Site Meter

En dag på Stockholms vatten

 
Äntligen tog jag mig tid att ta en tur med M/S Emelie från Nybroplan till Hammarby Sjöstad. Båten är döpt efter huvudpersonen i Per Anders Fogelströms fantastiska romanserie Mina drömmars stad. 
 
Ett modernt segelfartyg var på väg in mot stan!
 
Trädgårdsbåten Gratia vid Norra Hammabyhamnen.
 
Thailunch på underbara Thaibåten vid Skanstull!
 
Den underbara Garuan 'Freefolk Rosy' finns på flera ställen på Djurgården och även här i Hammarby Sjöstad.
 
 Hammarby Sjöstad

Långsamt farväl

 Bilden är tagen förra året! I år har Clematis 'Summersnow' inte hunnit så här långt ännu!
 
Nästan varje arbetsdag i Engsholms slottspark tänker jag framåt och planerar inför för nästa år. Jag lämnar kvar fröställningar av aklejor, malvor och prästkragar, för att de ska få fröa av sig och sprida sig till nästa säsong i den stora perennslänten. Hur kommer syrenhortensian ´Limelight´ att utvecklas nere vid hotellet och hur ska jag göra med clematsien vid järnlusthuset, som hela tiden blir avklippt intill marken av något märkligt djur? Och hur blir det med den där äppellunden nere vid sjön som jag tänkt mig skulle bli så bra?
 
Perenner måste delas nästa vår och visst borde det planteras fler spännande träd i parken! Det är spontana tankar som far runt i mitt huvud och det är så trädgårdsmästare tänker. Att hela tiden ligga ett steg före. Planering är en viktig och stor del av jobbet. Att blicka framåt. Att ha en vision! Även om dessa tankar har avtagit något i år, så kommer de spontant ganska ofta ändå.
 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen - 47 år i trädgårdar och med en värkande kropp varje morgon jag kliver ur sängen, gör att jag längtar till den där första pensionsdagen i slutet av december, då jag får ta det lugnt och känna mig helt fri.  Då jag slipper mitt eget krav att prestera. Då jag slipper dessa långa resor till och från jobbet. 
 
Men jag skulle lura mig själv, om jag tror att jag inte kommer att känna en saknad av den vackra park/trädgård som jag vårdat med kärlek i 20 år.
 
Jag jobbar på och fortsätter att planera. Det här blir ett långsamt farväl...
 
 

Stockrosor i Djurgårdsstaden

 
Det är något väldigt speciellt med stockrosor! I 12 år har jag skrivit den här bloggen och varje gång jag lägger upp bilder på stockrosor, så har det blivit mycket omtyckt. Jag vet nog ingen växt som är så älskad här i Sverige och jag tycker själv väldigt mycket om dessa underbara blommor som kom till Europa från Kina på 1400-talet. Den här dagen i mitten av juli, hade inte alla stockrosor slagit ut, men om en vecka bör det blomma helt fantastiskt här längs husväggarna, som det brukar göra under högsommaren och långt in på hösten. Dessa skönheter verkar inte heller bry sig så mycket om torkan i år!
 
I Stockholm har jag en favoritplats vad gäller stockrosor och det är på Breda gatan i den gamla Djurgårdsstaden. Småstadsidyllen intill Gröna Lund, med små trevliga hus från 1700- och 1800-talet, där en gång varvsarbetare bodde, är idag attraktiva bostäder som förvaltas av AB Stadsholmen.
 
Jag kommer att återvända med min Nikon till Breda gatan om en vecka...
 
Inne i Tessinparkens rosenplanteringar, där 4000 rosor förgyller den vackra parken, är nu äntligen planteringarna rensade från ogräs. Det borde inte ta så lång tid innan Svevia rensar dessa planteringar och vi är många som undrat hur ogräset fått ta över så här mitt i turistsäsongen! Men som sagt, nu är det snyggt igen!
 
Fastigheten på Karlavägen 97 renoveras och jag undrar hur det ska gå med rådhusvinet!
 
Inne på Oscarskyrkans gård blommade Helenium.
 
...och på Grev Magnigatan på Östermalm, kan jag ju aldrig låta bli att ta några bilder på den här underbara porten!
 
Ute på Beckholmen som skiljs från Djurgården med en bro, har Djurgårdsförvaltningen valt att anlägga ängsmark i stället för gräsmatta och jag jublar såklart!
 
Renfana på Beckholmen.
 
Inne i Lusthusportens park blommar det mycket vackert i alla färg-planteringar, den vita är alltid en favorit för mig. Det kommer fler bilder härifrån senare!
 
Planteringe runt Berzelius staty i Berzelii park, med den underbara rosenskäran!
 
Jag hälsade på mästaren själv framför Dramaten!
 
Dagens lunch - La Grande Rue
Dagens fika - Skroten
Dagens vin på fördäck-ställe - af Chapman.

Högsommarsöndag i Nationalstadsparken

 
Jag var nyfiken hur långt Norra Djurgårdstaden har sträckt sig och vandrade runt bland byggnader med arkitektur som fick mig att både, le, skratta och gråta! Många fasader har blivit så mörka att gatorna blir en aning dystra, men på vissa håll finns ljusare byggnader som lättar upp det tunga. Det tar nog tid innan den här nya stadsdelen får en själ. Allt är nytt och lite stelt och människor har inte bott och vandrat på gatorna så länge. Men jag tror säkert att det här kommer att bli en bra del av huvudstaden. Visst bor man lika tätt som i Hammarby sjöstad, men närheten till Norra Djurgården gör platsen attraktiv.
 
Det ska bli spännande att följa bygget av vår nya stadsdel, där det kommer att bli 12 000 lägenheter och allt ska vara klar 2025
 
På Fagningsgatan finns en allé med Katalpaträd
 
Den här planteringen vid Rosendalsterrassen, blir bara vackrare för varje gång jag ser den!
 
Vid Rosendalsterrassen finns även denna plantering och trädgårdsmästare Cecilia på Djurgårdsförvaltnigen kallar i år kompositionen för ´´Tivoli´´!  En lite galen och helt underbar skapelse där det gul/orangea smyger in och busar med harmonin. Så uppfriskande!
 
 Hortensior börjar blomma uppe på Rosendalsterrassen
 
Svårt fotoljus vid Rosendals slott, men planteringarna är inte direkt svåra att älska!
 
En ljuvlig Gaura som heter 'Freefolk Rosy' vid Rosendals slott
 
Stockrosor skapar en inbjudande entré på Gärdet
 
Entrén från Valhallavägen in till vackra Tessinparken, med årets rosa romantiska sommarblomskompositioner
 
 
Rosen 'Alexander' 
 
 Rosen 'Mozart' 
 
2010 planterades 4000 rosor i Tessinparken och det lyfte hela den här parken på Östermalm/Gärdet. Tyvärr har planteringarna varit riktigt dåligt skötta i år, först nu börjar planteringarna rensas från ogräs! Mitt i turistsäsongen! Men men, bättre sent än aldrig! Nu blir det fint!
 
Idag fick jag rapport om att rensningen fortsätter. Svevia verkar ha gott om trägårdsarbetare..!
 

Rosengård på Bråvallagatan 14

 
På Bråvallagatan 14 i Birkastan här i Stockholm, finns en riktigt fin liten rosenträdgård utanför ett vanligt flerfamiljshus och jag undrar vem som kan ligga bakom detta? Det här vore något att ta efter, där det finns sådana här för-trädgårdar. Som på Karlbergsvägen, Villagatan eller Floragatan!
Tänk att komma ut på morgonen och mötas av den här rosenprakten! Fantastiskt vackert tycker jag!
(mobilkamerabilder)
 
 
Fast jag vet inte om jag har råd att bo där...!
 
 
 
 

Rosängens underbara gallica- och bourbonrosor

 
Vid mitt förra besök var det albarosorna som hade sin tid på Kerstins vackra Rosäng på Långholmen. Idag var det gallicarosor och bourbonrosor som blommade som bäst och det var sådär vackert att jag inte visste åt vilket håll jag skulle se och vilken ros jag skulle doppa näsan i. Helt underbart vackert var det och jag har sagt det förr och säger det igen - jag älskar att rosorna får vara här inne i den här vackra lundmiljön, där de sträcker sig upp mot ljuset och kastar sig från rosenbågarna och slirar sig runt någon av sina grannar. Trots det vilda, råder en fullständig harmoni här och jag är väldigt glad att gammeldags rosor sällan är gula...!
 
Läs en artikel om Kerstin i Södermalmsnytt 13 juli 2017 här!
 
 
 

Blomsteryra på Djurgården!

 
Jag blir nog aldrig någon äkta storstadsmänniska, trots att jag bott i vår bullrande huvudstad i 42 år nu. Städernas stad! Mina drömmars stad! Det är på Stockholms lugna platser som jag trivs bäst, där jag får en bit natur att sjunka in i. Kanske att rospiggen aldrig går ur mig! När jag vill ha frid och stillhet omkring mig, drar jag mig ofta ut mot Djurgården och då menar jag inte öns västra cirkus/tivoli/party-del, utan längre öster ut. Dagens vandring gick i ett släpande tempo, mer meditation än motion. Stilla klassisk musik i öronen. Jag ville få in så mycket som möjligt av det vackra, både blomsterprakten och den djupa grönska som nu råder i naturen. Jag hade kaffe i termos med mig och vilade på favoritplatser.
 
De första fyra bilderna är från Rosendalsterrassen där Rosendals värdshus ligger och här har Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare Cecilia i år skapat ett litet paradis. De här planteringarna har olika teman varje år och även om det är för tidigt att bedöma sommarblomsplanteringar - de är som bäst i augusti - så måste jag nog säga att årets kompositioner är det vackraste jag sett här. Färgerna är harmoniskt anpassade och just nu när schersminerna blommar bakom dammen, blir det en fantastisk effekt! Det ska bli spännande att se hur det ser ut om en månad, när de högre blommorna i bakkant växt till sig.
 
 Vid Rosendalsterrassen finns också den här planteringen runt dammen med statyn ´´Gosse lekande med svan´´ av Teodor Lundberg, som restes på platsen1922. En vacker och glad blomsterkomposition!
 
 Vackert även vid Rosendals slott! Växtkompositionerna här är också skapade av trädgårdsmästare Cecilia på Djurgårdsförvaltningen!
 
 Rosendals trädgård!
 
 Pionerna blommar snart ut och då passar det bra att ta in buketter till caféet och butiken i Rosendals trädggård! Förlåt om jag smygfotade...!
 
Planteringarna i Rosendals trädgård blommar överdådigt nu! Jag gillar höjden!
 
 Vid Prins Eugens Waldemarsudde hittade jag den här vackra kombon - ett segelfartyg och den japanska ligustersyrenen som blommar så här sent! Jag älskar sent blommande träd och buskar! Självklart är vår och försommarblomningen den vackraste, men den är så kort och intensiv och därför uppskattar jag eftersläntrare som den här ligustersyrenen, fläder. schersminer och trädgårdsprakttry. Och katalpaträdet förstås, jag måste bege mig till Karlaplan för att se!
 
 Japansk ligustersyren vid Prins Eugens Waldemarsudde.
 
Tänkaren i rosornas tid på Wudden!
 
Rosor vid Galleriterrassen på Waldemarsudde.
 
 I ängsmarken nedanför Galleriterrassen hittade jag den här vackra steglitsen. Jag hörde att de ökat kraftigt  här ute på Djurgården i år och att den mycket vanliga lövsångaren nästan inte synts till alls! 
 
 En lång underbart doftande häck av smultrunschersmin vid stranden på Prins Eugens Waldemarsudde!
 
 Andrégatan i Djurgårdsstaden. Den här gården ingick i våra skötselområden när vi drev vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice!
 
 Så tar vi farväl av den underbara nyponrosen för i år. Det är nog sista veckan som den blommar i Stockholm!
 
Det sprakar verkligen om rondellen vid Djurgårdsbron i år. Stadens planteringar och urnor är väldigt rosa i år och personligen tycker jag att det kan bli lite för rosa i urnorna inne i stan, men det här kan jag inte låta bli att älska!
För några år sedan hade ja säkert fnyst lite år den här färgchocken, men jag har ändrat mig! Låt det blomma! Kör på för fullt! Vi behöver det, vi som bor där sommaren är så kort! Jag ler varje gång jag går förbi här!
 
 Dagens vandring avslutades tillsammans med kamraterna Per och Catherine på ´´af Chapmans´´ fördäck, med vin och trevliga samtal När jag sedan vandrade mot tunnelbanan, duggregnade det. Semesterfirarna längtar efter solen nu. Jag längtar efter mycket regn denna torra sommar! Sån är jag...!
 
Nu laddar jag för att jobba fyra veckor till innan jag får lite semester!
 
 

Ännu en stadsvandring

Schersminer vid Sinnenas trädgård och doften...
 
Den japanska ligustersyrenen blommade i Vasaparken
 
...och jag kunde så klart inte låta bli att titta in i Centralbadets lummiga trädgård.
 
I Humlegården dör nu Svergies högsta alm, av almsjukan. Hängboken hänger med...!
 
Så här skrev jag 2013 - Sveriges högsta skogsalm (Ulmus glabra) finns i Humlegården här i Stockholm och lär nu nått en höjd av 40 meter enligt Trafikkontoret/Park. En mätning av trädet gjordes 1975 då höjden var 36 meter och omkretsen 4,89 meter. Den här flerstammiga bjässen har hittills lyckats klara sig från almsjukan och jag är glad för varje år som den får leva frisk och stolt här i Stockholms innerstad. 2014 avlägsnades 8 almar som drabbats i parken.
 
Svalkande skönt i Humlegårdens lindalléer.
 
I Berzelii park blommar den vackra Koreanska blomsterkornellen
 
...och den Japanska ligustersyrenen!
 
Den här vyn fotas av alla stockholmsfotovandrarer och även jag då!
 
Runt Skeppsholmen låg båtar som skulle segla Gotland runt!
 
Stockholms amfibiebuss som kör både på land och på vattnet.
 
Rondellen vid Djurgårdsbron.
 
Rosor vid Oscarskyrkan
 
Blodfläder vid samma kyrka!
 
Pop-up trädgård vid Valhallavägen
 
Nu drar hon från Tessinparken på ´´Husmorssemester´´ igen! 
 
Ännu blommar den mycket långa häcken av smultronschersmin vid Blanchegatan på Gärdet och doften är underbart bedövande.
 
Vandraren omgiven av underbara smultronschersminer.
 
 

Flädertider på Monteliusvägen

 Öberska gården vid Torkel Knutssongatan 9-11. Här fanns en klädesfabrik som hade sin verksamhet från slutet av 1700-talet fram till mitten av 1800-talet, då huset byggdes om till lägenheter. 
 
Nu går vi in i juli månad och det är högsommar och semestertider i vår huvudstad. Efter vårens och försommarens blomsterprakt bland träd och buskar, uppskattar jag den sena blomningen som schersmin och flädern bjuder på. Parker och trädgårdar fylls av schersminens doft och av fläderns stora blomklasar som lyser upp i den djupa juligrönskan. Uppe vid Monteliusvägen på söders höjder, hänger fläderbuskarna i den branta sluttningen på Mariaberget och blir en vacker förgrund till Riddarfjärden, Kungsholmen, Gamla Stan och City nedanför.
 
Nu skulle jag väl som trädgårdsmästare egentligen börja berätta om vad man kan använda fläderblommor och senare fläderbären till. Men jag hänvisar nog till matbloggarna istället. För mig är flädern en vacker högsommarblommande kämpe, som antingen blir till en stor buske eller ett uppstammat litet träd som kan bli upp till 8 meter högt i gynnsamma lägen. 
 
Ett danskt ordspråk lyder: "Hvor hylden ej vil gro, kan mennesket ikke bo" - Där fläder ej vill gro, kan ingen människa bo.
 
Läs gärna mer om Monteliusvägen och Mariaberget här!
...och om flädern här!
 
 
I huset bredvid Öbergska gården bodde den berömda Högtalar-Carlsson (Stig Carlsson) fram till sin död 1997.
 
Öbergska gården till höger
 
På Bastugatan 30 bodde den svenska tonsättaren Ture Rangström i det vackra huset med glasveranda ut mot Monteliusvägen. Tonsättaren dog redan 1947 men hans ´´sambo´´ Elsa Nodermann som var född 1911, levde här fram till 1996. Hon var en lite nervös, orolig men en väldigt vänlig kvinna och min bror och jag skötte den del av trädgården som hon inte själv hade hand om. 
 
 
Monteliusvägen är ett promenadstråk norr om bebyggelsen vid Mariabergets höjder på Södermalm i Stockholm, invigt 1998. Det erbjuder en vidsträckt vy över Riddarfjärden.

Monteliusvägen är uppkallad efter professor Oscar Montelius. Han var arkeolog och historiker och blev ledamot i Svenska Akademien 1917. Han bodde hela sitt liv på S:t Paulsgatan nr. 11 på Södermalm. (Wikipedia)

 

 Stjärnflocka i Olle Adolphsons park mellan Lilla Skinnarviksgränd och Monteliusvägen.
 

Rosängen på Långholmen 29 juni 2017

Kerstin visar den första rosen som hon planterade här på Rosängen 2001 - albarosen Belle Amour.
 
Vi möttes på hennes vackra rosäng, en blåsig torsdagseftermiddag i slutet av juni. Det var inte något idealiskt väder för varken fotografering eller filmning, klarblå himmel och hård vind, men det gällde att passa på nu när albarosorna blommade som bäst. Jag besöker ofta Kerstins vackra plats på Långholmen, där hon under åren har planterat mer än 100 olika underbara rosor. Rosarier och rosenträdgårdar brukar vanligtvis vara belägna på mer soliga platser, men här bland höga lindar och hästkastanjer sträcker sig rosorna vackert upp mot Kerstins rosställningar och med det vandrade ljuset blir rosorna mycket vackrare än när de visas i full sol.
 
Jag får ofta höra en lång spännande berättelse om någon av alla dessa rosor. Och berätta det kan hon sannerligen, min duktiga trädgårdskompis på Långholmen. Hon brinner verkligen för sina rosor och ögonen glittrar extra mycket när hon har en spännande historia om någon av hennes favoritrosor. Det var därför jag ville att hon skulle vandra runt lite och berätta, medan jag filmade med min Iphone.
 
Tyvärr så blåste det som sagt den här dagen, men det gjorde egentligen inte så mycket, eftersom jag alltid blir lika uppslukad av hennes berättelser om rosorna och deras historia. Jag skulle vilja göra en långfilm om Kerstin och hennes äng. Eller förresten inte jag, utan det här borde verkligen någon på SVT nappa på , att göra en dokumentärfilm om hur Kerstin började med sin äng för 16 år sedan och hennes fantastiska arbete med alla rosorna. 
 
Jag har skrivit om ängen och dess historia tidigare -  se här!
 
Vi gör väl en film till sen Kerstin? När de vackra gallicarosorna och bourbonrosorna blommar! Jag lovar att vara försiktig och inte trampa på som jag gjorde på den här filmen...!
 
Läs gärna Kerstin fina blogg Storstadsnatur också - klicka här!
 
 Jag vet aldrig att jag tidigare sett en Rosa rugosa 'Hansa' klättra på det här viset - underbart!
 
 Se på filmen när Kerstin berättar för mig om sina tidiga rosor, främst Albarosor.

Tillbaka i min barndomsstad

 
Norrtälje 28 juni 2017
 
Det var ett halvår sedan jag besökte min födelsestad. Min mor gick bort i november och det har kännts oerhört tungt att besöka Norrtälje sedan dess. Men nu var det dags och min ena syster bor ju i den lilla staden i Roslagen så det finns ju självklart all anledning att besöka både henne och Roslagens huvudstad. Det blåser verkligen förändringarnas vindar över Norrtälje just nu. De nya husen där det gamla badhuset stod (där jag med vånda lärt mig simma en gång i tiden), har det nu växt upp ett knippe ganska fula hus och man suckar tungt. Varför kan de inte få till det bättre.
 
Nere vid hamnen där en gång två stora silos stod, har de första husen nu börjat resas. Det har tyckts mycket om den här nya stadsdelen, som kommer att få Norrtäljes bästa läge, och jag måste säga att jag har varit lite skeptisk. Men idag såg jag flera stora informationstavlor med färggranna skisser på hur det kommer att se ut en gång i framtiden och jag blev riktigt positivt överraskad. Nu vet jag att sådana här glada infotavlor ofta blir aningen för trevliga. Men om de inte ljuger alltför mycket, så tror jag att det här kommer att bli riktigt bra. (se bilder längs ner i blogginlägget)
 
Hur som helst så hade vi en riktig mysig dag, min syster och jag. Vi började på gården vid Verkstadsgatan där vi föddes på 50-talet och där jag levde mina första nio år. Jag visade syster syrenhäcken där jag brukar gömma mig i min gröna-rum-koja, när jag ville vara ifred för en stund...! Vi vandrade längs den vackra ån och vi sa att den är mycket vackrare idag än när vi var små. Det har kommit till många trevliga bryggor att sitta på och vid området bort mot ´´gamla badhuset´´ finns idag stora planteringar med perenner. 
 
Vi kaffefikade med prinsessbakelse på Tösses konditori och vi satt ute nära ån. Det var många minnen som kom upp den här dagen och vi hade mycket att prata om. Tänkte att det är 42 år sedan jag flyttade från Roslagen till Stockholm. Vandringen gick vidare förbi hamnbygget och in i Socitetsparken, där vi vände och satte riktning mot Café/Restaurang ´´Sista tillfället´´ -  det är sista tomten på Tillfällegatan? Fyndigt! En härlig räkmacka och en lättöl, höjde njutningen ännu ett snäpp den här vackra mysiga dagen. Vi klättrade upp på Södra bergen och såg utöver vår stad och visst var det lite märkligt att de två höga soliosarna inte fanns där som riktmärken längre. Men i det nya hamnområrdet kommer två höghus att återställa höjdriktmärket!
 
Vi avslutade vår dag på kyrkogården där vi hälsade på våra kära föräldrar i minneslunden. Syster hade plockat en vacker sommarbukett uppe i Södra Bergen och vi satte oss en stund för att ägna tankarna åt mamma och pappa.
Just som vi satt där gick det upp för mig att hela minneslunden var omringad av tusentals tusenskönor (Bellis), som om jag inte hade sett dessa vitrosa mattor när vi kom! Som om de plötsligt lyste upp framför oss! Som en hälsning. Till saken hör att på våra föräldrars lantställe på Rådmansö, var gräsmattorna täckta av tusensköna och vi log där vi satt och nu vill jag inte verka flummig på något sätt, men det kändes som en vacker hälsning från andra sidan!
 
Huset där jag bodde mina första nio år, i mittenvåningen till vänster.
 
Här inne i syrenhäcken hade jag min gröna-rum-koja!
 
 Det är tur att du finns kvar i Norrtälje kära syster! Vi ses snart igen!
 
Tusensköna kring minnselunden
 
 

Oväntat besök i slottsparken

 
Just efter det att jag tagit den här bilden, mullrade åskan bort mot norr och regnet började falla över slottsparken. Jag jobbade i den stora perennslänten, när en kvinna kom fram till mig och frågade om jag var Hasse Wester. Hon kom från Moskva i Ryssland och turistade just nu i Stockholmsområdet och eftersom hon inte körde bil, hade hon åkt tåg och buss från Stockholm, och liftat sista biten till Engsholm. Det visade sig att hon läst min blogg i sju år och ville så gärna se Engsholms slottspark, som hon sett så många bilder av i bloggen. Parken tyckte hon mycket om, men trodde att den skulle vara större. 
 
Hon (jag minns inte hennes namn) skulle med färjan till Polen från Nynäshamn och eftersom jag skulle åka hem till Stockholm, följde hon med mig till Södertälje för att därifrån ta bussen till Nynäs. I bilen berättade hon att hon även åkt till Piet Oudolfs hem i Holland och att hennes högsta önskan var att få bli en landskapsarkitekt.
 
Det var ett roligt besök från Ryssland den här dagen då åskan mullrade och ett välbehövligt regn föll över slottsparken.
 
Efter regnet på Södertälje station. Hemma i Moskva har hon lovat att starta en egen trädgårdsblogg!
 
 

En grön promenad i världsklass

 Intill Smedsuddsbadet
 
Strax efter sju på söndagsmorgonen började jag vandra över Tranebergsbron över till Kungsholmen. Fördelen att vandra runt Kungsholmen är att jag kan gå direkt hemifrån min bostad, det är bara bron som skiljer. Med lördagens avsnitt av P1:s Naturmorgon började jag vandra medsols runt ön. Det är ungefär lika lång sträcka runt Djurgården och Södermalm och alla tre öarna bjuder på mycket skiftande miljöer, vilken gör att vandringen aldrig blir tråkig, trots att jag gått runt de här öarna så många gånger.
 
På bilden här ovan syns min ´´by´´ i Traneberg och i huset högst upp till höger, har jag mitt näste i lägenheten högst upp, längst till vänster.
 
Vid Hornsbergs strand var det stilla, den här tiden på dagen. Annars är det ofta mycket folk här kring Restaurang Piren.
 
Vid Hornsbergs strand finns en grupp ovanliga träd för Stockholm. Kinesisk konvoja - Metasequoia glyptostroboides, stöter man inte på så ofta i de här trakterna.
 
Scherminernas doft låg underbart tung över Karslsbergs-Bro:s koloniområde vid Karlbergskanalen. Det är ett av Stockholms äldsta koloniområde som bildades 1909 och här finns endast 19 lotter.
 
Kungsholms strand, mittemot Karlbergs slott.
 
Weigela - Trädgårdsprakttry.
 
 De japanska ligustersyrenerna har börjat blomma vid Kungsbro strand.
 
...och den stora vackra Flädern blommar fint utanför Serafen på Hantverkargatan, mittemot Stadshuset.
 
 På andra sidan Klara sjö - City!
 
Nej, det hjälper inte med blommor Waterfront! Du är lika bedrövligt ful ändå, en skam för Stockholms innerstad! Varför kan inte arkitekterna leka med sina fantasier i nyare stadsområden, som i Hagastaden till exempel. Där verkar det ändå inte finnas några trösklar för hur byggnader får se ut i vår stad. Men jag har inga problem med att det växer upp lustiga byggnader där. Tvärtom, det är ganska kul! Men inte i gamla Stockholms känsliga miljö tack!
 
 Vid Norrmälarstrand nära Stadshuset, har vackert lysande gula dagliljor börjat blomma.
 
Det har planterats mycket fina perenner ut efter Norrmälarstands promenadstråk. För visst är väl jättedaggkåpan vacker, trots att den används så mycket! Eller det kankse är en av anledningarna att den planteras så flitigt, att den är vacker? Annars är det ju ´´finare´´ att tycka om sånt som är ovanligt. Precis som det är med musik och film!
 
Vid Norrmälarstarand ligger också Restaurang Mälarpaviljongen med sin vackra trädgård, som är skapad och sköts av duktiga trädgårdsmästare Kristina Björk! 
 
Mälarpaviljongen är verkligen ett av Stockholms coolaste mat-fika-ställe! Det är mysigt att gunga ute på flytbryggorna med en öl eller ett glas vin!
 
Under min vandring idag lyssnade jag på Naturmorgon på P1 och där berättades det om vår vanliga nyponros - Rosa dumalis. Något som jag aldrig tidigare tänkt på är att blomman består av fem hjärtformade kronblad. Med den vetskapen blev den ännu vackrare! 
 
Efter två timmars Naturmorgon, blev det sedan klassisk musik i mina öron resten av vandringen, som faktiskt tog fem och en halv timma. Men då går jag väldigt sakta. Alltså, väldigt sakta, för att inte missa något under min vandring.
 
Vid Rålambshovsparken har Stockholms stad anlagt en lite trädgård med pallkragar där det växer stäppsalvia, nepeta, rölleka, lavndel, backtimjan, citrontimjan, kungsmynta, isop, grönmynta, krusmynta, rudbeckia och kärleksört. Ett mycket bra initiativ!
 
I den här gamla villan vid Smedsudden ska tydligen Kafé Kajak ligga! Det kanske det gör också, men jag såg inte några spår av ett kafé. Borde inte det här huset rustas upp, för att sedan innehålla ett bättre café? Läget är mycket bra med utsikt mot Västerbron och in mot stan.
 
Under min vandring runt Kungsholmen hade jag tagit sikte på en av mina favoritbryggor på ön och fann att jag skulle få den helt för mig själv. Efter att ha vandrat i mitt stilla tempo tillsammans med mängder av trikåklädda joggare i alla åldrar, behövde jag få vara lite ensam ett tag. Jag satte mig i lä och tog fram mitt kaffe och plötsligt dyker det upp ett par som verkade ha en hel del överskottsenergi. De började med ett intensivt pass på bryggan och jag hade svårt att varva ner tillsammans med det sprattlande paret intill.
 
 Till slut ledsnade de och joggade vidare. Jag fick bryggan för mig själv och satt länge med mitt kaffet!
 
Vid Fredhällsklipporna finns mängder av tulkört och tillsammans med blodnävan så verkar de inte bry sig om den extrema torkan som varit. Några regnväder har vi fått under de senaste dagarna, men det skulle behöva regna mycket mer!
 
Det är ingen lätt match att vandra i Fredhällsklipporna om man har dåliga knän och jag inser att här kan jag inte vandra i all evighet! Men idag gick det bra, även om jag fick vila mitt tre gånger opererade knä, några gånger.
 
Slutsträckan är den trafikerade Tranebergsbron och jag kände mig riktigt pigg trots den långa vandringen.
 
 Utsikt mot Fredhäll från Tranebergsbron. 
 
Med den här musiken i mina lurar, så förstår ni min vandringstakt!

En glimt, svaga spår och en aning magi

 Det finns en glimt, svaga spår och en aning magi kvar i Refugium
 
Midsommartid och sommarsolstånd!
Det vänder nu! Vi går mot mörkret igen! Nej jag är inte pessimistisk, det är fakta!
Men Årstavikens små gröna rum prunkar som vanligt den här tiden på året och paradisbuskarna har nu en självklar huvudroll runt om i de 500 kolonilotterna. Schersminernas doft kan ingen konkurrera med och den knockar mig fullständigt med sina doftpuffar! En annan buske som har sin tid nu är trädgårdsprakttry (Weigela) och de här tre kompisarna är verkligen vackra tillsammans. Lägg till rosorna så hamnar vi väldigt nära paradiset! 
 
Vem bryr sig om att det vänder och att dagarna snart blir en aning kortare. Sensommaren och augustis ljumma och mörka kvällar kan vara lika magiska som en ljus majkväll med näktergalssång...nej nu överdrev jag! Ganska ordentligt också! Men ändå...! Jag har alltid gillat augusti. En anledning kan vara att jag då brukar ha min semester, men nästa år börjar min eviga semester och kan då rangordna månaderna mer rättvist. Fast nu Carpediemar vi och tar oss an den här vackra tiden som vi befinner oss i just nu. Flädern har ju också börjat blomma, och mängder av perenner och sommarblommor!
 
Tillsammans med kamraterna Per och Catherine, avslutade jag kvällen med några glas vin vid Tantos Boulebar. Sen tog jag tunnelbanan hem i den ljusa junikvällen och lyssnade på Uffe när han sjöng ´´jag är hemma, ändå längtar jag hem...´´
 
Läs gärna här om magiska Refugium. Och här!  Trädgården som tappade nästan all magi när Hans Drost lämnade platsen. Det vilda är borta. Nu är det putsat och städat, men jag anade ändå en svag känsla av den gamla landskapsarkitekten den här gången. Det är inte en lätt uppgift att ta över en magisk trädgård, men jag tror att arvtagaren är på rätt väg. Putsa inte för mycket bara och släpp in det vilda igen!
 
 
Mitt i all prunkande grönska hälsade vi på Kenneth Nilsson, som fixade inför midsommaren på sin fantastiska lott. I år missade jag tyvärr blomningen av hans blåregn som klär in stora delar av huset.
 
 Ett gömt grönt rum
 

Idag fyller bloggen 12 år!

 

Det här var mitt första blogginlägg som jag skrev innan midsommar 2005 och innan Trico Garden!

 

Inför midsommar

Nu lämnas jag snart ensam på området då den övriga personalen går på semester. 

Den senaste tiden har rosor och en hel del av perennerna i parken blivit uppätna av rådjur och harar. Känner ingen som helst ilska mot djuren utan undrar i stället varför man tror att man kan smycka ut mark som gränsar till vildmark...med växter som inte alls hör hemma här. Vägrar dock att ge upp utan försöker med alla möjliga och omöjliga knep för att hindra attackerna från skogen. Ska senare berätta vad jag försökt med.
I morgon ska jag stänga in de största rosplanteringarna med stora nät. Även den stora perennplanteringen stänger jag in med stängsel.

Just nu blommar de olika nävorna så underbart vackert. Spansknäva, Kungsnäva, Patricia-näva, Kashmirnäva, Jungfrunäva mm. Den vackraste av alla buskar som odlas i Sverige...Pärlbusken med sortnamnen ´´The Bride´´ har just blommat färdigt för denna säsong och även Buskpionen som blommar ca. fem dagar med sina jätteblommor...har gjort sitt för i år. Nu är det perennernas tid och sommarblommorna som jag drivit upp från frö. Det kommer senare en lista på sommarblommor som jag använder.

Nu firar jag midsommar och beger mig söderut.
 
 

En dag på kungliga och folkliga Djurgården!

 Ett fönster står på glänt, i rosornas tid på Djurgården.
 
 Galleriterrassen på Prins Eugens Waldemarsudde i väntan på sommarblommor!
 
Fantastiska Nevadarosor vid Djurgårdens besökcenter.
 
Djurgårdsbron och Oscarskyrkan.
 
Danvikshem. Yachen heter Lady M II
 
 Hur stor får en kryssare egentligen vara som lägger till i Stockholm? Den här kolossen ms/Zuiderdam är 291 meter lång och 32 meter bred och lägger till just nedanför restaurang Fåfängan uppe på Söder och skymmer all utsikt!
 
Den unge Linné av Carl Eldh, vid Prins Eugens Waldemarsudde.
 
Kvinnan i fredsarbetet av Peter Linde som avtäcktes 2016, läs mer om statyn här!
 
Rosendals slott
 
Snöbollsbuske i Rosendals slottspark, som väntar på att bli smyckad med sommarblommor! 
 
 Djurgårdsbrygga och Ryssgubbar!
 

Funderingar i gullregnets tid

 
 
Nästa vecka är det sommarsolståndet och från och med den dagen går vi mot mörkret igen. Jag tror aldrig att upplevt våren och försommaren rusa fram så hiskligt fort! De flesta träd och buskar har blommat klart, även om vi har några sena vänner kvar, som schersmin, fläder, paradisbuske, trädgårdsprakttry och så alla rosorna såklart. Och katalpaträdet! Men jag hinner inte riktigt med. I Engholms slottspark har jag nu ett halvår kvar och just nu är det mycket att göra, trots gräsklipparrobotarna...! Gräsklippning är bara en av alla sysslor i en trädgård, vet nog alla som ´´pysslar´´ med det här yrket. 
 
Just nu håller jag på med trädgårdsarbeten som jag tycker om, men ändå känner jag mig så färdig med både Engsholm och trädgårdsskötsel. Slottsparken är fantastiskt, men som ensam trädgårdsarbetare på en så här stor arbetsplats, där fokus självklart är på restaurangen och hotellet, känner jag mig ibland lite offside! Jag har ingen att diskutera växter med, eller annat som tillhör trädgården. Jo, min arbetskamrat vaktmästare/fastighetsansvarig J såklart, men han har ju så mycket annat att göra. 
 
Innan jag kom till Engsholm jobbade jag i vårt familjeföretag som utförde trädgårdsskötsel och mindre anläggningar. Då var vi ett gäng där alla utförde liknande arbetsuppgifter. I slottsparken ser mina arbetskamrater mig på lunchen och de avundas mig som får vara ute i det vackra vädret. Att jag går vid en stor gasolbrännare och flammar ogräs när solen gassar, är inte alltid så mysigt. Eller att behöva vistas med mer eller mindre tjocka arbetskläder hela dagen i det ´´vackra vädret´´, är inte heller alltid så trevligt som det kan tyckas. 
 
Jag vill verkligen inte klaga på mitt fina yrke, jag är väl bara lite bitter ikväll. Men jag ser ljuset framför mig, även om det nästa onsdag vänder helt om! Och det är faktiskt första gången i mitt vuxna liv som jag längtar till jul!
 
Kvällsvandringen på Långholmen var både vacker och sorglig.
 
 
Hemma på min gård i Bromma!


Hamlade lindar i Sturehovs slottspark

 
Mer om Sturehovs slottspark här!
 
 

Saltsjöbaden

 
Jag fortsätter att utforska Stockholms första och ´´fina förorter´´ . Den här lördagen tog jag Saltsjöbanan ut till Slaltsjöbaden. I mitt förra blogginlägg som handlade om Lidingö, berättade jag att jag sällan besöker den ön, trots närheten till Stockholm. I Saltsjöbaden har jag nog aldrig gått ur bilen för att känna av platsen, som domineras av den stora Grand Hotel-byggnaden. Visserligen åt jag julbord med jobbet en gång i tiden på Vår Gård, som ligger just vid vattnet, men då var det mörkt och vi åt julmat i stället för att vandra. Det är trevligt med både Lidingöbanan och Saltsjöbanan, jag gillar att åka tåg ovan jord. Nu har jag en planerad ´´fin´´ plats kvar i Stockholmsområdet att besöka, dit man tar sig med en liknande ´´bana´´.
 
Vid Igelboda delar sig Saltsjöbanan och man kan här välja Saltsjöbaden eller att åka ut till Solsidan - där TV-serien är inspelad!
 
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Saltsjöbaden! Grand Hotel är uppseendeväckande med sin palatsliknande byggnad, som dock känns lite märklig här vid skärgårdsstranden. Visst är det vackert att blicka ut mot Baggensfjärden som idag var fylld av segelbåtar och visst finns det mängder av vackra gamla trähus vid de slingrade små idylliska gatorna, speciellt längs ´´Danska backarna´´, men jag hittar ingen riktigt bra känsla här. Jag kände mig lite vilsen bland alla arkitektritade gamla hus och trädgårdar och jag sökte förgäves efter någon charmigt stökig, lite överväxt trädgård som på något sätt kunde fånga mitt intresse. Här fanns inga torp eller kåkar, men vad väntar jag mig när jag åker till Saltsjöbaden? 
 
Hela den här orten är byggd som en exklusiv villaförort i slutet av 1800-talet. 1889 köpte Knut Wallenberg ett område att anlägga en badort på och 1893 invigdes både Saltsjöbanan och Grand Hotel. Sedan började bygget av alla stora vackra trähus. Den berömda arkitekten Ferdinand Boberg har skapat Uppenbarelsekyrkan och Villa Lugnet här. Mycket finns att berätta om Saltis, men jag nöjer mig med detta. 
 
Till sist klättrade jag upp till Observatoriet för att njuta av den vackra utsikten. Det blev trots allt en fin dag och det var skönt att lyssna på vågorna som rullade upp på stränderna, och Mozzarellapajen vid Stationshuset var mycket god. Men det kändes ganska skönt att sätta sig på tåget och rulla hem till stan igen...!
 
 
Villa Lugnet eller Grünewaldvillan från 1893, arkitekt Ferdinand Boberg. Isaac Grünewald bodde här 1936-1946.
 
 Hem till Stockholm igen...
 
 

Lidingö - Knappsta

 
Nationaldag och jag flydde stan. Hängde på mig kameraväskan, tog tunnelbanan till Ropsten och sedan Lidingöbanan ut till ön som jag har så svårt för. Men jag hittade tre vandringsvägar på Lidingö i boken ´´Alla dessa promenader i Stockholmstrakten´´ och jag valde nr. 34 - Kappsta och Lilla Värtan. Lidingö är en ö som jag väldigt sällan besöker och när jag någon gång kör bil genom ön, tycker jag att många platser är förstörda av fula bostadshus. Det ser på vissa håll ut som vilken förort som helst. Visst vet jag att det finns fantastiska platser efter stränderna och den här nationaldagen tänkte jag ge den ´´fina´´ ön en chans.
 
Jag klev av vid Skärsätra, vandrade Primulavägen ner till Törnrosvägen, precis som det står i boken och här fanns många stora vackra trähus i en idyllisk miljö. Jag gick genom båtklubben och kom in i en mycket vacker skog med mjukt lummiga vackra lövträd. Skogen är ett naturreservat och här finns flera ovanliga gräs och örter. Näktergalen sjöng starkt för mig inne i den vackra skogen, där jag hela tiden hade vattnet intill mig - Lilla Värtan som är inloppet till Stockholm från skärgården. Jag hoppas näktergalen sjunger ett tag till, det blir alltid så stor saknad efter den starkt sjungande vännen.
 
När jag kom ut ur skogen började Lidingövillorna rada upp sig och jag vågar inte ens tänka på vad dessa hus är värda, även om de inte var så vräkiga här, som Lidingövillor kan vara. Som tur var är det en ordentligt tilltagen strand/parkmark mellan husen och vattnet och den skärgårdslika stranden är fantastiskt vacker, med bryggor, blommande syrener och hagtorn. Den här strandsträckan är rena idyllen, som jag med all säkerhet kommer att vandra utefter många gånger framöver. Nu började jag förstå storheten med vår grannby Lidingö! 
 
Vid Mölna brygga och gård blir man tvungen att lämna stranden och vandra upp genom en vacker äng upp till den trafikerade Södra Kungsvägen, men efter en stund leder en stig ner mot Kottlasjön och nu möter jag en annan idyll. I början av stigen ligger Apelsinvillan som är byggnadsminne och bjuder på gammal fin snickarglädje i en tallbacke ner mot den vackra stilla insjön. En nytjärad eka låg vid en liten brygga och innan stigen som leder upp mot villagatorna, ligger några hus med mycket vackra strandtomter och jag undrar vilka som bor där!
 
Jag tog bussen från Skärsätra tillbaka till huvudstaden och tänkte att jag nog börjar ta till mig Lidingö en aning. Jag har två vandringssträcker kvar från boken på ön, som jag snart kommer att gå!
 
Här ute satt ´´Lilla havsfröken´´ av Liss Eriksson, som även skapat allas favorit ´´Järnpojken´´ i Gamla Stan!
 
Mölna brygga
 
 Briggen Tre kronor dyker nästan alltid upp när jag vandrar längs Stockholms vatten!
 
Hagtornens tid...
 
...och ljuva midsommarblomster.
 
 Vid Nysätra vägen 19 ligger Villa Solbacken från 1880-talet. Arkitekt Ernst Jakobsson. 
 
Här vid Kottlasjön kände jag doften av tjära från den här underbara ekan! 
 
Apelsinvillan är ett av Lidingös bäst bevarade äldre sommarnöjen...läser jag i den fina vandringsboken!
 
 Fina strandtomter vid Kottlasjön.
 

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails