Site Meter

Lexus - Bichon havanais

 
Visst har jag tyckt om några hundar tidigare, men jag kunde aldrig tänka mig att jag någon gång skulle kunna riktigt älska en hund. Det var innan jag träffade Lexus, ja först träffade jag såklart Lexus matte Cecilia, som bor på vackra Djurgården med sina två tonårsbarn Julia och Felix, och så den vackra Bichon havanais hunden Lexus då!. 
 
Lexus föddes den 12 november 2013, kl. 15.08 och vägde då 132 gram. Uppfödarna heter Havannaville´s och finns ute i Tyresö. Han är född sist i en kull på tre och fick namnet ´´Hattrick´´, men kom lite senare att kallas Helmer. Så här skrev uppfödarna: Helmer öppnade sina ögon när han var 13 dagar. Han är sobel färgad och har alltid varit en tuffing och den absolut gosigaste!
 
Lexus pappa Leo kommer från Tyskland, där uppfödaren heter Elke Kern. Leo har varit mycket framgångsrik i utställningarna, han är både svensk och Estnisk utställningschampion. Mamma heter Ebba!
 
Cecilia har berättat att innan det blev klart att hon skulle få köpa Lexus, var han tingad av någon annan, men att han till sist fick flytta ut till vackra Blockhusudden på Djurgården och fick då sitt namn Lexus!. Idag lever han ett gott liv i en familj där han är mycket älskad! 
 
Lexus är verkligen en fantastisk liten kille, som vann mitt hjärta tidigt. Han är väl inte direkt någon tuffing som när han var valp, däremot är han fortfarande väldigt gosig och snäll och har de vackraste ögonen. Han är mycket sällskaplig och tycker om att ligga tätt intill sina nära och kära och vi har hört av flera hundägare att deras hundar tycker så mycket om Lexus.
Han skäller endast om någon skulle närma sig tomten och det är ju bra att han vaktar sin familj! Sedan skäller han såklart av glädje när någon som han känner är på ingående och det är så underbart att komma dit och bli mottagen med så mycket glädje och värme!
 
Ja han har verkligen tillfört något extra i mitt liv och nu när jag inte jobbar längre, kan jag tillbringa mer tid med min fina kompis!
 
De flesta bilderna i det här inlägget är tagna av Cecilia! 
 
Ska vi inte gå ut på fotovandring snart?
 
Fyraårskalas!
 
Lexus och jag har mycket gemensamt, fika till exempel!
 
Lexus favoritbänk vid Isbladskärret på Djurgården.
 
Lexus som älskad valp!
 
En av alla vackra Djurgårdsvandringar!
 
Hit längtar vi alltid, till Djurgårdens backar när de fylls av vitsippor!
 
Klä på mig vintertäcke? Helst inte faktiskt...
 
Lexus och Urax, bästa kompisar!
 

Funderingar kring sociala medier

Sociala medier har blivit en självklarhet för de flesta av oss idag, men hur vi använder Facebook, Instagram, bloggar eller vad det nu är, har förändrats. Jag brukar gnälla att allt har blivit så flyktigt sedan tiden då sociala medier endast bestod av bloggar, men jag förstår att människor inte har varken tid eller intresse av att fördjupa sig i vad okända personer har att säga på Internet.
 
För mig är bloggen det som är viktigt och jag har skrivit den nu i snart 13 år. Den är min dagbok på nätet helt enkelt! I skrivande stund har jag publicerat 3580 blogginlägg sedan starten 2005. Det finns 26 511 bilder i bloggen och allt finns att se i arkivet som är placerat i menyn till vänster i bloggen, där finns även en sökruta som fungerar precis som Google, men som endast visar det som finns i min blogg. 
 
Bloggen
 
 
Facebook
 
 
Min privata Facebook är inte alls viktig för mig och jag försöker att minska användandet av den platsen. Däremot så är det roligare med den Facebooksida som jag startade när boken Stockholms gröna rum som släpptes på våren 2013. Där finns idag 5 390 följare och jag lägger ut bilder på Stockholm nästan varje dag. Där brukar jag även länka till min blogg. Tyvärr är det inte så många som brukar klicka in på länkarna, men som sagt, jag fattar att folk inte orkar! För de flesta är det bilderna på Facebook som är intressanta.
 
Instagram
 
 Instagram har jag mest för att helt kravlöst kasta ut lite bilder!
 

Södermalms vita rum

Anna Lindhagens täppa på Stigbergsgatan
 
Åsöberget
 
I boken ´´Mina drömmars stad´´  bodde Henning och Lotten högst upp i det här huset vid Åsögatan.
 
Åsögatan
 
Åsöberget utsikt mot Fåfängan
 
Långa huset på Lilla Mejtens gränd
 
Sofia kyrka
 
Mosebacke
 
Mosebacke
 
Katarina kyrka
 
 Cornelisparken

Stockholms gröna berg

 Vitabergsparken
 
Stockholms stadsplanerings historia brukar handla om tre stora regleringar: Claes Flemings rutnät på 1600-talet, Albert Lindhagens stadsplaner på 1800-talet och Yngve Larssons Norrmalmsreglering på 1900-talet.  Efter de tre stora kom Generalplan 1952 och Översiktsplan 1990.
 
Under slutet av 1800-talet genomfördes en omfattande gatureglering i Stockholm, en generalplan som fick namnet Lindhagensplanen, efter juristen och politikern Albert Lindhagen, som utformade denna plan i slutet av 1860-talet. Jag ska inte gå in i detalj på den här stora regleringen, utan i stället berätta lite om de bergsparker som kom till under samma tid, som en följd av Lindhagens plan. 
 
Från mitten av 1800-talet ökade befolkningen dramatiskt i Stockholm på grund av att industrialismen på allvar nått huvudstaden, vilket medförde att arbetstillfällena fanns här. 1860 fanns 100 000 invånare i Stockholm, vid sekelskiftet hade antalet tredubblats. Det behövdes därför byggdas mängder av nya bostadshus och när bebyggelsen blev allt tätare i innerstaden, blev samtidigt grönskan mer betydelsefull för människorna och enligt Lindhagensplanen skulle naturlika parker med inhemska träd och buskar anläggas på bergiga och kuperade områden som var svåra att bebygga. Stockholmarna skulle få tillgång till ´´en lantlig naturs välgörande inverkan´´.  
 
Nu när arbete fanns skulle Stockholms befolkning kunna flytta till de nya hygieniska husen och slippa nedslitna ruckel där fattigdom och sjukdomar rådde. De hus och kåkar som vi idag kallar pittoreska och trevliga, var på 1800-talet och en bra bit in på 1900-talet, trasiga, kalla och unkna platser där fattiga familjer med många barn levde sina liv. I stället för de gröna gårdar där kåkarna låg, skulle nu stockholmarna kunna vistas i ordnade parker på sin korta fritid.
 
Som stadsromantiker tänker jag att man borde väl ha kunnat vara lite försiktigare när Lindhagens gaturegleringar genomfördes. Men under den här tiden fanns det inte plats för tankar på romantik och mysiga trähus med gröna gårdar, man ville komma bort från fattigdomen helt enkelt. Jag är dock glad åt alla dessa gröna parker i Stockholm, som trots allt fick plats i den nya tiden, i den nya staden. Och att det i varje fall sparades glimtar av den gamla staden.
 
 Under den här tiden sköttes stadens parker av flera olika entreprenörer, men när allt fler parker anlades blev det nödvändigt att tillsätta en stadsträdgårdsmästare och 1869 anställdes Stockholms första stadsträdgårdsmästare Alfred Medin (1841-1910). På kort tid anlades Vitabergsparken och Tantolunden på Södermalm, Kronobergsparken på Kungsholmen, Vasaparken, Tegnérlunden och Vanadislunden på Norrmalm.
 
Här är Stockholms sex bergsparker som alla kom till i slutet av 1800-talet!
 
Vitabergsparken
 
 
 
 I slutet av 1800-talet låg på ´´Hvita Bergets´´ sluttningar ett gytter av gamla träkåkar och ruckel. Dessa var ofta kalla och fuktiga och i fullständig avsaknad av allt som kan kallas bekvämlighet. Människor framlede här sina dagar under ytterst svåra förhållanden och i ständig kamp mot sjukdomar och svält. Ännu vid sekelskiftet ansågs ´´Hvita Bergen´´ vara stadens fattigaste och mest vanlottade trakt.
 
Men när berget klätts i lummig grönska och flertalet av rucklen försvunnit, när blåsorkestrar gav konserter i parkens musikpaviljong och Ceders kafé lockade med förfriskningar, då hade slummen försvunnit.
 
Hämtat ur Bertil Askers bok - Stockholms parker från 1986.
 
Den stora lummiga park som vi ser idag, började anläggas 1888 då vägar iordningställdes. Själva parkens anläggande startade 1895 då ett stort antal träd planterades. Sofia kyrka invigdes 1906 och 1913 planterades träd öster om kyrkan och södersidan fick sina träd året därpå. 
 
Vid den norra uppfarten till kyrkan anlades områden med perenna växter på 1920-talet och väster om kyrkan utfördes parkanläggningar 1938. Vita bergens stora friluftsscen invigdes 1954 och det var där Carl Anton mellan åren 1981-1995 sände ´´Carl Anton i Vita bergen´´ på SVT, där han bjöd in kända artister till varje program och där han själv ofta sjöng egna och andras lovsånger till sin älskade stadsdel Södermalm. Under de här åren hade han inte många steg från sitt hem till friluftsscenen där inspelningarna skedde. Scenen används nu i stället bland annat av Parkteatern. 2012 renoverades Carl Antons  gröna hus och även tomten, och det är nu en ny hyresgäst i huset. Carl Anton själv bor numer på Katarina Östra Kyrkobacke 3.
 

I en av de då omoderna söderkåkarna på Mäster Pers gränd, just nedanför kyrkan, bodde Ulf Lundell under en tid på 1970-talet. Huset hade han fått hyra i andra hand av sin goda vän Joakims pappa som var den berömda fotografen Christer Strömholm. Här skrev Lundell sin bok Jack, hans första roman som blev en stor succé 1976 och som idag är en litterär klassiker, där handlingen delvis är förlagd just till huset och gården här på Mäster Pers gränd.  En annan känd plats i Vitabergen är Svenska Ords lilla träkåk som ligger ner mot Renstiernas gata. Den röda lilla söderkåken var Hasse & Tages skrivarstuga.

 

Den här söderkåken var högsäte för svensk humor under många år. Hit flyttade Hasse Alfredsson 1956 när han gifte sig och huset blev sedan skrivarstuga åt Hasse och Tage, som bildade sitt företag Svenska Ord. Här skrevs revyer, sångtexter och sketcher som har blivit odödliga och man kan ana att det skrattats mycket i den här gamla stugan.

 
I parkens östra del ligger ett av Stockholms äldsta koloniområden - Barnängens koloniträdgårdsförening som grundades 1906, på initiativ av Anna Lindhagen. Det lilla vackra koloniområdet är idag bara en rest av hundratals trädgårdar som fanns ner mot Hammarby sjö.
 
Många av parkens stora lummiga träd kom på plats mellan 1890-1910 och idag är skogslönn det absolut vanligaste trädet i parken. Vid en trädinventering 2005 fanns det bland annat 129 skogslönnar, 46 björkar, 45 askar, 37 lindar, 35 almar och 29 ekar. Eftersom almsjukan även drabbat Stockholm så har många sjuka almar sågats ner och det är nu endast ett fåtal kvar som fortfarande är friska i Vitabergsparken. I augusti klättrade jag upp i Sofia kyrkas torn för att ta översiktsbilder över parken och där uppifrån tornet kunde jag se vilken kompakt grönska parkens träd har utvecklat med åren. 
 
Ett av problemen med trädbestånden (ca 500 träd) i parken idag, är att många träd har vuxit upp från frö och på så vis inte fått den uppbyggnadsbeskärning som krävs för att bli ett stabilt och säkert parkträd. Många av de frösådda träden är flerstammiga vilket kan leda till svåra fläkskador då de växt sig stora. Parken har förvildats mer än det var tänkt då man inte alltid hållit efter sly, men det finns en trädplan för parken och åtgärder har vidtagits och jag hoppas att det även finns en långsiktig plan för Vitabergens träd. 
 
Tantolunden
 
 

Tantolunden som är en av de största parkerna i Stockholms innerstad och skapades under stadens första stadsträdgårdsmästare, Alfred Medin. 1885 anslogs medel att påbörja arbetet i det bergiga området väster om Ringvägen. Området fick namnet Tantolunden, efter en stor egendom Tanto, som funnits här.

Medins plan för Tantolunden är ett snirklande system av gångar och promenadvägar som leder i cirklar upp till parkens högsta punkt som utformades till en rondell med sittbänkar. Gestaltningen var typisk för tiden med romantiken som grundidé. Folk skulle finklädda lustvandra under grönskande träd. Liksom i Vanadislunden använde man sopor som fyllnadsmaterial från en tidigare soptipp som fanns här, innan jordmassor lades på i anläggningen och det krävdes många lager av matjord innan parken ansågs färdig 1899. 

Idag finns ca 50 olika trädarter i Tantolunden, det är mest vanliga träd som vi ser i alla parker, men här finns även Ullungs-rönn, Glanslind och Berlinerpoppel.

I östra änden av parken ligger Ekermanska malmgården från 1700-talet där det funnits en stor trädgård med mängder av fruktträd och även en krog. Sedan 1985 finns här Högalids hembygdsförening och ett café som har öppet varje söndag mellan 12-15.

Där de två höga krökta 60-talshusen står idag invid Årstabroarna, fanns tidigare ett stort sockerbruk som legat på platsen sedan 1700-talet. Just vid brofästet ligger Molitors malmgård från 1700-talet och där finns en av Stockholms äldsta parklindar, som planterades någon gång på 1600-talet. Den har en omkrets på över fem meter och räknas till Sveriges tio mest värdefulla lindar. 

I parkens södra del längs Årstavikens sluttningar finns ungefär 500 koloniträdgårdar, om man räknar med Södra Årstalunden och Eriksdalslunden, som ligger utanför Tanto-området. 

 

 Tantilunden 1917 - foto från Stockholmskällan.

 

 
Kronobergsparken
 
 
I Kronobergsparken som är 5,5 hektar stor började anläggningsarbetena 1891 i delen mot Kronobergsgatan och efter några års avbrott så stod hela parken färdig 1912. Det var området mot Polhemsgatan som anläggningsarbetena avslutades. Så här skriver Bertil Asker i sin bok Stockholms parker:
På ritningen snirklar gångsystemen runt i anläggningen mellan en mångfald små gräsytor som överbelastats med träd och buskar. Den högsta punkten poängterades med tio träd, som omkransade en cirkelrund grusad yta.
 
I sluttningen mot Kronobergsgatan  ligger den judiska begravningsplatsen som är inhägnad av järnstaket. Det var redan på 1770-talet som invandrade judar hade köpt mark här, för att 1787 anlägga en begravningsplats där det idag finns 209 gravar. Den sista begravningen ägde rum här 1857. 
 
De stora sluttande ytorna i parken är anlagda med stora mängder jord och jag håller med Bertil Asker som i sin bok skriver att parken hade nog blivit vackrare om man bevarat den ursprungliga naturen i stället för att utjämna marken med jordmassor. 
 
2002-2003 genomfördes en stor renovering av parken och 2011 gjordes en inventering av parkens 346 träd och det kunde konstateras att 80 av träden var unga, 246 var vuxna och 8 träd var gamla.
Av de träd som trivs bra i parken märks främst ek och bok, men även hästkastanj, lind och lönn.
 
2012 sågades 15 stora träd ner eftersom de var gamla och med risk att falla. 
 
 
 Kronobergsparken ca 1900-1910. Bild från Stadsmuseet.
 
 
Tegnérlunden
 
 
Tegnérlunden är döpt efter skalden Esaias Tegnér och 1891 började det sprängas och schaktas för den nya parken, på platsen där det tidigare stått väderkvarnar.
 
Två år senare planterades 900 buskar och träd och parken stod färdig 1894. På 1940-talet anlades lekparken vid parkens västra sida och under samma tid utfördes en omfattande renovering av hela Tegnérlunden, bland annat så att större och sammanhängande gräsmattor skulle underlätta skötseln. Tidigare var gräsytorna små och utspridda i ett mönster med blomsterplanteringar och slingrande gångar. Nu anlades även bäcken som porlar ner mot lekplatsen och plaskdammen. Utefter bäcken planterades perenner som astilbe, silverax, klippstånds, svärdslilja, fackelblomster, träjon, rodgersia, vänderot, näckros och kabbleka. Många av de växterna finns även idag där bäcken rinner. Mot norr planterades 150 azaleor med liljekonvaljer och blåsippor som undervegetation.
 
Det var stadsträdgårdsmästare Holger Blom och framför allt hans medarbetare Erik Glemme som ritade den nya utformningen av Tegnérlunden och parkens har än i dag ungefär samma utseende som då. Lagom till att Stockholm blev kulturhuvudstad 1998, renoverades parken igen. Det gällde bland annat upprustning av bäckfåran där även nya växter planterades. Några träd togs bort och några nya planterades. Under 2011-2012 renoverade den västra delen av parken. Bäckfåran byggdes om ännu en gång och nu användes endast natursten och nya perenna växter planterades.
 
I parkens norra del mot Tegnérgatan restes 1943 Carl Eldhs staty av Strindberg, som jag personligen tycker är en grotesk skapelse som skämmer den här delen av parken. 
 
Tegnélunden innan parken 1885-1889 - foto från Stockholmskällan.
 
Tegnérlunden 1903 - foto Stockholmskällan.
 
 
Vanadislunden
 
 
Området där en av Stockholms största parker idag ligger, kallades förr för Ormträskhöjden efter sjön Ormträsket som låg där idag Wenner-Gren Center är beläget. 1885 påbörjades anläggningen av Vanadislunden, då matjord lades på lager här. 1889 påfördes bland annat 8000 hästlass matjord till parken och transporterna fortsatte i flera år. 2000 träd och buskar planterades 1893 på de platser där parkanläggningen var klar och 1903 var största delen av parken klar förutom de den sydvästra deln som blev klart i etapper 195-1916 och 1929-30.
 
Den gamla malmgården Cederdal ligger i parkens västra del mot Sveavägen, där det tidigare var rena landsbygden. Det vackra 1700-talshuset har fått blivit kvar efter det att staden växt och bebyggds med för Stockholm typiska, femvåningshus. Byggnaden uppfördes i början av 1700-talet med byggdes om 1783. Huset renoverades på 1940-talet då skulptören Anders Jönsson flyttade in. 1955 restes hans skulptur ´´Flicka i aftonsol´´ uppe i parken.
 
1913-1918 uppfördes den borgliknande byggnaden som är en av Stockholms vattenreservoarer och i parkens södra del finns Stefanskyrkan som stod färdig 1904. 
 
Personligen har jag lite svårt att tycka om Vanadislunden, jag får ingen riktig känsla för den här platsen och kanske är det för att trafiken nedanför stör mer än i andra parker i innerstaden och att jag inte tycker att anläggningen är särskilt vacker. På våren däremot är backarna ner mot Frejgatan, fyllda av scilla och krokus.
 
 
Vanadislunden 1900-1920 - foto från Stockholmskällan.
 
 
Långholmen
 
 

Långholmen är tillsammans med Djurgården min favoritplats i Stockholm. Den vackra öns frodighet och grönska beror i första hand på att man på den tidigare så bergiga ön lade upp stora mängder muddringsmassor när Barnhusviken och Klara sjö muddrades på 1870-talet, då järnvägen till Centralstation skulle byggas. Sjöbottnen från muddringen blev den bästa tänkbara markförbättring, grogrund och gödsling åt träd och buskar. Det var fängelsets fångar som utförde det tunga och skitiga arbetet att frakta muddermassorna från båtarna och upp på ön. I Strindbergs bok ´´När trädsvalan kom till Getapeln´´ beskriver han fångarnas slit med muddermassorna -  ´´att detta var helvetet´´.

 

800 träd planterades i muddermassorna på norra sidan av Långholmen mellan Västerbron och östra spetsen av ön. Det var bland annat lönn, alm, ask, rönn och hägg. Träden kom från Bergianska trädgårdens plantskola som på den tiden låg i Vasastan. Annars är det nog knäckepil som man först lägger märke till när man närmar sig Långholmen från söder. Pilarna växer längs kanalen på öns södra sida och böjer sig vackert och vilt ut över kanalen. På 1880-talet muddrades även Pålsundet och Långholmskanalen och även då användes muddermassorna för att lägga på öns bergiga delar. Efter den muddringen planterades hela 2400 träd på Långholmen

 

 Långholmen med Centralfängelset 1895 - foto från Stockholmskällan.

En dag på Kungsholmen

 
Vandringssugen och fotosugen, tog jag mig upp på min bro, Tranebergsbron och vandrade över till Kungsholmen i januariregnet. Eftersom jag i första hand är en trädgårdsfotograf, så finns det inte så mycket att hämta utomhus den här tiden på året, men jag sköt iväg några bilder i farten, från höften! 
 
Det är bekvämt för mig att vandra runt Kungsholmen eftersom jag kan gå från min bostad, då Kungsholmen ligger på andra sidan sjön. Med en engelsk språkkurs i öronen vandrade jag i lagom takt och upprepade högt fraser från kursen. Jag känner att jag måste förbättra min engelska något faktiskt. 
 
Jag vek av från Barnhusvikens strand upp på Kronobergsgatan där jag fikade på Två systrar och en kock på nr. 41. Gott kaffe och en riktigt god macka. Borta vid Norr Mälastrand såg jag att de börjat renovera strandpromenaden i etapper och det blir bland annat nya träd och buskar. Klart 2019. 
Det kändes gott att få börja långvandra igen efter allt sittande under helgerna.
 
Hej!
Jag trängde mig fram genom den stora hop av vilt fotograferande japanska turister för att ta bilden! Skulpturen av Carl Eldh.
 
Karlbergs slott
 
Judiska begravningsplatsen i Kronobergsparken.


Mitt behov att berätta

En morgonbild från mitt näste i Bromma!
 
Även om jag här på bloggen kommer att fortsätta berätta om Stockholms trädgårdar, vandringar, mina resor och om växter mm, så har jag fortfarande även en lust att berätta vad som sker runt omkring mig, mer i detalj. Kanske inte alltför personligt, men att ändå få berätta om mina tankar och vad jag upplever i min enkla vardag.
 
Visst kunde jag skriva för mig själv hemma på kammaren, så som jag först tänkt, men så tänkte jag att jag ändå skulle försöka med ´´En pensionärs dagbok´´ på något sätt, här på bloggen...! Dagboken kommer jag givetvis mest skriva för mig själv, men de som vill följa med är självklart välkomna. Tanken är att varje söndagskväll publicera veckans händelser och även om texten är det viktigaste, så slänger jag väl in några bilder också.
 
Mitt vanliga bloggande kommer fortsätta vid sidan om.
 
Min tid på Engsholm inbjöd verkligen att berätta om mina dagar i någon slags dagboksform och nu har jag bestämt mig att i stället berätta om mitt första år som pensionär, ´´titeln´´ som jag redan är ganska trött på...! Hädanefter kommer jag att säga att jag är ledig helt enkelt!
 
Ibland får jag frågan om jag ska skriva någon mer bok, men jag tror inte det. Det är nog här på bloggen som jag trivs bäst, här bestämmer jag helt själv hur det ska vara. Men man vet aldrig vad som händer framöver...
 
Så på söndag kommer Vecka 1 av ´´Mitt första år som pensionär´´
 
Trots att jag har många planer inför mitt första fria år, så nynnar jag ofta på visan med texten:
 
Måndag gör jag ingenting, ingenting.
Tisdag ser jag mig omkring, mig omkring,
mig omkring.
Onsdag går jag ut och vankar.
Torsdag sitter jag i tankar.
Fredag gör jag vad jag vill.
Lördag stundar helgen till.
 

Årskrönika 2017

 2017 blev ett år av väntan och längtan, då jag hade bestämt att det skulle bli mitt sista arbetsår.
48 år i trädgårdar har gjort mig gott på många sätt, men även slitit på min kropp. Nu har jag nått målet och vandrar ut i friheten och en ny slottsträdgårdsmästare i Engsholms slottspark tar vid i april 2018.
 
Det blev även ett år med flera spännande resor och besök i fantastiska italienska trädgårdar. Jag har som vanligt även följt vad som hänt i Stockholms trädgårdar och parker.
 
Nu ser jag fram mot 2018 som frihetens år och flera intressanta resor är bokade. Jag kommer att vistas både på Djurgården och hemma i Bromma, och den 14 juni - 15 juli är det Fotbolls-VM!!!
 
 
 
Den här dagen i mitten av januari var ljuset så vackert och jag ville egentligen stå kvar här och njuta av vyn vid Blockhusudden, längst ute på östra Djurgården.
Men vi gick i stället upp till Thielska galleriet för att se de fem förslagen till monumentet över Flodvågskatastrofen 2004. Det förslaget vi tyckte skulle passa bäst vann inte, men jag tror att det vinnande bidraget som invigs 5 juni 2018 på Blockhusudden, kommer att bli riktigt bra!
 
 
Vintervindarna piskade fram över Djurgården. Snön föll och drev ihop i stora drivor och vi vandrade runt ön i det vintriga paradiset. På vårt älskade Café Skroten värmde vi oss, innan vi fortsatte vidare hem mot Blockhusudden. Se mer från vår vandring här!
 
 Fiskare på Blockhusudden.
 
 
 
 
Snön lade sig tungt och vackert över Engsholms slottspark och jag som annars inte tycker om vintern, såg skönheten i det här mjuka, rena vinterlandskapet! 
 
Februari i slottsparken här! 
 
Jag började filma mitt sista år på Engsholm och det blev till slut mängder av filmsnuttar som jag kanske sätter ihop till en längre film framöver!
 
 
I väntan på våren vandrade vi på Långholmen och jag tror att Lexus, som bor på Djurgården, även tycker om den här vackra ön i våra drömmars stad!
 
 
 Vintergäcken visade sig på Blockhusudden redan i februari och de allra första blommorna ingav hopp om en ny vår! 
 
Den här vintern gick Mandelmanns gård på SVT. Gustav och Marie charmade hela Sverige och vann senare Kristallen-pris för Årets TV-personlighet! Se här!
 
 
 
 Slottsträdgården Ulriksdals blomstrande växthus dämpade något min längtan efter våren och vi träffade trevliga trädgårdsmästaren Bosse Rappne. Vi finfikade och Cecilia köpte en av hans böcker!
 
 Den 20 februari var det stor naturdramatik ute på Blockhusudden se här!
 
 
 
                                                   
 
Mars kom och värmen lockade upp allt fler blommor i den tidigare frusna marken. Havet av snödroppar i Frisens park vid Biskopsudden fick mig på fall - som tur var hade jag kameran med mig i fallet! Se mer här! 
 
Även det vackra kejsarolvonet blommade på Djurgården, se här! 
 
Jag funderar lite kring bloggens namnbyte från Slottsträdgårdsmästaren till Stockholms gröna rum, se här! 
 
Och jag listar bloggens 20 mest populära inlägg - klicka här!
 
Den 13 maj skrev jag en ´´Om mig-sida´´, eftersom man bör ha det i sin blogg. Sägs det!  se här! 
 
 
 
 
I början av april fyllde min kära dotter jämna år och tillsammans med hennes halvsyster åkte vi till underbara Florens för att fira den stora dagen.
 Hotellet där vi bodde hade en fantastisk liten takterrass varifrån vi såg hela Florens, med den mäktiga domen centralt. På terrassen åt vi vår frukost varje morgon och på själva födelsedagen dukade hotellpersonalen med vit duk och blommor. Se mer från Florens här!
 
 
Högt uppe på sluttningen ovanför vårt hotell i Florens, låg trädgården Bardini med sin fantastiska pergola, fylld av blåregn som blommade som bäst just vid vårt besök, självklart enligt min dotters noggranna reseplanering...! En makalös syn! Se här!
 
 
Här uppe vid fantastiska Belmond Villa San Michele i Fiesole, åt vi mycket gott på min dotters födelsedag och restaurangens trevliga personal bjöd på en extra födelsedagsdessert! Se mer om det vackra gamla klostret och resan till underbara Fiesole här!
 
 
Bed & breakfast i Fiesole!
 
 
Efter 40 år återvände jag till magiska Venedig, där jag 1976 förlovade mig i en gondol...! Den fantastiska staden visade sin bästa sida i de lugnare kvarteren, där kanalerna och gränderna var trånga och där turisterna få.  Se här!
 
 
Den varma och riktigt sköna våren kom till Stockholm när Prunus 'Accolade' alléerna i Kungsträdgården började blomma i rosa. Stadens övriga parker fylldes av blommor och i år när Per Anders Fogelström skulle blivit 100 år, kallade Stockholms stad sina vårblomsterkompositioner i urnorna för ´´Våra drömmars stad´´.
Svanar och fiskare njöt av ljuset och den begynnande värmen. Se mer om vårens ankomst till huvudstaden här!
 
150 historiska tulpaner visades i Ulriksdals slotts orangeri och jag älskar sådana här blommande tulpanvårfester. Se mer här!
 
Nu befann jag mig i en period av ensamvandringar och saknad, just när våren var som vackrast😔.
 
Jag letar mig fram till ett mystiskt hus på ett berg och besökte tre trädgårdsmästarkompisar på Långholmen, se här!
 
 
 
Stockholms vackrste lekpark i maj? På väg till ögonläkaren på Östermalmsgatan, passerade jag Humlegården, vars lekplats verkligen bjöd på prunusblomsteryra. Visst måste väl barnen må bra av allt detta vackra? Jag gjorde det i varje fall! Se mer om den dagen då Stockholm blommade som aldrig förr, här!
 
 
 
Den 7 maj lämnad jag staden och begav mig ut i de uppländska vitsippsbackarna. Jag vandrade runt Hjälstaviken som är en av Sveriges mest kända fågelsjöar och lät vinden blåsa min själ ren ute på de stora vidderna. Se mer från vandringen här!
 
 
 ... och i Berzelli park blommade magnoliorna som bäst den 8 maj! Se fler bilder här!
 
 
Stockholms gröna rum blev med i magasinet ´´Älskade Östermalm´´, se här!
 
Nu sågades min favorithägg på Långholmen ner för att badplatsen skulle få några meter strand till och jag blev både förbannad och grymt besviken. Se här!
 
 
...och tornet i Sofia sträcker upp sig mot himlen! Som Winnerbäck sjunger.
 
 
Den 14 maj blommade tulpaner och narcisser helt fantastiskt i Stockholm! Se mer här! Och den 16:e var Stockholms stad-park på konferens på Engsholm och trädgårdsvandrade med mig i slottsparken. Se här!
 
 
Den 21 maj långvandrade jag i Stockholm och knockades fullständigt av häggblomningen i Groens malmgård, jag blev bjuden på trädgårdsfest i Vintertullens koloniförening och träffade en gammal Bajare - se mer här!
 
 
...och tulpanfesten bara fortsatte, som här på Lindhagensgatan! 
 
 
Tulpaner, tulpaner och ännu mer tulpaner, även här på Bollhustäppan i Gamla Stan, ni vet där Järnpojken finns, se här!  
Och den 25 maj himmeldagsvandrade jag i mina drömmars stad. Se här!
 
 
Till slut kunde jag inte hålla mig borta från Djurgården längre och den 25 maj smög jag omkring i den vackra naturen och i de fantastiska trädgårdarna, för att njuta av årets vackraste tid. Tulpanerna på Rosendalsterrassen och häggen vid Ferdinand Bobergs staket på Waldemarsudde gjorde mig berusad av lycka😍.
 Här måste ni klicka in! Det är en order!
 
 
På min arbetsplats i Engsholms slottspark, blommade bergskörsbärsträdet och jag jobbade vidare det här sista året i arbetslivet. Se vad jag gjorde i vackra maj månad här!
 
 
I slutet av maj blev det tid för Södermalms syrener att blomma som bäst och ingen annan tid på året är det så vackert uppe på Söders höjder.
Vita syrener är bland det vackraste jag vet...! Se  här!
 
 
 
 
På nationaldagen flydde jag staden av flera anledningar. Jag tog mig ut till Lidingö och vandrade vid Knappsta, se här! Det blev många vandringar på egen hand den här tiden och en dag tog jag Saltsjöbanan ut till Saltsjöbaden, se här!
 
 
Jag firade 47 år i trädgårdar med att klippa häckarna på Engsholm, se mer här!
 
 
Ett fönster på glänt, i rosornas tid på Djurgården och vi hittade tillbaka till varandra! ❤️
 
Engsholm fick besök av Zetas trädgård och det kändes extra roligt eftersom det är i den handelsträdgården som jag köpt nästan alla växter till slottsparken sedan jag började på Engsholm 1998. Det blev två trevliga trädgårdsvandringar i ´´min´´ trädgård. Se här!
 
 
Jag passerade en vacker lagun vid Smedsuddsbadet på Kungsholmen, när jag gick en grön promenad i värdsklass - se här!
 
 
Den 26 juni fick jag oväntat besök i slottsparken! En kvinna från Ryssland som följt mig blogg i flera år var på besök i Sverige och letade sig ut till Engsholm för att besöka slottsparken. Eftersom det är svårt att ta sig till Engsholm utan bil, blev hon tvungen att lifta sista biten! Se mer här!
 
 
Kerstins underbara rosäng besökte jag den 30 juni, när rosornas skönhet gjorde mig yr och det är alltid lika välkomnande och trevligt att kliva in i hennes eget lilla paradis på Långholmen. Jag filmade Kerstin när hon berättade om sina rosor -  se här!
 
 
 
När flädern blommar längs Monteliusvägen på Södermalm, vandrar jag alltid med min kamera. Här i Öbergska gården fanns en klädesfabrik från 1700-talet och fram till mitten av 1800-talet. Nu är här idylliska bostäder. - se mer om fläderblomningen här!
 
 
På informationstavlan utanför Sinnenas trädgård, står det skrivet att man måste be om tillstånd för att fotografera i den vackra lilla trädgården.
Jag är inte direkt rebelltypen, men här bröt jag mot regler och ordning! Det var nödvändigt! Sorry trädgårdsmästare Fällman! Schersminblomningen var fantastisk den här dagen! Se mer här!
 
 
Högsommarens schersminblomning! Det är väl bara hägg och syren som kan mäta sig i skönhet och doft! Jag doftar mig fram här vid Blanchegatans smultronschersminer på Gärdet och tar en svalkande öl på Café Tessinparken. Se mer här!
 
 
Den här planteringen vid dammen på Rosendalsterrassen blev sommarens favorit för mig. Snyggt jobbad trädgårdsmästare Cecilia på Djurgårdsförvaltningen. Hela Djurgården bjöd nu på en fullständig blomsteryra, se här!
 
 
En tidig morgon i stockrosornas tid, på Breda gatan i Djurgårdsstaden.
 
Tack ni som låter vinet flöda här på Grev Magnigatan-Östermalm! Se mer här!  
 
 
Muralmålning i hörnet Svartensgatan-Fiskargatan på Södermalm. Tvillingbröderna Otávio och Gustavo Pandolfo som utgör konstnärsduon Osgemeos har målat i snitt åtta timmar om dagen i drygt en vecka, upphissade i en lyftkran som de själva styr och om graffiti ser ut på det här viset, så gillar jag.
 
Annars är jag stark motståndare till andra klottrande ´´konstnärer´´ i stan. Det här är riktigt kul. I stället för en enfärgad stor tom gavel, så kan vi glädja oss åt detta!
 
 
Clematis 'Summer Snow' blommade överdådigt som vanligt och jag tog ett långsamt farväl av Engsholm det här året, se mer här!
 
 
... och jag skrev om juli månad på Engsholm -  se här!
 
 
 
 
Rosendals slottspark och hela södra Djurgården blommade vackrare än någonsin den här sommaren och jag vandrade hit och dit och kors och tvärs, för att inte missa något! -  se här!
 
 
Min underbara vän Lexus! Under 2018 kommer vi att ses mer!
 
 
Något av det som jag kommer att sakna med Engsholm, är den här fantastiska platsen där jag hälsat dagen välkommen och under somrarna druckit mitt morgonkaffe i 20 år. Se här!
 
I augusti funderade jag vidare kring mitt sista arbetsår och den stundande pensionen.
 
 
Min fina dotter/reseplanerare/reseledare och jag åkte till Comosjön i Italien och upplevde några härliga dagar vid den vackra sjön. Fantastiska trädgårdar låg nära varandra längs stränderna och det var bara att kliva på en båt som på kort tid tog oss till historiska och mycket vackra trädgårdar! Se mer här!
 
 
En fantastisk fikastund vid Villa Monastero - se mer här!
 
 
En av de mest spännande och vackraste trädgårdarna var Villa Balbianello - se här!
 
 
Vid Villa Carlotta fanns en underbar botanisk trädgård och jag försökte fånga så mycket jag kunde på bild -  se mer här!

 
Vid Rosendals slott är det som vackrast i augusti, då trädgårdsmästare Cecilias dahlior är så praktfulla. Lexus och jag beundrar hennes verk! Se mer här!
 
 
 
 
 
Nu började Engsholms slott att söka efter en ny slottsträdgårdsmästare - se här!
 
 
I september tog vi oss ner till Öland och bodde på Drottning Victorias vilohem, för att vila upp oss...!
 
Vi besökte min bror och hans kära hustru som bor mitt på ön och vi fotade vi en fantastisk mullbärsallé, blommor, hav och kossor!
Se mer här! Och även här!
 
 
Hav och fria vidder - blir både jag och min fina Cecilia lyckliga av! Regnet var inget hinder!
 
 
Min koskräck sattes på prov på den här östra stranden. Den höga betongpiren räddade mig som tur var från närkontakt. Cecilia kände inte någon skräck...!
 
 
 Hemma i Stockholm besökte jag de här glada kompisarna på Prins Eugens Waldemarsudde! Se här!
 
Jag tänkte tillbaka på mina 20 år i Engsholms slottspark med hjälp av några av de bästa bilderna  -  se här!
 
Lusthusportens park på Djurgården firade 50-år och jag var inbjuden och några av mina bilder prydde broschyren. Se gärna mer här!
 
Det blev fortsatt Dahliafrossa i Rosendals slottsträdgård - se här!
 
 
Och jag skrev om mitt arbete i september i Engsholms slottspark - se här!
 
 
 
 
Oktober kom och då ska det plockas svamp, vilket vi också gjorde i Bogesundsskogarna. Det resulterade sedan i en underbar svamppaj hemma på Djurgården. Om sanningen ska fram så var nog Lexus och jag mest intresserade av vad som fanns i picknick-korgen! Se här!
 
På Engsholm fick jag trevligt besök av personalen på Prins Eugens Waldemarsudde - se här!
 
 
I september besökte Cecilia och jag Öland och nu i oktober tog vi båten till Gotland där vi njöt av en härlig Visbyhelg. I Sveriges vackraste botaniska trädgård stannade vi länge. Se mer här! Och här!
 
 På härliga Creperie Strykjärnet, åt vi gott innan vi vandrade ner till hamnen och tog båten hem till verkligheten igen!
 
Hemma i Stockholm fick Kungsträdgården nya växter i planteringarna mot Strömmen. Se här!
 
 
Engsholm hittade till slut sin nya slottsträdgårdsmästare och i april 2018 börjar Bruno Pedoux jobba i ´´min´´ vackra slottspark. Lycka till Bruno, här har du slottsträdgårdsmästarnycklarna! Ta väl hand om ´´mina´´ växter! Se mer här!
 
 
 Hösten var vacker och jag skrev om mitt arbete i slottsparken - se här!
 
 
 
Jag kände mig lugn och tillfreds i november! Min frihet närmade sig och jag omgav mig med mina nära och kära hemma i huvudstaden. Det var/är gott att leva! Se här!
 
Jag sammanställde nästan 500 blogginlägg från Engsholms slottspark och här kan ni klicka hur mycket ni känner för....alltså här!
 
 
Och jag hittade min föregångare i Stockholms gröna rum, Ingemar Gram som på 60-talet dokumenterade Stockholms parker med sin kamera, på ett liknande sätt som jag gör nu! Se här!
 
 
Jag tog en dag ledigt mitt i veckan och på Långholmen tycktes allting flyta den här dagen - se själva här!
 
 
November i Engsholms slottspark och jag röjde sly, med ljudböcker i öronen. Såg fartyg komma och gå, gäss flög i v-formationer över mig och jag skrev om den grå, mörka månaden här!
 
 
Jo då, jag hann med en tredje utlandsresa i år, när min dotter bjöd mig på en härlig tredagars vistelse i vackra Paris! Se här! 
 
 
Äntligen fick jag besöka Montmartre med sin vingård. Se mer här!
 
Vi hittade den vackra lilla gatan Rue Crémieus mitt i den annars så tråkiga stadsdelen Bastille -  se här!
 
 
 Den 12 december var Engsholms orangeri och trädgårdsmästarbostad med i SVT:s program ´´Det sitter i väggarna´´ och det visades även något från slottsparken. Se här!
 
 
 
Efter ett långsamt farväl av slottsparken under hela 2017, kom dagen den 21 december då det dags för avslutning på Engsholms slott och jag blev avtackad på ett fint sätt!
 
Tack och adjö Engsholm!
Se mer från sista dagen här!
 
 En av presenterna var ´´Tänkaren´´, min favoritstaty i Stockholm!
 
Julen kom och Lexus trivdes! Matte Cecilias bild!
 
 Min vandrande vän 
 
 Nu väntar jag in den 1 januari då det nya, fräscha, fria året börjar och jag ser fram mot att börja leva mitt nya liv.
Sedan jag började skolan i första klass 1961, har det varit tider att passa och det har ställts krav att prestera, i 56 år! Nu ska jag försöka att slappna av och börja njuta. 
 
 

Slottsträdgårdsmästarens sista arbetsår - december

 
I december har jag röjt sly! Fällt träd! Tagit farväl av parken!
 
I morgon är det julavslutning och avtackning på Engsholms slott!
 
 
Tidigare månader - klicka på länkarna!
 
Slottsträdgårdsmästarens sista arbetsår - november 
 
Sammanfattning av mina 20 år på Engsholm här!
 
 

Stockholmsvandringar 2018

Klicka på länkarna!
 
En dag på Kungsholmen - 5 januari

Årets populäraste blogginlägg om Stockholm

 
Klicka på länkarna för att komma till blogginläggen!
 
1. Stockholms gröna rum
 
 
2. Djurgården
 
 
3. Stockholmsvandringar
 
 
4. Vitabergsparken
 
 
5. Magnolia i Stockholm
 
 
6. Bergianska
 
 
7. Humlegården
 
 
8. Kungsträdgården
 
 
9. Stockholmsvandringar 2017
 
 
10. Kvinnan i fredsarbetet
 
 

Paris - Montmartre

 Vingården Clos Montmartre
 
26 november 2017
 
Under mina två tidigare besök i Paris har jag missat Montmartre som ligger på en 130 meter hög kulle i norra delen av staden. Eftersom vi bodde i operaområdet, så var det inte alltför långt att gå upp till den delen av Paris, som blev mycket berömd efter den kritikerrosade och härliga filmen Amelie från Montmartre från 2001. Vi vandrade förbi Moluin Rouge och fortsatte upp för trapporna, för att komma till de mysiga gatorna och torgen högst upp i Montmartre.
 
Eftersom det var söndag så var det packat med folk i kyrkan Sacre Coer och vi valde bort trängseln, för att i stället besöka ´´Kärleksväggen´´ som är en hyllning till kärleken, där ´´jag älskar dig´´ är skrivet på världens alla språk. Väggen som skapdes 2000 av Federic Baron och Claire Kito, är belägen i en liten lummig park på Squere Jehan Rictus och visst hittade vi den svenska texten efter en stunds letande.
 
Trots allt annat intressant och fint här uppe, så var det mest fantastiska att det finns en liten vingård här mitt i Paris. Vingården heter Clos Montmartre och anlades 1934 här på norrsluttnigen. Där finns ca 1800 vinstockar med 27 olika druvsorter, men de allra flesta är Gamay, vilka man gör Beaujolais av. Skörden brukar bli ungefär 1500 kilo druvor, vilket blir 900 liter vin, som tydligen inte ska vara särskilt gott, vissa hävdar att det är odrickbart...!
 
Mellan 1000 och 1500 skr. får man betala för en flaska och även om vinet inte alls är gott, så går ändå vinsten från vingården till till social och kulturell verksamhet i Montmartre. Första söndagen i oktober är det skördefest på den vackra sluttningen med utsikt över den stora staden. Jag blir oerhört sugen på att smaka vinet från den här vingården!
 
Vingården Clos Montmartre
 
Place du Tertre
 
 
Monsieur Dutilleul skapades av författaren Marcel Aymé. Dutilleul var en nattvakt som kunde gå genom väggar, en egenskap som han bland annat använde för att träffa sin älskarinna som var inlåst av sin svartsjuka man. Efter en kärleksnatt fastnade han här och kunde inte ta sig loss. Han var även inbrottstjuv som stal från de rika och mäktiga. 
 
Kärleksväggen vid  Squere Jehan Rictus. En tysk kvinna har här hittat sitt ´´Ich Liebe Dich´´
 
Att gå upp för de långa trapporna när blåregnet blommar, vore fint!
 
Moulin Rouge är ett berömt nöjesetablissemang vid Place Blanche i Montmartre i Paris. Alldeles i närheten ligger metrostation Blanche. På Moulin Rouge, som grundades 1889, slog cancan igenom på allvar.Wikipedia
 

Tankar i december

 Ghislaine de Féligonde i december på Blockhusudden!
 
Det här året har jag upplevt som en enda lång väntan på den stora förändringen som ska ske i mitt liv. Redan i januari började jag skriva blogginlägg om den sista tiden som trädgårdsmästare på Engsholms slott och det är möjligt att några har tyckt att jag tjatat om alla ´´sista-gången´´ vad gäller mina arbetsuppgifter det här året i slottsparken. Efter ett långt arbetsliv och med sliten kropp, så är det en väldigt stor händelse som snart kommer att ske. Dagen då jag blir helt fri. Fri från krav och måsten. 
 
Nu snart inleder jag min egen tid här i livet, då jag inte ska ägna dagarna åt att arbeta mig trött. Snart kommer jag att göra vad jag vill med mina dagar och inte känna mig tvungen till någonting. Julen närmar sig och som vanligt blir jag yr av all hysteri och oro inför firandet av Jesu födelse, men jag tror att den här julen kommer att bli bra och det vackra julpyntet i Villa Dufvan gör mig glad!
 
Den största dagen för mig den här tiden på året är nyårsdagen! Den första januari, då jag startar om och lämnar det gamla bakom mig. Jag ser fram mot 2018 som kommer att bli ett år med flera spännande resor och med Fotbolls-VM mitt i sommaren!
 
Snart ska jag sätta mig ner och börja skriva på årskrönikan för 2017! 
 
 
 
 

Paris - Rue Crémieux

 
25 november 2017
 
Den här 144 meter långa gatan med de oerhört charmiga små husen, ligger i 12:e distriktet i Bastille-området och just den delen av staden är nog annars den absolut tråkigaste och ocharmigaste delen i hela Paris! Men så finns den här färgsprakande lilla gatan med småstadskänsla som lyser upp, mitt i allt det tråkiga!
 
Att gatan liknar Londons Portobello road, verkar ha fått många instagrammare att vallfärda hit. Den här lugna gatan har tydligen blivit en mycket populär plats för de som vill ha många likes i sociala medier och de stackare som bor här har nu till och med satt upp skyltar med fotografering förbjuden. Här poserar tjejer som ofta håller i dörrhandtagen till bostäderna, så att det ska se ut så att de bor där.
 
Gatan är belagd med gatsten, men för några år sedan var det tänkt att gatan skulle asfalteras, men då protesterade de boende och hindrade arbetet.
 
Gatan döptes 1897 till Rue Crémieus efter advokaten, journalisten och författaren Gaston Cremieus, som var en stor försvarare av arbetarklassen.
 
Den stora översvämningen av Seine 1910 i Paris gjorde stora delar av huvudstaden var översvämmat i en veckan. I nr. 8 finns en markering hur högt vattnet steg under den veckan.
 
 

Paris i november - Strindberg, passager och gröna väggar

 Notre Dame
 
24-27 november 2017
 
Jag blev bjuden på en Parisvistelse av min dotter och trots att det är november, så var Paris vackert och trevligt!
Vi landade på flygplatsen Beauvais mitt på fredagen och tog bussen in mot staden, där det hänt flera terroristattentat under de senaste åren och nere i tunnelbanan tänker jag faktiskt på vad som skulle hända i detta hav av folk.
 
Paris tunnelbanenät är ett av världens största och under lördagen råkade vårt tåg ut för ett strömavbrott, vilket betydde att vi satt fast i vagnen, som var packad med folk. Det gick knappt att röra sig och jag var mycket när att svimma, paniken närmade sig och jag försökte samtidigt på ett märkligt sätt att lugna min dotter, som var mer arg än rädd...! Någon minut till så hade jag nog kastat mig mot dörrar och fönster. Men efter 4-5 minuter så var strömmen tillbaka. Nog om tunnelbanepanik nu!
 
Vi checkade in på det mycket fräscha Hotel 34b Astotel på Rue Bergére i Operaområdet och strax därefter började vi vandra bort mot Marais där vi tidigare bott och som vi tycker är Paris mysigaste stadsdel. Jag älskar det lite slitna området men som därför inte har dåligt rykte, utan här finns fina butiker och det perfekta läget för att det säkert är ett attraktivt område att bo i. Här finns flera små parker och biltrafiken är inget problem på de smala gatorna.
 
Förutom lite shopping och god mat, besökte vi några av Paris många passager och även några berömda gröna väggar. Tyvärr var gården låst, där några av Europas största gröna väggar fanns.
 
Under söndagen besökte vi Montemartre, som snart får ett eget blogginlägg!
 
Det blev några härliga dagar i Paris och jag tackar min dotter som ännu en gång har letat reda på spännande platser att besöka, ett fint hotell och perfekt planering på hela resan!
 
Se även inläggen nedan:
 
 
 
 
 
Den här fantastiska gröna väggen finns på Rue de Faubourg - Saint Denis 144 och har skapats av Patrick Blanc.
Den här platsen hittade min dotter när hon vandrade med Google maps hemma i datorn!
 
Ett vackert Ginkgoträd!
 
Favoritpassagen blev Passage de I´Ancre 
 
Den här fina passagen, eller egentligen innergården, är endast öppen vissa tider och här gäller det att smyga försiktigt och inte störa på något sätt, eftersom det finns bostäder här och hyrsegästerna själva står för utsmyckningen av gården. Platsen ligger på Rue du Faubourg-Saint Denis 61.
 
 
 
Marais
 Neymar har tagit över Zlatans roll som superstar i PSG!
 
 
 
Under lördagen gick vi bort mot Seine och förbi vackra Notre Dame, med målet att se platsen som Strindberg fått här i Paris. Place August Strindberg är ett litet torg med en hästkastanj, intill 1600-talskyrkan Saint Sulpice som ligger nära Luxenburgträdgården. Den klassiska Strindberg-bysten är en nyavgjutning av Carl Eldhs skulptur från 1905 och jag tycker att han gör sig bra där mot den gamla kyrkfasaden. Eftersom jag nyligen läst hans bok Inferno, så var det lite högtidligt att vandra i hans fotspår när vi gick in i Luxenburgträdgården, dit han ofta gick och hälsade på blommorna, som han sa. Den här platsen invigdes 6 november 2017, av bland annat kulturminister Alice Bah Kuhnke. 
 
Vi ville fortsätta i hans spår och gick vidare bort genom parken och ut på andra sidan, för att fortsätta bort mot hans favorit café La Closerie des Lilas. Vi hittade till och med bordet där han brukade sitta och i bordet finns en skylt med namnen på de fyra stamgästerna August Strindberg, Mx Jacob, André Breton och J.M. de Heredia. Det kändes mycket högtidligt att sitta vid Strindbergs bord i det gammeldags caféet och dricka grönt te. August brukade dricka Absint, en annan grön dryck.
 
För att fortsätta att nästan stalka Strindberg, gick vi förbi det hus där han bodde på Rue D´Assas nr. 60. en enkel byggnad som säkert ändrat utseende flera gånger sedan Strindberg bodde i perioder i Paris i slutet av 1800-talet.
 
 
 Huset där Strindberg bodde.
 
 Vårt Hotel 34b Astotel
 Härligt med hotellfrukost! Vårt hotellrum låg i det blå huset ovanför!
 
 

Slottsträdgårdsmästarens sista arbetsår - november

 
Grå och dyster. Mörk, med regn eller snöblandat regn. Isande vindar. Fukt. Trötthet och nedstämdhet. Det brukar känneteckna november i vårt land. 
 
Men nu när jag snart är fri och får disponera min tid hur jag vill, kommer jag med all säkerhet att tycka om årets alla månader. Jag tränar lite i slottsparken de här sista veckorna som jag jobbar och i början av månaden hittade jag både färg och vackert ljus. Fantastiska soluppgångar och frostklädda växter. Jag kände mig lugn och tillfreds och tänker att jag nog aldrig har haft så mycket emot den här månaden. Det är december som jag har svårast för.
 
Gör de sista jobben i trädgården. Lätt beskärning av surkörsbärsträdet Fanal, vid hotellet. Gör i ordning köksträdgårdslandet för vintern. Krattar och blåser de sista löven. Hjälper J att hämta julgranar. Klipper gamla risiga snår av slån och vildrosor ner mot sjön. 
 
Sammanfattning av mina 20 år på Engsholm här!
 
 
Syrenhortensia 'Limelight' och Acer 'Osakazuki' 
 
Oktoberaster 'Lady in Blue'
 
 Två gamla Engsholmare!
 
I mitten av månaden började jag med grensax och såg, att beskära de här vilda vildrossnåren där många döda grenar gjorde att buskarna tappat allt skönhetsvärde. Nu får de starta om och bli till vackra vildrosbuskar igen.
 
 Den 20 november kom det lite snö.
 
 
Jag tycker verkligen om att utföra arbeten där man ser resultatet direkt! Som när jag röjer buskage som hindrar sjöutsikten. Bilden ovan är innan jag började röja och här nedanför är efter arbetet!
 
 En glad slottsträdgårdsmästare som endast har några veckor kvar att jobba.

På stan i november

 
Trots att det inte är trädgårdssäsong nu, så dras jag nästan automatiskt in till Stockholms parker med jämna mellanrum. På Djurgården är jag lugn och trygg, men ibland längtar jag in till innerstadens gröna rum. Den här lördagen då duggregnet höll mig sällskap, började jag som så många gånger förr att besöka Centralbadets trädgård på Drottninggatan 88, där ett vackert ljus fick de vissnande perennerna att lysa i harmoniska höstfäger. 
 
Efter förra årets hårda vind i november, då snön tyngde grenarna på parkens gamla syrenträd och då två av dem föll, har det nu planterats två nya. Se förra årets snöoväder här.
 
Berzelii park -  Bukettapeln 'Everest' med sina vackra löv och bär utanför Berns Bistro & Bar, nu i november!
 
Cyklamen och slottet!
 
 
Grand Hotel på Blasieholmen har verkligen ett av Stockholms bästa lägen, men jag har aldrig riktigt tyckt om byggnaden och jag tror att det är färgen som stör mig och även den allför rena fasaden, nästan helt utan utsmyckningar. Nu har det gjorts ett test i hörnet vid KAK-huset och jag tycker att det ser helt fantastiskt ut. Tänk er hela byggnaden i den gula färgen och med ny fasadutsmyckning!
 
Målet är nu att hela fasaden ska renoveras, men ännu finns inte bygglov för detta och nu väntar man på byggnadsnämndens beslut! Jag hoppas verkligen inte att de sätter stopp för det här fantastiska förslaget. Enligt tidningen Östermalmsnytt så har stockholmarnas reaktioner enbart varit positiva på provytan.
 
Drömmen vore att både Grand och Stockholms slott mitt emot, kunde få den här gammaldags gula färgen på sina fasader, vilket verkligen skulle förgylla hela den är delen av Stockholm!
 
 

Våren i Engsholms slottspark

 

 

En tidig vårmorgon just när solen går upp över Grödingelandet, glider ett lastfartyg sakta fram på den spegelblanka fjärden på sin väg in mot Södertälje. Det här är havsörnens rike, denna mäktiga fågel som har sitt bo i gammal talltopp borta på udden och som man ibland kan se majestätiskt svepa över slottsparken. Skönsjungande fåglar bjuder på en underbar vårkonsert i parkens begynnande grönska och backarna runt slottsparken lyser av vitsippornas blomstermattor. Under tidiga vår- och sommarmorgnar har jag som vana att hälsa dagen välkommen från berget med utsikt. Att blicka ut över fjärden, lyssna på sjöfåglarna och fånga in de första värmande solstrålarna som når Engsholms slottspark, är en perfekt start på en arbetsdag och jag känner mig lyckligt lottad att få ha detta paradis som arbetsplats.

 

 

 

Det är i månadsskiftet mars-april som vårbruket i trädgården börjar på allvar. När snön smälter och trädgården åter börjar få liv efter en lång vintervila. Då vaknar även trädgårdsmästaren i mig igen och jag njuter av allt som börjar gro. En svag doft av jord sprider sig i planteringarna bland snödroppar, vintergäck och knoppande krokus, och växterna runt omkring förbereder sig inför en ny säsong. Årets första citronfjärilar flyger med vingliga vingar på jakt efter nekar från de tidigaste vårblommorna. Vintern städas bort, alla gångarna sopas, gräsmattor krattas och i planteringarna klipper jag perennernas blast som på de flesta ställen får ligga kvar mot jorden och bilda den bästa jord och gödsel till trädgårdsväxterna. I parkens planteringar används ingen konstgödsel utan endast organiskt material som gräsklipp och klipp från perennerna men även väl brunnen kogödsel blir näring och jordförbättring åt växterna. Under hösten tillförs en fantastisk kompostjord från löv och trädgårdsavfall.  

 

När ljuset återvänder efter mörka vintermånader anländer de trumpetande tranorna som på vingliga ben börjar dansa på åkrarna ner mot sjön och när fåglarnas vårkonserter ekar allt starkare i backarna runt slottet, då är det som mest att göra i trädgården. Mitt i allt vårarbete är det ändå viktigt att ibland stanna upp och njuta av trädgårdens och naturens uppvaknande, att uppmärksamma de små förändringar som sker varje dag. Efter det att marken legat frusen och täckt av snö under vintern, blir varje liten grodd i planteringar eller i naturen runt omkring likt ett stort mirakel. När livet i jorden åter vaknar gläds jag till och med åt liljebaggar och små groende ogräsplantor, dessa trädgårdsfiender som jag senare bekämpar med full kraft.

 

Tidigt på våren sår jag mina sommarblommor inomhus, de som sedan ska blomma i slottsparken långt i på hösten och även inomhus pryda slottets vaser. Sådden behandlas varsamt och omsorgsfullt i slottets blomsterrum där de under växtbelysning drivs fram till färdiga plantor. Det börjar med att jag bredsår frön i såjord, för att några veckor senare skola om de späda plantorna i nya kärl med gödslad planteringsjord. Att använda bra jord är för mig en självklarhet och det gäller såväl vid uppdrivning av sommarblommor inomhus som ute i parkens planteringar, för att växterna ska få bästa möjliga förutsättningar och sedan bli till vackra friska blommor som ska glädja både trädgårdsmästaren och slottets gäster. Det är upp till mig som trädgårdsmästare att vattna och gödsla rätt och lagom och se till att blomsterrummet håller den temperatur som sådden kräver. Innan det är dags för växterna att flytta ut i slottsparken så måste de avhärdas för att de veka plantorna ska vänja sig med vindar och starkt solljus. Under en veckas tid bär jag plantorna ut och in varje dag fram till den stora utplanteringsdagen.

 

I slutet av maj när frostrisken är över och mitt tålamod är slut - då är det äntligen dags för alla små plantor som kämpat under artificiell  belysning i flera månader, att få komma ut i årets vackraste tid när syrener och äppelträd blommar överdådigt i parken och när perennplanteringarnas försommarblomning har inletts. Det tillhör höjdpunkterna under trädgårdssäsongen när jag planterar ut de ettåriga växterna, där de sedan kan utveckla sina rötter i fri jord, liknande känsla som kor i vårsläppet ungefär. Utplanteringen bör helst ske en stilla och mulen dag så att plantorna får en lugn start under bar himmel. Det tar sedan några veckor innan de etablerat sig och vant sig vid solljus, vindar och hårt regn - det svenska sommarvädret helt enkelt.

 

Det finns en vacker tidsangivelse som trädgårdsmästarna förr i tiden använde sig av då sådden av grönsaker på friland skulle ske. När körsbärsträden blommade - då var det dags att få fröna i jorden och invid Engsholms köksträdgårdsland står ett körsbärsträd som jag planterade 1999 och vars blomperiod jag strikt lyder. Under alla år som trädet haft sin plats vid köksträdgårdslandet har jag sått grönsakerna under körsbärsblomningen. Alltid med gott resultat. Trädgårdslandet passeras på gångvägen till och från hotellet och många av våra gäster stannar till för att se vad som växer i odlingslådorna.De upphöjda odlingslådorna tillverkades år 2000 efter ritningar av VD Kerstin, av Jarmo som är fastighetsansvarig och min medhjälpare i parken. Längs staketet vid landet växer några olika sorter av klematis, som stjärn-klematis ‘Summer Snow’, atragene-klematis  ‘Columella’, alpklematis samt klätterrosen ‘Grand Hotel’ som klättrar på pergolan. Som undervegetation växer här både rosor, perenner, sommarblommor och blomsterlökar där tulpanernas blomsterprakt inleder säsongen på våren och där oktoberastern ‘Lady in Blue’ med blålila mattor avslutar trädgårdsåret, ibland långt in i november.

 

Att odla en viss mängd av slottets grönsaker är något som vi ser som självklart på Engsholm. När jag började i parken som trädgårdsmästare hade jag inte någon vana med köksträdgårdsodling eftersom jag tidigare mest jobbat med anläggning och trädgårdsskötsel. Med åren har det blivit ett nöje att se dessa små frön få växa till frodiga, fräscha sallatshuvuden, vacker mangold, delikata frilandsgurkor, vaxbönor, brytbönor och zuccini. Redan några dagar efter sådden studerar jag sedan noggrant jorden för att upptäcka den där allra första grodden som tittar upp. När raka rader av något smått ynkligt grönt börjar synas mot den mörka jorden, då vet jag att kockarna senare under sommaren kommer att få in mängder av grönsaker till köket.

 

Det krävs dock en hel del skötsel och tillsyn innan grönsakerna blir färdiga att skördas. Det ska gallras, vattnas, rensas och pysslas. När plantorna blivit 10-15 cm höga börjar jag täckodla med färskt gräsklipp som inte bör vara äldre än tolv timmar efter klippningen och gräset får heller inte läggas precis intill plantornas rothals, som då kan brännas av det färska gräsklippet.

Det finns många fördelar med att täckodla med gräsklipp, löv och annat lämpligt material. I trädgårdslandet på Engsholm använder jag endast gräsklipp. Eftersom avdunstningen blir mycket mindre så minskar behovet av vattning, ogräset har svårare att gro under gräsklippet som även gödslar jorden. Nedbrytare som maskar, olika småkryp och mikroorganismer förvandlar med tiden gräsklippet till fantastisk näringsrik jord.


Engsholms slotts historia

 
 

Vägen till Engsholms slott leder genom Sörmlands mjuka och bördiga landskap. Mörkö där slottet är beläget domineras av jordbruksmark och skog, men med områden av ängar och hagmarker som tillsammans med öns stränder skapar en omväxlande och vacker natur. I äldre tider var Mörkö uppdelad i sex mindre öar. Den nordligaste ön hette  Dåderö, vilken i några äldre källor även kallats för Simonsö. På nordöstra delen av  Dåderö vid Järnafjärden ligger Engsholms slott. 

 

 

 I Engsholms förvaltningsrapporter kunde jag läsa att lindallén planterades under de sista veckorna i maj månad 1915 och i maj 2015 firade vi allén när den fyllde 100 år! Se här!
 

Innan man når fram till Engsholms slott, passeras grannslottet Hörningsholm som stolt och mäktigt höjer sig på klippan över viken, där det haft sin plats i olika skepnader sedan 1400-talet. Det  rokokoslott man idag ser, utan tinnar och torn, uppfördes i mitten av 1700-talet efter ritningar av Carl Hårleman - den kända arkitekten som skapat flera slott och kända byggnader runt om i landet. Vid  Hörningsholm fanns på 1600-talet en stor barockpark, vilken man än idag kan se spår av bland annat i form av de långa tuktade lindalléerna. 

 

Vägen slingrar sig fram genom jordbrukslandskapet för att tills slut leda in i den över hundra år gamla lindallé, som fått växa vild och vacker utan några större mänskliga ingrepp och som bildat en naturens katedral på väg upp mot Engsholm. Slottet är beläget på historisk mark som genom åren har bebotts av många intressanta och spännande personer i den svenska historien. De tidigast kända ägarna till  Engsholm är enligt urkunderna från 1300-talet, Magnus Ladulås´ söner, hertigarna Erik och Valdemar, bröder till Kung Birger. En av medeltidens mest spännande och grymma händelser utspelade sig sju mil härifrån under Nyköpings gästabud år 1317 då hertigarna fängslades i Nyköpingshus av deras bror Birger, vilket ledde till att de året därpå dog i fängelsehålan. 

 
 

 

Redan på 1600-talet fanns här en park med dammar omgärdade av bland annat vackra ekar. Några mäktiga ekar finns ännu kvar, men dammarna har för länge sedan försvunnit. Nedanför slottets  förrådslada, där dessa dammar en gång fanns, ligger marken idag i träda och bara väntar på att återfå sin forna glans med dammar, broar och promenadstigar.

Inne i den nuvarande slottsparken finns även vissa spår från en äldre park i form av några månghundraåriga lindar som kantar vägen ner mot hotellet, men den största delen av det man ser av slottsparken idag är anlagt i samband med, och efter det att slottet stod klart 1916. Då planterades många vackra prydnadsträd och som vid så många andra slo tt och herrgårdar skulle det även här finnas en blodbok i parken. I Engsholms slottspark är den rödbladiga  boken placerad bakom slottet mot skogen, där gullvivor och förgätmigej växer i ängsmark under trädets grenar. Övriga träd som planterades var några vanliga bokar, lindar, pelaraspar, cypresser, tysklönn, avenbok, syrenträd och en ståtlig pyramidek som idag är 20-25 meter hög. Bland de vilda träden i slottsparken märks mest ek, ask, skogslönn och björk.

 

 

Idag jobbar vi med att utöka antalet arter i trädbeståndet och har bland annat planterat ett manchuriskt valnötsträd Juglans mandshurica,  ett dubbelblommande fågelbärsträd Prunus avium Plena och ett bergskörsbär i buskform  Prunus sargentii.  

 

På ett vykort från 1940-talet kan man se att den stora gräsytan framför slottet då var en stor lummig och vacker fruktträdgård. Där fanns även ordnade gångar och lågt klippta häckar. De två runda buxbomplanteringarna som än idag finns kvar på stora gräsytan nedanför borggården är rester av en anläggning där andra lågt klippta häckar, växte i större formationer. 

 

 

Vårt lands berömda konstnär Bruno Liljefors som mest var känd för sina natur- och djurmotiv, ofta i dramatiska situationer, har bott på  Engsholm vid två tillfällen, 1896-1898 och 1901-1903. Han målade och lät sig inspireras av djur- och fågellivet här på Mörkö. Bruno Liljefors blev så förtjust i trakten att han senare köpte en egen gård på fastlandet på andra sidan  Ulvsundet, där han lät uppföra sitt berömda Wig-Wam. I dag ligger det huset i  Antroprosofernas park i Ytterjärna. På  Engsholm föddes hans dotter Blanka och när hon avled 1992 i Uppsala kunde man läsa i hennes nekrolog:

 

Den 13 juli 1896 steg Birger Mörner, Albert Engström och Verner von Heidenstam i land på Bruno Liljefors brygga vid Ängsholmens vackra 1700-talsherrgård - Adelsfanans gamla boställe - på  Mörkön i Södermanland. Konstnären hade flyttat dit med sin unga hustru Signe i april och de tre författarna kom och överraskade. Bruno Liljefors kom emot dem med orden: ´´Ni kom precis, för en timma sedan fick jag en flicka med långt svart hår´´. Flickan fick i dopet namnet Blanka efter Edfeldts tavla ´´Drottning Blanka´´ som fru Liljefors då beundrade.

 

 

 

Vid uppförandet av Engsholms slott 1916 byggdes samtidigt en trädgårdsmästarbostad, rättarbostäder, några arbetarbostäder och även ett palmhus eller det som vi idag kallar orangeri och som numer ligger just utanför Engsholms slotts ägor. Palmhuset byggdes i tegel och smyckades med en vacker tempelgavel och kolonner och har i många år fått förfalla. Det är dock ett vackert förfall med byggnaden omfamnat av ett vilt vildvin.

 Men så kom då räddningen för Palmhuset!

2017 flyttade familjen Nathaniel från Stockholm in i trädgårdsmästarbostaden och lät renovera byggnaden på ett mycket fint sätt och även palmhuset/orangeriet kommer att renoveras framöver. TV-programmet ´´Det sitter i väggarna´´  har filmat här under sommaren och programmet sändes på SVT den 12 december 2017.

 I TV-programmet tog historikern Christopher O´Regan reda på vem som var den första trädgårdsmästaren på Engsholm, när slottet och trädgården var nytt 1916. Han hette Karl Vilhelm Andersson från Lund och var född 1886, alltså 30 år gammal när han började sitt arbete i trädgården. Karl Vilhelm stannade inte så länge på Engsholm, eftersom ägaren och han som lät bygga slottet som sin privatbostad, Philip Wersén gick i konkurs då hans tyska aktier blev värdelösa efter första världskriget.

1923 började trädgårdsmästare Algot Aremark på Engsholm och i TV programmet fanns hans son Rune med och berättade om sin barndom här i trädgårdsmästarbostaden. Vi träffade Rune som är över 90 år, en kort stund när han kom till filminspelningen. Han fick smaka på ett päron från ett av träden som finns kvar från hans barndom och han berättade i programmet att det var ett Esperens Herre! 

 

På sydsidan av palmhuset byggdes växthusen ut tvärställt från byggnaden och i boken ´´Svenska trädgårdar på 1930-talet´´ kan man läsa:

 

Engsholms Trädgård omfattar 7 tld. 4 växthus och 200 bänkfönster  äro uppförda. 

På friland odlas alla sorters köksväxter, 360 fruktträd samt jordgubbar, hallon och vinbär. 

Under glas odlas 3 000 kg. tomater, 500 kg. gurkor och 200 kg. meloner samt vindruvor och persikor; 2 000 chrysanthemer och 100  cyclamen

I rörelsen sysselsättas 3 biträden; för driften 1 bil; bränslekostnaden uppgår till 450 kr. och produkterna avsättas i parti.

 

 

Vid detta tillfälle arrenderades trädgården av  trädgårdsmästare Valter Jansson, född 1893 i Uppsala, som kom till Engsholm med sin hustru Daga 1934 och de lär ha levererat frukt och grönsaker bland annat till NK i Stockholm. Hela 360 fruktträd fanns då på markerna och man kan förställa sig vilken praktfull syn det  det måste ha varit när alla dessa träd blommade i maj månad och vilka mängder av frukt som skördades på hösten. Idag finns endast några av fruktträden kvar. I bokens beskrivning här ovan kan man läsa att en bil ingick i driften. Det var Valters hustru Daga som hade körkort och som körde ut frukt och grönsaker till Stockholm.

I TV-programmet ´´Det sitter i väggarna´´ finns Valter och Dagas barnbarn Margareta med och berättar om sin farmor och farfar.

 

Tomater som var en stor och viktig del av det som drevs upp i växthusen, började odlas i Sverige i början av 1900-talet, men det var först efter andra världskriget som det stora genombrottet kom, då tomater började bli allt vanligare i svenska hem. I Sverige låg då små handelsträdgårdar tätt och det vanligt att man drev upp mellan 2000-4000 kg tomater per år, så Engsholms 3000 kg per år, var en normalskörd.

 

 

Allt flyter på Långholmen

 Den här sjöstugan invid Långholmens badstrand, hyrde vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB på 90-talet, då vi hade våra trädgårdsuppdrag åt AB Stadsholmen. På den här vackra platsen åt vi vår lunch och förvarade våra verktyg. Nästa hyresgäst i sjöstugan blev Magnus Härenstam.
 
Södermalm, Djurgårdsstaden, Gamla Stan och innerstaden var vår arbetsplats fram till 1996. 
 

Min föregångare - Ingemar Gram

 Ingemar Gram 4 augusti 1968, då var jag 14 år och skulle börja jobba med trädgård om två år. Nästa sommar ska jag placera mig på samma plats och ta ett fotografi 50 år senare!
 
 
 Av en händelse fick jag reda på att jag haft en föregångare som vandrande amatörfotograf i Stockholms gröna rum på 50- och 60-talet, och det känns som om jag nu går i Ingemar Grams fotspår. Nästa sommar tänker jag ställa våra bilder mot varandra, fotografera från samma vinkel som Ingemar gjorde på 60-talet och se hur olika platser har förändrats.
 
Efter att ha sett hans fina bilder, har jag förstått att han var en vackert-väder-fotograf, med tanke på den klarblå himmel som finns på nästan alla bilder. Själv tycker jag om moln av alla de slag och tar motvilligt med mig kamernan ut när himlen är klarblå. Många tycker att bilder tagna i sol, med helt blå himmel blir trevligare, men jag är skeptisk...!
 
På bilderna från 60-talet kan jag konstatera att det idag finns ett mycket större utbud av sommarblommor och perenner i stadens parker och torg. På den tiden dominerade pelargoner, praktsalvia, begonior och tagetes. Perenner i starka färger och rosorna var oftast lysande röda eller klargula. Det var starka fäger som gällde över lag. Undrar om det kan vara kvinnornas intåg i trädgårdsbranschen som gjort att sommarblommor och perenner idag har en helt annan färgskala och att det finns en helt annan tanke bakom kompositionerna.
 
Blomsterurnor och planteringar bjuder idag på mer romantik och harmoni, men även mer spänning och lekfullhet än på 60-talet. En högkänslig person som jag, har ibland svårt att ens titta på några av bilderna från 60-talets blomsterurnor med en mix av rött och gult. Samtidigt blir jag varm i hjärtat av att Ingemar Gram med sin kamera, har fångat sin tids gröna rum i huvudstaden och att det finns skillnader mellan då och nu.
 
Läs Wikepedias text om Ingemar här nedan. Vi tycker/tyckte båda om att dokumentera Stockholms gröna rum och jag tror att vi hade ungefär samma syn på hur vi ville ta våra bilder. Jag fastnade speciellt för det här: 
 
Människor och trafik intresserade honom inte lika mycket som blommorna, rabatter och planteringar. Det illustreras av ett fotografi taget på högertrafikomläggningen 3 september 1967 då några planteringar med bolltistlar i Pålsundsparken fångade hans intresse mer än den stora trafikhändelsen. Helst fotograferade han tidigt på morgonen där inga människor eller fordon kunde ”störa” bilderna.
 
 Texten här nedan är hämtat från Wikipedia
Ingemar Gram, född 1908, död 1986, var en svensk trädgårdsmästare och amatörfotograf. Som trädgårdsmästare var han under många år medarbetare till Stockholms stadsträdgårdsmästare Holger Blom och som fotograf efterlämnade han cirka 13 000 diabilder med Stockholmsmotiv som donerades 1989 till Stockholms stadsmuseum. Människor och trafik intresserade honom inte lika mycket som blommorna, rabatter och planteringar. Det illustreras av ett fotografi taget på högertrafikomläggningen 3 september 1967 då några planteringar med bolltistlar i Pålsundsparken fångade hans intresse mer än den stora trafikhändelsen. Helst fotograferade han tidigt på morgonen där inga människor eller fordon kunde ”störa” bilderna. 
 

Ingemar Gram anställdes i början av 1950-talet som trädgårdsmästare på Stockholms stads gatukontors parkavdelning. Den befattningen hade han till sin pensionering 1973. Hans stora intresse för blommor, växter och fotografi gav honom smeknamnen som ”modernismens blomstersmyckare” och ”blomsterfotograf”. Han hade alltid kameran med sig och fotograferade huvudsakligen i färg, på diafilm och i format 6x6 cm.

 

Gram dokumenterade samma platser under olika årstider, år efter år och skapade därmed en omfattande bildsamling visande Stockholm i förändring. Det nya Stockholm som växte fram under 1960- och 70-talet smyckades med växter som stadens trädgårdsmästaren Gram hade ansvar för och som fotografen Gram dokumenterade i välkomponerade färgfotografier.

Återkommande motiv var även Stockholms stora nybyggen, bland annat Hötorgsskraporna, Sergels torg, Folksamhuset och Wenner-Gren Center. Här skapade Gram intressanta kontraster mellan byggnadernas raka linjer och blommornas mjuka former. Men han dokumenterade inte bara det vackra utan även förstörda blomsterrabatter eller bortrivna citykvarter.

År 1989 donerade systersonen Torkel Sternberg omkring 13 000 färgdiabilder till Stockholms stadsmuseum som har digitaliserad en del och som är tillgängliga för allmänheten på Stockholmskällan. På hösten 2016 fanns där över 650 bilder.

 

 

 Tessinparken. Ingemar Grams bild från 1961 och min bild från 2012. Hästkastanjern har växt en hel del på 51 år.
De 150 hästkastanjerna runt Tessinparken planterades på 1930-talet när parken anlades. 
 
Kungsträdgården Ingemar Grams bild från 1963  och min bild från 2011

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails