Site Meter

En dag i en trädgårdsarbetares liv 1972 vs 2007

Jag hittade en gammal dagbok i en låda, med en text som handlar om en höstarbetsdag för länge sedan. Jag var 18 år, bodde hemma hos föräldrarna i Norrtälje, hade nytaget körkort, pendlade de sju milen till Stockholm varje dag och drömde om att flytta till huvudstaden efter lumpen. Vi hade haft vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB i två år och fortsatte sedan att driva företaget i ytterligare 25 år i Stockholm. Redan 1972 skötte vi om Centralbadets trädgård varje morgon (vilket jag beskriver i boken Stockholms gröna rum) och det var ju lite roligt att min pappa tog hand om de växter som togs bort från planteringarna, för att plantera dem på vårt lantställe på Rådmansö. Det hade jag glömt!  På våren tre år senare gick flyttlasset till Stockholm där jag fortfarande lever mitt liv.

 

Jag brukar fortfarande skriva sådan här texter. Längre ner här i inlägget beskriver jag en septemberdag 35 år senare!

 

 

En dag i en trädgårdsarbetares liv 25 oktober 1972 - jag är 18 år.

 

Kl. 4.30 Dörren till mitt rum öppnas och jag vaknar men är alldeles borta i huvudet av trötthet.
Kl. 4.35 Går upp, klär på mig och gör mig i ordning.
Kl. 4.45 Sätter mig vid matbordet och äter flingor med mjölk, Picko (vår Pudel) får mjölken som blir kvar. Mamma har gått och lagt sig igen. Pappa och jag sitter vid bordet och halvsover, ingen säger något.
Kl. 4.55 Vi går ner till garaget där firmans VW-buss står.
Kl. 5.00 Vi hämtar upp en av våra anställda.
Kl. 5.15 Vi anländer till Texacomacken vid Syninge där min bror och två anställda väntar. Brorsan tar över och kör vidare mot Stockholm.
Kl. 6.15 Vi kommer fram och det är fortfarande mörkt ute.
Kl. 6.30 Vi kör ett lass sand på Pickupen till en villa i Solhöjden.
Kl. 7.00 Fortsätter in till Centralbadet på Drottninggatan 88 som vi har tillsyn på varje dag. Vi krattar löv och gräver upp växter från planteringarna.
KL. 9.00 Vi äter lunch på restaurang Drotten – grillkorv med potatis.
Kl. 11.30 Återvänder till Spånga där vi lastar av skräp från Pickupen i en container. Höstgrävargänget har gjort klart några kvarter. Sen sitter vi nere på vårt kontor och pratar en stund. Tar ut trehundra kronor från Sparbanken.
Kl. 13.30 Vi hjälper Lasse att flytta möbler från Järnvägsgatan i Sundbyberg till Spånga.
Kl. 15.30 Vi åker hem och brorsan kör. Hemma äter vi pannkakor.
Kl. 18.00 Pappa och jag åker ut till Rådmansö och jordslår växter (från Centralbadet) och när vi kommer hem så badar jag. Så går en dag i mitt liv just nu, inte så olik alla de andra dagarna.

 

 

 En ung trädgårdsmästare. Den här bilden är nog tagen några år efter den dag  jag beskriver här ovan.
 
 
 
En septemberdag i en slottsträdgårdsmästares liv 2007 - jag är 53 år
 
4.45 Väcktes av en alldeles för ilsken signal på mobilen, måste skaffa mig en ny.
Hasade mig upp och såg på himlen över stan att det skulle bli en vacker dag. Solen hade inte gått upp men man anade att himlen var molnfri. Kaffe och en ostmacka, en snabb titt på internet för att sedan packa väskan och börja resan till slottsparken.

6.00 Väl framme efter en trött resa började jag dagen med att ösa ur båten. Såg solen gå upp och hälsade den värmekällan välkommen, det var ju bara 9 grader den här morgonen. Började dela pioner som skulle planteras i stora perennslänten. Innan gästerna vaknade såg jag över borggården och terrassen så att allt såg fint ut. Plockade lite i de rosa pelargonerna och gav de i år så svaga änglatrumpeterna en snabb blick.

7.00 Frukost (min andra) med kockar och vaktmästare. Färskt bröd och kokt ägg. Tog in sallad till köket och plockade in en korg Aroma-äpplen till gästerna. Planterade de delade vita och rosa pioner i stora slänten. Tänkte att de skulle bli ett vackert blickfång i den stora slänten nästa år. 

8.00 Gästerna vaknade och begav sig från hotellet upp till slottet för att äta frukost. Då kunde jag fortsätta mitt arbete från igår då jag började ett jättearbete med att slå en stor yta med röjsågen. Nästan två meter höga brännässlor, sly och ogräs. Det är tungt arbete som måste göras. P4 Radio Stockholm i örat.

10.00 Arbetet fortsatte och på radion handlar det om hur man skulle få människor att sluta röka. Skönt att man inte har sådana laster.

11.00 Äntligen lunch, jag var riktigt hungrig. Personalmaten är mycket god och idag blev det spagetti&köttfärssås. 
På väg tillbaka till röjsågen ringde E som hade idrottsdag med sin skola. På med den bullrande maskinen igen och på radion handlade det nu om jordbävningen i Sumatra. Dotter ringde och vi pratade fotboll, bl.a. att Brasilien slog Mexiko i en vänskapsmatch.

13.00 Några gäster anlände med sjöflyg som lade till vid bryggan. Jag blev äntligen klar med röjningen och nu skulle allt krattas ihop och köras bort. En kort fikapaus. Polisen kom för att leta efter en tonårsflicka som försvunnit och som setts i trakten. 

14.00 Krattade ihop jättehögar och började köra bort lass efter lass efter lass efter lass...efter lass.

17.00 Åt middag och tippade stryktips på Svenska spel på internet. Vi är fem som tippar ett 96 raders system och den här gången var det min tur att tippa. Pallade ett Signe Tillish och gick ner till mitt rum. Tog en kopp kaffe.

19.00 Lyssnade på sportradion och tittade lite på internet. Vilade och läste lite. I morgon är det fredag och det ska bli underbart med helgledigt.
 

Slottsträdgårdsmästaren i TV8:s Trädgårdstoppen

Jag såg idag att Trädgårdstoppens program från våren 2013 där jag är med i ett pausinslag, ligger kvar på TV8 play, undrar just hur länge? Inget jag är stolt över direkt, nervöst och svamligt var det, inget blir vackert när det regnar och produktionen blev ju helt skruvad när de lägger in bilder som inte alls kommer från Engsholms slottspark. Men det var riktigt kul att Peter Englander kom på besök denna regniga bokskrivarsommar 2012.
 
Peter Englander på slottstrappan
 
 
 
Så här skrev jag i ett blogginlägg när filmteamet hade lämnat Engsholm
 
Jag gick och tittade på väderprognosen i mobilen hela dagen. Jag ville inte att Peter Englanders och Trädgårdstoppens besök skulle regna bort. Men det höll upp när vi filmade och jag tyckte att det gick bra, mycket för att Peter kändes som en kompis på besök, det var lättsamt och vi klippte ner nepeta tillsammans i Drömhörnan.  På kvällen innan jag skulle somna började jag tänka - Vad sa jag egentligen under inspelningen, det blev väl mest svammel? Jag minns inte så mycket, men det blir nog bra, eller så blir det inte alls bra, men det är långt till våren då programmet sänds. 


Här kan man se programmet. Det är sjukt mycket reklam som man inte kan välja bort, men inslaget från Engsholm kommer 19.30 in i programmet. 
 

Långt in i framtiden

 
Det var sommaren 2012 och jag hade fått den stora äran att skriva en bok om Stockholms trädgårdar och parker. Bokmöten hölls under våren och euforiskt kastade jag mig ut i stadens gröna rum för att fånga det vackra som jag visste fanns där ute, och som jag så ofta försökt visa i bloggen. Nu skulle detta högtidligt formas till en bok.
 
En ledig dag i juni vaknade jag mycket tidigt och såg ut från mitt fönster över Kungsholmen, att staden låg insvept i en magisk vacker dimma. Jag hoppade över frukosten, kastade på mig kläderna, rev åt mig kameran och körde olagligt fort ut mot Drottningholms slottspark som ligger ett antal stenkast från mitt hem. Väl framme var det som att vandra in i en sagovärld och jag riggade kameran med ivriga fingrar. Dimma har ju en förmåga att upplösas på några få sekunder, så det gällde att handla snabbt. Det här blev en av mina allra märkvärdigaste fotostunder någonsin och under den korta tid som dimman låg kvar, hann jag ta en hel del bilder över kungens trädgård, så som jag aldrig tidigare sett den och jag vet inte om jag någonsin åter kommer att få tillfället att fånga Drottningholms slottspark på det här viset. Om nu bilderna skulle försvinna på det osäkra och tvivelaktiga Internet, så finns bilderna ändå kvar i boken långt in i framtiden.
 
 
En bild från den här dimmiga morgonen pryder baksidan av min bok Stockholms gröna rum
 

Välkomna att ´´gilla´´ min boksida på Facebook

Gå gärna in och gilla min boksida på Facebook, där är det mer aktivitet än här på bloggen! Klicka här!
 Här visar jag ständigt nya bilder av vår vackra huvudstad! Eftersom Facebooksidan skapades med anledning att marknadsföra boken, så finns här även artiklar och fakta om boken.
 
Ha en fortsatt skön sommar i hettan!
 
 
 
 
 

Epåletträd och Venusta Pendula i Bergianska trädgården

Epåletträdets vackra blomning - läs mer om trädet här!
 
 
Jag tror att vi behöver en 'Venusta Pendula'  i Engsholms slottspark!
 
Opiumvallmo
 
Frilandsadiantum

Bland vildrosor och eldrivna vattenlimousiner på Djurgården

 
Stockholms stadshus arkitekt Ragnar Östberg ritade Villa Mullberget i nationalromantisk stil och uppfördes här på Djurgårdens södra sida 1907. På bilden nedan blommar en stor paradisbuske passande intill den mörka spånbeklädda byggnaden.
 
Rosorna blommar som bäst mot Stora Sjötullen vid Blockhusudden, längst ute på Djurgården
 
Villa Täcka Udden är en grosshandlarvilla på Djurgårdsvägen 250 på Södra Djurgården i Stockholm. Byggnaden uppfördes 1869-1870 efter ritningar av bröderna Axel Kumlien och Hjalmar Kumlien. Sedan 1958 har huset använts som representationsställe för SEB och Investor. (Wikipedia)
 
Prins Eugens Waldemarsudde.
 
Waldemarsuddes buxbom är nyklippt och ser frisk och fräsch ut.
 
Rosorna 'American Pillar' och bourbonrosen 'Great Western' mot Galleriväggen.
 
Rosen 'Hamburger Phoenix' 
 
 
Pionplanteringen vid Rosendal blir vackrare för varje år.
 
Underbar färgmix!
 
En av mina favoritrugosarosor Jens Munk, blommar nedanför orangeriet på Rosendal.
 
Mumierosen i Rosendals rosenträdgård.
 
 
Djurgården är fortfarande en djurgård! På väg ut till Biskopsudden där jag parkerade 308:an, mötte jag fåren som vant och stillsamt vaktades av en fåraherde och två fantastiska Border collie. Jag ville inte störa med kameran.
 
Ofta tycker jag om kontraster - dock inte här där två olika intressen krockar ganska brutalt.
 
Sedvanlig bryggfika.
 
När vår stora svenska arkitekt Ferdinand Boberg ritade Prins Eugens Waldemarsuddes slott i början av 1900-talet, skapade han även de vackra staketen som sträcker sig runt egendomen. De ses över och lagas kontinuerligt.
 
 
På några andra platser på Djurgåden har man byggt några bleka kopior...
 

Idag fyller bloggen 9 år!

 
Här är första inlägget från 2005.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sverigeresor 2014

Blått och vitt regn på Österlen
Mandelmanns paradis
Annorlunda möte i Skepparegården
Randomresa 4 - Häckeberga slott
 
 

Utlandsresor 2014-

2014 Spanien - Barcelona igen
2014 Spanien - La Cantina Palo Alro, Barcelona
 
2014 Italien - 43 bilder från Rom
 
 
 
 


Alternativt nationaldagsfirande

 
Jag älskar mitt vackra land och skulle kunna fira Sverige varje dag under året, eller nästan i varje fall. Men jag är långt ifrån någon flaggälskande nationalist och jag hurrar inte för kungar, drottningar, prinsar och prinsessor. Jag hurrar för blomsterprakt runt Linnéstatyn i Humlan, för att krigarkungen Karl den tolftes stridslystnad tonats ner med blommande träd, buskar och perenner, för den stilla kaffestunden i Centralbadets trädgård, för midsommarblomster på Strömparterren, för gränderna i Gamla Stan och för Eddy Grahn på Själagårdsgatan som är en av mina idoler i livet! 
 
Kungsträdgården blommar
 
Centralbadets trädgård
 
Humlegården
 
Hos Eddy på Själagårdsgatan hittade jag den första utgåvan av Ulla Hasselmarks Fröbok för 35 kr.

Lurö i Vänern

Bilder kommer senare
 
 
Några undrar kanske varför man reser till en skärgårdsö i Vänern, när man bor intill Stockholms skärgård, där mängder av paradisöar i havsbandet är lätta att nå med båtar från Stockholm. Jag antar att det beror på en lust att söka resmål i Sverige som inte är så vanliga. Gotland, Österlen och Roslagens skärgård är fortfarande favoriter i vårt land, men ibland så hittar man nya platser som får plats i den varmaste delen av hjärtat och Lurö mitt i Vänern har just fått en sådan plats. 
Vi tog båten ut och efter en timmas resa över den enorma insjön (Europas tredje största) så klev vi iland på den vackra ön där fullständigt lugn råder. Det blev en övernattning i Fyrhuset och jag tror att vi vandrade på de flesta stigar över den ungefär 4 km långa ön. Under vandringarna upptäckte vi många olika naturtyper, ibland gick stigen intill vattnet för att sedan dyka in i djupa barrskogar. På den södra delen av ön där fyren står, är naturen lite mjukare med mer lövskog med ek och hasseldungar.  
Vid ankomsten till ön tog Sune emot oss vid receptionen som ligger på bryggan. Sune och Marianne Westerberg flyttade till Lurö 1991 och öppnade vandrarhemmet 1996. Hela verksamheten är uppbyggd med kärlek och allt från rummen, duschar, toaletter, sopsortering, vandarhemsköket och restaurangen är så välordnat och fint. Läs mer här!

Fyrhuset där vi bodde, i samlingsrummet en trappa upp har man strålande utsikt över Vänern.


Restaurang Stormköket som öppnade 2007, låg alldeles intill vår bostad. Här åt vi middag i den ljumma augustikvällen, där svalorna hade flyguppvisning och där fåren bräkte i hagen.




Ett ensamt fackelblomster bland de mjukt formade klipporna.

Vid fyrplatsen rådde en magisk stämning den här dagen. Vattnet låg stilla och jag upplevde ett lugn som inte är så vanligt för en stadsbo.

Himmel och vatten tycktes flyta samman i soldiset.

Fyrhuset byggdes 1863 och fyrvaktartjänsten har gått i arv till son eller måg, fram till idag och fram till förra året bodde här Ruth och Valter Andersson, de senaste åren dock endast under somrarna. Ruth, vars far och morfar var fyrvaktare på ön har bott i hela sitt liv här på Lurö, men nu har hon och Valter blivit tvungna att flytta till fastlandet för gott på ålderns höst.



En kärleksfull trädgård har skapats av kärleksfulla händer vid fyrplatsen, där syren och körsbärsträd skapar skyddande gröna rum. Här odlade man även grönsaker och bär, och i bergets skrevor har man planterat perenna växter som blandar sig vackert med den vilda floran.


 
En vacker kväll på berget och en något annorlunda och spännande vandring i fullständigt mörker i en minst sagt kuperad bergsterräng upp till rummet.


Randomresa 3. - Asa, den vackra byn där ingen bor

Bilder kommer senare
 
 
Det var månsken över byn Asa den här kvällen i maj, då vi anlände till vandrarhemmet Friheten som ligger i den gamla skolan - i byn där inga människor bor. Här finns kyrkan, vandrarhemmet (tidigare skolan) och på andra sidan sjön liggerAsa herrgård från senare delen av 1700-talet och som idag är en konferensanläggning som även anordnar bröllop. De som jobbar, eller förr i tiden jobbade vid dessa ställen, bor eller bodde i byarna runt omkring. 
Vi blev positivt överraskade av hur öppet och vacker den lilla byn låg intill Asasjön, med ängsmark och åkrar runt omkring. När jag i höstas kastade pilen på Sverigekartan och hamnade mitt i djupaste Småland, såg jag framför mig en by omringad av mörk och dyster granskog, i stället för detta öppna landskap. Det här var vår tredje slumpmässiga resa i Sverige och vi fortsätter att upptäcka Sverige genom att låta slumpen, eller om det är ödet - bestämma vårt mål. 
Herrgården hade inga gäster den här kvällen och på vandrarhemmet bodde endast en person i huvudbyggnaden. Själva skulle vi bo i trädgårdsmästarbostaden som låg just intill och vi fick rummet som  hette ´´Syren´´. Det blev en vacker och stilla kväll på altanen, med vin och tända ljus, och på andra sidan sjön hördes näktergalen.  
Jag begav mig ut ganska tidigt nästa morgon, för att ta bilder av byn och jag gick ner till sjön som låg blankt och vacker den här lite molniga morgonen. En bil åkte oväntat förbi uppe vid vandrarhemmet, vilket tydde på mänskligt liv i bygden. Vid stranden finns en Blothög - en grav från bronsåldern, alltså tiden 1700 f.kr - 500 e.kr och år 1858 hittades i sjön ett 55 cm långt svärd av brons som nu finns på Statens historiska museum i Stockholm. Det sägs även att guden Oden ligger begravd nedanför herrgården...  
Det finns flera vandringsleder i bygden, med olika längd och så här skriver man på vandrarhemmets hemsida -  
Vandrar du söderut längs leden, eller svänger av längs Långanäsvägen kommer du till Asas skogstempel eller skogskyrkan. I detta enkla, vackra rum susar granarna och mossan ligger mjuk över stenarna. Nästan varje år väljer brudpar att bli vigda i harmoni med naturen och varje sommar hålls ett par gudstjänster här. 
Det blev till slut ett kort besök vid Asa kyrkogård, för att sedan äta en lätt frukost innan vi packade och städade syrenrummet. När vi checkade ut i herrgården, pratade vi en stund med ägaren Magnus Lilja som berättade lite om trakten och utanför i den skira majgrönskan klipptes gräset i herrgårdsträdgården.  
Den här är en stilla och vacker liten plats mitt i Småland som både Ingela och jag tyckte om, men nu väntade Österlen, med stora fält av blommande äppelträd och rapsfält invid havet. 
Tack för oss, nu lämnar vi rummet Syren i Trädgårdsmästarbostaden i vandrarhemmet Friheten.  

I ett lånat torp på Kinnekulle

Bilder kommer senare
 
 
Jag anlände till Kinnekulle söndag eftermiddag och välkomnades av en klarblå himmel och det vackra Kinnekullelandskapet. Huset som jag fått låna av Sanna och Stefan var ett helt perfekt ställe att bo på och jag är så evigt tacksam att jag fått låna det här pardiset. De vita väggarna, den gamla kakelugnen, järnspisen i köket och de vackra fönstren ger mig ro och jag slipper bli yr av mönstrade väggar i olika färger. Det helt enkelt ett vänligt hus, precis som Sanna sa. Jag trivs oerhört bra och skulle jag köpa ett hus så skulle det se ut så här. 
Kvällssolen värmde länge igår och jag satt ute och läste i lugnet. Ibland kom tåget nere i bokskogen och dunkade lite hemtrevligt förbi. Den här första dagen på Kullen begav jag mig ut på vandring och gick genom Västerplana storäng bort mot Blombergs hamn. Man vandrar i en ädellövskog med ekar, lindar, almar mm. och jag kan tänka mig att floran här är vacker under vår och försommar.  På flera håll porlade det och brusade det från vatten som var på väg uppifrån Kullen ner mot Vänern. Eftersom jag har en släng av koskräck så blev jag lite darrig när jag vandrade förbi ett gäng som låg och vilade på en äng. En stor svart ko reste på sig och stirrade på mig och jag bara väntade på att den skulle komma rusande mot mig. Korusning var inget jag ville vara med om så jag ökade stegen och kom till slut i säkerhet... 
Jag satt en stund och såg ut över Vänern nere vi Blombergs hamn och det här är verkligen ett innanhav. En segelbåt tuffade ut från hamnen och det verkade som om paret i båten hade haft en alldeles för lång semester tillsammans... På vägen hem fotade jag vilda vägkantsblommor och min inre vilda flora funkade inte idag. Ni som vet namnen på kompisarna i dikena får gärna berätta för mig. Utefter de små vägarna är grönskan mjukt lummig och jag förundras över hur mycket alm som växer efter vägarna. Väl hemma tog jag bilen bort till Hällekis för att handla livsmedel och resten av dagen blev det arbete. Jag är fortfarande lite ovan med den kolsvarta natten och den totala tystnaden, det enda jag hör är mina egna andetag. Det är skönt...men ovant.  
 
 
Frukost på trappan. Lite kylig, men vacker morgon. Morgonskriver några timmar. Dusch. Riggar inför cykelturen. Trampar iväg i mjuk, vänlig och vacker natur, helt utan granskogar. Njuter, trampar, visslar och nynnar. Den här vägen är fantastisk. Fotograferar och cyklar samtidigt. Vinglar något. Passerar gamla vackra gårdar. Fotograferar vattenfall. Besöker Råbäcks hamn. Fikar hos Hannu. Äter en av de godaste mackor jag smakat. Tycker oerhört mycket om Hannus perennplanteringar. Står inför ett stenbrott. Ett onödigt besök vid Hällekis säteri. Återvänder ´´hem´´. En underbar dag och jag tycker att tiden går för fort. Längst in i ett hörn i gäststugan fick jag uppkoppling att lägga ut det här inlägget och jag störs inte det minsta. Skulle behöva vara här i en månad. Under dag 3 kommer jag att besöka Lidköping. 
 
 
 
Kinnekulleväder brukar Hannu prata om och det var väl det jag vaknade till i morse då himlen var klarblå. Efter några timmars sedvanligt morgonskrivande åkte jag iväg för att leta rätt på ett vattenfall som Sanna och Stefan tipsat om. Ännu en gång gick jag i en kohage. Det var 1,4 km fram till fallet och som tur var så syntes inte en enda ko. Men det här var inte vilken kostig som helst. Jag vandrade på en pilgrimsstig från Medeltiden som går mellan Husarby och Forshem och utefter stigen finns tolv meditationsplatser. När jag närmade mig Martorpsfallen så hördes bruset från vattnet som i olika etager forsade ner i en dalgång. Det var en mycket spännande plats och med det vackert fallande vattnet blev en fin morgonstund. 
Annars kände jag mig aningen stressad av mitt skrivaruppdrag idag och trots besök i utsiktstornet vid Högkullen och ett besök i Lidköping, så kändes det inte på topp idag. Jag återvände till min vackra boplats och jag försökte skriva, men det kändes bara trögt. Jag tog 307:an och drog bort mot Munkängarna som så många pratat om och jag hade egentligen ingen aning om hur det skulle se ut. 307:an parkerades och jag hittade en öppning in i en mörk skog. 
När jag kom in i skogen blev jag stående en lång stund innan jag kunde fortsätta. Det här var en sagoskog. Det kändes som om jag hamnat i Sherwoodskogen och väntade mig se Robin Hood vilken sekund som helst. De höga ekarna, almarna, lindarna och askarna sträckte verkligen sig mot himlen för att nå ljuset. Solljuset letade sig ner mot den mörka marken som var helt täckt av ramslök och nu förstår jag varför Hannu pratar om denna ramslök vid Munkängarna. Jag kände att jag måste se när allt detta blommor någon vår framöver. Så långt man kunde se var det ramslök och jag försökte föreställa mig när marken här var vit av blommorna. 
Den här pausen gjorde att jag fick ny energi och med skogskänslan kvar åkte jag tillbaka till huset med bra tankar.  
 
 
Sista dagen på Kullen. I morgon åker jag hem till Stockholm. Det blev en förmiddag hemma på tomten. Läste. Skrev. Kinnekulleväder idag också. 
Eftersom jag inte kände för långkok idag så tänkte jag äta ute och jag begav mig upp till Kinnekullegården varifrån man har utsikt över Vänern. Jag fick ingen plats ute på terrassen. Åt köttbullar och det här stället med det fantastiska läget kändes lite konstigt. Som en sjukhusrestaurang eller så. Men köttbullarna var goda. Köpte vykort i Hällekis...! Reflekterade vilket underbart tempo folk har här. Den vänliga kvinnan i kassan tog sig verkligen tid att prata med alla sina stamkunder. Det tog sin tid, men jag hade inte bråttom och tyckte att det var charmigt. 
Sedan besökte jag en sådan där plats som stannar i den varmaste delen av hjärtat. I Örnekulla känns det som om man hamnat på Öland. Kinnekulle har verkligen flera vackra naturtyper och de här hedarna och alvaren var mycket vackra med alla gamla stenmurar. På våren och under försommar blommar här orkidéer som på Ölands alvar och jag kan förställa mig hur vackert det är här då. 
I morgon förmiddag lämnar jag som sagt den här underbara platsen där jag verkligen kommit ner i varv och skulle lätt ha kunnat stanna några veckor till. Men nu väntar arbete i tre veckor...innan jag åker till Gotland. Jag brukar alltid säga att det finns tre platser i Sverige som jag älskar över allt annat. Gotland, Österlen och de yttersta skären i Roslagens skärgård. Nu har jag fyra sådana platser. Jag kommer att återvända hit på ett eller annat sätt och längtar redan till ramslöken börjar blomma nästa år. 
På vägen hem i morgon ska jag stanna och se hur Örebrostadspark ser ut i år. De är ju svenska mästare på sommarblommor och det skabli spännande att se årets tema. 
Engsholms slottspark väntar nu och jag kommer att fortsätta att fara runt i Stockholms parker och trädgårdar för att fotografera. 
Ännu en gång ett jättestort tack till Sanna och Stefan som har låtit mig bo på den vackra och helt perfekta platsen om man vill vila och njuta av vacker natur.  

Köpenhamn

Bilder kommer senare
 
 
Att Köpenhamn skulle ha så många och långa kanaler mitt inne i staden, visste jag inte. Eftersom jag vanligtvis även hemma drar mig till kajer och stränder, så blev det likadant här i Köpenhamn. På Peder Strams gade, just intill Nyhavn bodde jag några dagar och så fort jag klev utanför hotellet så drogs jag automatiskt ner till underbara Nyhavn. Den här gången var jag på ensamresa och hade ingen lust att sitta på restauranger eller caféer, så jag hängde mest på kajkanten vid Nyhavn dit jag tog med mitt fika. Här tröttnade jag aldrig på den livliga båttrafiken och hur de långa kanalbåtarna navigerade i den trånga kanalen. Eftersom jag ville ha en överblick över stadens vattenvägar så placerade jag mig bland de övriga turisterna i en kanalbåt och fick under en timma en fantastisk visning av kanalerna och av byggnaderna längs stränderna. 
Nu tänker jag inte på något sätt jämföra Köpenhamn med mina drömmars stad Stockholm efter det här besöket, men som jag hört tidigare så kändes det något enklare här och jag fick för mig att jag såg fler leenden och att ögonen var lite varmare på Köpenhamnarna. Men det kan vara inbillning. Det är så lätt att slarvigt jämföra och fastställa likheter hos folk i olika länder, vi är nog ganska lika vi nordbor. Jag tyckte om staden, inte allt, men mycket, och jag vet med säkerhet att jag kommer att återvända, längtar redan till Nyhavns kaj. Nu har jag i sommar varit i Oslo och Köpenhamn och funderat en del på vad som gör Stockholm till en så speciell ´´storstad´´.  Nu vet jag! Det är allt vatten, alla grönskande stränder, alla öar, söders höjder och äkta natur på nära håll, och så Stockholms gröna rum! 
 
Botaniksa trädgården:
Hit gick jag först, efter en tågresa som började 05.20 vid Stockholms C och slutade i Köpenhamns C 10.35. En botanisk trädgård ska man som vanligt helst inte se i augusti, utan under vår och försommar då de flesta av växter blommar och då grönskan är ljusare och hoppfullare än augustis dova, lite dystra gröna nyanser. Men jag tror ändå inte att jag blev så överförtjust i den här botaniska trädgården. Jag fick ingen direkt känsla för anläggningen, men det enorma palmhuset från 1874 var magnifikt!
 
 
Rosenborgs slottsträdgård:
Alldeles intill botaniska trädgården ligger Rosenborgs slott med sin mycket stora slottsträdgård där rosenträdgården fortfarande lockade med sina färgstarka rosor.

Lite fakta från Wikipedia: Trädgårdsanläggningen påbörjades under Kristian IV 1608. En planteckning från 1649 visar att trädgården var uppdelad i kvadrater - ett schackbrädemönster som kan igenkännas i dagens stigsystem. Omkring 1700 planterades lindalléer längs huvudstigarna. Dessa återfinns i dag som Damegangen och Kavallergangen (närmast slottet). Tidigare var området söder om slottet också en del av parken; detta blev 1783 omgjort till exercisplats. I slutet av 1700-talet öppnades parken för allmänheten.
Sedan 1960-talet har parken förnyats med bland annat rader av hästkastanjer ut mot Gothersgade och en rosenträdgård i renässansstil. En svanfontän omgiven av en ring av lindar ligger vid en skärningspunkt av diagonala stigar. Om våren springer en matta av olikfärgade krokusar i schackbrädemönster ut på planen framför slottet. 
 
 
Fredriksbergs slottspark:
Fredriksbergs slottspark är av engelsk stil och liknar en stor vacker lövskog mitt i stan, som Humlegården i Stockholm, fast mycket större och med en liten sjö och kanaler där man kan ro med roddbåt.

Lite fakta från Wikipedia: Parken blev anlagd i förbindelse med Frederiksbergs slott och rymmer i dag både rester av en barockträdgård och en romantisk landskapsträdgårds karakteristika. Det finns flera sjöar, kanaler och exotiska träd och buskar i parken, som är mycket välbesökt.
I mitten av Frederiksberg Have finner man på en ö ett karakteristiskt kinesiskt lusthus, dit det är gratis inträde på söndagar under sommarmånaderna. På sommaren bildar Frederiksberg Have ramen kring åtskilliga kulturarrangemang. Frederiksberg Have ligger alldeles intill Köpenhamns Zoo. Man kan till och med se elefanterna inifrån parken. Trädgården, som totalt är 31,7 ha stor, har varit offentligt tillgänglig sedan 1852. Den ägs av danska staten 
 
 
Tivoli_
Som vanligt var jag alldeles för tidig på tågstationen när jag skulle åka hem. Flera timmar för tidig. Eftersom Tivoli ligger precis på andra sidan gatan så tänkte jag att jag slår ihjäl en timma där inne och äter en bit mat innan tåget går. Det jag inte visste var att hela anläggningen var fullständigt full av blommor av alla slag. Just på bilden här ovan kanske det är lite galet men jag var djupt imponerad över växtval och kompositioner inne på anläggningen. Mycket vackra planteringar och olika arrangemang.

Lite fakta från Wikipedia: Parken grundades år 1843 (invigningen skedde den 15 augusti) av journalisten Georg Carstensen och har utgjort förebild för flera andra nöjesparker, med sin blandning av parkmiljö, konsertsal, restaurangutbud, åkattraktioner och uppträdanden. Med över fyra miljoner besökare årligen utgör Tivoli ett av Nordens främsta turistmål (4,1 milj 2005 varav 3,1 under sommaren och 1,0 under jultid). Nöjesparken är Skandinaviens största, sett till antalet årliga besökare.
 
 
Då har jag besökt en del av Köpenhamns gröna rum och jag har gjort det under helt fel tid på året egentligen, men jag fick ändå en bild av parkerna och trädgårdarna. Det var vackert och väldigt välskött. Den enormt stora Fredriksbergs park var extremt välskött, men även de andra parkerna var mycket bra underhållna. Kanske att jag saknade en stilpark, en barock- eller renässansträdgård, men jag är väldigt nöjd ändå med det jag såg. 

Sverigeresor 2012

I ett lånat torp på Kinnekulle
Randomresa 2 - Resan gick till Mangskog

Sverigeresor 2013

Lurö i Vänern
Randomresa 3 - Asa, den vackra byn där ingen bor

Mandelmanns paradis

Uppe vid det ensamma trädet högt ovanför gården, blir man lätt natur-religiös!
 
Det finns platser som etsar sig fast och som aldrig vill släppa taget, platser som man sparar i sitt hjärta för alltid. Gustav och Marie Mandelmanns gård Djupadal på Österlen är just en sådan plats. Första gången jag besökte gården var 2008 och jag har sedan dess längtat tillbaka och den här gången hade jag helt rätt sällskap med mig, ett sällskap som utan att tveka, skulle kunna flytta till den här gården...i dag!  Och visst är det lätt att drabbas av paradistankar när man vandrar runt i den här underbara trädgården där odling av grönsaker, frukt och bär är mest framträdande. En prydnadsträdgårdsodlare som jag själv blir dock glad åt att Mandelmann även har fallit för prydnadsväxters skönhet då både blått och vitt blåregn klär in växthus, spaljéer och fruktträd. Vi drack kaffe under ett aprikosträd som blåregnet försiktigt klättrade i och plötsligt så blev andetagen något lugnare och djupare... Nu vet jag att det inte bara är det ljuva livet som familjen lever här, utan att det även är ett hårt arbete då gårdens växter och djur ständigt behöver skötsel och tillsyn. Men jag antar att Gustav och Marie ser sin tid i den här fantastiska miljön som ett sätt att leva och gärna låter oss besökare för en stund tro att det här verkligen är paradiset på jorden!
 
Gustav är även intresserad av lite speciella och exotiska träd som han nu planterar i utkanten av trädgården och runt dammarna. Vid vårt besök blommade mispelträden vackert i vitt. Det finns så mycket att berätta om den här platsen, men det är svårt att i ord beskriva känslan. 
 
Första gången jag träffade Gustav var 1990 då vi gick på samma trädgårdsutbildning och han var nog den första jag träffat som talade varmt för ekologisk odling och den första jag sett som åt groddar till lunch. På Djupadal är all odling ekologisk och det har den varit sedan de köpte gården 1996. Det är alltid kul att träffas och jag vet nog ingen som känns så genomgod och tillfreds som herr Mandelmann. Som jag skrev i mitt tidigare blogginlägg så kan jag inte hjälpa att jag känner en viss avund på livet de lever på sin gård. För oss väntade storstadslivet i Stockholm, som ju är mina drömmars stad, men det här lugnet och de gudomliga omgivningarna finns inte i mina trakter. 
 
Boken Självhushållning på Djupadal kom ut förra året samtidigt med min bok Stockholms gröna rum. Mandelmanns bok blev nominerad till Augustpriset.
 
2009 sände SVT Trädgårdsfredag från Djupadal
 
Läs mer om Mandelmanns trädgård på hemsidan här.
 
Mitt blogginlägg från 2008
 
Man smittas av Gustavs glädje och här berättar han om Akebian som växer mot husets fasad och som är mycket vacker.
 
Marie med sina grönsaker.
 
De här fantastiska ankorna väntade tålmodigt och lugnt på att vi skulle flytta på oss...från deras upptrampade stig.
 
Vitt blåregn klär in växthuset där man dricker sitt kaffe.
 
 Så gudomligt vackert!

Djurgårdens syrener

 
Jag har sagt det förr, bland annat i boken och jag säger det igen - när Waldemarsuddes syrener blommar, då finns det få platser i Stockholm som kan mäta sig med Prins Eugens udde på Djurgåden. Just nu är platsen som ett blommande paradis. Ingen tid på året är vackrare än när Syringa vulgaris blommar i lila och vitt runt gamla byggnader på Djurgården och på Södermalm. 
 
Trädgårdsmästaren på Waldemarsudde Marina Rydberg, har just gett ut boken ´´Trädgården vid Prins Eugens Waldemarsudde´´ som jag verkligen kan rekommendera, Här får man hela historien om den här fantastiska trädgården. Det är min favotitläsning just nu.
 
 
Rosendal var som en enda stor sommarfest!
 
...och i Rosendals butik fanns den kvar...
 
 
Skansens Trädgårdar
 
 
Under hela våren har jag planerat att besöka Skogaholms köksträdgård på Skansen för att få en bild av en av mina varoritplatser i Stockholm. Nu har jag ju ett jobb att sköta också så jag missade den bästa äppelblomningen med några dagar, men vissa av träden skummade fortfarande i vit/rosa.
 
 
En aning chockad blev jag när vi kom fram till Skånegården på Skansen, där den enorma flädern var borta. Det var en av de största fläderbuskar/träd som jag sett och den gav verkligen karaktär åt den här vackra trädgården. Antingen har den av ålder gett upp efter vintern, eller så tyckte man att den tog för mycket ljus här bland alla buskar och perenner. Det växer en mindre fläderbuske på samma plats nu och jag hoppas att den får stå kvar och bli så stor som sin företrädare. Trädgården är fortfarande så vacker att man inte vill gå härifrån, men visst saknar jag flädern! På den äldre bilden nedan ser syns den gamle.
Vid Skånegården gick de här vackra och coola hönsen fria och krafasde i planteringarna.
 
 
Kommande vecka blir det mycket jobb på Engsholms slott och på torsdag drar vi ner till Österlen. När vi sedan återvänder till Stockholm är syrenblomningen över för den här gången.
 
Mer om Skansens trädgårdar här.

Barcelona igen

 
Det är precis tio år sedan jag första gången besökte Barcelona. Jag var ung då, hade just fyllt 50 år och min dotter och jag landade i Kataloniens pärla för att bland annat se fotboll i spanska ligan. Det var på den tiden då Ronaldinho lekte fotboll på sitt karaktäristiska sätt och alltid med ett leende på läpparna. På något sätt kändes det roligare att se på fotboll då. Sedan dess har vi varit ännu en gång i Barcelona (förra året) innan vi den 2 maj i år åter tog mark på El Prat och det kändes vant och naturligt att ta bussen in till stan. 
 
Den här gången låg vårt hotell (Praktik Rambla) på den övre delen av La Rambla räknat från Plaza Catalunya, ett perfekt läge och eftersom jag fyllt år fick vi rummet uppgraderat till ett riktigt fint boende. 
 
Fyra dagar blev det i Barcelona innan vi tog flyget vidare till Rom. Det blev långa vandringar i den stora livliga och ganska trafikerade staden vid havet. Jag har funderat på vad det är som gör att vi och många med oss tycker så mycket om den här stan. De har ju inte bara ett fantastiskt fotbollslag utan också en alldeles speciell atmosfär, det är lätt att vara i Barcelona och man hittar alltid något nytt att se. En kväll besökte vi FC Barcelonas favoritkrog på en liten bakgata som inte såg mycket ut för världen. Da Greco var verkligen en mysig restaurang med god mat till mycket bra pris och med en vänlig personal. Inredningen var lite galen och ett bord står alltid reserverat för Barcelonas fotbollslag.
 
Vi besökte även berget med nygotiska Temple Expiatori-kyrkan som man ser från hela Barcelona och som har ett gammaldags tivoli (ett av de äldsta i världen) som närmsta granne. Vi åkte faktiskt pariserhjulet som är placerat så att man har hela Barcelona nedanför sig. Min dotter som åter igen planerat vår resa på ett fantastiskt sätt, hade googlat på secret gardens i Barcelona och hitta några riktigt fina och spännande platser. Det som slog det mesta i trädgårdsväg under hela resan var vid den nedlagda läderfabriken som ligger en liten bit från en av stadens härliga sandstränder. Fabriksbyggnaden var helt inklätt av klätterväxter som rådhusvin, bougainvillea och andra växter som jag inte visste vad det var. La Cantina de Palo Alto var en av de stora trädgårdsupplevelserna som jag haft på länge faktiskt. Mer om det i ett eget inlägg senare. Som sagt, sen tog vi flyget till ´´Den eviga staden´´
 
 
Vårt vackra hotell Rambla Praktik ligger en liten bit från Plaza Catalonya, ett perfekt läge om man vill bo centralt.
 
Varför har vi inte sådana här butiker hemma i Stockholm?
 
Kvinnan som matar Plaza Catalonyas alla duvor på morgonen.
 
Barcelonas arkitekter har verkligen inte sparat på uttryck och detaljer när de ritat fasaderna och det är inte bara Guidi som tar ut svängarna. Kanske inget för de som håller på den klassiska grekisk-italienska arkitekturen, men jag älskar det!
 
Trots att det är tredje gången som jag besöker Camp Nou så är det alltid lika mäktigt och speciellt att kliva in på Europas största fotbollsarena. Här märker man ingen agressivitet, fylla eller hysteriska huliganer, på Camp Nou är det bara trevligt och fotbollsmatcherna blir en stor folkfest. Här kan man till skillnad från allsvenska matcher ta med små barn som i glädje kan heja på sitt favoritlag. Vad har gått snett här hemma där hatet genomsyrar hela fotbollsallsvenskan.
 
I Barcelona sopar man inte gatorna varje morgon - här skurar man och spolar stadens gator.
 
Många olika museer finns i Barcelona...
 
 
Ett fantastiskt vackert skådespel var det när Font Magica drog igång klockan nio till passande musik. Fontänen invigdes 1929 i samband med världsutställningen i Barcelona.
 
 
Labyrintparken är Barcelonas äldsta park och ligger i stadsdelen Horta i stadens norra del. Det är en överraskande vacker trädgård som nog inte är känd för alla Barcelonabesökare. 
 
Flera härliga stränder anlades lagom till Barcelonas OS 1992. Innan dess låg här olika industrier.
 
 Placa Prim med sina underbara Ombuträd. Här finns även en av Barcelonas bästa fiskrestauranger.
 
La Cantina de Palo Alto - kommer i ett separat inlägg framöver.

Läget mellan hägg och syren

 
 Just nu njuter jag i tiden mellan hägg och syren och försöker att inte bli stressad av att jag inte hinner besöka alla de trädgårdar som jag tänkt. I Vitabergsparken på Söder var det idag så gudomligt vackert nu när häggen och päronträden väntar in syrenblomningen. Tyvärr var det alldeles för starkt solljus för att bilderna skulle bli bra. 
 
I Engsholms slottspark där näktergalen underhåller både dag och natt blir det nu hektiska dagar fram till Kristi Himmelsfärd. Det är nu som jag ska så i köksträdgårdslandet och alla mina sommarblommor som jag förkultiverat ska börja avhärdas för att om en vecka planteras ut. Nu ska även pelargoner ska planteras i slottsträdgårdens alla urnor och de pelargoner som jag övervintrat ska avhärdas och planteras ut i borggårdens planteringar. Lägg till gräsklippning, rensning och flamning av ogräs och vattning...plus en mängd oförutsedda arbetsuppgifter. Stressigt blir det, men roligt!
 
 
 Den här halvt sovande bloggen lever ett stillsamt liv numer. Efter allt som hänt med mitt bloggande den senaste tiden kan jag även konstatera att inte mycket av det jag skriver här blir sökbart på Google. Blogg.se hade tidigare problem med Google, vilket de tydligen nu löst. Varför min blogg då fortfarande är näst intill osökbar, vet jag inte. Google och jag funkar inte tillsammans helt enkelt. Min önskan är ju att det jag skrivit om växter och trädgårdar ska kunna vara sökbart på Internet. Det fungerar med andra sökmotorer som Yahoo och Bing, men det är ju Google som de flesta använder för att hitta information. Jag borde väl egentligen ännu en gång byta bloggtjänst och använda Wordpress som tydligen ska vara den bästa platsen, men jag har ingen kraft till det utan fortsätter att skriva och lägga ut bilder här när jag känner för det. 
 
Besöksstatistiken är inte direkt vad den tidigare varit och det haglar inte direkt av kommentarer till inläggen. Men jag nöjer mig med de ca 500 unika besökare per dag och det är ju fortfarande på Facebook som all kommunikation sker. Bokens Facebooksida har nu passerat 1000 gillare och det är kul så många ser och gillar de stockholmsbilder som jag där lägger ut.
 
Att dofta på nyss utslagna vita syrener tillhör livets njutningar!
 
Jag önskar alla en härlig tid mellan hägg och syren och när maj möter juni.

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails