Site Meter

Magnoliayra i Stockholm

Först tänkte jag jaga bort paret från bänken för att få en ren bild. Men de fick sitta kvar...
 
Vid det stora japanska magnoliaträdet (Magnolia kobus) i parken som planterat 1933, har man en fest varje år för att fira trädets blomning och vårens ankomst. Då är magnoliakören på plats och söders eget kulturpris, magnoliapriset har sedan 1969 varje år deltats ut till ´´en person som med sin gärning gjort förtjänstfulla insatser och glatt sina medmänniskor i Sofia församling eller på Söder´´. Några pristagare genom åren är Evert Taube, Per Anders Fogelström, Carl Anton, Hasse och Tage och Ivar Lo Johansson och alla pristagare får en magnoliaplanta. I år blir magnoliafesten den 6 maj!
 
Sofia kyrka och magnoliaträdet till höger här i Vitabergen.
 
Vitabergsparken från Malmgårdsvägen
 
I Berzelii park blommar nu Magnolia 'Merrill'  i sin fulla prakt. Magnolia stellata är bara i början av sin blomning här.
 
Berzelii parks Magnolia 'Merrill' förför oss blomsterälskare...
 
Mitt i all magnoliayra, blommar även Prunus 'Schnee' i Berzeli park.
 
Även framför Kungliga Biblioteket i Humlegården blommar nu magnolian.
 
Vid Maria kyrkogård på Södermalm svävar magnoliablommorna sirligt framför den gamla kyrkan och över Evert Taubes grav.
 
På Maria kyrkogård råder ett märkligt lugn trots Hornsgatans trafik nedanför. Här satt jag en stund på en bänk och såg ut över den vackra vårgrönskande kyrkogården och tänkte att jag tycker om det utbredda växtsättet på det lilla magnoliaträdet. 
 
Inne på gården Bellmansgatan 9 finns en stor vacker Magnolia x soulangiana som just håller på att öppna sina vackra blommor.
 
Inne på gården Bellmansgatan 9, har jag jobbat i många år när vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice hade underhållet på Södermalms kulturhus trädgårdar på 1980-90 talet. Nu i veckan kommer alla trädets blomknoppar att öppnar sig!
 
På Mosebacke torg blev det kaffe under den skirtfina grönskan...
 
Hälsade på en stund hos Cornelis på Katarina kyrkogård. Han har fått en vacker plats här under trädet.  På andra sidan gången ligger Putte Wickman och Lasse Strömstedt.
 
I Björns trädgård är nu den gröna väggen klar och jag ser fram mot att den ska grönska så som det är tänkt. Till och med en blommande pärlhyacint tittade fram ur muren!
 
Söder torn vid Medborgarplatsen omfamnad av körsbärsblom!
 
På Färgargårdstorget skulle jag fota magnolior, men de var inte riktigt i sin fulla blomning, så det fick bli ett japanskt prydnadskörsbärsträd i stället. Färgargårdens huslänga byggdes 1765 och här har funnits ett färgeri sedan 1600-talet.
 
Det här är sista helgen som Kungsträdgårdens Prunus 'Accolade' blommar och körsbärsblomsterfesten är slut för i år. Nu börjar en annan fas i våren, med blommande lönn, förföriska magnoliaträd, tulpaner och häggblomning! Inte mig emot...jag har längtar i ett år efter häggblomningen! Kanske att jag får ta de första bilderna av häggblommor nästa helg.
 
 

En trädgård i Äppelviken

 
Det finns ett gammalt vackert hus, med en lika vacker trädgård just intill Mälarens strand i Äppelviken här i Bromma där jag bor. Jag vandrar ofta förbi det här huset som kallas Kulan. Även om huset är fantastiskt vackert så är det ändå trädgården som jag brukar beundra. Nu i april är marken täckt av scilla och helt magiskt vacker. Senare blommar mängder av syrenbuskar runt tomten och jag älskar just de här halvt förvildade trädgårdarna som saknar raka linjer och välordnade planteringar. Jag lägger till fler bilder när syrenerna blommar...
 
Lars Fredrik Blackstadius var bryggare och destillator och ägare av Äppelvikens gård. På 1840-talet startade Blackstadius en brännerirörelse i Stora Sjövillan, som byggdes 1847 och är grannfastighet med Kulan. Bränneriet lades ned 1864 och Stora Sjövillan byggdes om till en mangårdsbyggnad.
 
År 1867 sålde Blackstadius gården till Lars Montén, som var ljusfabrikör i Alvik. 1864 sålde Blackstadius sin gård till Lars Montén. Under senare delen av 1800-talet byggdes därefter huset Kulan som sommarbostad. Monténs systersonson Eric Bergstedt använde Kulan som sommarbostad. Huset är idag permenentbostad.
 
Viktigt att veta - vilka kändisar bor i Bromma? Se här!
 
 
Bild från 1915 (fotograf okänd)

Södermalm blommar blått i påsk

 
Jag får inte nog av dessa blå hav av scilla och efter att ha frågat på Facebook om fler scilla-platser i Stockholm så fick jag veta att slänten vid Stigbergsparken brukar bli blå så här års. När jag vandrat Folkungagatan fram och vek av in parken, såg jag att bergen skiftade i blått och mitt blomsterhjärta slog några extra slag.
 
Vårstjärnan (Scilla forbesii) fullständigt rann ner mot den lilla parken och jag är glad att ha hittat ännu en scilla-plats - se de övriga platserna här!
 
Nedanför Sofia kyrka i Vitabergsparken har vårlöken börjat lysa gul i backarna. Där uppe i tornet befann jag mig en dag under sommaren 2012 då jag fotade för boken. Här är några av bilderna!
 
...och vid söderkåkarna i Vitabergsparken blommade porslinshyacinter.
 
 Infarten till Södersjukhuset på Ringvägen. Krokusängar!
 
Som vanligt är det på Facebook som reaktionerna på blogginläggen sker och i skrivande stund den 9 april så har den översta bilden fått 485 ´´gilla´´
 
I´m Blue!

Flueggea suffruticosa (Securinega suffroticosa)

Bergianska trädgården 2 oktober 2013

 

Flueggea suffruticosa är en upprätt 1-3 meter hög, lövfällande buske som härstammar från Kina, Ryssland (Sibirien), Japan, Korea och Mongoliet.  Den är tvåbyggare (manliga och kvinnliga blommor på separata plantor), blommar i juli-augusti och har ovala, gul-gröna blad som på hösten blir smörgula. 

Den här busken anses vara en av de 50 grundläggande örter som används i i kinesisk medicin. Växter innehåller securinine (centralstimulerande), med blad och blommor som medicinskt används vid behandling av blåmärken och förlamning.

Denna buske var tidigare känd som Securinega suffruticosa. Släktnamn hedrar John Fluegge (1775-1816), tysk botanist. (Bergianska trädgården använder det äldre namnet på sin växtskylt)

 

Det är svårt att hitta information om hur härdig den här busken är i Sverige, men i Bergianska trädgården i Stockholm växer den på ett högt norrläge mot vattnet och ser ut att trivas gott.

 

Vår- och sommarbilder kommer framöver!

 

 

Akebia quinata - Fembladig akebia

Bilden tagen i Skepparegården mystiska trädgård i Brantevik 2014. se blogginlägg från trädgården här!
 
Akebia är en klättrande ganska känslig buske med vackra doftande blommorna som går i purpur. Den blommar i maj och klarar sig upp till zon 2 hos oss om den får ett skyddat läge. Eftersom det här är en tvåbyggare så behövs både hon- och hanplanta för att den ska ge frukt. Frukterna är ätbara och ska tydligen smaka lite som melon. Akebian som härstammar från Ostasien ingår i samma växtfamilj som narrbusken. På Zetas Trädgård kan man köpa den för 195:-
 
Nu undrar jag om det finns någon som har provat den här vackra växten och hur högt upp i landet den kan fungera? Ni får gärna svara här på bloggen så att inte svaren försvinner i ett Facebook-flöde.
  • Allt om Trädgårds chefredaktör Viveka Ljungström har en vit akebia i sin trädgård i Älvsjö som växer frodas gott! 
 
När jag besökte Gustav Mandelmann 2014 på Djupadal i Rörum, var han mäkta stolt över sin Akebia som var placerad i hörnet av hans vackra byggnad.
Se inlägget från det senaste besöket hos Mandelmanns här.
 

Trädgårdsgrinden

Den vackraste musiken just nu...lyssna här!

Vårsnö över Stockholm

Vi vet att de här bakslagen i våren nästan alltid kommer och vi har ju bara kommit till mars månad. Personligen har jag inga problem med sen snö. Jag vet ändå att våren är här. Ljuset och fågelsången! Det blir även vackra kontraster när snön lägger sig över blommorna! Växterna brukar klara sådana här bakslag alldeles utmärkt.
 
Prunus 'Accolade'  i Kungsträdgården.
 
Kejsarolvon på Skeppsholmen
 
Pärlhyacint på Skeppsholmen
 
Scilla i Bromma
 
 Från mitt fönster i morse

Stockholms kontemplativa gröna rum

 Centralbadets trädgård - läs mer här!
 
Allmänna stadsparker har funnits sedan första hälften av 1800-talet i Stockholm. De äldsta parkerna är Strömparterren, Kungsträdgården, Humlegården och Berzelii park, alla med var sin unika historia. Från början var parken en plats där stadens borgare kunde mötas och ´´spatsera´´. Att vandra utan mål, var något nytt. Men det dröjde inte länge förrän parkerna blev till för alla medborgare i staden. I slutet av 1800-talet anlades bergsparkerna som en del i Lindhagens-planen, som var en stadsplan från 1860-talet och som skulle förändra Stockholms stadsbild radikalt när befolkningen ökade mycket snabbt. De stora bergsparkerna var Vitabergsparken, Tantolunden, Vanadislunden, Kronobergsparken och Tegnérlunden. Dess parker ansågs som viktiga att vila i för hårt arbetande människorna i industrin, som bodde i trånga bostäder. Mellan 1800-1920 ökande medellivslängden från 37 år till 60 år av olika anledningar, men det var väl så att det blev mer lönsamt i industrialismens tid, att hålla arbetaren vid liv så länge som möjligt...
 
I en stor bullrig och stressig stad behöver människan kunna fly undan en stund till lugna och avskilda platser. Stockholm har en stor fördel då det är nära till naturen åt alla håll, men det finns inte alltid möjlighet att ta sig ut från innerstaden och då blir parkerna ett alternativ att finna ett stycke natur. Nutidens Stockholm är ju i första hand anpassad för biltrafiken och det finns få parker där man kan finna lugn och ro. De mest centrala parkerna som Kungsträdgården, Humlegården och Berzelii park, är omringade av trafikerade gator och är heller inte tänkta att vara kontemplativa platser, men där det trots trafiken runt omkring går att vila en stund i vacker grönska och bland blommande planteringar. 
 
 Vitabergsparken - läs mer här!
 
Det finns dock problem med den eftertraktade avskilda och lugna platsen i en stor stad. Den anses som farlig och blir ibland mötesplats för missbrukare under dagtid. För att göra dessa avskilda gröna rum mer säkra borde det finnas någon enkel verksamhet i anslutning, som ett litet café, eller varför inte en enkelt liten handelsträdgård - inte Plantagen eller Blomsterlandet - utan något liknande som finns vid Groens malmgård i Vitabergsparken. 
 
De centralt avskilda platserna som jag spontant tänker på i Stockholm är framför de bergsparkerna som jag nämnde ovan och då främst Vitabergsparken och Tantolunden. Hela Djurgården och Långholmen är i och för sig som stora stadsparker, där det finns ytor av ren natur. Vad vore Stockholm utan Djurgården och Långholmen? 
En av mina favoritplatser bland innerstadens gröna rum, är Centralbadets trädgård på Drottninggatan. Där inne i trädgården, råder ett märkligt lugn trots att trädgården är belägen mitt i city. Visst hör man bruset från storstaden, men det är småfåglarnas kvitter man lyssnar på. 
 
 Rosängen på Långholmen - läs mer här!

Trädgårdsmöten - 10 år med bloggen

 I juni fyller min blogg 10 år och jag har börjat blicka tillbaka och funderat lite hur den har förändrat mig som människa. Före 2005 var jag en ganska osocial och tillbakadragen person och även om jag än idag kan vara något av en ensamvarg i perioder, så tycker jag nu för tiden om att träffa både nya och gamla vänner. Jag skrev ett blogginlägg 2010 som hette ´´Sitta framför datorn´´ då det fanns de som tyckte att jag tillbringade mycket tid tillsammans med min blogg. Svaret från mig blev då att bloggen har fått mig att se många nya platser runt om i Sverige och Europa. Ibland blir även jag tveksam till hela Internet och vad som händer på webben, men i det här fallet har det inneburit att jag träffat många fantastiska människor. Nu blickar jag tillbaka och minns alla härliga möten. OBS - jag har endast använt bilder som redan finns på bloggen. 
 
 Det finns ingen tanke på ordningen av bilderna i det här blogginlägget, men eftersom det är Hannus födelsedag i skrivande stund, så startar jag med honom och med Viveka Ljungström, chefredaktör på Allt om Trädgård som gjorde det möjligt för mig att skriva min bok. Viveka blev min förläggare till boken om Stockholms gröna rum. 
 
Om Hannu finns det mycket att säga. När jag såg honom på TV under Gunnels ´´Gröna rum´´ på 90-talet, for han vilt omkring med en handkamera och filmade blommor och pratade fort i sin trädgård på Kinnekulle. Jag satt där framför TV:n och bara stirrade och tänkte ´´vad är det som händer?´´ Så här har trädgård aldrig tidigare presenterats i TV. Ska det vara så här? Javisst! Precis så här ska det vara! För hur skulle trädgårds-Sverige se ut utan Hannu idag? Han sätter färg på branschen och har med all säkerhet hjälpt till att öka trädgårdsintresset här i landet. Trädgårdsinspiratör, författare, fotograf, matlagare, TV-personlighet och magiker, skriver Norstedt när de presenterar sin författare. Passande tycker jag. Hannu är grymt duktig och har en fantastisk vacker trädgård där stora perennplanteringar får växterna att väva samman till något som liknar blomsterängar. Exakt i min smak! Jag träffar Hannu några gånger om året, ibland när jag besöker Kinnekulle och ibland på något trädgårdsmässa och jag hoppas vi snart ses igen! Se här när det var sommarkalas 2011!
 
Viveka träffade jag första gången när Allt om Trädgård besökte Engsholms slott för en dagkonferens 2010, då Lena Israelsson föreläste i slottet. Viveka hade precis klivit över från redaktionschef till chefredaktör och jag vandrade runt med den trevliga redaktionen i parken. Det har blivit några små samarbeten med tidningen genom åren och efter en vintervandring runt Årstaviken med Viveka i början av 2012 så började tankarna gro, att jag skulle skriva en bok för AoT/Norstedts. Här ett gästblogginlägg av Viveka från vintervandringen. Vi hade några spännande möten där på Sveavägen och snart var plåtandet och skrivandet för boken igång. Viveka är en mycket duktig trädgårdsskribent och för att låna ett ord från Hannus beskrivning - trädgårdsinspiratör! Det har hänt mycket med tidningen sedan hon tog över rodret, bland annat anordnas trädgårdsresor runt om i världen och tidningen kommer alltid att finnas här hemma hos mig! Just nu i vår har även Vivekas och Karin Janrik bok kommit - ´´Trädgårdsform - vackrare trädgård med arkitektens verktyg´´.
 
 
Det är omöjligt att få med alla som jag mött under de här tio åren, vissa har jag inga bilder på och andra vill inte vara med på bild. Men ni finns alla där någonstans i minnenas sorl. Miras Mirakel, bloggaren som skriver så fantastiskt bra och har så intressanta inlägg och som använder kameran som det proffs hon är. Maria hjälpte mig när jag köpte min första systemkamera. Mariana och Börje som jag mötte första gången under Italienresan 2007 och som har en fantastisk trädgård i Österhaninge. Underbara Sanna och Stefan Åhs som lät mig låna deras vackra hus på Kinnekulle, då jag skrev boken 2012. Ulf Gråberg med sin barock-kolonilott i Tanto som fått ett dubbeluppslag i min bok av sin grymt vackra lilla trädgård. Jag brukar handla växter av Ulf som jobbar på Zetas trädgård. Ramona som följt mig på blogg och Facebook länge och som var den första som jag signerade boken åt. Lasse Krantz som jag träffar ibland på mässor och som i mitten av 80-talet var med att skapa det nya Rosendals trädgård på Djurgården och som nu även gjort Ockelbo till en trädgårdsmetropol genom Wij Trädgårdar. Rosendals före detta trädgårdsmästare Antoine Bertholin som jag hade ett fint möte med 2012, han finns från och med i år i Tyresö slottspark. Annika Christensen som skriver ´´Annikas dagbok´´ i Allt om Trädgård och som är en duktig fotograf. Söderkompisen Åsa med sin fina balkongodling. Calle Falkebo uppe i Luleå som skickade ner spännande brugmansia till mig och som är en grym trädgårdsfotograf. Han fixade även till bloggens nya header. Min barndomskompis Kalle i Grisslehamn som hittade min blogg 2008 och på så vis kunde vi träffa varandra igen efter 42 år. Rina som är från landets västra del, men som älskar vår huvudstad. Thomas som visar så vackra bilder i sin blogg så att man tappar andan, se härBirgitta Palm Andersson med sin blogg Lilla B, som funnits med här på bloggen sedan början, men som jag tyvärr ännu inte träffat. Vår kända och duktiga trädgårdsprofil Gunnel Carlson som jag bara träffat som hastigast vid ett tillfälle och då jag undrade om hon tagit illa upp för att jag använt namnet på hennes program som gick i TV i nästan 10 år - när titeln på min bok blev ´´Stockholms gröna rum´´. Hon hade inte tagit illa upp! Sedan Katarina Nordlander slutade som trädgårdsmästare på Rosendal så känner jag ingen där ute längre, Tintin Jersild som är Rosendals VD har jag endast haft kontakt med i skrift - hoppas på ett möte i sommar!
 
Min kära dotter och jag har som tradition att åka på en fotbollsresa varje vår och då blir det även trädgårdsbesök, så hon har hängt med i många trädgårdar ute i Europa. Min syster Ingmarie har också vandrat i trädgårdar med mig och jag skulle kunna räkna upp mängder av vänliga, spännande och duktiga personer som jag haft kontakt med via blogg och Facebook och jag har säkert glömt att namnge någon av de jag mött där ute i trädgårdarna. Självklart har genom åren Ellinor, Katarina och Ingela betytt oerhört mycket för mig under alla vandringar i trädgårdar och i naturen. Ingela som har en förmåga att se det lilla, som att studera blommorna underifrån, eller att se skönheten i en mossbelagd sten. Jag hoppas att jag även i framtiden, under mina nu för tiden alltmer ensamma vandringar, få möjlighet att träffa både gamla och nya trädgårdskompisar nu när våren har kommit och vi har en hel sommar framför oss!
 
Under Allt om Trädgårds 20-årsfest på Slottsträdgården Ulriksdal, signerade Hannu Sarenström, André Strömstedt och jag våra böcker och på bilden diskuterar Peter Englander och jag italienska trädgårdar. En gång i tiden retade jag mig lite på Andrés gör-det-självinlägg i AoT, där han ständigt log brett och såg så där snygg och överlycklig ut. Nu för tiden när jag träffat honom ett antal gånger så har jag insett vilken fantastisk person han är och att jag tidigare bara var avundsjuk. Han är trevlig och oerhört duktig trädgårdsmänniska! Och ja, jag har bett om ursäkt för det där blogginlägget en gång i tiden, där jag avundsjukt och lite bittert skrev om Andrés leenden...! På bilden syns även den alltid lika vänliga Jessica Hansson som då jobbade på AoT.
 
 Ett telefonsamtal 2012! -Hej det är Peter Englander, kan vi komma till din slottspark och göra ett pausinslag för TV-programmet Trädgårdstoppen? Visst, sa jag! TV-teamet kom ut till Engsholm strax före midsommar när jag i regnet höll på att klippa ner perenner i min Drömhörna och vi filmade några timmar. Peter som är expert på Medelhavsträdgårdar, ritar trädgårdar, bygger växthus och orangerier, är programledare i TV, skriver böcker och jobbar vidare med vackra Apotekarens trädgård i Simrishamn. Den trädgården är ett litet mästerverk och det var Peter som renoverade den och har skapat ett eget paradis mitt i den lilla staden vid havet. Vi träffas då och då och om jag är en ganska lugn person så är Peter precis tvärtom! Man kan nästan ta på den energi som han utstrålar och han skulle nog kunna dra igång vilket trädgårdsprojekt som helst känns det som. Vi ses i Stockholm i sommar Peter!
 
Marina Rydberg hörde jag först på radio, då hon var trädgårdsexpert i Radio Stockholm under en tid. Senare kom vi att mötas på Prins Eugens Waldemarsudde där hon är trädgårdsmästare och det är alltid lika kul att stanna och prata en stund under mina Djurgårdsvandringar. Waldemarsudde ligger på en av Stockholms vackraste platser och det är en fröjd att besöka den välskötta och vackra trädgården. Det inte Marina vet om sommarblommor är nog inte värt att veta. Hon kan väldigt mycket annat också och nu kan hon även titulera sig som författare sedan boken ´´Trädgården vid Prins Eugens Waldemarsudde´´ som är en mycket intressant och fin bok som jag nog ska läsa för andra gången nu inför kommande sommar. Marina håller även intressanta föreläsningar i trädgården om hur vi ska bete oss med det som växer. Marina cyklar från Södermalm till jobbet på Djurgården och jag är ganska avundsjuk på den arbetsresan! Vi ses snart Marina när jag börjar mina Djurgårdsvandringar! Se ett möte här!
 
Växtexperten Folke Mattsson gav tips när Engsholms slotts planteringar vid hotellet anlades i slutet av 80-talet, långt innan jag började i parken och det finns fortfarande spår av hans idéer. När jag började på Engholms slott 1998 kändes det naturligt att handla växterna till parken på Zetas trädgård, som idag drivs av Folkes dotter Victoria Skoglund och jag har handlat mycket växter genom åren i den vackra plantbutiken i Huddinge. Victoria känner nog de flesta till vid det här laget, då hon ofta syns som trädgårdsinspiratör (nu kom det där ordet igen...) i TV4. När man besöker Zetas trädgård så ser man att allt, in i minsta detalj är uttänkt med god smak. Det här är ingen vanlig butik och vad jag förstår så är det Victoria som har ett så fint sinne för vackra kompositioner både när det gäller att dekorera butiken och att få hela trädgården att se vacker ut. Sedan vet jag också att den övriga personalen på Zetas är mycket duktiga! Jag träffar som hastigast Victoria på Zetas eller på någon trädgårdsmässa och snart är det dags igen att börja välja bland alla perenner i hennes vackra plantbutik!
 
Om vi håller oss kvar i Victorias familj, så var hennes mamma Gunborg Mattsson tillsammans med Nina Bergström som då jobbade på Expressen, på besök i Engsholms slottspark. Nina tog bilder till ett reportage som senare kom i Expressen och Gunborg som tidigare jobbade på Zetas trädgård är mycket växtkunnig. Nina stötte jag ihop med på Stadsodlarfestivalen vid Fatbursparken i höstas och Gunborg som slutat på Zetas, håller jag Facebook-kontakt med...!
 
År 1990 gick jag på trädgårdsutbildning vid Säbyholm i Uppland samtidigt som jag rehabiliterade mitt opererade knä. Jag kunde alltså inte jobba i vår familjeföretag då. I min klass fanns en udda man som åt groddar till lunch! Det är alltid spännande med människor som sticker ut och skiljer sig från mängden och Gustav Mandelmann är verkligen en av dem. Åren gick och jag läste att Gustav och hans Marie hade köpt en gård på Österlen. 2008 besökte jag honom för första gången på deras underbart vackra plats vid Djupadal och nu senast förra året var vi där och såg hur trädgården och verksamheten hade växt. Det är verkligen ett paradis de har hittat och även om Gustav och Marie får jobba hårt, så tror jag att dom har hittat sin plats på jorden. Känner man sig lite nedstämt och låg, då ska man prata en stund med Gustav, som alltid är glad och har en otroligt positiv livssyn. Ni är mina idoler Gustav och Marie! Nästa gång jag kommer till Österlen så besöker jag er igen!
 
Marie Mandelmann är både trädgårdsmästare och en duktig konstnär! 
 
Det är alltid lite högtidligt att träffa Karin Berglund. Hon är en av våra allra bästa trädgårdsboksförfattare och är lite av Sveriges trädgårdsdrottning. Jag minns ett inslag i ett TV-program då hon befann sig i den magiska trädgården Ninfa i Italien - som jag själv besökte 2007 - där hon berättade med sådan inlevelse om platsen att den för alltid sitter kvar i mitt minne. Vi har träffats några gånger på mässor och hon var även med på Allt om Trädgårds 20-årsfest hösten 2013 och när hon köpte min signerade bok, kändes det väldigt märkvärdigt. Hon känns verkligen som en god och trygg drottning i vår trädgårdsvärld! 
 
 
Allt om Trädgårds redaktion på besök i Engsholms slottspark 2010 och många av dessa duktiga och trevliga trädgårdproffs träffar jag ibland i vimlet. Egentligen skulle Magnus Hagstedt ha en egen presentation, men jag hittade ingen bild på honom. Han är verkligen en trevlig person att möta på trädgårdsmässorna, alltid vänlig och tillmötesgående och jag tror att han har samma passion för sina hundar som för trädgård...! På bilden finns även Viveka Ljungström, Pernilla Lindqvist, Anna G. Tufvesson och Anna Lagerman.
 
På tal om drottningar så är väl Lena Israelsson vår grönsaksdrottning! Hon har skrivit grönsaksbibeln ´´Handbok för köksträdgården´´ som kommer i nya upplagor hela tiden och jag har den framför mig i lunchrummet på jobbet varje dag. Hon har även skrivit andra mycket bra trädgårdsböcker. Första gången som jag fanns med i en tidning var efter det att Lena som frilansade på DN, intervjuade mig om min trädgårdsblogg i Bergianska trädgården 2008, se här. Lena har kolonilott i norra Tanto, men av någon anledning så är hon aldrig där när jag vandrar förbi, men vi ses då och då på trädgårdsmässor och på skördemarknader. Vore jag bara lite mer intresserad av köksträdgårdsodling och grönsaker, så skulle jag lyssna ännu noggrannare på Lena som även är en viktig skribent vad gäller stadsodlartrenden, en trend som med all säkerhet kommer att fortsätta lång tid framöver.
 
2011 besökte jag Leif och Christina Fryle i deras vackra trädgård i Varberg. Här samlas det växter, ofta sällsynta och speciella träd, buskar och perenner, men på ett mycket vackert sätt och dammen invid huset är oerhört smakfullt och vackert anlagd. Christina är redaktör får tidningen ´´Trädgårdsamatören´´  och Fryle är även duktiga fotografer. Följer man det här strävsamma paret på Facebook så märker man att de reser mer än de flesta och då till platser där de kan se och fotografera växter i spännande och vacker natur.
 
År 2007 reste jag på ett sätt som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Plötsligt befann jag mig i en grupp trädgårdsresenärer i Italien och i grupp såg vi trädgårdar som fullständigt knockade mig. Ninfa, Villa d´Este och Villa Lante var platser som jag drömt om att få se. Reseledare och ciceron var Maria ´´Titti´´ Engblom som har en fantastisk förmåga att planera, organisera och leda en grupp trädgårdsnördar. Jag kan verkligen rekommendera hennes företag Rosebud´s Tours om ni ska ut på trädgårdsresa! I augusti 2011 besökte jag Tittis och Tommys trädgård i Borlänge och jag blev djupt imponerad av det dom skapad. Här fanns mängder av rosor och clematis som växte tillsammans bildade ett vackert insynsskydd. Här finns även andra växter som smakfullt placerats innanför havet av rosor och clematis. Vi satt i lusthuset och åt en härlig lunch och nästa gång vill jag se när när rosorna blommar som mest i juli.
 
Georg Grundsten är vår nya trädgårdskändis i Sverige. Jag minns när han började på Hovdala slott och med all rätt kallade sig för slottsträdgårdsmästare och med vilken entusiasm han tog sig an sin slottspark. Under förra årets Nordiska trädgårdar skapade han en utställning som kommer stanna kvar i minnet länge. Med sina rostiga bilvrak som fylldes med odlingar, stack han verkligen ut. Jag mötte honom förra året vid sina vrak och han var verkligen så trevlig som jag trodde! Ibland när jag träffar alla dessa duktiga trädgårdsmänniskor kan jag bli lite avundsjuk på den kreativitet som fullständigt flödar. För att ge exempel på män som brinner för trädgård, så platsar Georg gott tillsammans med Hannu, André Strömqvist, Bosse Rappne och Peter Englander! Det kommande uppdraget för Georg blir att i sommar skapa en idéträdgård i kungafamiljens trädgård på Solliden. 
 
Förra året blev det äntligen ett besök hos Eva och Johnny Kronvall i Skåne. Eva och jag har haft kontakt via bloggen under en lång tid och det var verkligen fint att få besöka Kronvalls i deras mycket vackra trädgård. Förutom att de med Eva som trädgårdsmästare, ha skapat denna fantastiska trädgård, så vet jag ingen som tar så proffsiga och underbart vackra fågelbilder som Eva. Det har blivit några utställningar så här långt, men jag väntar fortfarande på boken! Bilderna är något utöver de vanliga fågelbilder som man ser. Den fantastiska lunchen i växthuset, tackar jag ännu en gång för!
 
Lillebeth Nordqvist är en tidig följare av bloggen och hennes flytt från nordligare delar av landet, ner till Österlen gör vi lättare kan ses eftersom jag oftare reser söderut än norrut. Där på Österlen har hon skapat ett eget litet paradis. Trädgården är relativt nyanlagd men är redan fantastiskt vacker och jag ser på de träd och buskar som planterats att det kommer att bli ännu vackrare med tiden. På bilden syns jag, Lillebeth och Ingela.
 
Katarina Nordgren är en av de bloggvänner som hängt med nästan från början av bloggen och jag har besökt henne några gånger på hennes vackra kolonilott i Eriksdalslunden vid Årstaviken. Den allra mysigaste lilla stuga och en mjukt formad blommande trädgård, kan hon stolt njuta av. Katarina skriver även kokböcker åt Slottsträdgården Ulriksdal och den senaste heter ´´Bakat från Slottsträdgården Ulriksdal´´ och i veckan var hon med i TV hos Malou!  Katarina och jag har en gemensam idol, nämligen Olle Adolphson!
 
När jag ibland kör fast då jag ska identifiera en växt så kontaktar jag alltid Lars Forslin, som bor ett vargtjut i från mig här i Bromma. Forslin sitter inne med enormt stor kunskap om trädgård och annat också för den delen. Det känns som om han kan allt! När min blogg som jag under några år hade hos Blogger, blev kapad och jag missade två års bloggande, var det han som på något märkligt sett genom RRS-flödet, räddade tillbaka all text. Helt otroligt! Lars arbetar idag som trädgårdslärare men han ritar även trädgårdar och är även en mycket duktig fotograf, vilket har resulterat i några utställningar. När jag ganska tippat ångrade trädgårdsvandringen för en pensionärsgrupp i Skansens trädgårdar i maj månad - ringde jag till Lars, som nu rycker in i stället för mig. 
 
Jag kan inte säga att jag känner Bosse Rappne, men jag har träffat honom några gånger, som här när han byggde ett trädgårdsnäste vid en trädgårdsutställning i Ulriksdals slottspark 2010. Nästet hette ´´Doing the gardener...!´´
TV-kändisen Bosse är en av de där superenergiska trädgårdsföretagarna som jobbar väldigt mycket och han har gjort Slottsträdgården Ulriksdal till en fantastisk plats. Det är ett nöje att åka ut dit och beundra växthusen, plantbutiken och självplocksfälten. Trädgårdscaféet är lika bra som allt annat här! 
 
Att odla och att välja rätt växter i en trädgård är en sak, men det allra viktigaste är att växternas rötter får växa i god och rätt trädgårdsjord. Hos Börje Remstam som har sin trädgård utanför Eskilstuna, finns det bara god jord. Här täckodlas det fullt ut och Börje menar att han komposterar direkt i växtbäddarna i stället för att lägga trädgårdsavfallet i högar, för att senare placera ut i trädgården. Allt han berättade den vid det  här viktiga besöket i juni 2011, är så rätt och man kan ju undra varför det säljs så enormt många olika typer av jord och gödsel i alla de säckar som finna i plantshoppar, på byggmarknader och vid bensinmackarna, när det räcker med att återvinna trädgårdsavfallet. Jag fick en ordentlig lektion i jord och gödsel och här är det maskarna som är kungar och Börje har för länge sedan slutat att gräva i jorden. Grävandet stör mikrolivet i jorden. 
 
Vad vore koloniträdgårdarna vid Årstaviken utan Kenneth Nilsson och hans vackra lilla trädgård i Södra Årstalundens koloniförening! Hans fantastiska kolonilott besöker jag alltid när jag vandrar runt Söder eller bara dräller omkring bland lotterna utefter Årstaviken. Jag vet inget blåregn i stockholmstrakten som är lika stort och vackert som det som klär in Kenneths hus och staket och det övriga vackra växterna i trädgården är valt med omsorg och tanke. Den högt belägna trädgården har den vackraste utsikten över Årstaviken och jag förstår att han vistas ofta här. Att Kenneth tillhör de där genuint duktiga trädgårdsmänniskorna, är självklart! Vi ses snart Kenneth!
 
Rosängen, smaka på det namnet! Att Långholmen mitt i Stockholm tillhör mina favoritplatser har jag väl tjatat tillräckligt om, men jag kan aldrig nog berätta om några av trädgårdarna på den här gröna ön. Just intill Västerbron har Kerstin anlagt sin fantastiska trädgård och av det som var en grusplan på 90-talet finns nu en av mina favoritplatser i Stockholm. Hon har fått låna den här marken av stadsförvaltningen på Södermalm och skapat en mycket vacker plats där först lökväxterna får mig att besöka trädgården, sedan när ängsblommor som förgätmigej hundkäx och akleja blommar. I juni-juli blommar här ungefär 100 olika sorters rosor och Kerstin vårdar dem ömt. Hon är en klok och beläst kvinna och rabblar utan svårigheter namnen på alla växter hon använder. Jag kommer förbi när dina vackra och spännande tulpaner börjar blomma! Kerstin skriver även den underbara bloggen ´´Storstadsnatur´´. Läs mer om Kerstins äng här och här!
 
 En av de trädgårdar som jag öst mest beröm över här i Stockholm är Stora Henriksvik på Långholmen och jag vet nog ingen annanstans som kaffet och morotskakan smakar så gott som här. Trädgården ligger inbäddad av vacker grönska med Mälarens vatten och badstranden nedanför.  Grönsaker och sommarblommor skapar en skön äng nedanför uteserveringen! Christina Trapp Bolund och Lasse Helgö driver idag verksamheten, men det är Christina som skapat den här trädgården som en malmgård från 1700-talet och som sköter den med varsam hand. Det här är ett av mina favoritcaféer på sommaren och jag träffar ofta Christina, som alltid har något att göra i trädgården. I maj när Stora Henriksvik öppnar igen, hänger jag på låset! Läs mer om platsen här!
 
 En delvis flytande trädgård finner man om man vandrar längs Norr Mälarstrand. Tidigare låg här Strandcaféet som var ett enkelt sommarcafé där man kunde ta en kaffe och ett wienerbröd invid Mälarens strand. Nu mer ligger här Mälarpaviljongen som är både restaurang och café och där stora bryggor byggts ut i sjön. Här har trädgårdsmästare Kristina Björk skapat en helt fantastisk trädgård med både markplanteringar och stora planteringslådor och kärl. Kristina har en mycket god smak och vart jag än ser så tycker jag att det är vackert. Här växer grönsaker, örter, perenner och sommarblommor i vackra kompositioner och upplevelsen av maten, vinet, ölen eller drinken blir så mycket starkare med allt det vackra omkring. Snart vandrar jag förbi igen Kristina!
 
Dig känner jag igen från din blogg, ropade Mariana Vodovosoff när jag stod och fotograferade in mot Vintertullens koloniområde för några år sedan. Det var första gången som jag träffade Marina och hon visade sina odlingar på den vackra platsen i Vitabergsparken. Sedan har jag träffat henne på trädgårdsmässorna eftersom hon sitter med i juryn som väljer ut årets trädgårdsbok i Gartnersällskapet. Om jag nu får för mig att besöka Nordiska trädgårdar trots allt, ses vi igen Marina, annars i Vintertullen!
 
Ann Larås fick jag kontakt med första gången då jag läste hennes härlig bok om italienska trädgårdar. Hon bor här i Bromma och vi brukar ses på trädgårdsmässorna. Ann som även gav ut boken om engelska trädgårdar driver ett reseföretag som inriktar sig på trädgårdsresor - se här. Och när jag en gång blir en rik pensionär ska jag följa med på ännu en trädgårdsresa till Italien, eller kanske till England! Vi ses snart Ann! Bilden visar när vi var på kurs i Ericsbergs slottspark och vi hade lite roligt åt de lågt klippta ekhäckarna!
 
Vi har en del gemensamt Anita ´´Billan´´ Billfors och jag. För det första så var även hon en tidig trädgårdsbloggare. Hon skriver bloggen ´´Aurora Borealis´´ som dock verkar ligga i träda nu. Vi delar även musiksmak. Uffe Lundell, Neil Young och PJ Harvey! Billan är tillsammans med bloggaren Lilla B ivriga och grymt duktiga chiliodlare. Vi träffades till slut på Nordiska trädgårdar förra året och vi hade väldigt mycket roligare än vad det ser ut på bilden...
 
 ´´Glädjen med gröna fingrar´´ var rubriken på Janicke Henriksons artikel om mig i magasinet ´´Ljuva livet´´ 2010.  Vi träffades första gången på Konditori Thelins på S:t Eriksgatan, där hon intervjuade mig. Janicke skriver bra och är en duktig trädgårdsfantast, det är bara att titta i hennes kolonilott vid Frescati, där jag föll för hennes backtimjangångar. Man går alltså på blommande backtimjan och hade jag haft ett bättre luktsinne så skulle jag ha känt doften! Jag blev bjuden på lunch i hennes trädgård i juni 2011, samtidigt som den svartvita flugsnapparen flög ut och in i holken bredvid. 
 
Josephina Wesström Juhlin är en mycket duktig trädgårdsmästare och har sin plats vid vackra Lövstabruk i Uppland. Jag mötte henne första gången på Nordiska trädgårdar 2012 och hon tyckte absolut att jag skulle besöka hennes trädgård vid Lövstabruk, vilket jag även gjorde året därpå. Se här.
 
Lisa Kwasniewski har en dröm om att göra en TV-serie om Sveriges historiska trädgårdar och vi med många andra har Monty Don som idol! Vi träffades i Drottningholms slottspark 2013 och diskuterade hur en sådan serie skulle vara möjlig i svensk TV. Tills vidare så är Lisa producent i Odlings-TV på webben, som Jessica Lyon startade för några år sedan. Se här! Bilden är från stadsodlarfestivalen 2014 i Fatbursparken där Odlings-TV bland annat intervjuade Lena Israelsson.
 
 På stadsodlarfestivalen träffade jag även Anna Lagerman som sålde frukt och grönsaker. Anna är nybliven ägare till en fantastisk kolonilott med hus, högt uppe vid Södra Årstalundens koloniområde. Anna jobbar på Allt om Trädgårds redaktion och är en kunnig trädgårdsodlare som kommer att göra sin kolonilott till en lite praktträdgård, tror jag. 
 
Anita med sin fina blogg ´´De fyra blomsterhaven´´  är en av de som fanns med tidigt när bloggen var ung. På en konferens besökte Anita Engsholms slott och vi träffades vid min plantering ´´Drömhörnan´´ som i maj 2011 var nyanlagd. Jag fortsätter att följa Anitas blogg som bland annat innehåller fantastiska trädgårdsbilder från sin fina trädgård.
 
 Claus Stubbergard har jag känt länge och vi har träffats vid några tillfällen, bland annat vandrade vi vid Hallamölla vattenfall på Österlen. Claus har även visat mig runt i Landskrona där han bodde en tid. Det var meningen att vi skulle ta båten över till Ven, men hårda vindar gjorde att vi stannade kvar i staden där Siw Malmqvist föddes. Bilden visar hur en proffsnaturvandrare ska var klädd! Vid det här tillfället hade han med sig en slottsträdgårdsmästare som kontrast var klädd för en Djurgårdsvandring. Claus är en fantastiskt duktig fotograf och har bland annat tagit bilder i Stockholm som jag tycker mycket om!
 
 
Om jag nu har glömt någon så beror det antingen på att jag mött så oerhört många trädgårds- och naturkompisar eller så beror det på min höga ålder! Hittar ni något faktafel eller något som inte ska vara med här, hör av er då, så rättar jag till det
 
Nu ser jag fram mot fler härliga trädgårdsmöten!

Solens, värmens och kvinnornas dag på Söder

En stilla vandring runt Södermalm i årets första riktiga vårvärme, nästan 16 grader varmt i Stockholm och så hög temperatur har det inte varit i huvudstaden den 8 mars sedan mätningarna började år 1756. Mitt knä höll och jag ser framför mig många och långa vandringar framöver. Vid Årstaviken hade fler än jag kommit på idén att vårvandra, jag som trodde de flesta satt hemma för att se vilken norrman som skulle vinna Vasaloppet!
 
Mosebacke torg med den gamla telefonkiosken och Ferdinand Bobergs vackra vattentorn från 1896. Torget som av stadens medborgare 2006 utsågs till Stockholms vackraste torg.
 
Cornelis intensiva blick mötte mig vid hans park uppe på Mäster Mikaels gata. I parken finns sedan 2007 en staty föreställande Vreeswijk av Bitte Jonason Åkerlund
 
Tornet i Sofia sträcker sig mot himlen, som Winnerbäck sjunger.
 
I det gröna huset i de vita bergen bodde Carl Anton tidigare.
 
Astri Taubes ´´Elsa Borg´´ under magnoliaträdet har blivit påklädd som så många statyer då och då blir i staden. Jag tycker att det är ok att ge dem en mössa eller en halsduk ibland, men ge f-n i att måla mustascher eller på annat sätt förstöra dessa verk!
 
Vitabergens Magnolia kobus gör sig redo för våren och till Magnoliafesten i slutet av april!
 
Här bodde han några år på 1970-talet. Det var här Ulf Lundell skrev ´´Jack´´! Stugan nedanför Sofia kyrka hyrde han i andra hand av sin vän Joakims berömda far fotografen Christer Strömholm!
 
´´Hunden´´ rastades i vårsolen!
 
På Mariatorget hamnade jag mitt i ett rosa hav av ballonger och ´´Matcho-Tor´´ i den ännu torrlagda fontänen hade klätt sig passande denna internationella kvinnodag! Det bjöds på musikunderhållning och tjejerna trummade så att billarmen tjöt och det var en trevlig stämning. Det var inte bara på grund av kvinnodagen som stämningen var god här uppe på söders höjder idag - igår gick vi ju vidare i Svenska cupen genom att slå ut AIK! Häpp!
 
 

Stockholm förändras ständigt

Waterfront - jag vet inte vilken av byggnaderna jag tycker sämst om. Det rymdskeppsliknande eller den sterila kolossen bakom...
 
Städer förändras givetvis med tiden och vi måste i viss mån anpassa oss och försöka förstå utvecklingen. För stadsplanerare gäller det att forma staden så att den fungerar på många olika sätt. Ofta prioriteras dock inte stadens skönhet lika mycket som infrastrukturen. För oss som var med när Stockholms city fullständigt jämnades med marken (jag var i och för sig barn då) av stadsplanerarna på 1950-60 talet, känns nog fortfarande en dålig smak i munnen och många av oss har säkert än idag svårt att lita på lita på de som beslutar om stadens utformning. Jag är inte emot förändringar och ny arkitektur, men förändra med försiktighet och känsla!
 
När Waterfront byggdes och förändrade Stadshusets läge för alltid. Bild från 2010.
 
Än idag sker övergrepp på vår vackra huvudstad, som till exempel när Waterfront byggdes och för alltid förstörde stadshusets tidigare så ståtliga plats. Klättra upp på Söders höjder och se ut över staden så förstår ni vad jag menar. Helt plötsligt stod Waterfront där vid Tegelbacken och Stockholms fulaste plats blev nu ännu fulare och högre...!. Problemet är att jag nu inte längre retar mig lika mycket på byggnaden som jag gjorde då den var nybyggd och det är väl så vi fungerar. Vi lär oss leva med det som vi inte tycker om också, men det vore väl bättre om det även byggdes för att försköna en av världens vackraste huvudstäder. Det som nu sker är att skönheten äventyras. Dags att se i backspegeln. Några årtionden in på 1900-talet byggdes ännu vackra byggnader. Förr gjordes till och med fabriksbyggnader vackra. 
 
Det här handlar om de stora monumentala byggnaderna som syns över staden. Däremot tycker jag att det byggs mycket vackrare bostadshus i staden idag än det gjort på mycket länge.
 
Så här kommer Slussen att se ut enliget det som beslutats.
 
Plan B är en enklare renovering av nuvarande Slussen. Plan B känns helt självklar, men det ligger så mycket politik och prestige i det här bygget.
 
Stora förändringar som vi nu står inför är att Slussen kommer att förändras och blir den tänkta planen verklighet, så förändras kopplingen mellan Södermalm och Gamla Stan radikalt. Den fria sikten från Södermalm mot Gamla Stan och över Stockholms ström kommer bland annat att skymmas av byggnader i glas och en motorvägsliknande väg kommer att dras ner mot Skeppsbron.
 
Jag som i mina drömmar trodde att stadsplanerarna en dag i stället skulle strypa trafiken vid Skeppsbron och göra en av Stockholms vackraste platser mer tillgänglig för människor,  i stället för bilar och att man en dag skulle riva Strömbron som byggdes 1946 som en provisorisk lösning, som var tänkt att finnas kvar i 10 år. Det var därför man inte lade ner någon möda på att bygga en vacker bro. Norrström, vattnet mellan Slottet och Kungsholmen och Blasieholmen var en gång fritt och det var vackra Norrbro som stod för kopplingen över vattnet. Området var då så oerhört mycket vackrare än idag, då den simpelt byggda Strömbron helt i onödan förfular den historiskt viktiga platsen. 
 
Det planerade Nobel Center på Blasieholmen.
 
Nu har dagens stadsplanerare även beslutat att den sex våningar höga, mässingskimrande kolossen Nobel Center ska byggas på känsliga Blasieholmen. Byggnaden kommer att skymma utsikt från alla håll och en del av ståtliga Strandvägen kommer att tappa mycket av sin glans. Nationalmuseums byggnad kommer att skymmas från Standvägen mm. Det här är ännu en galet projekt i en känslig miljö. På platsen finns idag det gamla Tullhuset och hamnmagasinen från 1800-talet och som är de enda i sitt slag som finns kvar i Stockholm. Bilden av tullhuset nedan kommer från bloggen Bevara Stockholm.
 
Det gamla Tullhuset skulle kunna ingå i något vettigt och inte skrymmande projekt som en sex våningar stor koloss. Om nu Nobel Center måste byggas på Blasieholmen, kan då inte arkitekterna spara på sina vildaste fantasier och skapa något som de tror att även vi vanliga stockholmare skulle tycka om? Måste allting ´´sticka ut´´ idag?
 
Självklart kan man inte bevara allt det som är gammalt, men det känns som om Stockholm har fyllt rivningskvoten med råge nu. Över 700 gamla hus revs vid Norrmalmsregleringen i City då nästan hela gamla Klara jämnades med marken. Varför är vi inte mer rädda om vår historia? Läs mer här om Norrmalmsregleringen.
 
 Tullhuset på Blasieholmen
 
Ulf Johannisson som jobbar för Nätverket ´´Bevara Blasieholmen´´ menar att Nobel Center i stället skulle kunna byggas i den nya Hagastaden, där en rund byggnad kommer att byggas mellan höghusen Norra Tornen. Den byggnaden skulle kunna inrymma Nobel Center:
 
Med all respekt för vår stjärnarkitekt Gert Wingårdh, men vad är detta? Liljevalchs konsthall ska få en tillbyggnad på Djurgården och jag förstår inte hur Fastighetstidningen i artikeln, se här - kallar detta för vackert? Vad är det som håller på att hända? Ska Stockholm bli en plats för arkiteker att visa upp sig själva och sina fantasier? Vad säger vi vanliga stockholmare om alla dessa märkliga byggnader som poppar ur överallt?
 
 
Aula Medica - arkitekt Gert Wingårdh. Karolinska institutets aula som ligger i Solna på gränsen mot Stockholm i den nya Hagastaden. Kontraster är alltid spännande och nu när Hagastaden drar fram blev Gården Stenbrottet från 1771 kvar, eftersom den redan 1947 blev klassad som byggnadsminne. Det tackar vi för!
 
Det stora bygget med Hagastaden som ska koppla ihop Stockholm med Solna byggs på en plats som inte har några större natur- eller kulturella värden och jag ser det som en naturlig utveckling och utvidgning av staden. I området kommer det att byggas ett nytt landmärke i Stockholm i form av de två 30, respektive 35 meter höga Norra Tornen att byggas. Jag har absolut ingenting emot höga byggnader om de byggs på platser som den här, där inte äldre bebyggelse så som kyrktorn mm. störs. Tankarna går till stackars Klara kyrka! Annars förstår jag att man tar ut svängarna i den här nya stadsdelen, där man inte behöver ta så mycket hänsyn till omgivningarna - sorry Torpet Stenbrottet!
 
Hagastaden är ett kommungränsöverskridande stadsbyggnadsprojekt i Stockholm, innefattande delar av Stockholms kommun och Solna kommun. Hagastaden har en yta av 96 hektar och omfattar områdena för Karolinska sjukhuset och den tidigare bangården för Stockholms norra station. Området tillhör dels stadsdelen Vasastaden i Stockholm, dels stadsdelen Haga i Solna. Hagastaden kan på grund av sitt läge vid gränsen av Stockholms innerstad anses ingå i det så kallade Halvcentrala bandet.
 

Stockholms stad har hittills markanvisat tio kvarter för byggstart mellan 2015 och 2019 i Norra stationsområdet i Hagastaden. De första lägenheterna beräknas vara klara för inflyttning 2017.

Sommaren 2014 togs också beslutet att omvandla Solnavägen från trafikled till en levande promenad- och stadsgata. Förslaget innebär att cirka 2 000 nya bostäder byggs i sex till åtta våningar. Det blir lokaler för handel i bottenvåningarna på båda sidor av Solnavägen, från Frösundaleden till Hagalunds industriområde. Solnavägen smalnas av och får två körfält i vardera riktning, kantstensparkering, separata gång- och cykelbanor samt trädplanteringar som ramar in gaturummet på båda sidorna.

Man beräknar att området kommer att stå klart år 2025 med totalt 6000 bostäder och 50 000 arbetsplatser.(Wikipedia)


Aula Medica - Kontraster när Stockholm möter Solna i Hagastaden

 
Med Hagastaden kommer Stockholms och Solna kommun att växa ihop. Läs mer om Hagastaden här.  Kontraster är alltid spännande och nu när Hagastaden drar fram blev Gården Stenbrottet från 1771 kvar eftersom den redan 1947 blev klassad som byggnadsminne. Det tackar vi för, även om det ser ganska märkligt ut med Aulan som granne.  
 
Kommentarena kommer som vanligt på Facebook när jag länkar blogginlägget dit och någon skrev detta:
Jag tycker att det nya huset är häftigt. Dessutom är det ju en hel del tegelhus runt omkring i området också även om de inte syns på bilden. Fint att de har rustat upp den gamla tiondeladan och huset bredvid, där det för många år sedan var en lunchservering kallad "Snusket".
Meningarna om den här byggnaden är delade bland kommentarerna på Facebook, men ovanligt ,ånga tycker om Aula Medica.
 
Karolinska institutets aula (även kallad Aula Medica) är en byggnad för Karolinska institutet vid Solnavägen och blivande Hagastaden i Solna kommun. Arkitekt är Gert Wingårdh och aulabygget stod klart år 2013. Den 31 mars 2014 utsågs Aula Medica av tidningen Byggindustrin till "Årets Bygge 2014" (Wikipedia)
 
 
Byggnaden omfattar 13 730 kvadratmeter bruttoarea, BTA, fördelat på åtta våningsplan. Byggnadens konstruktion består av sex fackverk som är ca 50 meter långa och 7,2 meter höga. För att få plats med alla utrymmen sträcker sig byggnaden delvis över Solnavägen och husets huvudtrappa anger lutningsvinkeln. Mest iögonfallande är den böjda och något krökta fasaden vars ytskikt består av olikfärgade triangulära glaselement. Bakom döljer sig ett komplicerat bärverk av limträ och stål. Utifrån har fasaden ett ”skinn” av glas där omgivningen speglar sig på ett effektfullt sätt och inifrån kommer man att se bärverket i trä. (Wikipedia)
 
 
Aulan, som har formen av en amfiteater med sittplatser för cirka 1 000 personer, kan användas för kongresser, föreläsningar, tentor och olika tillställningar som är kopplade till KI:s verksamhet. Byggnaden innehåller förutom aulan även ytor för kontor, konferenser, utställningar och utrymmen av publik karaktär. Byggnaden har två entréer, en från Solnavägen och en i anslutning till "Akademiska stråket". En bro över Solnavägen, Akademiska stråket, kommer att fysiskt förena KI:s campusområde med Karolinska sjukhusets område. (Wikipedia)
 
 

Stadsvandringar i Bonniers konsthall

 
Om en utställning heter ´´Stadsvandringar´´ blev jag ju självklart tvungen att ta mig till Bonniers konsthall på Torsgatan idag. Jag förstod att utställningen inte hade något att göra med mina stadsvandringar, men jag var ändå nyfiken. Utställningen ställde frågan vad det innebär att leva sitt liv i en stad som aldrig slutar växa. Ämnet var intressant eftersom jag själv lever i en stor stad som växer ovanligt kraftigt nu.
 
Men jag blev, inte helt oväntat besviken på utställningen som hade kunnat visa så mycket mer än några stora märkliga filmer på väggarna i de olika utställningssalarna och några lika märkliga bilder i en av salarna. Det blev ett kort besök som inte gav någonting, men det är väl nu jag ska analysera det konstiga och tycka att det var fantastiskt!. Jag åkte hem och såg Kalla ta brons på tremilen i stället. 
 
Men innan jag tog tunnelbanan tillbaka hem, handlade jag på ICA vid S:t Eriksplan. Att besöka livsmedelsbutiker är ett nödvändigt ont för mig och jag har sällan någon åsikt om dessa butiker. Får jag bara snabbt tag i det jag ska handla så är jag nöjd och helst ska butikerna vara så små som möjligt. Den här butiken såg ut som snabbköp gjorde i sin ungdom. Något som brukar få mig att börja svettas och vilja fly, är när det blir trängsel, men här inne tyckte jag att trängseln i de smala gångarna bara var trevlig. Jag stod till och med ut med tvillingbarnvagnarna som fastnade bland hyllorna, jag tog tålmodigt en annan väg helt enkelt. Framme vid kassan blev jag nästan förvånad att de hade kortläsare. Hit kommer jag att återvända!
 
Innan jag gick ner i tunnelbanan kunde jag inte låta bli att stanna en stund och lyssna på en gammal man som satt på trottoaren i början av Rörstandsgatan och spelade saxofon. Just saxofon kan få mig att få fullständig panik om den spelas på det bröliga sättet som Marcus Olsson spelar i Uffes band. Men den här gamla mannen smekte fram tonerna, rent, stilla och med en grym känsla. Jag betalade för musiken som gjorde S:t Eriksplan lite varmare och ljusare idag.
 
I fredags kom böckerna som jag beställt och som jag tidigare lånat på bibliotek. Dessa böcker är självklara i min stockholmiana-samling. Speciellt Catharina Nolins bok/avhandling ´´Till stadsbornas nytta och förlustande´´ som handlar om parker i 1800-talets Sverige.
 

Stillad blomsterabstinens hos Slottsträdgården Ulriksdal

 
 Väntan och längtan blir ibland outhärdlig och vintern är åt helvete för lång! Därför tog jag mig ut till Slottsträdgården Ulriksdal idag. Tack Bosse Rappne med medarbetare, som låter oss njuta av dessa vackra blommor!
 

Meteorologisk vår på Långholmen

SMHI definierar meteorologiskt vår när dygnsmedeltemperaturen är stigande, stadigvarande mellan 0 och +10 °C i minst sju dygn i följd, förutsatt att detta infaller efter den 15 februari. Igår var det 8 grader i Stockholm, men idag bara några få plusgrader och det ska nu vara meteorologisk vår i Stockholm säger SMHI, en månad tidigare än normalt. Jag vägrar att idag tänka på att mars säkert kommer att bjuda på en hel del bakslag i vädret.
 
 
Efter att i några veckor ha varit sjukskriven för mina trasiga knän, känner jag mig nu redo att både börja jobba och att åter vandra i Stockholm. Det blev en provvandring på ungefär 4 kilometer runt Långholmen idag och det kändes bättre än på mycket länge. Solen värmde, vattnet runt den vackra ön låg stilla och jag fylldes av den där härliga vårglädjen som jag längtat så efter.  
 
Att vandra över Långholmsbron (suckarnas bro)  och att vistas på den här ön mitt i Stockholm, känns alltid rätt. Tänk om jag fick bo på Långholmen! Då skulle jag nog aldrig lämna ön. Som att sitta på livstid på Långholmen - frivilligt! Det där kanske var att ta i, men jag trivs väldigt bra här, trots att det ännu inte grönskar på något sätt. Den här årstiden kan man heller inte fika på så många ställen, möjligen vid vandrarhemmet eller på värdshuset. Brofiket och Stora Henriksvik vilar ännu vintersömn. Ännu har det heller inte börjat röra sig under båtarnas presenningar, vilket är ett traditionellt vårtecken.
 
Längst ut på öns sida, ligger varvet med anor från 1600-talet och jag letade mig in bland små fartyg och båtar med sikte på några metallskulpturer som jag tidigare sett där mitt i varvsröran. Jag vet inte vem som skapat dessa spännande figurer och jag frågade en man som arbetade på varvet. Han visste vem skaparen av konstverken var och tog mitt telefonnummer för att förmedla det till honom. Jag vill ju veta mer om dessa skulpturer. Vi hade sedan en trevlig pratstund där i vårsolen.
 
Egentligen hade jag tänk att ha Thåströms ´´Den morronen´´ i lurarna under min vandring, men jag valde i stället att lyssna på fåglarna, med stadens brus i bakgrunden. Min bror hade på morgonen hört koltrasten sjunga i Norrtälje men jag har ännu inte hört sången -  och gjorde det inte heller idag. Jag verkligen behöver höra den där både hoppfulla och vemodiga sången snart. Uppe på Långholmens högsta punkt har man en fin utsikt över stan och jag fotade vilt omkring mig. Det var ju länge sedan jag använde kameran ordentligt, men med dagens starka solsken blev inte bilderna som jag tänkt mig. Nere vid vid Västerbrons brospann vilade och väntade Kerstins rosäng på en mer pålitlig vår än den meteorologiska vår som SMHI bestämt. Alla hennes rosor har mått bra av den milda vintern och snart kommer nog Kerstin att börja fixa lite bland växterna på sin vackra äng, just intill Västerbron. Se tidigare inlägg om hennes vackra plats här.
 
Vid badstranden som anlades på 1980-talet och vid Café Stora Henriksvik som ligger intill, var det lika stilla som på resten av ön den här torsdagen i slutet av februari. Eftersom man här befinner sig på öns norra sida, låg ännu ett tunt snötäcke vid badstranden. Jag tittade bort mot sjöstugan som vi hyrde på 1990-talet när vi hade vårt familjeföretag igång. Sjöstugan som först Lasse Berghagen och sedan Magnus Härenstam tog över efter oss. En fantastisk plats att utgå från under våra arbetsdagar. Längre västerut vid malmgården Carslhälls gård från 1838, hade ett dagisgäng med lysande färgglada västar, picknick på en trappa med sina fröknar och det var nästan så att jag ville tigga ett glas saft där i vårsolen. Carlshäll förknippar man inte annars med saft, utan det var brännvinskungen Smiths bostad från och med 1876. Spritfabriken hade han på grannön Reimersholme. Den på sommaren lummigaste delen av ön är den västra sidan, som liknar en liten stadsdjungel med stora vackra lövträd. Runt stränderna badas det flitigt på somrarna och här kan man även sitta med en flaska vin och se solen gå ner över Brommalandet. På Långholmen är det fritt att dricka alkohol - se vad som gäller i Stockholms parker.
 
Det kändes fantastiskt att få börja stockholmsvandra igen och nästa gång hoppas jag även hitta några blommor. Vintergäck och snödroppar blommar endast vid husväggar i Stockholm ännu. Det ser ut att bli gråmulna dagar framöver, men med plusgrader och det dröjer nog ett tag tills nästa fotovandring i stan. 
 
Jag har ännu inte besökt bokrean eftersom jag förköpte mig på Bokbörsen i helgen...! Min bok finns inte med på årets bokrea, men den kostar bara 99 kr på Premiumshoppen - se och köp här!
 
 
Här i Pålsundet paddlade jag kajak förr sommaren!
 
De här häftiga konstverken tillhör en man som bor här med utsikt över Riddarfjärden. Konstverken är gjorda i Thailand av motorcykeldelar och har stått här i tio år.
 
Drottningholm ses över inför sommarens turer.
 
Här kan man bada med hundar!
 
På amfiteatern har det spelats friluftsteater sedan 1940-talet. Högalidskyrkan i bakgrunden.
 
Under Västerbron.
 
Stängt vid Stora Henriksvik.
 
Den röda sjöstugan hyrde vårt familjeföretag på 1990-talet och där på bryggan drack vi vårt morgonkaffe innan vi drog ut till stadens trädgårdar. På den tiden hade jag inte 7 mil till jobbet som idag, utan endast några kilometer, tre broar från mitt hem och under sommaren hände det att jag cyklade till jobbet. Läs gärna om vårt företag här. I huset ovan låg Sjötullen, som huset som byggdes 1785 ännu kallas. Carl Mikael Bellman har besjungit i Fredmans epistel n:o 48 "Stora Sjötullen" på Långholmen. 1857 lämnade den siste tullaren sjötullen, därefter hyrdes byggnaden av fångvårdsstyrelsen och användes som bostäder för olika personalgrupper inom Långholmens centralfängelse. Idag är husen privatbostäder. Här bodde trevliga Jakob Eklund och Marie Richardson under vår tid på platsen.
 
Inte en enda blomma såg jag i koloniträdgården.
 
Sofiebergs område består i dag av två äldre byggnader, dels ett grönmålat hus (“Gröna huset”), dels ett rödmålat hus (“Röda huset”) samt ett nyare sommarhus. "Gröna huset" tillkom som sommarnöjen under 1800-talets andra hälft. På 1860-talet ägdes Sofieberg av grosshandlaren Frans Schartau. Gården har sedan haft många ägare som uppförde nya byggnader på tomten. Det intressantaste av husen är “Gröna huset”, gestaltat i schweizerstil med riklig snickarglädje och ett hörntorn. När byggnaden fick sitt nuvarande utseende går inte att klarlägga, eftersom byggnadsritningar saknas. Ursprungligen fanns vid stranden ytterligare en stor träbyggnad, som kallades “Sjövillan, Sofieberg”. Huset brann och revs 1961.

Sofiebergs tomt omfattade länge hela Långholmens västra udde. På mitten av 1970-talet, när verksamheten i Långholmens centralfängelse upphörde, gjordes området tillgängligt för allmänheten och Stockholms stad anlade en promenadväg runt ön, förbi Sofieberg. Innan dess var Sofieberg avstängd för allmänheten med staket och grind. Sofieberg används fortfarande som sommarbostad. (Wikipedia)

 
Fängelsets tvättstuga byggdes 1882. Nu används huset som snickeri!
 
 Det här är vad jag kallar en värdig vinterplats åt skutan och ett bevis på att vintern är lång...

Vinterkörsbär blommar på Östermalm

 
Vinterkörsbär - Prunus x subhirtella 'Automnalis' blommar nu på Karlaplan (nedersta bilden) och i Stureparken (de övriga) på Östermalm. Exemplaren på Karlaplan är i buskform och ännu inte stora, men i Stureparken finns ett träd som säkert är 4-5 meter högt. Media brukar tycka att det här är en stor händelse, när blomningen inträffar tidigt i januari eller februari, men det är inte alls ovanligt om vintern är mild. Det händer i sällsynta fall att vinterkörsbärsträd till och med blommar lite försiktigt redan i december. Det  här alltså en buske eller ett litet träd med en höjd på 3-5 meter som blommar med dubbla vitrosa blommor och som får oss nordbor att få glädjefnatt när vi hittar de här lite blyga blommorna mitt i vintern!
 
På Sankt Eriksgatan ska även kejsarolvonet ha börjat blomma, har jag sett på sociala medier. 
 
 

Jag finns även på Instagram och Facebook!

 
Besök gärna min Bok-sida på Facebook här!
 
 

Händerna i jorden

 Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska hitta tillbaka till den trädgårdsglädje som jag känt i hela mitt liv. I 45 år har jag jobbat i trädgårdar och när klockan väckt mig före fem varje morgon, har jag utan problem startat min långa dag. Men nu tar det emot ordentligt. Kroppen värker och mitt intresse för växter och trädgårdsböcker har svalnat betänkligt och jag läser i stället något helt annat. Jag ser inte ens fram mot trädgårdsmässan i vår, där allting bara känns som upprepningar.
 
Men - räddningen kan finnas när jag i vår sätter händerna i jorden igen. När jag får känna doften och strukturen av den goda jorden. När jag förbättrar jorden med kompost och väl brunnen kogödsel. När jag planerar och planterar mina perenner. När jag sår frön i räta rader. När växternas livskraft smittar av sig. Jag hoppas att det fungerar även i år!
 
 
 
 
 
 

Sommarslottet!

 
 
 
 
 

En halv miljon i kö för en hyresrätt i Stockholm

Tranebergs strand, ett stenkast från mitt näste.
 
 
Vi har fått en ny gratistidning här i Bromma och tidigt nu på lördagsmorgonen så damp det nya numret ner på hallgolvet. Tidigare har den fruktansvärt tråkiga ´´Mitt i´´ varit den enda Brommatidningen och senaste tiden har den hamnat direkt i tidningsinsamlingen, utan att ens ha öppnats här hemma.
 
Efter att ha läst några nummer så tycker jag att nya ´´Bromma Tidning´´ känns mycket bättre. I dagens tidning läser jag att bostadskön till en hyresrätt i Stockholm har en kö på 472 000 personer. Många vill som vanligt ha en lägenhet i innerstaden, men att få en hyresrätt inom tullarna kan bli en mycket lång väntan, eller stanna vid en dröm, som Natalie Nordenswan skriver i artikeln. 
 
Vad jag inte visste var att om man över huvud taget ska få en chans till en nyproducerad och svindyr lägenhet, så behöver man en bruttoinkomst som är tre gånger årshyran. En normalhyra för en 3:a ligger på ca 15 000 i månaden, vilket gör att man behöver en årsinkomst på 540 000 kronor. Läs artikeln här!
 

Jag känner mig trygg och lugn i mitt näste där jag bott sedan 1987 och mina planer att byta bostad har jag nu helt lämnat.
 
Den här snöregniga lördagen tänker jag inte lämna lägenheten!
 
 Soundtrack från gårdagskvällens film...

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails