna, det var riktigt gott!

     

    I vanliga fall brukar jag publicera mina veckoinlägg på söndagar, men nu senast hade blogg.se problem och jag kunde inte få ut inlägget förrän under måndagsmorgonen. Lite frustrerande, men ett ganska litet problem i det stora sammanhanget, när jag läser nyheterna och ser vad som händer ute i världen - där utanför Stockholms gröna rum!

     

    Efter en vecka ute på lugna, tysta östra Djurgården, blev innerstan för mycket för mig just idag. Kontrasten blev för stor. Jag hade tänkt vandra runt i stan för att fota trädens vackra höstfärger, men ljudnivån var för jobbig för mina känsliga öron och det var alldeles för mycket folk omkring mig, så jag flydde ut till Långholmen.

     

    Den här årstiden hittar man inte några öppna caféer på holmen, mer än det enkla Brofiken vid Långholmsbron, som har öppet oktober ut. Jag köpte mitt kaffe där, satte mig på en brygga vid Pålsundet och njöt av stillheten och av beslutet att skjuta upp ombyggnaden av strandlinjen på Södermalmssidan till nästa år. Båtarna tas nu ur kanalen och min kompis Pers fina, men lite slitna träsnipa Tea, ligger nu uppe på land och väntar på att få ett hus byggt omkring sig och sedan fräschas upp en aning.

     

    Det blev ett kort besök på holmen idag, jag tittade lite vid kolonilotterna och sneglade in mot Stora Henriksvik där caféet nu är stängt för i år och där trädgården vilar efter en ansträngande sommar. Vandrade över Västerbron till Kungsholmen, där jag tog tunnelbanan hem från Torildsplan.

     

     

     

    2 oktober – tisdag

     

    Stress är fel ord, men jag känner att jag vill hinna fånga så mycket som möjligt av den vackra hösten - in i min kamera. I ett halvår kommer snart natur och trädgårdar stå nakna. Därför packar jag kameraväskan varje morgon den här veckan och ger mig ut på jakt efter höstfärger nu när oktober är här, då rött, orange och gult brukar färglägga Stockholms gröna rum.

     

    Jag är dock lite osäker på hur trädens löv kommer att bete sig den här hösten, om de får några vackra färger, efter den heta och ansträngande sommaren, då de kämpat för att över huvud taget hålla sig vid liv och tidigt fällde stora delar av lövmassan. Problemet är att när träden har färre löv, så fungerar inte fotosyntesen som den ska, vilket gör att träden blir svagare till nästa säsong. Det är framför allt de yngre träden som har haft problem med torkan den här sommaren, men även de äldre som redan är svaga av olika trädsjukdomar, lever farligt. Nästa vår och försommar blir dramatiskt spännande. Hur kommer stadens träd att må då?

    Nu när klimatet förändrats, kommer det bli nödvändigt att hitta nya trädarter som klarar varmare och torrare förhållanden. Stockholms stad har kommit en bit på väg tycker jag, men det kommer nog att dyka upp ännu fler nya träd i vår stad framöver.

     

     

    Jag drev sakta omkring på Södermalm - Mariatorget, Mosebacke, Stigbergsgatan och Vitabergsparken. När jag vandrade Folkungagatan fram, såg jag vid nr 126, att restaurang Tabberasets skyltade på trottoaren - Raggmunk med stekt fläsk! Vem kan motstå det? Den alltid så populära rätten hade fyllt den lilla husmanskost-restaurangen, men jag fick ett bord vid fönstret och njöt av den goda maten och av Lisa Ekdal och Winnerbäcks ´´Dom band som binder mig´´ som hördes i lokalen.

     

    Restaurangen presenterar sitt koncept så här - Vi har hittat inspiration från vår barndom där mormor och farmor stod vid spisen och vi vill förmedla deras recept på vårt vis.

    Här är några andra rätter från veckans lunchmeny: Pannbiff med löksås, Stekt strömming med potatispuré, Smörstekt rotselleri med stuvad svamp och Sotad gravlax med dillstuvad potatis! Restauranger med husmanskost är inte vanligt nu för tiden, så hit kommer jag att återvända!

     

     

    I Vitabergsparken hade inte heller träden klätt sig i sina vackraste höstfärger ännu, trots att där finns cirka 130 lönnar. Men vid Mäster Pers gränd stod ett nästan nyplanterat benvedsträd, vars löv var intensivt röda, med mängder av vackra frukter och i sydslänten nedanför kyrkan stod jag länge och beundrade den fantastiska hästkastanjen, som grön och frisk, vidsträckt och mäktig, visade vilket träd som var kung på den här platsen.

     

    Ett besök i Vitabergsparken innebär självklart att jag måste sträcka mig över planket till Groens malmgårds underbart vildvuxna trädgård på Malmgårdsvägen. Här är det öppet på onsdagar och jag minns dagen den 16 maj då kamrat Per och jag besökte trädgården som då befann sig i sin allra vackraste blomstertid. När häggen, fruktträden och prydnadsaplarna blommade och syrenerna som just slagit ut. Det här är en av mina absoluta favoritplatser i Stockholm!

     

    Jag tog bussen från Renstiernas gata och lämnade Södermalm för den här gången!

     
     
     Bromma
     
    Ån mellan Lillsjön och Ulvsundasjön, under min hemma-i-bromma-vandring med Lexus
     
     Lexus utnaför mitt Brommanäste
      
     
    Prins Eugens Waldemarsudde
     
    Prins Eugens Waldemarsuddes prunkande sommarblommor på Galleriterrassen
     
     Galleriterrassen på Waldemarsudde
     
     
    Centralbadets trädgård
     
     Caféet under det stora valnötsträdet i Centralbadets trädgård
     
     
    Vitabergsparken
     
    Långa huset på Lilla Mejtens gränd på Södermalm - trädgården är fortfarande frodigt grön i oktober!
     
    En fantastiskt vacker hästkastanj i slänten söder om Sofia kyrka
     
    Mäster Pers gränd - det var här Ulf Lundell bodde en tid på 70-talet och bland annat skrev sin debutromanen Jack!
     
    Ett fantastiskt fint litet benvedsträd på Mäster Pers gränd vid Sofia kyrka
     
     
    Södermalm
     
    Japanskt körsbärsträd - Prunus 'Umineko'  på Kocksgatan, 17 träd planterade i skelettjord! Här ska jag fotografera i vår när träden blommar!
     
    Mäster Mikaels gata 6 - en av många vackra ´´söderkåkar´´
     
     Louis de Geers palats från 1640-talet (även kallad Ebba Brahes malmgård)  Götgatan 16
     
     Kejsarträdet (Paulownia tomentosa) utanför Horstulls galleria. Stockholms ädlaste träd som nu utvecklat mängder av blomknoppar till nästa år. Nu hoppas vi på en gynnsam vinter, så kan det här trädet blomma fantastiskt i blått nästa år.
     
     Kejsarträdets blomknoppar
     
     
    Långholmen
     
     Pålsundet
     
     Pålsundets vackra träbåtar
     
    Kamrat Pers träsnipa ligger nu på land
     
     
    Nu lyfter man båtarna ur kanalen
    Snart fryser fjärden här till is
    Snart sjunker dom här tornen
    och taken ner i ett råkallt dis
    (Ulf Lundell - Jag saknar dig)
     
     
     Långholmen
     
     Långholmens strandbad
     
     

    3 oktober – onsdag

     

    I 43 år har jag bott i Stockholm och jag har besökt väldigt många av Stockholms gröna rum genom åren. Men jag har aldrig tidigare varit vid Norra begravningsplatsen, som i och för sig ligger i Solna, men som gränsar till huvudstaden. Jag vet inte om jag medvetet håller mig borta från kyrkogårdar och begravningsplatser, men idag vandrade jag runt en timma här på den enormt stora viloplatsen, där mängder av kända svenskar ligger begravda, som till exempel Strindberg, Vilhelm Moberg, August Blanche, Per Albin Hansson, Ivar Kreuger, August Palm, Lena Nyman, Ragnar Östberg och många fler välkända personer.

     

    Nu var jag inte tillräckligt förberedd, så det blev inte en stund vid Strindbergs viloplats, det får bli nästa gång när jag vet vart jag ska leta. 

    Jag var såklart mest intresserad av växtligheten och det första som slog mig var alla hundratals paraplyalmar inne bland gravarna. Överallt såg jag vackra friska paraplyalmar som verkligen omfamnade viloplatserna. Jag som inte alls är religiös, blev nästan det här, eller naturreligiös som så många svenskar kallar sig. De/den som beslutat att planterat alla dessa träd har gjort ett fantastiskt gott val just här. Jag såg även yngre paraplyalmar, så beståndet föryngras hela tiden. Självklart börjar jag tänka på almsjukan som ju drabbar alla typer av almar, men jag hoppas verkligen att Norra begravningsplatsen får ha kvar alla sina omfamnande almar långt in i framtiden.

     

    Det är svårt att berätta så mycket om begravningsplatser, men förutom biltrafikens oväsen från Uppsalavägen intill, så var det en mycket vacker plats. Begravningskvarteren omgärdas av välklippt Thuja och buxbom och vid stora infarten, fanns mängder av formklippta bokar i buskform, som var mycket effektfulla under de stora träden. Jag såg inte någon Taxus (idegran) som brukar vara vanliga på kyrkogårdar, men jag var inte överallt, så jag kan ha missar något. Men ett tulpanträd träffade jag på under min vandring! Sånt tycker jag om!

     

     

    Ännu en gång har jag fått en förfrågan av en trädgårdsförening om att hålla föredrag om Stockholms gröna rum. Ännu en gång tackade jag nej.

     

     

    Läser i Östermalmsnytt att Miljöpartiet vill göra något åt Stockholms fulaste plats – Skräckytan vid Tegelbacken, under Centralbron där en gång den prunkande vackra Järnvägsparken låg. Alla förändringar här är välkomna, det kan inte bli värre än det är nu!

     

     

     

    4 oktober – torsdag

     

    Jag drabbades av en stark längtan ut till Djurgården, så jag åkte ut och långvandrade med Lexus i det gnistrande och sprakande vackra höstvädret. Djurgårdsbrunnskanalen låg stilla och glödande vacker som en tavla och inte den bästa fotograf, ingen kamera i världen, eller det mest avancerade filter på Instagram, kan fånga den här verklighetens skönhet på bild.

     

    Djurgårdsförvaltningen har den här veckan börjat sätta vårens blomsterlök runt om på ön och ute på Prins Eugens Waldemarsudde höll trädgårdsarbetarna på att förbättra jorden inför Wuddens lökplantering. Jag pratade en stund med trädgårdsmästare Marina Rydberg och berömde sommarblomsprakten som fortfarande råder på Galleriterrassen. Hemligheten är god jord och automatisk bevattning, sa hon. Nu för tiden får jag ägna mig åt att gå runt och berömma andras trädgårdsinsatser, nu när jag själv har lagt trädgårdsverktygen på hyllan.

     

     

    Det högg till lite i hjärtat när vi gick förbi Blockhusportens café, där cafémöblerna nu var undanställda och det var stängt för säsongen. Öppnar igen om 7 månader! Av årets 12 månader har Stockholms utecaféer stängt i 7-8 månader. Först ska vi genomlida en vinter som ´´kränger svart och tung´´  - som Ulf Lundell sjunger i Connemara…

     

     

    Norra begravningsplatsen

     

     Norra Begravningsplatsen
     
    Paraplyalmar vid Norra begravningsplatsen
     
     Norra begravningsplatsen
     
     
    Djurgården
     
    Lexus vid Djurgårdsbrunnskanalen
     
     
     
    Humlegården
     
    Linnéstatyn vid Humlegården
     
    Eldtöreln lyser runt Linné i Humlegården
     

     

    5 oktober – fredag

     

    Det känns alltid lika storslaget att gå upp för trapporna till Stadsbiblioteket på Sveavägen och kliva in i Gunnar Asplunds vackra runda funkistempel. Böcker lånades som förhoppningsvis ska göra skillnad. Utanför i trädgården har den fina bäckravinen nu blivit klar, men inget vatten var påsläppt nu. Jag måste komma ihåg att fotografera här nästa år. Av de perenner som planterats fanns en av mina favoriter - skogsaster som man inte ser så ofta, som man borde. Fint var det!

     

    Jag gick Sveavägen fram och korsade Adolf Fredriks kyrkogård. I veckan läste jag att Olof Palmes grav hade vandaliserats…igen! I augusti greps en man, tagen på bar gärning när han skändat två gravstenar på kyrkogården, den ena tillhörde elvaåriga Ebba som omkom i terrordådet på Drottninggatan. Pappan upptäckte mannen som senare greps. Han har tydligen även hotat människor med kniv på platsen. Nu har han varit på kyrkogården igen och åter skändat Ebbas grav och även hällt stearin på Olof Palmes gravsten. Varför grips inte mannen? Jag vet inte vad jag ska säga om det här, det är så fruktansvärt och hur fungerar vårt rättssystem egentligen? Förundersökning pågår, säger polisen! Förundersökning? Han greps ju på bar gärning!

     

    Förbannad och ledsen gick jag igenom Centralbadets trädgård och vidare Brunkebergstunneln bort mot Humlegården, där jag tog några bilder vid Linnéstatyn där ett vackert prydnadsgräs sakta vajade i vinden och där eldtöreln lyste vackert röd under gräset. Det blev te och macka på Sture konditori och en träff med min dotter vid Stureplan på hennes lunchrast, innan jag åkte hem för att fira helg…

     

     

    6 oktober – lördag

     

    Jag hade besök i Brommanästet av mina kära. Först Cecilia, som sedan på grund av helgarbete var tvungen att lämna nästet, men lät mig ha Lexus kvar. Sedan kom min dotter som ville träffa både sin far och den hund hon älskar så mycket.

     

    Vi gick en långvandring bort till Ulvsunda slott och fotograferade den vackra 230 meter långa Ulvsundaån som rinner mellan Lillsjön och Ulvsundasjön, höstfärgade träd böjde sig ut över ån och någon som såg bilden på Instagram skrev – Här skulle nog Monet slå sig ner! Det var dagens finaste höstvy. Planteringen vid slottets södra flygel var mycket vacker, med bland annat blommande vita höstanemoner, hortensior, ulleternell och perenn solros.

     

    Min undran i början av veckan om träden i år skulle bjuda på vackra höstfärger, behöver jag inte längre fundera på. Lönnarna glöder fantastiskt vackert i rött och orange nu i helgen!

     

    Nu laddar jag för en vecka på Djurgården i Brittsommarvärme!

     

     

    Stadsbibliotekets trädgård

     
     Bäckravinen vid Stadsbibliotekets trädgård på Sveavägen, med den vackra skogsastern
     
     

    Korstörne -Gleditsia triacanthos i Stockholm

    Korstörne 'Skyline' i Norra Djurgårdsstaden 17 september 2018
     
     
    Det är under hösten som korstörneträden märks mest, då det sirliga bladverket lyser i gyllengult. De blommar med gulvita blommor och får stora fröbaljor som rödbruna sitter kvar länge på trädet. Korstörne kan bli 15 meter högt och trivs upp till zon 2. Eftersom det är torktåligt så passar det bra i stadsmiljö. 
     
    Stockholms stad har planterat trädet på flera håll, bland annat i Norra Djurgårdsstaden, på Krukmakargatan och på Klara västra kyrkogata. Jag tror att det här kommer att bli ett vanligt träd i Stockholm framöver. Sorten 'Skyline'  saknar tornar!
     
     
    Korstörne 'Skyline' på Krukmakargatan
     
     Vid Nordea på Norrlandsgatan
     
    De tre bilder här ovan är från Klara västra kyrkogata 15 oktober 2018
     

    Norra begravningsplatsen - oktober

    Formklippta bokar
     
     
     
    3 oktober 2018
     
     
    I 43 år har jag bott i Stockholm och jag har besökt väldigt många av Stockholms gröna rum genom åren. Men jag har aldrig tidigare varit vid Norra begravningsplatsen, som i och för sig ligger i Solna, men som gränsar till huvudstaden. Jag vet inte om jag medvetet håller mig borta från kyrkogårdar och begravningsplatser, men idag vandrade jag runt en timma här på den enormt stora viloplatsen, där mängder av kända svenskar ligger begravda, som till exempel Strindberg, Vilhelm Moberg, August Blanche, Per Albin Hansson, Ingrid Bergman, Ivar Kreuger, August Palm, Lena Nyman, Ragnar Östberg och många fler välkända personer.
     
    Nu var jag inte tillräckligt förberedd, så det blev inte en stund vid Strindbergs viloplats, det får bli nästa gång. 
    Jag var såklart mest intresserad av växtligheten och det första som slog mig var alla hundratals paraplyalmar inne bland gravarna. Överallt såg jag vackra friska paraplyalmar som verkligen omfamnade viloplatserna. Jag som inte alls är religiös, blev nästan det här, eller naturreligiös som så många svenskar kallar sig. De/den som beslutat att planterat alla dessa träd har gjort ett fantastiskt gott val just här. Jag såg även yngre paraplyalmar, så beståndet föryngras hela tiden. Självklart börjar jag tänka på almsjukan som ju drabbar alla typer av almar, men jag hoppas verkligen att Norra begravningsplatsen får ha kvar alla sina omfamnande almar långt in i framtiden.
     
    Det är svårt att berätta så mycket om begravningsplatser, men förutom biltrafikens oväsen från Uppsalavägen intill, så var det en mycket vacker plats. Begravningskvarteren omgärdas av välklippt thuja och buxbom och vid stora infarten, fanns mängder av formklippta bokar i buskform, som var mycket effektfulla under de stora träden. Jag såg inte någon Taxus (idegran) som brukar vara vanliga på kyrkogårdar, men jag var inte överallt, så jag kan ha missar något. Men ett tulpanträd träffade jag på under min vandring! Sånt tycker jag om!
     
     
    Det här kan man läsa på Wikipedia:
     
    År 1815 uppläts ett område, som tillhörde Karlbergs kungsgård, till allmän begravningsplats för Stockholms invånare. Byggnationen av begravningsplatsen påbörjades år 1815. Kyrkogården är till sin huvuddel anlagd som en klassicistisk park med monumentala trädalléer, där gravarna ligger i regelbundna kvarter. Begravningsplatsen invigdes den 9 juni 1827 av pastor primarius, ärkebiskopen och psalmdiktaren Johan Olof Wallin (1779–1839), som också är begravd här.
     
     
    Den kallades ännu på 1910-talet "Nya kyrkogården". Begravningsplatsen utvidgades och anpassades flera gånger efter stadens växande behov, särskilt under 1860- och 1870-talen. Den sydöstra delen är den äldsta och den planerades av arkitekten Carl-Gustaf Blom-Carlsson efter fransk-klassicistiskt inflytande. 
     
     
     Paraplyalmar
     
    Thuja
     
     Paraplyalm
     
     Bokar
     
     
     

    Mitt första fria år, vecka 39 - Trädvandring

    (null)
     Cecilia plockade in det sista av sommaren, rester av de fantatiska planteringarna vid Rosendals slott.
     
     Djurgårdsnatur.
     
     
     

    24 september - måndag

     

    Nu är det 14 veckor kvar på året och med den här veckodagboken om mitt första år som pensionär, som jag skriver här på bloggen! Det börjar bli lite tjatigt, men jag har bestämt mig för att kämpa på hela året ut och en gång kommer jag nog att uppskatta att jag höll ut. 2019 återgår jag till att skriva ´´vanliga´´ blogginlägg om Stockholms gröna rum, trädgårdar växter och resor igen!

     

    Termometern visade 5 grader när jag på måndagsmorgonen åkte genom stan ut mot Djurgården och det var säsongspremiär för halsduk, vantar och Blundstone. Nu börjar det bli höst på riktigt och i trädgårdar och parker planteras blomsterlök inför våren och jag känner ett helt nytt lugn inom mig. Under mina 48 arbetsår innebar hösten tunga jobb i trädgårdar och parker, nu hjälper jag i stället C med hennes vackra trädgård på Blockhusudden. En trädgård som är lagom stor, vilket gör att jag även kommer hinna njuta av den här vackra årstiden på ett sätt som jag aldrig tidigare kunnat göra. Till exempel sparka omkring i lövhögar – som folk brukar göra om hösten! Varför vet jag inte riktigt ännu…

     

    Luxus och jag tog bilen bort till Bergianska, där vi vandrade genom den vackra botaniska trädgården, som ännu inte klätts i höstdräkt, mer än en lysande rödbladig vingad benved vid Japanska dammen, en nästan lika röd ginnalalönn vid Edvard Andersons växthus och en gult lysande feberbuske utanför köksträdgården. Men visst fanns den några fler växter som börjat förbereda sig inför hösten.

     

    Vi åt korv vid grillkiosken på Erik Dahlbergsgatan och fortsatte sedan till Birger Jarlsgatan där vi hämtade upp min dotter och fortsatte till Skeppsholmen, där vi vandrade en stund i solskenet.

     

    Bruno, Engsholms nya slottsträdgårdsmästare ringde och ställde några frågor. Han hade haft ett bra första år i slottsparken trots den extrema torkan och nu var det dags att ta in växter som ska skyddas mot frosten som är på väg. Vi pratade om besök Europeiska trädgårdar och eftersom han är fransman så tipsade han mig om trädgårdsfestivalen i Loiredalen som pågår varje år från april till november.

     

     

    25 september - tisdag

     

    Hundratals ekollon smattrar mot det gamla 1800-talshusets plåttak när jag yrvaket vinglar upp tillsammans med C som skulle till sitt arbete, efter det att katten Alice hållit mig vaken större delen av natten. Jag konstaterade ännu en gång att jag definitivt är en hundmänniska. Kanske om jag skulle vända på dygnet och vara vaken på nätterna, att jag skulle älska katter också.

     

    Vandrade bort mot Rosendal. Förbi Rosendals stall där Djurgårdsförvaltningen har sitt lunchrum och förråd och vi hälsade på matte som hade rast. Uppe på Rosendalsterrassen hade C och hennes medarbetare börjat sätta vårens blomsterlökar och det kändes underbart att förberedelserna inför våren redan börjat. Om 8 månader blommar lökarna och plötsligt återkommer tankarna om att vintern i Sverige är alldeles för lång. Men på något märkligt vis så härdar vi ut, med hjälp av den starka längtan efter ljusets återkomst och de första vårtecknen i mars. Värst är december och januari.

     

    Vid Rosendals trädgård fixades det inför den kommande äppelhelgen och på Prins Eugens Waldemarsudde var trädgården fylld av skolbarn. Inte läge att fotografera med andra ord!

     

    På Storytel har jag lyssnat klart på Persbrandts - Så som jag minns det, till Jonas Gardells - Till minne av en villkorslös kärlek. Ett minst sagt omtumlade byte! Hade Gardells bok inlästs av någon annan än honom själv, är det möjligt att jag fortsatt att lyssna på den. Jag valde en annan bok!.

     

     

    Djurgården

     

     Blockhusudden. Minnesvård över flodvågskatastrofen 2004
     
     Estaban på Djurgårdsförvaltningen håller koll på planteringen av 5000 pluggplantor med ängsblommor till kullarna!
     
     
     
    Bergianska trädgården
     
    Japanska dammen i Bergianska trädgården.
     
     Bergianska trädgården. Den gula busken är en feberbuske - Lindera bensoin.
     
     

     

    26 september - onsdag

     

    Vi möttes på Högviltsgatan i Norra Djurgårdsstaden, Stockholms stads trädexpert Björn Embrén skulle berätta lite om stadens träd och vandra runt en stund med femton trädintresserade personer i den här nya stadsdelen. Björn började berätta om hur han en gång startade det som skulle innebära fantastiska förbättringar för stadens gatuträd. Träden i gatumiljöer har tidigare levt ett mycket besvärligt liv i hårdgjorda ytor, där vattnet hade mycket svårt att nå rötterna och där syresättningen i marken var näst intill obefintlig. Men i början av 2000-talet började Björn få igenom det som skulle komma att revolutionera livet för gatuträden.

     

    Det handlade först och främst om att trädets rötter skulle få bättre plats och även få möjlighet att börja ´´andas´´ så som de gör i parkmarker och i naturen, med hjälp av genomsläppliga markförhållanden. Hemligheten är det som kallas skelettjord, som i stora drag innebär att planteringsplatsen fylls med stenskärv där jorden sedan vattnas ner så att rötterna får en luftigare tillvaro. Det finns mycket att säga om det här, men jag tänker inte gå in i detalj här. Det bästa för den som är intresserad är att googla på skelettjord

    Björn Embrén har här i Stockholm även introducerat något annat mycket viktigt som växtligheten jublar åt, nämligen biokol.

     

    Jag tar hjälp av Stockholm stads hemsida:

    Biokol är kol som görs av till exempel kvistar och grenar och används i odling. I Stockholms stad används biokol i växtbäddar för träd och andra växter. Biokolet gör att växterna mår bättre och bidar till att minska koloxiden i luften.

     

    Växtbäddarna består oftast av en blandning av biokol och makadam. När biokol blandas med makadam samlas det i hålrum mellan stenarna. Biokolet håller vatten, näring och syre och förbättrar syresättningen av marken vilket får träd och träd att växa bättre. Växtbäddarna med biokol har också den fördelen att de håller längre än tidigare lösningar och blir bättre och bättre med tiden eftersom kolet är beständigt. Biokol har blandats med odlingsjord i tusentals år världen över.

     

    Resultat av biokolets effekter kunde vi bland annat se utefter Jaktgatan där de fantastiskt vackra växtbäddarna med träd, buskar och perenner är placerade. Vi började vandra på Jaktgatans norra del och njöt av prakten med strålrudbeckia och höstanemon som blommade som bäst nu. När vi stod framme vid korsningen Bobergsgatan-Jaktgatan, sa Björn att vi skulle jämföra de tre år gamla planteringarna på norra sidan med de på södra sidan som funnits i två år. Vi kunde konstatera att södra sidans växter hade ett mycket friskare utseende än de på norra sidan.

     

    Hemligheten var biokol.

     

    Björn som nu gått i pension, har trots det fullt upp med föreläsningar om skelettjordar och biokol. Hans arbete med dessa ämnen har gett eko runt om i världen och han har med Stockholms stad vunnit priser för det innovativa sättet att förändra gatuträdens liv. Det här är ett relativt nytt sätt att arbeta, men det är på väg att bli den naturliga vägen att få gatuträden att trivas runt om i världen. Jag förslog att han skulle skriva en bok om detta spännande arbete, men det var han inte så intresserad av, vem vill ge ut böcker i dessa tider, sa han. Ja, det är nog fortfarande vackra inspirationsböcker som säljer. Ny vetenskap kan man läsa om på nätet...

     

    Vi fick också se hur den här stadsdelen ligger långt fram angående anläggning av gator och parkvägar. Här tas det mesta av dagvattnet till vara bland annat genom att planteringar är nedsänkta, utan kantstenar som tidigare hindrade vattnet att ta sig in till växterna som ofta satt i upphöjda bäddar.

     

    Här finns inga kantstenar, utan vattnet tar sig fram i räfflade markplattor och leds in i planteringarna. Till och med dagvattnet från gatorna leds ner i brunnar som sedan tar vägen vidare till gatuträdens växtbäddar. Björn var verkligen lyrisk över hur väl Norra Djurgårdsstaden har använt det nya sättet att få växter längs hårdgjorda gatu- och parkvägar att trivas, men undrade hur det var tänkt med de vackra katalpaträden på som redan efter några år växt sig rejält stora och stör fasaden.

     

    Jag älskar verkligen grönskan här, där gårdarna är fyllda med växter och där det längs gatorna har använts nya träd, som tidigare inte använts i Stockholm. Vi såg idag bland annat korstörne, många olika sorters magnolia, ornäsbjörk, katalpa, robinia och ek. Regnets som på slutet föll över oss störde mig inte det minsta. Björn Embrén berättade med glöd om något som intresserar mig mycket och jag hade kunnat går runt och lyssna i flera timmar till.

     

    Lexus har varit hos frisören!

     

     
     Norra Djurgårdsstaden
     
     
     Norra Djurgårdsstaden - norra delen av Jaktgatan, där inte biokol använts...
     
    ...södra delen av Jaktgatan, där biokol använts i planteringarna!
     
    En suddig bild i regnet med Björn Embrén som guidar en grupp trädintresserade personer i Norra Djurgårdsstaden.
     
     Korstörne utan tornar - Gleditsia triacanthus 'Skyline' 

     

     

     

    28 september - fredag

     

    Nu väntar jag på oktober då träd och buskar förhoppningsvis kommer att visa sina vackraste höstfärger.

     

    Vid flodvågsmunumentets vågiga gräskullar här på Blockhusudden planterar Djurgårdsförvaltningen nu 5000 pluggplantor med ängsblommor. Det är ängsviol, ängsbräsma, skogsförgätmigej, liten blåklocka, svartkämpar och backtimjan. Jag hoppas verkligen att det kommer att lyckas, men vi får vänta ett antal år innan ängsblommorna har etablerat sig som det är tänkt och det blir en tuff match mot gräset, men pluggplantorna är bra rotade så jag hoppas och tror att det här kommer att bli riktigt bra. Det kommer även att planteras 17 000 små vårlök, som scilla, puschkintia och crokus.

     

    Monumentet över flodvågskatastrofen, som inträffade 2004, där nära 300 000 människor miste livet varav 543 svenskar, har blivit en mycket fin plats att sörja sina nära. Jag ser ofta människor sakta gå runt här och jag tror att de allra flesta tycker om den här minnesvården. Monumentet som invigdes 5 juni 2018 är ett verk av den danske konstnären Lea Porsager och hon har kallat det Gravitational Rippels.

     

    Det har varit en lång väg fram till där vi är idag, då de första blomstermattorna inte grodde som de skulle och just innan invigningen täcktes i stället kullarna med färdig gräsmatta. Sommaren blev den torraste och varmaste sedan SMHI:s mätningar startade på 1700-talet och gräskullarna vattnades ständigt. Anläggningen blev till slut fantastiskt fin och något utöver det vanliga, även om det fanns stunder då jag var tveksam!

     

     

    Skansens trädgårdar

     

     Min absoluta favoritplats i Sveriges trädgårdar - gången in mot lusthuset vid Skogaholms herrgårds köksträdgård!
     
     Humle på Skansen
     
     Inne i Skånegårdens vackra bostadslänga
     

     

    30 september – söndag

     

    Vi städar bort sommaren på Blockhusudden. Sommarblommor i urnor och planteringar tas bort och det plockas undan allt möjligt som hör sommaren till. Det känns både skönt och sorgligt på samma gång, som med så mycket annat här i livet. Allt färre båtar syns ute på sjön och det är lite av avsked i luften. Avsked av sommaren och trädgårdssäsongen.

     

     

     Djurgården

     

    Min underbara vandrarvän Lexus klipptes i veckan!
     
     Vem kör egentligen?
     
    Baksätet är din plats Lexus!
     
     Lexus ´´syster´´ Alice!
     
     Djurgårdsförvaltningen planterar vårens blomsterlökar på Rosendalsterrassen.
     
    Prins Eugens Waldemarsudde
     
    Rosendals trädgård
     
     En av alla magiska soluppgångar på Blockhusudden
     


    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails