Site Meter

Andra advent i Gamla Stan och Fjäderholmarnas julbord

Järnpojken. Läs mer om Sveriges minsta offentliga staty här!
 
Andra adventsfika inne på trånga mysiga Schweizercaféet på Västerlånggatan i Gamla Stan
 
Julpiff på plattan
 
 Caféspårvagnen framför Dramaten på Nybroplan. Snart måste vi prova en fikatur med den här vagnen.
 
 
 Vi tog båten ut till Fjäderhomarnas krog, där vi hade bokat julbord. ´´Mälar-Victoria´´ som gick från Strandvägen var packad med förväntansfulla människor och vi klev iland vid fyratiden på eftermiddagen, när mörkret låg tungt över ön. Men det var upplyst och välkomnande vid restaurangen. 
 
Där inne fick vi ett fönsterbord och blev serverade av en trevlig kvinna från Simrishamn. Det visade sig att vi hade några gemensamma vänner där nere i landets sydligaste delar. Julbordet var helt underbart och det bjöds på mängder av läckerheter. Det är väl nu som jag egentligen skulle berätta om allt det goda, men jag nöjer mig med att säga att stjärnkocken Gert Klötze fick oss att njuta fullt ut den här andra advent.
 
 
 

Barock blomsterjul på Drottningholms slott

 
Sorgen är tung och smärtsam just nu, då min älskade mamma lämnade livet här på jorden den 28 november. Vackra och roliga minnen kommer över mig helt plötsligt, när som helst och var som helst, och det är svårt att förstå att hon inte finns kvar bland oss. Vila i frid nu min fina fina mamma.
 
Ett nödvändigt avbrott i sorgen blev blomsterutställningen ´´Barock blomsterjul´´ på Drottningholms slott. Det är hovflorist Claes Carlsson som skapat denna vackra utställning, som på ett fantastiskt sätt lyser upp i det mörker som vi nu befinner oss i. Jag och Cecilia blev bjudna till invigningen den 1 december, då Drottningholm hade fått använda min frostiga vinterbild till sitt program och det var lite kul att se hur programmet låg på alla besöks-stolar i det vackra rummet där Drottning Silvia invigde utställningen. Det blev en pampig invigning med musik, tal av Drottningen och av hovflorist Claes, och sedan mingel med Champagne ute bland de fantastiska blomsterarrangemangen. 
 
Min bild som Drottningholm fick använda
 
Drottning Silvia inviger Barock blomsterjul
 
Cecilias bild
 
 

Mossor, svampar, älgar och en hovflorist!

Mossorna får stå för naturens prakt nu i november.
 
 Älgarna är tillbaka på Nybroplan
 
 På Stockholms slott lyssnade vi på hovflorist Claes Carlsson som berättade om sitt arbete i ett intressant föredrag. Claes visade bilder från olika utsmyckningar på slottet och jag föll fullständigt för ett arrangemang vid ett dop, där syrener och äppelblom förvandlade slottskyrkan till ett litet paradis. Jag blev även mycket förvånad när jag fick veta att en av mina favoritblommor hundkäx, användes flitigt i sommarkompositioner inne i slottet! Även stora grenar med nyutslagna häggblad fanns med under några vårhögtider!
 
Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare Heidi, Malin och Cecilia, här tillsammans med Claes Carlsson. 
 
Efteråt blev det fika inne på Grillska/Stadsmissionen vid Stortorget i Gamla Stan.
 
...och så fick jag den här fina kärlekstavlan som en tidig julklapp!
 

Novemberljus

 Engsholms slottspark

Blogginlägg 3398 sedan starten 2005

 
Snön smälter och Stockholm börjar bli grått och skitigt igen. I morgon är det arbete som gäller efter att ha varit hemma en tid med trasslande knä. Nu har vi avverkat halva november och det är drygt en månad kvar till Vintersolståndet, då allt vänder! Bilden är ifrån Pålsundsbron.

Bokar i guld och ett underbart 3-års kalas!

 
Det finns faktiskt fortfarande något att glädja sig åt i Stockholms trädkronor, nu när bokarna lyser i guld i vacker kontrast mot snön. Som här på Djurgårdsvägen vid Täcka Udden. 
 
Grinden till Täcka Udden
 
 
Cecilias underbara hund Lexus, som är en Bichon Havanais, fyllde 3 år i lördags och det firades stort på hundcaféet Himmelska hundar i Tessinparken. Vi hade bokat bord och det blev en... annorlunda och fantastisk födelsedag och jag är helt säker på att Lexus var lika nöjd som jag! 
 
Alla fotograferar inte träd och hundar...!
 
 Måne över Blockhusudden
 

Novembersnö över Stockholm

Bollhustäppan i Gamla Stan
 
Det har varit snö- och trafikkaos i Stockholm den här veckan, då folk har suttit fast i gigantiska köer under mycket lång tid. Inte sedan mätningarna startade 1905 har det kommit så mycket snö i november och snöröjarna verkar ha överraskats ordentligt. Mellan 30-40 centimeter har landat och jag tänker inte ge mig in i debatten om hur staden sköter snöröjningen eller hur norrlänningar hånar Stockholms beredskap inför stora snöfall. Det är ju trots allt lite skillnad att röja snö i en hetsig storstad, mot att skrapa några vägar rena på landsbygden. Men jag har såklart förstått att snöröjningen fungerat mycket dåligt den här gången. Varför jag inte så självklart ansluter till de som klagar, är att jag själv har röjt snö i 42 år, mest handskottning och med snöslunga på gårdar runt om i stan och det förväntades alltid det att alla platser skulle röjas samtidigt...! Vi jobbade mycket hårt under långa dagar och ibland när alla uppdrag var slutförda, så började det snöa igen! Hej mitt vinterland!!!
 
Nu har jag själv inte blivit drabbad den här veckan eftersom jag varit hemma med mitt onda knä. Under torsdagen provgick jag dock en sväng på stan, innan jag skulle infinna mig för att magnetröntga knät på Odenplans läkarhus. Jag gick Drottninggatan mot Gamla Stan och överallt fanns takskottare som röjde husens tak. Det blåstes i visselpipor för att stanna upp takskottarna när folk passerade och det måste var mycket ovanligt att utföra dessa jobb redan i november. Under onsdagen när snön föll tungt, förvandlades huvudstaden till en ren och vacker plats trots kaoset, men under torsdagen var vägar och trottoarer fyllda av en slaskig sörja. 
 
Det var inget idealiskt underlag när man har besvär med ett knä, så vandringen blev inte lång. Jag avslutade på Café Under kastanjen i Gamla Stan, där jag värmde mig med kaffe och macka. 
 
Sveriges minsta offentliga staty, Pojken som tittar på månen (Järnpojken) är 15 cm hög och får kläder av hemliga beundrare. Om man klappar pojken på huvudet och skänker en slant, får man lycka i livet! Nu glömde jag att klappa den här gången, men jag är lycklig ändå! Statyn har funnits här vid Finska kyrkan på Bollhustäppan sedan 1967. Konstnär Liss Eriksson.
 
Trädgårdsgatan i Gamla Stan
 
 Prästgatan i Gamla Stan
 
 
 
 Inne i värmen på restaurang/café Under kastanjen, dansade denna kvinna för mig.
 
 Avenbokarna böjde sig över Köpmanbrinken
 
Johan Tobias Sergels ´´Gustav III staty´´  på Skeppsbron
 
Slottsbacken. Lika bra att rusta försvaret nu när ryssarna får fritt fram runt Östersjön! Trampa på grabbar!
 
Jag tycker att Bengt Erland Fogelbergs staty av Karl XIV Johan (vår första Bernadotte) passar bättre här på Slottsbacken än vad den gjorde vid Slussen. Den flyttades hit i november 2015 på grund av ombyggnaden av Slussen. Här kommer den att stå tillfälligt innan den flyttas längre upp på Slottsbacken.
 
Riksbron
 
 Larua Fords skulpur ´´Hemlös räv´´ har stått/suttit här på Drottninggatan/Strömgatan sedan 2009.
 
Tyngda av snön är de, figurerna i Carl Milles fontänskulptur - Orfeigruppen på Hötorget. 
 
Den blöta tunga novembersnön blev för mycket för syrenträd och en gammal fläder i Centralbadets trädgård. Tråkigt men inget att göra åt. Flädern går att beskära, men syrenträdet måste bytas ut.
 
Triton på delfin i Centralbadets trädgård
 
Härlig kontrast! En fortfarande höstsglödande bok mot den vita snön i Vasaparken!
 
 Vasaparken
 
 Löv från rödek på Olivercronas väg vid Sabbatsbergs sjukhus
 
 Barn går sin egen väg...
 
 Hemma på min gata i stan!
 

Julmarknad och blomsterutställning på Drottningholm!

Min bild finns med när Drottningholm lockar till julmarknad, blomsterutställnig och eldfest! Läs mer här!
 
 
 
 
 

Läget

 Läget den 5 november
 
Höstarbetena på jobbet börjar bli klara. Vårlökarna är i jorden. Astrar blommar fortfarande. Minusgrader på termometern. Knät höstvärker. Försöker se något positivt med mörker, kyla och hala vägar. Ett år kvar att jobba!
46 dagar kvar till Vintersolståndet. Då ser vi framåt mot ljuset igen!
 
Oro i världen. Onskan breder ut sig allt mer. Presidentvalet i USA känns som en blandning av skräck och komedi. Ryss-rädslan är tillbaka. Det är då jag tänker på Gubben i stugan!
 
Läget tisdag 8 november
 
Läget 9 november och USA:s president heter nu Donald Trump...!
 
 

Gdansk den nygamla staden

 

Eftersom jag tillhör den något oroliga och rastlösa typen, som har svårt att sitta still och som inte tycker om långa flygresor, så är korta resor till städer i  Europa perfekt för mig. Det är inte bara trädgårdar och parker som intresserar mig under resorna, utan även historia och arkitektur, och att se hur olika städer är uppbyggda. Den här gången hade min dotter, som alltid hittar bra resor till fantastiska priser, föreslagit en kort resa till Gdansk vid Polens Östersjökust. Det blev en kul och spännande höstresa på några dagar, med 55 minuters flygresa från Skavsta. Min dotter och hennes syster Josefine åkte ner en dag före Cecilia och mig, vi övernattade på Connect Hotell vid Skavsta flygplats, eftersom flyget skulle gå tidigt på torsdagsmorgonen. Att bo på flygplatser är något som jag alltid kommer att göra när flygresan startar tidigt. Frukost på hotellet och sedan gå 75 meter till terminalen.

 

Flygplatser har jag alltid sett på med skräckblandad förtjusning. Det är ju en plats från vilken man kan resa vart man vill i världen, men det är även en oerhört stressig plats med incheckningar (som i och för sig görs hemma i datorn nu för tiden), säkerhetskontroller och bordingkontroller. I säkerhetskontrollen är det alltid något som larmar och den stränga personalen gör allt för att göra mig ännu mer osäker. Väl på planet och under flygresan, sitter jag och lyssnar på ljud från all teknik som rör sig och jag känner mig inte avslappnad förrän jag kliver av planet. 

 

 Dag 1

Hotellet där vi skulle bo heter Liberum och ligger just innanför ´´Den gyllne porten´´ som leder in till den gamla staden och vi kom alla att tycka mycket om detta lilla hemtrevliga hotell med sin mysiga restaurang. Eftersom det var bra väder så bestämde vi oss för att ta tåget till den gamla bad- och kurorten Sopot vid havet. Sopot som anlades i mitten av 1800-talet kallas ibland för Nordens Monte Carlo. Från tågstationen ner till havet passerade vi många stora vackra bostadshus från förra sekelskiftet och man kunde konstatera att det här inte är en fattig del av Polen. 

 

Nu i månadsskiftet oktober-november rådde ett lugn över badstränderna och nöjeslivet. Vi kände på den fina sanden och vandrade ut på den 516 meter långa promenadbryggan/piren (Europas längsta), innan det var dags för lunch. Min dotter hade tagit reda på en restaurang som skulle vara den bästa i området och efter en stunds letande hittade vi den. Restaurang L´Entre var något utöver det vanliga, med en mycket vacker inredning och vi tog plats i orangeriet och åt en riktigt god lunch, som kom in på vagnar med rostfria lock över tallrikarna, serverad av personal med vita handskar. 

 

Dag 2 

Nu var det dags att upptäcka staden Gdansk, som på medeltiden var en av Hansans viktigaste hamnstäder. Det kändes en aning märkvärdigt att befinna sig på en sådan här historisk plats, med en händelse som ändå upplevts att många nu levande människor. På morgonen den 1 september 1939 började tyskarna beskjuta staden vid Westerplatte. Det var starten på andra världskriget och när kriget gick mot sitt slut 1945, bombade ryssarna sönder Gdansk för att jaga bort tyskarna, vilket resulterade i att 90 % av staden lades i ruiner.

 

Under 1950-talet byggdes sedan staden upp igen och många av byggnaderna är uppförda efter originalritningar från medeltiden. Det var en märklig tanke att alla dessa ´´medeltidshus´´  är ungefär lika gamla som jag och även om de vackra köpmanshusen inte har medeltida patina och själ, så är det fantastiskt hur hela staden har återfått något av det utseende som den hade före kriget. Husens vackert smyckade gavlar är vända mot gatorna och går oftast i stilen holländsk renässans. Den pampiga och breda Kungsvägen är stadens huvudgata och går mellan Gyllne porten och Gröna porten vid floden Wisla.

 

På morgonen klättrade Cecilia och jag de 409 trappstegen upp i Mariakyrkans torn och njöt av utsikten. Den här mäktiga medeltida kyrkan är världens största kyrka byggd av tegel och hade en mycket vacker interiör. 

Gdansk är verkligen inte alls någon shoppingstad och mina tre kvinnliga medresenärer letade efter klädbutiker och hittade endast ett par stycken. Ska man shoppa så blir det till att ta buss eller tåg till stadens utkanter där shoppinggallerior finns. Vi åt god lunch på italienska restaurangen Fellini medan regnet smattrade på fönsterrutorna som vette ut mot floden Wisla. Vi avslutade dagen med goda drinkar i hotellbaren...!

 

Jag tyckte om Gdansk, även om jag vet att jag inte kommer att återvända. Det som saknades var parker, några stora gröna rum hade mjukat upp staden och skulle kunna bli omtyckta träffpunkter för både Gdanskbor och turister. Den moderna flygplatsen ligger 30 minuter med buss från Gdansk och även om inte alla polacker var så glada åt turister, så mötte vi några med ett leende. Mitt kära ressällskap gjorde den här resan till ett mycket fint minne att spara. Nästa resa är redan planerad och i vår åker vi till en stad längre söder ut i Europa, som jag en gång i tiden redan nosat lite på. I vår ska vi känna av den vackra och historiska staden mer.

 

Den gyllne porten och Kungsvägen
 
Hamnen vid floden Wisla
 
 En polsk fiskare
 
Här inne hade jag tänkt köpa en vacker plåtask med godis, just för att asken var så vacker, men bemötandet när jag kom in i butiken fick mig att vända. Jag tror inte att den arga polacken ville sälja något faktiskt.
 
Cecilia tycker om kyrkor och så här glad blev hon när vi kom in i Mariakyrkan som är världens största kyrka byggd av tegel. Den byggdes mellan åren 1342-1502 och det 80 meter höga tornet klarade bombningarna 1945.
 
Min dotters bild
 
 Min favoritgata i Gdansk blev Mariagatan som går mellan Mariakyrkan och floden Wisla.
 
Cecilias bild
 
Vårt mysiga hotell Liberum
 
 Utsikt från rummet
 
Sopot
 
 I Sopot räfsade man löv i parkerna, ingen tjutande lövblås.
 
 Sopots stora breda sandstrand. Utefter Polens 50 mil långa kustlinje ligger badstränderna tätt.
 
I nästan varje butik såldes smycken av bärnsten
 
 Byggnaden Krzywy Domek"krokiga huset" i stadens centrum, uppförd 2004
 
På vackra Restaurang L´Entre i Sopot åt vi en mycket god lunch. 
 
 Född i Polen var han - Chopin!

Höstens dag har ingen längtan mer...

Det är alltid lika vackert och fridfullt att se dessa hästar på Djurgården
 
 
Höstens dagar äro genomskinliga 
och målade på skogens gyllne grund... 
Höstens dagar le åt hela världen. 
Det är så skönt att somna utan önskan, 
mätt på blommorna och trött på grönskan, 
med vinets röda krans vid huvudgärden... 
Höstens dag har ingen längtan mer, 
dess fingrar äro obevekligt kalla, 
i sina drömmar överallt den ser, 
hur vita flingor oupphörligt falla... 
(Edith Södergran)
 
...och Herakles spänner sin båge vid Prins Eugens Waldemarsudde!
 
Café Ektorpet
 
Waldemarsuddes entré
 
Blomsterprakt vid Galleriterrassen på Waldemarsudde
 
Tänkarna...
 
Rosendals slott
 
Venus vid Rosendals slott
 
Inget vin idag för Bacchus vid Rosendals slott, men en kanelbulle är väl gott nog!
 
Villa Listonhill
 
 

Bröllop på Djurgården

 
Jag har snubblat över några bröllop på Djurgården under mina vandringar...
 
 
 
 

Södermalms reservat

Stigbergsgatan
 
 Södermalm är nog  Stockholms märkligaste stadsdel. Där uppe på höjderna bor det konstnärer och kulturmänniskor i varje hus och invånarna är lika patriotiska som norrmän. Ibland känns det som om alla är konstnärer i den här stadsdelen. Som om alla målar, komponerar musik, skriver dikter, eller romaner som handlar om deras liv på Söder. De boende vill gärna framhålla att de bor på Söööder och skulle aldrig kunna tänka sig att bo någon annanstans. Dagens 127 000 söderbor består dock mest av inflyttade människor från alla möjliga förorter till Stockholm och från Sveriges alla hörn. Men Söööderbor är de alla!
 
På 80-90-talet jobbade jag i många av dessa vackra gamla trädgårdar runt söderkåkarna, nu har träden blivit mycket större sedan vårt familjeföretag skötte gårdarna och de flesta människor har bytts ut i husen. Det var en fin tid och jag är glad att ha fått se så många gömda trädgårdar som finns inne på gårdar som man inte ens kan ana från gatan. Efter att ha tillbringat helgerna under ett och ett halvt år på södra Djurgården, med bara enstaka utflykter från denna vackra ö - ut i osäkerheten, har jag fått en ny bild av mitt gamla Södermalm. De charmiga söderkåkarna som omgärdas av syrener, är ju bara en spillra av det gamla fattiga, men vackra Södermalm där de flesta kåkarna revs från mitten av 1800-talet i industrialismens begynnelse, då nya breda raka gator drogs fram, kantade av femvåningshus med blandat skönhetsvärde. Söderkåkarna som finns kvar står ofta på svårbebyggd mark och det var många gånger därför de klarade sig undan grävskoporna. Det som stör mig mest när jag vandrar längs gatorna är dock husen som byggdes under 60-talet och framåt. Många är ofta så fruktansvärt fula och själlösa att jag omöjligt kan förstå hur de över huvud taget kunde få byggas.
 
Det vackra Södermalm består idag just av dessa gamla söderkåkar, många från 1700-talet, som har lämnats kvar i små reservat, som till exempel vid Bastugatan, Yttersta tvärgränd, Gamla Lundagatan, Fjällgatan, Åsöberget, kvarteren runt Katarina kyrka, Nytorget och i Vitabergsparken. När jag tog dessa bilder gällde det att rikta kameran perfekt, för att inte få med någon iskall, själlös grå fasad från 60-talet. Södermalm är både vackert och fult och det kände jag extra starkt den här lite kyliga oktoberlördagen, då jag letade efter färgsprakande träd intill röda stugor. Det är tur att de här vackra reservaten finns kvar, vilket gör att jag kommer att fortsätta vandra på ´´Kniv-Söder´´ med jämna mellanrum.
 
Jag menar inte att jämföra en tätbebyggd innerstadsdel med Södra Djurgården som är en stor grön underbar naturpark och en del av Nationalstadsparken. Men om jag vill hitta vackra grönskande miljöer utan att få något som stör i bilden, så är mellersta och östra delen av Djurgården idealiskt. Vart man än vänder sig så finns här gammal vacker natur med stora åldrade ekar och varje byggnad passar in under de gamla ekarna och längs de vackra stränderna. Det är nog trots allt så, att jag inte är någon riktig storstadsbo ändå, utan trivs som bäst i naturliknande miljöer, men med närhet till den stora staden.
 
 
Skeppargränd
 
Färgargårdstorget
 
Vitabergsparken
 
Vitabergsparken
 
Vitabergsparken, baksidan av Groens malmagård
 
Mäster Mikaels gata
 
Glasbrukstäppan
 
 Monteliusvägen
 

Flora Supersum

 

Höstresa till Norrtälje

 
 Det  här blev en annorlunda torsdag. Efter knä röntgen på Odenplan, fortsatte jag ut till Lidingö där min ögonläkare håller till och där det konstaterades att jag även i fortsättningen kommer att kunna se mina nära och kära, se Barcelona spela fotboll, se naturen och Stockholms alla gröna rum. Eftersom jag fick kontrastvätska i ögonen, kunde jag inte köra bil, så det blev bussen till Norrtälje där jag hälsade på min älskade mamma på äldreboendet ´´Silverhemmet´´. 
 
Som vanligt hade min mamma och jag en fin stund tillsammans, då vi drack kaffe och tittade i gamla fotoalbum och hon berättade om sina dagar på ´´hemmet´´ och hon frågade hur jag hade det. Även om hon säkert saknar sitt tidigare liv, så är hon tacksam över att här bli så ompysslad och hon berättade om den fantastiska frukosten som hon fick in på rummet varje morgon. 
 
Jag hann även med att ta några bilder vid ån, där jag som barn fiskade abborre. Träden bjöd på höstprakt och ån flöt stilla på sin väg ut mot Östersjön. De nya planteringarna med perenner som anlagts utefter ån bjöd också på vackra höstfärger och jag älskar verkligen när perennerna planteras på det här böljande sättet.
 
Ibland är det riktigt skönt att låta bilen stå kvar hemma på parkeringen i Bromma. Idag kunde jag luta mig tillbaka, sluta ögonen och lyssna på ljudbok under resan.
 
 

Äntligen kom regnet

 
Efter en torr sommar och en lika torr höst, kom då äntligen regnet. Naturen tog tacksamt emot det livsviktiga vattnet, dammet sköljdes bort från grusvägarna på Djurgården och det kändes friskt och fräscht att vandra under de färgsprakande träden på söndagen. 
 
Vid Djurgårdsbrunn står skalden Gustav Frödings staty. Han ser bort mot sin bostad Gröndal där han bodde en tid i början av 1900-talet då han var mentalt sjuk, fram till sin död 1911. Statyn restes 1921 och skapades av skulptören Erik Rafael-Rådberg.
 
Härliga, roliga och glada höst...
 
Bäst att klä sig varmt när - ´´Kylan sveper ner från norr, varenda natt sjunker ännu nån grad´´. (Ulf Lundell)
 
Gossen med fisken av Andrea del Verrocchio. Djurgården.
 
Det gäller att välja sin fiskeplats med omsorg!
 
 Silveraxet 'Brunette' lyser i hösten på Djurgårdsvägen
 
Djurgårdspumpen, ritad av Johan Fredrik Åbom 1857
 
Rosendals slottstrappa
 
 Japansk lönn i sin fulla prakt på Blockhusudden

Det sista av sommaren...

 
 
I Engsholms slottspark har jag tagit in pelargonerna och nästa vecka är det dags för agaven, fuchsior, änglatrumpeter att få sin vinterplats, där de ska stå i åtta månader. Här hemma i Bromma ska jag rensa bort sommaren från balkongen. Mörkret smyger sig på alltmer och på morgnarna fryser jag. Nu finns det ingen återvändo. Det är bara att klä sig i många lager kläder och dra ner mössan och försöka härda ut.
 
Men jag ska inte deppa ihop utan i stället försöka fånga vackra höstfärger på bild i helgen!
 
Balkongen i somras
  
 

Slottsträdgårdsmästaren har gjort sitt - bloggen byter namn!

 
 
I över 11 år har jag bloggat som ´´Slottsträdgårdsmästaren´´ och hittills har det blivit 3 384 inlägg med 23 572 bilder och allting finns fortfarande att se i bloggens arkiv. 
Sedan en tid har ju bloggen mest handlat om Stockholms parker och trädgårdar och jag tycker att det känns naturligt att bloggen nu får heta som boken och Facebooksidan - Stockholms gröna rum!
 
När jag nu för tiden försöker fånga något vackert på bild i Engsholms slottspark, så känns allting som upprepningar. Allt är redan visat flera gånger. År ut och år in. Utsiktsbänken, Drömhörnan, trädgårdslandet med Clematis Summersnow, Rosorna Stanwell Perpetual och Rosa rugosa 'Ritausma', slänten med alla nävor mm. Jag kommer givetvis att skriva om parken och fotografera så länge jag jobbar där, men bara om det är något speciellt jag vill visa.
 
Bloggen kommer inte att förändras på något annat sätt än att den byter namn, jag fortsätter som vanligt att berätta om Stockholms trädgårdar och om mina resor i Sverige och utomlands.
Många som intresserar sig för trädgård och Googlar på växter och trädgårdar, har säkert hamnat på min blogg någon gång och jag vet faktiskt inte hur Google kommer att göra med alla gamla inlägg nu när bloggen får ett nytt namn. Men förhoppningsvis kommer allt som jag lagt ut att finnas kvar på webben.
 
Bloggen har idag inte lika många besökare som för 5-6 år sedan, men det är ändå 500-600 unika besökare varje dag och det räcker gott för mig. Att läsa långa texter på bloggar är inte lika intressant idag som för 5-10 år sedan. Snabbare sociala medier som Facebook och Instagram passar bättre i vår hetsiga tid. Det är vackra och coola bilder i ett snabbt flöde som gäller. Men som jag brukar säga - bloggen är min personliga dagbok, som jag ofta använder då jag vill ha hjälp att minnas...
 
Tack alla ni som fortfarande hänger med här. Nu kör vi vidare in i framtidens gröna rum!

Helsingfors - Muminresa

Det här blogginlägget tillägnar jag min kära Cecilia som älskar Muminprylar.
 
Jag börjar att berätta om hemkomsten genom skärgården in till Stockholm på söndagsmorgonen. Klockan var strax efter sex  när jag smög mig ut från hytten för att möta solens uppgång över Stockholms skärgård, på Silja Symphonys akterdäck. Det var aningen höstkyligt och vattnet låg stilla efter gårdagens hårda vindar på Östersjön. Det var jag och ett gäng fotograferande asiatiska turister som stod där i det svaga gryningsljuset och njöt av den fantastiska morgonen. Det vita fartyget gled tyst och sakta fram på det spegelblanka vattnet och jag tänkte att naturen ibland bjuder på extra vackra vyer. Himlen färgades orange redan en timma innan solen letade sig upp över horisonten och när de första solstrålarna syntes över öarna, var vi redan på väg till frukostbuffén.
 
 Stockholms skärgård på söndagsmorgonen
 
 
Helsingfors
 
 
Av någon anledning hade jag aldrig tidigare besökt Finland, men den här helgen skulle jag äntligen trampa finsk mark. Det började med att Cecilia frågade mig om jag ville följa med till Finland för att handla Muminprylar. Självklart sa jag! Siljas fartyg Symphony avgick fredag eftermiddag från Värtahamnen och när vi lämnat vår packning i hytten och sett oss omkring, var det dags för middagsbuffé med massor av god mat. Vin fick vi dricka hur mycket vi ville på biljetten...! Vinden rev och slet i fartyget som trots sina 203 meter, gungade ganska rejält under natten och ibland visste vi inte om det var vinet eller vågorna som gjorde att vi hade lite svårt med balansen.
 
Att jag skulle åka på en Finlandskryssning var väl ganska otippat för de som känner mig, men jag hade faktiskt väldigt trevligt och det hade nog med sällskapet att göra också. Vi väntade med spänning på vad Helsingfors skulle ha att erbjuda dagen efter och vaggades till sömns av Östersjöns vågor.
 
Helsingfors visade sig vara en trevlig huvudstad, med en småstads stilla tempo. De gröna spårvagnarna rullade fram på innerstadens gator där biltrafiken var gles och lagom med folk ute på trottoarerna. Vi började med att gå bort till botaniska trädgården där vi även besökte de tropiska växthusen. Trädgården imponerade inte direkt på oss, men det hade vi inte heller väntat oss, även om det på vissa håll visade sig vara hyfsat vackert. 
 
Vi tog oss i stället an resans syfte - att leta Muminprylar inne i affärskvarteren och Cecilia hittade det hon sökte.
Jag kommer att minnas den här vackra helgresan med värme och jag hade äntligen fått besöka vårt grannland i öster.
 
 Domkyrkan lyser som ett grekiskt tempel och är stadens landmärke som syns från alla håll. Kyrkan är byggd i mitten av 1800-talet i nyklassicistisk stil.
 
Det blommade i stadens parker och vi konstaterade att Lyckliga Lotta användes flitigt.
 
Några av stadens bänkar
 
Några bilder från Botaniska trädgården i höstskrud
 
Gulblommig hästkastanj - Aesculus octandra
 
Inne i Stockmans varuhus hittades det så eftertrakatade Mumin-hushållspappret!
 
Som sagt, det var Mumin-tema på resan...
 
Som sagt...
 
Själv köpte jag kaffe inför vintern!
 
Nybyggt - Allas Sea Pool
 
Nöjd efter dagens Muminjakt kunde vi börja vår hemresa!
 
 Silja Symphonys promenad, med affärer, caféer och restauranger på våning 7. Vår hytt låg på våning 11.
 

Möten vid Djurgårdsbrunnskanalen

 

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails