Site Meter

Rosendals slottsträdgård 2018

 
Rosendals slottspark är en plats som jag ofta besöker och det är inte enbart för att trädgårdsmästaren heter Cecilia! Både under våren och sommaren fylls planteringarna av väl utvalda växter som blir till en harmonisk blomsterfest i den här kungliga trädgården! Jag har skrivit om platsen många gånger och visat mängder av bilder, men nu har jag lovat trädgårdsmästaren att hålla inne med berömmet ett tag, även om det är svårt!
 
Det här är i varje fall sommarblommorna 2018 och så länge jag följt den här platsen så är det här den vackraste årgången! Frågan är hur hon ska toppa årets skönhetsupplevelse! Jag ska inte upprepa histora mm. om platsen, utan klicka i stället på länken här!
 
 
Årets sommarblommor är:
 
Lister och rundlar
Antirrhinum 'Potomac Appelblossom' 
Dahlia XXL rose
Gaura 'Freefolk Rosy' 
Ipomea 'Sweet Caroline' 
Petunia 'Heavenly Blue'' 
Petunia 'Table White' 
Salvia 'Artic Blue' 
 
Porfyrvasen
Antirrhinum 'Potomac Appelblossom' 
Cosmos atrosanguineus 'Eclipse' 
Dahlia XXL rose
Gaura 'Freefolk Rosy' 
Ipomea 'Sweet Caroline' 
Nicotiana sylvestris
Nicotiana 'Whisper Rose Shades' 
Petunia 'Heavenly Blue'' 
Petunia 'Table White' 
Salvia 'Artic Blue' 
Salvia x hybrida 'Amistad' 
Salvia 'Evolution Violet' 
Verbena bonariensis
Verbena bonariensis 'Lollipop' 
 
 
 
 
Trädgårdsmästare Cecilia Adén i Rosendals slottspark
 
 

Mitt första fria år, vecka 32 - Skiathos

 Porto Paradiso
 
 
 
5-12 augusti 2018
 
 
 

Efter två tidigare resor till den lilla vackra grekiska ön, ville min dotter så gärna visa sin favoritplats för sin pensionerade far och jag blev till min stora glädje bjuden av henne på den här fantastiska resan till Skiathos i Egeiska havet.

 

Inflygningen och landningen på ön är lite av ett äventyr, då flygplatsen som byggdes 1984, har en av Europas kortaste landningsbanor och det gäller att få stopp på planet som annars riskerar att fortsätta ut i havet på andra sidan ön. Nu gick landningen bra och förväntansfull satt jag i bussen till hotell Atrium och såg ut över alla härliga stränder som vi passerade längs kusten. Det ska tydligen finnas ungefär 60 olika badstränder på den här lilla ön. Hotellet var mycket fint och byggd i olika etager i ett underbart virrvarr av huskroppar. Högst upp låg poolen, restaurangen och utomhusbaren. Utsikten var fantastisk och det kändes mycket bra att få vistas här i en vecka. Egentligen borde jag inte vara förvånad eftersom min dotter och resekompis har en förmåga att hitta fantastiska platser och få till perfekta resor.

 

Det här blev en annorlunda resa för mig. I vanliga fall reser jag för att besöka vackra trädgårdar i Europa, eller se storstäder på Weekendresor. Nu fick jag i stället vila längs sagolika stränder under en solsemestervecka och det var oerhört skönt. En dag på stranden kunde se ut så här – hyra en solstol, ta första badet, läsa bok, slumra till en stund, bada igen, äta lunch och ännu mer bad och vila. Märkligt nog blev jag inte otålig av att vara stilla, som jag annars så lätt blir. 

 

 

En dag följde vi med på en dagsutflykt med båt och första stopp var den märkliga och oerhört vackra stranden Lalaria, där det turkosblå vattnet är nästan overkligt klart och där stranden är fylld av mjukt formade vita stenar. Här stannade vi i två timmar innan vi fortsatte till Kastro som var Skiathos forna huvudstad och började byggas på 1300-talet högt uppe på klippan. Kastro som ockuperades av både venetianare och av turkar, övergavs 1829 då invånarna flyttade och grundade Skitahos stad.

Vid Kastro åt vi lunch på en enkel liten restaurang, innan vi fortsatte färden förbi spännande grottor, för att sedan vända om och sätta kurs mot ön Tsougria med den fantastiska stranden där vi stannade i två timmar. Över en Mythos, bestämde vi att vi skulle återvända hit någon dag senare, för att vistas en hel dag på den lugna, vackra platsen. Vilket vi också gjorde, med en båt från gamla hamnen i Skiathos. Det ryktas att The Beatles en gång i tiden ville köpa ön! 

 

 

Stränderna som vi besökte var alla fantastiska, även om favoriten blev den ljuvliga stranden på den grönskande ön Tsougria. En annan favorit var den underbara stranden som vi hade gångavstånd till från hotellet – Porto Paradiso!

 

 

Hela Skiathos grönskade ljusgrönt i ett böljande skogslandskap och jag undrade först hur ön kunde prunka så i det heta klimatet. Senare upptäckte jag att trädbeståndet bestod av väl anpassade pinjeträd och olivträd, som trivs utmärkt i gassande sol på sandig mark. Barrträdsskogar hemma i Sverige är oftast mörka och dystra. Här liknar träden på håll en försommargrön lövskog hemma i Norden.

 

 

 
Lalaria 
 
Lalaria 
 
Stranden vid Kastro
 
Tsougria
 
 Pinje
 
 
 

Ön har endast 6000 invånare och Skiathos stad är verkligen ljuvlig att vandra i. Jag trivdes bäst i de höglänta delarna där smala gränder slingrade fram längs vita bostadshus med små trädgårdar och utsikten var makalöst vacker. Nerium, blyblommor och bougainvillea blommade på många platser, men det var svårt att fånga det vackra med kameran i den gassande solen. Det var även mycket trevligt att vandra där restauranger och butikerna låg, längs de smala vackra gränderna i ett slingrande gatunät så som i medeltida städer, trots att största delen av staden byggdes i början av 1800-talet. Det var tur att inte stadsplanerarna brydde sig om att efterlikna norra Europas rutnätsplaner med raka gator.

 

Restaurangerna var små, bord och stolar placerades längs gränderna och på små torg vilket skapade en trevlig känsla. Hela innersta delen av staden är bilfri, men vespor och mopeder smattrar förbi då och då, inget som stör direkt. Ja, jag tyckte verkligen om den här vita staden med färgglada inslag av restaurangmöbler, dörrar och fönsterkarmar. Jag skulle faktiskt vilja bo i en stad som inte planeras främst för biltrafik, som Stockholm fortfarande gör och där bilälskare som Stefan Sauk rasar över att cykelbanor börjar ta för mycket plats för bilarna.

 

På Skiathos är det stränderna, naturen och den mycket trevliga staden som är det viktiga, här finns inte överdrivet många sevärdheter och jag tyckte för en gång skull att det var riktigt skönt. Nu har jag lärt mig att jag framöver kommer att lägga in en solresa då och då bland mina upptäckarresor.  

 

Ännu en gång, tack så mycket min kära dotter för denna fantastiska vecka på underbara Skiathos! Jag förstår mycket väl varför du återvänder hit och vem vet, jag kanske också kommer tillbaka någon gång! Jag hoppas det!

 
 
 
 
Blyblomma
 
 Granatäpplen
 
 från balkongen vid vårt hotell Atrium
 
En glad stadsvandrare!
 
 
 
Flera bilder har min dotter tagit och några är av olika anledningar tagna med mobilkamera!
 
 

Mitt första fria år, vecka 31 - Djurgården blommar

 Utsikt från Pålsundsbron
 
 Långholmens strandbad
 
 
 

30 juli – måndag

 

28,5 grader

 

I 28 graders värme släpade vi oss ner genom Tessinparken, min dotter och jag. Rosorna blommade fint men jag tycker att det är synd att det inte finns tid att putsa dessa tusentals rosor, så att de kan få remontera. Augusti är ju en viktig turistmånad för Stockholm. Vi fortsatte bort mot Karlaplan och vid järnaffären fotade jag katalpaträdets långa frökapslar - jag missade årets blomning som var tidigare än vanligt, som allt annat detta märkliga år. I mina anteckningar såg jag att trädet blommade just den här dagen 2012. Den stora fontänen som omsluts av höga almar, var igång här mitt på Karlaplan och folk sökte sig till de skuggigaste bänkarna för att vila. Sakta vandrade vi på Narvavägen, vars lindalléer tyvärr fungerar som parkeringsplatser. Vi nådde Djurgårdsbron och fortsatte förbi Nobelparken och ambassaderna, tills vi kom fram till Källhagen. Där blommade de röda rosorna fint och även blomsterurnorna. Värmen var oerhört tryckande när vi gick tillbaka över Gärdet.

 

 

 

31 juli – tisdag

 

29,3 grader

 

Klockan hade passerat sju när jag parkerade bilen på Slipgatan, för att sedan gå över till Långholmen. Två saker ångrar jag denna varma sommarmorgon, jag glömde badbyxorna och jag ångar att jag inte tog med frukosten hit till Stockholms näst vackraste ö. Jag hade kunnat njuta av morgonkaffet på en av mina favoritbryggor i fullkomlig stillhet. Nästa gång ska jag planera min morgon bättre. Vattnet var lugnt och temperaturen hade redan  kommit upp till 26 grader, borta vid badplatsen simmade två personer med lugna simtag  och de såg ut att njuta. Vilken start på dagen!

 

Som på många håll i Sverige kämpar naturen mot torkan och här på Långholmen som brukar kallas ´´den gröna ön´´ var marken på sina håll täckt av bruna löv. De träd och buskar som valt, eller slumpmässigt placerat sig på fet jord, klarar sig bäst nu. Vi har i ´´mannaminne´´ inte haft en sådan här varm och torr sommar, inte sedan mätningarna började för 260 år sedan, så vi har alltså inget att jämföra med. Vi får helt enkelt se nästa år, hur träd och buskar tagit skada av den långvariga värmen och torkan.

 

På en informationsskylt på ön kunde jag läsa:

 

Välkommen in!

Arbetsmarknadsförvaltning anordnar en del i vår arbetsträning en restorativ trädgård – en trädgård för återhämtning.

Vår ´´glänta´´ är till för alla och sköts och utvecklas av oss själva.

Trädgården ska vara vilsam, vara i samklang med naturen och byggas av i huvudsak naturliga material.

Nu är hjärtligt välkomna in för att vila en stund, eller ställa frågor till oss när vi är där.

 

Det lät ju trevligt, så jag gick in i den lilla gläntan där något trots allt blommade i torkan. Hänsynsfull som jag är så vände jag dock om. En sliten man sov på parksoffan som var placerad mitt i trädgårdsgläntan. Alla var ju välkomna och han såg ut att sova gott!

 

 

Min dotter har semester, så senare på dagen tog vi en tur till Sigtuna. Det är 10 år sedan jag var där och då var det vinter. Nu blev jag smått förälskad i idyllen vid Mälarens strand, som är Sveriges äldsta stad och fick sina första stadsprivilegier år 1010 av Olof Skötkonung. Vi vandrade en liten stund i gränderna, men hettan var för svår. Det är ju helt omöjligt att vistas utomhus nu, så med snabba steg gick vi mot bilen där AC:ns kyla väntade. Men en sak är säker, jag kommer snart att återvända till den här idyllen som ligger ndast 4 mil från Stockholm och jag förstår inte varför jag inte oftare har besökt denna pärla! Jag skämtade lite - eller gjorde jag verkligen det? – att jag skulle vilja bo i Sigtuna!

 

 
 
 
 Att välja sin plats
 
 Pålsundet med alla sina vackra träbåtar!
  
Vacker blomning vid Källhagen på Djurgården
 
 Källhagen med Nordiska museet i bakgrunden
 
Katalpaträdet på Karlaplan
 
Drakegårdens vackra trädgård i Sigtuna
 
 Vackra Sigtuna
 
 

1 augusti - onsdag

 

30,5 grader

 

Landade på Blockhusudden tidigt på morgonen. Efter kaffefrukosten vandrade jag längs stränderna med Lexus i total tystnad. Inga vindar och vattnet  helt stilla. Inte ett ljud från fåglarna. Måsarna som nu fått ut sina ungar från sina bon, har ingen anledning att skräna längre och jag saknar faktiskt ´´oljudet´´  från de vita kompisarna ute på sjön. Inte ens svanparet med sin enda unge, fräste åt Lexus när vi gick förbi lusthuset nedanför tomten. Båttrafiken hade inte kommit igång och det var nästan skrämmande lugnt här på Djurgårdens ostligaste udde. Det berodde inte endast på att jag har vaxproppar i båda öronen, naturen blir tyst i augusti. I varje gammalt trähus här på Blockhusudden, stod fönster på vid gavel och de som har fönsterluckor hade använd dessa för att hindra solen att nå in. Det är den 1 augusti och vi är på väg in i sensommaren.

 

Vattnade ligusterhäcken noggrant på tomten, eftersom den är ett mycket viktigt insynsskydd. Många tror tydligen att det är bevattningsförbud i Stockholm, men Stockholm Vatten meddelar att så är inte fallet, det finns fortfarande gott om vatten i Mälaren...!

Annars ägnar jag mig en hel del åt Klas Östergrens ´´I en skog av Sumak´´ och jag njuter verkligen när jag får läsa något nytt av min favoritförfattare.

 

 

Jag såg ett minne på Facebook att jag just den här dagen 2015 gick på semester efter den mest arbetsamma sommar jag någonsin upplevt på Engsholm. Det hade tydligen varit en perfekt trädgårdssommar med lagom av allt väder, parken var frodig och det blommade vackert i överallt. Gräset hade jag  klippt fler gånger än normalt och när jag läser detta så det ännu mer tydligt att denna sommar 2018, är en katastrofsommar för natur, trädgårdar och för människor, som lider av torkan och hettan.

 

 

2 augusti - torsdag

 

28,4 grader

 

Jag orkar inte med den här värmen längre!

Det är alltid lika härligt att se sommarblommorna i Djurgårdens alla vackra trädgårdar och den blå planteringen i Lusthusportens park är i år extra fin, med det höga gräset som svävar över de blå och lila sommarblommorna. Här i parken mittemot Nordiska museet finns fem olika färgplanteringar, blå, gul, vit, rosa och röd och mina favoriter är alltid den blå och den vita. Som vanligt detta år så är det hopplöst att ta bra fotografier i det starka solljuset.  

 

 

4 augusti  - lördag

 

Planteringarna vid Rosendals slott lockar till täta besök och idag njöt jag speciellt av de två listerna framför slottet där de vita petuniorna växer ut på gångarna mjukt böljande. Runt porfyrvasen är blomstertobaken fantastisk i år, men under stark sol sluter sig blommorna, då de gör sig allra bäst morgnar och kvällar, eller vid mulet väder. 

 

På borggårdssidan står de otroliga blomsterurnorna och Cecilias bild på hennes urna, fick i veckan 600 ´´likes´´ på Stockholms gröna rums Facebooksida och många berömmande kommentarer.

 

Det här veckoinlägget kom en dag tidigare eftersom jag i morgon söndag, åker till en vacker Grekisk ö!

 

 

 Planteringen ´´Långkorven´´ vid Skansens norra entré
 
Den mycket vackra blå planteringen vid Lusthusportens park.
 
Den allitid så vackra vita planteringen!
 
Och i den röda planteringen finns ofta några spännande växter.
 
Jodå, Lexus är oftast med i trädgårdarna!
 
Vid Rosendals slottsträdgård fortsätter den vackra blomsterfesten! 
 
Rosendals slott
 
 Porfyrvasen framför Rosendals slott.
 
 Cecilia vid sin galet vackra urna vid Rosenddals slott. Lexus är en av oss som beundrar det vackra!

 


Mitt första fria år, vecka 30 - I en salongsbåt runt Djurgården

Reine och Helens vackra salongsbåt Alwilda vid KMK i Stockholm
 
Kapten Reine
 
Vi glider in i Djurgårdsbrunnskanalen
 
Vi passerar Strandvägen och skålar med vatten!
 
Cecilia njuter av båtresan
 
Cecilias hus ´´Dufvan´´ på Blockhusudden. Det fina röda huset med det vackraste läget!
 
Cecilia och Helen ser ut att ha det ganska bra!
 
Café Blockhusporten
 

 

23 juli – måndag

 

25,8 grader

 

 

Väderprognosen visade att det i veckan kan bli 35 grader i Stockholm och Sverige brinner fortfarande! Det pågår 25 skogsbränder i landet, fyra av dem är enormt stora och brandpersonal från flera länder i Europa hjälper till med släckningen. Det är bara en tidsfråga innan det börjar brinna i våra trakter också. Tidigare har vi pratat om sommaren 1994 som den torraste och varmaste, 2018 kommer det att stå i historieböckerna om!

 

 

På väg hem från ögonläkaren på Östermalmsgatan, gick jag genom Humlegårdens lindalléer där marken var täckt av nedfallna löv, precis som i oktober.

 

 

24 juli – tisdag

 

28,6 grader

 

 

Vi gav oss av tidigt från stan Cecilia och jag, och hade som första mål Örebro stadspark. Varje gång jag åker söderut på E20, besöker jag en av Sveriges finaste stadsparker, kanske mest för att se hur blomstergatan med sommarblommorna ser ut.  Det är ett nytt tema varje år och i år går planteringarna i gult, orange, lila och vitt. Egentligen har jag alltid haft svårt för det gula i trädgårdar, men den här blandningen från Holländska Verver, var väldigt fin tyckte vi båda.  Temperaturen låg runt 30 grader även här i Örebro, men parken vattnas och vi kunde njuta av fräscha blommor och vandra på grönt fräscht gräs.

 

Resan fortsatte mot Läckö slott, som var huvudmålet på vår snabbresa. Efter ett stopp i Mariestad där vi handlade – bland annat Mariestads öl - körde vi sista biten ut mot Läckö och landade på en mycket het slottsparkering. Jag hade genom Instagram tagit kontakt med trädgårdsmästare Simon Irvine och vi bestämde oss för att ses för att hälsa i trädgården. Flera gånger under en femton års period har jag besökt Läckö och varje gång har Simon haft semester, men nu var han äntligen på plats.

 

När man genom entrétrappan vandrar ner till den vackra köksträdgården som är skyddad av murar åt alla håll, omfamnas man av höga kungsljus och ålandsrot som växer vilt och vackert bland trapporna, där även pipörten fortfarande blommar. Den här dagen klipptes buxbomhäckarna, som inramar de olika odlingskvarteren och snören var spända för att häckarna skulle bli perfekt formade. Det var trevligt att få prata en stund med den legendariska trädgårdsmästaren som skapat denna vackra köksträdgård, på en plats där det för 28 år sedan endast fanns en gräsmatta. Det här är alltså hans verk och redan från början planerade han in den fantastiska pergolan mitt i trädgården, som först nu ser ut som han tänkt. Inne i pergolan finns bänkar där de som söker skugga kan vila. Vila i skugga vill man ju göra hela tiden denna heta sommar.

 

  

Simon Irvine är trädgårdsdesigner och har bland mycket annat skapat rosenträdgården i Wij trädgårdar i Ockelbo och har även gett ut två böcker, Om trädgårdar från 1998 och I kökslandet från 2004. Han är verkligen så som man förställer sig en riktig trädgårdsmästare, kunnig, lågmäld och vänlig, och med rätt outfit. Han berättade att hans hatt finns att köpa på NK i Stockholm! Simon som är 66 år och inte har några planer på att gå i pension, är utbildad vid Royal Botanic Gardens i Kew och har bl. a varit trädgårdsmästare hos National Trust.

 

Hämtat från Simons hemsida:

 

Simon Irvine är en flitigt anlitad och mycket uppskattad föreläsare 
och har medverkat i många olika sammanhang – på universitet och 
olika trädgårdsutbildningar, på konferenser om trädgårdsterapi, om trädgård och mat och om trädgårdsturism, på bibliotek och museer, 
hos studieförbund, trädgårdssällskap och andra kulturorganisationer.

 

 

Trädgården är vacker med sitt läge vid Vänerns strand, men visst märks det att vi befinner oss i en extremt het sommar. Även om trädgårdens växter får det vatten de behöver så är som om de kämpar i den brännande solen. Grönsakerna som är sådda i svängda vackra linjer ser som vanligt fina ut och kålen är fantastisk. Odlingarna är självklart ekologiska och allt ätbart tar restaurangen hand om!

 

 

Det gick inte att vistas så länge i trädgården då solen brände över växter och människor, så vi åkte bort och checkade in där vi skulle bo. På Läckö Strand finns olika boenden, camping, vandrarhem och Bed & Breakfast. Vi hade valt B&B och det var ett helt ok rum - vi skulle ju bara bo där i en natt. Vi tog bilen för att utforska omgivningarna lite och upptäckte att det fanns ett café som heter Djurgårdsuddes café och även gästgiveri Traneberg, vilket var mycket märkligt, Jag bor ju i Traneberg hemma i Stockholm och Cecilia bor på Blockhusudden på Djurgården. Vi brukar säga udden. Någon slags tecken kanske?

 

Vi åt nere vid Spikens fiskehamn innan vi återvände till Läckö Strand, där vi tillbringade kvällen vid sandstranden, med utsikt över Europas fjärde största insjö. Det blev en riktig skön kväll då temperaturen var mer anpassad för oss nordbor. Jag brukar inte ha problem att bada i ganska kallt vatten, men när vattnet nådde knäna kändes det som om någon stack knivar in i benen. Så oerhört kallt var vattnet. Ofattbart efter den långvariga värmen.

 

.

 

25 juli – onsdag

 

30,9 grader

 

 

40 mil hem från Läckö till Stockholm i 30 graders värme, men i bilen var det svalt och skönt. Naturen var inte riktigt lika utbränd söderut, som den är i Stockholmsområdet.

 

 

26 juli – torsdag

 

31,4 grader

 

 

Mellan klockan 02-05 i natt sov jag ute på balkongen! Temperaturen var perfekt, jag somnade direkt och vaknade när solen nådde i mitt ansikte. Det sägs att det ska komma regn på söndag – fan trot!

 

Gömmer mig från sol och hetta inomhus med böcker framför fläkten!

 

På nyheterna såg jag att äppelskörden kan bli rekordstor i år. Mycket sol, bevattning och inga svampsjukdomar eller insektsangrepp!

 

 

27 juli – fredag

 

30,6 grader

 

 

Bränderna rasar fortfarande i Sverige och i flera andra länder i Europa. Högtrycket och värmen ligger kvar. Det utlovade regnet på söndag har tagits bort i prognosen.

 

 

Det var över 30 grader varmt när vi blev hämtade vid Blockhusuddens brygga och förväntansfulla klev ombord på den vackra gamla salongsbåten Alwilda, som vi skulle färdas med runt Djurgården. Den 12 meter långa salongsbåten som byggdes 1917, var just en sådan skönhet som jag skulle vilja se och fotografera i Djurgårdsbrunnskanalen, men aldrig lyckats upptäcka där bland alla skrytiga plastbåtar. Nu fanns vi själva i kanalen ombord på en mycket vacker båt som folk på andra båtar, tittade på med beundran i blicken och några kommenterade också – fin båt! Det var verkligen en fantastisk känsla att sakta få färdas runt ´´vår´´ ö i Stockholm och när vi passerade Cecilias hus på Blockhusudden blev jag lite extra varm i hjärtat! Det fina röda huset med det vackraste läget! Djurgårdens stränder är lika bedårande vackra från sjösidan som från land. Vi pekade på byggnader –där är Bonniers, Wallenbergs och Krügers!

 

 

Vi angjorde den långa bryggan vid Kungliga Motorbåt Klubbens som sträcker sig från Djurgårdsbron och bort mot Diplomatstaden. Där skulle de övernatta för att sedan fortsätta sin färd dagen efter. Vi satt i båten och pratade och de svaga vindarna från öster svalkade skönt.  Stort tack Reine och Helen för den fantastiska turen med er vackra båt!

 

 

Vi stirrade ut mot sydväst för att försöka se den omtalade blodmånen (århundradets längsta månförmörkelse) som skulle visa sig efter 21.30 här i Stockholm. Tyvärr så fylldes himlen av moln just den här kvällen. I en månad har himlen varit molnfri, men precis ikväll så dök de upp och skymde månen. Folk hade samlats på Blockhusudden för att sitta på första parkett, men de fick besvikna lämna udden.

 

 

28 juli – lördag

 

27,6 grader

 

 

Mulet! Några droppar regn föll och då menar jag verkligen ´´några droppar´´!

 

 

29 juli – söndag

 

 

Väcktes ur min dåliga nattsömn av åska som mullrade och regn som slog mot rutan. Äntligen dundrade ett åskväder in över oss och blixtarna studsade över staden. Himlen öppnade sig och regnet vräkte ner. Folk gick ut på balkongerna och bara stod där och tycktes njuta av att vädret verkligen kunde förändras den här sommaren. Någon hade glömt att ta in stolsdynor och kläder. Tyvärr drog regnet förbi alldeles för fort och senare på morgonen blev det lika klibbigt varmt igen, även om vissa moln skymde solen då och då.

 

 

 

Funderade lite över blogg och Facebook igen. På bloggen får jag få kommentarer till mina inlägg, men när jag länkar dem till Facebook, så blir det en hel del kommentarer och väldigt många ´´likes´´ där i stället. Det är ju bloggen som betyder mest för mig och jag är glad åt de få kommentarer som jag får! Det finns ju trots allt några få som fortsätter att kommentera.

 

 

Som vanligt är det så att de snabba sociala medierna som Facebook, Instagram och Snapchat,  är lättats att ta till sig i dessa hetsiga tider. Långa texter i sociala medier är för tröttsamt. Ändå vill jag fortsätta och gå i mål den 31 december med min dagbok ´´Mitt första fria år´´ på bloggen. Det är 22 veckor kvar innan jag ska försöka skriva mer normala inlägg igen.

 

 
 
 
 
Läckö slotts trädgårdsmästare Simon Irvine och en pensionerad trädgårdsmästare från Engsholms slottspark!
 
 Läckö slottsträdgård
 
 Läckö slott
 
 Örebro stadspark
 
Cecilia fotograferar i Örebro stadspark
 
 Rosenrobinia blommar om i Örebro stadspark
 
 Klockan var 05.00 och jag vaknade efter att ha sovit på balkongen sedan 02.00.
 
 Humlegården sommaren 2018
 

Läckö slottsträdgård 2018

 Trädgårdsmästare Simon Irvine mitt uppe i arbetet och f.d. trädgårdsmästare Hasse Wester!
 
 
 
24 juli 2018
 

 

Jag hade genom Instagram tagit kontakt med trädgårdsmästare Simon Irvine och vi bestämde oss för att ses för att hälsa i trädgården. Flera gånger under en femton års period har jag besökt Läckö och varje gång har Simon haft semester, men nu var han äntligen på plats.

 

När man genom entrétrappan vandrar ner till den vackra köksträdgården som är skyddad av murar åt alla håll, omfamnas man av höga kungsljus och ålandsrot som växer vilt och vackert bland trapporna, där även pipörten fortfarande blommar. Den här dagen klipptes buxbomhäckarna, som inramar de olika odlingskvarteren och snören var spända för att häckarna skulle bli perfekt formade. Det var trevligt att få prata en stund med den legendariska trädgårdsmästaren som skapat denna vackra köksträdgård, på en plats där det för 28 år sedan endast fanns en gräsmatta. Det här är alltså hans verk och redan från början planerade han in den fantastiska pergolan mitt i trädgården, som först nu ser ut som han tänkt. Inne i pergolan finns bänkar där de som söker skugga kan vila. Vila i skugga vill man ju göra hela tiden denna heta sommar.

 

 

Simon Irvine är trädgårdsdesigner och har bland mycket annat skapat rosenträdgården i Wij trädgårdar i Ockelbo och har även gett ut två böcker, Om trädgårdar från 1998 och I kökslandet från 2004. Han är verkligen så som man förställer sig en riktig trädgårdsmästare, kunnig, lågmäld och vänlig, och med rätt outfit. Han berättade att hans hatt finns att köpa på NK i Stockholm! Simon som är 66 år och inte har några planer på att gå i pension, är utbildad vid Royal Botanic Gardens i Kew och har bl. a varit trädgårdsmästare hos National Trust.

 

 

Hämtat från Simons hemsida:

 

Simon Irvine är en flitigt anlitad och mycket uppskattad föreläsare 
och har medverkat i många olika sammanhang – på universitet och 
olika trädgårdsutbildningar, på konferenser om trädgårdsterapi, om trädgård och mat och om trädgårdsturism, på bibliotek och museer, 
hos studieförbund, trädgårdssällskap och andra kulturorganisationer.

 

 

Trädgården är vacker med sitt läge vid Vänerns strand, men visst märks det att vi befinner oss i en extremt het sommar. Även om trädgårdens växter får det vatten de behöver så är som om de kämpar i den brännande solen. Grönsakerna som är sådda i svängda vackra linjer ser som vanligt fina ut och kålen är fantastisk. Odlingarna är självklart ekologiska och allt ätbart tar restaurangen hand om!

 

 

Det gick inte att vistas så länge i trädgården då solen brände över växter och människor, så vi åkte bort och checkade in där vi skulle bo. På Läckö Strand finns olika boenden, camping, vandrarhem och Bed & Breakfast. Vi hade valt B&B och det var ett helt ok rum - vi skulle ju bara bo där i en natt. Vi tog bilen för att utforska omgivningarna lite och upptäckte att det fanns ett café som heter Djurgårdsuddes café och även gästgiveri Traneberg, vilket var mycket märkligt, Jag bor ju i Traneberg hemma i Stockholm och Cecilia bor på Blockhusudden på Djurgården. Vi brukar säga udden. Någon slags tecken kanske?

 

Vi åt nere vid Spikens fiskehamn innan vi återvände till Läckö Strand, där vi tillbringade kvällen vid sandstranden, med utsikt över Europas fjärde största insjö. Det blev en riktig mysig kväll då temperaturen var mer anpassad för oss nordbor. Jag brukar inte ha problem att bada i ganska kallt vatten, men när jag gick i här kändes det som om någon stack knivar in i benen. Så oerhört kallt var vattnet. Konstigt efter den långvariga värmen i hela Sverige.

 
 
 
Trädgårdsmästare Simon Irvine på Läckö och Cecilia Adén, trädgårdsmästare på Djurgårdsförvaltningen i Stockholm.
 
 Kväll på Läckö Strand
 
 På återseende Läckö slott!

Örebro stadspark - sommarblommor

 
2018 
 
 
 
2016
 
 
 
2015
 
 
 
 2013
 
 
 
2012
 
 
 
2011
 
 
 
2010
 
 
 
2008
 
 

Örebro stadspark 2018

 

Mitt första fria år, vecka 29 - Extremvärme!

 Entrén till Rosendals slott på Djurgården
 
 Min Brommabalkong
 
 
 
  

16 juli – måndag

 

30,8 grader

 

Ännu en stekande het dag! Det går inte längre att äta frukost ute på Brommabalkongen. Det är för varmt! På TV4 Nyhetsmorgon har programledarna tydligen äntligen förstått att värmen och torkan är ett stort problem och de pratar nu inte bara om att sola, bada och grilla.

 

Över 30 grader varmt i Stockholm och egentligen borde jag väl suttit framför fläkten och läst en bok hela dagen, men jag tog en liten tur till Gamla Stans förmiddagssvala gränder, mest för att röra på mig en stund. Den heta luften dallrade mellan husen i stan och det iskalla vattnet jag hade med mig i flaskan, blev snart ljummet. Gamla Stan var ännu inte fylld av turister den här tiden på dagen, men jag led med de turistgrupper som trots allt dök upp i gränderna. Något perfekt guideväder var det verkligen inte. 

 

Som vanligt tittade jag in till Järnpojken vid Bollhustäppan, som idag var naken. Ingen huvudbonad och ingen halsduk. Som vanligt tog jag också mitt kaffe på Café Under kastanjen i kvarteret intill, där jag satt ute länge och njöt i skuggan under det stora trädet.

 

 

 Skeppar Olofs gränd i Gamla Stan

 

 

17 juli – tisdag

 

30,9 grader

 

Det brinner i skogar på många håll i Sverige och vattenbombplan från Italien och Frankrike är på väg till de drabbade områdena. Hettan är olidlig och slår alla andra tidigare rekord. Jag är glad att jag inte jobbar längre. Mitt första år som pensionär känns märkligt på grund av extremvädret och inget är sig likt i sommar-Stockholm. Fläkten går hela tiden hemma i Brommanästet och jag aktar mig för solen som bränner så starkt nu. Fortfarande inget regn i sikte i tiodagars prognosen och temperaturer runt 30 grader.

 

Jag hade planerat flera fotoprojekt i Stockholm den här sommaren, men har fått skjuta det på framtiden. Bland annat hade jag tänkt fota och skriva om Stockholms innerstads kyrkogårdar. Att fotografera trädgårdar och parken den här sommaren är inte intressant.

 

 

En lunch med min dotter inne i stan är alltid lika trevligt och jag klev in i en het tunnelbanevagn som tog mig till Odenplan. Min vanliga vandring är Drottninggatan ner. I Spökparken renoverades gräsmattorna så parken var avstängd, men arbetet ska tydligen vara klart nu i juli. Uppe i Tegnérlunden var det nästan tomt på folk och jag antar att man håller sig inne i den här galna värmen. Det ska bli över 30 grader i Stockholm i dag igen. Några enstaka personer låg på filtar i skuggan och i plaskdammen plaskade ett barn omkring.

 

Det är verkligen som att gå in i en secret garden mitt i city när man stiger in i Centralbadets trädgård. Den är så perfekt anlagd med den njurformade dammen och den vackra fontänen med Triton. Träden, buskarna och perennerna passar alldeles utmärkt här inne och det blir till en lummig, lite hemlig trädgård, dit man kan gå när stressen i city blir för stor. För den här trädgården ligger verkligen mitt i city, som en oas.

 

Som vanligt var det grönt och frodigt på grund av att all grönska här bevattnas ständigt antar jag och det känns som om trädgården inte bryr sig om torkkatastrofen utanför. Skugga finns det gott om här där alla trädkronor bildar ett tag över trädgården. Jag satt en stund på en bänk och bara njöt av svalkan och den mycket vackra platsen.

 

Vandrade vidare genom Brunkebergstunneln bort mot Humlegården där Linnéplanteringen ännu en gång gjorde mig besviken. Jag får sluta att gå hit helt enkelt!

Just nu blommar ingenting i den stora runda planteringen runt vår blomsterkung och det är i sig lite märkligt. Borde det inte blomma något nu när turisterna besöker vår stad? Och varför är planteringen fortfarande full av ogräs? Jag förstår tanken med att plantera stäppsalvia i en ring runt hela planteringen, men det räcker inte. Första åren efter det att planteringen nyplanterades tyckte jag om den här ängslika rabatten, men jag tycker att en sådan här framträdande plats borde ha en mer ordnad struktur. Inte strikt uppdelade växter, men någon slags idé, både vad gäller utformning men även en tanke när växterna ska blomma. Jag låter den här platsen få vara ifred från mig nu i år och hoppas att den här vackra platsen runt vår världsberömda blomsterkung, ska få blomma vackert framöver, Det är han värd vår käre Linné!

 

 

 

18 juli - onsdag

 

30,6 grader

 

Vaknade ute på Blockhusudden och det fläktade skönt in från sjön. Ostliga vindar! Ingen förändring i vädret. Över 30 grader och knastertorrt. Det brinner fortfarande i skogarna över stora delar av Sverige och de som får lämna sina hem  måste känna sig som om de befinner sig i en skräckfilm. De fyra italienska och franska vattenbomplanen ska stanna i 8 dagar är det sagt, men det blir nog längre. Inget regn i sikte. Det är skrämmande att läsa SMHI:s tiodagarsprognos, som bara visar sol och 30 grader. Många träd fäller sina löv och det känns höstlikt, trots den intensiva hettan. 

 

På morgonen gick Cecilia och jag i snabb takt - utan Lexus -  till Rosendals slott och Rosendalsterrrassen för att titta till de vackra sommarblomsplanteringarna som Cecilia skapat och som hon inte sett på en vecka. Mycket vackert har hon komponerat genom åren, men årets sommarblomsplantering i Rosendals slottspark måste vara det vackraste hon gjort! Allt så mycket fint ut och slottsparken är som sagt vackrare än någonsin. Vi fotograferade i det besvärliga ljuset och jag tänkte vänta in bättre fotoväder för att ta bilder och skriva mer om årets sommarblommor här framöver. Vid de här två trädgårdarna vattnas allting, även gräsmattorna och det kändes mycket märkligt att gå på grönt friskt och mjukt gräs igen, så som det normalt ser ut i Sverige på somrarna. Utanför bevattnings området är marken bränd av solen och det ser verkligen skrämmande ut. 

 

Vi gick tillbaka i hettan och valde skogen mitt inne på Djurgården, sista biten vinglade jag nästan av den tryckande värmen. Resten av dagen vilade vi i skuggan i trädgården och njöt av den fläktande vinden som lurade hettan. Lyssnade på Sommar i P1. Båtar låg stilla ute på sjön och folk badade överallt. De enda blommor som syns längs stränderna är renfana, röllika och tistlar. Trots katastrofvädret, så måste jag erkänna att kvällarna är ljuvliga. Temperaturen understiger inte 20 grader på nätterna. Jag känner inte igen mitt Sverige i år. 

 

 
 
Trädgårdsmästare Cecilia sitter på slottstrappan.
 
Rosendals slottsträdgård
 
 Rosendalsterrassen
 

 

19 juli - torsdag

 

28,9 grader

 

Jag väcktes av Lexus klockan sex, men inte för att han ville gå ut, utan mer för att bara väcka mig. Sedan somnade han hos sin matte igen! Det var ingen idé att somna om så jag tog med mig frukosten ut på altanen och den här morgonen låg vattnet helt stilla. 24 grader tidigt på morgonen och det är en omöjlighet att vistas i solen. Läste om bränderna som härjar på cirka 40 olika platser i landet. de värsta bränderna härjar i Gävleborgs län, Dalarna och Jämtlands län. 

 

Jag lever mig in i Cecilias semester nu och känner mig ledig. Tillvaron är lugn och kravlös med lagom vila, blandat med korta utflykter. På förmiddagen åkte vi ut till Färingsö. C ville visa mig en mysig thairestaurang som ligger mitt ute på landet och det var verkligen ett ställe i min smak. Det lugna läget, den enkla men trevliga uteserveringen i lite Thailändsk stil, en fin liten gårdsbutik, försäljning i mindre skala av växter och så den gudomliga maten!  Vi hade en riktig skön stund och av någon anledning skymdes solen av moln just under vårt besök.

 

Under resan till och från Juntas restaurang var faktiskt ganska skrämmande. Björkarnas gula blad faller av och och väldigt många andra träd tappat löven och ser döda ut. Det kändes som att åka genom ett område som drabbats av något typ av katastrof och så är det kanske också. Läget blir allt allvarligare för varje dag och väderprognoserna lovar fortsatt sol och hetta.

 

Hundratals starar flyger från ek till bok och måste väl vara ute efter ollon?

 

 

Juntras Grönt
 
Lexus hänger med oss på altanen och lyssnar på Sommar i P1
 
 Cecilias stora blomsterlådor svämmar över allt mer av allt det vackra!
 
 Rosen 'Ghislaine de Féligonde' 

 

20 juli - fredag

 

29,9 grader

 

Morgonhetta. Frukost i 25 grader. 56 bränder härjar i landet. Det är skrämmande!

 

Vi for till Ulriksdals slottspark, hämtade upp min dotter i stan och hennes halvsyster i Solna. Vi försöker göra en kort utflykt varje dag trots hettan och sedan med gott samvete hänga i skuggan på altanen och lyssna på Sommar i P1. Idag Ulf Lundells sommarprat från 2007 och Monika Ahlbergs från 2014. I slottsparken ville vi se planteringarna inne i de gamla boskéerna från 1700-talet, som i år inte var lika vackra som under de senaste åren, men vi hade en trevlig stund och åt lunch vid Slottscaféet i skuggan under ett stort parasoll. 

 

Denna galna sommar då skogar brinner, naturen flämtar och träden fäller sina löv, tillbringar jag största delen av min tid på Blockhusudden på Djurgården, i ett gammalt charmigt hus från 1800-talet, vid öns östra strand. Utsikten är fantastisk och jag kommer aldrig att se mig mätt på inloppet från skärgården in mot staden. Det är så rogivande att höra vågorna bryta mot stranden och det är till och med lugnande att höra måsarna skräna ute på Fjäderholmarna och vid Engsholmen. Värme sent in på kvällen är ovanligt i vårt land och det känns nästan fel att gå och lägga sig. Lexus vill verkligen inte gå in när det är dags att sova, utan tittar undrade på oss när vi gör oss klara att avsluta kvällen på altanen.

 

Vi gjorde ett hastigt besök i Tessinparken som med sina 4000 rosor så prydlig ut, rensat och fint i planteringarna. Synd bara att det inte finns tid att klippa överblommade rosor så att de kan remontera. Gångarna hade fått nytt grus och även om det var ett för tjockt lager som var svårt att gå på, såg det fint ut!

 

På kvällen var det dags för vår powerwalk, som vi tänkt ska bli kvällsrutin. Vi gick saltsjösidan bort mot Biskopsudden och upp mot Rosendals slott för att ännu en gång den här veckan se Cecilias sommarblomsplanteringarna. Ljuset var vackert och lugnt och jag tog en hel del bilder. Jag vet ingen annanstans i Stockholm där man kan se denna prakt av sommarblommor. Behagliga och harmoniska färger och ett mycket bra val av blommor, gör den här platsen till ett litet blomsterparadis här på Djurgården!

 

 

 Ulriksdals slottspark
 
 Igelbäcken i Ulriksdals slottspark
 
Hårlemans boskéer i Ulriksdals slottspark
 
 Afrikas blå lilja i Ulriksdals slottspark
 
 Tessinparkens 4000 rosor

 

 

21 juli - lördag

 

27,0 grader

 

Det var något som var annorlunda den här morgonen. Något som inte stämde! När jag öppnade altandörren såg jag att 0,6 mm regn hade vräkt ner över trädgården och marken var våt...i en kvart! Men morgonen fortsatte att vara mulen och vi kunde äntligen gå en längre promenad med Lexus. När vi vilade på bänken vid Isbladskärret sjöng en Gärdsmyg sin vackra sång för oss i den annars så tysta naturen. 

 

Vi vilar i värmen. Hänger på altanen och fortsätter att lyssna på äldre sommarprogram, idag letade vi fram ett  sommarprat från 2003 med Lasse Krantz, som börjar med att berätta om hur han blev besatt av trädgård och odling. Jag låg och såg med kisande ögon hur en gammal träsegelbåt utanför tomten förflyttade sig stilla fram på det blanka vattnet. Måsarna är lika energiska som vanligt och svanparet som endast fick en unge i år, glider fram längs stränderna. Ute på grynnan sitter några skarvar och torkar sina vingarna. Jag har bytt eftermiddagskaffet mot eftermiddagsvatten. Vi dricker så mycket vatten som vi behöver och anstränger oss så lite som möjligt. Tillvaron just nu är en enda längtan efter regn och att den svala kvällen ska komma!

 

Tyvärr så nås vi hela tiden av nyheter om skogsbränderna. Nu idag drog ett blixtbälte in över norra Sverige med 3400 blixtnedslag på en timma och nya bränder startade. Det känns om en ond makt har satt sina klor i landet där nu 68 skogsbränder härjar. När ska detta få sitt slut? När kommer det räddande regnet? 

 

 

 

22 juli - söndag

 

26,1 grader

 

Jo då, hettan fortsätter och skogsbränderna sprider sig och blir fler för varje dag och i väderprognoserna syns inte en droppe regn!

 

Jag älskar verkligen att besöka trädgårdar och finns det ett café i närheten blir det såklart ett extra plus. I den här tropiska hettan på över 30 grader under dagarna, har vi den här veckan gjort flera utflykter på förmiddagarna, för att på eftermiddagarna hänga i skuggan på altanen och halvsovande lyssna på sommarprogram. En mycket behaglig tillvaro. Vi hade planerat en utflykt mot Upplands Väsby idag och jag tänkte att jag nog inte orkade fara iväg igen, men Cecilia övertalade mig och vi tog med oss Lexus och åkte i en kall bil ut mot UVB. 

 

The nut house

 

Första stopp var trädgårdscaféet The nut house som ligger vid Torsåkers slott i Upplands Väsby. En stillsam plats med café, gårdsbutik och försäljning av växter. På hemsidan kan man läsa ´´Med anor från svunnen tid bygger vi sedan 2005 igen upp en grönskande oas för dagens trädgårdsälskare och dig som söker ro och en vacker miljö´´  Vi njöt av en räkmacka i skuggan av ett fruktträd, innan vi fortsatte till Sanda Cottage som ligger 7 minuters bilväg från The nut house!

 

Sanda Cottage

 

Det är Stefan Jösse Jonsson och Veronica Axelsson som bor här i Upplands Väsby, 23 km norr om Stockholm. Här har de skapat ett litet trädgårdsparadis på drygt 1000 kvm. Det är 10 år sedan de flyttade hit och då bestod trädgården av gräsmatta. De här duktiga människorna har sedan skapat en mycket vacker trädgård med många olika rum och där man hela tiden överraskas av något man passerar. Här kan man inte överblicka hela trädgården med en blick, utan man vandrar ut och in i fantastiska trädgårdsrum. Idag hade de öppet hus och vi passade på att besöka deras Sanda Cottage, vilket flera andra också gjorde. Vi hittade ett trädgårdsrum intill ett litet tomatväxthus, där vi fikade i skuggan.

 

Vi blev verkligen imponerade av den här trädgården som inte liknar någon annan jag sett. Det syns och märks att de skapat den här platsen med mycket kunskap och kärlek. Tack för att vi fick besöka er och tack Cissi för att du övertalade mig att åka på utflykt den här söndagen!

 

 

 
The nut house i Upplands Väsby
 
 
Stefan Jösse Jonsson och Veronica Axelsson i Sanda Cottage
 
 Sanda Cottage garden är en fantastisk trädgård i Upplands Väsby
 
 Lexus och jag vilar i Sanda Cottage!
 
På eftermiddagen åkte jag hem till Brommanästet och på kvällen fortsatte vi att powerwalka, Cecilia på Djurgården och jag i Bromma. Det blev en snabb tur på 45 minuter längs stranden och upp i Traneberg. Jag gick förbi restauranerna Sjöpaviljongen, Miami Strand, Kullens Bar & Kök och Minnebergs krog som ligger hemma på min gata. Det var fullsatta uteserveringar och det åts och dracks...och jag powerwalkade!
 
 

Mitt första fria år, vecka 28 - Lexus och jag är gräsänklingar!

Lässtund
 
Kväll på altanen!
 
Natt på Blockhusudden!
 
 
 

9 juli – måndag

 

Jag befinner mig hemma i Brommanästet några dagar och har idag skrivit om Italienresan och redigerat bilder till några blogginlägg.

 

Ganska ofta vandrar jag runt Kungsholmen, eftersom det är min närmaste innerstads-ö, det är bara att kliva över Tranebergsbron för att börja rundvandringen. Den här gången valde jag att kvällsvandra runt ön. Under mina dagsvandringar brukar det vara ganska glest med folk längs strandpromenaden, men ikväll var det en strid ström av kvällsvandrare. Hornsbergs strands bryggor var fyllda av folk och likaså vid alla restauranger och caféer som under de senaste åren etablerat sig här vid det nya bostadsområdets strandgata.

 

I vanliga fall trivs jag bäst när det är lite folk omkring mig under mina vandringar, men ikväll det var ganska trevligt att se stockholmare och turister ute i den här vackra sommarkvällen. Det blev knappt någon fotografering alls, vilket på sätt och vis var skönt. Allt som jag upplever behöver ju inte sparas på fotografier och lite fototrött har jag väl rätt att bli emellanåt. Några få bilder tog jag trots allt. De flesta bilder i det här blogginlägget är tagna med mobilkameran, vilket inte var tanken, med det blev så!

 

Vid Hornsbergs strandpark solade folk på filtar och i solstolar, trots att klockan var halv åtta och det var en riktigt skön stämning här på Kungsholmens västra strand. Den svåra torkan gör att växtligheten ser ut att kämpa för att behålla sin grönska och vilda örter har svårt att blomma i den brända marken. Ett litet bestånd av rallarros, eller mjölkört som den också heter, växte dock på kajen nedanför Sankt Eriksbron och några tuffa röllekor blommade i gatstenen. Jag hörde just att röllikans blad är bra att gnugga på myggbett. Det ska tydligen genast sluta klia. 

 

Borta vid Stadshuset finns Café Eldkvarn som ligger just vid kajen, där satte jag mig i en solstol med en mjukglass och såg båtar av alla slag passera ute på Riddarfjärden när solen var på väg ner borta i väster. Snart blir kvällarna mörka igen och även om jag brukar säga att det är skönt med ljumma, mörka augustikvällar, när man kan sitta ute långt in på natten med tända stearinljus, så får jag nästan lite panik över att de ljusa sommarkvällarna och nätterna snart är över för i år.

 

Längs hela Norr Mälarstrand kvällsvandrade folk och när två luftballonger plötsligt dök upp över Riddarfjärden, riktades väldigt många mobilkameror mot de ljudlösa farkosterna, som med bra fart gled fram mot Västerbron. Sista delen av min vandring klättrade jag i Fredhälls krävande klippor och även där satt folk och njöt av den ljusa sommarkvällen.

 

Jag startade min vandring klockan 19 hemifrån Traneberg och klockan var nästan 22 när jag klev in i Brommanästet igen. Det blev en mycket skön vandring som förhoppningsvis skulle få mig att sova bättre än jag gjort den senaste tiden. Kvällsvandringar kanske ska bli något nytt för mig nu framöver.

 

  

 Min Brommabalkong
 
 Lycka är att se en öppen träbåt med tändkulemotor, som här i Klara sjö.
 
Västerbron
 
 Fredhällsklipporna
 

 

10 juli - tisdag

 

 

En stilla morgon. Frukost på en solig balkong. Vilat. Läst. Skrivit.

 

Jag tog tvärbanan till Liljeholmen, därifrån tunnelbana till Hornstull. Vandrade genom badplatsen med solande människor i Tanto och tänkte att Söders egen playa blivit riktigt fin. Längs hela Årstaviken solade och badade folk i värmen. Jag hade tänkt klättra runt bland kolonilotterna i den branta slänten för att fotografera växter, men i hettan orkade jag inte, utan gick bort till strandrestaurangen Skrovet i stället och tog en öl. Så kan det gå...

 

 

11 juli – onsdag

 

Cecilia, Lexus och jag åkte till Vaxholm för att äta lunch på Hembygdsföreningens café. Detta härliga ställe vid hamnen. Gott var det!

 

Det är fortsatt varmt och torrt och inget regn i sikte.

 

 
 
 En välkomnande entré i Vaxholm.
 
 Hembygdsföreingens café
 
 Torget i Vaxholm
 
 
 
12 juli - torsdag
 
Cecilia tog sina tonårsbarn och drog till Småland för att hälsa på vänner. Lexus och jag blir själva på udden i fyra dagar. Gräsänklingar! Det ska nog gå bra, vi är ju bästa kompisar och i morgon kommer min dotter på besök. Efter en klar och varm morgon drog en del moln in över Blockhusudden och vi tyckte båda två att det var riktigt skönt. Jag läste och min fina vackra vän Lexus sov intill. Nedanför tomten sköljde vågorna upp mot stranden. Ständigt dessa vaggande vågor! 
 
 
Visst går tankarna ibland till min ersättare i Engsholms slottspark, till nya slottsträdgårdsmästaren Bruno, som fick ett första år i parken med extremtorka. Jag vet faktiskt inte hur det går för honom, men jag är övertygad att han tar hand om ´´min´´ gamla park på bästa sätt. Han lär få vattna en hel del denna sommar, på ön där det brukar bli bevattningsförbud under torra somrar. Han slipper i varje fall rensa så mycket ogräs i torkan. Klippa gräs behöver han heller inte tänka på. Ett av de jobb som tog mest tid i anspråk under min arbetstid, var att bekämpa ogräs på grus- och plattgångar. I år lär väl det inte vara något stort problem. Jag hade en plan att besöka parken i sommar, men jag väntar nog till nästa år i stället.
 
Lexus och jag har haft en mycket skön dag, med lagom vila, vandringar, lässtunder och fika. 
 
 
 
 
Vad äter du på Husse/Hasse?
 
 Chokladblomman i Cecilias planteringar
 
 
 
 
 
13 juli - fredag
 
Om igen - torkan är mycket svår den här sommaren och jag lider verkligen med bönderna som ser grödorna torka, de som har djur att utfordra nu när det är ont om hö och jag lider även med alla växter som kämpar för sin överlevnad,
 
Jenny Alversjö, programledare i TV4 morgon, kvittrade när meteorologen läst färdigt prognosen och önskade att det här vädret ska hålla i sig heeela sommaren. Att hon nu tydligen bara tänkte på att sola och bada, fick tittare över hela landet att reagera, eftersom torkan är ett mycket stort problem och jag antar att många bönder inte kvittrade lika glatt som Jenny.
 
Lexus tycker inte om värmen och vi försöker hitta de svalaste platserna att vistas på. Korta promenader och alltid nära till vatten att dricka. 
 
Jag är kluven till den här sommarens väder och visst njuter jag också av sol och värme mitt i allt detta besvärliga. Vi kan ju ändå inte göra något åt vädret. Kvällen var som vanligt den här sommaren, helt ljuvlig. Min dotter kom på besök och vi satt länge ute i den vackra kvällen och lyssnade på ett sommarprogram. Men - jag vill ha massor av regn nu!
 
 
 
14 juli - lördag
 
Lyssnade på P1:s naturmorgon ute i trädgården till morgonkaffet. 20 grader redan klockan sex, vattnet låg helt stilla och måsfåglarna skränade ute vid Fjäderholmarna. En helt fantastisk sommarmorgon mitt i torkeländet. I programmet berättade en botaniker att vissa vilda blommor inte ens bryr sig om att blomma under en sådan här torr sommar och jag tycker faktiskt att det är ovanligt få högsommarblommor i år i Stockholmsområdet. Längs stränderna på Djurgården blommar i varje fall mjölkört, fibblor, renfana, röllika och vänderot, alla dessa växter är kända för att klara torka.
 
Putsade ligusterhäcken och fick en svärm getingar efter mig, som tur var blev det endast ett stick i handen. Jag visste inte att jag kunde springa så otroligt fort nu för tiden! 
 
Vi gick bort till Blockhusporten och köpte glass. Lexus fick vanilj.
 
 
Jag satt på altanen långt in på kvällen. Lyssnade på Cat Stevens och Genesis och tänkte att jag nog hade alldeles för mesig musiksmak på 70 och 80-talet. Jag borde jag väl i stället ha lyssnat på coola, arga rebeller med politiska budskap, i stället för dessa kärlekssånger!. Men av någon anledning blev det så här! Nu för tiden försvinner jag mest in i klassisk musik i stället och Uffe Lundells låtar kommer självklart alltid att spelas hos mig.
 
 
 
 Kvilleeken/Rumskullaeken 13 juli 2018 - foto Cecilia Adén
 
 
Cecilia åkte med sina barn till Småland i veckan och bodde då nära Rumskulla. Just nu i veckan hade flera tidningar artiklar om att det troligen är sista sommaren som Rumskullaeken, eller Kvilleeken som den egentligen heter, lever. Det är nu endast någon gren som grönskar och trädet får knappast hjälp av den här torra sommaren för att hålla fast vid livet. Själv besökte jag den mäktiga eken 2010 då hela kronan fortfarande grönskade. Det var verkligen en nästan religiös känsla när jag mötte den här tusenåriga eken som grodde när kristendomen just fått fäste i vårt land. Se mitt gamla inlägg här!
 
Så bra att Cecilia fick se eken i liv och att jag fick ta del av hennes bilder!
 
 
 
 
15 juli - söndag
 
Så svårt att sova i värmen. Gick upp klockan tre för att se himlen färgas i öster. Fram på dagen gömde vi oss i skuggan, Lexus har sin kylfilt som han ligger på. Jag borde ha en sådan madrass i sängen. 
 
Så kom då Lexus Matte Cecilia hem på eftermiddagen och ordningen blev återställd på udden, men vi har haft så fina dagar och jag tycker bara mer och mer om den lilla ljuvliga hunden!
 
Väderprognosen visar temperaturer på 32 grader de kommande dagarna och fortfarande inget regn i sikte. Nu får jag snart börja använda ordet katastrof vad gäller torkan. Det brinner på flera håll i Sverige och SMHI har utfärdat en klass 2 varning med anledning av värmen. 
 
Grattis Frankrike till VM-Guld i detta konstiga VM. Alla mina favoritlag försvann tidigt. Nu blir det lite fotbolls-paus innan ligorna drar igång!
 
 

San Michele - Capri

 
 
 
Länge har jag längtat till Capri och under senare år har även längtan just till Axel Munthes San Michele i byn Anacapri varit stark. Så det blev en högtidlig vandring på den smala gränden Viale Axel Munthe fram mot entrén. En svensk flagga vajade när vi kom fram och han kunde inte valt en vackrare plats som bostad den gode Axel.
 
När jag skriver detta läser jag hans bok - Boken om San Michele - där berättar han att han första gången besökte ön som 19 åring år 1876 och blev redan då förälskad i platsen. 1888 flyttade han till ön och var då sysselsatt med sin läkarpraktik. Historien om Axel Munthe är lång och spännande och jag tänker inte ge mig in i allt som hände i hans liv på Capri. Vill man veta mer kan man läsa hans bok, eller studera Wikipedia här!
Ju längre in i boken jag kommer, desto mer tycker jag om Axel Munthe och hans tankar. 
 
Det var nästan en religiös känsla att vandra genom den långa pelar-pergolan fram, där blåregn och vinterjasmin fyllde pergolans tak och jag tänkte att jag nog skulle vilja besöka den här fantastiska platsen även när blåregnet blommade. Pergolan stod klar år 1900. I slutet av pergolan öppnade sig den nästan overkliga utsikten med hamnen långt där nere och längre bort anande man Neapelbukten med Neapel, Sorrento och vulkanen Vesuvius.
 
Jag brukar försöka notera det mesta som växer i trädgårdar som jag besöker, men om jag ska vara ärlig på blev jag så besatt av den hänförande utsikten, att växterna denna gång kom i andra hand. Men vi kom hit i hortensiablomningen och agapanthus blommade längs pergolagången. I den här magiska trädgården växer också bland annat paraplypinje, cypresser, kamelior, azaleor, blåregn, rosor, myrten, ginst och jättepalmlilja.
 
Det här platsen bevarar jag bland mina finaste trädgårdsminnen!
 
 
 
 
 
 
På San Micheles hemsida kan man läsa det här om trädgården:
 

Man kan finna flera paralleller till Villa San Michele. Munthes egen villa, Stengården, ( idag kallad Hildasholm) i Leksand  kan med sin tydliga förankring i det nationella betraktas som en kontrast till det italienska hemmet. De brittiska influenserna syns förvisso även här, men trädgården ordnas inte av Axel Munthe utan av hans engelska hustru Hilda Pennington Mellor.

 

 Victorias villa Solliden på Öland gjordes delvis som en replik av Villa San Michele. Man känner till exempel igen en del fönster och mosaikarbeten. Närmast huset gjordes en pergola och en terrass med trappor vilka klart alluderar på Caprivillans trädgård och som utgör den förmedlande länken till omgivningarna. Trädgården i övrigt har dock inte mycket gemensamt med  förebilden.

 

En mer fruktbar jämförelse är skulptören Carl Milles hem Millesgården på Lidingö utanför Stockholm. Millesgården tillkom delvis samtidigt som Villa San Michele. En av Carl Milles drivkrafter var, förutom att ordna en utställningsplats för de egna verken, att skapa en italiensinspirerad miljö. Milles besökte Italien åtskilliga gånger, men hade förmodligen inte varit på Capri när han började planera sitt hem. Han kan ändå ha känt till Villa San Michele, som ju var en stor sevärdhet redan under 1900-talets första decennier. Långt senare uttryckte han också sin beundran för Villa San Micheles pergola.

 

Det finns en del likheter mellan villornas ägare, båda hävdade till exempel att de varit sin egen arkitekt och båda strävade efter att mytologisera sitt liv och sitt hem.

 

En annan parallell är poeten Gabriele D’Annunzios villa Vittoriale vid Gardasjön i norra Italien, och som uppfördes under 1920- och 1930-talen. Här finns bland annat samma storslagenhet och dramatiska läge.

 
 
Axel Munthe
 
 

Capri - mina drömmars ö

 
 

28 juni - torsdag

 

Ännu en gång stod vi packade i en buss som strök den höga bergskanten på Amalfis fantastiska kust, där vi vistats några dagar. Den här gången blev resan kort eftersom vi endast skulle till grannbyn Positano, för att därifrån ta färjan över till Capri.

När jag 1972 köpte min första bil, en Ford Capri -69, bestämde jag mig för att någon gång besöka den italienska ön. Dels för att jag tyckte så mycket om min bil, men även för att ön såg så fantastiskt vacker ut. Jag har varit på väg några gånger i mitt liv, men först nu, 64 år gammal, fick jag äntligen se mina drömmars ö tillsammans med min kära dotter. När vi kom in i den livliga hamnen visste vi först inte riktigt hur vi skulle ta oss till hotellet som låg uppe i byn Capri. Vi blev visade till en linbana som gick upp till den högt belägna platsen. Kön var lång i värmen och hela hamnen var fylld av turister.

 

Väl uppe i Capri by drog vi våra skramlande väskor genom den lilla mysiga byn och trots trängseln på gatorna såg vi genast att det var mycket trivsamt här. Atmosfären var skön, ingen biltrafik alls, endast små smala, eldrivna ´´lastmopeder´´ for fram och tillbaka med turisternas väskor eller med transporter till butikerna. Vi hittade vårt hotell La resindenza som låg på motsatta sidan staden från linbanan räknat och där var gatorna inte alls lika fyllda av folk. Jag som nog hade trott att min dotter hade bokat ett litet enkelt hotell, blev förvånad när vi klev in i den enorma foajén, varifrån man såg polen och solplatsen. Min dotter har verkligen en förmåga att hitta fantastiska platser att bo på och vi kände direkt att det här skulle bli bra.

 

Vi åt en enkel lunch på grannhotellet Floras terrass och utsikten var där lika fantastiskt som från vårt hotell. Bougainvillea klättrade längs murarna och de höga bergen omslöt platsen där vita hus hängde i de branta sluttningarna. Vi gick genom en trädgård ner till hotell Luna som låg just intill branten och långt där nere på vattnet låg mängder av lyxiga båtar ankrade. Det var verkligen en syn som jag aldrig kommer att glömma, inte för att jag på något sätt uppskattar det som är lyxigt, men det var verkligen storslaget och de fantastiska Faraglioni klipporna ger karaktär åt hela den här sidan av ön. En av klipporna har en port som båtar kan passera genom.

 

Överallt nerium, bougainvillea och blyblommor och vi besökte även Girardino Augusto, en liten trädgård där jag knappt minns växterna, eftersom utsikten var så makalös! Hur många gånger har jag hittills nämnt ´´utsikt´´ under den här resan? Vi kände båda två att Capri skulle bli en favoritplats bland alla platser vi besökt.

 

Jo visst är det mycket folk så här års på Capri, men i den delen där vi bodde märktes det inte så mycket och eftersom väldigt många besökare är dagsturister på ön, så var kvällarna och morgnarna lugna. När jag under vistelsen på Capri vandrade med min kamera tidigt på morgnarna, mötte jag knappt några människor!

 

 

 

29 juni - fredag

 

Efter frukostbuffén i den stora matsalen tog vi bussen upp till Anacapri som är öns andra stad och som ligger ännu högre upp i bergen. Huvudmålet idag var att besöka den berömda trädgården San Michele, som anlades i slutet av 1800-talet av den svenska läkaren Axel Munthe. Axel Munthe blev berömd av olika anledningar, bland annat för sin kärlekshistoria med kronprinsessan och senare drottning Victoria, Gustav V:s hustru. Det började med att han var livmedikus åt Victoria! Mer om den här platsen i ett senare blogginlägg. Bussen slingrade sig högt upp mot Anacapri och om vägen var smal på Amalfikusten, så var den rena motorvägen jämfört med den här ´´stigen´´ där varje möte var rena dödsfällan.

 

Vi gick in i gränden som hette Viale Axel Munthe och nådde till slut fram till platsen som jag längtat efter att få se. Jag hade läst att Kristina Kappelin förra året blivit ny intendent och VD för  ´´svenska´´  San Michele och egentligen skulle vi väl ha försökt träffa henne under vårt besök, men platsens skönhet gjorde att jag glömde allt annat än den galet vackra utsikten, trädgårdens långa pergola, etager med mängder av växter och där hortensiorna nu blommade som bäst. Många fantastiska trädgårdar har jag sett i Italien och i övriga Europa, men ingen med den här storslagna utsikten som fullständigt tog andan ur mig. Vi handlade i butiken och jag köpte äntligen Axel Munthes bok ´´Boken om San Michele´´ och även en vacker plansch. När jag senare läste boken förstår jag vilken speciell person han var och jag tycker om många av hans tankar om livet.

 

Väl ´´hemma´´ i Capri by,  vandrade vi runt på små trevligt slingrande gator och gränder som innehöll både lyxiga klädbutiker, enkla turistbutiker, caféer och restauranger och på vissa håll klättrade bougainvillea och klädde in hela hus.

 

Utefter en smal och fantastisk promenadväg växte enormt stora bougainvillea som klättrade längs en lång mur och jag som förr har haft lite svårt för denna pråliga växt, blev helt såld av den här galna prakten.

 

 
 Vår gata där hotellet låg

 

 

30 juni - lördag

 

Vaknade tidigt och begav mig upp i bergen med min kamera. Vandrade uppför branta trappor och slingrade vägar bland bostadshus och trädgårdar som hängde i sluttningarna. Jag nådde mitt mål till Restaurant Le Grottelle och jag måste ännu en gång nämna utsikten. Fantastisk! Självklart var restaurangen stängd så här tidigt på morgonen, men det var fint att få se platsen som några Facebookvänner talat om. Det starka solljuset under hela resan gjorde det inte lätt att ta bra bilder, men självklart njöt jag av solen och värmen!

 

Det blev en helt fantastisk dag på en fantastisk plats. Inga inplanerade besök, endast vila vid polen, med boken och solen. Under morgonvandringen såg jag ett café uppe i bergen som jag under dagen klättrade upp till i den tryckande värmen. Med gott kaffe satt jag där länge och njöt av lugnet och tystnaden. Att slippa biltrafik är något som jag uppskattade mycket och jag kände verkligen att jag gick ner i varv under vår vistelse på Capri. Min dotter var helt övertygad att hon kommer att återvända till den vackra ön. Själv är jag glad att äntligen fått uppleva en tid här.

 

På kvällen såg vi två matcher i fotbolls-VM och vi vände TV:n ut mot vårt rums terrass där vi satt och såg Messis Argentina försvinna ut ur VM i åttondelsfinalen mot Frankrike.

 

 

1 juli - söndag

 

Det var dags att checka ut från Capri och bege oss över till Neapel igen. Vi klev på båten som av någon anledning låg länge kvar i hamnbassängen, trots att den lagt ut från kajen. Plötsligt började dramatiska händelser att ske. Båten drev mot andra stora passagerarbåtar och det verkade som om den inte gick att styra. Besättningen kom plötsligt springande och skrek att alla passagerare skulle gå över till ena sidan och sedan kom plötsligt en stor båts för in mot en fönsterruta som spräcktes och det blev fullkomlig kaos och alla ville ut på däck. Vi befann oss mitt i dramat och visste inte vad som skulle ske, om båten skulle välta i hamnen eller om vi skulle krossas mot kajen. Så äntligen verkade det som om båten kom loss, som om den hade fastnat på någon vajer eller liknande. Besättningen applåderade och sa att allting var lugnt. Båten vände utåt och satte fart mot Neapel. Skärrade satt vi under färden mot fastlandet och det kändes skönt att få kliva av denna sargade farkost.

 

Neapel är som sagt Italiens tredje största stad och jag har alltid sett platsen som ganska hotfull, eftersom ryktet inte varit det bästa. Organiserad brottslighet och korruption var vardagsmat här och många boende emigrerade till norra Italien och Västeuropa. Men under 1990-talet började korruptionen bekämpas och staden fick ett ekonomiskt uppsving, som Wikipedia skriver. Neapel har varit med om många dramatiska händelser i historien och drabbades 1980 av en jordbävning då 2914 människor miste livet och 1944 hade Vesuvius sitt senaste utbrott!

 

 

Vi bodde på ett mycket fräscht Bed & Breakfast – Napoli Tree - nära stadsdelen Chiaia utefter stranden och här kändes det verkligen inte hotfullt på något sätt, tvärtom var det en riktigt trevlig del av Neapel. Här låg mängder av restauranger med uteserveringar med storslagen utsikten över stranden, upp mot stadens branter och bort mot vulkanen Vesuvius. Det blev ännu en pizza här i pizzans födelsestad och självklart italiensk gott vin!

 

Morgonen efter, när vi var på väg med taxi till flygplatsen, såg vi även den ruffiga delen av staden, med byggnader i mycket dåligt skick och jag är verkligen glad att vi fick en fin sista kväll i den lugnare delen av staden.

 

Det här var ännu en fantastisk resa, planerad av min dotter! Tack så mycket!!!

 

 

 
Blyblomma
 
Ett gammalt blåregn
 
 Så här såg ´´gatorna´´ ut uppe i bergen.
 
Vila och njuta
 
Idag hade Sfinxen hårnät...
 
Så fick jag äntligen se mina drömmars ö Capri och fantastiska San Michele!
 
San Micheles pelargång
 
San Micheles café
 
 Jag vilar på en bänk i Anacapri
 
 Farväl Capri! Vem vet, vi kanske ses igen!
 

Amalfikusten

 Positano 
 
 
25 juni - måndag
 

Vi landade sent i Neapel. Fångade en taxi utanför flygplatsen och Formula 1-färden på vägar, gator och smala gränder till hotellet, kommer jag sent att glömma. Eftersom jag aldrig varit i Neapel hade jag gjort mig en bild av hur det skulle se ut här i Italiens tredje största stad. Bilden stämde ganska bra när taxin stannade utanför vårt Bed & Breakfast som vi bokat eftersom det låg nära tågstationen, varifrån vi skulle åka vidare på morgonen efter. En ruffig bakgata och det kändes nästan lite hotfullt när vi ringde på dörren i den smala, smutsiga och slitna gränden. Men väl inne möttes vi att ett mycket fräscht helt nyrenoverat rum och en trevlig italienare.

 

Vårt hotell Pellegrino i Praiano
 

 

26 juni - tisdag

 

På morgonen tog vi tåget till Sorrento och därifrån buss vidare till Praiano. Om taxiresan i Neapel var dramatisk, så var den här bussresan ett steg värre. På den slingrande vägen där vi hela tiden strök kanten till de högra branterna, mötte vi bilar och bussar och jag förstår inte att vi lyckades undvika krockar. En liten touch från en mötande buss och vi hade fallit ner för stupet.

 

Amalfikusten kallas ibland för världens vackraste kuststräcka och väg 163 var verkligen något av det häftigaste jag upplevt. Utsikten var nästan overklig och trots trängseln i bussen så njöt jag fullt ut! Långt där nere fanns små stränder, grottor och byar som hängde utefter klipporna. Vårt hotell i Praiano var beläget fantastiskt vackert, med en bedårande utsikt över havet. Hela hotellet var inbäddat av bougainvillea och vi blev bjudna på välkomstdrink och bröd högst uppe på terrassen. Hotell Pellegrino är ett litet familjärt hotell där ägaren verkligen tar hand om sina gäster. Vårt vackra rum hade en stor fin balkong en bedårande havsutsikt.

 

På eftermiddagen fick vi skjuts av hotellägaren ner till grannbyn Positano, som ligger just intill och som är en av Amalfikustens mest kända och vackra platser, där husen ser ut att klättra på varandra i den branta bergssluttningen. Många gånger har jag beundrat bilder från den här platsen och nu var vi plötsligt där i den lilla berömda staden. Det var fantastiskt vackert och det blev många bilder tagna på de klättrande husen, bougainvillean och havet! Vi läskade oss med gott att dricka på en restaurang som hade just den perfekta utsikten mot allt detta vackra. Vi avslutade dagen med att se Argentina vinna över Nigeria i fotbolls VM!

 

 

En öl i Positano
 
 

 

27 juli - onsdag

 

Vaknade tidigt och placerade mig på balkongen med utsikt över Medelhavet, eller Tyrrenska havet som den här delen kallas och jag såg hur ortens befolkning sakta vaknade. Efter en ganska otrolig frukost på altanen, där mängder av olika frukostgott serverades vid bordet, ingen buffé alltså, tog vi bussen söderut mot orten Amalfi, där vi bytte buss för att komma upp till Ravello och den underbara trädgården vid Villa Rufolo. Utsikten där uppifrån tog nästan andan ur mig och när jag såg scenen som var uppbyggd invid branten och med den hysteriskt vackra utsikten, tänkte jag mig en konsert där med gamla Clannad, eller något annat magiskt vackert. Gärna en klassisk konsert. Senare när jag lade ute en bild på Facebook, var den en kvinna vid namn Karin Brittsjö som kommenterade att hon verkligen hade uppträtt på den här scenen, med Göteborgs symfoniorkester. Ibland är det roligt med sociala medier…!

 

Värmen och den starka solen var välkommen och vi åt lunch i en vacker trädgård i ett skyddat läge. Min dotter visade mig till det mycket exklusiva Hotel Belmond som hade en fantastisk trädgård och uteservering, där mängder av Afrikas blå lilja skapade en bra förgrund till utsikten. Vi gjorde endast ett kort besök i Ravello, innan vi tog bussen ner till staden Amalfi igen och sedan båt till Positano. Nu såg vi den hisnande vackra kusten från sjön, men faktum var att vi upplevde kustens skönhet bättre från bussen som slingrade sig fram på bergskanten, trots att vi stod packade tillsammans med andra turister.

 

Det var den här dagen som Sverige skulle spela åttondelsfinal mot Mexiko och som det mesta under hela resan, så blev timingen helt perfekt. En halvtimma innan match klev i iland i vackra Positano och fick en perfekt plats på en strandrestaurang med TV, där Sverigematchen visades. Några andra svenskar fanns på plats och även några sällskap som höll på Mexiko. När Sverige tog ledningen i matchen märkte vi att det norska sällskapet intill oss jublade vilt och det visade sig att de höll stenhårt på sina grannar. Jag fick en tankeställare där – jag kanske i fortsättningen inte kommer att reta mig lika mycket på flaggviftande norrmän framöver! Sverige vann sedan med 3-0 och norrmännen gratulerade oss. Som tur var blev Mexikos supportrar lika glada som vi svenskar, eftersom de trots förlusten gick vidare, då Sydkorea slog ut Tyskland! Alla på restaurangen var nöjda!

 

Buss hem till Praiano där vi gick trapporna ner mot stranden och hamnade plötsligt på en fantastisk liten bar med en lika fantastisk utsikt. Vi tog något att dricka bara för att få sitta här och se dagen gå mot sitt slut. Himlen färgades rosa och långt därborta mot norr anade vi Capri, dit vår färd skulle gå dagen efter.

 
 
Mobilbild från en skakig buss
 
 Villa Rufolo i Ravello
 
Villa Rufolo i Ravello
 
Ravello
 
Afrikas blå lilja i Hotel Belmonds trädgård i Ravello
 
Amalfi hamn
 
Med båt från Amalfi till Positano
 
Sista kvällen i Praiano - dotterns bild

 


Mitt första fria år, vecka 27 - I Roslagens famn

 03.39 på Blockhusudden. Sommarnätterna är fortfarande ljusa!
 
 Kvällarna bjuder ofta på magi, därute på samma Blockhusudde...
 

 
 3 juli - tisdag
 
En aning trött efter resan hem från Italien igår, tvättade jag alla kläder från packningen. Tittade igenom nästan 600 bilder som jag tog i Italien och undrade hur jag ska kunna välja ut ett antal till några blogginlägg framöver. Det kommer att ta sin tid! När jag funderat färdigt, tog jag bilen ut till Djurgården och landade på underbara Blockhusudden igen. Det var fint att få träffa semesterlediga Cecilia och Lexus igen och när vi fikade ute i trädgården hörde jag åter vågorna bryta mot stranden nedanför. Italien är fantastiskt vackert, men jag tycker även mycket om Djurgården och framförallt då Blockhusudden! 
 
Cecilia visade mig sina planteringar vid Rosendalsterrassen och Rosendals slott, där blomsterprakten i år är ännu vackrare än förra året. Härliga färgkombinationer och en harmonisk höjdskillnad bland de olika växterna. Vi träffade några av Cecilias kollegor och diskuterade växter och fotbolls VM. Jag som räknade ut Sverige redan i gruppspelet, blev ännu en gång glatt överraskad att laget fortsätter att ta sig vidare i turneringen. Sveriges slog Schweiz i åttondelsfinalen och nu väntar England i kvartsfinal på lördag!
 
Efter matchen njöt vi av en stilla kväll ute på altanen. Vattnet låg stilla och himlen färgades rosa.
 
 
 
 Den vackra planteringen vid Rosendalsterrassen.
 
Blomsterprakt vid porfyrvasen i Rosendals slottspark
 
Trädgårdsmästarna Heidi och Cecilia framför sina vackra växter vid Rosendals slott. Cecilia har valt växterna och komponerat planteringarna. Tillsammans sköter de här kompisarna allt detta vackra!
 
 Djurgårdsförvaltningens Esteban.
 
Jag pratar fotbolls VM med Heidi och Esteban. Cecilias bild!
 
 
 
4 juli - onsdag
 
Tidigt satt jag med morgonkaffet i trädgården och läste Boken om San Michele av Axel Munthe. Pendelbåten till Lidingö gick förbi och en svag nordlig vind gjorde morgonen frisk. De rosor som rådjuren lämnat ifred doftade ljuvligt och sommarblommorna på altanen har börjat växta till sig och är redan en mycket vacker förgrund mot utsikten över innerskärgården.
 
Det blev en utflykt till Långholmen, där vi i Pålsundet under Västerbron såg vår kompis Pers mysiga gamla träsnipa Tea som nu har sin hemmahamn på denna åtråvärda plats. Nästa mål var att hälsa på Kerstin på hennes rosäng, där några av alla hundra olika rosor, fortfarande blommade vackert. Allt blommade över väldigt fort i årets hetta. Vi pratade en stund med duktiga och vänliga Kerstin innan vi fortsatte mot Stora Henriksvik för att fika. Efter att även ha pratat en stund med trädgårdsmästare Christina, fikade vi i skuggan under det gamla päronträdet. Badstranden nedanför var full av solande människor och i koloniträdgårdarna blommade rosor och perenner i den extrema torkan.
 
När vi kom tillbaka till Blockhusudden, lyssnade vi på Mandelmanns sommarprogram i varsin solstol ute i trädgården. Vi åt körsbär och studerade molnen som då och då skymde solen. En perfekt ledig sommardag! 
 
 
 
Trots den extrema torkan är skogarna inne på Djurgården fortfarande frodigt gröna, även om jag ser att många träd i utsatta lägen har det svårt. Här är en av våra favoritplatser på Djurgården - Vitsippsstigen! Här älskar även Lexus att gå!
 
Cecilia doftar på rosen Alchymist vid Kerstins rosäng
 
 Fika på Stora Henriksvik
 
 
 
 5 juli - torsdag
 
Vi tog bilen till Roslagen och vi gick längs ån i min barndomsstad Norrtälje för att titta på årets ´´Konst i ån´´, men det här året bjöd inte på något intressant tyckte vi. Det var länge sedan jag besökte Roslagens huvudstad nu, min yngsta syster bor kvar, men min mamma har lämnat livet på jorden för några år sedan. Det är bara sju mils resa, så några gånger om året vill jag besöka min uppväxt-stad som jag lämnade 1975, då jag flyttade till mina drömmars stad!
 
Några byggnader i hamnområdet börjar bli färdiga och jag tycker att det gula huset närmast vägen ser riktigt fint ut. Det ena höghuset reser över de andra byggnaderna och det ska bli ännu ett höghus lite längre ut i hamnområdet. Det här bostadsområdet är omtvistat, många tycker inte om de två höghusen och ville även ha enklare bostäder på platsen. De som köpt lägenheter i fastigheterna är såklart nöjda med det perfekta läget. Själv är jag lite kluven till höghusen, men jag avvaktar med min åsikt tills området är klart.
 
Efter en lunch på stan åkte vi vidare ut till min syster och hennes man som bor på Yxlan, där vi fikade och hade en trevlig stund några timmar. Deras honungsros, Bonica och New Dawn blommade vackert tillsammans med bland annat vita riddarsporrar. Läget vid Furusundsleden är strålande och det är alltid lika fint att komma hit till släktgården. Min morfars far Knut Söderholm köpte den här tomten 1893 och är alltså kvar i släkten än idag.
 
 
 
 
Konsten i Norrtäljeån var inte så mycket att se i år, men den här kanske var lite rolig. Filippa Barkman kallar sitt verk - Still south I went, and west and south again.
 
En mycket märklig syn i min hemstad. Höghus som växer upp i hamnområdet. Det finns många åsikter om dessa höghus, men var det verkligen bättre med två gamla höga betongsilos som tidigare stod här?
 
Har man hund så är det lätt att träffa folk att prata med. I Norrtälje träffade vi Tony Irving som bor i staden och han visade sig vara en mycket trevlig person. 
 
Flammentanz och Norrtäljes fina gamla rådhus.
 
Min kära syster och de vita riddarsporrar som hon en gång fått av mig, när jag i början av 2000-talet hade sommarstuga på Rådmansö.
 
 Systers fina bostad på Yxlan
 
 
6 juli - fredag
 
Cecilia har semester och vi tog bussen in till stan för att äta lunch med min dotter. Det blev en god sallad på gräsmattan i vackra Berzelii park, där tyvärr några hade bosatt sig i magnoliaplanteringen...
 
Ett besök inne i City betyder självklart att jag måste in i Centralbadets trädgård, som var lika lummig och grönskande som alltid. Det syns att växterna här får det vatten de behöver och här märks inget av den snart katastrofala torka som råder i Stockholm och i hela landet. Kungsträdgårdens spegelvända perennplanteringar mot Strömmen, har verkligen blivit fina där jätteprästkragen 'Bröllopsgåvan'  dominerar nu och skapar det som jag tycker så mycket om - perenn-äng-plantering!
 
Planteringen gjordes om förra året och nya växter planterades och jag tror att det även den här gången är Ulf Nordfjell som ritat.
 
Djurgårdsförvaltningen hade sommarfest och jag tittade på Fotbolls-VM där snart alla favoritlag har lämnat mästerskapet. Ikväll var det Brasiliens tur! 
 
 
 
Centralbadets trädgård
 
 
Kungsträdgårdens perennplanteringar 
 
Aconitum 'Arendsii'  - Oktoberstormhatt
Agastache 'After Eight' - Anisört mörkblå
Aster macrophyllus 'Twilight'  - Storbladig aster blåviolett
Astrantia major 'Roma'  - Stjärnflocka rosa
Calamagrostis brachytricha - Diamantrör
Cimicifuga simplex 'Brunette' - Silverax mörkbladigt
Eryngium planum 'Small Blue'  - Rysk martorn blå
Geum totaly 'Tangerine'  - Nejlikrot soft orange
Helenium 'Mardi Gras' 
Leucanthemum 'Bröllopsgåvan'  - Jätteprästkrage
Nepeta grandiflora 'Summer Magic'  - Kantnepeta lavendelblå
Perovskia atriplicifolia 'Little Spire'  - Perovskia lavendelblå
Phlox paniculata 'Blue Paradise'  - Höstflox blå
Rudbeckia 'Henry Eilers'  - Rudbeckia
Salvia sylvestris 'Serenade Pink'  - Salvia rosa purple
Sanguisorba officinalis 'Red Thunder'  - Blodtopp röd
Sanguisorba tenuifolia 'Alba'  - Kransveronika vit
Succisa pratensis 'Small Blue'  - Praktvädd
Thalictrum delavayi 'Splendid White'  - Violruta vit
Verinicastrum v. 'Lavendeltum'  - Kransveronika lavendelblå
 
 
 
Livsnjutare på Blockhusudden!
 
 Trots den här fina supportern, så lyckades inte Sverige vinna över England i kvartsfinalen! 
 
 Nu blommar stockrosorna i Djurgårdsstaden
 
Cecilias vackra komposition!
 

Veckodagbok juli-september

 
 
 
Klicka på länkarna för att läsa dagboken! 
 
 
 
Vecka 27 - I Roslagens famn
 
Vecka 28 - Lexus och jag är gräsänklingar
 
Vecka 29 - Extremvärme
 
Vecka 30 - I en salongsbåt runt Djurgården
 
Vecka 31 - Djurgården blommar
 
Vecka 32 - Skiathos
 
 
 

Mitt första fria år, vecka 26 - Amalfikusten och Capri

 
 

25 juni – måndag

 

Vi reste till Italien idag, min dotter och jag. På förmiddagen hann jag dock med att besöka Centralbadets trädgård en stund. Trädgården som en gång i tiden vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice vårdade och jag har nog aldrig sett trädgården så välmående och lummig som den var idag. I planteringen runt dammen växter hosta, ormbunkar, dagliljor och jättedaggkåpa tätt tillsammans, ingen öppen jord och allt kändes så ovanligt frodigt och fräscht. Här tar man bevattningen av växter på allvar och inte väntar in regn, som aldrig kommer. Tyvärr hade inte caféet inne vid badet några mackor eller kaffebröd nu efter midsommarhelgen, så det blev inget fika under valnötsträdet som jag hade tänkt. Jag åkte hem och packade klart i stället!

 

 

Vi landade sent i Neapel. Fångade en taxi utanför flygplatsen och Formula 1-färden på vägar, gator och smala gränder till hotellet, kommer jag sent att glömma. Eftersom jag aldrig varit i Neapel hade jag gjort mig en bild av hur det skulle se ut här i Italiens tredje största stad. Bilden stämde ganska bra när taxin stannade utanför vårt Bed & Breakfast som vi bokat eftersom det låg nära tågstationen, varifrån vi skulle åka vidare på morgonen efter. En ruffig bakgata och det kändes nästan lite hotfullt när vi ringde på dörren i den smala, smutsiga och slitna gränden. Men väl inne möttes vi att ett mycket fräscht helt nyrenoverat rum och en trevlig italienare.

 

 

26 juni - tisdag

 

 

På morgonen tog vi tåget till Sorrento och därifrån buss vidare till Praiano. Om taxiresan i Neapel var dramatisk, så var den här bussresan ett steg värre. På den slingrande vägen där vi hela tiden strök kanten till de högra branterna, mötte vi bilar och bussar och jag förstår inte att vi lyckades undvika krockar. En liten touch från en mötande buss och vi hade fallit ner för stupet.

 

Amalfikusten kallas ibland för världens vackraste kuststräcka och väg 163 var verkligen något av det häftigaste jag upplevt. Utsikten var nästan overklig och trots trängseln i bussen så njöt jag fullt ut! Långt där nere fanns små stränder, grottor och byar som hängde utefter klipporna. Vårt hotell i Praiano var beläget fantastiskt vackert, med en bedårande utsikt över havet. Hela hotellet var inbäddat av bougainvillea och vi blev bjudna på välkomstdrink och bröd högst uppe på terrassen. Hotell Pellegrino är ett litet familjärt hotell där ägaren verkligen tar hand om sina gäster. Vårt vackra rum hade en stor fin balkong en bedårande havsutsikt.

 

På eftermiddagen fick vi skjuts av hotellägaren ner till grannbyn Positano, som ligger just intill och som är en av Amalfikustens mest kända och vackra platser, där husen ser ut att klättra på varandra i den branta bergssluttningen. Många gånger har jag beundrat bilder från den här platsen och nu var vi plötsligt där i den lilla berömda staden. Det var fantastiskt vackert och det blev många bilder tagna på de klättrande husen, bougainvillean och havet! Vi läskade oss med gott att dricka på en restaurang som hade just den perfekta utsikten mot allt detta vackra. Vi avslutade dagen med att se Argentina vinna över Nigeria i fotbolls VM!

 

 Vårt hotell Pellegrino i Praiano
 
Frukost på hotell Pellegrino
 
Scenen i Villa Rufolos trädgård i Ravello
 
 Positano

 

27 juli - onsdag

 

Vaknade tidigt och placerade mig på balkongen med utsikt över Medelhavet, eller Tyrrenska havet som den här delen kallas och jag såg hur ortens befolkning sakta vaknade. Efter en ganska otrolig frukost på altanen, där mängder av olika frukostgott serverades vid bordet, ingen buffé alltså, tog vi bussen söderut mot orten Amalfi, där vi bytte buss för att komma upp till Ravello och den underbara trädgården vid Villa Rufolo. Utsikten där uppifrån tog nästan andan ur mig och när jag såg scenen som var uppbyggd invid branten och med den hysteriskt vackra utsikten, tänkte jag mig en konsert där med gamla Clannad, eller något annat magiskt vackert. Gärna en klassisk konsert. Senare när jag lade ute en bild på Facebook, var den en kvinna vid namn Karin Brittsjö som kommenterade att hon verkligen hade uppträtt på den här scenen, med Göteborgs symfoniorkester. Ibland är det roligt med sociala medier…!

 

Värmen och den starka solen var välkommen och vi åt lunch i en vacker trädgård i ett skyddat läge. Min dotter visade mig till det mycket exklusiva Hotel Belmond som hade en fantastisk trädgård och uteservering, där mängder av Afrikas blå lilja skapade en bra förgrund till utsikten. Vi gjorde endast ett kort besök i Ravello, innan vi tog bussen ner till staden Amalfi igen och sedan båt till Positano. Nu såg vi den hisnande vackra kusten från sjön, men faktum var att vi upplevde kustens skönhet bättre från bussen som slingrade sig fram på bergskanten, trots att vi stod packade tillsammans med andra turister.

 

Det var den här dagen som Sverige skulle spela åttondelsfinal mot Mexiko och som det mesta under hela resan, så blev timingen helt perfekt. En halvtimma innan match klev i iland i vackra Positano och fick en perfekt plats på en strandrestaurang med TV, där Sverigematchen visades. Några andra svenskar fanns på plats och även några sällskap som höll på Mexiko. När Sverige tog ledningen i matchen märkte vi att det norska sällskapet intill oss jublade vilt och det visade sig att de höll stenhårt på sina grannar. Jag fick en tankeställare där – jag kanske i fortsättningen inte kommer att reta mig lika mycket på flaggviftande norrmän framöver! Sverige vann sedan med 3-0 och norrmännen gratulerade oss. Som tur var blev Mexikos supportrar lika glada som vi svenskar, eftersom de trots förlusten gick vidare, då Sydkorea slog ut Tyskland! Alla på restaurangen var nöjda!

 

Buss hem till Praiano där vi gick trapporna ner mot stranden och hamnade plötsligt på en fantastisk liten bar med en lika fantastisk utsikt. Vi tog något att dricka bara för att få sitta här och se dagen gå mot sitt slut. Himlen färgades rosa och långt därborta mot norr anade vi Capri, dit vår färd skulle gå dagen efter.

 

 

 Magiska Capri
 
 Capri

 

28 juni - torsdag

 

Ännu en gång stod vi packade i en buss som strök den höga bergskanten på Amalfis fantastiska kust, där vi vistats några dagar. Den här gången blev resan kort eftersom vi endast skulle till grannbyn Positano, för att därifrån ta färjan över till Capri.

När jag 1972 köpte min första bil, en Ford Capri -69, bestämde jag mig för att någon gång besöka den italienska ön. Dels för att jag tyckte så mycket om min bil, men även för att ön såg så fantastiskt vacker ut. Jag har varit på väg några gånger i mitt liv, men först nu, 64 år gammal, fick jag äntligen se mina drömmars ö tillsammans med min kära dotter. När vi kom in i den livliga hamnen visste vi först inte riktigt hur vi skulle ta oss till hotellet som låg uppe i byn Capri. Vi blev visade till en linbana som gick upp till den högt belägna platsen. Kön var lång i värmen och hela hamnen var fylld av turister.

 

Väl uppe i Capri by drog vi våra skramlande väskor genom den lilla mysiga byn och trots trängseln på gatorna såg vi genast att det var mycket trivsamt här. Atmosfären var skön, ingen biltrafik alls, endast små smala, eldrivna ´´lastmopeder´´ for fram och tillbaka med turisternas väskor eller med transporter till butikerna. Vi hittade vårt hotell La resindenza som låg på motsatta sidan staden från linbanan räknat och där var gatorna inte alls lika fyllda av folk. Jag som nog hade trott att min dotter hade bokat ett litet enkelt hotell, blev förvånad när vi klev in i den enorma foajén, varifrån man såg polen och solplatsen. Min dotter har verkligen en förmåga att hitta fantastiska platser att bo på och vi kände direkt att det här skulle bli bra.

 

Vi åt en enkel lunch på grannhotellet Floras terrass och utsikten var där lika fantastiskt som från vårt hotell. Bougainvillea klättrade längs murarna och de höga bergen omslöt platsen där vita hus hängde i de branta sluttningarna. Vi gick genom en trädgård ner till hotell Luna som låg just intill branten och långt där nere på vattnet låg mängder av lyxiga båtar ankrade. Det var verkligen en syn som jag aldrig kommer att glömma, inte för att jag på något sätt uppskattar det som är lyxigt, men det var verkligen storslaget och de fantastiska Faraglioni klipporna ger karaktär åt hela den här sidan av ön. En av klipporna har en port som båtar kan passera genom.

 

Överallt nerium, bougainvillea och blyblommor och vi besökte även Girardino Augusto, en liten trädgård där jag knappt minns växterna, eftersom utsikten var så makalös! Hur många gånger har jag hittills nämnt ´´utsikt´´ under den här resan? Vi kände båda två att Capri skulle bli en favoritplats bland alla platser vi besökt.

 

Jo visst är det mycket folk så här års på Capri, men i den delen där vi bodde märktes det inte så mycket och eftersom väldigt många besökare är dagsturister på ön, så var kvällarna och morgnarna lugna. När jag under vistelsen på Capri vandrade med min kamera tidigt på morgnarna, mötte jag knappt några människor!

 

 

 29 juni - fredag

 

Efter frukostbuffén i den stora matsalen tog vi bussen upp till Anacapri som är öns andra stad och som ligger ännu högre upp i bergen. Huvudmålet idag var att besöka den berömda trädgården San Michele, som anlades i slutet av 1800-talet av den svenska läkaren Axel Munthe. Axel Munthe blev berömd av olika anledningar, bland annat för sin kärlekshistoria med kronprinsessan och senare drottning Victoria, Gustav V:s hustru. Det började med att han var livmedikus åt Victoria! Mer om den här platsen i ett senare blogginlägg. Bussen slingrade sig högt upp mot Anacapri och om vägen var smal på Amalfikusten, så var den rena motorvägen jämfört med den här ´´stigen´´ där varje möte var rena dödsfällan.

 

Vi gick in i gränden som hette Viale Axel Munthe och nådde till slut fram till platsen som jag längtat efter att få se. Jag hade läst att Kristina Kappelin förra året blivit ny intendent och VD för  ´´svenska´´  San Michele och egentligen skulle vi väl ha försökt träffa henne under vårt besök, men platsens skönhet gjorde att jag glömde allt annat än den galet vackra utsikten, trädgårdens långa pergola, etager med mängder av växter och där hortensiorna nu blommade som bäst. Många fantastiska trädgårdar har jag sett i Italien och i övriga Europa, men ingen med den här storslagna utsikten som fullständigt tog andan ur mig. Vi handlade i butiken och jag köpte äntligen Axel Munthes bok ´´Boken om San Michele´´ och även en vacker plansch. När jag senare läste boken förstår jag vilken speciell person han var och jag tycker om många av hans tankar om livet.

 

Väl ´´hemma´´ i Capri by,  vandrade vi runt på små trevligt slingrande gator och gränder som innehöll både lyxiga klädbutiker, enkla turistbutiker, caféer och restauranger och på vissa håll klättrade bougainvillea och klädde in hela hus.

 

Utefter en smal och fantastisk promenadväg växte enormt stora bougainvillea som klättrade längs en lång mur och jag som förr har haft lite svårt för denna pråliga växt, blev helt såld av den här galna prakten.

 

 

 San Michele i Anacapri! Magi!
 
 

 

30 juni - lördag

 

Vaknade tidigt och begav mig upp i bergen med min kamera. Vandrade uppför branta trappor och slingrade vägar bland bostadshus och trädgårdar som hängde i sluttningarna. Jag nådde mitt mål till Restaurant Le Grottelle och jag måste ännu en gång nämna utsikten. Fantastisk! Självklart var restaurangen stängd så här tidigt på morgonen, men det var fint att få se platsen som några Facebookvänner talat om. Det starka solljuset under hela resan gjorde det inte lätt att ta bra bilder, men självklart njöt jag av solen och värmen!

 

Det blev en helt fantastisk dag på en fantastisk plats. Inga inplanerade besök, endast vila vid polen, med boken och solen. Under morgonvandringen såg jag ett café uppe i bergen som jag under dagen klättrade upp till i den tryckande värmen. Med gott kaffe satt jag där länge och njöt av lugnet och tystnaden. Att slippa biltrafik är något som jag uppskattade mycket och jag kände verkligen att jag gick ner i varv under vår vistelse på Capri. Min dotter var helt övertygad att hon kommer att återvända till den vackra ön. Själv är jag glad att äntligen fått uppleva en tid här.

 

På kvällen såg vi två matcher i fotbolls-VM och vi vände TV:n ut mot vårt rums terrass där vi satt och såg Messis Argentina försvinna ut ur VM i åttondelsfinalen mot Frankrike.

 

 

1 juli - söndag

 

Det var dags att checka ut från Capri och bege oss över till Neapel igen. Vi klev på båten som av någon anledning låg länge kvar i hamnbassängen, trots att den lagt ut från kajen. Plötsligt började dramatiska händelser att ske. Båten drev mot andra stora passagerarbåtar och det verkade som om den inte gick att styra. Besättningen kom plötsligt springande och skrek att alla passagerare skulle gå över till ena sidan och sedan kom plötsligt en stor båts för in mot en fönsterruta som spräcktes och det blev fullkomlig kaos och alla ville ut på däck. Vi befann oss mitt i dramat och visste inte vad som skulle ske, om båten skulle välta i hamnen eller om vi skulle krossas mot kajen. Så äntligen verkade det som om båten kom loss, som om den hade fastnat på någon vajer eller liknande. Besättningen applåderade och sa att allting var lugnt. Båten vände utåt och satte fart mot Neapel. Skärrade satt vi under färden mot fastlandet och det kändes skönt att få kliva av denna sargade farkost.

 

Neapel är som sagt Italiens tredje största stad och jag har alltid sett platsen som ganska hotfull, eftersom ryktet inte varit det bästa. Organiserad brottslighet och korruption var vardagsmat här och många boende emigrerade till norra Italien och Västeuropa. Men under 1990-talet började korruptionen bekämpas och staden fick ett ekonomiskt uppsving, som Wikipedia skriver. Neapel har varit med om många dramatiska händelser i historien och drabbades 1980 av en jordbävning då 2914 människor miste livet och 1944 hade Vesuvius sitt senaste utbrott!

 

 

Vi bodde på ett mycket fräscht Bed & Breakfast – Napoli Tree - nära stadsdelen Chiaia utefter stranden och här kändes det verkligen inte hotfullt på något sätt, tvärtom var det en riktigt trevlig del av Neapel. Här låg mängder av restauranger med uteserveringar med storslagen utsikten över stranden, upp mot stadens branter och bort mot vulkanen Vesuvius. Det blev ännu en pizza här i pizzans födelsestad och självklart italiensk gott vin!

 

Morgonen efter, när vi var på väg med taxi till flygplatsen, såg vi även den ruffiga delen av staden, med byggnader i mycket dåligt skick och jag är verkligen glad att vi fick en fin sista kväll i den lugnare delen av staden.

 

Det här var ännu en fantastisk resa, planerad av min dotter! Tack så mycket!!!

 

 
 

Mitt första fria år, vecka 25 - Midsommar, drömtorp och rosor.

 Torpet i Nationalstadsparken

 

 

18 juni - måndag

 

Igår kväll regnade det över Stockholm. Kanske 10 mm. Luften kändes klar på morgonen när jag begav mig ut till Djurgården och även om det skulle behöva regna i en månad för att naturen skulle bli nöjd och grundvattennivån återställas till det normala, så sköljdes i varje fall dammet bort från staden.

.

Med utsikt över Värtan och inloppet till stan, klippte jag ligusterhäcken med en vanlig häcksax, ingen maskin skulle få förstöra friden och stillheten. Lexus låg lojt och tittade på, båtar passerade utanför och måsarna skränade härligt. Vid Rosendals slott planterade idag Djurgårdsförvaltningen sommarblommor i ett stort Bernadotte-monogram, för att uppmärksamma 200 års jubileet för släkten i Sverige.

 

Hela den underbart vildvuxna trädgården var fylld av krolliljor och det doftande ljuvligt från schersminer som växte stora intill det gamla torpet, någonstans i Nationalstadsparken. Ibland händer det att jag hamnar i trädgårdar som människor skapat, men där naturen sakta börjat smyga sig in. Trädgårdar som trots allt sköts mycket varsamt av någon som liksom jag älskar det ´´planerade vildvuxna´´. I den här yvigt lummiga trädgården med alla krolliljor och högvuxet gräs, fanns inget sly som alltid brukar vandra in när naturen är på väg att ta över, så jag antar att någon trots allt ser över det här paradiset.

 

Trädgården och torpet som en gång hyrdes av en av våra stora revyartister, var gudomligt vacker den här eftermiddagen och jag tänkte att jag måste återvända nästa år i april-maj för att se vårfloran och när stora prunus och syrener blommar runt tomten. Om jag inte blev imponerad av de stora palatsliknande villorna i Djursholm under min vandring där förra veckan, så är det sådana här platser som gör mig lycklig. Tack för att du visade mig Cecilia!

 
 
 Honungsrosen
 
 Rosa Moschata-Gruppen 'Ghislaine de Féligonde'
 

 

19 juni - tisdag

 

På morgonen upptäckte vi att rådjuren varit uppe på altanen och ätit av mängder av sommarblommor i lådor och urnor. Jag brukar vid sådana här tillfällen tänka tillbaka på det Lasse Krantz en gång sa om trädgårdar. Att man måste få vara ledsen i sin trädgård! Visst är det så Lasse, man måste till och med få bli riktigt förbannad i sin trädgård!

 

Hårda västliga vindar idag och det blåser ut från Blockhusudden. Det är utlovat regn under onsdagen och torsdagen och även på midsommarafton och idag kom en liten skur tillsammans med några åsksmällar. Sedan sken solen igen från en klarblå himmel. Planterade uppdrivna luktärter i en stor urna. Klippte ner torra buskar.

 

 
 
Härligt lysande röda rosor på Blockhusudden.
 
 Jaume Plensas - The Heart of Trees

 

 

20 juni - onsdag

 

Frukost ute på solig altan, kanske den sista på ett tag, då ett lågtryck är på väg lagom till midsommar. Lexus och jag mötte upp min dotter vid Kaknäs och vi gick Lidovägen ner mot Benny Anderssons Villa Lido och tog sedan av till höger, där de fem trädkramarna var placerade. Jaume Plensas ställer ut fantastiska skulpturer på olika platser på Djurgården den här sommaren.  Efter att ha tagit bilder på klotkörsbären som kramas av de fina skulpturerna, fikade vi på roddarföreningens mysiga café.

 

VM fortsätter och jag mår dåligt av Ronaldos beteende på plan.

 

Vi närmar oss Djurgården! Det meddelandet fick jag på kvällen av min kompis Per som tillsammans med Dan, har köpt en charmig gammal träsnipa i Åkersberga. Den här regniga dagen körde dom hem vackra Tea till Pålsundet där den ska ligga. Jag tog kameran och gick bort till Blockhusuddens brygga där jag tog några bilder då de passerade. Efter en lång dag hade de inte tid att stanna, men jag kommer säkert att få följa med på någon tur i vår stad framöver.

 

 

21 juni - torsdag

 

Sommarsolstånd och äntligen regn!

 

 
Per och Dan kör hem sin Tea till hemmahamnen i Pålsundet
 
 
 
 
22 juni -Midsommarafton
 
 
För 13 år sedan just den här dagen, startade jag bloggen Stockholms gröna rum, men som då hette Slottsträdgårdsmästaren. Alla 3 624 blogginlägg med 27 537 bilder, finns kvar i arkivet i menyn till vänster och jag kommer att fortsätta blogga så länge som jag tycker att det är roligt!
 
 
Det blev en stilla och skön midsommarafton med både regn och sol, med god mat, härlig tårta och fotboll på Blockhusudden, tillsammans med mina käraste. 
 
 
 
 
 Dessa ljuvligt ljusa sommarnätter
 
 ...och de magiska morgnarna!
 
 Cecilias underbara honungsros
 
 Glad Midsommar önskar Lexus på Blockhusudden
 
 
 
 
23 juni - Midsommardagen
 
 
Vi vandrade i Bergianska trädgården där det blommade mer än vad jag trodde. Inne på Plantagen var det 30% rea på växter och vi köpte bland annat några Summersnow - Clematis.  ´´Hemma´´ på Blockhusudden jobbade vi i trädgården innan Sverige-Tyskland började och jag bryr mig inte om att kommentera den matchen.
 
 
 
24 juni - söndag
 
 
Vaknade som vanligt tidigt och tog min frukost ut i trädgården. Molnen speglade sig i det spegelblanka vattnet och tystnaden var total. En av årets vackraste morgnar. Plötsligt bröts magin när svaga nordvästliga vindar började smeka udden och det blev mer vanligt underbart...
 
Efter vår vandring med Lexus återvände jag hem till Brommanästet för att börja förbereda resan till Italien med min dotter i morgon. Vi kommer att besöka Amalfikusten och Capri!
 
 
 
 Bergianska trädgården
 
 Tulpanträdet i Bergianska trädgården har börjat blomma, mängder av knoppar kommer att slå ut nu i veckan.
 
Hästskopelargon vid Edvard Andersons växthus.
 
Bergianska trädgården med bland annat Ängsnäva
 
Jag ligger ute på altanen och väntar på fotbollsmatch
 
Trots Lexus starka support, lyckades inte Sverige vinna över Tyskland.
 
 ...vi tröstade oss borta vid pilarna.
 
 
Alla 25 veckodagböcker kan man läsa här!
 
 

Mitt första fria år, vecka 24 - En ny bok om Stockholms parker

Öbergska gråden på Södermlm
 
Lilla Skinnarviksgränd
 
 Monteliusvägen
 
 

11 juni – måndag

 

För första gången på mycket länge vaknade jag till en molnig morgon. Värmen är kvar och jag välkomnar verkligen molnen. På väg ut mot Drottningholm såg jag att träden inte mådde bra längs Drottningholmsvägen, från Stora Mossen till Brommaplan. Flera lönnar såg riktigt trötta ut. Några helt avlövade. Vet inte om det är den extrema torkan som ställt till det, men det kan ju såklart vara en bidragande orsak, om träden redan innan mådde dåligt av någon annan anledning. Från Brommaplan och ut mot Drottningholm såg jag även hästkastanjer som såg sjuka ut och jag blir rädd att det skulle kunna vara den fruktade kastanjemalen som kommit till stan. Men vi hoppas att det är torkan och att träden återhämtar sig när det någon gång i framtiden börjar regna. Det måste verkligen komma regn snart annars blir det stora problem på många håll, främst för växtligheten i naturen och självklart för lantbrukarna. Det utlovade regnet ikväll och i natt, uteblir! Inte en droppe ska det komma och torkan kommer att fortsätta visar tiodygnsprognosen.

 

 

Ute i Drottningholms slottspark förundrades jag ännu en gång av den märkliga beskärningen av lindarna som utfördes under vårvintern. Jag antar att jag måste lita på att experter tagit hand om den här mycket komplicerade beskärningen, för att träden ska utvecklas som det är tänkt. Men jag kan inte hjälpa att jag tycker att det ser nästan komiskt ut just nu. Det här är tydligen alltför avancerat för mig.

 

 

Torrt även här i slottsparken. Gula gräsmattor. Fontänerna gick igång klockan 10 samtidigt som jag gick till slottscaféet och drack gott kaffe och åt en helt ljuvlig kanelbulle. Det var jag, en stor grupp högljudda asiatiska turister och en skolklass, som var besökare på Drottningholm den här morgonen.

 

 

Tog bilen upp till Söder, parkerade på Torkel Knutssongatan och gick upp till Monteliusvägen för att fota utsikt med blommande fläder i förgrunden – precis som jag alltid brukar göra den här tiden. Tyvärr hade de inte blommorna slagit ut helt och hållet ännu. Förutom allt klotter och skräp, var det fint på en av Stockholms bästa utsiktspromenader och jag tycker mycket om Söder, men jag kan ibland bli riktigt trött på allt klotter och på den kraftiga nedskräpningen. Synd på så vackra historiska miljöer. Väljer att inte skita ner bloggen med bilder på klotter och skräp, utan riktar som vanligt kameran mot de platser som klarar sig.

 

 

Jag läste att Vintervikens växthus, kolonilotterna intill och även parkerade bilar i området blivit vandaliserade i helgen. Det finns mycket godhet hos oss människor, men det onda märks hela tiden.

 

 

 
Fläderblomning vid Monteliusvägen
 
 Ginkoträd utanför blomsterbutiken Ginkgo på Hornsgatan
 
Prins Carl Philip anländer till Drottningholm
 
 Jag vet - bilden som alla besökare i Drottningholm tar!
 
 Beskurna lindar i alléerna på Drottningholm
 
 

12 juni - tisdag

 

Ännu en underbart mulen morgon, men sen skingrades molnen och under hela dagen brände solen igen, på allt levande som kämpar för överlevnad i hettan. Fortfarande inte en droppe regn i långprognoserna.

 

 

När jag närmade mig Linnéplanteringen i Humlegården såg jag på håll att där fanns mängder av människor med gult lysande arbetskläder. Äntligen ogräsrensning tänkte jag!

Det visade sig vara en stor grupp unga sommarjobbare som tog upp högar från rensningen som tidigare hade utförts. Nu vill jag verkligen inte vara den där gnälliga pensionären och jag tycker att det är strålande att ungdomar får jobb i stadens parker. Men en sådan här viktig plantering nu när turistsäsongen är igång, borde nog rensas bättre. Mycket bättre!

 

 

Jag försökte förstå varför baldersbrå/ogräs fått vara kvar tätt intill de nyplanterade stäppsalviorna runt statyn. Kan tanken vara att det inte är bra att ha öppen jord nu i torkan? Det kliade verkligen i fingrarna på mig att få rensa och släppa de salvior som planterades i höstas fria, så att de slipper konkurrens från ogräset. Vore det inte för att jag tycker så mycket om den här platsen och för den här planteringen runt vår stora blomsterkung, så skulle jag väl inte bry mig. Och det är ju faktiskt en strålande idé att plantera stäppsalvia här.

 

 

I prydliga Berzelii park planterades sommarblommorna idag, runt en annan favoritstaty. Jöns Jacob Berzelius, den berömde kemisten och vetenskapsmannen som gett namn åt parken vid Nybroplan. Jag tog lite bilder innan min dotter kom ut från sitt jobb och mitt expertråd sponsrade sin pensionerade pappa med lite nya kläder! Tack kära dotter!

 

 

Vid Lusthusparken mitt emot Nordiska museet har Djurgårdsförvaltningen börja plantera sina planteringar i olika färgteman. Den gula sattes igår och i dag planterades den vita rabatten. Tyvärr var Malin, Kerstin och sommarjobbarna på lunch när jag kom dit. Jag vandrade vidare utefter stranden bort mot Rosendals slott, där Cecilia planterade sommarblommor runt den stora porfyrvasen idag. Där fanns självklart också hennes vän och vapendragare Heidi och även sommarjobbarna Calle och Anna. Cecilia placerade ut sin tänkta komposition och jag tror att det här blir minst lika vackert som förra året. Jag återkommer när plantorna växt till sig en aning. Uppe på Rosendalsterrassen hade planteringen runt svanenfontänen planterats igår och den blev då genast kallad för VM-plantering, på grund av blå salvia och gul nemesia som nu skapar svenskt hopp om att gå vidare ur gruppen med Tyskland, Mexiko och Sydkorea.  

 

 

På väg mot Café Ektorpet på Waldemarsudde, gick jag en sväng i Rosendals trädgård, där det rensades och fixades. Rosenträdgården ser lite trött ut även i år, men det blommade vackert och rosorna gillar ju den här eviga solen. Mitt tänkta kaffe vid Ektorpet blev i stället en god ekologisk lager, som jag njöt länge av i skuggan under ekarna. Mitt sista uppdrag idag var att se om Wuddens japanska ligustersyren blommade. Det är så skönt med dessa senblommande buskar, men tyvärr så verkar den inte blomma alls i år. Det vilar säkert under det här året och blommar säkert med full kraft nästa år igen.

 

 

 
Företaget Green planterar sommarblommor i Berzelii park
 
Djurgårdsförvaltningen planterar också sommarblommor den här veckan, här i Lusthusportens park
 
 Och även vid Rosendals slott planterar Cissi, Heidi och sommarjobbarna Anna och Calle sommorblommor
 
Från vänster Calle, Heidi, Cecila och Anna
 
Cecilia och Heidi planterar Gaura
 
Cecilia kontrollerar att hennes komposition blir rätt!
 
 Svanenplanteringen vid Rosendalsterrassen
 
 Rosendals orangeri
 
 Humlegården
 
 

13 juni – onsdag

 

Det byggs bostäder på väldigt många platser i Stockholm just nu och idag tog jag bilen ut till Kvarholmen för att känna lite på det nya bostadsområdet med det fantastiska läget mittemot Djurgården. Från Djurgårdssidan har jag under flera år följt hur det märkliga området växt fram mittemot östra Djurgården och idag såg jag i stället underbart gröna Djurgården från Kvarnholmen.

 

 

Kvarnholmen, där nya bostadshus blandas med gamla tegelbyggnader, har den absolut vackraste utsikten av alla nya områden som bebyggs i Stockholm just nu. Härifrån kan man följa fartyg som anländer från skärgården och rundar Lidingö, förbi Fjäderholmarna och in till Stockholms stadsgård. Här finns fortfarande den gigantiska tegelbyggnaden Qvarnen Tre Kronor kvar, som var centrum för Sveriges bageriverksamhet i nästan 100 år.

 

 

Kvarnudden är inte färdigbyggt ännu, men jag får ungefär samma känsla här som i Norra Djurgårdsstaden, Hammarby sjöstad och vid Hornsbergs strand – att det är för trångt. Att man bor inpå varandra. De som lever här måste verkligen trivas med närheten till sina grannar! Eftersom jag själv bor i en lägenhet helt utan insyn, blir jag nästan skräckslagen när jag ser hur folk packas ihop i de nya bostadsområdena. Men – utsikten från Kvarnudden är makalös!

 

 

För flera år sedan besökte jag ganska ofta Hässelby slottspark och konstaterade varje gång att den historiska slottsparken sköttes mycket illa. Men sedan 2015 har trädgården sett prydlig ut och idag var inget undantag. Eftersom jag är allergisk mot dåligt skötta grusgångar, så blev jag lugnad av dessa perfekt skötta ytor. I planteringarna blommade pioner och iris och lavendeln var på gång. De fantastiska granhäckarna har ännu inte beskurits i år, men de ser oerhört friska ut i den torka som nu råder. Vi borde använda låga granhäckar oftare i trädgårdar här i Sverige tycker jag, i stället för att envisas med buxbom och liguster! Vad säger ni i Drottningholms slottspark? Låga granhäckar i stället för den besvärliga buxbomen? Häckarna i Hässelby slottspark som planterades på 1960-talet, är enligt min mening mycket vackrare än buxbom. De kräver dock en årlig beskärning - som alla andra häckar och jag måste nog åka ut igen, när de är nyklippta.

 

 

Så den här trädgården vid musikslottet, med restaurang-, utbildnings-, hotell- och konferensverksamhet, som bland andra ägs av Tomas Ledin, är ett riktigt smycke bland Stockholms parker idag!

 

 

Jag minns då trädgården var dåligt skött och när jag 2011 skrev i ett blogginlägg, då Ledin just blivit delägare: Tomas, sparka av dig sandalerna av plast nu och på med jobbarskorna och börja renovera planteringarna i den nedre terrassen, för du vet att sommaren är kort! Så det är bäst att sätta fart!

 

 

Jag tror att han lydde mig…

 

 

En ny bok om Stockholms parker och trädgårdar har idag släppts under högtidliga former på Strömparterren. Den heter Vårt gröna Stockholm och det bjöds på bubbel, en god kaka och körsång under ett av mina favoritträd i Stockholm. Den fantastiska hästkastanjen som står här majestätiskt på parterren nedanför Stockholms slott. Det började regna en aning, så kompis Per och jag blev inte kvar till slutet. 

 

Så här beskrivs boken:

 

Vad vore Stockholm utan alla sina grönområden, parker, friluftsområden, lekparker och milsvida strandpromenader? 

 

I Vårt gröna Stockholm berättar Bengt Edlund hur stadsträdgårdsmästare och medarbetare berikat och inspirerat staden till stora satsningar för ett hälsosammare klimat, rikare friluftsliv och nöjen.

 

Stadsdel för stadsdel beskrivs stadens gröna oaser med tips om var man kan vandra eller bara avnjuta utsikten, sol och bad.

 

Boken presenterar också hur parker och grönområden planerats och utvecklats från 1600-talet fram till våra dagar.

 

 

Boken är ett omfattande verk på 382 sidor och är inte på något sätt en bild-inspirations-bok, utan här finns tack och lov massor av spännande och intressant text. Vid signeringen av boken samtalade jag en stund med författaren Bengt Edlund, född 1927 och verksam inom stads- och parkplanering i hela sitt yrkesliv.Han kände igen mig och berättade att han i sin bok nämner mig och min bok Stockholms gröna rum, på flera ställen.

 

Jag kommer genast att kasta mig över den här boken och tror att jag kommer att älska den!

 

 

Granhäckar i Hässelby slottspark
 
Bostäder i Kvarholmen. Katarina kyrka på Södermalm i bakgrunden
 
 Kvarnudden. Kryssningsfartyget Aida är på väg in till Stockholm
 
Jag samtalar med Bengt Edlund, författaren till boken Vårt gröna Stockholm
 
 Boksläpp på Strömparterren
 

 

14 juni – torsdag

 

 

Det doftar av schersmin i vår stad!

 

Ibland letar jag efter nya vandringar i boken Alla dessa promenader i Stockholmstrakten och jag har länge funderat på vandring nr. 33 - Villapromenad i Djursholm och Stocksund. Idag var det äntligen dags och jag tog Roslagsbanan från Östra station ut till Altorps station och gick sedan ner mot sjön (saltsjön). 

 

I boken hade jag läst om stora villor ritade av kända Stockholmsarkitekter som Erik Josephson och Ragnar Östberg och jag startade min 8 kilometer långa vandring utefter den berömda Strandvägen för att spana in dessa stora bostäder. Längs den här vägen bor säkert några av de rikaste personerna i Stockholm. Alla dessa palats med stora parkliknande tomter utstrålar verkligen makt och rikedom och alla stora städer har ju sådana här gräddhyllor. Själv kände jag mig lite obekväm och vilsen och började plötsligt längta efter små slitna och sneda gamla trähus inbäddade av vildvuxna syrener. Sådana bostäder imponerar mer på mig. Men självklart är många av dessa stora byggnader fantastiska, det är nog mer en fråga vart man känner sig hemma och även om jag inte riktade kameran mot de största och lyxigaste husen, så fångade några av de som jag tyckte om på bild. 

 

Men vilsenheten vände när jag efter Sveaviken hittade en gammal sliten brygga där två gräsänder låg och sov. Jag tog fram min kaffetermos och mina mackor och satte mig på den gamla sneda bryggan. Funderade lite över varför jag tycker så mycket om slitna gamla hus och bryggor som ibland nästan är helt fallfärdiga. Jag är medveten om att det här är ett romantiskt tänkande, som inte fungerar i verkligheten. Det är ju såklart svårt att leva i ett ruckel. Men det är något med förfallet som är så vackert. Något förfall bland de stora husen i Danderyd och Stocksund, hittade jag inte. Tvärtom var det hantverkare i vart och vartannat hus som renoverade eller byggde på något nytt.

 

När jag närmade mig Stocksund blev känslan en annan. Jag vandrade på grusvägar längs vattnet och det kändes mer levande här. Här fanns även bitar av skog kvar bland alla inhägnade tomter och byggnaderna var inte lika vräkiga som längre ut mot Djursholm, även om vi fortfarande pratar om stora och hysteriskt dyra bostäder. Om jag ibland kände mig lite vilsen idag, så hade jag ändå vattnet inpå mig hela tiden och utsikten mot innerskärgården var helt fantastisk utefter hela den här långa Strandvägen. 

 

Visst borde jag ha gått upp till Djursholms slott och även till Cedergrenska tornet, men jag gick i andra tankar och missade vägen upp till dessa byggnader. Det får bli nästa gång. Kanske när naturen sprakar av färgade höstlöv. Den vackraste platsen idag hittade jag intill Cedergrenska parken. Här låg Skogshyddan, eller Cedergrenska parkvillan som den också kallas och här doftade det av schersmin och en fruktträdgården var vackert belägen intill. Hit vill jag återvända nästa år i maj då träden blommar. 

 

 

 
Skogshyddan eller Cedergrenska parkvillan som den även kallas.
 
 På Wikipedia läser jag - Byggnaden med sin avantgardistiska och brutalistiska utformning i rå betong uppfördes 1966-1970 efter ritningar av arkitekt Léonie Geisendorf. Utsikten ut över vattnet från det här huset är makalös!
 
 Här på den lilla ön Vågaskär bor Björn Ulveus när han är i Sverige!
 

 

15 juni – fredag

 

Jag läser i Östermalmsnytt att i tre månader ska robotgräsklippare testas i Humlegården. Det är ett projekt där Östermalms stadsdelsförvaltning, Kungliga Djurgårdsförvaltningen, Husqvarna och Stockholms stad samarbetar. Även i den stora rondellen vid Roslagstull kommer en robot ta hand om klippningen i sommar. Speciellt i Humlegården slipper nu de kringboende störningar från motorgräsklippare. Jag måste åka in och se dessa robotar framöver.

 

 

Nu börjar Fotbolls-VM och vi har 63 matcher framför oss! Spanien-Portugal 3-3.

 

 

En vilodag. Inga utflykter. Vistats på balkongen med kaffe och den nya intressanta och välskrivna boken Vårt gröna Stockholm.

 

 

16 juni – lördag

 

Jag ser en hel del på Fotbolls-VM och jag lider med världens bästa fotbollsspelare Messi, som spelar i ett så dåligt landslag

 

 

På eftermiddagen såg jag Rosendals slotts nya sommarblommor. Det är redan riktigt fin, men när de växt till sig så kommer det att bli fantastiskt! Tyvärr har rådjur ätit en den och tyvärr verkar de även ha börjat acceptera Trico Garden. Ska jag börja tvivla på det för mig tidigare 100% säkra medlet mot rådjur som äter upp rosenknoppar? Trots upprepad besprutning med det miljövänliga Trico Garden, har de ätit av rosenknoppar på flera rosor på Blockhusudden.

 

Det var vecka 24! Nu väntar en Djurgårdsvecka! 

 

 
Rosendals slott med nyplanterade sommarblommor i slottsparken
 
 ...och på söndagseftermiddagen fick vi lite regn!
 
 



Strandvandring i Djursholm och Stocksund

 Skogshyddan eller Cedergrenska parkvillan som den även kallas.
 
 
 
14 juni 2018
 
 

Ibland letar jag efter nya vandringar i boken Alla dessa promenader i Stockholmstrakten och jag har länge funderat på vandring nr. 33 - Villapromenad i Djursholm och Stocksund. Idag var det äntligen dags och jag tog Roslagsbanan från Östra station ut till Altorps station och gick sedan ner mot sjön (saltsjön). 

 

I boken hade jag läst om stora villor ritade av kända Stockholmsarkitekter som Erik Josephson och Ragnar Östberg och jag startade min 8 kilometer långa vandring utefter den berömda Strandvägen för att spana in dessa stora bostäder. Längs den här vägen bor säkert några av de rikaste personerna i Stockholm. Alla dessa palats med stora parkliknande tomter utstrålar verkligen makt och rikedom och alla stora städer har ju sådana här gräddhyllor. Själv kände jag mig lite obekväm och vilsen och började plötsligt längta efter små slitna och sneda gamla trähus inbäddade av vildvuxna syrener. Sådana bostäder imponerar mer på mig. Men självklart är många av dessa stora byggnader fantastiska, det är nog mer en fråga vart man känner sig hemma och även om jag inte riktade kameran mot de största och lyxigaste husen, så fångade några av de som jag tyckte om på bild. 

 

Men vilsenheten vände när jag efter Sveaviken hittade en gammal sliten brygga där två gräsänder låg och sov. Jag tog fram min kaffetermos och mina mackor och satte mig på den gamla sneda bryggan. Funderade lite över varför jag tycker så mycket om slitna gamla hus och bryggor som ibland nästan är helt fallfärdiga. Jag är medveten om att det här är ett romantiskt tänkande, som inte fungerar i verkligheten. Det är ju såklart svårt att leva i ett ruckel. Men det är något med förfallet som är så vackert. Något förfall bland de stora husen i Danderyd och Stocksund, hittade jag inte. Tvärtom var det hantverkare i vart och vartannat hus som renoverade eller byggde på något nytt.

 

När jag närmade mig Stocksund blev känslan en annan. Jag vandrade på grusvägar längs vattnet och det kändes mer levande här. Här fanns även bitar av skog kvar bland alla inhägnade tomter och byggnaderna var inte lika vräkiga som längre ut mot Djursholm, även om vi fortfarande pratar om stora och hysteriskt dyra bostäder. Om jag ibland kände mig lite vilsen idag, så hade jag ändå vattnet inpå mig hela tiden och utsikten mot innerskärgården var helt fantastisk utefter hela den här långa Strandvägen. 

 

Visst borde jag ha gått upp till Djursholms slott och även till Cedergrenska tornet, men jag gick i andra tankar och missade vägen upp till dessa byggnader. Det får bli nästa gång. Kanske när naturen sprakar av färgade höstlöv. Den vackraste platsen idag hittade jag intill Cedergrenska parken. Här låg Skogshyddan, eller Cedergrenska parkvillan som den också kallas och här doftade det av schersmin och en fruktträdgården var vackert belägen intill. Hit vill jag återvända nästa år i maj då träden blommar. 

  

 
 
 Här på den lilla ön Vågaskär bor Björn Ulveus när han är i Sverige!
 
 På Wikipedia läser jag - Byggnaden med sin avantgardistiska och brutalistiska utformning i rå betong uppfördes 1966-1970 efter ritningar av arkitekt Léonie Geisendorf. Utsikten ut över vattnet från det här huset är makalös!
 
 Torkan är svår i år. Mycket svår!
 

Boken - Vårt gröna Stockholm

 
En ny bok om Stockholms parker och trädgårdar har idag släppts under högtidliga former på Strömparterren, som är Stockholms första allmänna park och anlades på 1830-talet. Boken heter Vårt gröna Stockholm och det bjöds på bubbel, en god kaka och körsång under ett av mina favoritträd i Stockholm. Den fantastiska hästkastanjen som står här majestätiskt på parterren nedanför Stockholms slott. Det började regna en aning, så kompis Per och jag blev inte kvar till slutet. 
 
Så här beskrivs boken:
 
Vad vore Stockholm utan alla sina grönområden, parker, friluftsområden, lekparker och milsvida strandpromenader? 
 
I Vårt gröna Stockholm berättar Bengt Edlund hur stadsträdgårdsmästare och medarbetare berikat och inspirerat staden till stora satsningar för ett hälsosammare klimat, rikare friluftsliv och nöjen.
 
Stadsdel för stadsdel beskrivs stadens gröna oaser med tips om var man kan vandra eller bara avnjuta utsikten, sol och bad.
 
Boken presenterar också hur parker och grönområden planerats och utvecklats från 1600-talet fram till våra dagar.
 
 
Boken är ett omfattande verk på 382 sidor och är inte på något sätt en bild-inspirations-bok, utan här finns tack och lov massor av spännande och intressant text. Vid signeringen av boken samtalade jag en stund med författaren Bengt Edlund, född 1927 och verksam inom stads- och parkplanering i hela sitt yrkesliv. Han kände igen mig och berättade att han i sin bok nämner mig och min bok Stockholms gröna rum, på flera ställen. Vilken ära, tänker jag!
 
Jag kommer genast att kasta mig över den här boken och tror att jag kommer att älska den!
 
Uppdatering 14 juni! Nu har jag läst några kapitel och jag tycker att det är ren ljuvlig läsning! Just den boken som jag saknade.
 
 
 
Två Stockholmsträdgårdsbokförfattare samtalar.
 
 

Mitt första fria år, vecka 23 - Monumentet över flodvågskatastrofen

 Invigningen den 5 juni av monumentet över flodvågskatastrofen

 

 

4 juni - måndag

 

Luften känns klarare. Den tropiska värmen har lämnat oss och svalkande vindar sveper in över Blockhusudden. Det blev en vilo- och läsdag ute i solstolen, nu när det är lättare att andas. Den extrema torkan fortsätter och markfloran gulnar allt mer, hundkäxen blommar färdigt och även de stora bestånden av den vackra buskstjärnblomman (Cecilias favorit) vid Isbladskärret. Däremot är det midsommarblomstrens bästa tid nu (min favorit).

 

Ekarna här på Djurgården har i år drabbats av insektsangrepp som gör löven bruna så här mitt i sommaren och det ser riktigt dystert ut. Det är den snedstreckade ekstyltmalens larver som ställer till det för ekarna. Träden klarar sådana här angrepp, men vi får vänta till nästa år på den där djupa, vackra grönskan som är så karaktäristisk för kungliga Djurgården. Nacka har drabbats flera år i rad av den här otrevliga malen och nu verkar det vara Djurgårdens tur.

 

 

5 juni - tisdag

 

Vaknade på natten av att vindarna slet i träden utanför fönstret. Det blev ett snabbt omslag från den stilla kvällen, till nattens vilda vindar. Temperaturen på morgonen, 10 grader och de nordliga friska vindarna gjorde att det kändes kyligt under morgonvandringen med Lexus. Högsta temperatur under dagen, 14 grader, en enorm skillnad mot den galna värme som vi så länge varit bortskämda med.

 

Förberedelserna inför invigningen av monumentet över flodvågskatastrofen är inne i slutfasen. Anläggningen av monumentet har minst sagt varit en besvärlig resa, där de tänkta vildblomstermattorna som skulle täcka ´´vågorna´´ inte grodde. Den danska konstnären Lea Porsager har hämtat inspirationen med vågorna från fysikens gravitationsvågor, pulserande vågor som universum är uppbyggt kring. En vacker och spännande tanke och passande för just det här ändamålet.

 

I sista stund beslutades det att vågorna i anläggningen skulle täckas med färdigt gräs i rullar, för att slippa se de ljusgröna dukarna där fröerna vägrade att gro. Om sedan gräset ska ligga kvar på vågorna, eller om det ska flyttas ner till gångarna efter invigningen, verkar inte vara helt klart ännu. Men om gräset blir kvar så finns risken att blomstermattan som ligger kvar under gräset, blir ett hinder för gräset att rota sig. Eller inte, ingen vet ännu! Jag har varit tveksam till den här anläggningen hela tiden. Att få ängsblommor som kräver mager jord, att trivas i sådana här jordmassor känns som en omöjlighet, om blommorna skulle fått för sig att gro vill säga.

 

Under min morgonvandring såg jag hur det jobbades ivrigt med de sista förberedelserna innan invigningen, då bland andra kungen kommer att finnas på plats. En scen har monterats upp och flera tält finns uppställda. Flodvågskatastrofen inträffade 2004 där cirka 300 000 människor miste livet, varav 543 svenskar, som idag ska hedras av monumentet på Blockhusudden.

 

Studentdag! Grattis och lycka till i framtiden bästa Julia!

 

Ett snabbt besök i Bergianska trädgården, vår egen botaniska trädgård här i Stockholm, även om den ligger i Solna...! Nu har träd och buskar blommat färdigt för i år och det är just nu en mellanperiod vad gäller blomning, innan perenner och sommarblommor fått fart. Några arter av syren blommade fortfarande, enstaka Mose brinnande buske, vissa nävor och några blåeld vid den nya Öland-Gotland platsen, blommade också. Vattenspridare gick på många håll i trädgården.

 

På tomten här på Blockhusudden blommar rosen Stanwell Perpetual som jag planterade så många av på Engsholm. Nu kan jag njuta av den fina och väldoftande pimpinellrosen här på Djurgården i stället. Även Rosa rugosa 'Ritausma' blommar snart. Cecilias övriga rosor växer till sig riktigt bra och mängder av knoppar bara väntar på att gå i blom. De sprutas självklart med Trico Garden på alla rosor, så att rådjuren inte ska få en chans att rensa buskarna på knoppar. Här blommar även aklejor, bland annat en fylld sort som är gudomligt vacker.

 

Det känns oerhört tomt och sorgligt nu när jag läst den sista sidan i Ulf Lundells bok ´´Vardagar´´. 637 sidor om hans liv på Österlen, räckte inte. Kanske att jag varit nöjdare om jag fått dubbelt så många sidor! Jag vill ju veta hur det kommer att gå med hans begynnande plan att lämna gården på Österlen efter 20 år och vart han kan tänka sig att bosätta sig nästa gång och hur blir det med vänskapen med Sofia, nu efter skilsmässan.

 

På eftermiddagen gick jag bort till monumentets invigning, fotograferade och pratade med några bekanta. Kungen och Statsminister Löfvén höll sina tal och det kändes som en minnesstund mest för de drabbade, så det blev bara ett kort besök. Det här fina monumentet diskuterades så klart och det var gräsets vara eller icke vara på ´´vågorna´´ som det pratades mest om. Ingen vet vad som kommer att hända efter invigningen. Jag tror att gräset får ligga kvar eftersom det ser så vackert ut nu. Tanken är att vågorna inte ska skötas alls, utan växa vilt. Men då tänkte nog konstnären att vilda ängsblommor skulle skapa det vackra vilda. Som jag sagt hela tiden så vill dock ängsblommor ha mager jord. Inte stora vallar av fet jord. Det talas om att plugga in ängsblommor i gräsmattan. Jag avvaktar och ser vad som händer.

 
 
 
Det ena av isbladskärrets vackra pumphus
 
 En av mina favoritrosor, Stanwell Perpetual finns på ett av mina favoritsommarcaféer Blockhusporten
 
 Stanwell Perpetual som jag planterade så många av i Engsholms slottspark, finns nu även i Cecilias trädgård på Blockhusudden.

 

 

6 juni - onsdag

 

Vaknade med öppet fönster och det var kyligt i rummet. Låg och lyssnade på vågorna mot stranden och göken som gol en bit bort mot Parkudden, eller kanske var det ända borta vid Hundudden? Sköna ljud att vakna till.

 

Eftersom jag inte är någon nationalist så har jag aldrig firat nationaldagen på något sätt, tvärtom tänkte jag säga. Men just den här dagen har i stället fått en helt annan betydelse för mig och som verkligen är något att fira. För tre år sedan träffades Cecilia och jag för första gången den 6 juni, då hon skulle överlämna växtlistor över planteringar på Rosendalsterrassen och Rosendals slottsträdgård. Som tack bjöd jag på fika vid Blockhusporten, några hundra meter från hennes hus. Jag är så glad åt det mötet och från den dagen kunde vi inte sluta tänka på varandra!

 

Jag trodde inte att järnnätterna existerade längre, men så läste jag i morse att trädgårdsläraren och odlaren Lars Forslin, hade haft nattfrost på sina odlingar ute på Ekerö. Det var många år sedan jag själv upplevde frost i juni.

 

Torkan börjar bli riktigt svår nu och naturens och trädgårdarnas växter lider. Undrar när vi ska börja använda ordet katastrof? Vad är normalt och vad är avvikande från det normala? Senaste väderleksprognosen visar att det ska komma några millimeter regn nästa vecka. Hoppas verkligen på det!

 

På eftermiddagen gick vi bort till Blockhusportens café och firade våra tre år tillsammans, men tyvärr var prinsessbakelserna slut, sådana som vi åt den där nationaldagen 2015. Det blev en enklare variant av bakverk i år, men det viktiga var att vi fick sitta en stund vid strandserveringen och höra vågorna rulla in just intill oss och framför allt att hålla traditionen vid liv!

 

 

7 juni - torsdag

 

Vaknade 04.15.

05.15 stressade Cecilia och jag iväg till partihallarna i Årsta, där hon skulle fylla några vagnar med sommarblommor, som hon i helgen ska plantera på Söder. Det var kul att vara tillbaka in i morgonstressen hos Skalleberg, där jag också träffade Brita från Nora handelsträdgård i Vagnhärad. Här bland alla hyllor och vagnar, springer folk omkring med sina blommor, för att snabbt fylla bilarna så att de ska slippa den värsta rusningstrafiken in till stan. Vi var klara strax efter 6, så vi slapp både köer och biltullar tillbaka till Djurgården. Pustade ut i lugn och ro med frukost i solen på altanen när jag kom ´´hem´´ till Blockhusudden, där vågorna som vanligt sköljde upp mot stranden och jag kommer aldrig se det som ett normalt inslag i min tillvaro. Det är fortfarande ren och skär lyx!

 

Näktergal, koltrast, bofink och trädgårdssångare skapar den perfekta morgonkonserten när Lexus och jag tog morgonpromenaden inne i skogen. Det måste vara den mest ljuvliga kvartett man kan tänka sig. Göken och skogsduvan stod för de lite mer dämpade bakgrundsrösterna. Känslan av att jag nästan har det för bra kom över mig för en stund, men slog sedan bort tanken och fortsatte njuta fullt ut av tillvaron.

 

Det är omöjligt att inte tänka på den torka som nu rådet. Naturen kämpar med sina reserver, men snart måste det börja regna. Tyvärr ser prognoserna ut att ha tappat det lilla regn som igår utlovades tills nästa vecka. Ekarnas gula blad på grund av ekstyltmalens larver, gör att skogen och parkmarkerna ser sjuka ut. Det är ju naturens gång med olika cykler av insektsangrepp, som i sin tur ger mängder av mat till fåglar. Så länge det inte är människans påverkan, är det ju inte så mycket att göra åt. Här på tomten rensade jag släntplanteringen mot garaget och körde sedan igång vattenspridaren. Och ständigt dessa vågor som bryter mot stranden, ljudet som jag aldrig lessnar på och som jag saknar när jag bor i Brommanästet.

 

Idag fick jag en inbjudan till ett boksläpp som äger rum på Strömparterren nästa vecka. Boken som arkitekten och författaren Bengt Edlund skrivit, heter ´´Vårt gröna Stockholm´´ och ges ut av Stockholms stads förlag Stockholmia. Boken presenteras som - Vårt gröna Stockholm är en personlig parkguide och guldgruva till kunskap om Stockholms smultronställen. Här presenteras i text och bild hur stadens och förorternas grönområden vuxit fram och utvecklats genom åren.

 

Det känns väl kanske inte precis som mitt eget koncept med min bok Stockholms gröna rum, som kom ut 2013 och jag har såklart inte ensamrätt att skriva om det gröna i Stockholm, utan välkomnar den här boken, som jag är mycket nyfiken på. Jag ska absolut gå dit nästa vecka och köpa den.

 

Nu har monumentet över flodvågskatastrofen stängslats in igen, för att gräset ska få rota sig i lugn och ro.

 

 
 Vår fina vandrarkompis Lexus
 
 Vildrosornas tid på Djurgården
 
 Jag tycker mycket om den här fyllda aklejan i Cecilias trädgård
 
 Även om jag fixar lite i trädgården, så unnar jag mig även lata stunder - ganska ofta!
 
(null)
 Djurgårdsstrand

 

 

8 juni - fredag

 

01.45 sjöng koltrasten på Blockhusudden i den ljusa sommarnatten och det tog en stund innan jag orkade gå upp och stänga fönstret, för att få ytterligare några timmars sömn. Det lär finnas mellan 1-2 miljoner koltrastar i Sverige och inte förrän in på 1900-talet blev den tidigare så skygga skogsfågeln, en art som började trivas bland människorna inne i städerna. Sveriges nationalfågel sjunger vackrast av alla våra fåglar, men sången har en vemodig klang och passar kanske inte för nedstämda personer.

 

Nu är det vildrosornas tid, men midsommarblomstren som blommade så friskt och vackert i början av veckan, början nu på sina håll tappa kronbladen och göra sig klara att bilda frön för att kunna sprida sin art. Det är bråttom i naturen nu!

 

Djurgårdsveckan är som vanligt skön och det känns som om jag befinner mig långt ute på landsbygden. Här finns knappt någon biltrafik, endast bussen rullar förbi ibland och vandrarna, joggarna och hundarna.

 

Och båttrafiken. Och vågorna!

 

Jag funderar lite kring mitt ´´projekt´´ att skriva dagbok här på bloggen under mitt första år som pensionär. Många tycker nog att det är lite märkligt att hänga ut sina dagar på det här sättet. Men det här gör jag mest för min egen del, även om jag vet att några läser det här. I allt detta flöde i sociala medier, så är det den här bloggen som verkligen betyder något för mig. Här finns arkiv med inlägg 13 år tillbaka och tusentals bilder sparade. Facebook och Instagram är flyktiga platser som jag skulle kunna avsluta när som helst.

 

Trots att det ibland tar emot, ska jag försöka att fortsätta skriva min dagbok fram till nyårsafton! Snart är jag halvvägs!

 

 

9 juni – lördag

 

Idag brydde vi oss inte så mycket om den svåra torkan, utan vi ville verkligen ha sol, värme och svaga vindar. Precis så blev det också, när vännerna Per och Catherine kom till udden för att äta middag ute i trädgården. Nästan som att det var regisserat, gled den fantastiskt vackra Briggen Tre Kronor förbi utanför, just när våra gäster anlände.

 

Cecilia hade gjort en magiskt god bulgursallad med så många ingredienser att jag blir yr bara jag tänker på det och till det blev det lamm-rostbiff som mästerkocken Per grillade. Detta tillsammans blev så gudomligt gott att jag citerar från en bok som jag just nu läser – som en flik av himmelriket nedsänkt på jorden. Trevligt sällskap och gott att både äta dricka gjorde det här till en underbar sommarkväll som jag sparar i mina sommarminnen.

 

Koltrasten sjöng, rosorna blommade och jag somnade till vågorna…

 

 

10 juni - söndag

 

Djurgårdsveckan avslutades med en glass tillsammans med Cecilia, min dotter och hennes syster på Café Blockhusporten!

 

 
Briggen Tre Kronor
 
 Vi hade en härlig kväll tillsammans med vännerna Per och Catherine
 
En ´´grabböl´´ vid grillen! Pers bild - fotograf Catherine
 
Per vid grillen
 
Total fokus Cecilia! Pers bild!
 
 ...om jag gillar Lexus? Jovars! Pers bild!
 
 Blockhusudden
 
 Hur stor får egentligen en kryssare bli?
 
 Vi tar det tråkiga sist - den snedstreckad ekstyltmalen som gjort Djurgårdens eklöv bruna i år. Foto för Mitt i - Hans Ellebo.
  

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails