Site Meter

Stadens själ

Ingen annan stad har förändrats så mycket som Stockholm. Mer än sjuhundra hus försvann under 20 år. En hel stad lades i ruiner. Det var som att vandra i ett bombat Dresden. Men Stockholm blev inte bombat som så många andra städer i Europa. I stället revs den gamla 1700-talsstaden frivilligt av tidens makthavare. Till slut blev det slut på detta politiska vansinne. En levande stad offrades. Staden i mitt hjärta.
(Anders Wahlgren)


Klara kyrka. Tiden - en tung börda?

Först måste jag säga att jag älskar Stockholm. Läs här. Det jag här kritiserar är Stockholms city och gnället har inget med min ålder att göra - rivningsvågen som gick fram över Stockholms city var verkligen en katastrof.

De tre filmerna av Anders Wahlgren - Staden i mitt hjärta från 1992, Stadens själ från 1994 och En kluven stad från 1998 berättar om hur Stockholms city fullständigt förstördes under 1950-1970 talen.

En av de som stred starkast för den s.k. Norrmalmsregleringen var det socialdemokratiska borgarrådet Hjalmar Mehr (Almar ner) som egentligen ville riva alla gamla hus i Stockholm och ersätta med nya byggnader. Byggnader helt utan själ, bankpalats och kontorsbyggnader i glas och betong skulle ersätta de gamla vackra 1700- och 1800-talshusen i city.

Det började på 1950-talet då tunnelbanan drogs fram, då började Stockholms city sakta förvandlas till att bli det kalla glas-aluminium-betong city som vi har idag. Tunnelbanan behövs självklart, men det revs oerhört många hus i samband med det bygget och då främst runt Hötorget. I allt detta grävande i city blev det tydligen fritt fram att riva och förändra hela citykärnan. Eller det var väl kanske det som var Norrmalmsregleringen...
Jag minns när jag tog bussen från Norrtälje till Stockholm första gången själv i slutet av 60-talet och gick längs södra delen av Drottninggatan och där alla butiker i de gamla husen skyltade med rivningsrea.

Hjalmar Mehr dog 1979 och jag undrar om han kände sig nöjd med sitt livsverk - att förinta det gamla och bitvis mycket vackra Stockholms city, där man i stället kunde ha renoverat de gamla husen.  Det kunde ockå ha byggts nya hus på flera platser, hus som kunde passat in i de olika miljöerna. Hötorgsskraporna tycker jag var ok, de kunde ha blivit en fin kontrast till de gamla husen.
I filmerna beklagar Hjalmar Mehr att inte stadens ekonomi räckte till att fortsätta rivningarna. Det räckte alltså inte att riva 700 hus. Han ville även bygga en stor motorled ÖVER Djurgården, den s.k. Österleden.
Det finns flera förslag hur en tunnel ska kunna byggas från Värtan, under Djurgården och över till Värmdöleden, men det ligger långt fram i tiden. Nu bygger man först och främst färdigt Norra länken och Citybanan.

1964 började man riva hus inför bygget av Klaratunneln och när tunneln stod klar byggdes parkeringsgaragen Elefanten (1973) och Wahrenberg där de gamla husen tidigare stått. Parkeringsgaragen var två enorma betongkolosser mitt i city. Som tur var revs Elefantens parkeringsgarage 2001 och det byggdes bostäder igen på platsen. Så...äntligen något positivt i city.

Det verkar som om stockholmarna vaknade först 1971 då almarna i Kungsträdgården skulle fällas. Varför reagerade inte människor när hela kvarter revs i city? Mer än Per Anders Fogelström, Cornelis och några till. Där fanns vackra hus med små butiker och olika hantverkare hade sin verksamhet inne på gårdarna. I Klarakvarteren låg i början av 1900-talet alla Stockholms dagstidningar och hela 35 tryckerier. Här låg också caféer och restauranger tätt.
På 1950-talet fanns 6 dagstidningar här - Dagens Nyheter, Expressen, Stockholmstidningen, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Arbetaren. Även Tidningarnas Telegrambyrå låg här.

Många tycker nog att den här förändringen var helt i sin ordning. Stockholm är en storstad och man behövde ge plats åt bilismen som hela tiden ökade. Hur skulle det sett ut med alla bilköer längs de smala gatorna. Och med alla bilar i stan så behövdes det också stora och helst fula parkeringshus  och de måste tydligen placeras mitt i stan och flera av dem över jord.
Jag är inte stadsplanerare, jag förstår att städer måste utvecklas och jag förstår också vilket enormt problem man stod inför, men valde man inte det allra sämsta förslaget? Var det verkligen billigare att riva allt och bygga nytt? Och vart tog stadens själ vägen? Jag har själv vandrat omkring i de här områdena både på dagtid och på kvällar. När butikerna stängt och folk har lämnat sina kontor så blir det bara restaurang-bio-och festfolket kvar i city. Det behövs helt enkelt fler bostäder här igen för att det åter ska bli en levande del av stan.

Någon har sagt detta om Norrmalmsregleringen: ´´Alternativet till en förnyelse [av Nedre Norrmalm] i kommunal regi hade varit ett antal punktsaneringar, genomförda av fastighets- och byggbolag, samt av företag som önskade lokaler i city. Resultatet kunde blivit en sönderhackad stadsstruktur utan ordnad kommunikationsförsörjning.´´

Jag har hellre en sönderhackad stadsstruktur i city än det vi har idag.

I filmen Stadens själ berättas att det finns vissa städer som lyckats bevara sin innerstad levande och det är t.ex. Köpenhamn och Tallin. Där bor folk inne i centrala stan och i Köpenhamn (måste snart åka dit) finns inga parkeringsgarage inne i citykärnan. I Sverige har t.ex. Nyköping klarat sig ganska bra.

Jag är glad att inte Hjalmar Mehr hann med Södermalm, Kungsholmen, Östermalm och Vasastan också.  Nu måste vi se till att stoppa kommande Hjalmar Mehr och kämpa för att bevara Stockholm som en vacker huvudstad.
Jag är tveksam till de nya höga husen  (Waterfront) vid centralen som fick sin plats alldeles för nära stadshuset. Jag tycker att stadshuset behövde den space som det tidigare hade för att komma till sin rätt. Ragnar Östberg skulle inte ha gillat detta.
Från söders höjder ser man tydligt hur stadsbilden förändrats. Men stockholmarna kanske gillar de höga mörka husen? Visst läste jag några artiklar i tidningar om vissa protester, som den här, men några protester från de vanliga stockholmarna hör man inte. Men stockholmarna kanske inte bryr sig hur vår stad förändras. Man litar på de styrande och på stadsplanerarna. Det kommande kungliga bröllopet i sommar engagerar människorna mer än hur vår huvudstad ska se ut i framtiden. Undrar om det verkligen skulle kunna bli en almstrid idag, att människor reagerar och protesterar?
Jag har inget direkt emot höga hus...där de passar. Som vid nya området som ska byggas vid Norra Station med de två höga husen som ska heta Tors torn. Eller på Kungsholmen där jag från mitt fönster följer bygget av Sveriges högsta hyresbostadshus som blir 24 våningar högt.
Men om jag nu ska var kvar i Stockholm så hoppas jag att stan blir lite varmare att bo i.


Stockholms stadshus med Waterfront till höger.



Det här kan man läsa på Wikipedia:

Rivningarna påbörjades i mars 1952 vid korsningen Malmskillnadsgatan/Sergelgatan där det var Sveavägen som skulle fram mellan Kungsgatan och Hamngatan, och fortsatte under de följande två decennierna ända ner till Jakobsgatan.

Gamla telefontornet vid Brunkebergstorg, som hade skadats vid en brand 1952 och hotade att störta samman, revs 1953. Rivningarna omfattade ett stort område. Enligt en uppgift revs 700 byggnader i Klarakvarteren. Området där Tunnelbanan skar igenom Brunkebergsåsen, kring Sergels torg, var under många år en kraterliknande byggarbetsplats innan torget stod klart 1966.

Gatubreddningar vid Regeringsgatan, Malmskillnadsgatan, Hamngatan, Jakobsgatan och nedre Sveavägen ledde till stora ingrepp bland den äldre bebyggelsen. Man försökte länge att bevara Betlehemskyrkan och de kulturhistoriskt intressanta byggnaderna i Kvarteret Beridarebanan, men dessa låg mitt i området och det var svårt att inordna dem i nya stadsbilden och i tunnelbanans lösning. Även Eugeniakapellet och krogen Tre remmare som omnämns i Bellmans epistlar revs. I området kring Kungsträdgården revs de Sagerska husen, Sidenhuset och Blancheteatern. Samtliga byggnader i de legendariska tidningskvarteren revs under Norrmalmsregleringen, med undantag för Stockholms-Tidningens och Aftonbladets hus vid Vattugatan 12, vilka revs 1989.


Kritiken

Efter att rivningarna börjat realiseras på Nedre Norrmalm kom en omfattande kritisk opinion mot Norrmalmsregleringen att växa fram.

Omvandlingen fördömdes passionerat av många av tidens kulturpersonligheter, såsom Per Anders Fogelström, Lars Gyllensten, Cornelis Vreeswijk och Karl Vennberg. Kritiken kulminerade 1971 i samband med den riksbekanta Almstriden då flera dagars skärmytslingar mellan aktivister och stadens företrädare till slut ledde till att en planerad tunnelbaneuppgång fick flyttas för att spara Kungsträdgårdens vackra almar. Då hade dock mycket av planerna redan förverkligats.

Tidsandan var inte längre densamma som vid tiden för den politiska debatten och 1940-talets stora beslut. Framstegsoptimismen hade till stor del fått ge vika både för 68-vänstern och en framväxande traditionalism. Även den tidiga miljörörelsen hade börjat växa fram, med helt nya värderingar.

Kritiken handlade främst om arkitekturen, som uppfattades som alltför steril och historielös, beslutsprocessen som ansågs ha skett i strid med den framväxande negativa opinionen och brist på hänsyn till områdets byggnadsantikvariska och kulturhistoriska värden, som man menade gått förlorade i stor omfattning.

Några av de mest kritiserade rivningarna var de kulturhistoriskt intressanta byggnader som låg utmed södra Drottninggatan, såsom Wredeska Palatset, samt på nedre Regeringsgatans östra sida, där man på 1950-talet skymtade 14 olika fasader byggda under fyra århundraden, sedermera ersatta av en blank aluminiumfasad.



Bilderna ovan och nedan är från Klara västra kyrkogata och är tagna nu i år 2010. På ena sidan finns ett 1700-talshus och på andra sidan gatan en glas- och betongfastighet. Kontrast!




Klarakvarter 2010. Klara västra kyrkogata.


Samma Klara västra kyrkogata år 1954. Bilden tillhör Stockholms stadsmuseum.


Klarakvarteren mot sydost 1962. Bilden tillhör Stockholms stadsmuseum. Jag antar att det är detta som kallas ´´sönderhackad stadsstruktur´´.


1953 då rivningarna börjat. Bilden tillhör Stockholms stadsmuseum.


Beridarbansgatan 1954. Inget av dessa hus finns kvar. Idag ser man här baksidan av kulturhuset och det är en av Stockholms absolut fulaste platser. Kunde inte ens fotografera där. Bilden tillhör Stockholms stadsmuseum.


På bilden över ser man hur Stockholms city kunde sett ut på många fler ställen än just här på Gamla Brogatan som till slut fick behålla de flesta av de gamla husen. Det var meningen att även alla dessa hus skulle ha rivits. Stackars Hjalmar Mehr...det måste ha varit en miss att ha kvar en sådan här ´´stökig´´ miljö i city.


Det här är Malmtorgsgatan fram mot Brunkebergstorg. Till vänster ser man två gamla hus som har fått stå kvar och kontrasten mot 60-talsbyggnaderna är väl tydlig?


Nere i Kungsträdgårdens tunnelbanestation har man gjort en ´´begravningsplats´´ för det gamla Stockholm city. Man har sparat detaljer från rivna byggnader som ett minne från förr.

Dagens Bellman





Detta var mitt 2000:de inlägg på bloggen.

Kommentarer
Postat av: Asta

Jag är inte någon Stockholmare, men jag har också tänkt på detta vansinne många gånger eftersom jag ofta är i Stockholm. Jag tror inte det finns många fulare stadskärnor än Stockholms city. Man måste komma bort en bit för att se att staden kan vara vacker.

2010-03-20 @ 10:12:10
URL: http://astanet.se
Postat av: Slottsträdgårdsmästaren

Asta: Så är det. Det här är mitt Stockholm http://gardener.blogg.se/2009/november/min-plats-pa-jorden.html

2010-03-20 @ 10:14:10
Postat av: Eivor

Ett fint "reportage" om en stad som ligger en varmt om hjärtat.

Jag har motsvarande filmer om Göteborg med Anders Wahlgren. Tråkigt att grävskoporna gick fram så hårt, men de tyckte väl då att det var gamla kåkar bara.

Jag fick skivan Stockholm i mitt hjärta av Lasse Berghagen en gång och Monika Z uttrycker också kärleken till staden.

Ha en bra helg

Hälsn. Eivor

2010-03-20 @ 10:49:55
Postat av: Katarina

Olle Adolphsson som vanligt i Gustav Lindströms visa:

"Men titta dej runt omkring, titta noga som fan!

För endera dan, serru, så river dom hela stan!

Och sen rusar vi in i mardrömmen av glas och betong,

och sen sitter vi där och hurrar och tycker skjortan är trång!"

Och det är väl där vi hamnat ungefär...

Jag är mycket tveksam till Tors torn och Waterfront, fult och för stort!

2010-03-20 @ 22:16:57
URL: http://kollitott.se
Postat av: Slottsträdgårdsmästaren

Katarina: Waterfront är en katastrof men Tors torn funkar för mig...i varje fall på skisser...

Saknar Olle!

2010-03-20 @ 22:41:54
Postat av: Halvdansken

Ja fy fan. Rent ut sagt. Detta hände ju i många svenska städer, mitt Malmö blev också indraget i denna rivningshysteri, men det blev ju värre i Sockholm eftersom det rent faktiskt är en större stad.



Köpenhamn är helt annorlunda. Danskarna var lite mer sansade, men Köpenhamn har brunnit 1728 ( http://www.historie-online.dk/nyt/bogfeature/bybrand.htm) och bombats 1807 av engelsmänen (http://da.wikipedia.org/wiki/K%C3%B8benhavns_bombardement), så en del av de riktigt gamla husen har tyvärr gått åt.

2010-03-20 @ 22:57:52
Postat av: Slottsträdgårdsmästaren

Halvdansken: Ja man får vara glad att Gamla Stan fick stå kvar. Det fanns ju stora planer på att riva alla gamla bostadshus där.

2010-03-21 @ 08:34:53
Postat av: yrsa

gratttis till 2000! -och jag som tyckte stockholm var så vackert...? öppet och luftigt, med mycke vatten omkring.. inte den bullriga instängda känslan som i helsingfors.

kanske att jag inte såg med så kritiska ögon, hade väl mina semesterögon på mej och att jag dessutom sökte mej till stadens vackraste turistiga platser..

har du besökt matbutiken cajsa varg-? har aldrig sett nå liknande! ha en bra dag!

2010-03-23 @ 08:44:39
Postat av: Monica

Stockholm är väl den huvudstad som förstörts mest i hela Europa, mer än de krigsdrabbade. Det är rent ut sagt obehagligt att bli påmind. Men det finns mycket vackert en bit bort från city. Jag läste förut att också Gamla Stan skulle ha jämnats med marken, vet inte om det var Mehr eller någon annan. Konstigt att folk var så enögda i Stockholm, inte såg sig omkring och tittade hur man gjorde i andra europeiska stadskärnor, där man försökte bevara.

2010-03-23 @ 19:31:49
Postat av: Slottsträdgårdsmästaren

yrsa: Det här handlar bara om Stockholms city. Det överiga Stockholm tycker jag mycket om. Har faktiskt inte varit på Cajsa Varg...men nu blev jag nyfiken. Tack!



Monica: Förslaget att riva största delen av Gamla Stan kom före Hjalmars tid, så han är inte den enda boven. Stockholm är en fantastiskt vacker stad...utom just citykärnan.

2010-03-23 @ 19:42:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0