Ett ostört rum
Bilden från Hans Drosts trädgård i Eriksdalslunden. Läs om Ingela Bendts bok Refugium...som betyder Ett ostört rum.
Ibland undrar jag varför jag dras till koloniträdgårdsområden allt mer. Till de små trädgårdarna med begränsade ytor och avsaknad av stora gräsmattor. Men det kanske inte är så konstigt ändå. Vissa dagar känns slottsparken så stor att jag har svårt att greppa hela denna trädgård. Idéer kommer och går. Det är så mycket man skulle vilja göra, men platsen i sig hindrar att genomföra många av idéerna. Det finns också tekniska och ekonomiska hinder för idéerna såklart.
Ibland kan jag sakna de där hemliga, ostörda rummen i slottsparken. Dit man tar sig genom gångar i någon vildvuxen del av trädgården.
Vår slottspark är mycket vacker och har en fantastisk utsikt över vattnet och jag trivs oerhört bra. Det är bara trädgårdsrummen som jag kan sakna.
Det är så många som fäller träd och grönska nu för tiden, för att få in sol i sina trädgårdar och de lummiga trädgårdsrummen blir alltmer ovanliga. Är det inte dags att börja bygga de där hemliga rummen i trädgårdarna igen?
I Hans Drots trädgård på 237 kvm finns flera små rum som han även har döpt och det ger en fin känsla och intimitet.
Jag har 8 hektar trädgård i slottsparken, där varje plats bör vara vacker. Det ska blomma och planteringarna ska dra blickarna till sig. Jag vill visa och prestera. Försöka förverkliga de där trädgårdsdrömmarna som finns. Visserligen har jag ingen press på mig att förändra, det är jag själv som skapar pressen ibland.
Jag kan ibland känna mig stressad och vilja dra tiden framåt. Till nästa år - då ska jag så, eller plantera det som verkligen ska bli bra. Nästa år!
Visst måste man planera framåt, det är en del av arbetet, men ibland måste man också kunna stanna upp och njuta av det som är just nu, resultatet av förra årets plan och längtan.
Problemet är att jag nog inte vill ha en kolonilott eftersom jag behöver mer frihet, mycket mer frihet!
Att gå på led och ha gemensamma städdagar eller att sitta i möten och bestämma vilken höjd det ska vara på häckarna....nä, då spricker paradisdrömmen!
Men mitt lilla enkla torp eller refugium, kanske finns där ute någonstans i landet och bara väntar på mig? Torpet utan el och med en gammal vattenpump på gården.
Som av en händelse så har Allt om Trädgård ett reportage om ´´Torp kärlek´´ i senaste nummret 3-2010.
Grunden till den här texten är en repris från 2008.
Den inre stillhet man uppnår hjälper en
att bli en fredsmäklare i sitt lilla hörn av
världen.
Susan Humphries
Dagens låt
Man behöver rum, lummiga rum.
Refugium det ordet har jag inte hört förut men jag tror jag förstår vad du menar med det.
Var sak har sin tid tror nog att du blir med refugium nån gång, man önskar det man inte har.
Jag är glad att du är där du är nu så du kan dela med dej av den vackra trädgården i din blogg.
Mariana
Det är klart man måste få in solen i sin trädgård, det är ju ändå den vi vill åt, D-vitaminet är viktigt... så ibland måste några träd ryka.
Men, jag håller med om att det görs alldeles för många "tomma" trädgårdar. Livlösa stora gräsmattor med häck/rabatt i ytterkanterna.
Det är ju vårt jobb som trädgårdsmakare att litegrann strida för de små rummen i trädgården dit man kan gå och ladda upp batterierna, eller bara vara och njuta.
Många trädgårdar går i arv, dvs hus byter ägare. Och medan husets insida får en total makeover efter nya familjens behov, så gör man inte mycket åt trädgården.
Möjligen bygger man ett stort trädäck, planterar ett äppleträd, några nya perenner... men man ändrar inte själva strukturen i trädgården.
Och medan husets nya projekt på insidan får ta tid att planeras och utföras, så skjuter man ofta från höften när det kommer till trädgården.
Man åker till plantskolan och hoppas på det bästa...
Hoppas du kommer till skott med hemliga rum på Engsholms, alla behöver vi dessa tillflyktsplatser, mer än vi är medvetna om...
Fram för fler refugiums som var själva grundtanken till trädgård en gång i tiden.
Trevlig helg önskar Hillevissan
... ja, själva grundtanken efter att hålla oss vid liv med köksträdgården dådå...
Storleks- och möjlighetsskillnaden mellan en koloniott och en slottspark verkar vara ytterligheter på skalan! I en kolonilott hade jag nog fått en lätt kvävningskänsla. En trädgårdsform som definitivt icke passar alla, men säkert är trevlig för dem som gillar tät kontakt med grannarna. Jag bor i skogen/på åsen och ser bara djur och en och annan förbifarare och har svårt att leva mig in i hur det skulle vara att behöva höra grannröster sommaren genom. Och behöva ta del av grannens grillos..
Min trädgård, min plats på denna jord är mitt refugium!
Trevlig helg önskar
Eva
Du verkar lite negativ idag. Är det den hemska vintern som gör dig sådan. Det är inte så långt kvar tills du åker till värmen i Milano ;-D
Mariana: Jag har haft två sommarstugor på 80- och 90-talen som då var mina refugium. Eftersom jag då utförde trädgårdsarbete sju dagar i veckan så ledsnade jag. Men framöver ska jag försöka hitta en plats igen.
Hillevissan: Jakten på solen har gått över styr tycker jag. Det är nog inte bara för att växterna ska få sol utan även människorna som vill bli bruna av solen. Trädkronor som ett tak över trädgården är underskattat.
Eva: Alla har sitt eget paradis. Jag säger som Ulf Lundell: Jag trivs bäst när dagen bräcker, och fälten fylls av ljus,
när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.
Leif: Jag ser inget negativt med ostörda rum Leif.
En liknande bild av Hans Drosts kolonistuga såg jag för första gången i en tidning för c a 15? år sedan. Då var det stugans design som fascinerade mig - en aning japansk. Jag blev så inspirerad att jag tog tåget till Stockholm för att betrakta stugan på närmare håll. Hade aldrig varit på Eriksdalslunden förut och hade ingen aning hur stort området var. Jag hittade aldrig stugan men hade ändå en trevlig dag i omgivningarna. Det var en sida av Stockholm jag hade aldrig upplevt annars. Numera skulle jag vara minst lika intresserad i Hans trädgård. Att skapa olika "rum" i trädgården med hjälp av buskar och träd är det roligaste jag vet - mer än att plantera blommor faktiskt. Har under årens lopp designat om trädgården många gånger. Nu känns den snart "färdigt designat". Jag är en aning rädd att jag då tappar intresse. Men kanske man kan istället uppskatta lugnet och att man inte måste skapa något nytt varje år.
Det här har vi pratat om förut...så olika vad man har möjlighet och lust till. Och du överdriver liiite -vi går inte på led för att vi har kolonilott!
Ramona K: Tror inte du tappar intresset!
Katarina: Trodde att ni gick på led...i sådana där gula västar som dagisbarnen har?
Norrland har det mesta av det bästa...massor av torp väntar, ostört, utan el, milsvida skogar och vatten, tystnaden, den friska luften, de ljusa sommarnätterna...
Monika: Mm Norrland är nog fint...men jag min inre kompass pekar söderut.
Det kanske vore en bra idé! Vi kunde ha gröna dagisvästar, som en sorts stadsträdgårds-gerilla!
Jag kan ochså känna ett sug efter en kolonilott, en liten bit mark som är greppbar och möjlig att hinna med. Fast är lite för rädd för alla måsten som du nämner, men just nu så har jag nästan 4ooo kvadratmeter jobba med, då jag är den enda i familjes som har ett trädgårdsintresse så är det jag som sköter allt ute köper kör o skyffllar grus, jord, gödsel. Rensar klipper gräver bygger murar. Ja allt som drömmarna vill ha. Men har svårt att hinna så mycket som jag vill.
