Site Meter

Mitt första fria år, vecka 49 - Skisser för sommaren

Lexus har just öppnat sin hundkalender och firar nu andra advent tillsammans med oss!
 
(null)
Kerstin, Cecilia, Heidi och Malin i Djurgårdsförvaltningens lunchrum!

(null)
 Cecilia ser nöjd ut när hon väljer sommarblommor till sina planteringar vid Rosendals slott och Rosendalsterrassen. 
 
 
 

3 december - måndag

 

Bilen lämnades in på verkstad i Solna på grund av olika irriterande problem. Nu är det bara att vänta på domen. Tunnelbana tillbaka till Kungsträdgården och buss därifrån ut till Blockhusudden. Nere i Kungsträdgårdens tunnelbanestation finns ett litet museum med minnen från palatset Makalös som byggdes på 1600-talet och som var beläget i södra delen av Kungsträdgården mot Strömmen, ungefär där almarna står. Det stora extremt utsmyckade palatsen brann och därefter revs 1825.

 

Det började mörkna redan klockan tre när Lexus och jag gick på eftermiddagspromenaden. En ensam Berguv, som är Europas största uggla, har setts på Östermalm under några dagar och har nu fångats in, då det uppmärksammats att sen hade ett problem med ena ögat.

 

 

4 december - tisdag

 

Djurgårdsbrunnskanalen fortsätter att överraska och hänföra mig. De nakna trädens speglingar i den blanka vattenytan skapade morgonmagi under vår vandring. 6 grader varmt och lätt regn.

 

Det är en stilla tid nu. Läser och lyssnar på ljudbok.

 

Försöker att inte tänka på de extremt dyra problemen med bilen.

 

Jag fick mail från Bromma stadsdelsförvaltning, som svarade på min fråga vad det är för Prunus-träd som planterats på Gustavslundsvägen vid Alviks torg. Till min glädje är det Prunus sargentii - bergskörsbär, som är en av de vackraste prydnadskörsbärsträden tycker jag. Fantastisk blomning och en mycket vacker röd höstfärg på bladen. De planterades i en lång rad nu i år. Just de träden skulle jag vilja ha i Lindhagensplans rondell i stället för de glanskörsbärsträd som nu finns där och som av någon anledning inte blommar.

 

 

  
(null)
Pumphuset vid Isbladskärret
 
(null)
 ´´Cissis brygga´´ brygga på Blockhusudden!

 

 

5 december - onsdag

 

Idag vandrade Lexus och jag på västra Södra Djurgården, förbi Skansen och Rosendal. Inga vårtecken ännu!

 

På kvällen gav jag mig ut på Power walk för att hålla  mig i trim som PJ. Tre gånger är mitt vänstra knä opererat på 80- och 90-talet och jag hade sedan problem då och då i mitt arbetsliv som trädgårdsmästare, när jag jobbade fysiskt. Men sedan jag slutat jobba fungerar mitt knä alldeles perfekt.

 

Jag tycker om att vandra långt i lugn takt och på senare tid även snabbt, som träning. Ikväll gick jag så fort jag kunde i 45 minuter i mörkret längs kanalen, förbi Manilla och saltsjöstranden tillbaka till Blockhusudden. För att det ska bli lite roligare, laddade jag hem Runkeeper och man behöver ju faktiskt inte springa för att använda den appen. I öronen har jag nu Thomas Sjöbergs bok om Ingmar Bergman.

 

Allt är stilla i naturen nu. Vilar och väntar.

 

 

 

7 december - fredag

 

Lexus och jag besökte Cecilia på hennes jobb, där Djurgårdsförvaltningens duktiga trädgårdsmästare nu jobbar med att tänka ut och planera nästa års sommarblomplanteringar på Djurgården. Det blir nog svårt att toppa årets fantastiska blomprakt, men att det kommer att bli vackert är jag helt säker på. I det mycket trevliga lunchrummet, som en gång varit ett stall ritat av arkitekten Fredrik Blom på 1820-talet, studeras nu växtkataloger. Färg och form bestäms och som vanligt är jag väldigt intresserad vad det blir för växter till nästa sommar.

 

 

 
(null)
(null)
 Djurgårdsbrunnskanalen
 
 

Mitt första fria år, vecka 48 - Novemberljus

 Magisk morgondimma, bild från Tranebergsbron.
 
 
 
 

27 november – tisdag

 

Det brinner i bussgaraget på Kungsholmen och en dramatisk syn mötte mig när jag kom ut i vardagsrummet på morgonen. Svart tjock rök som turligt nog drog sig söderut mot Essingeleden. I skrivande stund hör jag på nyheterna att det finns risk att branden sprider sig.

 

Vid lunchtid hade branden lugnat sig och endast lätt rök

 

Läser böcker.

 

Tvättat.

 

308:an har nu vinterhjulen på.

 

Jag har fått en fantastisk elektrisk fotvärmarkudde av min dotter. Mina fötter brukar alltid vara iskalla, men nu gör kudden underverk!

 

Drog igång en omröstning om min bästa Stockholmsbild från 2018 och en vinterbild från Djurgårdsbrunnskanalen vann!

 

När mörkret föll över staden, tog jag mig in till City för att ta några bilder på lysande älgar, hjortar och granar.  Resultatet blev inte riktigt som jag tänkt mig, men de lite märkliga bilderna gillades ordentligt på Facebook. Lysande älgar kan man lita på!

 

 

 

 
Sergels torg
 
Kungsträdgårdens skridskobana.
 
Brunkebergstorg.
 
 Branden i bussgaraget på Kungsholmen.
 
 I Kungliga bibliotekets tidningsarkiv gjorde jag en sökning på Stockholms gröna rum och fick upp denna helsida i GT från 2013 när boken kom ut. Jag hade inte sett det här! Centralbadets trädgård i bakgrunden.
 
(null)
 Novembermorgon.
 
 

 

28 november - onsdag

 

Solen bröt igenom den magiska morgondimman när jag vandrade över Tranebergsbron in mot stan. Julkorts-rimfrost på träden och tio minusgrader. Novembermorgnar kan verkligen vara sagolikt vackra!

 

Fikade på Petite France som ligger på John Ericssongatan 6. Ett mysigt café i fransk stil där jag inte varit tidigare. Tack för tipset kamrat Per!

Earl Gray russian var grymt gott!

 

I tidningsarkivet på KB, satt jag några timmar och letade bland gamla artiklar, innan jag åkte ut till Blockhusudden och åt en god middag!

 

 

30 november – fredag

 

Klassiskt novemberväder med regn och blåst. Bron som skiljer mitt hem i Bromma och Kungsholmen heter Tranebergsbron, som när den invigdes 1934 var världens längsta bågbro gjuten i betong. Där över vandrade jag idag igen, i blåst och regn för att gå runt Kungsholmen. Jag gick fort, så som jag gjort på senaste tiden. Inbäddad i en stor tjock jacka med luvan uppdragen över mössan. Tidigare spatserade jag mer i lugnt tempo med min kamera under vandringarna. Det är inte så lockande att ta bilder den här tiden på året och idag hade jag inte ens kameran med mig, utan trampade på så fort jag kunde. Det här är min träning, nu när jag tycker att det är så vansinnigt tråkigt med styrketräning av olika slag. Däremot älskar jag att vandra!

 

Mellanlandade på Café Två systrar och en kock på Kronobergsgatan 41. Hängde av mig de blöta kläderna och värmde mig med en god kopp kaffe. I stället för att gå Norr Mälarstrand tillbaka på södra sidan Kungsholmen, gick jag inne på Garvargatan och Pontonjärsgatan bort mot Rålambshovsparken. Såg idag det mysigt lilla bageriet Bulleboden med café på Parmmätargatan 7, som jag måste prova någon gång. Gick ner mot Rålambshovsparken och började trava den långa Tranebergsbron hemåt igen, hela vandringen med ljudbok i örat - ´´Jag var Ingmar Bergmans hushållerska´´ där man får en inblick i denna demonregissörs vardagsliv. Ett geni och en ganska obehaglig människa. En översittare av rang! En rolig detalj i boken var att Ingmar Bergman gick vilse i Östermalms galleria Fältöversten. Det brukar jag också göra…

 

15 000 steg!

 

 

2 december – söndag

 

Första advent!

 

Frukost med T och rostat bröd. Såg ut över stan. Vattnet låg helt stilla i gråvädret. 

 

Vi avslutade den här veckan med en adventskonsert i Rosendals trädgård.

 

 

 

 
 Ett favorithus på Kungsholmen. Så vackra balkonger! Kungsholmsgatan 14. Byggnadsår 1907-08, arkitekt Konrad Elméus, byggherre O Blomqvist
 
Cecilia ser över pyntet vid Rosendals slott!

Årets Stockholmsbild - topp 10!

 
Efter en omröstning på Stockholms gröna rums Facebooksida så är dessa av mina utvalda Stockholmsbilder mest omtyckta under 2018. Vinterbilden vann helt överlägset och jag tycker själv om den, men jag hade nog ändå hoppats på Utsiktsbänken på Blockhusudden eller Rosendalsterrassen!
 
Tack alla ni som röstat!
 
 
1:a
 
Djurgårdsbrunnskanalen i mars.
 
 
2:a
 
Vita syrener på Åsöberget.
 
 
3:a
 
Utsiktsbänken på Blockhusudden.
 
 
4:a
 
Rosendalsterrassen
 
 
5:a
 
Riddarfjärden, båtklubbarnas dag.
 
 
6:a
 
Malmgårdsvägen vid Vitabergsparken
 
 
7:a
 
Prunus 'Accolade' blommar i Kungsträdgården
 
 
8:a
 
Fiskare på Blockhusudden
 
 
9:a
 
Koltrasten sjunger i sommarnatten på Blockhusudden
 
 
10:a
 
 Groens malmgård vid Vitabergsparken
 

Mitt första fria år, vecka 47 - Liljekonvaljer och amaryllis

Amaryllis 'Queen Silvia' i Slottsträdgården Ulriksdal
 
Lexus blommar tillsammans med amaryllis!
 
Amaryllis 'Rilona' 
 
 Amaryllis 'Temptation' 
 

 

 

19 november - måndag

 

Tillbaka på Blockhusudden.

 

Lexus och jag vandrade runt Kaknäs elljusspår, en sträcka på några kilometer i skog med kuperad terräng vid Kaknästornet. Ingen långvandring alltså, men en skön stund i skogen där vi några gånger blev omsprungna av joggare, men inte en enda hund såg vi längs spåret. Skönt! Kaknäs är ju mest känd för Kaknästornet, men här finns även gravfält från järnåldern.

 

Den mycket lågt gående solen bröt igenom de tunga grå molnen vid några tillfällen, vilket  kändes uppiggande. Och mitt i det annars så grå och mörka, tänkte jag att det bara är 32 dagar kvar till vintersolståndet. Då vänder ljuset. Vänder åt rätt håll!

 

 

 

20 november - tisdag

 

Det finns ganska stora skogar på Djurgården, i varje fall med Stockholms mått mätt. Skogar som fram till mitten av 1700-talet var jaktmarker för kungen och jag visste inte att så stora skogsområden existerade, när jag för tre och ett halvt år sedan började vistas oftare på ön. Tidigare hade jag som de flesta, endast vandrat utefter de vackra stränderna.

 

Under morgonvandringen i skogen lyssnade jag vidare på Ulf Lundells bok ´´Vardagar´´ och tänkte att just den här dag fyllde författaren och uppläsaren 69 år. Jag har följt Uffe sedan 1975 då han var 26 år och hans första skiva Vargmåne släpptes. Året efter kom det stora genombrott som författare, då succéromanen Jack gavs ut.

 

Att naturens och trädgårdarnas alla träd nu har tappat sina löv och står helt nakna, försöker jag vänja mig med och lovar att inte börja räkna månader, veckor och dagar till vårens ankomst. Det blir för knäckande! Försöker i stället se det som är positivt nu, som att Djurgårdsförvaltningen vid Rosendals slott, har börjat pynta inför kommande högtid och slottsträdgården har i år fått en 8 meter hög julgran. Jag är verkligen inte någon älskare av julen, men gläds med andra som tindrar...

 

Räfsade löv på tomten. Saknade båttrafiken ute på fjärden. Endast Siljas vita skepp glider fram borta vid Lidingö och så pendlarbåten, som året runt går mellan staden och Lidingö. På morgnarna när den anländer till Blockhusuddens brygga, är fördäcket packad med cyklar. Cyklisterna kommer nog från Nackasidan och fortsätter här sin färd till jobbet med cykel.

 

 

 
Efter fikat i Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal! Gott var det!
 
 Lexus kan ju inte vara nere på golvet hela tiden...
 
Julfint i Slottsträdgården Ulriksdal 

 

 

21 november - onsdag

 

Vi gick skogsstigarna idag igen. Ridvägen vid Isbladskärret mot Manilla och vitsippsstigen tillbaka till Blockhusudden. Folk med stora lösspringande hundar håller sig helst längs stränderna. Lexus och jag vill vara ifred när vi vandrar! Jag läste om en pudel på Östermalm som var nära att dö när en lös hund bitit sig fast och vägrade släppa taget trots att människor försökte slita bort hunden. I tio minuter hade hunden sitt grepp om pudeln. Ja, alla som följt min veckodagbok i år vet vad jag tycker om lösspringande hundar!

 

Lyssnade klart på Uffes bok och har ingen aning om vad jag nu ska välja bland Storytels enorma bibliotek med ljudböcker. Funderar lite på Sven Wikbergs bok om Gustav Vasa, men jag vet inte. Kanske att jag startar om ännu en gång med Fogelströms böcker, som Helge Skog läser. Jag har tappat räkningen hur många gånger jag har läst och lyssnat på serien med Vävarnas barn, Krigens barn, Vitabergens barn, Mina drömmars stad, Barn av sin stad, Minns du den stad, I en förvandlad stad och Stad i världen. Några familjers öden och historia i Stockholm, som stäcker sig från 1749 fram till 1968.

 

C hade ärenden i Åkeshov på eftermiddagen och då passade Lexus och jag på att vandra en stund i Åkeshovs slottspark.

 

 
 
 Julkväll i Rosendals trädgård
 
 
 

  

23 november - fredag

 

Kattugglan borta vid Hundudden hördes tydligt igår kväll då fullmånens sken jagade bort mörkret här ute på udden, när Lexus och jag tog dagens sista vandring runt Parkudden.

 

Flera minusgrader idag och jag frös trots varma kläder. Kylan kryper in i varje vrå av kroppen, men händerna och fötterna är mest frusna. Black friday idag och folk handlar hysteriskt. Programteamet som gör TV-programmet Lyxfällan, gnuggar händerna! Jag handlar inget!

 

Jag börjar längta till 1 januari, då vi har ett nytt orört år framför oss. Är lite trött på det här året nu, som har varit fantastiskt på alla sätt, men nu börjar det kännas trögt i mörkret. Behöver en omstart! Behöver höra de där första talgoxarna som börjar sjunga mitt i vintern, som ett tecken på att vi är på väg mot en levande natur igen. Som tur är har vi en rolig och annorlunda resa om några veckor, som vi ser fram mot!

 

När mörkret lade sig över Djurgården, åkte vi bort till Rosendals trädgård för att uppleva deras julkväll, med vinterprydda växthus och matställen som var öppna till åtta. Vi fikade och musik på lagom ljudnivå fyllde de vackra växthusen.

 

 

24 november - lördag

 

Marken var täckt av ett tunt lager snö när vi tittade ut på morgonen. Det kändes ljust och uppfriskande i den mörka tid vi nu befinner oss i. Efter långfrukosten vandrade vi tillsammans med Lexus längs kanalen och in i skogen på prinsessan Victorias kärleksstig. Såg två sångsvanar i viken. Minusgraderna kändes och jag måste verkligen börja med mössa nu - eller lämna landet för varmare breddgrader och återvända i april tillsammans med näktergalen!

 

Vid lunchtid besökte vi Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal, för att fika och se på och köpa julblommor. Liljekonvaljerna gjorde min dag!

 

Det börjar redan bli julfint i huset på Blockhusudden!

 

Brommavecka väntar!

 

 

 

Gärdets hästar

 Grinsdstugan vid Djurgårdsbrunn, byggd på 1830-talet i nygotisk stil.
 
 Blåsippor som är redo att klara av den isande kalla nordiska vintern, för att sedan i april sprida vårkänslor här på Blockhusudden.
 
Hemma i Brommanästet

 


Mitt första fria år, vecka 46 - ´´En skymt af paradiset´´

Barnhusviken. Till vänster Vasastan och till höger Kungsholmen!
 

 

12 november – måndag

 

Jag har fått brev från PRO i Bromma. Bland föreningens många aktiviteter i höst finns bland annat bingo, bridge och sittgympa. Men jag känner mig inte riktigt redo för PRO ännu och jag har ju fullt upp på dagarna ändå!

 

Besök på vårdcentralen. Antibiotika i 10 dagar mot kattbett i handen. Hon är en nyckfull kompis, vackra Alice på Blockhusudden!

Lämnade tillbaka låneböcker på stadsbiblioteket och letade sedan efter ett kondis eller café. Hittade ett ställe där jag aldrig tidigare varit, trots att jag ofta rör mig i dessa kvarter. På Adolf Fredriks kyrkogata 10 ligger Citykonditoriet tre trappor upp i byggnaden som tidigare hette Fenixpalatset och som invigdes 1912, då som restaurang och nöjeslokal med dans och musik fram till 1940. Idag finns Citykyrkan här och jag tror att konditoriet är kopplat till kyrkan. Jag blev en aning överraskad av den storslagna lokalen, som en guldsmyckad fransk matsal. Se bild. Det här kan man läsa på hemsidan:

 

Citykonditoriet ligger i en av Stockholms vackraste lokaler! Här bakar vi alla bakverk och allt bröd med en genuin känsla och hög kvalitet i främsta rummet.
Det spelas ingen hög musik som stör utan du välkomnas att äta gott, prata och umgås. Utbudet får dig att tänka på den gamla sortens konditori och det goda bryggkaffet serveras i kopp med fat.

 

´´Gamla sortens konditori´´ lockade mig in, men jag trivs nog bättre i mindre lokaler än detta stora konditori med väl tilltagen takhöjd. Förr brukade jag sätta betyg på fikaställen i appen Cafékartan, men jag börjar bli trött på att allting nu för tiden ska betygsättas, även om det många gånger är till stor hjälp.

 

Efter kaffet och ett smetigt wienerbröd - kanelbullarna var slut - var det dags för det obligatoriska besöket i Centralbadets trädgård och trots att klockan bara var tre, började det mörkna. Trädgården var nu naken, träden avlövade och den annars så omslutande trädgården hade tappat lite av magin. På Olof Palmes gata 20 ligger det stora antikvariatet Alfa, där 200 000 böcker trängs och jag var tvungen att titta till stockholmiana-hyllorna, som jag brukar göra när jag går förbi. Den här gången hittade jag Gerd Reimers bok ´´Diktens Stockholm´´ från 1985!

 

Jag kände för en snabb vandring hemåt och satte av i ett galet tempo förbi Norra Bantorget och Torsgatan fram mot S:t Eriksplan. Jag har nog inte gått så fort sedan Eldkvarn brann! Mina gamla knäproblem är som bortblåsta sedan jag slutade jobba. Vidare S:t Eriksgatan söderut, där himlen in mot stan var magiskt vackert mörk i skymningen när jag gick över S:t Eriksbron. Någon på Facebook undrade vad jag använde för filter när jag lade ut bilden som jag tog från bron. Inget filter. Ögonblicksbilder kan ibland bli onaturligt vackra. Vid Fridhemsplan, var jag nära att i det höga tempot, fortsätta hela vägen hem till Brommanästet, men jag valde till slut tunnelbanan!

 

                                

13 november – tisdag

 

Efter kaffet och frukostmackan på Café Brioche nere på torget i Alvik, startade jag dagens stadsvandring på Fridhemsplan. Mängder av människor som var på väg till sina arbeten, trängdes i tunnelbanan och på gatorna. Själv gick jag ner mot Rålambshovsparken för att ta Västerbron över till Söder. Novembergråvädret håller i sig och jag tycker fortfarande att det är ganska mysig. Ett fint stadsvandrarväder, speciellt när det är vindstilla och 8 grader varmt. Jag vet faktiskt inte varför jag trivs så bra i gråväder! Tanken var att ta några snygga bilder uppe från Västerbron, men så blev det inte. Däremot nere vid älskade Pålsundet på andra sidan bron, tog jag kameran ur väskan. Kanaler är oftast fotovänliga.

 

Det var Riddarfjärden runt som gällde idag och jag vandrade Södermälarstrand fram mot Slussen. På andra sidan fjärden dominerade Stockholms stadshus och öster där om det fula City, med Waterfront som den absolut mest störande byggnaden. Stadshuset som innehåller 8 miljoner tegelstenar, tillhör inte heller mina favoritbyggnader i Stockholm, kanske på grund av allt tegel, men eftersom Ragnar Östbergs skapelse invigdes samma år som min far föddes, nämligen 1923, så har jag ändå en speciell känsla för byggnaden. Och i jämförelse med det motbjudande City intill, är stadshuset trots allt rena skönheten!

 

 

Arbetet med nya Slussen fortsätter!

 

 

På Riddarholmen gick jag förbi Stockholms äldsta byggnad med medeltida murar ovan jord - Riddarholmskyrkan som invigdes cirka 1300. Byggnaden var då en katolsk kyrka åt Franciskanorden, där munkarna kallades Gråbröder eller Gråmunkar. Det har tidigare sagts att Magnus Ladulås som dog 1290, skulle ligga begraven i kyrkan, men vid en gravöppning 2011 visade det sig med hjälp av Kol-14-metoden, vara en annan person, som i stället begravdes här under 1400-talet.

 

 Väl över på Kungsholmen gick jag Hantverkargatan från Stadshuset och upp till Fridhemsplans tunnelbanestation. 17 700 steg blev det under Riddarfjärden runt och det fick bli dagens träning.

 
 
Riddarfjärden runt
 
Pålsundet
 
Torkel Knutssongatan på Södermalm. Kopparslagshuset till vänster och Öbergska gården till höger.
 
Riddarholmskyrkan, Stockholms äldsta byggnad!
 
 
Rålambshovs gård på Kungholmen just intill Västerbron med en fantastisk utsikt in mot stan, uppförd 1801, arkitekt C. C. Gjörwells. Det var meningen att huset skulle rivas när Västerbron byggdes och Rålambshovsparken anlades, men det fick stå kvar. Privatbostad idag!
 
 
Citykonditoriet
 
 Citykonditoriet på Adolf Fredriks kyrkogata 10.
 

 

14 november – onsdag

 

Oro för mycket lågt grundvatten i landet och inget regn i sikte. Får vi inte mycket regn innan tjälen, blir det katastrofläge för träden.

 

På eftermiddagen satt jag nere på KB:s (Kungliga biblioteket) dagstidningsarkiv och letade äldre artiklar om parkerna i Stockholm. Hittade en del spännande skrifter om Centralbadets trädgård, bland annat från våren 1911, då det tydligen fanns planer på att hela trädgården skulle bebyggas. Artikeln var som ett farväl till den vackra trädgården. Jag har letat i boken om Centralbadet – ett vattenhål i stenstaden, men hittade inget om detta. Måste leta vidare en annan gång. Som tur är finns den vackra gröna oasen kvar på Drottninggatan 88.

 

Här en del av artikeln från den 17 maj 1911, då Centralbadets byggnad endast var 6 år gammal:

 

Den enda lilla skymt vi ha kvar af paradiset är trädgården. Och i våra dar plockar man bort mer och mer af det lilla fattiga skimmer från det gamla Eden. Där fruktträden först rest sina stammar staplar man upp tegelmurar och där bassängerna plaskat lägger man betonghvalv. Det går inte ihop med finanserna att skörda päron eller tulpaner på en mark värd ett par hundra kronor metern minst. Det måste den vägen gå, säga de som finansiera det stora hus- och tomtföretagen…

 

Ändå – Centralbadets gård! När nu denna idyll ska försvinna och just upplefver sin sista vår – det är med en alldeles särskild känsla af vemod man säger den farväl. Visst har man där sett utspekulerad regie och spårat försökt till lukrativ attraktion, men natur och kultur ha i alla händelser samverkat till att däraf  göra en för naturvännen mycket tilldragande enhet.

 

 

 

En notis och en tecknad bild av blommande fruktträd i SVD 21 maj 1913. Där står att fruktträden, de stora päronträden blommar och att:

Hvar stockholmare, hvarje resande bör se denna trädgård!

 

 

 

I SVD 20 maj 1967 läser jag att ´´Centralbadets rese´´ knäcktes under stormbyar.

 

Fredagens stormbyar gjorde Stockholm en sevärdhet fattigare. Sveriges största (?) päronträd med minst 150 år på nacken gav upp med ett brak och sträckte ut sig över Centralbadets trädgård. Bjässen – drygt sex våningar hög med 60-70 cm:s diameter föll i den enda ofarliga riktningen. Ingen skada vållades men trädet hade brutist loss med rötter och allt. Trädgårdsmästare Iwar Larsson sågade upp trädet.

 

 

 

Innan jag gick hem sökte jag i arkivet på Blockhusudden och fick upp det enorma problemet med biltrafiken på Djurgården på 1950-60 talet. Då var tydligen alla vägar öppna för biltrafik och det var rundkörning med långa köer på hela Södra Djurgården. Folk ställde bilarna var som helst på gräsytor mm. Tur att Djurgårdsförvaltningen har fått bukt med det problemet!

 

Jag trivs alldeles utmärkt på KB! Här kan man forska och leta upp oerhört mycket från tider som gått. I en lugn miljö med mängder av datorer och även tillgång till microfilm, går timmarna fort och det planerade fikabesöket på entréplanet hann jag inte med.

Här kommer jag att vistas en hel del i vinter!

 

 

 

15 november – torsdag

 

Jag skrev ett blogginlägg på förmiddagen. En hyllning till Djurgården! La ut en bild och en länk till min blogg på Stockholms gröna rums Facebooksida och tänkte att rubriken ´´En hyllning till Djurgården och dess trädgårdar´´ skulle locka att se och läsa mer på bloggen. 347 personer gillade bilden på Facebook, men det var inte så många som klickade vidare in på bloggen för att se och läsa mer om Djurgården. Jag vet, det blir för många bilder och alldeles för mycket text!

 

Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården är räddningen när novembermörkret blir alltför tungt. När man längtar efter grönska och blommor och det var verkligen skönt att se blommande växter en stund, som den fantastiska passionsblomman, den vackra rumslinden och den eleganta klockthunbergian. Annars kändes det lite som väntans tider där inne. Väntan inför julpyssel och lite senare - tidig vår i Medelhavsrummet.

 

Ute i Bergianska trädgården gick jag en stund och tittade på trädens och buskarnas namnskyltar. Allt är avlövat nu, men den vackra Kurilerlärken som planterades 1907 lyste i orangegult intill sina grannars nakna grenar. Det här är min lärosal, min utbildning och jag trivs alldeles utmärkt i den här vackra botaniska trädgården. Vid varje besök lär jag mig något nytt. På trädens namnskyltar finns bland annat angivet vilket år det planterades, gillar sådant!

 

Utanför Edvards växthus gick jag förbi den äkta kastanjen som hade sina bruna löv kvar och den flerstammiga platanen som står invid granhäcken. Vid orangeriets gavel finns den rödblommiga robinian, macchiaträdet, katalpan, näsduksträdet och paraplymagnolian. Alla i en grupp, som om de var goda vänner. Vackra är de alla!

 

 

 
 
Arkivet för dagstidningar på Kungliga biblioteket
 
 
Edvard Andersons växthus
 
Rumslind i Edvard Andersons växthus (Mobilfoto)
 
Passionsblomma i Edvard Andersons växthus. (Mobilfoto)
 
 
Södermalm
 
Faggens krog på Gaveliusgatan låg här på 1700-talet och har besjungits av Bellman!
 
 

18 november – söndag

 

Södermalm runt - var det tänkt att jag skulle vandra denna grå och lite blåsiga novmebersöndag. Steg av tunnelbanan vid Slussen och gick upp Hökens gata mot Mosebacke, där julgranen nu var på plats, dock ingen belysning ännu! Jag fortsatte min vanliga vandringssträcka upp mot Åsöberget, men den här gången valde jag bort Vitabergsparken och gick istället ner Barnängsgatan mot Färgargårdstorget och ut på Norra Hammarbyhamnens långa strandpromenad.

 

Fortsatte att lyssna på Ulf Lundells bok ´´Vardagar´´ och jag har nu bara tre timmar kvar! Sparar de sista timmarna några dagar. Efter den här lyssningen av författaren själv, blir det nästan omöjligt att lyssna på något annat på Storytel.

 

Det kändes trögt att vandra idag och med tunga steg tog jag mig fram till Ekermanska malmgården i Tanto där jag träffade kamrat Per. Vi fikade och pratade en stund på caféet som bara är öppet på söndagar mellan kl. 12.00 och 15.00. Det är alltid lika trevligt att ses här i Våra drömmars stad!

 

Jag avbröt vandringen runt hela Söder och tog tunnelbanan hem från Zinkensdamm. Resten av dagen vilade jag hemma i mitt Brommanäste. Nu ser jag verkligen fram mot en Djurgårdsvecka!

 

Och ni vet väl att ni kan läsa hela min bloggdagbok för 2018 här!

 

 

Bara 6 veckor kvar att skriva nu! Sedan blir det mer ´´normala´´ blogginlägg igen! 
 
 
 
Åsögatans Fogelströms-miljöer
 
Vid Anna Lindhagens täppa på Stigbergsgatan har det planterats nya perenner, bland annat nävor och stjärnflocka. Det här är en plats med fantastisk utsikt, men med ett mycket hårt slitage och grabbarna med luvor gör allt för att bomba de vackra miljöerna i stan med graffiti. 
 
 Där nere i trappan bodden han, Per Andrs Fogelström.
 
 Inne på Ekermanska gråden i Tanto. träffade jag kamrat Per. Vi fikade och pratade en stund inne på caféet som endast är öppet på söndagar.
 

En hyllning till Djurgården och dess trädgårdar!

 
 
Vad vore Stockholm utan Djurgården! Och vad vore jag utan Djurgården?
 
Hela denna vackra ö är som en enda stor naturpark, med alla typer av miljöer. Här finns flera mycket vackra trädgårdar som Prins Eugens Waldemarsudde, Rosendals trädgård, Rosendals slottspark, Rosendalsterrassen, Lusthusportens park, Kullatäppan, Skansens trädgårdar och Källhagen på andra sidan Djurgårdsbrunnsviken! Här finns även stora vackra lundar med månghundraåriga ekar, blommande ängar och även djupare skogar mitt inne på ön.
 
Sedan slutet av 1960-talet går det att vandra den en mil långa sträckan runt hela Djurgården på strandvägar och jag hittade en tidningsartikel på KB om att Wallenberg på Täcka udden var den sista som ´´släppte till´´ strandmark till promenadvägen. Grannen Torsten Kreuger hade då accepterat promenaden utanför hans Villa Ekudden på Blockhusudden. Den enda sträcka där man idag inte kan gå efter vattnet på Djurgården, är vid strandtomterna längs Alberget från Beckholmsbron fram till Ryssviken vid Waldemarsudde.  Djurgården runt är en helt fantastisk sträcka som bland mycket annat  bjuder på utsikt över saltsjöns båttrafik och på Djurgårdsbrunnskanalens lugn.
 
Vid vandringen passerar man många vackra byggnader, flera av dem ritade av våra kändaste arkitekter. Jag älskar att vandra utefter dessa stränder, där gamla vackra byggnader som började byggas i slutet av 1700-talet, ståtar med sina stora vackra trädgårdar. Från Waldemarsudde och ut till Blockhusudden finns byggnader i olika stilar, som Listonhill, Villa Alnäs, Nedre Manilla, Villa Mullberget, Täcka udden, Villa Ekudden och självklart Villa Dufvan på Blockhusudden...
 
 
Efter att ha vistats i över tre år ute på Blockhusudden, som är Djurgårdens östra udde ut mot innerskärgården, har jag förälskat mig i platsen som är som landsbygd, eller som en skärgårdsby med närhet till innerstadens puls. Här kan jag uppleva fullständig tystnad, vilket är svårt hemma i mitt Brommanäste.
 
 
 
Blockhusudden magiska brygga!
 
 Djurgårdsbrunnskanalen. Cecilias bild som var med i TV 4 Väder!
 
 
 
Djurgårdens vackra trädgårdar har jag beskrivit i särskilda blogginlägg - klicka här!
 
 
Lite Djurgårdshistoria!
 

För 400 år sedan började markerna på Djurgården användas till att hålla djur inhägnade för jakt och med tiden även för djurhetsning. Det var kung Johan III:e som på 1580-talet lät inhägna ett mindre område ungefär där idag Galärparken och Nordiska museet ligger. De djur som fanns inhägnade var främst dovhjortar och kronhjortar.  I slutet av 1600-talet, under Karl XI:s tid som kung, började större områden att hägnas in med en 3 meter hög gärdesgård och över 2 mil stängsel löpte runt norra och södra Djurgården. En av öppningarna i stängslet fanns ute på Blockhusudden och kallades Blockhusporten, precis som caféet heter idag, där längst ute på östra Djurgården.

 

 
Blockhusudden i maj

 

Kungar och adelsmän som en gång i tiden jagade på Djurgården, hade inte riktigt samma syn på djur och jakt som människor i allmänhet har idag. Dåtidens jakt på inhägnade djur och synen på djurhetsning, då olika djur hetsades att döda varandra som ett folknöje, känns idag främmande och obehagligt här i Sverige, även om tjurfäktning i Spanien och andra djurhetsningar runt om i världen fortfarande existerar. Det som idag kallas Lejonslätten öster om Nordiska museet, har fått sitt namn från 1700-talet då bland annat lejon och björnar hetsades, till publikens stora glädje. Det började med att Drottning Kristina en gång på 1600-talet fick ett lejon i krigsbyte från Prag och det lejonet brukade sedan hetsas mot björnar. Det fanns sedan lejon på den här platsen ända fram till 1792. Då avlivades Djurgårdens sista lejon. Jaktparken med hjortar, älgar och renar, som hade sin storhetstid fram till mitten av 1700-talet flyttade en bit in på 1800-talet till Hjorthagen.

 

 

 Prins Eugens ek
 
 Listonhill
 
Djurgårdsstaden
 

 

Idag är Djurgården en del av Nationalstadsparken, där södra Djurgården har ett stort antal besökare varje år, främst till den västra delen som även kallas Evenemangsparken. Här finns bland annat Gröna Lund, Skansen, Cirkus, Nordiska museet, Liljevalchs konsthall, Vasamuseet, Junibacken och Djurgårdens besökcentrum. På Södra Djurgården, eller ´´det egentliga Djurgården´´,  finns för övrigt en stor variation i miljön, där evenemangsparken utgör platsen för nöjen av alla former, något öster där om finns de vackra trädgårdarna Rosendals trädgård, Rosendals slottsträdgård och Prins Eugens Waldemarsudde.

 

 

 

 

Det jag mest uppskattar med södra Djurgården är naturen, med de stora gamla ekarna som karaktärsträd, mängder av häggträd och buskage i de lite våtare markerna vid Waldemarsudde och vid Isbladskärret, lindallérna längs vägar och utefter Djurgårdsbrunnskanalen, samt den i övrigt mjukt lövskogsbeklädda naturen. Mitt på ön och längre österut, finns stora skogar där tall dominerar och i övrigt blandskog. Blåbärsris täcker marken på de mer höglänta platserna och vore det inte för de välordnade stigarna/parkvägarna, så är känslan att befinna sig långt ifrån huvudstaden.  

 

Djurgården lär ha Europas största samling av jätteekar och några av de mest kända gammelekarna är den kanske cirka 400 år gamla Prins Eugens ek vid Waldemarsudde och den uppskattningsvis 500 år gamla Manillaeken vid Manillaskolan, som under 2016 ´´renoverades´´ genom att man avlägsnade den betong som en gång fyllts i trädets ihåliga stam. På 50- och 60-talet trodde trädexperter att det var rätt metod att skrapa bort allt det torra, döda trä partierna och sedan stabilisera trädet med betong. Dagens trädexperter har tack och lov en naturligare syn på ekarnas åldrande. Nu har betongen tagits bort, trädkronan har beskurits något för att för att få mindre vindfång och en bättre balans. De har även stabiliserats med vajrar för att hålla ihop de gamla grova grenarna. Invid Manillaeken stod tidigare den kanske mer kända ´´Kungseken´´ som nu är borta. Den eken användes under 1800-talet som vändpunkt för färder med häst och vagn ut till Djurgården.

 

 
Café Blockhusporten
 
Jag undrar hur många bilder jag har på Djurgårdsbrunnskanalen!
 
 
 
 

Mitt första fria år, vecka 45 - Gråväder med Vardagar i öronen

 Täcka uddens bokar och lindar håller färgen på Djurgården!
 
 Djurgårdsbrunnsviken vid Nobelparken
 
 

 

5 november - måndag

 

Lätt dimma, stilla vatten och plus 9 grader mötte mig när jag anlände till Blockhusudden på morgonen. De stora ekarna och bokarna runt tomten hade nästan helt släppt alla sina löv och det kändes skönt att få räfsa löv igen, som jag under höstarna gjort i större delen av mitt liv!

 

Lite senare på dagen långvandrade Lexus och jag från Djurgårdsbrunn, förbi Roddarföreningen, Benny Anderssons Villa Lido och Källhagen, bort mot Djurgårdsbron och sedan tillbaka till Djurgårdsbrunn längs stranden på Södra Djurgården. Nedanför Rosendals slott fortsätter arbetet med fundament till Folke Bernadottes bro som ska gå över till Museiparken på Norra Djurgården och som kommer på plats nästa sommar. Det pålades idag. Två tillfälliga broar har funnits här för länge sedan, den senaste fanns här under Stockholmsutställningen 1930, som var en utställning om arkitektur, formgivning och konsthantverk. Det var efter den utställningen som funkisstilen fick sitt genombrott i Sverige.

 

Funderade lite över  Jaume Plensas 7 meter höga skulptur av ett kvinnoansikte just intill, det är den enda av alla skulpturer som står kvar efter hans tillfälliga sommarutställning på Djurgården. Det vore ju riktigt fint om den här fantastiska skulpturen fått en permanent plats här.

 

Jag kan inte tänka mig ett bättre vandrarväder, det var nästan overkligt stilla och just den här dagen älskade jag det grå och fuktiga. Det blev en ordentlig promenad och efter att hemma ha duschat en skitig Lexus, somnade han gott i soffan.

 

 

 Bilden tagen från Museiparken. Här kommer Folke Bernadottes bro att gå över till Södra Djurgården, nedanför Rosendals slott.
 
 Djurgårdsbrunnskanalen från Lilla Sjötullsbron
 
 Lexus vid Blå porten på Djurgården!
 
 
 

7 november - onsdag

 

Det stora locket låg kvar över huvudstaden under hela veckan och det blev aldrig riktigt ljust på dagarna. Gråväder med dis och dimma dominerade, 8-9 grader varmt och jag trivdes alldeles utmärkt! Blockhusudden som ligger just intill storstadens buller och stress, brukar vanligtvis vara en väldigt lugn plats att vistas på, men den här veckan var det ovanligt tyst och stilla.

 

Inga vindar, endast vågor som rullade in mot stranden efter båtar som passerat, annars nästan inga ljud och jag kände mig helt avslappnad. Dagarna här ute innehåller vandringar med Lexus, fotografering, läsa böcker, skriva och så lite trädgårdsarbete. Idag har jag satt smålök i trädgården, porslinshyacint och scilla i blått och vitt.

 

 

8 november - torsdag

 

Vi gick längs den stilla dimmiga kanalen och jag lyssnade högtidligt i lurarna. Visst hade jag redan läst boken tidigare i år, men idag släpptes den som ljudbok och Ulf Lundell läser själv i sin 636 sidor fantastiska dagbok ``Vardagar``.

 

Jag började lyssna redan 04.30 då jag vaknade och fångades genast in i vardagsberättelserna. Minns så väl hans sommarprogram för många år sedan och han har verkligen en fängslande berättarröst och jag tappar inte fokus en enda sekund, vilket jag ibland kan göra när jag lyssnar på ljudbok då jag vandrar. Hans förmåga att beskriva naturens skiftningar, fåglarnas återkomst och flytt, svartfåglarna, hägern, tranorna, sädesärlan, koltrasten och örnen, är magiskt.

 

Då och då tog jag upp kameran och försökte på bild att fånga den här sköna morgonen vid Djurgårdsbrunnskanalen. I hemmaviken såg jag svanparet som bara fick behålla en unge i år. De håller fortfarande ihop. När lämnar svanarna sina ungar?

 

Båtarnas mistlurar hördes ute i gråvädret och dimman. Diset skapade ett dagslångt lätt duggregn och idag blev det inga långvandringar med Lexus. Jag såg det nästan som ett vårarbete när jag satte tulpan- och narcisslökar i jorden, eller i varje fall som en planering inför den årstid som i varje fall jag redan har börjat längta efter, även om årets november är helt ok.

 

En stor lösspringande hund rusade på Lexus igen, här nere vid ´´vår´´  brygga. Jag skyddade honom och ägaren skrattade och sa att vi såg rädda ut.

 

- Han har blivit attackerad flera gånger här av lösa hundar på senaste tiden och det är koppeltvång här, sa jag.

 

- Om du också släpper din hund lös också så lär han sig att möta andra hundar, sa mannen överlägset och jag försökte behärska min ilska.

 

- Menar du att det är jag som gör fel, som har hunden i koppel, försökte jag. Läs på skylten där borta om koppeltvång på Djurgården, fortsatte jag. Han bara hånskrattade och fortsatte med att jag skulle släppa Lexus lös också.

 

Läs på skylten!!!

 

Som sagt, jag fick behärska min ilska! Vad är det för fel på så många hundägare? Jag förstår att det är skönt för både hund och ägare om den får springa lös, men då får man besöka hundrastplatser! Det var inte länge sedan jag läste om en liten hund som blivit ihjälbiten av en lösspringande större hund.

 

 

 

Det spelar ingen roll vilken årstid vi befinner oss i - Djurgårdsbrunnskanalen är alltid lika vacker!
 
Kan det här möjligen vara Djurgårdens enda mistel? Den finns vid Villa Ekudden på Blockhusudden, med Kvarnholmen på Nackasidan i bakgrunden!
 
Lexus funderar kring hösten!
 
 Årets sista cykeltur! 
 

 

9 november - fredag

 

Stora ekar och bokar finns det gott om på Djurgården. Här ute på Blockhusudden har de nu släppt löven och i gråvädret räfsade jag löv igen, med Uffes Vardagar i öronen. Jag kommer nog aldrig ifrån det. Har för mig att jag vid förra årets sista lövräfsning i Engsholms slottspark, sa att jag från och med nästa år inte längre kommer att jobba med löven, utan i stället som barn på nytt, sparka omkring i lövhögar och bekymmerslöst tycka att hösten är vacker och rolig. Efter 48 års arbeten i trädgårdar, tycker jag att jag kan ha rätt till det!

 

Men här på udden handlar det endast om några timmars arbete, vilket bara är trevligt och jag kan ju när som helst ta en kaffepaus, utan att få dåligt samvete. C är en vänlig ´´chef´´ här ute och är tacksam för det lilla jag gör i trädgården. Men någon inbyggd mossig gammal arbetsmoral gjorde att jag ändå ivrigt jobbade på tills det blev färdigt, utan kaffepaus.

 

Efter årets bok- och ekollonår, var marken som ett enda stort kullager där jag räfsade! Största delen av alla dessa ollon fick jag bort, men det kommer nog ändå att dyka upp ovanligt många små ekplantor framöver och ekorren och nötskrikan vill säkert ha lite kvar. Som tur är finns det inte ekollonälskande vildsvin på Djurgården.

 

 

Krakows krubbor på Hallwylska museet 
 

 

 10 november - lördag

 

Hallwylskas utställning om krubbor från Krakow var en märklig upplevelse. Stora fantastiska modellbyggnader i alla färger och allt kändes väldigt ryskt och lite konstigt.

Hallwylska palatset mittemot Berzelii park visar hur den mycket rika släkten von Hallwyl bodde i början av 1900-talet. Oerhört pråligt och väldigt skrytigt. 2000 kvm boyta och 40 rum. Ganska dystert mitt i all prakt, men ändå fascinerande. 

 

Lätt regn hela dagen!

 

Vi satte upp stolpar för att senare med tunt svart nät hägna in hela tomten, så att Lexus kan springa fritt överallt. Nu är det endast en del som är inhägnat.

 

 

 
 
 
 
11 november - söndag
 
I morgon fyller min fina vandrarkompis Lexus 5 år, men vi firade honom idag med pannkakstårtkalas! Jag trodde väl aldrig att en hund kunde sprida så mycket kärlek som den här fantastiska vännen på Blockhusudden...ja hans matte också förståss...!
 
Bland presenterna fanns många goda ben, en godisadventskalender och en ny dräkt!
 
 
Dags för en Brommanästetvecka igen och jag lyssnar vidare på Ulf Lundells bok Vardagar - så oerhört bra!
 
 
 
 Så många fina presenter!
 

En tårta bestående av pannkaka, ost och leverpastej! Kan det bli bättre! 


Mitt första fria år, vecka 44 - Sträcker sig mot himlen

Ett lugnt Sergels Torg
 
Prunus Accolade i Kungsträdgården går i vila och laddar för vårens spektakulära blomning!
 
Kungsträdgården 30 april 2012
 
 Turkhasseln vid Beridarbansgatan vid Kulturhuset.
 
 
 

29 oktober – måndag

 

Efter en natt med god sömn, såg jag snön sakta falla utanför fönstret när jag gjorde mitt morgon-te och det kändes mycket skönt att slippa gå ut.

 

Fram på dagen tog jag i varje fall tunnelbanan in till Sankt Eriksplan och gick bort till Vasa Reals skolgård på Hälsingegatan, där ett stort och gammalt Ginkgoträd står. Det sägs att trädet är en rest från tiden när Bergianska trädgården var belägen på platsen där Vasaparken och bostadskvarteren intill nu ligger. Trädgården skapades i mitten av 1700-talet av bröderna Bergius och flyttade 1885 till den plats vid Brunnsviken där trädgården ligger sedan dess. Trädexpert Per Ola Fritzon har vid något tillfälle uppskattat åldern av ginkgoträdet som yngre, men vem vet? Fritzon kanske inte alltid har helt rätt. Det är trots allt lite spännande att det finns en chans att ginkgon en gång tillhörde Bergielund som trädgården hette då. Jag åkte förbi platsen i fredags och såg då att trädet lyste som guld och bestämde mig för att fotografera det just den här dagen. Men helgens hårda vindar hade gjort att trädet nu nästan var naket. Jag får vänta med fotograferingen av ginkgoträdet till nästa höst!

 

Borta vid det höga Norra Tornet vid Norra Stationsgatan, tog jag några bilder och tänkte på det jag läste i tidningen, att den översta våningen i det 125 meter höga huset har sålts för 66 miljoner! Man undrar ju vem köparen kan vara?

Men det som intresserade mig mer var när jag upptäckte en ny enkelsidig allé som planterats längs Norra Stationsgatan. 26 stycken stora plataner har fått sin plats här och det är andra gången på kort tid som jag ser nyplanterade plataner i Stockholm. Tidigare upptäckte jag 7 stycken plataner på Sveavägen vid Tunnelgatan. Plataner är det vanligaste gatuträdet längre söderut i Europa och har tidigare bara funnits på ett fåtal platser i Stockholm, som i Humlegården framför KB och vid Grönlandsparken ute i Kista. De finns säkert på några andra platser också.

 

Nu verkar det som om platanerna har börjat hitta till huvudstaden på allvar. I böcker läser jag att de klarar zon 2 - som Stockholm tillhör - på skyddade platser. Jag vet inte om den breda Sveavägen och Norra Stationsgatan räknas som skyddade platser, men det är väl så att klimatet har förändrats och vi får börja skriva om zonkartan! Jag välkomnar i varje fall varje platanträd i Stockholm, även om klimatförändringen är skrämmande! Tänk om planen är att framöver smycka hela långa Sveavägen med plataner, nu när Hörsholmsalmarna där mår så dåligt.

 

Enkehusparken på Norrtullsgatan har renoverats och återinvigdes den 12 oktober med sång, musik och fika och det ska bli intressant att följa den nya växtligheten där inne. Jag försökte hitta det där guttapekaträdet (Eucommia ulmoides) som ska finnas där inne, men jag får vänta till nästa år då träden fått löv igen.

 

Innan jag åkte hem till Brommanästet, besökte jag för första gången Café Systrarna Andersson i hörnet Karlbergsvägen-Birkagatan. Ett mycket trevligt café och jag satt där i lugn och ro med mitt kaffe och min kanelbulle, fram till dess att en armada av mammor med stora barnvagnar letade sig in i lokalen. Jag trängdes allt längre in hörnet, svepte mitt kaffe och vandrade vidare…

 

Vid Bråvallagatan 14, som har en mycket vacker rosengård mot gatan, blommade fortfarande mängder av rosor! Skönt att inte allt som blommar slocknar så tvärt!

 

 

Jag läser i min nya favoritbok ´´Stockholm den planerade staden´´ av Peter Lundevall:

 

Skäms vi för våra känslor för naturen, att vi dras till skogsdunklet, det stora blå och de öppna blomsterängarna? Generar det oss att vi tror oss betraktade som kusinerna från landet bland kontinentens urbana proffs? Hur mycket lattekulturen än brer ut sig kommer stockholmarnas identitet förmodligen ändå att präglas av Stockholms eviga växelspel mellan vatten, grönska och byggnader.

 

Just så!

 

 

 

30 oktober – tisdag

 

Regnet slog mot mina fönster och vinden slet i träden utanför lägenheten. Jag stannade inne i Brommanästet hela dagen.  ´´Jobbade´´ med bloggen, läste och såg en dokumentärserie på TV som jag spelat in.

 

Jag läser i tidningen ´´Mitt i´´ att 83 stycken lönnar ska bytas ut på Drottningholmsvägen och Bergslagsvägen, från Ulvsundaplan ut till Rockstarondellen. I somras när jag åkte där, blev jag mycket bekymrad över de döende träden och som tur är har man nu startat arbetet med att byta ut träden. Fällningen av de gamla lönnarna inleds den här veckan. De nya träden kommer nu att få växtbäddar med en blandning av biokol och makadam som ska hålla vatten och näring bättre och med bättre syresättning är det meningen att träden kommer att trivas mycket bättre nu. Arbetet kommer att pågå etappvis fram till december 2019.

 

Rapport från Djurgården:

 

De vansinnigt vackra prunusträden runt dammen med skulpturen ´´Gosse lekande med svan´ på Rosendalsterrassen, får nu en uppstamnings-beskärning för att få in mer ljus till planteringen runt Svanen. Jag förstår självklart syftet och jag vet att de inom kort kommer att växa sig vackra igen. Jag litar fullständigt på Djurgårdsförvaltningens beslut, men jag lider lite ändå!

 

 

 Blodhäggar och fågelbärsträd vid Rosendalsterrassen 7 maj 2018
 
 
 
 
Norrtälje 1 november
 
 
Norrtäljeån
 
Nils Ferlin vid Ferlins gränd. Konstnär Konrad Nyström. Rest år 2000.
 
 Det nya Norrtälje. Höghuset är fortfarande under byggnad.
 
De här tre bilderna är från 2008, men jag tycket inte att man kan göra jämförelsen förrän det nya bostadsområdet är helt klart.
 
 Rivning 2016
 
 Det nya bostadsområdet vid hamnen växer!
 
 De första husen som blev klara i det nya bostadsområdet vid hamnen i Norrtälje
 
Mitt första hem i livet. Husen nedanför Södra bergen i Norrtälje. Det högra huset, vänstra delen, mittersta balkongen!
 
 Pytagoras verkstad, där tändkulemotorer tillverkades, var vår granne på Verkstadsgatan! Det kanske inte är så konstigt att jag än idag älskar ljudet av en tändkulemotor!
 

 

31 oktober – onsdag

 

I vanliga fall när jag kliver av tunnelbanan vid Odenplan, brukar jag vandra upp mot Norrtullsgatan, förbi Observatorielunden där Drottninggatan tar vid. Jag brukar titta in i Spökparken och Tegnérlunden när jag går Drottninggatan ner mot Centralbadets trädgård. Idag tog jag dock en helt annan väg in mot City och jag undrar om jag någonsin tidigare vandrat Luntmakargatan i hela dess sträckning. Luntmakargatan som sträcker sig mellan Odengatan och Apelbergsgatan, är en typisk bakgata, ganska lugn, lite tråkig och med väldigt få butiker. Ibland tycker jag att det är ganska skönt att vandra just på tråkiga gator, där jag slipper folkträngsel och där man uppskattar det lilla, de små detaljerna!

Här har Taxi Stockholm har sin central och här ligger restaurangerna Stockholm Mathus AB på nr. 99, Restaurang Thai Wu på nr. 63, Ari Ariang på nr. 65 och Restaurang Lao Wai på nr. 74, med flera. Idag kallas ibland kvarteren kring Luntmakargatan för Lilla Asien eller Stockholms Chinatown på grund av de asiatiska restaurangerna.

 

Gatan är ganska tom på grönska, förutom en sträckning där en rad mycket höga pyramidpopplar står och skymmer de inte allt för vackra husfasaderna och vid nr. 25 upptäckte jag ett vilset och ensamt ginkgoträd.

 

Jag passerade den stora ombyggnaden av kvarteren kring Malmskillnadsgatan och Sergels Torg, som nu börjar kallas Sergelstan. där jag på informationsskyltar läste att syftet med ombyggnaden är att få fler bostäder i City och att göra de här trista kvarteren mer levande. Malmskillnadsgatan kommer även att få flera restauranger och butiker som det såg ut förr i tiden när 1800-talshusen fanns kvar och jag hoppas verkligen att gatan får ett mycket bättre rykte framöver, än vad den haft under en lång period.

 

Uppe på bron över Hamngatan stod jag en stund och såg ut över Sergels Torg, en plats som tidigare var en vild bilkarusell, men som idag har blivit så mycket lugnare tack vare att Klarabergsgatan stängdes för biltrafik och att Hamngatan är ett ganska dåligt val som bilväg. Jag kommer nog aldrig att tycka om Stockholms City, men platsen är i varje fall på väg att bli mycket bättre än den varit sedan grävskoporna grävde bort det gamla Stockholm här. Nu går spårvägen ända fram till T-Centralen och det är mycket få bilar som rundar Sergelfontänen. Jag kan inte reglerna här ännu, men jag hörde att det endast är bilar med tillstånd som nu får köra runt Sergels glasobelisk eller som den egentligen heter Kristallvertikalaccenten…! Torgståndet kallas den också ibland!

 

Många tycker att det är för lite grönska på Sergels Torg, men hur illa jag tycker om city, så förstår jag varför just den här platsen inte är en grönskande park, på undervåningen ligger ju T-Centralen! Visst skulle stora blomsterurnor passa bra här och det kommer säkert framöver! Den här platsen har precis blivit färdigrenoverad. Den nyplanterade raden med kinesträden på Klarabergsgatan utanför Åhléns, är väldigt fin tycker jag och när de träden växt till sig kommer de att mjuka upp den kalla citymiljön. Se mer om kinesträden här!

 

Annars var mitt besök i stan att hitta ett par mörkgrå jeans, vilket jag gjorde med hjälp av min dotter, som jag senare åt lunch med.

 

 

1 november – torsdag

 

Jag fick en plötslig längtan att besöka min barndomsstad Norrtälje och jag körde de sju milen mot Roslagen den här första dagen i november, den lugna, grå och ganska sköna månaden!

 

Varje gång jag nu för tiden rullar in i Roslagens huvudstad, tänker jag att jag inte längre kan besöka min mor, som lämnade oss för två år sedan och det känns så oerhört tomt. Men jag har en del av min historia här och min yngsta syster bor kvar i centrala staden. Besöker man Norrtälje under sommarhalvåret är det väldigt mycket folk på gatorna, men nu i november var det lugnt och stilla, förutom pålningen för de nya husen i hamnområdet. Den här dagen var det nog mest Norrtäljebor jag såg och på Tillfällegatan mötte jag Tony Irvine, som ju bor här.

 

Det finns väldigt många platser som har byggts sönder i den här forna småstadsidyllen där jag en gång i tiden växte upp. Fula byggnader har poppat upp lite här och där genom åren, som om man inte tänkt på att byggnader bör passa ihop med sina grannhus och bilda en något sånär harmonisk stadsmiljö. Men längs ån är det fortfarande vackert och jag älskar att följa den genom staden. Idag hörde jag att någon sett en strömstare tidigare i veckan, men hur jag än spanade, såg jag den inte. På långt håll såg jag däremot det nya höghuset som nu nått sin fulla höjd vid hamnen, där det nya bostadsområdet växer fram. De första husen som är färdiga blev mycket vackra tycker jag och nu är snart det omtalade höghuset klart. Jag la ut en bild på det 15 eller 16 våningar höga huset, på Facebook och kritiken var inte nådig bland de som kommenterade. Det var övervägande negativa åsikter och jag skrev att jag i det här blogginlägget skulle berätta vad jag tycker! Så nu gör jag det!

 

När jag växte upp på 50- och 60-talet var Norrtälje en lugn vacker liten idyll. Idag växer staden snabbt och många stockholmare flyttar dit. Många diskuterar det nya bostadsområdet i hamnen, med det fantastiska läget vid Norrtäljeviken, som leder ut till Roslagens vackra skärgård. Här har det tidigare stått två höga betongsilos som en stor del av Norrtäljeborna nu sörjer. De har ju funnits där så länge och de tillhörde hamnstaden Norrtälje!

 

När jag kom vandrande mot hamnen, såg det höga huset en aning skrämmande ut. Jag är ju i grunden en naturmänniska, även om jag även älskar att vandra i Stockholm. Min lilla barndomsstad har alltid varit en trygg tillflykt när huvudstaden ibland blivit för ansträngande. Nu är det stora förändringar på gång och staden växer inifrån, i de centrala delarna. Det mest naturliga vore väl att jag hatade det nya hamnområdet, att det förstör min barndoms idyll. Men den där idyllen har redan förvunnit, för länge sedan. Hela det här området bestod tidigare, förutom av två silos, även av stora lagerlokaler och förråd. Ingen vacker syn för vare sig ortsborna eller turister. 

 

Vackra byggnader är viktigt för mig och jag bryr mig verkligen om arkitektur. Som sagt så blev de första husen i hamnområdet väldigt fina, men vad ska jag då tycka om höghuset? Vad jag inte riktigt förstår är att så många sörjer de två fula silorna och samtidigt tycker så illa om höghuset, som nu står på samma plats och har ungefär samma höjd. Ett hus där människor ska bo, i stället för två stora betongkolosser!

 

Visst hade det kanske blivit bäst om maxhöjden på husen hade varit så som de först byggda husen. Men det hände något när jag gick omkring på det område som nu var färdigt. Stenläggningen på marken var fin (sådant är mycket viktigt tycker jag) och när jag befann mig i närheten av det höga huset, tyckte jag plötsligt att det kändes lite spännande! Att det kanske inte blir så tokigt det här, när hela området blir klart. Eller hur tänker jag? Jag blir lite kluven. Allt som är nybyggt behöver ju inte vara dåligt! 

 

Över en kopp kaffe med kanelbulle på Café Tre Praliner på Tillfällegatan 8, försökte jag smälta det jag sett och reda ut vad jag egentligen tycker om höghuset i hamnen. Men min bedömning av Norrtäljes nya bostadsområde får vänta till hela hamnområdet är färdigbyggt. Innan jag återvände till Stockholm, köpte jag två gravljus och gick till kyrkogården och tände ljusen för min mor och far.

 

 

Här är några reaktioner om Norrtäljes höghus på Facebook:

 

”Men hemska saker” säger Ove som också växt upp där. ”Skyskrapa i Norrtälje’ !!!

 

Gör ont i det estetiska sinnet! Kanske blir bättre med tiden och flera höghus bredvid.

 

Fult med enstaka höghus. Bygg hel stadsdel, där det passar in.

 

Och tur var det! Det som var där innan fick en ju att gråta! Allt är bättre än den fruktansvärda silon eller vad det nu var.

 

Nej, men vad...!? Tack för bilden! Man tror inte att det är sant.... Ganska förfärligt! Okey, silona var inte vackra heller! men men

Tragiskt att förstöra denna fina stad

 

Åhh nej! Passar inte där!

 

Så fel

 

USA komplexet verkar inte ta slut..

 

Nej, usch! Där också!!!

 

Fult, förstör den fina staden

 

Oj, nu tar man i !!!

 

Åh fy fan! Snacka om att bygga bort det man kan attrahera med.

 

Jättefint! 

 

Mycket nyfiken på din åsikt

 

Inte den snyggaste skyskrapan jag sett 

 

 

 
 Bråvallagatan 14 i Vasastan
 
Ginkgoträdet vid Vasa Reals skola på Hälsingegatan.
 
Norra Tornet från Vanadisplan
 
 Plataner vid Norra Stationsgatan
 
 Konserthuset
 
Blockhusudden
 
 Rosendals stall på Djurgården
 
 
4 november - söndag
 
 
Igår gick Cecilia och jag en stund i stan för att handla lite. Julen gör sig påmind överallt. För att förflytta oss från Drottninggatan till Stureplan, gick vi på Lästmakargatan, ännu en riktig bakgata, som Luntmakargatan där jag gick tidigare i veckan. Jag vet inte varför jag gillar dessa tråkiga bakgator, men de är på något sätt frizoner från stadens stress. Bakgatorna är nästan alltid folktomma, eftersom inte så många vill gå på en gata där det inte finns butiker. Det finns heller inte ett enda café eller restaurang på Lästmakargatan, trots att den sträcker sig mitt genom Stockholms city. Gatan är väldigt anonym och jag hittar ingen historia varken i någon av alla mina stockholmböcker eller på Internet. Några ´´klubbar´´ ska tydligen finnas på denna bakgata. 
 
 
Den här söndagsmorgonen väcktes jag av ett högt larm strax efter klockan 5, som startade i lägenheten under mig. Jag springer ner och bankar på och luktar i brevinkastet om det kändes någon röklukt, men det gjorde det inte. Letar rätt på de nyinflyttade hyresgästernas telefonnummer. De var bortresta. Ringer flera gånger och sms:ar, men ingen svara förrän två timmar senare. En söndagsmorgon med ett larm som tjuter i två timmar, var inte direkt vad jag tänkt mig. Det var tydligen någon ny teknik, kopplat till högtalarsystemet som hade trasslat. Ständigt denna nya teknik som så ofta beter sig som den vill...
 
 
Något annat viktigt som hänt den här veckan? Jo, jag har för en gång skulle fastnat för en Netflix-serie. I vanliga fall följer jag inte serier, jo Vår tid är nu, tittar jag också på. Men annars inga serier. Nu är jag näst intill besatt av Designated Survivor med bland andra Kiefer Southerland. 
 
 
Nu ser jag fram mot en Djurgårdsvecka!
 

158 trädgårdar på bloggen!

Klicka på fliken ´´Trädgårdar´´ här ovan, eller här!
 
 
 
Många av dessa blogginlägg är gamla och mossiga! Återvänder jag till dessa platser så kanske att jag uppdaterar några av dem!

Ekebyhovs slottspark

 
 
 
18 oktober 2018
 
 
Ekebyhovs slott är en slottsliknande herrgård och tidigare säteri vid Björkuddsvägen 107 i Ekerö kommun i Stockholms län. Dagens huvudbyggnad i karolinsk stil uppfördes i slutet av 1600-talet för Carl Gustav Wrangel och fullbordades vid början av 1700-talet av dåvarande ägaren, friherre Erik Lovisin. Egendomen, som omfattar en areal om 375 hektar, har sedan gått genom olika släkter. Herrgården bevarar idag flera värdefulla interiörer med inredningsdetaljer från fyra århundraden och är möjligen Sveriges och Europas största bevarade träslott. Anläggningen ägs sedan 1980 av Ekerö kommun och används under veckodagarna för kurser och konferenser och på helger för bröllop, middagar och fester. (Wikipedia)

 

Jag besökte Ekebyhovs slottspark dem 18 oktober 2018 och vandrade i den fantastiska bokskogen som just då glänste som guld. Det lär vara Europas nordligaste självföryngrande bokskog. Givetvis besökte jag även den cirka 500-600 år gamla Ekebyhovseken som ligger lie söder om slottet. Åppelgenbanken just intill slottet är mycket spännande och jag upptäckte även en syrengång, eller en liten allé av gamla syrenbuskar, som jag bara måste se i blom nästa år.
Nästa vår och försommar kommer jag att återvända hit och skriva mer om parken. Tar lite hjälp av Wikipedia igen så länge:
 

Slottsparken utvecklades sedan 1600-talet och bevarar idag gestaltning och träd från olika decennier. Den har sin strikta form efter en fransk barockträdgård. På 1700-talet tillkom en engelsk park med slingrande vägar och vattendrag. Solitära träd planterades på 1800-talet och flera hundra inhemska träd- och buskarter tillkom kring sekelskiftet 1900. Ekebyhovs kända bokskog har moderträd från tidigt 1800-tal och är troligen Sveriges och Europas nordligaste självförnyande bokskog.

Redan på 1600-talet fanns ett stort antal fruktträd vid Ekebyhof. Verksamheten utvecklades sedan dess och i början av 1900-talet var fruktproduktionen omfattande. Antalet fruktträd i plantskolan uppgick till över 60 000 plantor, men man odlade även grönsaker i stora växthus. Till handelsträdgården uppfördes växthus och vattentorn. Plantskolan fick även internationell gott rykte. Plantskoleverksamheten lades ned i början av 1960-talet. 

Trädgårdsgrindar i smide finns i nordöstra delen av trädgården. De uppsattes omkring 1898-1900 och härrör från det 1862 rivna Hornska gravkoret i Jacobs kyrka i Stockholm. Wikipedia)

 

Alla bilder är tagna 18 oktober 2018

 

 

 
 
Gamla hästkastanjer
 
Syengången
 
 Ekebyhovseken som lär vara 500-600 år gammal.
 

Mitt första fria år, vecka 43 - Haga

Och under träden låg ett hus, som Ulf Lundell sjunger i ´´En historia´´
 
Det spelar ingen roll vilken årstid, Djurgårdsbrunnskanalen är alltid vacker!
 
Min underbara vandrarkompis Lexus har hösttröjan på! Jag skulle vilja ha en likadan...
 
 
 

22 oktober - måndag

 

Bokskogen nedanför Rosendals stall glimmade som guld och marken var som ett enda stort kopparfärgat golv av nedfallna boklöv. Jag brukar ha tur med foto-ögonblicks-bilder, men idag var jag 30 sekunder för sen. Ut ur bokskogen kom två ekipage med häst och vagn och jag hann inte fånga dem på bild när de befann sig inne i den vackra bokskogen.

 

Nu har äntligen arbetet med fundamentet till brofästet för Folke Bernadottes bro på Södra Djurgården påbörjats. Bron kommer att gå över Djurgårdsbrunnsviken, mellan stranden nedanför Rosendals slott och Tekniska- och Etnografiska museet på Norra Djurgården. Folkes bro ska vara på plats nästa sommar och det blir riktigt bra att binda samman södra och norra Djurgården på den här platsen.

 

Vid lusthusportens park rensas nu sommarblommorna bort i färgplanteringarna. Som tur var hann jag fotografera den i år så vackra röda planteringen. Nu kommer dessa planteringar att ligga tomma i 7 månader. Hemska tanke! Inte ens halva året får vi njuta av trädgårdsprakt här i landet!

 

 

 

23 oktober - tisdag

 

Regn! Blöt morgonvandring med Lexus runt Blockhusudden. Prognosen för lördagen visar snöblandat regn!

 

När regnet upphörde åkte vi till Hagaparken och vandrade i den stora naturlika parken. Förutom det ständiga bruset från E4:an (Uppsalavägen) är det lugnt och skönt att promenera runt på slingriga gångar bland de gamla träden, som nu släppt de flesta löven. Här vid Brunnsvikens västra strand ligger den engelska parken som Gustav III på 1700-talet lät anlägga och han anlitade landskapsarkitekten Fredrik Magnus Piper, som var den som tog den engelska parkstilen med sin mjuka naturlika stil till Sverige.

 

 

 

Hagaparken

 

 Hagaparkens vackra slingrande vägar bland alla dessa gamla lindar.
 
Den vackra ´´Stora Finnstugan´´ i Hagaparken, fanns redan här när Gustav III köpte Haga 1771. 
 
Jag älskar häggarnas bångstyriga sätt att växa!
 
Hagas koppartält
 
Hit men inte längre! Kronprinsessan med familj vill så klart vara ifred!

 

 

­

26 oktober - fredag

 

Kanalen låg spegelblank och höstens första minusgrader var lika överraskande som vanligt. Frusna fingrar och nakna träd, gör att längtan till våren nu har inletts!

 

Jag tänkte tillbaka på mitt första år som pensionär, som varit så händelserikt och fantastiskt och hur jobbigt det än har varit att vissa veckor skriva den här dagboken, så är det kul att nu börja titta tillbaka på året som gått. Jag läste om vårveckorna, om resorna och om den heta sommaren som ofta plågade oss, men som jag nu tänker tillbaka på (med frusna fingrar) som en ganska behaglig tid.

 

På TV såg jag nu att en ubåt tydligen har glidit omkring här utanför Lidingö i somras, inte alls långt från Blockhusudden. Någon hade filmat och experter säger att det troligen var en ubåt.

 

 

28 oktober - söndag

 

Efter en mycket blåsig lördag låg sjön nästan helt lugn på morgonen. Löven som dekorerade köksbordet låg kvar efter lördagskvällens trevliga middag med vännerna Per och Catherine. Tack för den fantastiskt goda grytan mästerkock Per!

 

På vägen hem till Brommanästet föll enstaka snöflingor över vår stad.

 

 

Veckan avslutades med El Classico - Barcelona-Real Madrid. I år utan Ronaldo i Real Madrid, som gått till Juventus och utan Messi i Barcelona som är skadad. 5-1 till Barca!

 

 

 Dagen efter jag tog bilden revs dessa sommarblomsplanteringar och jag är glad att jag hann ta en bild av den röda planteringen som i år har varit ovanligt vacker!
 
Ibland kan jag känna mig iaktagen av ett hus...
 
Bokskog på Djurgården
 
Jag tog på mig jobbet att putsa ett av husets fönster och jag har ingen aning varför jag efter det fick en fruktansvärd träningsvärk i benen!
 
 Lexus och jag plockade löv. Cecilia dukade!

Mitt första fria år, vecka 42 - En händelserik höstvecka!

 
 
Ekebyholms slottspark
 
 
Bokskogen vid Ekebyhovs slott
 
 Äppelgenbank vid Ekebyhovs slott
 
 Ekebyhovseken
 
 

15 oktober – måndag

 

De senaste två dagarna har träden fällt stora delar av sina löv och det känns lite som det höstfärglada Stockholm plötsligt slocknade en aning och jag kände ett stort behov av att ge mig ut för att med kameran fånga det sista av höstens glans. Bilen fick stå kvar hemma, tunnelbanan fick gå utan mig, i stället vandrade jag över Tranebergsbron till Kungsholmen. I sol och värme gick jag Hornsbergs strandpark fram och fotade den härliga färgkombinationen när glödande vildvin längs ett staket, mötte markens gulnande funkiablad. Jag upptäckte att det finns mycket vackert kvar på träd och buskar!

 

Vandringen fram mot Stadshuset gick i ganska rask takt idag, eftersom jag den här veckan inte har min fina vandringskompis Lexus med mig. Han som brukar stanna ganska ofta för att lyfta på benet! Jag hade via min Facebooksida Stockholms gröna rum, fått veta att det finns en grupp vackra Korstörneträd på Klara västra kyrkogata och jag stannade där för att fotografera. Det var i grevens tid eftersom hälften av löven redan hade lämnat trädkronorna. Utanför Åhléns hade även kinesträden nu börjat släppa löven, men jag hann även där med att fota dess vackra höstfärg i orange.

 

  

Innan jag åkte hemåt, gick jag som vanligt in i Centralbadets trädgård på Drottninggatan 88. Det stora valnötsträdet vid entrén lyste gyllengul, runt dammen där fiskarna simmade, hade funkiornas blad färgats gula. Det var väldigt vackert men ett besvärligt fotoljus. Kanske att jag måste återvända i morgon då det ska bli mulet.

 

Jag hann även med att titta in i Spökparken högre upp på Drottninggatan, där gräsmattorna renoverats i sommar och parken kändes nu riktigt fräsch och fin. Det är faktiskt en riktigt fin och lummig stadspark det här, med mäktiga träd, fina planteringar, ett vackert gammalt lusthus från början av 1700-talet och ett lugnt läge. Väl värt ett besök!

 

 

På antikvariat August på Drottninggatan 85, köpte jag ännu en bok om Stockholms historia – Stockholm den planerade staden av Peter Lundevall - och en bok som börjar så här:

 

Just mellan gråberget och resterna av en grusås, just i mötet mellan ett milt och ett salt vatten, just där ligger en stad förtöjd. Stockholm!

 

Den lockar till fortsatt läsning!

 

 

Mitt första steg mot ett kamerabyte är inlett! Det första steget var att över huvud taget gå in i den stora butiken Scandinavian Photo på Vasagatan och pilla lite på några feta Nikon. Jag har inte bestämt mig ännu - vad det blir för kamera. De där feta kamerorna var ganska dyra…

 

 

 

16 oktober – tisdag

 

Ljuset inne i Centralbadets trädgård var mycket bättre idag och jag blev nöjd med mina bilder av den vackra trädgården, som nu lyser i flera nyanser av gult. Det här är en av mina favoritträdgårdar i Stockholm och här jobbade vårt familjeföretag på 70- och 80-talet.

 

På Sveavägen, från Tunnelgatan och norrut, såg jag att 7 stycken plataner hade fått sin plats. En överraskning för mig och jag undrar när de planterades? Skickade ett mail till min trädkontakt på Stockholms stad!

 

Fem stycken robinior på Odenplan, som planterades 2015, tittade jag också till…

 

Min dotter och jag åt en god sallad på Paradiset City/Mäster Samuelsgatan.

 
 
 
 
 
Centralbadets trädgård 
 
 
Centralbadets trädgård
 
 
 
Spökhusets trädgård på Drottninggatan
 
 
 
 
Kungsgatan
 
 Konserthuset och Hötorget
 
 

17 oktober – onsdag

 

Trots Brommavecka, begav jag mig ut till Djurgården för att hämta min kompis Lexus för att vandra en stund denna varma, vackra höstdag. Rekordvärme i oktober tydligen. Blomsterprakten fortsätter på Prins Eugens Waldemarsudde, där sommarblommorna fortfarande är mycket fina på galleriterrassen. Det är ingen frost i sikte, så det kommer nog att fortsätta blomma här en bra stund till.

 

Det är under vardagar som jag älskar att vandra på Djurgården, då det är lugnt och skönt och lagom med folk. På helgerna då Stockholmarna vallfärdar hit ut, brukar vi åka på utflykter utanför ön! Men en oktoberonsdag som denna, mötte jag enstaka vandrare, några fotograferade sommarblommorna vid Waldemarsudde och vid Rosendals trädgård såg jag några trädgårdsspanare.

 

Dagens höjdpunkt under dagens Djurgårdsvandring var dock träden vid Lejonslätten – Skansens norra entré! Här finns flera enormt stora, vackra träd som har fått växa ut på ett sätt som träd i parker nu för tiden inte tillåts göra, mycket på grund av platsbrist och för att det ska se ´´städat´´ ut. Att stå under den enormt vackra hästkastanjen, gjorde mig nästan religiös! Den har fått växa ut riktigt ordentligt på sin plats, med grenar som växer vågrätt långt ut från sin stam, vilket gör det här till ett av mina favoritträd i Stockholm. Måtte inte kastanjemal drabba detta naturens underverk.

 

Granne med den stora hästkastanjen står ett annat mycket mäktigt träd. Jag ska erkänna att jag har lite svårt att skilja på rödek och kärrek, men det här borde vara en rödek som har växt sig riktigt stor. Lars Forslin som är mycket växtkunnig, förklarade att kärreken oftast har en genomgående stam, medan rödeken har ett mer spretigt växtsätt, som eken här vid Lejonslätten. Ett fantastiskt vackert träd är det i varje fall, som också har fått breda ut sig som det vill. Det är när träd och buskar får vara ifred från beskärningsverktyg, som de blir som allra vackrast. Jag förstår att det inte är möjligt i mindre parker och trädgårdar, men där det finns plats är det en stor fördel om växterna får visa hur de verkligen ska se ut!

Nu längtar jag redan till våren så att jag får se dessa favoriter börja grönska på nytt!

 

 

Medeltidsvandring i Gamla Stan

 

Vid Mynttorget i Gamla Stan, möttes 20 personer för att medeltidsvandra den här varma onsdagskvällen i oktober. Jag stod en stund och väntade på Stallbron och såg bort mot Stadshuset, där himlen färgades rosa i skymningen.

En mycket bra guide från Medeltidsmuseet, som i sin framtoning liknade Fredrik Lindström en aning, började berätta om platsen där Stockholm en gång grundades. Det var just här vid låset mellan saltsjön och Mälaren och 1252 är det år då Stockholm första gången nämns i skrift och det året brukar användas som tiden då staden grundades av Birger Jarl.

 

Vi vandrade runt i de mysigt mörka gränderna bland medeltidshusen och det var oerhört spännande att höra berättelser om både byggnader och människor, som en gång befolkat Gamla Stan. Ute på malmarna fanns på den tiden inte mycket bebyggelse. Medeltiden som i Sverige räknas från 1050 (då Vikingatiden slutade) fram till 1520-talet då Gustav Vasa startade sin reformation vilket innebar att katolicismen förbjöds i landet. Av någon anledning tycker jag att medeltiden är den mest spännande perioden i Sveriges historia.

 

En av de mest magiska stunder var när vi stod utanför Storkyrkans port och samtidigt som guiden berättade om kyrkans historia, övande Storkyrkans kör inne i kyrkan. Det kändes för en stund som att jag förflyttade mig tillbaka till medeltiden.

 

Vandringen avslutades nere i källarvalven till det som en gång var Svartbrödraklostret där de vackra kryssvalven är allt som finns kvar av det stora klostret som Gustav Vasa lät riva på 1500-talet och sedan använde teglet till slottet och till den stadsmur som idag kan ses inne på Medeltidsmuseet. Det var mäktigt att vistas platsen från 1300-talet med takens och väggarnas tegel och golven intakt.

 

Jag vandrade mot tunnelbanan längs gränderna och inne på små restauranger satt folk och åt och drack. Det såg väldigt trevligt ut!

 

 

18 oktober – torsdag

 

Ibland kan det vara någon mening med att köra fel, som idag när jag satt i andra tankar - vilket händer ganska ofta – på väg ut till Ekerö, men körde förbi Brommarondellen ut mot Hässelby i stället. Jag vaknade till och tog av vid Åkeshov och då kom jag plötsligt ihåg att jag tänkt besöka Åkeshovs slottspark i år eftersom det var länge sedan sist, trots att slottet ligger i Bromma här på hemmaplan.

 

Så jag stannade, tog med min kamera in i slottsparken och fotograferade parken, där marken var täckt av gyllengula lindlöv. Efter att ha tagit mina bilder, åkte jag vidare ut till Ekerö och till Ekebyhovs slott, där jag inte heller varit på länge. Slottet som lär vara Europas största bevarade träslott och som byggdes i slutet av 1600-talet för Carl Gustav Wrangel. Idag är det Ekerö kommun som äger slottet och använder det till kurser, konferenser, bröllop och fester.

 

Trots det spännande träslottet, så var jag mer intresserad av slottsparken, där bland annat en stor äpple genbank finns, som tillkom 1998 genom ett avtal mellan Ekerö kommun och Nordiska genbanken. Jag upptäckte även en gång, eller nästan som en allé av gamla syrenbuskar vilken ligger intill fruktträdgården och jag kan bara tänka mig hur vackert där är här i maj månad. Platsen finns nu i listan på platser att besöka våren

2019.

 

Den vackraste stunden idag var då jag vandrade i den stora bokskogen som är belägen norr om slottet. Solens strålar strilade genom trädkronornas gyllne löv och nådde markens kopparfärgade täcke och jag är glad att jag hann hit innan alla löven lämnat trädens kronor för i år. Moderboken planterades här omkring 1800 och nu lär området vara norra Europas nordligaste självförnyande bokskog.

 

 

En annan plats som jag måste besöka när jag var här, var Ekebyhovseken som majestätiskt står söder om slottet och som 1956 förklarades som naturminne.

 

Jag tar hjälp av Wikipedia:

 

Många träd i Ekebyhov är gamla. Ett av dessa gamla träd är Ekebyhovseken, ibland även kallad Ekeröjätten. Den står solitär på en åker söder om Ekebyhovs slott och kunde utvecklas utan konkurrens från andra träd. Enligt en genomförd uppmätning år 2008 är det till volymen Sveriges största träd.

Ekebyhovseken har en volym på cirka 84 kubikmeter, stammens omkrets är 10,5 meter och trädets höjd 17 meter. Eftersom kronan är skadad kan man utgå ifrån att trädet har varit betydligt högre. Som jämförelse kan nämnas att  Kvilleken  har en volym av cirka 60 kubikmeter, en höjd på 14 meter och en omkrets av cirka 13 meter. Det gör Kvilleken till Sveriges grövsta träd. Prins Eugens ek har cirka 45 kubikmeter volym, en omkrets av 9,2 meter och en höjd av 21 meter. Därmed är Prins Eugens ek  Stockholms stads  största lövträd. (Wikipedia)

 

 

Kvilleeken som nu är mycket nära döden, endast några grenar bär löv, är dubbelt så gammal som Ekeshovseken. Ofta hör man talas om 1000-åriga ekar. Kvilleeken är verkligen omkring 1000 år gammal. Se mer om Kvilleeken här!

 

Den här dagen hade helt perfekta förhållanden för att fotografera den gamla eken. Det var molnigt med ett vackert jämnt ljus. Men precis på sekunden när jag kom fram till trädet, bröt solen igenom molnen och sken sedan starkt under hela min vistelse och skapade skarpa skuggor som gjorde det svårt att ta de bilder jag tänkt. Jag stod här med min Nikon i en halvtimma ungefär och tänkte att det alltid är en kamp med ljuset när man ska ta bilder! Jag väntar in en dimmig morgon till nästa fotografering av den här mäktiga eken!

Slottet med de vackra omgivningarna lockar till att återvända 2019, vår och försommar!

 

 

 
 
Djurgården
 
 
 Ektorpets café vid Prins Eugens Waldemarsudde
 
Galleriterrassen blommar vidare vid Prins Eugens Waldemarsudde
 
Prins Eugens ek har cirka 45 kubikmeter volym, en omkrets av 9,2 meter och en höjd av 21 meter. Därmed är Prins Eugens ek Stockholms stads största lövträd.
 
Vacker avenbok vid restaurang Godthem
 
En av de vackraste hästkastanjer jag sett. Skansens norra entré. Ett fallande eklöv fick också vara med...
 
Rödek vid Lejonslätten
 
 
Medeltidsvandring i Gamla Stan
 
 
Skymning över Strömparterren och Riksdagshuset - där inne känns det verkligen som skymning just nu!
 
Strömparterren
 
 Självklart berättades det om Stockholms Blodbad 1520 här på Stortorget
 
 Svartbrödraklostrets källarvalv från 1300-talet
 
 

 

19 oktober – fredag

 

Det protesteras fortfarande ganska vilt vad gäller renoveringen av Norr Mälarstrands vackra parkstråk, där många träd har fällts i de första etapperna, räknat från stadshuset.

Jag har skrivit om det här tidigare och tänkte bara berätta att under de två sista etapperna närmast Rålambshovsparken, kommer endast 3-5 träd att fällas och anledningen är att de är i dåligt skick. Jag gick förbi arbetsplatsen idag och på något sätt tror jag ändå att det här kan bli bra framöver, när de nya växterna har etablerat sig och växt till sig i storlek.

 

Parkstråket kommer att blomma mer nu, då det öppnats upp i den mittersta delen och det panteraras vildrosor, hagtorn och slån. Även små områden av ängsmark har anlagts, så som det en gång i tiden såg ut här. Självklart finns det också sådant som jag inte gillar, som att man tar bort häggmispel för att ersätta med hassel. Tanken är att parken ska likna Mälarnatur med inhemska växter, så som skaparna av parkstråket Helger Blom och Erik Glemme en gång tänkte på 1940-talet. Men att ta bort de vackra häggmisplarna var att överdriva tycker jag.

 

På Stockholms stads sida kan man läsa:

 

Parker och grönområden behöver förnyas och rustas upp efterhand. Träd blir för gamla, markpartier eroderar och underlag och utformning behöver planeras för ökande besöksantal.

 

Under årens lopp har flera av stråkets buskage bytts ut mot modernare typer som på många sätt fyller sitt syfte, men som inte lyckas förmedla intrycket av Mälardalsnatur. På liknande sätt har träd planterats in på platser som inte helt stämmer in med den ursprungliga idén för stråket. Det har som exempel medfört att siktlinjer och utblickar försvunnit.

 

Eftersom jag arbetat med trädgårdsunderhåll och anläggning i 48 år, så vet jag hur känsligt det är när träd fälls i stan. Hittills har 44 träd tagits bort från parkstråket och 22 stycken kommer att återplanteras. På originalritningar från 1940-talet finns 120 träd inritade och idag växer här 210 träd (innan fällningen), vilket har gjort parkstråket mörkare än det var tänkt från början.

 

 

Jag vandrade utefter den gröna lummiga Blekholmsstranden vid Klara sjö, en strand som ligger mycket centralt i Stockholm – Centralstationen ligger just intill. Just där den lilla Blekholmsbron går över till Kungsholmen, hittade jag ännu ett Korstörne-träd som likt en lysande fackla blir en självklar blickpunkt när man kommer vandrade över bron. På Torsgatan, nästan framme vid Norra Bantorget, såg jag en rad träd som lyste vackert gult i solen och jag stod där en lång stund och försökte se vad det var för träd. Men jag kunde inte komma på vad det var. Sånt här kan jag inte släppa! Jakten på trädets namn har inletts!

 

Vid Sabbatsbergsområdet såg jag kärrekar glöda i rött längs både Olivercronas väg och Eastmanvägen. Vid Torsgränd var de kinesiska päronträden  Pyrus calleryana 'Chanticleer' fortfarande gröna. Det finns fortfarande något vackert att se i parker och längs stadens gator, men när kylan nu snart når huvudstaden, faller de sista löven till marken.

 

 

20 oktober – lördag

 

Aldrig tidigare hade jag besökt Millesgården på Lidingö den här årstiden. I den vackra skulpturparken där det under sommaren porlar och skvalpar från fontäner och vattenspel, är det nu tyst och stilla. Några Rose De Recht blommade fortfarande tappert på en terrass, vita höstanemoner lyste vackert i Emma Lundbergs pionträdgård, annars var det höstens färger i träd och buskar som stod för fägringen, tillsammans med Milles fantastiska skulpturer.

 

Från Millesgårdens hemsida:

 

Konstnärsparet Carl och Olga Milles köpte 1906 en tomt på Herserudsklippan högt ovanför Värtan på Lidingö. Deras önskan var att bygga ett hem med tillhörande konstateljéer. Huset ritades av arkitekten Carl M. Bengtsson och byggdes 1908. Under det följande halvseklet utvidgades och utvecklades Millesgården i samarbete med Carl Milles halvbroder, arkitekten Evert Milles.

 

 

Jag har av någon anledning aldrig varit så förtjust i Millesgårdens Café och Restaurang, så efter en snabb sväng inne på William Morris blommiga tapetutställning, åkte vi vidare till Lidingö Centrum och gick på kondis i stället! Där glödde rader av Ullungsrönnen ’Dodong’ och ännu en gång undrar jag varför inte detta fantastiska, höstfärgsprakande träd inte används mer här i Stockholm! Visserligen märks inte träden så mycket under resten av året, men höstprakten är helt fantastisk!

 

 
 
 
Millesgården
 
 
Sorbus 'Dodong' - Ullungrönn vid Lidingö Centrum
 
 
 
 
Kungsholmen
 
Hornsbergs strandpark. När glödande vildvin möter markens gulnande funkiablad. Så vackert! 
 
Från Kungsholmen blickar jag över till mitt Brommanäste - balkongen som är solbelyst mitt i bild!
 
Karlbergskanalen
 
 Karlbergssjön
 
 
 
Åkeshovs slott
 
 
 
 
 Torsgatan. Vitoxel - Sorbus aria
 
Klara sjö och till vänster Blekholmsstranden
 
 
 
 
Sabbatsbergsområdet
 
 
Kärrek på Olivecronas väg vid Sabbatsberg
 
Kinesiskt päron - Pyrus calleryana 'Chanticleer' - på Torsgränd vid Sabbatsberg
 
Sabbatsbergsparken
 
 
 
 
Westermossen och Kvarngården i Bergshamra
 
 
Aromaäppen som väntar på att bli must! Träden beskrar jag i våras - se här!
 
Den ensamma backens uppgift just nu - att betäcka!
 
 
 
Kvarngården i Bergshamra
 
 
 
 
 
 

 

21 oktober – söndag

 

Veckan avslutades hon min kära systerdotter Therese och hennes man Tobias, ute i Roslagens famn. Det här är också ett slags djurgård, fina hunden Sookie möter oss när vi anländer till Westermossen och i stället för stadsbruset lyssnar vi här till fåren som bräker och hönsen som kacklar! Det är verkligen trivsamt på gården Westermossen och så fantastiskt att Therese och Tobias här har hittat sin plats på jorden. Vi vandrade bort till Kvarngården i Bergshamra, en underbar miljö där Jan Malmsjö och Marie Göransson sitt lantställe i den vackra byn. Här finns en vattenkvarn från 1700-talet och platsen har anor från Gustav Vasas tid sägs det.

 

Nu är det endast 10 veckodagboksinlägg kvar att skriva, som handlar om mitt första år som pensionär. Eftersom jag tycker om statistik så tittade jag vilka veckoinlägg som har besökts mest hittills och topp 5 är alla från perionden januari-mars! Intressant...

 

Nu är det dags att packa väskorna igen för en Djurgårdsvecka!



Höstvandring på Djurgården

 Café Ektorpet!
 
Prins Eugens ek! 
 
Gamla huset på Prins Eugens Waldemarsudde.
 
Galleriterrassen blommar vidare!
 
Kvinna i fredsarbetet! Se mer här!
 
Avenbok vid Restaurang Godthem
 
En helt fantastisk hästkastanj vid Skansens norre entré! En av de vackraste jag sett, svårt att fånga på bild! Man måste stå under kronan och känna kraften!
 
 En lika fantastisk ek, troligen kärrek, men det kan även vara en rödek, också vid Skansens norra entré!

Mitt första fria år, vecka 41 - Höst vid Djurgårdsbrunnskanalen

 Djurgårdsbrunnskanalen i höstskrud!
 
 

8 oktober - måndag

 

Blockhusudden hälsade mig välkommen med sprakande höstfärger den här lite kyliga morgonen, när min Djurgårdsvecka inleddes och det väntas brittsommarvärme om några dagar. Vid Blockhusportens café glödde rönnsumaken med sina röda löv och en lövblås dånade i Täcka uddens vackra, pedantskötta trädgård. Träden, och då framför allt lönnarna är ovanligt vackra den här hösten och hela Djurgården lyser verkligen av starka färger! Runt ängen vid Biskopsudden var lönnarna nästan overkligt vackra, med oändliga nyanser av rött, orange och gult.

 

Jag besökte Cecilia och hennes medarbetare på Djurgårdsförvaltningen vid Rosendals slott, där tusentals blomsterlökar nu planteras. Regnet låg i luften när jag fotograferade trädgårdsmästarna in action vid planteringen runt Porfyrvasen! Efter att ha sett listorna på de olika sorterna av tulpaner och narcisser, är jag helt övertygad om att det kommer att bli mycket vackert här i vår!

 

 

9 oktober - tisdag

 

I många år har jag tänkt åka till det som troligen är Gustav Vasas födelseplats. Jag parkerade bilen vid Ryds kyrka och gick den långa lindallén fram mot Rydboholms slott, som är beläget på vägen ut mot Vaxholm. Hela parken runt slottet visade sig vara inhägnad och stängd för allmänheten. Jag mötte en kvinna som berättade att hennes man var uppväxt i området och att parken förr i tiden var öppen, men att Vasatornet ibland visades av ägarna. Tornet är från 1500-talet och är uppkallat efter Gustav Vasa, som tillbringade en stor del av sin uppväxt på Rydboholm. Det slott man ser idag (jag såg bara en skymt) fick sitt utseende på 1700-talet. 

 

Öppen för allmänheten är däremot den engelska parken som delvis är igenväxt och ligger väster om slottet. Vägen dit renoveras nu, så jag sparar det besöket tills i vår. Där i parken ska finnas två ekar som Gustav Vasa lär ha planterat på 1500-talet och även fyra ekar som Karl XIV Johan planterade 1834.

 

Nu var Lexus och jag slottsparkssugna, så vi drog vidare till Bogesunds slott, som ligger lite närmare Vaxholm. I den lilla vackra engelska parken bakom slottet har jag en favoritbok som har en enormt grov, lågt sittande gren. Området runt boken var nu avspärrat, då en annan av trädets stora grenar hade brutits av och låg nu på marken.

 

 
 
 Ännu fler bilder från Djurgårdsbrunnskanalen, som är veckans bild-tema! 
 
 
 Biskopsudden
 
Jag tror aldrig jag sett ett päronträd så vackert en höst, som detta vid Isbladskärrets busshållplats
 
 Parkudden/Blockhusudden
 

 

 

10 oktober - onsdag

 

Varma, friska Brittsommarvindar sveper in över Blockhusudden och det väntas bli 18 grader i slutet av veckan. Det här är nog den sista värmen vi får njuta av 2018. Snart drar kylan ner från norr och jag kommer att frysa fram till maj månad. Vindarna slet i den gamla eken som står invid huset och tusentals ekollon har likt en kulspruta pepprat taket under hela natten. Min nattsömn blev inte den allra bästa...

 

Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare kallar planteringen vid Skansens norra entré för Långkorven. Idag planterades där 7000 narcisser inför våren och jag åkte dit för att fotografera arbetet och ett gäng glada lökplanterare ställde upp på en gruppbild med Nordiska museet i bakgrunden.

 

Runt hela södra Djurgården finns en fantastisk strandpromenad. Många är de som går eller springer den milslånga långa sträckan runt ön. Det händer då och då att man möter någon mer eller mindre känd person, antagligen på grund av att Östermalm ligger just intill Djurgården. Min förmåga att känna igen kändisar som dyker upp på platser där jag inte är van att se dem, som på bio, TV eller scen, är extremt låg. Cecilia har däremot mycket bra koll. Häromdagen upptäckte hon prins Carl Philip som kom och joggade med barnvagn här utanför. Han bor ju nu mer i Villa Solbacken vid Djurgårdsbrunn. Ulf Adelsson med fru gick också förbi här för ett tag sedan, men dom hade passerat när Cecilia fick berätta vilka vi mötte.

 

En gång mötte vi Börje Salming - och jag kände inte igen honom. Alltså Börje Salming! Det handlar inte om att jag inte vet vilka det är, utan mer att jag inte förväntar mig se dem ute på mina vandringsvägar. Jag har i och för sig till och med svårt att känna igen folk som jag träffat tidigare...! Men Tommy Berggren som bor här intill känner jag däremot igen varje gång jag ser honom här ute. Nu för tiden tillhör ju vissa Youtubers, influencers, bloggare, instagramare och dokusåpafolk dagens kändisar och jag vet inte om jag har något intresse av att känna igen dem under mina vandringar. Några av de kändisar som brukar vandra på ön är: Per Gessle, Marie Göransson, Erik Gadd och Martin Timell.

 

 

11 oktober - torsdag

 

En gnistrande vacker oktobermorgon och jag känner mig verkligen privilegierad att få vistas ute på östra Djurgården och att jag har jobbat färdigt i livet. På så vis kan jag följa naturens skiftningar varje dag, under hela året. Den här morgonen var Djurgårdsbrunnskanalen overkligt vacker. Glödande lönnar speglade sig i den helt stilla kanalen och jag hoppas att jag på något sätt kan förmedla känslan i mina bilder. Trädens höstfärger är vackrare än på många år, men jag tänkte att samtidigt som vi människor njuter av färgprakten, så kanske träden lider efter den torraste sommar på ´´mannaminne´´. Det behövs fortfarande massor av regn, för växternas skull, för grundvattnet och för hela balansen i naturen.

 

 

Kontrasten mot mitt bullrande Bromma är oerhörd, här ute på östra Djurgården råder ett nästan meditativt lugn, trots närheten till huvudstaden. Men kanske att jag behöver båda platserna ändå.

 

Lite trädgårdsarbete idag. Planterade hortensior. Fram på dagen blev det ett besök vid Laduviken och Stora Skuggan på Norra Djurgården. Tyvärr var området som en stor arbetsplats just nu på denna vackra plats. Nytt elnät grävs ner och äntligen kommer de fula luftledningarna att försvinna.

 

 
 
 Heidi, Cecilia och Anna sätter lök vid Rosendals slott
 
 Anna, Heidi, Cecilia och Lotta från Djurgårdsförvaltningen vid Rosendals slott!
 
´´Långkorven´´ - Djurgårdsförvaltningen sätter 7000 blomsterlökar i denna plantering vid Skansens norra entré. Läser mer om den planteringen här!
 
 
 Malin med gott färgsinne!
 
Cecilia och Heidi
 
 

 

 

12 oktober - fredag

 

- Skynda dig bort till kanalen, sa Cecilia ivrigt i telefonen när jag satt i Villa Dufvan med mitt morgonkaffe.

- Det är fantastiskt vackert, med dimma över Djurgårdsbrunnskanalens stilla vatten.

Lexus och jag skyndade oss bort och när vi kom fram gled en vit kajak försiktigt bort mot Djurgårdsbrunn i det vackra morgondiset. Tyvärr hade den magiska dimman just lättat.

 

Två ryttare på vita hästar kom emot mig i allén invid kanalen och jag såg senare att Cecilia hade fotat dem i ett vackert motljus lite tidigare. Utefter kanalens södra sida lyser nu alléns lindlöv i guldgult och på motsatta sidan glöder lönnarna i gul-orange-rött och träden speglar sig i kanalens vatten. Vi brukar säga att det är lite synd att det inte är lönnar på båda sidor.

 

Tyvärr dämpades min morgonharmoni av en stor lös hund som rusade på Lexus och jag fick skydda honom, vilket som vanligt gjorde mig både rädd och rasande förbannad. Det finns skyltar på flera platser här ute, att hundar måste vara kopplade och jag har hört att det kan bli böter på 1500 kr om man har sin hund lös. En dag händer det en olycka, när någon av alla dessa ´´snälla´´ lösa hundar sätter tänderna i Lexus. Hans kompis Urax har blivit attackerad och biten och har fått men för livet. Igen - koppla era hundar!!!

 

En mycket bra nyhet är att Ulf Lundell just nu läser in sin bok ´´Vardagar´´. Den kommer ut som ljudbok i oktober-november. Jag läste självklart boken just när den kom ut i maj månad och lika självklart kommer jag att lyssna när han själv läser sin härlig dagboks-bok!

 

Fler mycket bra nyheter är att det varken blir något skrämmande fult Nobel Center på Blasieholmen eller någon hemskt Applebyggnad i Kungsträdgården! Tack Gode Gud, eller rättare sagt tack till det helt nya blågröna styret i Stockholm!

 

 

13 oktober - lördag

 

Vi tog med oss svampkorgen och drog till skogs. Färden gick först mot Rånäs slott, där vi vandrade en stund i slottsparken som nästan helt saknar planteringar och blommor, men som ligger naturskönt invid sjön Skedviken. Två vackra lindalléer leder ner till sjön och vi höstfotograferade bland löven. På slingriga, uppländska vägar genom vackra små byar, åkte vi vidare. Kor och får betade och träden lyste guldgult i backar och skogar. Vi stannade vid Café Nedergården för att äta lunch och vi åt en hyfsat god västerbottenpaj och några smarriga bakverk. Här fanns även en butik med...ja, grejer, rosa inredningsprylar och krusidulliga prydnadssaker. Efter tio sekunder var jag ute ur butiken igen!

 

Så blev det dags för svamp-plockning. Bilen parkerades i en skogsbacke och vi vandrade förhoppningsfulla in i skogen. Cecilia hittade lite trattkantareller trots den torra marken, men Lexus och jag hade inte riktigt samma förmåga att se svampar, möjligen hade vi blickarna på annat inne i den vackra skogen och vi vilade även en stund invid ett träd, där vi njöt fullt ut av vår fina stund i naturen.

 

 

14 oktober - söndag

 

När någon beskriver en lång skön sovmorgon, låter det alltid så skönt. Att få bli riktigt utvilad eller utsövd. Stanna kvar i sängen. Tyvärr lyckas jag aldrig sova längre än till 6. Då behöver jag mitt morgonkaffe och nu i oktober vill jag följa solens väg upp över vattnet, skådespelet jag aldrig tröttnar på. Soluppgångar kan kännas som likadana upprepningar dag efter dag, men himlens färgskiftningar och vattnets speglingar och rörelser, blir något helt nytt varje morgon.

Kaffet smakar extra gott när jag får sällskap av skådespelet utanför fönstret här på Blockhusudden. Borta på stenbryggan vid lusthuset, står en morgonpigg fiskare i det rosaröda morgonljuset och jag undrar om han har liknande tankar som jag!

 

Vi jobbade i trädgården. Lökplantering och flytt av växter! 

 

 
Djurgårdsförvaltningens kontor vid Stora Skuggan
 
Utanför Djurgårdsförvaltningens kontor vid Stora Skuggan
 
Laduviken på Norra Djurgården
 
 
Rånäs slott
 
 
Rånäs Slott
 
Höstglad Cecila vid Rånäs slott
 
Höstfilosofen Lexus vid samma slott
 
 I Svampskogen utanför Rimbo
 
 
 
Villa Dufvan 
 
 
´´Hemma´´ på tomten vid Blockhusudden
 
När jag drack mitt morgonkaffe då solen gick upp och jag tittade ut genon fönstret.
 
 Mina medförfattare den här veckan - Lexus och Alice
 
 

Ambraträd -Liquidambar styraciflua i Stockholm

 Ambraträd  vid Bobergsgatan-Jaktgatan i Norra Djurgårdsstaden 12 oktober 2018
 
 
Ambraträd som härstammar från nordamerika, får en smal och kägelformig krona. Stammen blir djupt fårad och barken korkig. Det är på hösten som det här trädet visar sin bästa tid, då de lönnliknande löven lyser fantastiskt vackert  i orange-rött, vilket blir effektfullt mot den grå stammen.
 
Trädet som tål torka och värme kan bli 12 meterhögt och passar bra som gatuträd i zon 1. Trädet på bilderna som är planterat 2016 eller 2017, finns i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm, som ju räknas som zon 2, men i det här skyddade läget bland husen så kommer det säkert att trivas alldeles utmärkt.
 
Jag kommer att följa utveckligen av det här trädet och hoppas att Stockholms stad anväder det på flera platser.
 
 
 

Lökplantering på Södra Djurgården

 
 
Lökplantering vid Långkorven intill Skansens norre entré
 
 
 
 Dagens lökplanterare från Djurgårdsförvaltningens. Från vänster: Heidi, Anna, Andreas, Malin, Simon, Boel, Kerstin. Cecilia, Tobias och Fredrika!
 
 
10 oktober 2018
 
 
Jag har länge velat se när Djurgårdsförvaltningen sätter alla sina tusentals blomsterlökar inför våren, men eftersom jag under tidigare år jobbat på Engsholms slott, så  har det inte funnits tid. Nu äntligen fick jag tillfälle att vara med, både vid den plantering som kallas Långkorven som fligger intill Skansens norra entré och vid Rosendals slott. Bara i Långkorven sattes idag 7000 narcisser. Det var ett härligt gäng jag träffade och det var kul att de ställde upp på gruppbilden.
 
Som vanligt har jag tiggt till mig växtlistor och jag har full koll på vad som kommer att blomma här under våren 2019, men jag väntar med att avslöja namnen tills i vår när de blommar!
 
Det planteras också mängder av smålök vid Flodvågsmonumentet vid Blockhusudden. Djurgården kommer att blomma mer och vackrare än någonsin nästa vår! Om jag längtar? Jovars!
 
 
Trädgårdsmästare Malin - 31 år på Djurgårdsförvaltningen, har sett till att både lök-korg och lök-säck matchar trädens färg!
 
Boel och Anna har börjat sätta de 7000 narcisserna vid Långkorven.
 
Malin, Cecilia och Kerstin lägger ut sju olika sorter narcisser.
 
Några glada treädgårdsmästare - Heidi, Cecilia, Anna och Malin.
 
Kerstin och Cecilia jobbar snabbt...
 
Trädgårdsmästarna Cecilia, 28 år på Djurgårdsförvaltningen och Heidi 31 år på samma förvaltning!
 
 Till och med jag (48 år som trädgårdsarbetare) fick sätta några lökar! Det kändes fint! 
 
 
 
Rosendals Slott
 
 
8 oktober 2018
 
 
Heidi, Cecilia och Anna sätter tulpaner och narcisser vid Rosendals slott
 
 Nu är det bara planteringen kvar, Anna, Heidi, Cecilia och Lotta!
 
 
 
Rosendalsterrassen
 
 
 

Mitt första fria år, vecka 40 - Nu lyfter man båtarna ur kanalen

 Utsikt från mitt brommanäste
 
 Min by i Traneberg/Bromma, fotot taget från tunnelbanevagnen
 
 Min ´´hemma-arbetsplats´´ - kaffe och bulle på kanelbullens dag
 
 Hemma-hos-i bokhyllan
 

 

 

1 oktober – måndag

 

I Aftonbladet läste jag om ett kaffe-test. Vinnare blev Lidls Bellarom mellanrost – ett aromatiskt kaffe med balanserad fyllig smak och lagom syra.

Jag håller med kaffe-testarna, det var riktigt gott!

 

I vanliga fall brukar jag publicera mina veckoinlägg på söndagar, men nu senast hade blogg.se problem och jag kunde inte få ut inlägget förrän under måndagsmorgonen. Lite frustrerande, men ett ganska litet problem i det stora sammanhanget, när jag läser nyheterna och ser vad som händer ute i världen - där utanför Stockholms gröna rum!

 

Efter en vecka ute på lugna, tysta östra Djurgården, blev innerstan för mycket för mig just idag. Kontrasten blev för stor. Jag hade tänkt vandra runt i stan för att fota trädens vackra höstfärger, men ljudnivån var för jobbig för mina känsliga öron och det var alldeles för mycket folk omkring mig, så jag flydde ut till Långholmen.

 

Den här årstiden hittar man inte några öppna caféer på holmen, mer än det enkla Brofiket vid Långholmsbron, som har öppet oktober ut. Jag köpte mitt kaffe där, satte mig på en brygga vid Pålsundet och njöt av stillheten och av beslutet att skjuta upp ombyggnaden av strandlinjen på Södermalmssidan till nästa år. Båtarna tas nu ur kanalen och min kompis Pers fina, men lite slitna träsnipa Tea, ligger nu uppe på land och väntar på att få ett hus byggt omkring sig och sedan fräschas upp en aning.

 

Det blev ett kort besök på holmen idag, jag tittade lite vid kolonilotterna och sneglade in mot Stora Henriksvik där caféet nu är stängt för i år och där trädgården vilar efter en ansträngande sommar. Vandrade över Västerbron till Kungsholmen, där jag tog tunnelbanan hem från Torildsplan.

 

 

 

2 oktober – tisdag

 

Stress är fel ord, men jag känner att jag vill hinna fånga så mycket som möjligt av den vackra hösten - in i min kamera. I ett halvår kommer snart natur och trädgårdar stå nakna. Därför packar jag kameraväskan varje morgon den här veckan och ger mig ut på jakt efter höstfärger nu när oktober är här, då rött, orange och gult färglägger Stockholms gröna rum.

 

Jag är dock lite osäker på hur trädens löv kommer att bete sig den här hösten, om de får några vackra färger, efter den heta och ansträngande sommaren, då de kämpat för att över huvud taget hålla sig vid liv och tidigt fällde stora delar av lövmassan. Problemet är att när träden har färre löv, så fungerar inte fotosyntesen som den ska, vilket gör att träden blir svagare till nästa säsong. Det är framför allt de yngre träden som har haft problem med torkan den här sommaren, men även de äldre som redan är svaga av olika trädsjukdomar, lever farligt. Nästa vår och försommar blir dramatiskt spännande. Hur kommer stadens träd att må då?

Nu när klimatet förändrats, kommer det bli nödvändigt att hitta nya trädarter som klarar varmare och torrare förhållanden. Stockholms stad har kommit en bit på väg tycker jag, men det kommer nog att dyka upp ännu fler nya träd i vår stad framöver.

 

 

Jag drev sakta omkring på Södermalm - Mariatorget, Mosebacke, Stigbergsgatan och Vitabergsparken. När jag vandrade Folkungagatan fram, såg jag vid nr 126, att restaurang Tabberasets skyltade på trottoaren - Raggmunk med stekt fläsk! Vem kan motstå det? Den alltid så populära rätten hade fyllt den lilla husmanskost-restaurangen, men jag fick ett bord vid fönstret och njöt av den goda maten och av Lisa Ekdal och Winnerbäcks ´´Dom band som binder mig´´ som hördes i lokalen.

 

Restaurangen presenterar sitt koncept så här - Vi har hittat inspiration från vår barndom där mormor och farmor stod vid spisen och vi vill förmedla deras recept på vårt vis.

Här är några andra rätter från veckans lunchmeny: Pannbiff med löksås, Stekt strömming med potatispuré, Smörstekt rotselleri med stuvad svamp och Sotad gravlax med dillstuvad potatis! Restauranger med husmanskost är inte vanligt nu för tiden, så hit kommer jag att återvända!

 

 

I Vitabergsparken hade inte heller träden klätt sig i sina vackraste höstfärger ännu, trots att där finns cirka 130 lönnar. Men vid Mäster Pers gränd stod ett nästan nyplanterat benvedsträd, vars löv var intensivt röda, med mängder av vackra frukter och i sydslänten nedanför kyrkan stod jag länge och beundrade den fantastiska hästkastanjen, som grön och frisk, vidsträckt och mäktig, visade vilket träd som var kung på den här platsen.

 

Ett besök i Vitabergsparken innebär självklart att jag måste sträcka mig över planket till Groens malmgårds underbart vildvuxna trädgård på Malmgårdsvägen. Här är det öppet på onsdagar och jag minns dagen den 16 maj då kamrat Per och jag besökte trädgården som då befann sig i sin allra vackraste blomstertid. När häggen, fruktträden och prydnadsaplarna blommade och syrenerna som just slagit ut. Det här är en av mina absoluta favoritplatser i Stockholm!

 

Jag tog bussen från Renstiernas gata och lämnade Södermalm för den här gången!

 
 
 Bromma
 
Ån mellan Lillsjön och Ulvsundasjön, under min hemma-i-bromma-vandring med Lexus
 
 Lexus utnaför mitt Brommanäste
  
 
Prins Eugens Waldemarsudde
 
Prins Eugens Waldemarsuddes prunkande sommarblommor på Galleriterrassen
 
 Galleriterrassen på Waldemarsudde
 
 
Centralbadets trädgård
 
 Caféet under det stora valnötsträdet i Centralbadets trädgård
 
 
Vitabergsparken
 
Långa huset på Lilla Mejtens gränd på Södermalm - trädgården är fortfarande frodigt grön i oktober!
 
En fantastiskt vacker hästkastanj i slänten söder om Sofia kyrka
 
Mäster Pers gränd - det var här Ulf Lundell bodde en tid på 70-talet och bland annat skrev sin debutromanen Jack!
 
Ett fantastiskt fint litet benvedsträd på Mäster Pers gränd vid Sofia kyrka
 
 
Södermalm
 
Japanskt körsbärsträd - Prunus 'Umineko'  på Kocksgatan, 17 träd planterade i skelettjord! Här ska jag fotografera i vår när träden blommar!
 
Mäster Mikaels gata 6 - en av många vackra ´´söderkåkar´´
 
 Louis de Geers palats från 1640-talet (även kallad Ebba Brahes malmgård)  Götgatan 16
 
 Kejsarträdet (Paulownia tomentosa) utanför Horstulls galleria. Stockholms ädlaste träd som nu utvecklat mängder av blomknoppar till nästa år. Nu hoppas vi på en gynnsam vinter, så kan det här trädet blomma fantastiskt i blått nästa år.
 
 Kejsarträdets blomknoppar
 
 
Långholmen
 
 Pålsundet
 
 Pålsundets vackra träbåtar
 
Kamrat Pers träsnipa ligger nu på land
 
 
Nu lyfter man båtarna ur kanalen
Snart fryser fjärden här till is
Snart sjunker dom här tornen
och taken ner i ett råkallt dis
(Ulf Lundell - Jag saknar dig)
 
 
 Långholmen
 
 Långholmens strandbad
 
 

3 oktober – onsdag

 

I 43 år har jag bott i Stockholm och jag har besökt väldigt många av Stockholms gröna rum genom åren. Men jag har aldrig tidigare varit vid Norra begravningsplatsen, som i och för sig ligger i Solna, men som gränsar till huvudstaden. Jag vet inte om jag medvetet håller mig borta från kyrkogårdar och begravningsplatser, men idag vandrade jag runt en timma här på den enormt stora viloplatsen, där mängder av kända svenskar ligger begravda, som till exempel Strindberg, Vilhelm Moberg, August Blanche, Per Albin Hansson, Ivar Kreuger, August Palm, Lena Nyman, Ragnar Östberg och många fler välkända personer.

 

Nu var jag inte tillräckligt förberedd, så det blev inte en stund vid Strindbergs viloplats, det får bli nästa gång när jag vet vart jag ska leta. 

Jag var såklart mest intresserad av växtligheten och det första som slog mig var alla hundratals paraplyalmar inne bland gravarna. Överallt såg jag vackra friska paraplyalmar som verkligen omfamnade viloplatserna. Jag som inte alls är religiös, blev nästan det här, eller naturreligiös som så många svenskar kallar sig. De/den som beslutat att planterat alla dessa träd har gjort ett fantastiskt gott val just här. Jag såg även yngre paraplyalmar, så beståndet föryngras hela tiden. Självklart börjar jag tänka på almsjukan som ju drabbar alla typer av almar, men jag hoppas verkligen att Norra begravningsplatsen får ha kvar alla sina omfamnande almar långt in i framtiden.

 

Det är svårt att berätta så mycket om begravningsplatser, men förutom biltrafikens oväsen från Uppsalavägen intill, så var det en mycket vacker plats. Begravningskvarteren omgärdas av välklippt Thuja och buxbom och vid stora infarten, fanns mängder av formklippta bokar i buskform, som var mycket effektfulla under de stora träden. Jag såg inte någon Taxus (idegran) som brukar vara vanliga på kyrkogårdar, men jag var inte överallt, så jag kan ha missar något. Men ett tulpanträd träffade jag på under min vandring! Sånt tycker jag om!

 

 

Ännu en gång har jag fått en förfrågan av en trädgårdsförening om att hålla föredrag om Stockholms gröna rum. Ännu en gång tackade jag nej.

 

 

Läser i Östermalmsnytt att Miljöpartiet vill göra något åt Stockholms fulaste plats – Skräckytan vid Tegelbacken, under Centralbron där en gång den prunkande vackra Järnvägsparken låg. Alla förändringar här är välkomna, det kan inte bli värre än det är nu!

 

 

 

4 oktober – torsdag

 

Jag drabbades av en stark längtan ut till Djurgården, så jag åkte ut och långvandrade med Lexus i det gnistrande och sprakande vackra höstvädret. Djurgårdsbrunnskanalen låg stilla och glödande vacker som en tavla och inte den bästa fotograf, ingen kamera i världen, eller det mest avancerade filter på Instagram, kan fånga den här verklighetens skönhet på bild.

 

Djurgårdsförvaltningen har den här veckan börjat sätta vårens blomsterlök runt om på ön och ute på Prins Eugens Waldemarsudde höll trädgårdsarbetarna på att förbättra jorden inför Wuddens lökplantering. Jag pratade en stund med trädgårdsmästare Marina Rydberg och berömde sommarblomsprakten som fortfarande råder på Galleriterrassen. Hemligheten är god jord och automatisk bevattning, sa hon. Nu för tiden får jag ägna mig åt att gå runt och berömma andras trädgårdsinsatser, nu när jag själv har lagt trädgårdsverktygen på hyllan.

 

 

Det högg till lite i hjärtat när vi gick förbi Blockhusportens café, där cafémöblerna nu var undanställda och det var stängt för säsongen. Öppnar igen om 7 månader! Av årets 12 månader har Stockholms utecaféer stängt i 7-8 månader. Först ska vi genomlida en vinter som ´´kränger svart och tung´´  - som Ulf Lundell sjunger i Connemara…

 

 

Norra begravningsplatsen

 

 Norra Begravningsplatsen
 
Paraplyalmar vid Norra begravningsplatsen
 
 Norra begravningsplatsen
 
 
Djurgården
 
Lexus vid Djurgårdsbrunnskanalen
 
 
 
Humlegården
 
Linnéstatyn vid Humlegården
 
Eldtöreln lyser runt Linné i Humlegården
 

 

5 oktober – fredag

 

Det känns alltid lika storslaget att gå upp för trapporna till Stadsbiblioteket på Sveavägen och kliva in i Gunnar Asplunds vackra runda funkistempel. Böcker lånades som förhoppningsvis ska göra skillnad. Utanför i trädgården har den fina bäckravinen nu blivit klar, men inget vatten var påsläppt nu. Jag måste komma ihåg att fotografera här nästa år. Av de perenner som planterats fanns en av mina favoriter - skogsaster som man inte ser så ofta, som man borde. Fint var det!

 

Jag gick Sveavägen fram och korsade Adolf Fredriks kyrkogård. I veckan läste jag att Olof Palmes grav hade vandaliserats…igen! I augusti greps en man, tagen på bar gärning när han skändat två gravstenar på kyrkogården, den ena tillhörde elvaåriga Ebba som omkom i terrordådet på Drottninggatan. Pappan upptäckte mannen som senare greps. Han har tydligen även hotat människor med kniv på platsen. Nu har han varit på kyrkogården igen och åter skändat Ebbas grav och även hällt stearin på Olof Palmes gravsten. Varför grips inte mannen? Jag vet inte vad jag ska säga om det här, det är så fruktansvärt och hur fungerar vårt rättssystem egentligen? Förundersökning pågår, säger polisen! Förundersökning? Han greps ju på bar gärning!

 

Förbannad och ledsen gick jag igenom Centralbadets trädgård och vidare Brunkebergstunneln bort mot Humlegården, där jag tog några bilder vid Linnéstatyn där ett vackert prydnadsgräs sakta vajade i vinden och där eldtöreln lyste vackert röd under gräset. Det blev te och macka på Sture konditori och en träff med min dotter vid Stureplan på hennes lunchrast, innan jag åkte hem för att fira helg…

 

 

6 oktober – lördag

 

Jag hade besök i Brommanästet av mina kära. Först Cecilia, som sedan på grund av helgarbete var tvungen att lämna nästet, men lät mig ha Lexus kvar. Sedan kom min dotter som ville träffa både sin far och den hund hon älskar så mycket.

 

Vi gick en långvandring bort till Ulvsunda slott och fotograferade den vackra 230 meter långa Ulvsundaån som rinner mellan Lillsjön och Ulvsundasjön, höstfärgade träd böjde sig ut över ån och någon som såg bilden på Instagram skrev – Här skulle nog Monet slå sig ner! Det var dagens finaste höstvy. Planteringen vid slottets södra flygel var mycket vacker, med bland annat blommande vita höstanemoner, hortensior, ulleternell och perenn solros.

 

Min undran i början av veckan om träden i år skulle bjuda på vackra höstfärger, behöver jag inte längre fundera på. Lönnarna glöder fantastiskt vackert i rött och orange nu i helgen!

 

Nu laddar jag för en vecka på Djurgården i Brittsommarvärme!

 

 

Stadsbibliotekets trädgård

 
 Bäckravinen vid Stadsbibliotekets trädgård på Sveavägen, med den vackra skogsastern
 
 

Mälarpaviljongens trädgård

 Rosenbönan heter ´Celebration'  
 
 
 
Restaurang Mälarpaviljongen, som är vackert beläget vid Norr Mälarstrand har en helt fantastisk trädgård där mängder av nyttoväxter och sommarblommor samsas på ett mycket vackert sätt.
Visst är maten god och de gungande bryggorna helt underbara att sitta på, med en öl eller ett glas vin, men det är den vackra trädgården som lockar mig hit! Förr fanns här endast ett enkelt café, nu finns här en bra restaurang med en stor bar ute på flytbryggan. Det har blivit en mycket populär plats att besöka under sommarhalvåret och jag är helt säker på att trädgårdsmästare Kristina Björk, som varje år smyckar den här vackra caféträdgården med underbara växter, är en stor anledning.
 
 
Varje gång jag besöker platsen så förundras jag över hur perfekt hon har komponerar i färg och form och jag tycker mycket om hur hon jobbat med olika höjder, vad gäller planteringskärl och växter. Allt blir till ett harmoniskt litet blomsterparadis. Det måste också vara en ynnest att få jobba på en plats som satsar så mycket på växter. Varje år tillkommer något nytt och Mälarpaviljongen blir bara grönare och mer blommande för varje år. Att toppa 2018 års fantastiska kompositioner blir en utmaning Kristina, som har jobbat här sedan 2010, eller om det var 2011! I skrivande stund den 31 oktober 2018, har restaurangen stängt för säsongen, men jag är redan nu nyfiken vilka växter som kommer att finnas här 2019.
 
 
Jag tittade bort mot Västerbron och sa för mig själv ´´Och himlen över Västerbron är gaslågeblå nu ikväll¨¨ som Ulf Lundell sjunger i ´´Jag saknar dig´´. 
 
 
 
2018
 
Trädgårdsmästare Kristina Björk
 
 
 
 
2017
 
 
 
 
2016
 
 
 
 
2015
 
 
 
 
2014
 
 
 
 
2013
 
 

Korstörne -Gleditsia triacanthos i Stockholm

Korstörne 'Skyline' i Norra Djurgårdsstaden 17 september 2018
 
 
Det är under hösten som korstörneträden märks mest, då det sirliga bladverket lyser i gyllengult. De blommar med gulvita blommor och får stora fröbaljor som rödbruna sitter kvar länge på trädet. Korstörne kan bli 15 meter högt och trivs upp till zon 2. Eftersom det är torktåligt så passar det bra i stadsmiljö. 
 
Stockholms stad har planterat trädet på flera håll, bland annat i Norra Djurgårdsstaden, på Krukmakargatan och på Klara västra kyrkogata. Jag tror att det här kommer att bli ett vanligt träd i Stockholm framöver. Sorten 'Skyline'  saknar tornar!
 
 
Korstörne 'Skyline' på Krukmakargatan
 
 Vid Nordea på Norrlandsgatan
 
De tre bilder här ovan är från Klara västra kyrkogata 15 oktober 2018
 
 Blekhomsbron 19 oktober 2018
 
19 oktober 2018
 

Norra begravningsplatsen - oktober

Formklippta bokar
 
 
 
3 oktober 2018
 
 
I 43 år har jag bott i Stockholm och jag har besökt väldigt många av Stockholms gröna rum genom åren. Men jag har aldrig tidigare varit vid Norra begravningsplatsen, som i och för sig ligger i Solna, men som gränsar till huvudstaden. Jag vet inte om jag medvetet håller mig borta från kyrkogårdar och begravningsplatser, men idag vandrade jag runt en timma här på den enormt stora viloplatsen, där mängder av kända svenskar ligger begravda, som till exempel Strindberg, Vilhelm Moberg, August Blanche, Per Albin Hansson, Ingrid Bergman, Ivar Kreuger, August Palm, Lena Nyman, Ragnar Östberg och många fler välkända personer.
 
Nu var jag inte tillräckligt förberedd, så det blev inte en stund vid Strindbergs viloplats, det får bli nästa gång. 
Jag var såklart mest intresserad av växtligheten och det första som slog mig var alla hundratals paraplyalmar inne bland gravarna. Överallt såg jag vackra friska paraplyalmar som verkligen omfamnade viloplatserna. Jag som inte alls är religiös, blev nästan det här, eller naturreligiös som så många svenskar kallar sig. De/den som beslutat att planterat alla dessa träd har gjort ett fantastiskt gott val just här. Jag såg även yngre paraplyalmar, så beståndet föryngras hela tiden. Självklart börjar jag tänka på almsjukan som ju drabbar alla typer av almar, men jag hoppas verkligen att Norra begravningsplatsen får ha kvar alla sina omfamnande almar långt in i framtiden.
 
Det är svårt att berätta så mycket om begravningsplatser, men förutom biltrafikens oväsen från Uppsalavägen intill, så var det en mycket vacker plats. Begravningskvarteren omgärdas av välklippt thuja och buxbom och vid stora infarten, fanns mängder av formklippta bokar i buskform, som var mycket effektfulla under de stora träden. Jag såg inte någon Taxus (idegran) som brukar vara vanliga på kyrkogårdar, men jag var inte överallt, så jag kan ha missar något. Men ett tulpanträd träffade jag på under min vandring! Sånt tycker jag om!
 
 
Det här kan man läsa på Wikipedia:
 
År 1815 uppläts ett område, som tillhörde Karlbergs kungsgård, till allmän begravningsplats för Stockholms invånare. Byggnationen av begravningsplatsen påbörjades år 1815. Kyrkogården är till sin huvuddel anlagd som en klassicistisk park med monumentala trädalléer, där gravarna ligger i regelbundna kvarter. Begravningsplatsen invigdes den 9 juni 1827 av pastor primarius, ärkebiskopen och psalmdiktaren Johan Olof Wallin (1779–1839), som också är begravd här.
 
 
Den kallades ännu på 1910-talet "Nya kyrkogården". Begravningsplatsen utvidgades och anpassades flera gånger efter stadens växande behov, särskilt under 1860- och 1870-talen. Den sydöstra delen är den äldsta och den planerades av arkitekten Carl-Gustaf Blom-Carlsson efter fransk-klassicistiskt inflytande. 
 
 
 Paraplyalmar
 
Thuja
 
 Paraplyalm
 
 Bokar
 
 
 

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails