Site Meter

Det sista av sommaren

 
Nu ser vi det sista av sommaren 2014! Snart är det endast de riktigt senblommande vännerna som ska kämpa vidare in i mörker och kyla. I vanliga fall sjunker jag ner i ett själsligt mörker när höst och vinter närmar sig. Jag har för vana att klaga på mörkret, kylan, halkan och snön - men i år tänker jag i stället välkomna den mörka årstiden och ska försöka hitta fördelar med det här halvåret utan ljus och värme. Jag är beredd - kom igen nu kyla och mörker! (OBS - inte ironi!)
 
Bilden här ovan tog jag med mobilkameran i Kungsträdgården nu i veckan och Ulf Nordfjells planteringar brinner som vanligt i september.
 

Funderingar i Skärholmens perennpark

 
Varje gång jag besöker Skärholmens perennpark, tänker jag på mailet jag fick av Piet Oudolf en kall och snöig februaridag 2012. Det värmde i kylan och mina bilder finns fortfarande på den världsberömda trädgårdsdesignerns hemsida.
 
Dear Hasse,
This week I met Stefan Mattson in Sweden. He was showing your blog. I'm glad you like the garden and the pictures you made. Is it possible to get some pictures for the 2012 website were I want to use them for. I will put your name in the photographers list.
attached a plan of Skarholmen.
Best regards,
Piet.
 
Det här mästerverket till trädgård invigdes 2011 och det är alltid en lycka att besöka för oss som älskar perenner. Idag blev jag inte fullt lika lycklig som jag brukar bli. Det är möjligt att den heta, torra sommaren gjort att de småblommiga astrarna med flera andra perenner inte blommar som de brukar. 
 
Jag har tyvärr inte haft möjlighet att besöka parken tidigare i år och vet alltså inte hur det såg ut tidigare, men det verkar som om det har varit ett tufft år för många av växterna. Det är i augusti och september som den här trädgården är som vackrast och självklart finns det även i år många vackra partier. Jag lät Nikon ta in det vackraste, men ni som nyligen varit i parken förstår nog vad jag menar! Sedan vet jag inte varför fontänen var avstängd? Trasig?
 
I mitt tidigare blogginlägg från Skärholmens perennpark är de flesta bilderna tagna i slutet av augusti. Se här!
 
En av mina favoritperenner Grå frossört - Scutellaria incana.
 
Grå frossört...igen!

Djurgården runt - med båt!

Idag blev jag bjuden på en båttur runt Djurgården och för en gång skull fick jag se mina vandringsstråk från vattnet. De sköna molnen låg kvar över stan och temperaturen var perfekt. Tack så mycket ´´frugan´´ !
 
Guiden i lurarna sa att vissa lägenheter på Strandvägen hade 15-20 rum och att både Björn Borg och Per Gessle har bostäder här!
 
Vi gled sakta genom Djurgårdsbrunnskanalen!
 
Café Blockhusporten.
 
Täcka udden
 
Prins Eugens Waldemarsudde.
 
 

Längs Norrtäljeån

 
Norrtälje har förändrats genom åren som alla andra städer och det finns inte många platser som man känner igen från 50- och 60-talet när jag växte upp i Roslagens huvudstad. Men längs ån där vi fiskade abborre som barn, finns några kajer och bryggor kvar från förr. Fisken var inte ätbar då eftersom avlopp av mindre trevlig sort rann rakt ut i ån. Det fick bli de stackars katterna som åt vår fångst!
 
I slutet av 70-talet ansågs ån som ett döende vattendrag och efter initiativ från bland annat Norrtälje Flugfiskeklubb började ån renoveras. Dammar och fisktrappor revs, nytt grus lades på botten och stora stenar tillfördes för att skapa små fall i vattnets färd från Lommaren och ut i Norrtäljeviken, en kort stäcka på endast 1750 meter. 1981 sattes 2000 havsöringar ut i ån som då ansågs räddad. Idag flyter ån stilla och vackert genom staden och brusar och porlar i de små fallen vid stenhindren. Olika vattenväxter får ån att grönska och just nu blommar den vackra blomstervassen. Den här dagen i mitten av augusti rensades åns botten mellan Gustav Adolfsparken och Lilla Brogatan.  
 
Inne i stan har det rivits många gamla vackra hus som fått ge plats åt fruktansvärt fula byggnader, men lyckligt nog så har man varit mer försiktig längs ån där det till och med på många platser har blivit vackrare, med nya bryggor och renoverade kajer. 
 
Det vackra Åtellet.
 
Årensning
 
 
Den här filmen hittade jag på youtube!

Semestervecka 2 - Solblandat regn!

Min andra semestervecka började med ett besök i min barndomsstad Norrtälje som jag lämnade 1975. En fin stund med min mor innan färden tillbaka mot Stockholm, som gick längs kustvägen med ett stopp vid Penningby slott. Temperaturen blev mer normal till skillnad från förra veckans hetta och jag är glad att vi lämnat 30-33 graders värme bakom oss. Det var ömsom sol och ömsom vatten - solblandat regn helt enkelt!
 
Veckan avslutades med ett besök på Vinön i Hjälmaren. Vi bodde fint i Båsenberga och besökte även Julita gård - mer om det i andra blogginlägg.
 
Puffade lite för boken på Facebook och Ingela modellade fint!
 
Ett blomstrande besök på Djurgårdens lejonslätt framför Nordiska museet.
 
Spökparken på Drottninggatan vid Observatorielunden, känner inte alla stockholmare till!
 
Stadsbibliotekets trädgård vid Sveavägen.
 
 
Mysiga Gysinge café och butik, på Storgatan/Östermalm.
 
Vilt vildvin på Grev Magnigatan på Östermalm.
 
 Vi gick med på en intressant stockholmsguidning från Gustav Adolfs torg till Nybroplan!

Semestervecka 1

 
Det tar ungefär en vecka att varva ner från jobbet när man inleder sin efterlängtade semester och i en hängmatta någonstans i Roslagen, hittade jag till slut lugnet. Plötsligt glömde jag jobbet och hamnade i den stilla lediga lunken, då man inte har så bråttom med det som ska göras. Nu har jag tid att stanna upp och slipper planera all tid. Undrar om den här sköna känslan infinner sig när man en gång framöver går i pension?
 
Efter ålandsresan blev det några dagar i skogen/landsbygden i Uppland där vi besökte Linnés Hammarby som är vackert beläget invid uppsalaslätten. Efter guidningen hade vi fått med oss nya kunskaper om Linné - bland annat att Magnus Uggla är ättling till en av Linnés döttrar! Vilken märklig koppling!
 
Ett hastigt besök vid Rånäs slott, där vi med jobbet hade en konferens 2004.
 
 Spännande byggnad i Rånäs slottspark.
 
 
 
 
En liten vandring i ´´mina´´ gröna rum hann jag också med i veckan som gick. Kaffe som vanligt inne i Centralbadets vackra trädgård och jag blev ännu en gång imponerad av Kungsträdgårdens blomsterprakt!
 
 
 
 
 
När 308:an var inlämnad på verkstad i Upplands Väsby, hittade jag en vacker park vid stationen. Det här är orten som jag tidigare passerat med rynkad näsa och med en övertygelse om att inget vackert kan finnas i denna ytterförort till Stockholm...eller Uppsala. Nu vet jag bättre och på Facebook fick jag veta att det finns flera vackra trädgårdar på orten. 
 
 
 
 
 
En tidig morgon vandrade jag utefter stränder här hemma i Bromma där jag bor och vattnet lång så stilla innan båttrafiken började röra om Mälarens yta. Strandvägarna här hemma är vackra och sträcker sig ända ut till Tomas Ledins Hässelby slott.
 
 
 
 
 
Det obligatoriska stoppet vid Bogesunds slott på väg mot ett besök i Vaxholm. Slottet är nyrenoverat och parken har aldrig varit så fint skött som nu. Sådant gör en slottsträdgårdsmästare glad. Se ett gammalt inlägg från bloggen här. 
 
 
Inne i underbara Vaxholm var det alldeles för mycket folk den här lördagen i augusti, så mycket att vi vände åter mot stan. Vaxholms blomsterurnor ger jag högsta betyg!
 
 
 
 
 
En stund vid Djurgårdsbrunnskanalen bjuder alltid på överraskningar, både i vattnet och längs strandpromenaden...
 
...och när tändkulebåten kom, värmdes hjärtat!
 
 

Tidigt på morgonen

 
 I morse när jag vandrade genom parken var slottet insvept i mjuk vacker dimma.
 
Att arbeta fysiskt utomhus i den här hettan tar på krafterna. Det är på morgnarna jag trivs bäst - när man börjar dagen med en kopp kaffe vid ett stilla vatten och sedan börja jobba i ´´normal´´ sommartemperatur en stund. Men redan vid åttatiden börjar värmen bli jobbig för en gammal slottsträdgårdsmästare! 
 
 
 
Musik i dimman

En dag i en trädgårdsarbetares liv 1972 vs 2007

Jag hittade en gammal dagbok i en låda, med en text som handlar om en höstarbetsdag för länge sedan. Jag var 18 år, bodde hemma hos föräldrarna i Norrtälje, hade nytaget körkort, pendlade de sju milen till Stockholm varje dag och drömde om att flytta till huvudstaden efter lumpen. Vi hade haft vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB i två år och fortsatte sedan att driva företaget i ytterligare 25 år i Stockholm. Redan 1972 skötte vi om Centralbadets trädgård varje morgon (vilket jag beskriver i boken Stockholms gröna rum) och det var ju lite roligt att min pappa tog hand om de växter som togs bort från planteringarna, för att plantera dem på vårt lantställe på Rådmansö. Det hade jag glömt!  På våren tre år senare gick flyttlasset till Stockholm där jag fortfarande lever mitt liv.

 

Jag brukar fortfarande skriva sådan här texter. Längre ner här i inlägget beskriver jag en septemberdag 35 år senare!

 

 

En dag i en trädgårdsarbetares liv 25 oktober 1972 - jag är 18 år.

 

Kl. 4.30 Dörren till mitt rum öppnas och jag vaknar men är alldeles borta i huvudet av trötthet.
Kl. 4.35 Går upp, klär på mig och gör mig i ordning.
Kl. 4.45 Sätter mig vid matbordet och äter flingor med mjölk, Picko (vår Pudel) får mjölken som blir kvar. Mamma har gått och lagt sig igen. Pappa och jag sitter vid bordet och halvsover, ingen säger något.
Kl. 4.55 Vi går ner till garaget där firmans VW-buss står.
Kl. 5.00 Vi hämtar upp en av våra anställda.
Kl. 5.15 Vi anländer till Texacomacken vid Syninge där min bror och två anställda väntar. Brorsan tar över och kör vidare mot Stockholm.
Kl. 6.15 Vi kommer fram och det är fortfarande mörkt ute.
Kl. 6.30 Vi kör ett lass sand på Pickupen till en villa i Solhöjden.
Kl. 7.00 Fortsätter in till Centralbadet på Drottninggatan 88 som vi har tillsyn på varje dag. Vi krattar löv och gräver upp växter från planteringarna.
KL. 9.00 Vi äter lunch på restaurang Drotten – grillkorv med potatis.
Kl. 11.30 Återvänder till Spånga där vi lastar av skräp från Pickupen i en container. Höstgrävargänget har gjort klart några kvarter. Sen sitter vi nere på vårt kontor och pratar en stund. Tar ut trehundra kronor från Sparbanken.
Kl. 13.30 Vi hjälper Lasse att flytta möbler från Järnvägsgatan i Sundbyberg till Spånga.
Kl. 15.30 Vi åker hem och brorsan kör. Hemma äter vi pannkakor.
Kl. 18.00 Pappa och jag åker ut till Rådmansö och jordslår växter (från Centralbadet) och när vi kommer hem så badar jag. Så går en dag i mitt liv just nu, inte så olik alla de andra dagarna.

 

 

 En ung trädgårdsmästare. Den här bilden är nog tagen några år efter den dag  jag beskriver här ovan.
 
 
 
En septemberdag i en slottsträdgårdsmästares liv 2007 - jag är 53 år
 
4.45 Väcktes av en alldeles för ilsken signal på mobilen, måste skaffa mig en ny.
Hasade mig upp och såg på himlen över stan att det skulle bli en vacker dag. Solen hade inte gått upp men man anade att himlen var molnfri. Kaffe och en ostmacka, en snabb titt på internet för att sedan packa väskan och börja resan till slottsparken.

6.00 Väl framme efter en trött resa började jag dagen med att ösa ur båten. Såg solen gå upp och hälsade den värmekällan välkommen, det var ju bara 9 grader den här morgonen. Började dela pioner som skulle planteras i stora perennslänten. Innan gästerna vaknade såg jag över borggården och terrassen så att allt såg fint ut. Plockade lite i de rosa pelargonerna och gav de i år så svaga änglatrumpeterna en snabb blick.

7.00 Frukost (min andra) med kockar och vaktmästare. Färskt bröd och kokt ägg. Tog in sallad till köket och plockade in en korg Aroma-äpplen till gästerna. Planterade de delade vita och rosa pioner i stora slänten. Tänkte att de skulle bli ett vackert blickfång i den stora slänten nästa år. 

8.00 Gästerna vaknade och begav sig från hotellet upp till slottet för att äta frukost. Då kunde jag fortsätta mitt arbete från igår då jag började ett jättearbete med att slå en stor yta med röjsågen. Nästan två meter höga brännässlor, sly och ogräs. Det är tungt arbete som måste göras. P4 Radio Stockholm i örat.

10.00 Arbetet fortsatte och på radion handlar det om hur man skulle få människor att sluta röka. Skönt att man inte har sådana laster.

11.00 Äntligen lunch, jag var riktigt hungrig. Personalmaten är mycket god och idag blev det spagetti&köttfärssås. 
På väg tillbaka till röjsågen ringde E som hade idrottsdag med sin skola. På med den bullrande maskinen igen och på radion handlade det nu om jordbävningen i Sumatra. Dotter ringde och vi pratade fotboll, bl.a. att Brasilien slog Mexiko i en vänskapsmatch.

13.00 Några gäster anlände med sjöflyg som lade till vid bryggan. Jag blev äntligen klar med röjningen och nu skulle allt krattas ihop och köras bort. En kort fikapaus. Polisen kom för att leta efter en tonårsflicka som försvunnit och som setts i trakten. 

14.00 Krattade ihop jättehögar och började köra bort lass efter lass efter lass efter lass...efter lass.

17.00 Åt middag och tippade stryktips på Svenska spel på internet. Vi är fem som tippar ett 96 raders system och den här gången var det min tur att tippa. Pallade ett Signe Tillish och gick ner till mitt rum. Tog en kopp kaffe.

19.00 Lyssnade på sportradion och tittade lite på internet. Vilade och läste lite. I morgon är det fredag och det ska bli underbart med helgledigt.
 

Slottsträdgårdsmästaren i TV8:s Trädgårdstoppen

Jag såg idag att Trädgårdstoppens program från våren 2013 där jag är med i ett pausinslag, ligger kvar på TV8 play, undrar just hur länge? Inget jag är stolt över direkt, nervöst och svamligt var det, inget blir vackert när det regnar och produktionen blev ju helt skruvad när de lägger in bilder som inte alls kommer från Engsholms slottspark. Men det var riktigt kul att Peter Englander kom på besök denna regniga bokskrivarsommar 2012.
 
Peter Englander på slottstrappan
 
 
 
Så här skrev jag i ett blogginlägg när filmteamet hade lämnat Engsholm
 
Jag gick och tittade på väderprognosen i mobilen hela dagen. Jag ville inte att Peter Englanders och Trädgårdstoppens besök skulle regna bort. Men det höll upp när vi filmade och jag tyckte att det gick bra, mycket för att Peter kändes som en kompis på besök, det var lättsamt och vi klippte ner nepeta tillsammans i Drömhörnan.  På kvällen innan jag skulle somna började jag tänka - Vad sa jag egentligen under inspelningen, det blev väl mest svammel? Jag minns inte så mycket, men det blir nog bra, eller så blir det inte alls bra, men det är långt till våren då programmet sänds. 


Här kan man se programmet. Det är sjukt mycket reklam som man inte kan välja bort, men inslaget från Engsholm kommer 19.30 in i programmet. 
 

Långt in i framtiden

 
Det var sommaren 2012 och jag hade fått den stora äran att skriva en bok om Stockholms trädgårdar och parker. Bokmöten hölls under våren och euforiskt kastade jag mig ut i stadens gröna rum för att fånga det vackra som jag visste fanns där ute, och som jag så ofta försökt visa i bloggen. Nu skulle detta högtidligt formas till en bok.
 
En ledig dag i juni vaknade jag mycket tidigt och såg ut från mitt fönster över Kungsholmen, att staden låg insvept i en magisk vacker dimma. Jag hoppade över frukosten, kastade på mig kläderna, rev åt mig kameran och körde olagligt fort ut mot Drottningholms slottspark som ligger ett antal stenkast från mitt hem. Väl framme var det som att vandra in i en sagovärld och jag riggade kameran med ivriga fingrar. Dimma har ju en förmåga att upplösas på några få sekunder, så det gällde att handla snabbt. Det här blev en av mina allra märkvärdigaste fotostunder någonsin och under den korta tid som dimman låg kvar, hann jag ta en hel del bilder över kungens trädgård, så som jag aldrig tidigare sett den och jag vet inte om jag någonsin åter kommer att få tillfället att fånga Drottningholms slottspark på det här viset. Om nu bilderna skulle försvinna på det osäkra och tvivelaktiga Internet, så finns bilderna ändå kvar i boken långt in i framtiden.
 
 
En bild från den här dimmiga morgonen pryder baksidan av min bok Stockholms gröna rum
 

Välkomna att ´´gilla´´ min boksida på Facebook

Gå gärna in och gilla min boksida på Facebook, där är det mer aktivitet än här på bloggen! Klicka här!
 Här visar jag ständigt nya bilder av vår vackra huvudstad! Eftersom Facebooksidan skapades med anledning att marknadsföra boken, så finns här även artiklar och fakta om boken.
 
Ha en fortsatt skön sommar i hettan!
 
 
 
 
 

Epåletträd och Venusta Pendula i Bergianska trädgården

Epåletträdets vackra blomning - läs mer om trädet här!
 
 
Jag tror att vi behöver en 'Venusta Pendula'  i Engsholms slottspark!
 
Opiumvallmo
 
Frilandsadiantum

Bland vildrosor och eldrivna vattenlimousiner på Djurgården

 
Stockholms stadshus arkitekt Ragnar Östberg ritade Villa Mullberget i nationalromantisk stil och uppfördes här på Djurgårdens södra sida 1907. På bilden nedan blommar en stor paradisbuske passande intill den mörka spånbeklädda byggnaden.
 
Rosorna blommar som bäst mot Stora Sjötullen vid Blockhusudden, längst ute på Djurgården
 
Villa Täcka Udden är en grosshandlarvilla på Djurgårdsvägen 250 på Södra Djurgården i Stockholm. Byggnaden uppfördes 1869-1870 efter ritningar av bröderna Axel Kumlien och Hjalmar Kumlien. Sedan 1958 har huset använts som representationsställe för SEB och Investor. (Wikipedia)
 
Prins Eugens Waldemarsudde.
 
Waldemarsuddes buxbom är nyklippt och ser frisk och fräsch ut.
 
Rosorna 'American Pillar' och bourbonrosen 'Great Western' mot Galleriväggen.
 
Rosen 'Hamburger Phoenix' 
 
 
Pionplanteringen vid Rosendal blir vackrare för varje år.
 
Underbar färgmix!
 
En av mina favoritrugosarosor Jens Munk, blommar nedanför orangeriet på Rosendal.
 
Mumierosen i Rosendals rosenträdgård.
 
 
Djurgården är fortfarande en djurgård! På väg ut till Biskopsudden där jag parkerade 308:an, mötte jag fåren som vant och stillsamt vaktades av en fåraherde och två fantastiska Border collie. Jag ville inte störa med kameran.
 
Ofta tycker jag om kontraster - dock inte här där två olika intressen krockar ganska brutalt.
 
Sedvanlig bryggfika.
 
När vår stora svenska arkitekt Ferdinand Boberg ritade Prins Eugens Waldemarsuddes slott i början av 1900-talet, skapade han även de vackra staketen som sträcker sig runt egendomen. De ses över och lagas kontinuerligt.
 
 
På några andra platser på Djurgåden har man byggt några bleka kopior...
 

Idag fyller bloggen 9 år!

 
Här är första inlägget från 2005.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Sverigeresor 2014

Rum med utsikt i Båsenberga och besök i Julita
Vinön
Blått och vitt regn på Österlen
Mandelmanns paradis
Annorlunda möte i Skepparegården
Randomresa 4 - Häckeberga slott
 
 

Utlandsresor 2014-

2014 Åland 
2014 Spanien - Barcelona igen
2014 Spanien - La Cantina Palo Alro, Barcelona
2014 Italien - 43 bilder från Rom
 
 
 


Alternativt nationaldagsfirande

 
Jag älskar mitt vackra land och skulle kunna fira Sverige varje dag under året, eller nästan i varje fall. Men jag är långt ifrån någon flaggälskande nationalist och jag hurrar inte för kungar, drottningar, prinsar och prinsessor. Jag hurrar för blomsterprakt runt Linnéstatyn i Humlan, för att krigarkungen Karl den tolftes stridslystnad tonats ner med blommande träd, buskar och perenner, för den stilla kaffestunden i Centralbadets trädgård, för midsommarblomster på Strömparterren, för gränderna i Gamla Stan och för Eddy Grahn på Själagårdsgatan som är en av mina idoler i livet! 
 
Kungsträdgården blommar
 
Centralbadets trädgård
 
Humlegården
 
Hos Eddy på Själagårdsgatan hittade jag den första utgåvan av Ulla Hasselmarks Fröbok för 35 kr.

Lurö i Vänern

Bilder kommer senare
 
 
Några undrar kanske varför man reser till en skärgårdsö i Vänern, när man bor intill Stockholms skärgård, där mängder av paradisöar i havsbandet är lätta att nå med båtar från Stockholm. Jag antar att det beror på en lust att söka resmål i Sverige som inte är så vanliga. Gotland, Österlen och Roslagens skärgård är fortfarande favoriter i vårt land, men ibland så hittar man nya platser som får plats i den varmaste delen av hjärtat och Lurö mitt i Vänern har just fått en sådan plats. 
Vi tog båten ut och efter en timmas resa över den enorma insjön (Europas tredje största) så klev vi iland på den vackra ön där fullständigt lugn råder. Det blev en övernattning i Fyrhuset och jag tror att vi vandrade på de flesta stigar över den ungefär 4 km långa ön. Under vandringarna upptäckte vi många olika naturtyper, ibland gick stigen intill vattnet för att sedan dyka in i djupa barrskogar. På den södra delen av ön där fyren står, är naturen lite mjukare med mer lövskog med ek och hasseldungar.  
Vid ankomsten till ön tog Sune emot oss vid receptionen som ligger på bryggan. Sune och Marianne Westerberg flyttade till Lurö 1991 och öppnade vandrarhemmet 1996. Hela verksamheten är uppbyggd med kärlek och allt från rummen, duschar, toaletter, sopsortering, vandarhemsköket och restaurangen är så välordnat och fint. Läs mer här!

Fyrhuset där vi bodde, i samlingsrummet en trappa upp har man strålande utsikt över Vänern.


Restaurang Stormköket som öppnade 2007, låg alldeles intill vår bostad. Här åt vi middag i den ljumma augustikvällen, där svalorna hade flyguppvisning och där fåren bräkte i hagen.




Ett ensamt fackelblomster bland de mjukt formade klipporna.

Vid fyrplatsen rådde en magisk stämning den här dagen. Vattnet låg stilla och jag upplevde ett lugn som inte är så vanligt för en stadsbo.

Himmel och vatten tycktes flyta samman i soldiset.

Fyrhuset byggdes 1863 och fyrvaktartjänsten har gått i arv till son eller måg, fram till idag och fram till förra året bodde här Ruth och Valter Andersson, de senaste åren dock endast under somrarna. Ruth, vars far och morfar var fyrvaktare på ön har bott i hela sitt liv här på Lurö, men nu har hon och Valter blivit tvungna att flytta till fastlandet för gott på ålderns höst.



En kärleksfull trädgård har skapats av kärleksfulla händer vid fyrplatsen, där syren och körsbärsträd skapar skyddande gröna rum. Här odlade man även grönsaker och bär, och i bergets skrevor har man planterat perenna växter som blandar sig vackert med den vilda floran.


 
En vacker kväll på berget och en något annorlunda och spännande vandring i fullständigt mörker i en minst sagt kuperad bergsterräng upp till rummet.


Randomresa 3. - Asa, den vackra byn där ingen bor

Bilder kommer senare
 
 
Det var månsken över byn Asa den här kvällen i maj, då vi anlände till vandrarhemmet Friheten som ligger i den gamla skolan - i byn där inga människor bor. Här finns kyrkan, vandrarhemmet (tidigare skolan) och på andra sidan sjön liggerAsa herrgård från senare delen av 1700-talet och som idag är en konferensanläggning som även anordnar bröllop. De som jobbar, eller förr i tiden jobbade vid dessa ställen, bor eller bodde i byarna runt omkring. 
Vi blev positivt överraskade av hur öppet och vacker den lilla byn låg intill Asasjön, med ängsmark och åkrar runt omkring. När jag i höstas kastade pilen på Sverigekartan och hamnade mitt i djupaste Småland, såg jag framför mig en by omringad av mörk och dyster granskog, i stället för detta öppna landskap. Det här var vår tredje slumpmässiga resa i Sverige och vi fortsätter att upptäcka Sverige genom att låta slumpen, eller om det är ödet - bestämma vårt mål. 
Herrgården hade inga gäster den här kvällen och på vandrarhemmet bodde endast en person i huvudbyggnaden. Själva skulle vi bo i trädgårdsmästarbostaden som låg just intill och vi fick rummet som  hette ´´Syren´´. Det blev en vacker och stilla kväll på altanen, med vin och tända ljus, och på andra sidan sjön hördes näktergalen.  
Jag begav mig ut ganska tidigt nästa morgon, för att ta bilder av byn och jag gick ner till sjön som låg blankt och vacker den här lite molniga morgonen. En bil åkte oväntat förbi uppe vid vandrarhemmet, vilket tydde på mänskligt liv i bygden. Vid stranden finns en Blothög - en grav från bronsåldern, alltså tiden 1700 f.kr - 500 e.kr och år 1858 hittades i sjön ett 55 cm långt svärd av brons som nu finns på Statens historiska museum i Stockholm. Det sägs även att guden Oden ligger begravd nedanför herrgården...  
Det finns flera vandringsleder i bygden, med olika längd och så här skriver man på vandrarhemmets hemsida -  
Vandrar du söderut längs leden, eller svänger av längs Långanäsvägen kommer du till Asas skogstempel eller skogskyrkan. I detta enkla, vackra rum susar granarna och mossan ligger mjuk över stenarna. Nästan varje år väljer brudpar att bli vigda i harmoni med naturen och varje sommar hålls ett par gudstjänster här. 
Det blev till slut ett kort besök vid Asa kyrkogård, för att sedan äta en lätt frukost innan vi packade och städade syrenrummet. När vi checkade ut i herrgården, pratade vi en stund med ägaren Magnus Lilja som berättade lite om trakten och utanför i den skira majgrönskan klipptes gräset i herrgårdsträdgården.  
Den här är en stilla och vacker liten plats mitt i Småland som både Ingela och jag tyckte om, men nu väntade Österlen, med stora fält av blommande äppelträd och rapsfält invid havet. 
Tack för oss, nu lämnar vi rummet Syren i Trädgårdsmästarbostaden i vandrarhemmet Friheten.  

I ett lånat torp på Kinnekulle

Bilder kommer senare
 
 
Jag anlände till Kinnekulle söndag eftermiddag och välkomnades av en klarblå himmel och det vackra Kinnekullelandskapet. Huset som jag fått låna av Sanna och Stefan var ett helt perfekt ställe att bo på och jag är så evigt tacksam att jag fått låna det här pardiset. De vita väggarna, den gamla kakelugnen, järnspisen i köket och de vackra fönstren ger mig ro och jag slipper bli yr av mönstrade väggar i olika färger. Det helt enkelt ett vänligt hus, precis som Sanna sa. Jag trivs oerhört bra och skulle jag köpa ett hus så skulle det se ut så här. 
Kvällssolen värmde länge igår och jag satt ute och läste i lugnet. Ibland kom tåget nere i bokskogen och dunkade lite hemtrevligt förbi. Den här första dagen på Kullen begav jag mig ut på vandring och gick genom Västerplana storäng bort mot Blombergs hamn. Man vandrar i en ädellövskog med ekar, lindar, almar mm. och jag kan tänka mig att floran här är vacker under vår och försommar.  På flera håll porlade det och brusade det från vatten som var på väg uppifrån Kullen ner mot Vänern. Eftersom jag har en släng av koskräck så blev jag lite darrig när jag vandrade förbi ett gäng som låg och vilade på en äng. En stor svart ko reste på sig och stirrade på mig och jag bara väntade på att den skulle komma rusande mot mig. Korusning var inget jag ville vara med om så jag ökade stegen och kom till slut i säkerhet... 
Jag satt en stund och såg ut över Vänern nere vi Blombergs hamn och det här är verkligen ett innanhav. En segelbåt tuffade ut från hamnen och det verkade som om paret i båten hade haft en alldeles för lång semester tillsammans... På vägen hem fotade jag vilda vägkantsblommor och min inre vilda flora funkade inte idag. Ni som vet namnen på kompisarna i dikena får gärna berätta för mig. Utefter de små vägarna är grönskan mjukt lummig och jag förundras över hur mycket alm som växer efter vägarna. Väl hemma tog jag bilen bort till Hällekis för att handla livsmedel och resten av dagen blev det arbete. Jag är fortfarande lite ovan med den kolsvarta natten och den totala tystnaden, det enda jag hör är mina egna andetag. Det är skönt...men ovant.  
 
 
Frukost på trappan. Lite kylig, men vacker morgon. Morgonskriver några timmar. Dusch. Riggar inför cykelturen. Trampar iväg i mjuk, vänlig och vacker natur, helt utan granskogar. Njuter, trampar, visslar och nynnar. Den här vägen är fantastisk. Fotograferar och cyklar samtidigt. Vinglar något. Passerar gamla vackra gårdar. Fotograferar vattenfall. Besöker Råbäcks hamn. Fikar hos Hannu. Äter en av de godaste mackor jag smakat. Tycker oerhört mycket om Hannus perennplanteringar. Står inför ett stenbrott. Ett onödigt besök vid Hällekis säteri. Återvänder ´´hem´´. En underbar dag och jag tycker att tiden går för fort. Längst in i ett hörn i gäststugan fick jag uppkoppling att lägga ut det här inlägget och jag störs inte det minsta. Skulle behöva vara här i en månad. Under dag 3 kommer jag att besöka Lidköping. 
 
 
 
Kinnekulleväder brukar Hannu prata om och det var väl det jag vaknade till i morse då himlen var klarblå. Efter några timmars sedvanligt morgonskrivande åkte jag iväg för att leta rätt på ett vattenfall som Sanna och Stefan tipsat om. Ännu en gång gick jag i en kohage. Det var 1,4 km fram till fallet och som tur var så syntes inte en enda ko. Men det här var inte vilken kostig som helst. Jag vandrade på en pilgrimsstig från Medeltiden som går mellan Husarby och Forshem och utefter stigen finns tolv meditationsplatser. När jag närmade mig Martorpsfallen så hördes bruset från vattnet som i olika etager forsade ner i en dalgång. Det var en mycket spännande plats och med det vackert fallande vattnet blev en fin morgonstund. 
Annars kände jag mig aningen stressad av mitt skrivaruppdrag idag och trots besök i utsiktstornet vid Högkullen och ett besök i Lidköping, så kändes det inte på topp idag. Jag återvände till min vackra boplats och jag försökte skriva, men det kändes bara trögt. Jag tog 307:an och drog bort mot Munkängarna som så många pratat om och jag hade egentligen ingen aning om hur det skulle se ut. 307:an parkerades och jag hittade en öppning in i en mörk skog. 
När jag kom in i skogen blev jag stående en lång stund innan jag kunde fortsätta. Det här var en sagoskog. Det kändes som om jag hamnat i Sherwoodskogen och väntade mig se Robin Hood vilken sekund som helst. De höga ekarna, almarna, lindarna och askarna sträckte verkligen sig mot himlen för att nå ljuset. Solljuset letade sig ner mot den mörka marken som var helt täckt av ramslök och nu förstår jag varför Hannu pratar om denna ramslök vid Munkängarna. Jag kände att jag måste se när allt detta blommor någon vår framöver. Så långt man kunde se var det ramslök och jag försökte föreställa mig när marken här var vit av blommorna. 
Den här pausen gjorde att jag fick ny energi och med skogskänslan kvar åkte jag tillbaka till huset med bra tankar.  
 
 
Sista dagen på Kullen. I morgon åker jag hem till Stockholm. Det blev en förmiddag hemma på tomten. Läste. Skrev. Kinnekulleväder idag också. 
Eftersom jag inte kände för långkok idag så tänkte jag äta ute och jag begav mig upp till Kinnekullegården varifrån man har utsikt över Vänern. Jag fick ingen plats ute på terrassen. Åt köttbullar och det här stället med det fantastiska läget kändes lite konstigt. Som en sjukhusrestaurang eller så. Men köttbullarna var goda. Köpte vykort i Hällekis...! Reflekterade vilket underbart tempo folk har här. Den vänliga kvinnan i kassan tog sig verkligen tid att prata med alla sina stamkunder. Det tog sin tid, men jag hade inte bråttom och tyckte att det var charmigt. 
Sedan besökte jag en sådan där plats som stannar i den varmaste delen av hjärtat. I Örnekulla känns det som om man hamnat på Öland. Kinnekulle har verkligen flera vackra naturtyper och de här hedarna och alvaren var mycket vackra med alla gamla stenmurar. På våren och under försommar blommar här orkidéer som på Ölands alvar och jag kan förställa mig hur vackert det är här då. 
I morgon förmiddag lämnar jag som sagt den här underbara platsen där jag verkligen kommit ner i varv och skulle lätt ha kunnat stanna några veckor till. Men nu väntar arbete i tre veckor...innan jag åker till Gotland. Jag brukar alltid säga att det finns tre platser i Sverige som jag älskar över allt annat. Gotland, Österlen och de yttersta skären i Roslagens skärgård. Nu har jag fyra sådana platser. Jag kommer att återvända hit på ett eller annat sätt och längtar redan till ramslöken börjar blomma nästa år. 
På vägen hem i morgon ska jag stanna och se hur Örebrostadspark ser ut i år. De är ju svenska mästare på sommarblommor och det skabli spännande att se årets tema. 
Engsholms slottspark väntar nu och jag kommer att fortsätta att fara runt i Stockholms parker och trädgårdar för att fotografera. 
Ännu en gång ett jättestort tack till Sanna och Stefan som har låtit mig bo på den vackra och helt perfekta platsen om man vill vila och njuta av vacker natur.  

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails