Site Meter

November i Stockholm

 
Den här lediga onsdagen hade jag tänkt grotta ner mig i novembermörkret och fotografera Stockholms trädgårdar och parker i svartvitt, denna färglösa årstid. Jag hängde på mig fotoväskan - jag har bytt från fotoryggsäck till axelväska - och vandrade upp mot tunnelbanan. Efter veckor av tungt gråväder, bröt solen fram en stund och dagen blev sedan ljusare än på mycket länge. Jag fick helt enkelt släppa tanken på det svartvita blogginlägget. I vagnen hördes musik från en självspelande violin. Elektronisk klassisk musik som gjorde mig nervös. Klev av vid Odenplan. Hängde på låset när Åhléns öppnade, för att köpa fingervantar. Vandrade Norrtullsgatan upp mot Observatorielunden, gick förbi nr. 3 där Jones antikvariat tidigare låg och där jag köpt så mycket böcker på 80- och 90-talet. Tiggare i varje gathörn och utanför butikerna. De blir fler och fler och det är så tragiskt.
 
Uppe vid Observatorielunden tar Drottninggatan vid och backen ner mot stan är den del av gatan som är värd att vandra på, ner mot Centralbadets trädgård vid 88:an. Här finns små spännande butiker, caféer och ett trevligt folkliv. Fortsättningen av Drottninggatan söderut är en förstörd gata, efter det att det gamla Stockholm revs och det nya city stod färdigt på 60-talet. Värmde fingrarna en stund inne på Stockholms största antikvariat, Alfa, på Olof Palmes gata 20, där jag tittade runt bland många hyllmeter av Stockholmsböcker. Efter ett snabbt besök inne i Centralbadets trädgård, fortsatte jag med hastiga steg över det själlösa Sergels Torg, såg Beatrice Ask i en intensiv diskussion med en kvinna, tog vänster vid Jakobsgatan och vandrade ner mot Kungsträdgården. När jag närmade mig Jakobs kyrka och Operan, såg jag att rosorna lyste rött i planteringarna invid almarna i Kungsan. Eftersom vi inte haft några frostnätter i Stockholm så blommade både rosor och vissa sommarblommor som daggsalvia och rävsvansar. De röda enkla rosorna vet jag inte namnet på, men de är riktigt vackra. Den hemska gröna plastgräsytan runt Karl XIII:s staty har nu blivit isbana, där några isprinsessor på vingliga fötter gled runt till musik. Jag gick över till Berzelii park där sommarblomsplanteringen runt Berzelius var tömd, så också fiskdammen utanför Berns. Min dotter kom ut från sitt kontor som ligger i närheten och vi gick bort till Café Söderberg vid Jakobs kyrka och fikade. 
 
Den stillsamma Prästgatan blev ett lätt val när jag tog mig genom Gamla Stan. Västerlånggatan är för rörig. För många butiker och för mycket folk som trängs. På parallellgatan Prästgatan vandrar man nästan ensam, här finns inga butiker, lugn och ro råder tills man når fram till Storkyrkoskolan. När jag vandrade förbi var det rast och en tuff fotbollsmatch pågick på den lilla planen, mitt bland medeltidshusen i det äldsta Stockholm. När jag passerade den slitna Slussen tänkte jag att måtte Plan B vinna. Den ombyggnad som det beslutades om, skulle fullkomligt förstöra den här oerhört känsliga platsen i Stockholm. Kopplingen mellan Gamla Stan och Södermalm. Att skymma utsikten och förstöra den öppna ytan skulle fördärva platsen där Mälarens kärlek till havet blandar sött och salt (även om nu Östersjön inte är direkt salt...). Harald Lindbergs trappor tog mig från Katarinavägen upp mot Mosebacke, men jag rekommenderar inte dessa trappor som tydligen inte finns med i stadens renhållningsrunda. Bättre att från Götgatan ta vänster vid Klevgränd, Ugglegränd (där Bellmans hus finns) eller Hökens gata. Så här års är Mosebacke torg inte mycket mer än Södra Teatern och Bobergs vattentorn. Det är kalt och tråkigt och jag vandrar vidare bort mot Katarina kyrka som är en av Stockholms absolut vackraste kyrkobyggnader. År 1990 gick jag en trädgårdsutbildning samtidigt som jag rehabilitera mitt tre gånger opererade knä, men min bror jobbade vidare uppe bland söders trädgårdar. På morgonen den 17 maj ringde han till mig och sa att kyrkan brann och att den inte skulle gå att rädda. Vi hade trädgårdar att sköta på Mäster Mikaels gata och på Högbergsgatan som ligger just intill kyrkan. Katastrof! Men lyckligtvis klarades sig de gamla kvarteren runt omkring. Kyrkan återuppbyggdes på ett fantastiskt sätt och 1995 invigdes den vackra byggnaden på nytt.
 
Jag fortsatte Mäster Mikaels gatan österut, tittade in på Glasbrukstäppan och gick sedan förbi Cornelisparken, korsade Katarinavägen och tog Fjällgatan bort mot Sista Styvens trappor. Där bodde Per Anders Fogelström i nr 30, Fjällgatan. Klättrade upp för trapporna och vände mig om. Där låg hela Stockholm under mig. Djurgården, Skeppsholmen och resten av huvudstaden norr om Södermalm. Anna Lindhagens täppa uppe på Stigbergsgatan hade friare utsikt ut över stan nu när träd och höga buskar är avlövade och de filosofer som annars brukar gömma sig på bänkar bland täta syrensnår, syntes inte längre till.
 
Nu befann jag mig i Sofia församling, Södermalms ostligaste utpost och jag gick Erstagatan upp till Bondegatan. Mitt mål var café Bakverket på Bondegatan 59. Där får man kaffe i kanna och de godaste kanelbullar man kan tänka sig, stora som semlor. Där inne i värmen satt jag en stund och funderad hur mycket jag kommer att stockholmsvandra och hur många cafébesök det blir den dag jag slutar arbeta? När jag sedan korsade Bondegatan för att gå in i Vitabergsparken mötte jag Carl Anton med fru och vi pratade en stund om tiden då min bror och jag brukade jobba i hans trädgård när han bodde där i parken. Jag berättade också om att jag nämnt honom i min bok i avsnittet om Vitabergsparken. Numer bor han inte kvar utan har en lägenhet på Katarinaberget med utsikt över stan. Hans gamla hus i parken är nyrenoverat och har nya hyresgäster. Vandrade vidare genom parken. Bergsprängargränd. Mitt mål var nu Medborgarplatsens tunnelbanestation och jag gick Skånegatan fram till Katarina Bangata och ut på Götgatan. Tog plats i tunnelbanevagnen där en dragspelare hade konsert och jag försökte få ögonkontakt med folket runt omkring, men alla stirrade ner i sina mobiltelefoner.
 
Café Söderberg
 
Kungsträdgårdens körsbärsträd väntar på aprilblomningen...
 
Berzelii park med Dramaten
 
Fart i Stockholms ström 
 
Bokhäckarna framför Slottet och Riksdagshuset
 
Det var fler än jag som var ute och spatserade...
 
Prästgatans lugn i Gamla Stan
 
Katarina kyrka
 
En gård som vi en gång i tiden skötte om, på Mäster Mikales gata
 
Anna Lindhagens täppa på Stigbergsgatan
 
Ersta trappor med Sofia kyrka i siktlinje
 
Carl Antons gamla hem. Det var här ifrån han gick med sin gitarr till den direktsända TV-serien.  Åren 1965–1995 presenterade han sommarunderhållning i Vitabergsparken, som under 1980- och 1990-talen även direktsändes i TV. Sofia kyrka i bakgrunden.
 
Nyrenoverad söderkåk vid Mäster Pers Gränd i Vitabergen
 
 Nytorgets caféer vägrar ge upp sina uteserveringar
 
 Inne i Centralbadets trädgård är dammen tömd!

Några Stockholmsstatyer

I Stockholm finns mängder av fina skulpturer/statyer och jag valde ut ett antal favoriter som jag visade på bokens Facebooksida, för att se vilken som där blev populärast. ´´En berättelse om något vi glömt´´ av Lena Lervik som finns på Liljeholmskajen fick flest ´´gilla´´.  Här kan man se många fler skulpturer i Stockholm!
 
Mina två favoriter - Tänkaren och Strindberg blev inga vinnare den här gången! Egentligen skulle Carl Milles  ´´Solsångaren´´ på Strömparterren ha varit med också, men den glömde jag. 
 
1:a plats - 150 gillar. ´´En berättelse om något vi glömt´´ av Lena Lervik. Liljeholmskajen.
 
2:a plats - 111 gillar. ´´Järnpojke´´ (Pojke som tittar på månen) av Liss Eriksson, Bollhustäppan i Gamla Stan.
 
3:e plats - 102 gillar. Carl Milles statyer på Ulf Nordfjells grönblommande boll på Millesgården 
 
4:e plats - 82 gillar. ´´Vita Bergens drottning´´ av Astri Bergman-Taube
 
5:e plats - 73 gillar. ´´Frostig man´´  i Drottningholmsparken. 73 gilla.
 
 6:e plats - 67 gillar. ´´Husmorssemester´´ av Olof Thorwald Ohlsson i Tessinparken.
 
7:e plats - 65 gillar. ´´Tänkaren´´ av Augsute Rodin. Vid Waldemarsudde. 
 
8:e plats -  49 gillar. ´´Den unge Strindberg i skärgården´´ av Carl Eldh. Alviks strand.
 
 9:e plats - 37 gillar. ´´Paret´´ av Liss Eriksson. Waldemarsudde.
 
Några andra kända statyer...

Väntan och längtan - 142 dagar till vårdagjämning!

 

Höst!

 
 
Kommentarer på Facebook!
 
  •  
    Gert-Åke Yamdee Andersson Pausen är slut, upp o jobba, haha 
     
  • Lennart Nilsson Riktigt kul bild gjord av en kreativ person
  •  
    Ulla Hasselmark Aj aj aj...
  •  
    Kathryn Palu Lite läskig....
  •  
    Anita Billfors En uppdaterad bild på lövgubben:)
  •  
    Janicke Henrikson Du får vara kvar, Hasse, men lövblåsarna hatar jag!!
    Kanske går an på dina stora ägor, men mellan husen i stan är de en idiotisk plåga.
  •  
    Eva Kronvall Jag förstår hur du känner dig!
  •  
    Hasse Wester Orkar nog inte ta debatten om lövblåsar ikväll. Är det någon som jag föreställa sig hur det är att handkratta (räfsa) en slottspark?
  •  
    Evy Österlind FD Söderquist Alla hjälpmedel är bra tycker jag 
  •  
    Janicke Henrikson Att kratta är för mig, som har några ynka kvadratmeter att sköta, en härligt meditativ syssla. Självklart är det andra bullar på stora ytor och när man har som yrke att sköta dem. Dock, när jag ser dem som blåser de små ytorna mellan husen där jag bor, där de går med sina bullrande och stinkande maskiner på ryggen, med skyddskåpor över öron och skyddsglas på näsan, tror jag de skulle må mycket bättre, både psykiskt och fysiskt, av att hantera en räfsa. Det skulle också gå fortare.För att inte tala om hur mkt bättre det skulle vara för oss hyresgäster, man blir galen av oljudet timme efter timme.
    Jisses, detta blev långt, engagera dig inte, Hasse.

  •  
    Hasse Wester Jag är en vän av total tystnad! När jag behöver den tystnaden så åker jag långt ut på landet. I Stockholm finns den knappast! Även om inte Engsholm ligger i Stockholm, så ska jag höra om inte vår VD kan anställa 10 ´´krattare´´ till nästa höst....jag menar det gick ju förr! Och varför inte gå hela vägen med allt buller. Stoppa biltrafiken och speciellt lastbilstrafiken och ta tillbaka hästarna och vagnarna och varför finns Bromma flygplats kvar? Jag har en landningsbana över mitt hus, men de flesta röstar för att man ska kunna flyga (nästan) rakt in i kontoret. När snön kommer så kan vi åter ploga stadens gator med häst och plog mm. mm. Och det var väldigt intressanta och intelligenta kommentarer på den där stoppa-lövblås-sidan Kenneth Nilsson....
  • Kenneth Nilsson Ha ha ha... "intelligenta" vet jag inte. Jag bara retar mig på att en hel eftermiddag kan gå åt till att blåsa ihop cirka en hink löv här på bakgården. Otroligt irriterande.
    Du spelar i en annan division Hasse Wester
    Wiiiii, Wiiiiii,wiiii wiiii wiiii, Wiiiii.. hela eftermiddagen.
  •  
    Kristina Wallinder Jag håller med dig Hasse Wester vilken fröjd det skulle vara med 10 st som räfsar löv  ...jag ställer upp älskar att räfsa löv!
  •  
    Hasse Wester Problemet är att vår VD får betala ut tio löner i stället för en...
  •  
    Kristina Wallinder men det vore fröjdefullt 
  •  
    Hasse Wester På en villatomt kan det vara lite ´´trevligt´´ att räfsa löv. På stora områden som man har som sin arbetsplats, så är det ett slitjobb både om man har lövräfsa eller lövblås! Nu ska jag vila min trötta kropp! Godkväll kompisar!
  •  
    Johnny Kronvall Jag förstår dig precis, Hasse!
  •  
    Lena Berg Nordenberg Ha ha! Efter att ha slitit med granris i två hela dagar, förstår jag Dig mer än väl!

Majlängtan i höstrusket...

Bergianska trädgården 17 maj.

Populäraste bilderna på bokens Facebooksida

Jag har sagt det förr och säger det igen - det är på bokens Facebooksida som besöken sker och här är de populäraste bilderna den senaste tiden! Här kan man gå in och gilla Stockholms gröna rums boksida som nu har 1219 följare!
 
1. Östermalms skärgård, sa någon om Djurgården. Här Djurgårdsbrunnskanalen! - 311 som gillat!
 
2. Kvastmakarbacken i Sofia församling på Söder. I det här området finns många gårdar, hus och miljöer som Per Anders Fogelströms använt i sina stockholmsromaner. - 218 som gillat!
 
3. Väntar på tåget mot Gamla Stan! - 216 som gillat!
 
 4. Gamla Stan igen. Den här bilden är tagen den 30 maj 2012 på Kindstugatan fram mot Brända Tomten, när hästkastanjen blommade. - 208 som gillat!
 
5. Ulf Nordfjells planteringar i Kungsträdgården. - 174 som gillat!
 
6. Mosebacke! Tänker tillbaka på tiden då man inte alltid var nåbar... - 174 som gillat!
 
7. Stadens blommor! Aklejorna kämpar på under Essingeleden just innan Fredhällstunneln. - 147 som gillat!
 
Jag vet bara en gata i Stockholms innerstad som inte är asfalterad eller belagd med gatsten. På Bergsprängargränd i Vita Bergen är det grus som gäller! - 144 som gillat!
 
9. Den här bilden är tagen förra året, högst uppe i läkarhuset på Odenplan. Jag fick lov att möblera om och öppna fönstret i väntrummet på översta våning för att ta bilder. Om man säger att man tar bilder för en bok så brukar de flesta vara hjälpsamma! Det är Observatorielunden i höstskrud vi ser på bilden, med Johannes kyrka i mitten. - 144 som gillat!
 
10. Höst i Bergianska trädgården - 138 som gillat!
 

Minnenas sorl på Södermalm

 Kvastmakarbacken med Fåfängan högt uppe på berget på andra sidan järnvägen. Där finns en restaurang med en av Stockholms bästa utsikter,
 
Vi vandrade sakta nerför Kvastmakarbacken i Sofia församling på Söder den här stilla oktoberlördagen. I det här området finns många gårdar, hus och miljöer från Per Anders Fogelströms böcker och eftersom jag nyligen läst/lyssnat på Vävarnas barn - Krigens barn - Vitabergens barn - Mina drömmars stad - Barn av sin stad - Minns du den stad - I en förvandlad stad och Stad i världen, som handlar om livet i Stockholm 1749-1968, så var det som att vandra bland alla händelser och karaktärer i böckerna. Uppe på Fjällgatan såg vi ´´Fogelströms vänner´´ som vandrade i Hennings och Lottens fotspår. Jag borde nog bli medlem i föreningen eftersom jag är så fascinerad av Fogelströms stockholmsskildringar!
 
Idag när vi vandrade bland de gamla söderkåkarna i Sofia församling, kom minnena fram som ett sorl från tiden då jag jobbade på dessa gårdar på 1980-1990-talet. Jag minns många av människorna som bodde i de röda små trähusen, träden vi beskar och gårdarna vi vårdade. Flera av Stadsholmens hyresgäster bor fortfarande kvar i husen, som  till exempel Britt Edwall och Joppe Pilhgren i slutet av Åsögatan, men många är borta för alltid, eller har flyttat till andra paradis...
Per Anders Fogelström själv bodde på Fjällgatan 30 till sin död den 20 juni 1998. Från sitt skrivarfönster hade han en fantastisk utsikt över huvudstaden.
 
Här har Wikipedia skapat ordning bland Stadseriens alla personer!
 
Kvastmakarbacken där Emelie i Fogelströms böcker, bodde en tid.
 
Här är de berömda skådespelarsyskonen Melinda och Joel Kinnamans barndomshem på Kvastmakarbacken.
 
En underbar lösning vid Kinnamans staket.
 
Vildvinet kastar sig vilt i slänten vid Kvastmakarbacken.
 
En ensam blomma från stockrosorna vid Skeppargränd dröjer sig kvar i hösten.
 
Några av Lotsgatans kåkar.
 
Det här var Henning och Lottens första egna hem i boken Mina drömmars stad. Det var på senare delen av 1800-talet och då var inte husen så fina som de är idag, utan var troligen grå till färgen och ganska slitna.
 
Den sista delen av Åsögatan.
 
 Vi försökte verkligen att vänta ut den här bilen för att kunna ta bilden av den vackra gatstumpen av Åsögatan.
 

Utsikt från Kastellet

Idag klättade jag upp i torn igen och fick lov att ta bilder från terrassen på Kastellet. Hela den här byggnaden från 1848 är idag en anläggnig för konferenser och fester och på min väg upp för trapporna smög jag försiktigt förbi ett möte som verkade väldigt viktigt. För min egen del var det viktigt att inte morgonens störtregn skulle återvända och göra det omöjligt att plåta. Men vädret var hyfsat under mitt besök. Tyvärr gör sig inte de här bilderna i en blogg utan behöver ses i större format för att komma till sin rätt. 
 
Allra högst upp där örloggsflaggan hissas och halas varje dag, kom jag tyvärr inte idag. Den flaggan har hissats på den här platsen sedan 1660-talet och 300 år senare hissade min bror den här flaggan när han gjorde lumpen på Skeppsholmen. Även min far gjorde sin militärtjänstgöring på Skeppsholmen på 1940-talet. 
 
Katarina kyrka på Söder.
 
Vasamuseet och Nordiska museet på Djurgården.
 

Dalarö grindar

 

Smådalarö gård i oktober

 
Vi övernattade på Smådalarö gård i början av oktober. En fin plats med vackert läge och god mat i restaurangen!
 
 
 

Den nya dagen gryr...

 
 

Eddie Grahn i Gamla Stan

 
Västerlånggatan har förvandlats till ett enda långt turiststråk i vår äldsta stadsdel Gamla Stan. I butikerna som ligger tätt, säljs billiga souvenirer till turister - vikingahjälmar, dalahästar och bilder på kungafamiljen fyller skyltfönstren och jag undrar vad turisterna får för bild av Stockholm egentligen! Västerlånggatan är extrem vad gäller krimskrams, men viker man av från shoppingstråket som sträcker sig mellan Mynttorget och Järntorget, in i de lugnare medeltida gränderna, så hittar man platser som fortfarande bär upp Gamla Stans själ och där man tydligt känner av historien om man blickar upp mot fasaderna.
 
Gamla Stans butiker förändras som på alla andra platser och jag saknar de små livsmedelsbutikerna som fanns här på 70-talet. Nu handlar man på Munkbrohallen vid tunnelbanestationen. En gammal stadsdel behöver äldre butiker, hantverkstäder och människor som sätter färg på vardagen, original helt enkelt och jag har lärt känna ett riktigt härligt Gamla Stan-original, som jag ofta besöker under mina Gamla Stan-vandringar! Jag är sannerligen ingen vän av loppmarknader, men på Själagårdsgatan 17 har Eddie Grahn sin butik där han säljer loppisprylar. För ett tag sedan skyltade han i fönstret med en trädgårdsbok som kostade 1 kr. Det är sådan värme och kärlek i Eddies trånga butik, att till och med jag kan vistas där inne för en stund... 
 
Eddie är något av levande jazzklubbslegend här i gränderna och har vistats i Gamla Stan sedan 50-talet. På 60-talet drev han några jazzklubbar som låg i olika medeltida källare. Förutom Klubb Kamelen som låg i den lokal där butiken nu finns, drev han under några år Frid & Fröjd på Skottgränd 9, som går från Österlånggatan ut mot Skeppsbron. Där fick han vid några tillfällen besök av Olle Adolphson med sin gitarr. 
 
 
 
Nu är Eddie 70-plus och pratar om att åter vilja öppna en klubb i sin källare och att klubben då skulle heta Frid & Fröjd. Eddie som sällan lämnar Gamla Stan, är en mycket fridfull, behaglig och vänlig person som går sin egen väg i livet och lever lite efter sina egna goda regler och lagar. Han är en sann miljövän och har åsikter om allt möjligt och som man gärna håller med om. Han har en bra livssyn helt enkelt! Eddie berättar gärna om tiden då han var en av klubbkungarna i den här delen av stan och hur polisen i grannhuset ofta bötfällde honom för olika regelbrott när det gällde tillstånd för hans klubbar. Polisstationen låg vid den tiden på Själagårdsgatan 19, med Eddys klubb på ena sidan och klubben Bobadilla (Svartmangatan 27) på andra sidan av stationen. Bobadilla drevs av Eddies kompis Roy Walter-Auer.

 - Polisen ville ha bort Roy och mig från Gamla Stan, men det var polisen som lämnade stadsdelen 1972 och jag är ju fortfarande kvar, säger han med ett leende!

 Eddie var även en av de första som gav sig hän åt New Age-rörelsen i Stockholm och hade möten i sin källarlokal på Själagårdsgatan. Han är en fredlig och fridsam man och hans klubbar var tydligen inte några stökiga platser, förutom då polisen kom och granskade tillstånden.

Den augustikväll 2013, då jag följde med under hans klubb-vandring  i gränderna, är en stund som jag alltid kommer att minnas, trots att jag inte fanns med i hans klubbvärld på 60- och 70-talet. Men det var verkligen intressant att höra honom berätta när popen slog igenom på 60-talet och till slut tog över publiken från jazzklubbarna. Han hade med sig en stor papperskasse där han hade många gamla underbara svartvita bilder, från tiden då han var ung och drev sina klubbar. Vandringarna han leder har han kallat ´´Kungar och klubb-kungar i Gamla Stan´´

Lyssna här på radioprogrammet om ´´Prinsen av Gamla Stan´´ 

I programmet kan man bland annat höra vad Eddie och hans vänner tycker om Slussens renovering.

 

 Ingela och Eddie 2013 

 


Hur boken kom till

 
 Tidig vår 2012. Första bokmötet på Allt om Trädgårds redaktion vid Sveavägen. Chefredaktör Viveka Ljungström, ansvariga för företaget som skulle producera/formge boken och jag, diskuterar hur den skulle se ut, format, papperskvalitet, omslag, namnet på boken och vad den skulle handla om. Bokprojektet skulle bli ett samarbete mellan Norstedts förlag och Allt om Trädgård. Möjligheten att få skriva fick jag av Viveka på grund av mitt långvariga bloggande och vi spånade först om en trädgårdsbok i bloggform, ett hopplock av bloggen genom åren. Men förlaget tyckte att det skulle bli för spretigt och det var då tanken på en bok om mina älskade trädgårdar och parker i Stockholm dök upp.
 
När jag klev ut på Sveavägen efter det mötet, kände jag mig glad och taggad och ville genast kasta mig över projektet. Våren stod för dörren och jag putsade kameralinserna och bara väntade på att trädgårdarna skulle börja blomma och grönska. Det blev en sommar med ovanligt många vandringar i stadens trädgårdar och bildmapparna fylldes till bredden hemma i datorn. Det gällde att jaga det bästa ljuset och försöka ta bilder från lite ovanliga platser. En ganska solfattig sommar blev det, på gott och ont, men en sommar med konstant högtryck hade inte varit bra för fotograferingen. Att välja bilder till boken skulle inte bli lätt - vilket det heller inte blev!
 
Hösten närmade sig och nu skulle all text som jag grovskrivit under sommaren börja ta form. Redaktören tyckte först att det blev för ´´bloggigt´´ och sedan för formellt. Det var då min kära dotter kom in i bilden och hjälpte till att forma texten så som det slutligen blev. Det är en lycka och en förmån att få skriva en bok och jag är oerhört tacksam, men det är även en tuff kamp och under hösten blev det många långa nätter framför datorn. Att skriva en bok är ett samarbete mellan författare, förläggare, redaktör och formgivare och det är inte alltid som alla är överens om hur resultatet ska bli.
 
Nu har det gått två somrar sedan jag fotograferade för boken och jag har tagit flera nya bilder som jag så gärna skulle velat haft med i boken - byta ut några liksom. Men sådant kan man ju bara göra på internetsajter. Det är fördelen med bloggen. Men ingenting kan jämföras med att hålla i sin egen bok och jag har än idag svårt att gå förbi en bokhandel utan att gå in för att se ´´Stockholms gröna rum´´ stå där på hyllan bredvid Karin Berglunds och Hannu Sarenströms böcker. 
 
 
De stunder som jag minns bäst av bok-året:
  • Det allra första bokmötet på Allt om Trädgårds redaktion på Sveavägen, våren 2012.
  • När budbilen kom nere på gatan med det första exemplaret av boken och när jag sedan andäktigt öppnade kuvertet och såg Stockholms gröna rum för första gången.
  • När jag fick bilder av Ingela från mässan Rum & Trädgård (där jag inte vågade vara på plats), där boken låg i travar och när jag också fick reda på att några till och med hade köpt den.
  • När jag signerade boken för första gången på Nordiska trädgårdar.
  • När min dotter (som aldrig tidigare besökt en trädgårdsmässa) dök upp helt oväntat under signeringen. Hon var till stor hjälp med texterna i boken.
  • När Kerstin, min VD på Engsholms slott, köpte ett stort antal böcker till slottet som skulle säljas till våra gäster och där det nu även ligger ett exemplar i alla våra 54 rum.
  • När Petra på Engsholms kontor första gången sakta bläddrade i boken.
  • Första gången jag såg boken i en bokhandel - Akademibokhandeln på Sergels Torg.
  • När jag såg att boken stod i skyltfönstret på anrika bokhandeln Hedengrens på Stureplan. 
  • När jag upptäckte att boken fanns på biblioteken.
  • När de första recensionerna kom i tidningar, bland annat det stora reportaget i Gods & Gårdar.
  • Ett av de allra största ögonblicken under året var nog när trädgårdsgurun Maj-Lis Petterson pratade om boken den 15 april i Odla med P1.
  • Första gången jag såg att boken fanns på Bokus topplista och där den som bäst låg på 9:de plats.
  • När Karin Berglund köpte boken på Allt om Trädgårds 20-årsfest ute vid Ulriksdal.
  • När boken blev nominerad till ´´Årets trädgårdsbok´´ bland nio andra trädgårdsböcker och att dessa böcker visades på bokmässan i Göteborg.
Lika glad och stolt som jag blev av dessa händelser, har jag blivit av alla de mail och andra meddelanden som jag fått under året. Ett stort varmt tack till er alla för era fina ord!  
 
 
Några ord om boken från...
 
 
 
 
Så här glad blir man när Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan skyltar med boken!
 
Stockholm i mitt hjärta! Trots att det är som bloggande trädgårdsmästare som jag har fått äran att göra den här boken, så blir jag alltid extra glad när boken hamnat i kategorin ´´Stockholmsböcker´´. Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan är den bokhandel som har marknadsfört boken bäst i hela Stockholm.
 
 I Gods & Gårdar. 
 
 I Hedengrens fönster på Stureplan.
 
 En annan speciell känsla infann sig när jag såg boken i min barndomsstad Norrtälje. 
 
På trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar 2013
 
Egen marknadsföring - boken fick en egen Facebooksida där jag fortfarande visar mängder av stockholmsbilder. 
 
 
 Hannu Sarenström, André Strömqvist och jag signerar böcker vid Allt om Trädgårds 20-års fest i slutet av september 2013. Peter Englander och jag diskuterar italienska trädgårdar.
 
Min fina mamma hittade boken i Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården.
 
I Dagens Nyheter
 
I Gods & Gårdar
 
I Norrtelje Tidning
 
I ´´Mitt i´´
 
 
 
Bokus topplista!
 
 
Bilder från ovan!
 
När jag i maj 2012 började fotografera för boken Stockholms gröna rum, ville jag bland annat ta bilder högt ovanför parkerna och trädgårdarna, för att få en överblick över anläggningarna och för att visa platsens läge i staden. Det fanns självklart inte tillfälle att komma högt upp vid alla de 18 trädgårdar som jag presenterar i boken, men vid flera av dem som ligger inne i stan lyckades jag få kontakt med vaktmästare, säkerhetsvakter, städare mm. som alla var hjälpsamma. Jag har redan tackat dessa vänliga själar i boken, men jag gör det igen här. 

Jag klättrade i kyrktorn, tiggde om några minuter på olika företags terrasser och sneglade upp mot stadens hustak mer än vanligt den sommaren, just för bokens skull. 

Från Sofia kyrkas torn.
 
På bilden här nedan ser man huset där Uffe Lundell en gång bodde på 1970-talet. Där skrev han sin debutroman Jack som trycktes i 2000 ex. men som sedan såldes i 200 000 ex.
 
Jag fick verkligen tigga och be för att få komma upp i Sofia kyrkas torn på Södermalm. Kyrkan renoverades det här året och det var tydligen en säkerhetsrisk att klättra bland byggnadsställningar och bråte där inne, men efter flera telefonsamtal så ledsnade man väl på mitt tjat och lät mig komma upp i tornet där jag äntligen kunde ta mina bilder. Vaktmästaren följde mig upp i tornet, men tyvärr gick det inte att öppna några fönster, så jag fick fotografera genom kyrkans nya fönsterglas. Där uppifrån såg jag långt ut över stan och nedanför låg Vitabergsparken som en stor grön oas mitt i den täta stadsbebyggelsen och de små röda söderkåkarna passade perfekt där i grönskan.
 
Mina klättringar till höga höjder i Kungsträdgården blev lyckliga stunder för en fotograferande ´´bokskrivare´´. Den magiskt märkliga fotograferingen över körsbärsträden den 30 april 2012, beskriver jag i bokens ingress till Kungsträdgårdens kapitel. En av de märkligaste fotostunder som jag upplevt! Bilden är tagen på Nordeas terrass på Hamngatan!
 
Från Jakobs kyrka!
 
När den vänliga vaktmästaren Jorma i Jakobs kyrka hjälpte mig upp i det gamla tornet för att ta bilder från ett annat håll och under en grönskande sommardag, mullrade åskan borta mot Kungsholmen och det regnade lätt, som så många gånger den här sommaren 2012, men jag tyckte ändå att ljuset var mjukt och vackert. På väg upp i tornet passerade vi rum där man på 1700-talet satt brandvakt genom att se ut genom de små fönstren och blicka ut över stan och snabbt kunna ringa i kyrkklockorna vid en eventuell brand någonstans där nere bland alla hus, som ofta var byggda av trä.
 
 När bilderna över Berzelii park togs från ett Öhmans terrass, så var parken helt nyanlagd med mängder av nyplanterade växter. Uppe på terrassen hade måsarna sina bon och jag levde farligt under de få minuter som jag vistades där. De attackerade mig våldsamt och verkade inte alls förstå hur viktigt mitt uppdrag var, och den här fotograferingen var faktiskt väldigt viktigt för boken, eller i varje fall för kapitlet om Berzelii park, av den anledningen att jag inte hade så många bilder från parken, då den under några år varit en arbetsplats för de som utförde nyanläggningen. Inga vackra försommarbilder fanns i mina fotomappar, så jag behövde verkligen de här översiktsbilderna och det var den här bilden som jag först ville ha som omslag till boken.
 
För att ta bilder ner mot stadshusträdgården och bort mot Norrmälarstrand, blev jag tvungen att vistas en stund bland vilt fotograferande japaner, vad gör man inte för en bokbild! Varje gång jag ser min stad så här från ovan blir jag varm inombords och känner mig stolt att få bo i den här huvudstaden.
 
 Riddarholmen i förgrunden och Gamla Stan bakom.

 Uppifrån Högalids kyrktorn var utsikten helt makalös, men jag nöjer mig med att visa en bild där man ser Långholmens centrala och västra del. Längst upp till höger i bild ser man nästan huset där jag bor. Stort tack vaktmästare Matte för visningen!
 
I Sinnenas trädgård fick jag hjälp av trädgårdsmästaren Christer Fällman att komma upp på en av fastigheternas balkong. När jag stod där uppe och såg ut över trädgården så förstår jag inte varför jag inte tog kontakt med Christer i slutet av maj i stället, då kastanjer och rosenhagtorn blommade som bäst. Men det var inte lätt att hinna med allt man ville den här sommaren - jag hade ju, och har fortfarande ett jobb i en slottspark att sköta också!
 
Jag ville ha en översiktsbild över Norra Bantorgets nya parkanläggning och tog kontakt med Clarion Hotel Sign där en mycket hjälpsam och trevlig Gabriella hjälpte mig att få låna ett hotellrum på översta våningen. De stora panoramafönstren gick givetvis inte att öppna, så jag fick ännu en gång ta mina bilder genom glas, vilken man märker på bokens bild över parken - men jag tycker inte att det gör något!

 Bilden är från Centralbadets trädgård där en städare hjälpte mig att komma upp till badets solterrass på fastighetens tak, där kryssade jag fram mellan solande gäster för att kunna ta mina bilder ner mot trädgården. Tyvärr fick ingen av dessa bilder fick plats i boken. 
 
 

Det sista av sommaren

 
Nu ser vi det sista av sommaren 2014! Snart är det endast de riktigt senblommande vännerna som ska kämpa vidare in i mörker och kyla. I vanliga fall sjunker jag ner i ett själsligt mörker när höst och vinter närmar sig. Jag har för vana att klaga på mörkret, kylan, halkan och snön - men i år tänker jag i stället välkomna den mörka årstiden och ska försöka hitta fördelar med det här halvåret utan ljus och värme. Jag är beredd - kom igen nu kyla och mörker! (OBS - inte ironi!)
 
Bilden här ovan tog jag med mobilkameran i Kungsträdgården nu i veckan och Ulf Nordfjells planteringar brinner som vanligt i september.
 

Funderingar i Skärholmens perennpark

 
Varje gång jag besöker Skärholmens perennpark, tänker jag på mailet jag fick av Piet Oudolf en kall och snöig februaridag 2012. Det värmde i kylan och mina bilder finns fortfarande på den världsberömda trädgårdsdesignerns hemsida.
 
Dear Hasse,
This week I met Stefan Mattson in Sweden. He was showing your blog. I'm glad you like the garden and the pictures you made. Is it possible to get some pictures for the 2012 website were I want to use them for. I will put your name in the photographers list.
attached a plan of Skarholmen.
Best regards,
Piet.
 
Det här mästerverket till trädgård invigdes 2011 och det är alltid en lycka att besöka för oss som älskar perenner. Idag blev jag inte fullt lika lycklig som jag brukar bli. Det är möjligt att den heta, torra sommaren gjort att de småblommiga astrarna med flera andra perenner inte blommar som de brukar. 
 
Jag har tyvärr inte haft möjlighet att besöka parken tidigare i år och vet alltså inte hur det såg ut tidigare, men det verkar som om det har varit ett tufft år för många av växterna. Det är i augusti och september som den här trädgården är som vackrast och självklart finns det även i år många vackra partier. Jag lät Nikon ta in det vackraste, men ni som nyligen varit i parken förstår nog vad jag menar! Sedan vet jag inte varför fontänen var avstängd? Trasig?
 
I mitt tidigare blogginlägg från Skärholmens perennpark är de flesta bilderna tagna i slutet av augusti. Se här!
 
En av mina favoritperenner Grå frossört - Scutellaria incana.
 
Grå frossört...igen!

Djurgården runt - med båt!

Idag blev jag bjuden på en båttur runt Djurgården och för en gång skull fick jag se mina vandringsstråk från vattnet. De sköna molnen låg kvar över stan och temperaturen var perfekt. Tack så mycket ´´frugan´´ !
 
Guiden i lurarna sa att vissa lägenheter på Strandvägen hade 15-20 rum och att både Björn Borg och Per Gessle har bostäder här!
 
Vi gled sakta genom Djurgårdsbrunnskanalen!
 
Café Blockhusporten.
 
Täcka udden
 
Prins Eugens Waldemarsudde.
 
 

Längs Norrtäljeån

 
Norrtälje har förändrats genom åren som alla andra städer och det finns inte många platser som man känner igen från 50- och 60-talet när jag växte upp i Roslagens huvudstad. Men längs ån där vi fiskade abborre som barn, finns några kajer och bryggor kvar från förr. Fisken var inte ätbar då eftersom avlopp av mindre trevlig sort rann rakt ut i ån. Det fick bli de stackars katterna som åt vår fångst!
 
I slutet av 70-talet ansågs ån som ett döende vattendrag och efter initiativ från bland annat Norrtälje Flugfiskeklubb började ån renoveras. Dammar och fisktrappor revs, nytt grus lades på botten och stora stenar tillfördes för att skapa små fall i vattnets färd från Lommaren och ut i Norrtäljeviken, en kort stäcka på endast 1750 meter. 1981 sattes 2000 havsöringar ut i ån som då ansågs räddad. Idag flyter ån stilla och vackert genom staden och brusar och porlar i de små fallen vid stenhindren. Olika vattenväxter får ån att grönska och just nu blommar den vackra blomstervassen. Den här dagen i mitten av augusti rensades åns botten mellan Gustav Adolfsparken och Lilla Brogatan.  
 
Inne i stan har det rivits många gamla vackra hus som fått ge plats åt fruktansvärt fula byggnader, men lyckligt nog så har man varit mer försiktig längs ån där det till och med på många platser har blivit vackrare, med nya bryggor och renoverade kajer. 
 
Det vackra Åtellet.
 
Årensning
 
 
Den här filmen hittade jag på youtube!

Semestervecka 2 - Solblandat regn!

Min andra semestervecka började med ett besök i min barndomsstad Norrtälje som jag lämnade 1975. En fin stund med min mor innan färden tillbaka mot Stockholm, som gick längs kustvägen med ett stopp vid Penningby slott. Temperaturen blev mer normal till skillnad från förra veckans hetta och jag är glad att vi lämnat 30-33 graders värme bakom oss. Det var ömsom sol och ömsom vatten - solblandat regn helt enkelt!
 
Veckan avslutades med ett besök på Vinön i Hjälmaren. Vi bodde fint i Båsenberga och besökte även Julita gård - mer om det i andra blogginlägg.
 
Puffade lite för boken på Facebook och Ingela modellade fint!
 
Ett blomstrande besök på Djurgårdens lejonslätt framför Nordiska museet.
 
Spökparken på Drottninggatan vid Observatorielunden, känner inte alla stockholmare till!
 
Stadsbibliotekets trädgård vid Sveavägen.
 
 
Mysiga Gysinge café och butik, på Storgatan/Östermalm.
 
Vilt vildvin på Grev Magnigatan på Östermalm.
 
 Vi gick med på en intressant stockholmsguidning från Gustav Adolfs torg till Nybroplan!

Semestervecka 1

 
Det tar ungefär en vecka att varva ner från jobbet när man inleder sin efterlängtade semester och i en hängmatta någonstans i Roslagen, hittade jag till slut lugnet. Plötsligt glömde jag jobbet och hamnade i den stilla lediga lunken, då man inte har så bråttom med det som ska göras. Nu har jag tid att stanna upp och slipper planera all tid. Undrar om den här sköna känslan infinner sig när man en gång framöver går i pension?
 
Efter ålandsresan blev det några dagar i skogen/landsbygden i Uppland där vi besökte Linnés Hammarby som är vackert beläget invid uppsalaslätten. Efter guidningen hade vi fått med oss nya kunskaper om Linné - bland annat att Magnus Uggla är ättling till en av Linnés döttrar! Vilken märklig koppling!
 
Ett hastigt besök vid Rånäs slott, där vi med jobbet hade en konferens 2004.
 
 Spännande byggnad i Rånäs slottspark.
 
 
 
 
En liten vandring i ´´mina´´ gröna rum hann jag också med i veckan som gick. Kaffe som vanligt inne i Centralbadets vackra trädgård och jag blev ännu en gång imponerad av Kungsträdgårdens blomsterprakt!
 
 
 
 
 
När 308:an var inlämnad på verkstad i Upplands Väsby, hittade jag en vacker park vid stationen. Det här är orten som jag tidigare passerat med rynkad näsa och med en övertygelse om att inget vackert kan finnas i denna ytterförort till Stockholm...eller Uppsala. Nu vet jag bättre och på Facebook fick jag veta att det finns flera vackra trädgårdar på orten. 
 
 
 
 
 
En tidig morgon vandrade jag utefter stränder här hemma i Bromma där jag bor och vattnet lång så stilla innan båttrafiken började röra om Mälarens yta. Strandvägarna här hemma är vackra och sträcker sig ända ut till Tomas Ledins Hässelby slott.
 
 
 
 
 
Det obligatoriska stoppet vid Bogesunds slott på väg mot ett besök i Vaxholm. Slottet är nyrenoverat och parken har aldrig varit så fint skött som nu. Sådant gör en slottsträdgårdsmästare glad. Se ett gammalt inlägg från bloggen här. 
 
 
Inne i underbara Vaxholm var det alldeles för mycket folk den här lördagen i augusti, så mycket att vi vände åter mot stan. Vaxholms blomsterurnor ger jag högsta betyg!
 
 
 
 
 
En stund vid Djurgårdsbrunnskanalen bjuder alltid på överraskningar, både i vattnet och längs strandpromenaden...
 
...och när tändkulebåten kom, värmdes hjärtat!
 
 

Tidigt på morgonen

 
 I morse när jag vandrade genom parken var slottet insvept i mjuk vacker dimma.
 
Att arbeta fysiskt utomhus i den här hettan tar på krafterna. Det är på morgnarna jag trivs bäst - när man börjar dagen med en kopp kaffe vid ett stilla vatten och sedan börja jobba i ´´normal´´ sommartemperatur en stund. Men redan vid åttatiden börjar värmen bli jobbig för en gammal slottsträdgårdsmästare! 
 
 
 
Musik i dimman

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails