Site Meter

Höstvandring på Djurgården

 Café Ektorpet!
 
Prins Eugens ek! 
 
Gamla huset på Prins Eugens Waldemarsudde.
 
Galleriterrassen blommar vidare!
 
Kvinna i fredsarbetet! Se mer här!
 
Avenbok vid Restaurang Godthem
 
En helt fantastisk hästkastanj vid Skansens norre entré! En av de vackraste jag sett, svårt att fånga på bild! Man måste stå under kronan och känna kraften!
 
 En lika fantastisk ek, troligen kärrek, men det kan även vara en rödek, också vid Skansens norra entré!

Mitt första fria år, vecka 41 - Höst vid Djurgårdsbrunnskanalen

 Djurgårdsbrunnskanalen i höstskrud!
 
 

8 oktober - måndag

 

Blockhusudden hälsade mig välkommen med sprakande höstfärger den här lite kyliga morgonen, när min Djurgårdsvecka inleddes och det väntas brittsommarvärme om några dagar. Vid Blockhusportens café glödde rönnsumaken med sina röda löv och en lövblås dånade i Täcka uddens vackra, pedantskötta trädgård. Träden, och då framför allt lönnarna är ovanligt vackra den här hösten och hela Djurgården lyser verkligen av starka färger! Runt ängen vid Biskopsudden var lönnarna nästan overkligt vackra, med oändliga nyanser av rött, orange och gult.

 

Jag besökte Cecilia och hennes medarbetare på Djurgårdsförvaltningen vid Rosendals slott, där tusentals blomsterlökar nu planteras. Regnet låg i luften när jag fotograferade trädgårdsmästarna in action vid planteringen runt Porfyrvasen! Efter att ha sett listorna på de olika sorterna av tulpaner och narcisser, är jag helt övertygad om att det kommer att bli mycket vackert här i vår!

 

 

9 oktober - tisdag

 

I många år har jag tänkt åka till det som troligen är Gustav Vasas födelseplats. Jag parkerade bilen vid Ryds kyrka och gick den långa lindallén fram mot Rydboholms slott, som är beläget på vägen ut mot Vaxholm. Hela parken runt slottet visade sig vara inhägnad och stängd för allmänheten. Jag mötte en kvinna som berättade att hennes man var uppväxt i området och att parken förr i tiden var öppen, men att Vasatornet ibland visades av ägarna. Tornet är från 1500-talet och är uppkallat efter Gustav Vasa, som tillbringade en stor del av sin uppväxt på Rydboholm. Det slott man ser idag (jag såg bara en skymt) fick sitt utseende på 1700-talet. 

 

Öppen för allmänheten är däremot den engelska parken som delvis är igenväxt och ligger väster om slottet. Vägen dit renoveras nu, så jag sparar det besöket tills i vår. Där i parken ska finnas två ekar som Gustav Vasa lär ha planterat på 1500-talet och även fyra ekar som Karl XIV Johan planterade 1834.

 

Nu var Lexus och jag slottsparkssugna, så vi drog vidare till Bogesunds slott, som ligger lite närmare Vaxholm. I den lilla vackra engelska parken bakom slottet har jag en favoritbok som har en enormt grov, lågt sittande gren. Området runt boken var nu avspärrat, då en annan av trädets stora grenar hade brutits av och låg nu på marken.

 

 
 
 Ännu fler bilder från Djurgårdsbrunnskanalen, som är veckans bild-tema! 
 
 
 Biskopsudden
 
Jag tror aldrig jag sett ett päronträd så vackert en höst, som detta vid Isbladskärrets busshållplats
 
 Parkudden/Blockhusudden
 

 

 

10 oktober - onsdag

 

Varma, friska Brittsommarvindar sveper in över Blockhusudden och det väntas bli 18 grader i slutet av veckan. Det här är nog den sista värmen vi får njuta av 2018. Snart drar kylan ner från norr och jag kommer att frysa fram till maj månad. Vindarna slet i den gamla eken som står invid huset och tusentals ekollon har likt en kulspruta pepprat taket under hela natten. Min nattsömn blev inte den allra bästa...

 

Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare kallar planteringen vid Skansens norra entré för Långkorven. Idag planterades där 7000 narcisser inför våren och jag åkte dit för att fotografera arbetet och ett gäng glada lökplanterare ställde upp på en gruppbild med Nordiska museet i bakgrunden.

 

Runt hela södra Djurgården finns en fantastisk strandpromenad. Många är de som går eller springer den milslånga långa sträckan runt ön. Det händer då och då att man möter någon mer eller mindre känd person, antagligen på grund av att Östermalm ligger just intill Djurgården. Min förmåga att känna igen kändisar som dyker upp på platser där jag inte är van att se dem, som på bio, TV eller scen, är extremt låg. Cecilia har däremot mycket bra koll. Häromdagen upptäckte hon prins Carl Philip som kom och joggade med barnvagn här utanför. Han bor ju nu mer i Villa Solbacken vid Djurgårdsbrunn. Ulf Adelsson med fru gick också förbi här för ett tag sedan, men dom hade passerat när Cecilia fick berätta vilka vi mötte.

 

En gång mötte vi Börje Salming - och jag kände inte igen honom. Alltså Börje Salming! Det handlar inte om att jag inte vet vilka det är, utan mer att jag inte förväntar mig se dem ute på mina vandringsvägar. Jag har i och för sig till och med svårt att känna igen folk som jag träffat tidigare...! Men Tommy Berggren som bor här intill känner jag däremot igen varje gång jag ser honom här ute. Nu för tiden tillhör ju vissa Youtubers, influencers, bloggare, instagramare och dokusåpafolk dagens kändisar och jag vet inte om jag har något intresse av att känna igen dem under mina vandringar. Några av de kändisar som brukar vandra på ön är: Per Gessle, Marie Göransson, Erik Gadd och Martin Timell.

 

 

11 oktober - torsdag

 

En gnistrande vacker oktobermorgon och jag känner mig verkligen privilegierad att få vistas ute på östra Djurgården och att jag har jobbat färdigt i livet. På så vis kan jag följa naturens skiftningar varje dag, under hela året. Den här morgonen var Djurgårdsbrunnskanalen overkligt vacker. Glödande lönnar speglade sig i den helt stilla kanalen och jag hoppas att jag på något sätt kan förmedla känslan i mina bilder. Trädens höstfärger är vackrare än på många år, men jag tänkte att samtidigt som vi människor njuter av färgprakten, så kanske träden lider efter den torraste sommar på ´´mannaminne´´. Det behövs fortfarande massor av regn, för växternas skull, för grundvattnet och för hela balansen i naturen.

 

 

Kontrasten mot mitt bullrande Bromma är oerhörd, här ute på östra Djurgården råder ett nästan meditativt lugn, trots närheten till huvudstaden. Men kanske att jag behöver båda platserna ändå.

 

Lite trädgårdsarbete idag. Planterade hortensior. Fram på dagen blev det ett besök vid Laduviken och Stora Skuggan på Norra Djurgården. Tyvärr var området som en stor arbetsplats just nu på denna vackra plats. Nytt elnät grävs ner och äntligen kommer de fula luftledningarna att försvinna.

 

 
 
 Heidi, Cecilia och Anna sätter lök vid Rosendals slott
 
 Anna, Heidi, Cecilia och Lotta från Djurgårdsförvaltningen vid Rosendals slott!
 
´´Långkorven´´ - Djurgårdsförvaltningen sätter 7000 blomsterlökar i denna plantering vid Skansens norra entré. Läser mer om den planteringen här!
 
 
 Malin med gott färgsinne!
 
Cecilia och Heidi
 
 

 

 

12 oktober - fredag

 

- Skynda dig bort till kanalen, sa Cecilia ivrigt i telefonen när jag satt i Villa Dufvan med mitt morgonkaffe.

- Det är fantastiskt vackert, med dimma över Djurgårdsbrunnskanalens stilla vatten.

Lexus och jag skyndade oss bort och när vi kom fram gled en vit kajak försiktigt bort mot Djurgårdsbrunn i det vackra morgondiset. Tyvärr hade den magiska dimman just lättat.

 

Två ryttare på vita hästar kom emot mig i allén invid kanalen och jag såg senare att Cecilia hade fotat dem i ett vackert motljus lite tidigare. Utefter kanalens södra sida lyser nu alléns lindlöv i guldgult och på motsatta sidan glöder lönnarna i gul-orange-rött och träden speglar sig i kanalens vatten. Vi brukar säga att det är lite synd att det inte är lönnar på båda sidor.

 

Tyvärr dämpades min morgonharmoni av en stor lös hund som rusade på Lexus och jag fick skydda honom, vilket som vanligt gjorde mig både rädd och rasande förbannad. Det finns skyltar på flera platser här ute, att hundar måste vara kopplade och jag har hört att det kan bli böter på 1500 kr om man har sin hund lös. En dag händer det en olycka, när någon av alla dessa ´´snälla´´ lösa hundar sätter tänderna i Lexus. Hans kompis Urax har blivit attackerad och biten och har fått men för livet. Igen - koppla era hundar!!!

 

En mycket bra nyhet är att Ulf Lundell just nu läser in sin bok ´´Vardagar´´. Den kommer ut som ljudbok i oktober-november. Jag läste självklart boken just när den kom ut i maj månad och lika självklart kommer jag att lyssna när han själv läser sin härlig dagboks-bok!

 

Fler mycket bra nyheter är att det varken blir något skrämmande fult Nobel Center på Blasieholmen eller någon hemskt Applebyggnad i Kungsträdgården! Tack Gode Gud, eller rättare sagt tack till det helt nya blågröna styret i Stockholm!

 

 

13 oktober - lördag

 

Vi tog med oss svampkorgen och drog till skogs. Färden gick först mot Rånäs slott, där vi vandrade en stund i slottsparken som nästan helt saknar planteringar och blommor, men som ligger naturskönt invid sjön Skedviken. Två vackra lindalléer leder ner till sjön och vi höstfotograferade bland löven. På slingriga, uppländska vägar genom vackra små byar, åkte vi vidare. Kor och får betade och träden lyste guldgult i backar och skogar. Vi stannade vid Café Nedergården för att äta lunch och vi åt en hyfsat god västerbottenpaj och några smarriga bakverk. Här fanns även en butik med...ja, grejer, rosa inredningsprylar och krusidulliga prydnadssaker. Efter tio sekunder var jag ute ur butiken igen!

 

Så blev det dags för svamp-plockning. Bilen parkerades i en skogsbacke och vi vandrade förhoppningsfulla in i skogen. Cecilia hittade lite trattkantareller trots den torra marken, men Lexus och jag hade inte riktigt samma förmåga att se svampar, möjligen hade vi blickarna på annat inne i den vackra skogen och vi vilade även en stund invid ett träd, där vi njöt fullt ut av vår fina stund i naturen.

 

 

14 oktober - söndag

 

När någon beskriver en lång skön sovmorgon, låter det alltid så skönt. Att få bli riktigt utvilad eller utsövd. Stanna kvar i sängen. Tyvärr lyckas jag aldrig sova längre än till 6. Då behöver jag mitt morgonkaffe och nu i oktober vill jag följa solens väg upp över vattnet, skådespelet jag aldrig tröttnar på. Soluppgångar kan kännas som likadana upprepningar dag efter dag, men himlens färgskiftningar och vattnets speglingar och rörelser, blir något helt nytt varje morgon.

Kaffet smakar extra gott när jag får sällskap av skådespelet utanför fönstret här på Blockhusudden. Borta på stenbryggan vid lusthuset, står en morgonpigg fiskare i det rosaröda morgonljuset och jag undrar om han har liknande tankar som jag!

 

Vi jobbade i trädgården. Lökplantering och flytt av växter! 

 

 
Djurgårdsförvaltningens kontor vid Stora Skuggan
 
Utanför Djurgårdsförvaltningens kontor vid Stora Skuggan
 
Laduviken på Norra Djurgården
 
 
Rånäs slott
 
 
Rånäs Slott
 
Höstglad Cecila vid Rånäs slott
 
Höstfilosofen Lexus vid samma slott
 
 I Svampskogen utanför Rimbo
 
 
 
Villa Dufvan 
 
 
´´Hemma´´ på tomten vid Blockhusudden
 
När jag drack mitt morgonkaffe då solen gick upp och jag tittade ut genon fönstret.
 
 Mina medförfattare den här veckan - Lexus och Alice
 
 

Ambraträd -Liquidambar styraciflua i Stockholm

 Ambraträd  vid Bobergsgatan-Jaktgatan i Norra Djurgårdsstaden 12 oktober 2018
 
 
Ambraträd som härstammar från nordamerika, får en smal och kägelformig krona. Stammen blir djupt fårad och barken korkig. Det är på hösten som det här trädet visar sin bästa tid, då de lönnliknande löven lyser fantastiskt vackert  i orange-rött, vilket blir effektfullt mot den grå stammen.
 
Trädet som tål torka och värme kan bli 12 meterhögt och passar bra som gatuträd i zon 1. Trädet på bilderna som är planterat 2016 eller 2017, finns i Norra Djurgårdsstaden i Stockholm, som ju räknas som zon 2, men i det här skyddade läget bland husen så kommer det säkert att trivas alldeles utmärkt.
 
Jag kommer att följa utveckligen av det här trädet och hoppas att Stockholms stad anväder det på flera platser.
 
 
 

Lökplantering på Södra Djurgården

 
 
Lökplantering vid Långkorven intill Skansens norre entré
 
 
 
 Dagens lökplanterare från Djurgårdsförvaltningens. Från vänster: Heidi, Anna, Andreas, Malin, Simon, Boel, Kerstin. Cecilia, Tobias och Fredrika!
 
 
10 oktober 2018
 
 
Jag har länge velat se när Djurgårdsförvaltningen sätter alla sina tusentals blomsterlökar inför våren, men eftersom jag under tidigare år jobbat på Engsholms slott, så  har det inte funnits tid. Nu äntligen fick jag tillfälle att vara med, både vid den plantering som kallas Långkorven som fligger intill Skansens norra entré och vid Rosendals slott. Bara i Långkorven sattes idag 7000 narcisser. Det var ett härligt gäng jag träffade och det var kul att de ställde upp på gruppbilden.
 
Som vanligt har jag tiggt till mig växtlistor och jag har full koll på vad som kommer att blomma här under våren 2019, men jag väntar med att avslöja namnen tills i vår när de blommar!
 
Det planteras också mängder av smålök vid Flodvågsmonumentet vid Blockhusudden. Djurgården kommer att blomma mer och vackrare än någonsin nästa vår! Om jag längtar? Jovars!
 
 
Trädgårdsmästare Malin - 31 år på Djurgårdsförvaltningen, har sett till att både lök-korg och lök-säck matchar trädens färg!
 
Boel och Anna har börjat sätta de 7000 narcisserna vid Långkorven.
 
Malin, Cecilia och Kerstin lägger ut sju olika sorter narcisser.
 
Några glada treädgårdsmästare - Heidi, Cecilia, Anna och Malin.
 
Kerstin och Cecilia jobbar snabbt...
 
Trädgårdsmästarna Cecilia, 28 år på Djurgårdsförvaltningen och Heidi 31 år på samma förvaltning!
 
 Till och med jag (48 år som trädgårdsarbetare) fick sätta några lökar! Det kändes fint! 
 
 
 
Rosendals Slott
 
 
8 oktober 2018
 
 
Heidi, Cecilia och Anna sätter tulpaner och narcisser vid Rosendals slott
 
 Nu är det bara planteringen kvar, Anna, Heidi, Cecilia och Lotta!
 
 
 
Rosendalsterrassen
 
 
 

Mitt första fria år, vecka 40 - Nu lyfter man båtarna ur kanalen

 Utsikt från mitt brommanäste
 
 Min by i Traneberg/Bromma, fotot taget från tunnelbanevagnen
 
 Min ´´hemma-arbetsplats´´ - kaffe och bulle på kanelbullens dag
 
 Hemma-hos-i bokhyllan
 

 

 

1 oktober – måndag

 

I Aftonbladet läste jag om ett kaffe-test. Vinnare blev Lidls Bellarom mellanrost – ett aromatiskt kaffe med balanserad fyllig smak och lagom syra.

Jag håller med kaffe-testarna, det var riktigt gott!

 

I vanliga fall brukar jag publicera mina veckoinlägg på söndagar, men nu senast hade blogg.se problem och jag kunde inte få ut inlägget förrän under måndagsmorgonen. Lite frustrerande, men ett ganska litet problem i det stora sammanhanget, när jag läser nyheterna och ser vad som händer ute i världen - där utanför Stockholms gröna rum!

 

Efter en vecka ute på lugna, tysta östra Djurgården, blev innerstan för mycket för mig just idag. Kontrasten blev för stor. Jag hade tänkt vandra runt i stan för att fota trädens vackra höstfärger, men ljudnivån var för jobbig för mina känsliga öron och det var alldeles för mycket folk omkring mig, så jag flydde ut till Långholmen.

 

Den här årstiden hittar man inte några öppna caféer på holmen, mer än det enkla Brofiken vid Långholmsbron, som har öppet oktober ut. Jag köpte mitt kaffe där, satte mig på en brygga vid Pålsundet och njöt av stillheten och av beslutet att skjuta upp ombyggnaden av strandlinjen på Södermalmssidan till nästa år. Båtarna tas nu ur kanalen och min kompis Pers fina, men lite slitna träsnipa Tea, ligger nu uppe på land och väntar på att få ett hus byggt omkring sig och sedan fräschas upp en aning.

 

Det blev ett kort besök på holmen idag, jag tittade lite vid kolonilotterna och sneglade in mot Stora Henriksvik där caféet nu är stängt för i år och där trädgården vilar efter en ansträngande sommar. Vandrade över Västerbron till Kungsholmen, där jag tog tunnelbanan hem från Torildsplan.

 

 

 

2 oktober – tisdag

 

Stress är fel ord, men jag känner att jag vill hinna fånga så mycket som möjligt av den vackra hösten - in i min kamera. I ett halvår kommer snart natur och trädgårdar stå nakna. Därför packar jag kameraväskan varje morgon den här veckan och ger mig ut på jakt efter höstfärger nu när oktober är här, då rött, orange och gult brukar färglägga Stockholms gröna rum.

 

Jag är dock lite osäker på hur trädens löv kommer att bete sig den här hösten, om de får några vackra färger, efter den heta och ansträngande sommaren, då de kämpat för att över huvud taget hålla sig vid liv och tidigt fällde stora delar av lövmassan. Problemet är att när träden har färre löv, så fungerar inte fotosyntesen som den ska, vilket gör att träden blir svagare till nästa säsong. Det är framför allt de yngre träden som har haft problem med torkan den här sommaren, men även de äldre som redan är svaga av olika trädsjukdomar, lever farligt. Nästa vår och försommar blir dramatiskt spännande. Hur kommer stadens träd att må då?

Nu när klimatet förändrats, kommer det bli nödvändigt att hitta nya trädarter som klarar varmare och torrare förhållanden. Stockholms stad har kommit en bit på väg tycker jag, men det kommer nog att dyka upp ännu fler nya träd i vår stad framöver.

 

 

Jag drev sakta omkring på Södermalm - Mariatorget, Mosebacke, Stigbergsgatan och Vitabergsparken. När jag vandrade Folkungagatan fram, såg jag vid nr 126, att restaurang Tabberasets skyltade på trottoaren - Raggmunk med stekt fläsk! Vem kan motstå det? Den alltid så populära rätten hade fyllt den lilla husmanskost-restaurangen, men jag fick ett bord vid fönstret och njöt av den goda maten och av Lisa Ekdal och Winnerbäcks ´´Dom band som binder mig´´ som hördes i lokalen.

 

Restaurangen presenterar sitt koncept så här - Vi har hittat inspiration från vår barndom där mormor och farmor stod vid spisen och vi vill förmedla deras recept på vårt vis.

Här är några andra rätter från veckans lunchmeny: Pannbiff med löksås, Stekt strömming med potatispuré, Smörstekt rotselleri med stuvad svamp och Sotad gravlax med dillstuvad potatis! Restauranger med husmanskost är inte vanligt nu för tiden, så hit kommer jag att återvända!

 

 

I Vitabergsparken hade inte heller träden klätt sig i sina vackraste höstfärger ännu, trots att där finns cirka 130 lönnar. Men vid Mäster Pers gränd stod ett nästan nyplanterat benvedsträd, vars löv var intensivt röda, med mängder av vackra frukter och i sydslänten nedanför kyrkan stod jag länge och beundrade den fantastiska hästkastanjen, som grön och frisk, vidsträckt och mäktig, visade vilket träd som var kung på den här platsen.

 

Ett besök i Vitabergsparken innebär självklart att jag måste sträcka mig över planket till Groens malmgårds underbart vildvuxna trädgård på Malmgårdsvägen. Här är det öppet på onsdagar och jag minns dagen den 16 maj då kamrat Per och jag besökte trädgården som då befann sig i sin allra vackraste blomstertid. När häggen, fruktträden och prydnadsaplarna blommade och syrenerna som just slagit ut. Det här är en av mina absoluta favoritplatser i Stockholm!

 

Jag tog bussen från Renstiernas gata och lämnade Södermalm för den här gången!

 
 
 Bromma
 
Ån mellan Lillsjön och Ulvsundasjön, under min hemma-i-bromma-vandring med Lexus
 
 Lexus utnaför mitt Brommanäste
  
 
Prins Eugens Waldemarsudde
 
Prins Eugens Waldemarsuddes prunkande sommarblommor på Galleriterrassen
 
 Galleriterrassen på Waldemarsudde
 
 
Centralbadets trädgård
 
 Caféet under det stora valnötsträdet i Centralbadets trädgård
 
 
Vitabergsparken
 
Långa huset på Lilla Mejtens gränd på Södermalm - trädgården är fortfarande frodigt grön i oktober!
 
En fantastiskt vacker hästkastanj i slänten söder om Sofia kyrka
 
Mäster Pers gränd - det var här Ulf Lundell bodde en tid på 70-talet och bland annat skrev sin debutromanen Jack!
 
Ett fantastiskt fint litet benvedsträd på Mäster Pers gränd vid Sofia kyrka
 
 
Södermalm
 
Japanskt körsbärsträd - Prunus 'Umineko'  på Kocksgatan, 17 träd planterade i skelettjord! Här ska jag fotografera i vår när träden blommar!
 
Mäster Mikaels gata 6 - en av många vackra ´´söderkåkar´´
 
 Louis de Geers palats från 1640-talet (även kallad Ebba Brahes malmgård)  Götgatan 16
 
 Kejsarträdet (Paulownia tomentosa) utanför Horstulls galleria. Stockholms ädlaste träd som nu utvecklat mängder av blomknoppar till nästa år. Nu hoppas vi på en gynnsam vinter, så kan det här trädet blomma fantastiskt i blått nästa år.
 
 Kejsarträdets blomknoppar
 
 
Långholmen
 
 Pålsundet
 
 Pålsundets vackra träbåtar
 
Kamrat Pers träsnipa ligger nu på land
 
 
Nu lyfter man båtarna ur kanalen
Snart fryser fjärden här till is
Snart sjunker dom här tornen
och taken ner i ett råkallt dis
(Ulf Lundell - Jag saknar dig)
 
 
 Långholmen
 
 Långholmens strandbad
 
 

3 oktober – onsdag

 

I 43 år har jag bott i Stockholm och jag har besökt väldigt många av Stockholms gröna rum genom åren. Men jag har aldrig tidigare varit vid Norra begravningsplatsen, som i och för sig ligger i Solna, men som gränsar till huvudstaden. Jag vet inte om jag medvetet håller mig borta från kyrkogårdar och begravningsplatser, men idag vandrade jag runt en timma här på den enormt stora viloplatsen, där mängder av kända svenskar ligger begravda, som till exempel Strindberg, Vilhelm Moberg, August Blanche, Per Albin Hansson, Ivar Kreuger, August Palm, Lena Nyman, Ragnar Östberg och många fler välkända personer.

 

Nu var jag inte tillräckligt förberedd, så det blev inte en stund vid Strindbergs viloplats, det får bli nästa gång när jag vet vart jag ska leta. 

Jag var såklart mest intresserad av växtligheten och det första som slog mig var alla hundratals paraplyalmar inne bland gravarna. Överallt såg jag vackra friska paraplyalmar som verkligen omfamnade viloplatserna. Jag som inte alls är religiös, blev nästan det här, eller naturreligiös som så många svenskar kallar sig. De/den som beslutat att planterat alla dessa träd har gjort ett fantastiskt gott val just här. Jag såg även yngre paraplyalmar, så beståndet föryngras hela tiden. Självklart börjar jag tänka på almsjukan som ju drabbar alla typer av almar, men jag hoppas verkligen att Norra begravningsplatsen får ha kvar alla sina omfamnande almar långt in i framtiden.

 

Det är svårt att berätta så mycket om begravningsplatser, men förutom biltrafikens oväsen från Uppsalavägen intill, så var det en mycket vacker plats. Begravningskvarteren omgärdas av välklippt Thuja och buxbom och vid stora infarten, fanns mängder av formklippta bokar i buskform, som var mycket effektfulla under de stora träden. Jag såg inte någon Taxus (idegran) som brukar vara vanliga på kyrkogårdar, men jag var inte överallt, så jag kan ha missar något. Men ett tulpanträd träffade jag på under min vandring! Sånt tycker jag om!

 

 

Ännu en gång har jag fått en förfrågan av en trädgårdsförening om att hålla föredrag om Stockholms gröna rum. Ännu en gång tackade jag nej.

 

 

Läser i Östermalmsnytt att Miljöpartiet vill göra något åt Stockholms fulaste plats – Skräckytan vid Tegelbacken, under Centralbron där en gång den prunkande vackra Järnvägsparken låg. Alla förändringar här är välkomna, det kan inte bli värre än det är nu!

 

 

 

4 oktober – torsdag

 

Jag drabbades av en stark längtan ut till Djurgården, så jag åkte ut och långvandrade med Lexus i det gnistrande och sprakande vackra höstvädret. Djurgårdsbrunnskanalen låg stilla och glödande vacker som en tavla och inte den bästa fotograf, ingen kamera i världen, eller det mest avancerade filter på Instagram, kan fånga den här verklighetens skönhet på bild.

 

Djurgårdsförvaltningen har den här veckan börjat sätta vårens blomsterlök runt om på ön och ute på Prins Eugens Waldemarsudde höll trädgårdsarbetarna på att förbättra jorden inför Wuddens lökplantering. Jag pratade en stund med trädgårdsmästare Marina Rydberg och berömde sommarblomsprakten som fortfarande råder på Galleriterrassen. Hemligheten är god jord och automatisk bevattning, sa hon. Nu för tiden får jag ägna mig åt att gå runt och berömma andras trädgårdsinsatser, nu när jag själv har lagt trädgårdsverktygen på hyllan.

 

 

Det högg till lite i hjärtat när vi gick förbi Blockhusportens café, där cafémöblerna nu var undanställda och det var stängt för säsongen. Öppnar igen om 7 månader! Av årets 12 månader har Stockholms utecaféer stängt i 7-8 månader. Först ska vi genomlida en vinter som ´´kränger svart och tung´´  - som Ulf Lundell sjunger i Connemara…

 

 

Norra begravningsplatsen

 

 Norra Begravningsplatsen
 
Paraplyalmar vid Norra begravningsplatsen
 
 Norra begravningsplatsen
 
 
Djurgården
 
Lexus vid Djurgårdsbrunnskanalen
 
 
 
Humlegården
 
Linnéstatyn vid Humlegården
 
Eldtöreln lyser runt Linné i Humlegården
 

 

5 oktober – fredag

 

Det känns alltid lika storslaget att gå upp för trapporna till Stadsbiblioteket på Sveavägen och kliva in i Gunnar Asplunds vackra runda funkistempel. Böcker lånades som förhoppningsvis ska göra skillnad. Utanför i trädgården har den fina bäckravinen nu blivit klar, men inget vatten var påsläppt nu. Jag måste komma ihåg att fotografera här nästa år. Av de perenner som planterats fanns en av mina favoriter - skogsaster som man inte ser så ofta, som man borde. Fint var det!

 

Jag gick Sveavägen fram och korsade Adolf Fredriks kyrkogård. I veckan läste jag att Olof Palmes grav hade vandaliserats…igen! I augusti greps en man, tagen på bar gärning när han skändat två gravstenar på kyrkogården, den ena tillhörde elvaåriga Ebba som omkom i terrordådet på Drottninggatan. Pappan upptäckte mannen som senare greps. Han har tydligen även hotat människor med kniv på platsen. Nu har han varit på kyrkogården igen och åter skändat Ebbas grav och även hällt stearin på Olof Palmes gravsten. Varför grips inte mannen? Jag vet inte vad jag ska säga om det här, det är så fruktansvärt och hur fungerar vårt rättssystem egentligen? Förundersökning pågår, säger polisen! Förundersökning? Han greps ju på bar gärning!

 

Förbannad och ledsen gick jag igenom Centralbadets trädgård och vidare Brunkebergstunneln bort mot Humlegården, där jag tog några bilder vid Linnéstatyn där ett vackert prydnadsgräs sakta vajade i vinden och där eldtöreln lyste vackert röd under gräset. Det blev te och macka på Sture konditori och en träff med min dotter vid Stureplan på hennes lunchrast, innan jag åkte hem för att fira helg…

 

 

6 oktober – lördag

 

Jag hade besök i Brommanästet av mina kära. Först Cecilia, som sedan på grund av helgarbete var tvungen att lämna nästet, men lät mig ha Lexus kvar. Sedan kom min dotter som ville träffa både sin far och den hund hon älskar så mycket.

 

Vi gick en långvandring bort till Ulvsunda slott och fotograferade den vackra 230 meter långa Ulvsundaån som rinner mellan Lillsjön och Ulvsundasjön, höstfärgade träd böjde sig ut över ån och någon som såg bilden på Instagram skrev – Här skulle nog Monet slå sig ner! Det var dagens finaste höstvy. Planteringen vid slottets södra flygel var mycket vacker, med bland annat blommande vita höstanemoner, hortensior, ulleternell och perenn solros.

 

Min undran i början av veckan om träden i år skulle bjuda på vackra höstfärger, behöver jag inte längre fundera på. Lönnarna glöder fantastiskt vackert i rött och orange nu i helgen!

 

Nu laddar jag för en vecka på Djurgården i Brittsommarvärme!

 

 

Stadsbibliotekets trädgård

 
 Bäckravinen vid Stadsbibliotekets trädgård på Sveavägen, med den vackra skogsastern
 
 

Korstörne -Gleditsia triacanthos i Stockholm

Korstörne 'Skyline' i Norra Djurgårdsstaden 17 september 2018
 
 
Det är under hösten som korstörneträden märks mest, då det sirliga bladverket lyser i gyllengult. De blommar med gulvita blommor och får stora fröbaljor som rödbruna sitter kvar länge på trädet. Korstörne kan bli 15 meter högt och trivs upp till zon 2. Eftersom det är torktåligt så passar det bra i stadsmiljö. 
 
Stockholms stad har planterat trädet på flera håll, bland annat i Norra Djurgårdsstaden, på Krukmakargatan och på Klara västra kyrkogata. Jag tror att det här kommer att bli ett vanligt träd i Stockholm framöver. Sorten 'Skyline'  saknar tornar!
 
 
Korstörne 'Skyline' på Krukmakargatan
 
 Vid Nordea på Norrlandsgatan
 
De tre bilder här ovan är från Klara västra kyrkogata 15 oktober 2018
 

Norra begravningsplatsen - oktober

Formklippta bokar
 
 
 
3 oktober 2018
 
 
I 43 år har jag bott i Stockholm och jag har besökt väldigt många av Stockholms gröna rum genom åren. Men jag har aldrig tidigare varit vid Norra begravningsplatsen, som i och för sig ligger i Solna, men som gränsar till huvudstaden. Jag vet inte om jag medvetet håller mig borta från kyrkogårdar och begravningsplatser, men idag vandrade jag runt en timma här på den enormt stora viloplatsen, där mängder av kända svenskar ligger begravda, som till exempel Strindberg, Vilhelm Moberg, August Blanche, Per Albin Hansson, Ingrid Bergman, Ivar Kreuger, August Palm, Lena Nyman, Ragnar Östberg och många fler välkända personer.
 
Nu var jag inte tillräckligt förberedd, så det blev inte en stund vid Strindbergs viloplats, det får bli nästa gång. 
Jag var såklart mest intresserad av växtligheten och det första som slog mig var alla hundratals paraplyalmar inne bland gravarna. Överallt såg jag vackra friska paraplyalmar som verkligen omfamnade viloplatserna. Jag som inte alls är religiös, blev nästan det här, eller naturreligiös som så många svenskar kallar sig. De/den som beslutat att planterat alla dessa träd har gjort ett fantastiskt gott val just här. Jag såg även yngre paraplyalmar, så beståndet föryngras hela tiden. Självklart börjar jag tänka på almsjukan som ju drabbar alla typer av almar, men jag hoppas verkligen att Norra begravningsplatsen får ha kvar alla sina omfamnande almar långt in i framtiden.
 
Det är svårt att berätta så mycket om begravningsplatser, men förutom biltrafikens oväsen från Uppsalavägen intill, så var det en mycket vacker plats. Begravningskvarteren omgärdas av välklippt thuja och buxbom och vid stora infarten, fanns mängder av formklippta bokar i buskform, som var mycket effektfulla under de stora träden. Jag såg inte någon Taxus (idegran) som brukar vara vanliga på kyrkogårdar, men jag var inte överallt, så jag kan ha missar något. Men ett tulpanträd träffade jag på under min vandring! Sånt tycker jag om!
 
 
Det här kan man läsa på Wikipedia:
 
År 1815 uppläts ett område, som tillhörde Karlbergs kungsgård, till allmän begravningsplats för Stockholms invånare. Byggnationen av begravningsplatsen påbörjades år 1815. Kyrkogården är till sin huvuddel anlagd som en klassicistisk park med monumentala trädalléer, där gravarna ligger i regelbundna kvarter. Begravningsplatsen invigdes den 9 juni 1827 av pastor primarius, ärkebiskopen och psalmdiktaren Johan Olof Wallin (1779–1839), som också är begravd här.
 
 
Den kallades ännu på 1910-talet "Nya kyrkogården". Begravningsplatsen utvidgades och anpassades flera gånger efter stadens växande behov, särskilt under 1860- och 1870-talen. Den sydöstra delen är den äldsta och den planerades av arkitekten Carl-Gustaf Blom-Carlsson efter fransk-klassicistiskt inflytande. 
 
 
 Paraplyalmar
 
Thuja
 
 Paraplyalm
 
 Bokar
 
 
 

Mitt första fria år, vecka 39 - Trädvandring

(null)
 Cecilia plockade in det sista av sommaren, rester av de fantatiska planteringarna vid Rosendals slott.
 
 Djurgårdsnatur.
 
 
 

24 september - måndag

 

Nu är det 14 veckor kvar på året och med den här veckodagboken om mitt första år som pensionär, som jag skriver här på bloggen! Det börjar bli lite tjatigt, men jag har bestämt mig för att kämpa på hela året ut och en gång kommer jag nog att uppskatta att jag höll ut. 2019 återgår jag till att skriva ´´vanliga´´ blogginlägg om Stockholms gröna rum, trädgårdar växter och resor igen!

 

Termometern visade 5 grader när jag på måndagsmorgonen åkte genom stan ut mot Djurgården och det var säsongspremiär för halsduk, vantar och Blundstone. Nu börjar det bli höst på riktigt och i trädgårdar och parker planteras blomsterlök inför våren och jag känner ett helt nytt lugn inom mig. Under mina 48 arbetsår innebar hösten tunga jobb i trädgårdar och parker, nu hjälper jag i stället C med hennes vackra trädgård på Blockhusudden. En trädgård som är lagom stor, vilket gör att jag även kommer hinna njuta av den här vackra årstiden på ett sätt som jag aldrig tidigare kunnat göra. Till exempel sparka omkring i lövhögar – som folk brukar göra om hösten! Varför vet jag inte riktigt ännu…

 

Luxus och jag tog bilen bort till Bergianska, där vi vandrade genom den vackra botaniska trädgården, som ännu inte klätts i höstdräkt, mer än en lysande rödbladig vingad benved vid Japanska dammen, en nästan lika röd ginnalalönn vid Edvard Andersons växthus och en gult lysande feberbuske utanför köksträdgården. Men visst fanns den några fler växter som börjat förbereda sig inför hösten.

 

Vi åt korv vid grillkiosken på Erik Dahlbergsgatan och fortsatte sedan till Birger Jarlsgatan där vi hämtade upp min dotter och fortsatte till Skeppsholmen, där vi vandrade en stund i solskenet.

 

Bruno, Engsholms nya slottsträdgårdsmästare ringde och ställde några frågor. Han hade haft ett bra första år i slottsparken trots den extrema torkan och nu var det dags att ta in växter som ska skyddas mot frosten som är på väg. Vi pratade om besök Europeiska trädgårdar och eftersom han är fransman så tipsade han mig om trädgårdsfestivalen i Loiredalen som pågår varje år från april till november.

 

 

25 september - tisdag

 

Hundratals ekollon smattrar mot det gamla 1800-talshusets plåttak när jag yrvaket vinglar upp tillsammans med C som skulle till sitt arbete, efter det att katten Alice hållit mig vaken större delen av natten. Jag konstaterade ännu en gång att jag definitivt är en hundmänniska. Kanske om jag skulle vända på dygnet och vara vaken på nätterna, att jag skulle älska katter också.

 

Vandrade bort mot Rosendal. Förbi Rosendals stall där Djurgårdsförvaltningen har sitt lunchrum och förråd och vi hälsade på matte som hade rast. Uppe på Rosendalsterrassen hade C och hennes medarbetare börjat sätta vårens blomsterlökar och det kändes underbart att förberedelserna inför våren redan börjat. Om 8 månader blommar lökarna och plötsligt återkommer tankarna om att vintern i Sverige är alldeles för lång. Men på något märkligt vis så härdar vi ut, med hjälp av den starka längtan efter ljusets återkomst och de första vårtecknen i mars. Värst är december och januari.

 

Vid Rosendals trädgård fixades det inför den kommande äppelhelgen och på Prins Eugens Waldemarsudde var trädgården fylld av skolbarn. Inte läge att fotografera med andra ord!

 

På Storytel har jag lyssnat klart på Persbrandts - Så som jag minns det, till Jonas Gardells - Till minne av en villkorslös kärlek. Ett minst sagt omtumlade byte! Hade Gardells bok inlästs av någon annan än honom själv, är det möjligt att jag fortsatt att lyssna på den. Jag valde en annan bok!.

 

 

Djurgården

 

 Blockhusudden. Minnesvård över flodvågskatastrofen 2004
 
 Estaban på Djurgårdsförvaltningen håller koll på planteringen av 5000 pluggplantor med ängsblommor till kullarna!
 
 
 
Bergianska trädgården
 
Japanska dammen i Bergianska trädgården.
 
 Bergianska trädgården. Den gula busken är en feberbuske - Lindera bensoin.
 
 

 

26 september - onsdag

 

Vi möttes på Högviltsgatan i Norra Djurgårdsstaden, Stockholms stads trädexpert Björn Embrén skulle berätta lite om stadens träd och vandra runt en stund med femton trädintresserade personer i den här nya stadsdelen. Björn började berätta om hur han en gång startade det som skulle innebära fantastiska förbättringar för stadens gatuträd. Träden i gatumiljöer har tidigare levt ett mycket besvärligt liv i hårdgjorda ytor, där vattnet hade mycket svårt att nå rötterna och där syresättningen i marken var näst intill obefintlig. Men i början av 2000-talet började Björn få igenom det som skulle komma att revolutionera livet för gatuträden.

 

Det handlade först och främst om att trädets rötter skulle få bättre plats och även få möjlighet att börja ´´andas´´ så som de gör i parkmarker och i naturen, med hjälp av genomsläppliga markförhållanden. Hemligheten är det som kallas skelettjord, som i stora drag innebär att planteringsplatsen fylls med stenskärv där jorden sedan vattnas ner så att rötterna får en luftigare tillvaro. Det finns mycket att säga om det här, men jag tänker inte gå in i detalj här. Det bästa för den som är intresserad är att googla på skelettjord

Björn Embrén har här i Stockholm även introducerat något annat mycket viktigt som växtligheten jublar åt, nämligen biokol.

 

Jag tar hjälp av Stockholm stads hemsida:

Biokol är kol som görs av till exempel kvistar och grenar och används i odling. I Stockholms stad används biokol i växtbäddar för träd och andra växter. Biokolet gör att växterna mår bättre och bidar till att minska koloxiden i luften.

 

Växtbäddarna består oftast av en blandning av biokol och makadam. När biokol blandas med makadam samlas det i hålrum mellan stenarna. Biokolet håller vatten, näring och syre och förbättrar syresättningen av marken vilket får träd och träd att växa bättre. Växtbäddarna med biokol har också den fördelen att de håller längre än tidigare lösningar och blir bättre och bättre med tiden eftersom kolet är beständigt. Biokol har blandats med odlingsjord i tusentals år världen över.

 

Resultat av biokolets effekter kunde vi bland annat se utefter Jaktgatan där de fantastiskt vackra växtbäddarna med träd, buskar och perenner är placerade. Vi började vandra på Jaktgatans norra del och njöt av prakten med strålrudbeckia och höstanemon som blommade som bäst nu. När vi stod framme vid korsningen Bobergsgatan-Jaktgatan, sa Björn att vi skulle jämföra de tre år gamla planteringarna på norra sidan med de på södra sidan som funnits i två år. Vi kunde konstatera att södra sidans växter hade ett mycket friskare utseende än de på norra sidan.

 

Hemligheten var biokol.

 

Björn som nu gått i pension, har trots det fullt upp med föreläsningar om skelettjordar och biokol. Hans arbete med dessa ämnen har gett eko runt om i världen och han har med Stockholms stad vunnit priser för det innovativa sättet att förändra gatuträdens liv. Det här är ett relativt nytt sätt att arbeta, men det är på väg att bli den naturliga vägen att få gatuträden att trivas runt om i världen. Jag förslog att han skulle skriva en bok om detta spännande arbete, men det var han inte så intresserad av, vem vill ge ut böcker i dessa tider, sa han. Ja, det är nog fortfarande vackra inspirationsböcker som säljer. Ny vetenskap kan man läsa om på nätet...

 

Vi fick också se hur den här stadsdelen ligger långt fram angående anläggning av gator och parkvägar. Här tas det mesta av dagvattnet till vara bland annat genom att planteringar är nedsänkta, utan kantstenar som tidigare hindrade vattnet att ta sig in till växterna som ofta satt i upphöjda bäddar.

 

Här finns inga kantstenar, utan vattnet tar sig fram i räfflade markplattor och leds in i planteringarna. Till och med dagvattnet från gatorna leds ner i brunnar som sedan tar vägen vidare till gatuträdens växtbäddar. Björn var verkligen lyrisk över hur väl Norra Djurgårdsstaden har använt det nya sättet att få växter längs hårdgjorda gatu- och parkvägar att trivas, men undrade hur det var tänkt med de vackra katalpaträden på som redan efter några år växt sig rejält stora och stör fasaden.

 

Jag älskar verkligen grönskan här, där gårdarna är fyllda med växter och där det längs gatorna har använts nya träd, som tidigare inte använts i Stockholm. Vi såg idag bland annat korstörne, många olika sorters magnolia, ornäsbjörk, katalpa, robinia och ek. Regnets som på slutet föll över oss störde mig inte det minsta. Björn Embrén berättade med glöd om något som intresserar mig mycket och jag hade kunnat går runt och lyssna i flera timmar till.

 

Lexus har varit hos frisören!

 

 
 Norra Djurgårdsstaden
 
 
 Norra Djurgårdsstaden - norra delen av Jaktgatan, där inte biokol använts...
 
...södra delen av Jaktgatan, där biokol använts i planteringarna!
 
En suddig bild i regnet med Björn Embrén som guidar en grupp trädintresserade personer i Norra Djurgårdsstaden.
 
 Korstörne utan tornar - Gleditsia triacanthus 'Skyline' 

 

 

 

28 september - fredag

 

Nu väntar jag på oktober då träd och buskar förhoppningsvis kommer att visa sina vackraste höstfärger.

 

Vid flodvågsmunumentets vågiga gräskullar här på Blockhusudden planterar Djurgårdsförvaltningen nu 5000 pluggplantor med ängsblommor. Det är ängsviol, ängsbräsma, skogsförgätmigej, liten blåklocka, svartkämpar och backtimjan. Jag hoppas verkligen att det kommer att lyckas, men vi får vänta ett antal år innan ängsblommorna har etablerat sig som det är tänkt och det blir en tuff match mot gräset, men pluggplantorna är bra rotade så jag hoppas och tror att det här kommer att bli riktigt bra. Det kommer även att planteras 17 000 små vårlök, som scilla, puschkintia och crokus.

 

Monumentet över flodvågskatastrofen, som inträffade 2004, där nära 300 000 människor miste livet varav 543 svenskar, har blivit en mycket fin plats att sörja sina nära. Jag ser ofta människor sakta gå runt här och jag tror att de allra flesta tycker om den här minnesvården. Monumentet som invigdes 5 juni 2018 är ett verk av den danske konstnären Lea Porsager och hon har kallat det Gravitational Rippels.

 

Det har varit en lång väg fram till där vi är idag, då de första blomstermattorna inte grodde som de skulle och just innan invigningen täcktes i stället kullarna med färdig gräsmatta. Sommaren blev den torraste och varmaste sedan SMHI:s mätningar startade på 1700-talet och gräskullarna vattnades ständigt. Anläggningen blev till slut fantastiskt fin och något utöver det vanliga, även om det fanns stunder då jag var tveksam!

 

 

Skansens trädgårdar

 

 Min absoluta favoritplats i Sveriges trädgårdar - gången in mot lusthuset vid Skogaholms herrgårds köksträdgård!
 
 Humle på Skansen
 
 Inne i Skånegårdens vackra bostadslänga
 

 

30 september – söndag

 

Vi städar bort sommaren på Blockhusudden. Sommarblommor i urnor och planteringar tas bort och det plockas undan allt möjligt som hör sommaren till. Det känns både skönt och sorgligt på samma gång, som med så mycket annat här i livet. Allt färre båtar syns ute på sjön och det är lite av avsked i luften. Avsked av sommaren och trädgårdssäsongen.

 

 

 Djurgården

 

Min underbara vandrarvän Lexus klipptes i veckan!
 
 Vem kör egentligen?
 
Baksätet är din plats Lexus!
 
 Lexus ´´syster´´ Alice!
 
 Djurgårdsförvaltningen planterar vårens blomsterlökar på Rosendalsterrassen.
 
Prins Eugens Waldemarsudde
 
Rosendals trädgård
 
 En av alla magiska soluppgångar på Blockhusudden
 

Veckodagbok oktober-december

 
 
Klicka på länkarna för att läsa dagboken!
 
 
 
 
Vecka 40 - Nu lyfter man båtarna ur kanalen
 
Vecka 41 - Höst vid Djurgårdsbrunnskanalen
 
Vecka 42 - 
 
Vecka 43 - 
 
Vecka 44 -
 
Vecka 45 -
 
Vecka 46 -
 
Vecka 47 -
 
Vecka 48 -
 
Vecka 49 -
 
Vecka 50 -
 
Vecka 51 -
 
Vecka 52 - 
 
 
 
 
 

Mitt första fria år, vecka 38 - Ljudboksguidning i Gamla Stan

 Stortorget i Gamla Stan. Årets sista glass? 
 
 Brommabalkongen blommar vidare!
 
 Lässtund hemma i Brommanästet.
 
 Min by i Traneberg till vänster i bild.
 

 

17 september – måndag

 

Brommaveckan inleddes med nattligt regn.

På morgonen läste jag en insändare i Östermalmsnytt om fåren på Djurgården, hur de skitar ner något fruktansvärt. Personen som skrev insändarbrevet jämförde med hundägarna, som med bajspåsar lydigt plockar upp efter sina hundar och samtidigt går hundratals får och skitar ner parkmarkerna och alla tycker att det är så mysigt. Jag har aldrig tänkt på det här problemet, utan bara tyckt att det ser trevligt ut med alla betande får. Något att fundera på…

 

Jag tog 6:ans buss från Odenplan ut till Norra Djurgårdsstaden, där bygget fortsätter längs Husarviken ut mot Lilla Värtan. I år har ännu några gårdar blivit färdiga och det är alltid lika spännande att se trädgårdsanläggningarna och vilka växter som använts. Idag kände jag mig mer positiv än under tidigare besök i Norra Djurgårdsstaden. Här satsas det oerhört mycket på växter, både längs gatorna, på torgen och inne på gårdarna i den här nya stadsdelen. Spännande växter har använts, både vad gäller träd, buskar och perenner och inne på många gårdar har man ofta planterat på ett ganska fritt och lekfullt sätt, inte alls så strikt och grupperat som det brukar vara vid nyanläggningar. 

 

Längs gatorna finns nyplanterade ekar och björkar och många nya sorter som inte är så vanliga som gatuträd. Jag vet inte att jag sett en enda lind här, trädet som växer längs nästan alla gator i innerstaden. Det känns mycket bra och jag måste komma ihåg att åka ut hit i vår när träden blommar. Jag återkommer med vad det är för träd som använts, i ett blogginlägg framöver. Jag tyckte till och med att många av husen hade en ganska kul arkitektur idag. Kanske att jag bara var på ett ovanligt bra humör den här dagen? Riktigt gott kaffe drack jag på Creperie Blanche  som ligger i hörnet Jaktgatan-Fågelhundsgatan.

 

 

När jag på hemvägen landade på Odenplan vandrade jag ut på Norrtullsgatan tills jag kom fram till Borgerskapets gamla enkehus vid nr, 45. Under ett år i slutet av 70-talet bodde jag på Norrtullsgatan 57 och trots det har jag aldrig besökt trädgården eller parken bakom enkehuset. Av en händelse läste jag på Stockholms stads hemsida om hur trädgården i år renoveras och jag blev såklart nyfiken. Så idag var det första gången som jag tittade in här bakom det vackra huset och det var full aktivitet med att slutföra renoveringen med nya murar mm. Nästa år ska jag besöka den här platsen igen. I trädgården finns ett Guttaperkaträd (Eucommia ulmoldes) och två stycken Pagodkorneller (Cornus controversa)

 

 

 

18 september – tisdag

 

Efter att ha tagit tvärbanan hemifrån Alvik mot Hammarby Sjöstad, gick jag Hammarby Allé fram och tänkte att det nu faktiskt ser ut som en stadsgata, så som var tanken från början. Här finns affärer av alla slag och många restauranger och caféer. Hammarby sjöstad sägs ju vara en utvidgning av Stockholms innerstad, men jag har ändå svårt att se det här området som en del av innerstaden, även om det tillhör Södermalms stadsdelsområde.

 

Igår besökte jag Norra Djurgårdsstaden som har liknande ambitioner - att bli hopkopplat med innerstaden och området tillhör ju faktiskt stadsdelsområdet Östermalm. Jag tycker inte heller att det här nya området känns som en innerstadsdel. Men nu är ju Norra Djurgårdsstaden långt ifrån färdigt, så vem vet, till sist kanske både Hammarby sjöstad och Norra Djurgårdsstaden ses som delar av Stockholms innerstad.

 

Det är lite intressant att jämföra de här två områdena. De första husen i Hammarby sjöstad var inflyttningsklara 1994, det var på Tullgårdsgatan och arkitekturen var inspirerad av Norr Mälarstrands hus funkishus. De första husen i Norra Djurgårdsstaden var klara 2012 och det märks att det hänt mycket vad gäller arkitektur och användandet av växter på de här 18 åren. Första gången jag besökte Norra Djurgårdsstaden blev jag nästan chockad av alla märkliga byggnader och det verkades som om olika arkitekter har fått leka med sina idéer fullt ut – utan spärrar. Nu tycker jag att det är ganska kul med alla märkliga fasader både vad gäller form och färg. I Hammarby sjöstad är inte arkitekturen lika vågad.

 

Längs de stora alléerna i Sjöstan har man traditionellt använt lindar, medan det i Norra Djurgårdsstaden finns mängder av olika trädslag bland annat inhemska sorter som ek och björk, men även mer exotiska inslag som katalpa , korstörne och magnolia. Nu finns där ännu inte några liknande stora allégator som i Sjöstan, där jag förstår att lindar använts eftersom det är ett säkert kort. Det är mer naturligt att ´´chansa´´  med nyare sorter på korta gator, än på långa alléer. Vissa gårdar i Norra Djurgårdsstaden är riktigt fina med mängder av spännande träd, buskar och perenner, som ibland planterats på ett friare sätt och inte så strikt som vanligt är på bostadsgårdar. Gårdarna i Sjöstan är mer traditionellt utformade med mycket häckar av måbär, avenbok och den i mitt tycke hemska lagerhäggen, även om det säkert finns fantasifulla anläggningar på vissa gårdar – jag har inte sett alla. Men det jag älskar med hela Sjöstan är att det har fullkomligt bombats med körsbärsträd, både vid stora Lumatorget, längs mindre gator och inne på gårdarna. Den långa ´´bäcken´´ med gångbroar som går inne bland bostadshusen från Lumaparken ända fram till Hammarby fabriksväg är fantastisk vacker. Längs hela bäcken växer körsbärsträd och jag bara måste komma ihåg att åka ut dit i vår och fotografera.

 

Nåväl, det här är två spännande områden där det är svindyrt att bo och även om det vore billigt så skulle jag personligen inte passa in i dessa tätbyggda områden, där man kommer väldigt nära sina grannar. Men jag kommer att fortsätta vandra här och se hur växtligheten frodas. I Norra Djurgårdstaden har bygget bara nått halvvägs eller kanske inte ens det och det finns mycket kvar att upptäcka där framöver.

 

Jag tycker om att åka spårvagn ovan jord, i stället för att ta sig fram i mörka tunnlar med tunnelbanan. På väg från Sjöstan, gick jag av vid Gullmarsplan och tog tunnelbanan till Slussen och gick sedan bort till Krukmakargatan, där jag fotograferade Korstörne som där använts som gatuträd. Vidare in till City för att fota samma sorts träd på Norrlandsgatan vid PK-huset, Korstörne är ett mycket fint gatuträd. Jag passade även på att ta bilder av de 17 Manna-askarna som växer längs Mäster Samuelsgatan och Regeringsgatan, trots att de inte blommar nu – jag får försöka komma ihåg att fota dem i blomning nästa år. Det är mycket spännande med alla nya trädsorter som nu börjat användas allt mer i vår stad.

 

Vid Sergels torg fick jag en känsla som jag aldrig tidigare fått här på mitt hat-område i Stockholm. Nu när spårvagnarna har börjat gå ända fram till Centralstationen och Klarabergsgatan har blivit bilfri, så har plötsligt den här delen av City blivit ganska ok att vistas på. Det är dock verkligen en miljö som inte alls tilltalar mig, men jämfört med tidigare när det kryllade av bilar här, så var det nästan trevligt idag och nu har även den stora massan av turister äntligen lämnat stan…

 

Biltrafiken får fortfarande runda fontänen från Sveavägen och ner Hamngatan, men eftersom genomfarten till Klarabergsgatan nu är strypt, är det väldigt lite trafik i området. I varje fall idag. Jag antar att Stefan Sauk hatar omläggningen, eftersom han nu inte kan köra bil här. Själv tycker jag om att nu kunna vistas på platsen, som jag tidigare tyckte mycket illa om och nu behöver jag i varje fall inte ta omvägar när jag ska passera platsen. Planteringen av alla kinesträd utefter Klarabergsgatan på Åhlenssidan, är ju också helt strålande!

 

 

Ombyggnaden av Sergelhuset/SEB-huset och två andra fastigheter vid Segels torg och mot Malmskillnadsgatan, kommer säkert också att bidra till att hela den här City-platsen blir trevligare att vistas på. Där ska det nu bland annat bli 32 bostäder, hotell, butiker och en soltrappa ner mot Sveavägen/Hamngatan.

 

 

Gamla Stan

 
 Österlånggatan i Gamla Stan, nedanför Köpmantorget med grönskande Avenbokar.
 
Runstenen från tiden 1070-1100, i korsningen Prästgatan-Kåkbrinken i Gamla Stan. Skyddad av en hörn-kanon!
 
 Gränsstenen som markerar gränsen mellan Uppland och Södermanland mitt i Gamla Stan på Västerlånggatan 27. Nu går gränsen vid Slussen och hela Gamla Stan tillhör Uppland!
 
 

 

19 september – onsdag

 

 

Tema nya bostadsområden i Stockholm fortsätter och idag besökte jag Annedal, det nya stora området med 2000 lägenheter, som ligger utefter Bällstaån i Sundbyberg, från Bällsta bro bort mot Solvalla.

 

Här har gatorna fått namn efter svenska barnböcker och heter bland annat Pippi Långstrumps gata, Ronja Rövardotters stig, Emils gata och Suddegummans gata, men där slutar idyllen. Jag kände att jag har fått nog av nybyggda bostadsområden, där arkitekter som vägrar att rita människovänliga hus, får härja fritt. Resultatet här blev iskallt! Det har gjorts försök att skapa lite mys med stora trädäck och bryggor utefter Bällstaån och visst gillade jag den blå bron över ån, men det kändes skönt att komma hem till gamla Traneberg igen, där människor inte bor så nära varandra, i husen som är placerade i naturmark och där det alltid är nära till sjön.

 

 

 

20 september – torsdag

 

 

Jag gick Kåkbrinken upp mot Stortorget i Gamla Stan och mitt mål var Slottsbacken framför Kungliga slottet. Jag hade länge tänkt att jag skulle bli guidad genom Gamla Stan av Martin Stugart, med hjälp av hans ljudbok och idag skulle det äntligen bli av. Det var ganska lugnt på torg och i gränderna idag och jag startade min lyssning och strosade sakta omkring på slottsbacken samtidigt som historia om platsen strömmade ur hörlurarna. Obelisken som kom på tal, är just nu nedplockad för renovering och ska åter komma på plats 2019 och Karl XIV Johans ryttarstaty som förr var placerad vid Slussen men som flyttades på grund av Slussens ombyggnad, står nu här framför slottet och det byggs i år en ny sockel år statyn, som skapades av Bengt Erland Fogelberg 1847-1851.

 

Den här placeringen är väl helt perfekt åt vår första Bernadotte! Men tydligen är det ännu inte beslutat om vad som ska hända med ryttarstatyn, om den ska tillbaka till nya Slussen om 8 år när allt nya elände blir klart där, eller om den blir kvar här på slottsbacken, vilket jag tycker är den absolut bästa platsen.

 

Jag lyssnade vidare och nu fortsatte vandringen in till Bollhustäppan som är en favoritplats för mig i Gamla Stan, möjligen för att Järnpojken har sin plats här, men även för det vackra grå valnötsträdet och de härliga gamla byggnaderna runt omkring. Här berättas att någon hemlig person klär på Järnpojken med olika mössor och halsdukar och att folk börjar offra pengar och stryka pojken över huvudet för att få lycka i sitt liv. Varje gång som jag besöker Gamla Stan, går jag in och hälsar på Järnpojken.

Vandringen fortsatte ut till Köpmangatan, som är Stockholms äldsta gata.

 

Jag tog en fikapaus från guidningen vid Brända tomten, där café Under kastanjen ligger och var det möjligen årets sista fika på uteservering? Det vackra röda medletidshuset med sandstensinslag - Hans Bartels hus -  intill, har renoverats i sommar och nu började man plocka ner byggnadsställningarna. På taket av det huset finns ett litet lusthus, som jag väldigt gärna skulle vilja besöka! Det är alltid en skön känsla att sitta här med sitt kaffe bland dessa vackra medeltidshus och känna historiens vingslag (uttjatat uttryck…).

Det dunsade några kastanjer ner på det lilla torget från den stora hästkastanjen som planterades här en gång på 1910-talet. Innan jag gick från caféet, skulle jag gå ner till undervåningen för att besöka toaletten och först nu såg jag skylten som förklarar att undervåningens servering kallas Undre kastanjen. Fyndigt!

 

Guiden Martin fortsatte berätta i mina lurar och jag gick Österlånggatan fram, där jag fick veta att nr 24 var ett spökhus och att Bellman inte alls suttit på den kända krogen Den gyllne freden som startade verksamheten 1722. På Prästgatan 78 föddes Carl Larsson och i huset intill i nr 80, bodde Maja Stina Kjellström som var förebild till Ulla Winblad som ju så ofta dök upp i Bellmans diktning. I hörnet Prästgatan-Kåkbrinken finns en runsten inmurad i väggen, den är daterad till tiden mellan 1070-1100 och i Palmstedts hus på Västerlånggatan 27, finns tavlan som markerar gränsen mellan Uppland och Södermanland och som delade Gamla Stan. Nu stämmer inte den gränsen idag, utan går i stället vid Slussen, vilket gör att hela Gamla Stan tillhör Uppland.

 

Jag avslutade lyssningen av ljudboken på Stortorget, där det givetvis berättades om Stockholms blodbad från 1520, då närmare 100 personer avrättades på order av den danska kungen Kristian tyrann, eller som han kallades i Danmark – Kristian den gode…

Jag satte mig på trappan till det gamla börshuset, nu mer Bellmanmuseum, åt min mjukglass och såg ut över torget där människor njöt av sol och över 20 graders värme. I lurarna beskrevs avrättningarna och blod som rann på torget.

 

Det här var ett nytt sätt för mig att lära mig mer om min stad, visst vet jag en hel del om stadens historia, men det finns oändligt mycket mer att lära. Jag har två ljudböcker till med stadsvandringar av Martin Stugart i mitt ljudboksbibliotek hos Storytel – Norrmalm och Södermalm. Det får bli höstvandringar!

 

 

21 september - fredag

 

Idag vandrade jag i Karlbergs slottspark, den park som en gång i tiden hade en mycket ståtlig trädgård, där renässans- och barockstil blandades på ett spännande sätt. Slottet stod färdigt 1670 och parken kom till med hjälp av den tidens stora arkitekter Jean De la Vallé och Nicodemus Tessin d.y. som skapade en park med orangeri, dammar, vattenkonster, parterrer, terrasser och buxbomsbroderier. Även en djurgård fanns väster om slottet.

 

På 1700-talet förvandlades parken till en mer naturlik och enligt det senaste modet, engelsk park med mjukare former och med promenadstigar som slingrade sig fram. Parken är idag fortfarande i engelsk stil - som anlagd natur med höga träd. När jag vandrade fram på gångarna är det svårt att föreställa sig att en vacker renässans/barockträdgård ska ha funnits här. Det är fortfarande militären som håller till vid Karlbergs slott och jag var lite osäker om jag ens fick fotografera. Här finns än idag krigsskola och krigsakademi.

 

Det har blivit många besök på olika platser den här veckan och det är alltid intressant att nosa runt i Stockholms mer eller mindre gröna rum, men nu börjar jag längta ut till det vackraste gröna rummet Djurgården igen! Dags att packa väskorna inför en Djurgårdsvecka!

 

 

Norra Djurgårdsstaden

 
Norra Djurgårdsstaden!
 
 Höstanemoner och Strålrudbeckia vid Jaktgatan i Norra Djurgårdsstaden.
 
 Borgerskapets gamla enkehus vid Norrtullsgatan 57, vars stora gröna gård i år renoveras - återkommer med bilder nästa år!
 
 
 
Hammarby Sjöstad
 
 
Hammarby Sjöstad
 
 Det vackra ´´bäckområdet´´ i Hammarby Sjöstad
 
 Clematis Summersnow dyker upp överallt...
 
 Vassparken i Hammarby Sjöstad
 
 
 
Krukmakargatan
 
Korstörne - Gleditsia triacanthos 'Skyline' på Krukmakargatan på Södermalm
 
 
 
Stockholms City
 
 Caféliv på Sergels Torg!
 
City kring Sergels Torg håller på att förändras och kommer troligen att bli en aning mer människovänligt!
 
Korstörne vid Nordea på Norrlandsgatan.
 
 17 stycken Manna-askar i hörnet Mäster Samuelsgatan och Regeringsgatan.
 
 
 
Annedal
 
Bällstaån vid Annedal
 
 Living in a box - i Annedal 
 
 
 
Karlbergs Slott
 
 Karlbergs slott
 
 Karl XII:s ek i Karlbergs slottspark som inte längre är i liv! Här under den nu döda eken ska den senare krigarkungen Karl XII, ha lekt som barn.
 
 Lummiga och vackra Karlbergskanalen.
 
 Alice har fått span på en humla!

Trädvandring i Norra Djurgårdsstaden

 Korstörne utan tornar - Gleditsia triacanthus 'Skyline' 
 
 
 
26 september 2018
 
 

Vi möttes på Högviltsgatan i Norra Djurgårdsstaden, Stockholms stads trädexpert Björn Embrén skulle berätta lite om stadens träd och vandra runt en stund med femton trädintresserade personer i den här nya stadsdelen. Björn började berätta om hur han en gång startade det som skulle innebära fantastiska förbättringar för stadens gatuträd. Träden i gatumiljöer har tidigare levt ett mycket besvärligt liv i hårdgjorda ytor, där vattnet hade mycket svårt att nå rötterna och där syresättningen i marken var näst intill obefintlig. Men i början av 2000-talet började Björn få igenom det som skulle komma att revolutionera livet för gatuträden.

 

 

Det handlade först och främst om att trädets rötter skulle få bättre plats och även få möjlighet att börja ´´andas´´ så som de gör i parkmarker och i naturen, med hjälp av genomsläppliga markförhållanden. Hemligheten är det som kallas skelettjord, som i stora drag innebär att planteringsplatsen fylls med stenskärv där jorden sedan vattnas ner så att rötterna får en luftigare tillvaro. Det finns mycket att säga om det här, men jag tänker inte gå in i detalj här. Det bästa för den som är intresserad är att googla på skelettjord

 

 

Björn Embrén har här i Stockholm även introducerat något annat mycket viktigt som växtligheten jublar åt, nämligen biokol.

 

 

Jag tar hjälp av Stockholm stads hemsida:

 

 

Biokol är kol som görs av till exempel kvistar och grenar och används i odling. I Stockholms stad används biokol i växtbäddar för träd och andra växter. Biokolet gör att växterna mår bättre och bidar till att minska koloxiden i luften.

 

 

Växtbäddarna består oftast av en blandning av biokol och makadam. När biokol blandas med makadam samlas det i hålrum mellan stenarna. Biokolet håller vatten, näring och syre och förbättrar syresättningen av marken vilket får träd och träd att växa bättre. Växtbäddarna med biokol har också den fördelen att de håller längre än tidigare lösningar och blir bättre och bättre med tiden eftersom kolet är beständigt. Biokol har blandats med odlingsjord i tusentals år världen över.

 

 

Resultat av biokolets effekter kunde vi bland annat se utefter Jaktgatan där de fantastiskt vackra växtbäddarna med träd, buskar och perenner är placerade. Vi började vandra på Jaktgatans norra del och njöt av prakten med strålrudbeckia och höstanemon som blommade som bäst nu. När vi stod framme vid korsningen Bobergsgatan-Jaktgatan, sa Björn att vi skulle jämföra de tre år gamla planteringarna på norra sidan med de på södra sidan som funnits i två år. Vi kunde konstatera att södra sidans växter hade ett mycket friskare utseende än de på norra sidan.

 

 

Hemligheten var biokol.

 

 

Norra Djurgårdsstaden - norra delen av Jaktgatan, där inte biokol använts...
 
 ...södra delen av Jaktgatan, där biokol använts i planteringarna! 
 
 

Björn som nu gått i pension, har trots det fullt upp med föreläsningar om skelettjordar och biokol. Hans arbete med dessa ämnen har gett eko runt om i världen och han har med Stockholms stad vunnit priser för det innovativa sättet att förändra gatuträdens liv. Det här är ett relativt nytt sätt att arbeta, men det är på väg att bli den naturliga vägen att få gatuträden att trivas runt om i världen. Jag förslog att han skulle skriva en bok om detta spännande arbete, men det var han inte så intresserad av, vem vill ge ut böcker i dessa tider, sa han. Ja, det är nog fortfarande vackra inspirationsböcker som säljer. Ny vetenskap kan man läsa om på nätet...

 

Vi fick också se hur den här stadsdelen ligger långt fram angående anläggning av gator och parkvägar. Här tas det mesta av dagvattnet till vara bland annat genom att planteringar är nedsänkta, utan kantstenar som tidigare hindrade vattnet att ta sig in till växterna som ofta satt i upphöjda bäddar.

 

Här finns inga kantstenar, utan vattnet tar sig fram i räfflade markplattor och leds in i planteringarna. Till och med dagvattnet från gatorna leds ner i brunnar som sedan tar vägen vidare till gatuträdens växtbäddar. Björn var verkligen lyrisk över hur väl Norra Djurgårdsstaden har använt det nya sättet att få växter längs hårdgjorda gatu- och parkvägar att trivas, men undrade hur det var tänkt med de vackra katalpaträden på som redan efter några år växt sig rejält stora och stör fasaden.

 

Jag älskar verkligen grönskan här, där gårdarna är fyllda med växter och där det längs gatorna har använts nya träd, som tidigare inte använts i Stockholm. Vi såg idag bland annat korstörne, många olika sorters magnolia, ornäsbjörk, katalpa, robinia, Liquidambar styraciflua (Ambraträd)  och ek. Regnets som på slutet föll över oss störde mig inte det minsta. Björn Embrén berättade med glöd om något som intresserar mig mycket och jag hade kunnat går runt och lyssna i flera timmar till.

 

 

 Björn Embrén berättar med inlevelse om skelettjordar och biokol!
 
Ornäsbjörkar som gatuträd
 
Björn visar biokol planteringar
 
 Björn Embrén visar magnolians frökapslar
 
Dagvattnet från gatan leds in till trädets växtbädd.
 
 Dagvattnet rinner mer i planteringarna.
 
Ambraträd -  Liquidambar styraciflua
 
 

September i Norra Djurgårdsstaden

 
 
 
17 september 2018
 
 

Jag tog 6:ans buss från Odenplan ut till Norra Djurgårdsstaden, där bygget fortsätter längs Husarviken ut mot Lilla Värtan. I år har ännu några gårdar blivit färdiga och det är alltid lika spännande att se trädgårdsanläggningarna och vilka växter som använts. Idag kände jag mig mer positiv än under tidigare besök i Norra Djurgårdsstaden. Det satsat oerhört mycket på växter både längs gatorna, på torgen och inne på gårdarna i den här nya stadsdelen. Spännande växter har använts, både vad gäller träd, buskar och perenner och inne på många gårdar har man ofta planterat på ett ganska fritt och lekfullt sätt, inte alls så strikt och grupperat som det brukar vara vid nyanläggningar. 

 

Längs gatorna finns nyplanterade ekar och björkar och många nya sorter som inte är så vanliga som gatuträd. Jag vet inte att jag sett en enda lind här, trädet som växer längs nästan alla gator i innerstaden. Det känns mycket bra och jag måste komma ihåg att åka ut hit i vår när träden blommar, återkomma i ett kommande blogginlägg med vad det är för träd som använts. Jag tyckte idag till och med att många av husen hade en ganska kul arkitektur. Kanske att jag bara var på ett ovanligt bra humör den här dagen? Riktigt gott kaffe drack jag på Creperie Blanche som ligger i hörnet Jaktgatan-Fågelhundsgatan.

 

 
 Strålrudbeckia
 
 Ulleternell, eller möjligen pärleternell
 
 Lek med salix

Mitt första fria år, vecka 37 - Förkyld Djurgårdsvecka

 Blockhusudden
 
 
 
Måndag 10 september - Söndag 16 september
 
 
Djurgårdsvecka!
 
 
 
Förkyld!
 
Nu kan jag äntligen vara sjuk i lugn och ro. Under mina 48 år i arbetslivet, hade jag ofta dåligt samvete då jag blev sjuk och stannade hemma. Borde jag jobba trots förkylning, men utan livshotande feber? Hur sjuk skulle man vara för att inte ge sig iväg till jobbet och utföra fysiskt arbete? Jag lärde mig aldrig att vara sjuk i lugn och ro. Nu behöver jag inte bekymra mig längre.
 
 
Vilade på Djurgården med lagom långa hundvandringar och lättare trädgårdsarbete. Läste en bok från 1952, om svenska trädgårdar under renässansen och barocken.
 
 
Lite dåligt samvete får jag trots allt ibland när Cecilia cyklar iväg till jobbet halv sju på morgnarna i ur och skur, medan Lexus och jag drar filten över oss i soffan med frukost och morgon-TV. Intalar mig själv att jag verkligen inte borde ha dåligt samvete, eftersom jag har jobbat sedan jag var 16 år - mellan åren 1970-2017. Så jag tar lite mer kaffe och sjunker ner i soffan ett tag till, innan morgonvandringen med Lexus!
Men ibland tänker jag att jag nog har det för bra, att ´´staten´´  ska komma och ta mig i örat och kräva att jag ska jobba igen, jag som är så frisk och pigg!
 
 
Allt är lugnt här ute på Blockhusudden. Fridfullt och stilla!
Visst tänker jag på vår oroliga värld och på den politiska röran som nu råder i vårt land, men jag försöker som vanligt även se det vackra i livet. Att det vackra och goda alltid måste överväga. Det enda som just nu retar mig i det lilla vardagslivet, är alla hundägare som släpper sina hundar lösa här ute på östra Djurgården. Tre olika hundar på två dagar har kommit rusande och nästan attackerat Lexus. Jag är vanligtvis en lugn person, men då blir jag riktigt förbannad! Det råder koppeltvång här!
 
 
Dagarna mörknar minut för minut, som Tove Jansson en gång skrev. Vi står nu inför hösten och i år kommer jag att utföra höstarbeten på en lagom stor tomt, inte en slottspark! För första gången kommer jag nog att trivas med den här årstiden och när vintern kommer kan jag i lugn och ro skydda mig mot kylan, läsa böcker och lite lagom börja längta efter våren igen. 
 
 
 I Rosendals trädgård var det skördefest i helgen och på Prins Eugens Waldemarsudde visade trädgårdsmästare Marina Rydberg trädgården, men vi hade annat för oss den här gången. Allt i livet handlar ju trots allt inte om trädgårdar, så på fredagen besökte vi vårt älskade Café Skroten här på Djurgården och trivdes som vanligt mycket gott i den marina miljön på favoritcaféet.
 
 
.
På lördagen gick vi ett varv på Karlaplans loppis och jag hittade en liten bok från 1906 - Kalas & Hvardagsmat av Ingeborg Zehelius (1862-1923). Pris 10 kronor! När vi ändå var i området, tittade jag in på Tysta gatans pilträd som smiter ut från gården och ut över gatan, och nu såg jag stöttan som lastar av tyngden. En stor del av trädet hade även avlägsnats och jag antar att belastningen blev för stor, med risk för trädet skulle falla.
 
 
Det blev en lugn vecka, precis som jag ville! Nu väntar en helt annan vecka!
 
 
 
 
 Ett av Blockhusuddens många gröna hus. Här bodde Prins Carl Philip i några år.
  
Rosendals slottspark
 
 Höstfint i urnorna på Djurgården, här Källhagen!
 
 Rosendals slott
 
(null)
September-picnic vid Djurgårdsbrunnskanalen.
 
(null)
När jag var lite hängig under förkylningen gjorde min kompis Lexus mig sällskap!
 
(null)
(null)
På fredagen hade vi AW på Café Skroten...
 
Loppis på Karlaplan
 
Jag köpte en kokbok från 1906. Pris 10 kr. 
 
Pilträdet på Tysta gatan på Östermalm är väl omhändertaget. I vanliga falla hade ett träd med den här placeringen avlägsnats, men här har pilen fått en stötta och ett stort parti av kronan har sågats bort för att avlasta tyngden.
 

Träd i Stockholm

 
 
 
 
Den här sidan ska handla om Stockholms träd och jag kommer under nästa år att skriva/fotografera mycket mer om detta!. 
Jag letade tills vidare upp några sidor om stadens träd, som jag under årens lopp lagt ut på bloggen.
 
 
 
 Klicka på länkarna nedan!
 
 
Ambraträd i Stockholm - 2018
Korstörne i Stockholm - 2018
Renovering av Norr Mälarstrands parkstråk - 2018
Kinesträd i Stockholm - 2018
Trädinventering i Stockholms innerstad 1993
Vackra gatuträd i Stockholm - 2018
Min favorithägg på Långholmen har sågats ner - 2017
Robiniaträdet i Rosengården - Historiska museet 2016
Magnolia i Stockholm - 2015
Drottningholms lindar från 1998 och framåt - 2015
Prins Eugens ek på Waldemarsudde - 2015
Stockholms katalpa-träd - 2015
Hur gamla är träden i Stockholm - 2014
Valkaskar i Stockholm - 2014
Prunus 'Schnee' i Stockholm - 2013
Ginkgoträden trivs på Hornsgatan - 2011
Kampen om TV/Radio eken - 2011
Almstriden i Kungsträdgården 1971
Nya pilar på plats vid Norr Mälarstrand - 2011
Döda träd på Norr Mälarstrand för bättre utsikt - 2011
Tokyokörsbärsträd i Stockholm - 2010
Trädskolor i Stockholm - 2010
Kinesiska tempelträd på Hornsgatan - 2010
Näverhägg i Alvik - 2010
Manna-ask i Stockholm - 2009
Klotpil i Stockholm - 2009
Körsbärsplommon i Bergianska- 2009
Ullungsrönn i Bergianska - 2009
Rödblommig hästkastanj - 2009
Prunus 'Accolade' i Kungsträdgården - 2008
Ännu ett besök i Drottningholms slottspark - 2008
Beskärning av Drottningholms lindalléer - 2008
 
 
 
Magnolia i Gamla Stan
 
 Rödblommig hästkastanj i Humlegården
 
Robinia i Rosengården på Historiska museet
 
 Manna-ask på Regeringsgatan
 
 Mamma-ask på Mäster Samuelsgatan-Regeringsgatan 18 september 2018
 
 Kaukasisk vingnöt på Norra Agnegatan
 
Prunus 'Schnee' på Jakobsgatan
 
Ginkgoträd på Hornsgatan
 
Korstörne - Gleditsia triacanthos 'Skyline' på Krukmakargatan 18 september 2018
 
Kinesträd vid Klarabergsgatan 3 september 2018
 
 Ambraträd - Liquidambar styraciflua i Norra Djurgårdsstaden 12 oktober 2018
 
Korstörne 'Skyline' i Norra Djurgårdsstaden 17 september 2018

Mitt första fria år, vecka 36 - Skärgårdstur i valtider

Ljungen blommar på Grinda!
 
 Båten Skärgården på väg mot Södra bryggan på Grinda.
 
 På morgonen lämnade jag Stockholm för att tillbringa en dag ute på skärgårdsön Grinda.
 
 

3 september – måndag

 

Nu har jag har bytt från sommartäcken till vintertäcken hemma i Eken-sängen!

 

Idag hade jag tänkt åkt ut till Ekerö för att vandra i trakterna kring Ekebyhovs slott, men så såg jag något på Facebook som ändrade mina planer. ´Vilken växt´´ är en Facebooksida där man kan fråga följarna om man undrar vad en växt heter. Idag undrade Maria Engström som är en trädgårdskompis till mig, vad det var för träd som står vid Allhelgonagatan alldeles ovanför trappan som leder ner till Götgatan. Hon fick svar att det var ett kinesträd (Koelreuteria paniculata) och jag fick plötsligt lust att fotografera trädet som nu har så vackra frökapslar. Någon berättade att träden på Klarabergsvägen utanför Åhléns också är kinesträd. Dagens mission blev att besöka och fotografera dessa träd.

 

Jag tog tunnelbanan till Medborgarplatsen och gick bort till Allhelgonagatans trappa, just där Gunnarsssons kondis ligger. Alldeles ovanför trappan hittade jag trädet som utmärkte sig med sina vackra triangelformade frökapslar. Jag tog mina bilder och fortsatte upp mot Helgalunden som är en mycket trivsam stadsdel på Södermalm och gick vidare bort mot Fatbursparken där jag såg ett annat spännande och nytt gatuträd i vår stad - Kinesisk sekvoja (Metasequoia glyptostroboides) som nu är gatuträd på en del av Fatburs brunnsgata. Det finns även ett stort antal vid Hornsbergs strandpark.

 

Eftersom jag blev sugen på kaffe, letade jag efter ett mysigt café i de här trakterna av Söder, som jag sällan besöker. Caféerna på Söder har verkligen förändrats under de senaste 20 åren. Borta är de gamla enkla söderfiken, nu handlar det mer om att öppna annorlunda och coola caféer. Det är väl de yngre söderborna som går på café, så jag förstår att de gamla fiken och kaffestugorna inte är så intressanta längre. Personligen gilla jag enkla caféer, kaffestugor och gammaldags konditorier – ja jag vet att jag börjar bli gammal. Hur som helst så gick jag förbi hipstercaféerna och fortsatte med bestämda steg mot Konditori Chic på Mariatorget, som är ett enkelt gammalt favoritställe. Mycket bra bakverk, goda kanelbullar och gott kaffe!

 

Jag placerade mig på trottoarserveringen vid Sankt Paulsgatan och njöt av att vila benen efter en lång vandring. Plötsligt kommer en äldre man på en motorcykel och i famnen har han en gammal pudel som också han har hjälm på sig! När de parkerar vid kondiset, rusar folk fram med sina mobilkameror och fotograferar det underbara paret. Även jag frågar om jag får ta en bild och jag pratar en stund med den trevliga PJ:n. Hunden Chico har åkt motorcykel i 12 år och ibland reser de så långt som tio mil, självklart med fikapauser längs vägen. Dom fikade klart och satte på sig hjälmarna och drog sedan sakta iväg längs Sankt Paulsgatan.

 

När jag kom upp på Hornspuckeln gick jag in på The Tea Centre of Stockholm och köpte en påse Söder-te till Cecilia, innan jag fortsatte mot Slussen och genom Gamla Stan, där jag som vanligt undvek Stockholms mest krimskramsigaste gata, Västerlånggatan och kom till slut fram till Klarabergsgatan. Där hade det bara för någon timme sedan varit invigning av den nya spårvägen fram till Centralstationen. Nu kan man åka spårvagn från Centralstationen ända ut till Prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården. Mycket bra!

 

Nu såg jag alla dessa kinesträd som kantade Klarabergsgatan på Åhléns-sidan. 20 st träd i rad och de orangeröda frökapslarna lyste i septembersolen. Åhlénsklockan hade samma färg som frökapslarna och jag kan tänka mig att den som beslutat att plantera dessa träd – möjligen Stockholms stads trädexpert Björn Embrén – blev glad åt detta!

Jag tog bilder och det kändes oerhört skönt att bilarna försvunnit från den här citygatan. Jag är tacksam för varje gata i stan som blir bilfri! 

 

På eftermiddagen fick jag mail från just Björn Embrén på Stockholms stad som meddelade att han har gått i pension, men kommer att fortsätta som timanställd med undervisning och föredrag. Efter mitt blogginlägg om kinesträden fick jag en kommentar av Anna Embrén och det visade sig att hon planterat några av kinesträden på Klarabergsgatan och även trädet på Allhelgonagatan. Anna är dotter till Björn!

 

  

4 september - tisdag

 

Innan jag kom fram till Strömkajen, tittade jag in i Kungsträdgården och beundrade de vackra sommarblomsplaneringarna vid Jakobs kyrka. Vattenspridarna gick nu på morgonen och det var friskt och fräscht i den folktomma parken!

 

September är en bra månad att besöka Stockholms skärgård tycker jag, det är för mycket folk där ute på somrarna. Så jag klev ombord på båten som heter Skärgården och vi lämnade stan denna soliga morgon då vattnet låg helt stilla. På Strömbron halvsprang eller cyklade människor på väg till sina arbeten, själv lutande jag mig tillbaka för att på spegelblanka vatten glida fram i Stockholms inner- och mellanskärgård.

 

Jag är uppväxt i Roslagen och när jag var båtägare vistades jag alltid långt ute bland de ytterst öarna som gränsade till havets öppna horisont, där öarna består av låg växtlighet och där man kunde hitta en egen ö att övernatta på. I Stockholms mellanskärgård är öarna skogbeklädda och man har inte alltid kontakt med de vidsträckta fjärdarna eller med den öppna horisonten. I Stockholms ytterskärgård däremot, finns fantastiska paradisöar. Men - det har verkligen sin tjusning att vistas bland öar där sagolika sommarbostäder har byggts i de vackraste miljöerna och det finns alltid någon vacker byggnad att beundra under resans gång. 

 

Mitt mål idag var Grinda som jag hört så mycket om och efter två timmars resa från Strömkajen i Stockholm klev jag iland på Södra bryggan tillsammans med fyra andra personer. Under sommaren svämmar Grinda över av besökare, men nu råder det lugn som jag eftersträvade. Även här ute låg vattnet helt stilla, det var runt 20 grader, perfekta förhållanden för en dag i stillhet. Några hundra meter från bryggan ligger Grinda värdshus som byggdes i början av 1900-talet som sommarbostad åt Nobelstiftelsens första direktör Henrik Santesson. Här finns också värdshusets bakficka Framfickan - som nu var stängt, däremot hade den lilla handelsboden med caféet fortfarande öppet och jag tog en kopp kaffe i pappmugg, innan jag började gå på upptäcktsfärd med hjälp av öns stigar.

 

 När jag i ett mycket stilla tempo (jag hade ju 6 timmar på mig att upptäcka Grinda) gick mot norra stranden, stannad jag på stigen och upptäckte att tystnaden var fullständigt total. Jag hörde inget annat än mina egna andetag. Inga fåglar, inget ljud av vågor eller av trädkronor som rörde sig, eftersom det var helt vindstilla. Det var en mycket märklig och underbar upplevelse. Länge stod jag stilla och bara lyssnade på tystnaden, som om jag inte trodde på den, som om tiden stannat. Jag följde den steniga stigen utefter den norra stranden och kom fram till tältplatsen på de öppna markerna med stora gräsytor, där några få campare fortfarande höll till. Det betar får och kor på ön. De hjälper till att hålla landskapet öppet och det pågår även ett projekt att återställa ängs- och hagmarker som växt igen.

 

Jag hittade Grindastigen som är 3 km lång i skiftande natur och efter en stund kom jag till Lilla utsikten där jag högt uppe på berget åt min lunch som jag hade med mig. Utsikten var underbar och jag satt länge och såg ut över det blanka vattnet och alla öarna som låg som utslängda på fjärdarna, ibland kom en båt och spräckte den blanka vattenytan, men de störde inte den här stilla dagen. Längre fram på stigen klättrade jag upp på Klubbudden som är öns högsta punkt, där ljungen blommade vackert i bergskrevorna och jag tog bilder med blommorna i förgrunden och den vidsträckta skärgården i bakgrunden. 

 

Det här blev en helt strålande dagsutflykt och jag tänker att jag vill hinna med att se fler skärgårdsöar innan hösten är här på allvar. Kvart över fyra kom båten till Södra bryggan och jag tog plats med kaffe och macka för att starta färden tillbaka till huvudstaden.

 

 
Djurgården
 
 
 
20 stycken kinesträd (Koelreuteria paniculata) finns nu på Klaraberggatan som nu har blivit bilfri! Jag antar att Stefan Sauk som spyr ur sig avsky när biltrafiken i Stockholm stryps på det här sättet, inte gillar detta. Jag däremot tycker att det är fantastiskt! Här är filmen när Stefan kör i stan!
 
 
Kinesträd vid Allhelgonagatan på Söder.
 
Hunden Chico kommer för att fika med husse på Konditori Chic på Mariatorget.
 
 Swedenborgsgatan är under somrarna gågata. De du...Stefan Sauk!
 
 Kungsträdgården med Jakobs kyrka.
Kungsträdgården.
 
 Perennplanteringarna i Kungsträdgården.
 
 

5 september - onsdag

 

Idag började en tvådagarskurs om sommarblommor, som Movium håller vid Ersta konferens & Hotell här i Stockholm. Movium arbetar med stadsutvecklings frågor och verkar inom Sveriges lantbruksuniversitet. På kursen deltog några från Djurgårdsförvaltningen, som till exempel trädgårdsmästare Cecilia, som nu fick tillfälle att visa sina vackra planteringar vid Rosendals slott. Kursdeltagarna fick även se färgplanteringarna vid Lunsthusporten som i år är extra fina. Djurgårdens planteringar blev mycket uppskattade av kursledare och deltagarna.

 

Mitt beröm över Cecilias planteringar och mina bilder på blogg och Facebook, hade gjort att Movium fått upp ögonen för allt detta vackra och nu fick den duktiga trädgårdsmästaren mycket välförtjänt uppmärksamhet för det fina som hon skapat.

 

 

 

6 september – torsdag

 

Lexus och jag skjutsade Cecilia till Djurgårdsfärjan eftersom hon skulle bege sig till sin andra kursdag om sommarblommor på Södermalm. När vi släppt av matte, parkerade vi bilen vid Djurgårdsbron och vandrade in i Lusthusportens park som blir vackrare för varje gång jag besöker den fina trädgården. Det är framförallt den röda och den blå-lila planteringen som lockar i år. Den röda planteringen brukar jag inte ägna så mycket tid åt i vanliga fall, men i år är den helt magnifik och som jag sagt tidigare är gräset Pennisetum advena 'Rubrum'  perfekt tillsammans med de röda sommarblommorna.

 

Den här morgonen bjöd på perfekt vandrarväder, vindstilla och lagom temperatur. Vi fortsatte upp mot Rosendalsterrassen, där planteringen vid dammen fortfarande är fantastiskt fin. Tobaken trivs extra bra i år. Vid Rosendals slott fortsätter de ljuvliga planteringarna att glänsa och de har välförtjänt fått mycket beröm av både mig och av många andra denna sommar. Det är inte endast färg- och form kombinationerna som är så perfekta i Djurgårdsförvaltningens sommarblomsplanteringar, utan även hur de harmoniskt är uppbyggda i höjd. 

 

 

Tyvärr hade jag inte min kamera med mig idag, så jag fick använda mobilkameran i stället, typiskt när det var så fint ljus den här morgonen. Jag får nog göra om fotograferingen en annan dag. Vi gick igenom fina Rosendals trädgård och bort till Prins Eugens Waldemarsudde, där Galleriterrassen är väldigt vacker nu och det blommar överdådigt i alla planteringar. Det blev en rejäl morgonpromenad, efter det att vi gått Djurgårdsvägen fram, besökt vackra planteringen Långkorven vid Skansens norra entré och sedan tillbaka till bilen. Lexus slocknade direkt när han lade sig på sätet.

 

7 september – fredag

  

Inne i Mälarpaviljongens vackra trädgård på Norr Mälarstrand träffade jag trädgårdsmästare Kristina Björk och jag har sagt det förr och säger det igen - hon gör ett fantastiskt jobb här och jag tycker att det blir vackrare för varje år som går. Det här är inte bara en restaurang, det är en mycket vacker trädgård i vår stad!

 

Jag hade även turen att få träffa författaren till den fantastiska boken om Holger Blom stadsträdgårdsmästaren i Stockholm mellan åren 1938-1971 - Brita Åsbrink som kom förbi Märlarpaviljongen. 

 

Egentligen var det för att titta till renoveringen av parkstråket vid Norr Mälarstrand som gjorde att jag gick hemifrån Brommanästet och in till Kungsholmen idag. Det har fällts popplar från 1970 och -80 talet och några gamla björkar som sjöng på sista versen. Parken som ritades av Holger Blom och Erik Glemme på 1940-talet skapades som en bit natur av Mälardalens flora och skulle endast innehålla inhemska växter.

 

På originalritningar finns 120 träd inritade och idag växer här 210 träd, vilket har gjort parkstråket mörkare än det var tänkt från början. Visst tycker jag om lummiga parker, men här vid Riddarfjärden var det meningen att det skulle finnas utblickar från flera håll och även siktlinjer i parken, som med åren försvunnit då många nya träd har planterats vid olika tillfällen genom åren. Som vid tidigare renoveringar 1967 och 2002. Personligen tycker jag inte att stora popplar hör hemma i små parker utan bör i stället få växa sig stora i de större parkerna, så jag ser inte något problem att dessa träd togs bort och ersätts med nya, som ska passa in i det ursprungliga tänket.

 

Nu har folk på Kungsholmen polisanmält fällningen och politiker har till och med blivit hotade av arga medborgare som inte tycker att träd ska fällas. Någon uttryckte till mig på Facebook när jag visade nya stadsträd i Stockholm, som kinesträdet, att på Kungsholmen tar man bort träd för att de inte är inhemska. Nu var ju anledningen att försöka återgå till just den här parkens ursprung. Jag har jobbat med trädgårdsarbete i nästan 50 år och vet hur känsligt det är när träd sågas ner, men ibland känns det som om folk protesterar varje gång en motorsåg startas, oavsett syftet. 

 

 

Jag tror nog att det här blir bra när de nya växterna får etablera sig och jag tror säkert att Holger och Erik hade förstått den här renoveringen. Är det någon som värnar om Stockholms grönska så är det väl jag, men i det här fallet så faller jag inte in i ledet bakom den protesterande massan. Visst finns det åtgärder som inte jag heller tycker om i den här renoveringen, som att de vackra häggmisplarna ska bytas ut, för att de inte anses som tidsenliga med originalplanen. Men men...jag kommer givetvis att bevaka etableringen av växterna, bland annat stora ytor med vildrosor, slån och hagtorn.

 

 

Jag förstod att jag var ute på farlig mark när jag publicerade detta på bloggen och det dröjde inte länge förrän jag på Facebook fick detta svar:

 

 

Sorgligt att du tar parti för dem som förstör Erik Glemmes arkitektoniska pärla. Populus Beroliniensis passar visst på Norr Mälarstrand och planterats in under Holger Bloms ledning under slutet av 1960-talet. När Norr Mälarstrandsparken anlades pågick 2:a världskriget. Klart att man inte hade tillgång till utländska träd då. Att fälla uppvuxna friska träd för att de inte är svenska är absurt. Träd i parker växer och de behövs för att ge skugga till alla dem som inte klarar att sitta och promenera i stekande sol hela sommaren. Norr Mälarstrand VAR en fantastisk lummig idyll. Nu är en tredjedel slaktad och till vilken nytta? Stockholmarna behöver så väl sin grönska som ger skydd från stekande sol, dämpar trafikbuller och renar från trafikföroreningar.

Mitt svar :

Stockholms gröna rum Erik Glemme dog 1959 och slapp vara med om att popplarna planterades på Norr Mälarstrand. Jag har arbetat med trädgård och träd i hela mitt liv och jag hävdar fortfarande att popplar hör hemma i större parker, med sitt våldsamma rotsystem. Nu kommer det att planteras nya träd och i en park/trädgård behövs trädbeståndet föryngras då och då så att inte alla träd är lika gamla. Nu kommer markvegetationen få mer ljus och jag tror att det här kommer att bli bra framöver när de nya träden och buskarna får etablera sig.

 

 
  Från huset Dufvan på Blockhusudden är utsikten mot Stockholms inneskärgård helt fantastisk, men jag tycker väldigt mycket om vyn från gatan också!
 
Lilla Sjötullsbron.
 

Begonia ’Belina Orange’

Fuchsia x hybrida ’Marinka’

Fuchsia x hybrida ’Orange King’

Fuchsia x hybrida ’Heri Mochara’

Fuchsia x hybrida ’Royal Mosaic’

 

 

Här möts taxushäcken med tujahäcken vid Täcka udden på Djurgården.
 
 
Rådhuset på Kungsholmen från trädgården vid Piperska muren.
 
Trädgårdsmästare på Mälarpaviljongen Kristina Björk och författare till boken om Holger Blom, Brita Åsbrink.
 
 Den gungande bryggan på Mälarpaviljongen!
 
Underbar plantering vid Rosendalsterrassen!
 
 Lusthusportens park!
 
 
 


Djurgården blommar i september!

 
Lusthusportens park - läs mer om parken här!
 
 
 
 
Kullatäppan. Läs mer här!
 
 
 
 
Rosendals slottspark. Läs mer om parken här!
 
 
 
 
Rosendalsterrassen. Läs mer här!
 
 
 
 
Prins Eugens Waldemarsudde. Läs mer om trädgården här!
 
 
 
 
Rosendals trädgård. Läs mer här!
 
 

Kungsholmsvandring och renoveringen av Norr Mälarstrands parkstråk

 
Rättvisans borg, det 102-åriga Rådhuset på Kungsholmen
 
Norra Agnegatans mäktiga Kaukasiska vingnötsträd
 
Höstanemoner vid Hantverkargatan
 
Bergsgatan
 
Ligularia vid Norr Mälarstrand
 
 Kristina Björk i sin trädgård!
 
 
7 september 2018
 
 
Mälarpaviljongens vackra trädgård på Norr Mälarstrand och jag har sagt det förr och säger det igen - Trädgårdsmästare Kristina Björk gör ett fantastiskt jobb här och det blir bara vackrare för varje år som går. Det här är inte bara en restaurang, det är en mycket vacker trädgård i vår stad!
 
 
 
Jag hade även turen att få träffa författaren till den fantastiska boken om stadsträdgårdsmästaren i Stockholm mellan åren 1938-1971 Holger Blom - Brita Åsbrink som kom förbi Märlarpaviljongen, här tillsammans med trädgårdsmästare Kristina Björk.. 
 
Den gungande delen av restaurangen Mälarpaviljongen!
 
 

Egentligen var det för att titta till renoveringen av parkstråket vid Norr Mälarstrand som gjorde att jag gick hemifrån Brommanästet och in till Kungsholmen idag. Det har fällts popplar från 1970 och -80 talet och några gamla björkar som sjöng på sista versen. Parken som ritades av Holger Blom och Erik Glemme på 1940-talet skapades som en bit natur av Mälardalens flora och skulle endast innehålla inhemska växter.

 

På originalritningar finns 120 träd inritade och idag växer här 210 träd, vilket har gjort parkstråket mörkare än det var tänkt från början. Visst tycker jag om lummiga parker, men här vid Riddarfjärden var det meningen att det skulle finnas utblickar från flera håll och även siktlinjer i parken, som med åren försvunnit då många nya träd har planterats vid olika tillfällen genom åren. Som vid tidigare renoveringar 1967 och 2002. Personligen tycker jag inte att stora popplar hör hemma i små parker utan bör i stället få växa sig stora i de större parkerna, så jag ser inte något problem att dessa träd togs bort och ersätts med nya, som ska passa in i det ursprungliga tänket.

 

Nu har folk på Kungsholmen polisanmält fällningen och politiker har till och med blivit hotade av arga medborgare som inte tycker att träd ska fällas. Någon uttryckte till mig på Facebook när jag visade nya stadsträd i Stockholm, som kinesträdet, att på Kungsholmen tar man bort träd för att de inte är inhemska. Nu var ju anledningen att försöka återgå till just den här parkens ursprung. Jag har jobbat med trädgårdsarbete i nästan 50 år och vet hur känsligt det är när träd sågas ner, men ibland känns det som om folk protesterar varje gång en motorsåg startas, oavsett syftet. 

 

Jag tror nog att det här blir bra när de nya växterna får etablera sig och jag tror säkert att Holger och Erik hade förstått den här renoveringen. Är det någon som värnar om Stockholms grönska så är det väl jag, men i det här fallet så faller jag inte in i ledet bakom den protesterande massan. Visst finns det åtgärder som inte jag heller tycker om i den här renoveringen, som att de vackra häggmisplarna ska bytas ut, för att de inte anses som tidsenliga med originalplanen. Men men...jag kommer givetvis att bevaka etableringen av växterna, bland annat stora ytor med vildrosor, slån och hagtorn.

 
 
Vildrosor
 
 En färdig del av Norr Mälarstrands parkstråk.
 
En åsikt på Facebook:
 
Maria Helena Sorgligt att du tar parti för dem som förstör Erik Glemmes arkitektoniska pärla. Populus Beroliniensis passar visst på Norr Mälarstrand och planterats in under Holger Bloms ledning under slutet av 1960-talet. När Norr Mälarstrandsparken anlades pågick 2:a världskriget. Klart att man inte hade tillgång till utländska träd då. Att fälla uppvuxna friska träd för att de inte är svenska är absurt. Träd i parker växer och de behövs för att ge skugga till alla dem som inte klarar att sitta och promenera i stekande sol hela sommaren. Norr Mälarstrand VAR en fantastisk lummig idyll. Nu är en tredjedel slaktad och till vilken nytta? Stockholmarna behöver så väl sin grönska som ger skydd från stekande sol, dämpar trafikbuller och renar från trafikföroreningar.

Stockholms gröna rum Erik Glemme dog 1959 och slapp vara med om att popplarna planterades på Norr Mälarstrand. Jag har arbetat med trädgård och träd i hela mitt liv och jag hävdar fortfarande att popplar hör hemma i större parker, med sitt våldsamma rotsystem. Nu kommer det att planteras nya träd och i en park/trädgård behövs trädbeståndet föryngras då och då så att inte alla träd är lika gamla. Nu kommer markvegetationen få mer ljus och jag tror att det här kommer att bli bra framöver när de nya träden och buskarna får etablera sig.

Maria Helena Ja, om 70 år...
Dessutom är vi många som älskar Populus Beroliensis. De är vackra, de är oerhört tåliga och dessutom behöver just den här strandremsan sammanbindande rötter.
Visst var det Glemme som skapade parken men Holger Blom var också med på ett hörn. 

Ditt resonemang håller inte och vi som på daglig basis promenerar i parken GRÅTER av detta nidingsdåd. Man fäller inte 50 träd på samma gång!

Stockholms gröna rum Det är alltid svårt med stora förändringar i våra parker och visst förstår jag att många protesterar när så många träd fälls och självklart tycker människor olika om olika sorters träd. Jag minns när alla lindarna i Kungsträdgården fälldes och även i Drottningholms slottspark. Det var många som blev galna av att de gamla vackra träden fälldes. Se hur det ser ut nu!

Maria Helena Vi har inte tid att vänta på att 40-90 åriga träd växer upp!!! DET TAR EN LIVSTID ATT FÅ TILLBAKA DET SOM SKÖVLADES.
När parken anlades fanns redan träd på platsen. Hela nedre Kungsholmen har traditionellt haft popplar. Många är lyckligtvis kvar.
Nej, 
vi ska inte göra etniska rensningar i vårt trädbestånd. Att bara ha svenska arter är tråkigt. Och för övrigt, vad är svenskt egentligen? Ingenting! Vi lever nu i en tid då vi inte ligger under inlandsis vilket är det normala för vår världsdel. Alla växter har kommit från andra delar av världen till oss på olika vis.
Det är så förfärligt att så många fina stora träd i strandkanten har fällts. Deras rötter invid strandkanten behövdes. Utan dem kommer stranden, som har djupa lerfickor, att erodera. Det som hänt på Norr Mälarstrand är en skandal. BITE AB kör med alldeles för tunga arbetsmaskiner längs strandpromenaden. Inga oarkvögar är konstruerade för sådan trafik. 
Träden som har fällts fanns med på Holger Bloms ritningar över parken. Om man vill föryngringsfälla så tar man inte ett helt område på en gång. Att träd växer är inget onaturligt men det verkar inte Kungsholmens stadsdelsförvaltning med Arvid Vikman -S - förstå. Träd kan och ska bli underbart stora med fantastiska kronor. När Norr Mälarstrand anlades var det världskrig och ont om plantor men också ont om trafik. I dag behövs den grönska som Holger Blom ritade in på 1960-talet.

Stockholms gröna rum Bild från 50-talet. Popplarna planterades på 70-talet enligt Stockholms stads ritningar. När parken anlades fanns 120 träd, idag finns/fanns 210 träd i parkstråket! Jag tror att vår käre Holger och Erik tyckte att 120 var lagom.

Maria Helena Holger Bloms ritning är daterad 28/11-1967 så det stämmer bra att nyplantering av träd skedde i slutet av 1960-talet. 
Bilden du visar visar hur det dog ut på 1950-talet o h illustrerar att det tar decennier för en park att få uppväxt grönska. Kungsholmens stadsdelsförvaltning har flyttad oss tillbaka till anläggningsstadiet och vi har berövats en mansålders tillväxt😱😭
 

Tack alla följare av Stockholms gröna rum

 
 
 
6 september 2018
 
 
Egentligen skulle jag väl kunna skriva om trädgårdar och samla på mig bilder för mig själv, utan att nödvändigtvis behöva visa på sociala medier. I 13 år har jag skrivit bloggen Stockholms gröna rum och i 5 år har Facebooksidan med samma namn funnits och jag har ännu inga planer på att sluta med någon av dem.
 
Trots att jag förändrat bloggen från en ren trädgårdsblogg till en lite smalare Stockholmsblogg, är det ändå många som fortfarande följer med. Det skulle faktiskt kännas väldigt tomt om jag inte hade kontakten med alla er följare och det är att roligt att bli uppskattad för det jag gör. Det handlar verkligen inte om att jag har något bekräftelsebehov, utan mer att jag uppskattar er kontakt och det är alltid spännande att höra era åsikter om det jag visar.
 
Genom åren har jag fått mängder av trevliga kommentarer och många ´´gilla´´ för mina bilder. Nu är det hög tid för mig att tacka er som följer med i mitt ständiga flöde av bilder och text. Det är ni som får mig att vilja fortsätta och som lockar mig att ständigt leta upp något vackert att visa.
 
Jag vill även tacka mina tre allra käraste i livet och som hjälper mig att hitta spännande och vackra platser att besöka. Min älskade dotter, bästa vän och världens bästa resefixare, som tagit mig till fantastiska platser ute i Europa. Min älskade Cecilia som delar mitt intresse att besöka trädgårdar och som har en förmåga att hitta platser och evenemang både i Stockholm och ute i landet. Det är verkligen som en dröm att få bo hos dig varannan vecka ute på vackra Blockhusudden. Sist men inte minst - Lexus! Min vackra och godhjärtade vandrarvän som gör fotografering till något mycket spännande. Att ta ögonbicksbilder samtidigt som du får upp ett spår och drar iväg på bråkdelen av en sekund, det är en utmaning! Tack alla tre för att ni gör mitt liv så vackert!
 
Så stort tack alla ni!
 
Egentligen borde jag duka upp en långbord någonstans och bjuda på bubbel, men vi väntar lite med det tror jag! Nu kör vi vidare och hoppas på en färgsprakande höst!

Grinda - en skärgårdsö i september

 
 
 
4 september 2018
 
 
September är en bra månad att besöka Stockholms skärgård tycker jag, det är för mycket folk där ute på sommaren. Så jag klev ombord på båten som heter Skärgården och vi lämnade stan denna soliga morgon då vattnet låg helt stilla. På Strömbron halvsprang eller cyklade människor på väg till sina arbeten, själv lutande jag mig tillbaka för att på spegelblanka vatten glida fram i Stockholms inner- och mellanskärgård.
 
Jag är uppväxt i Roslagen och när jag var båtägare vistades jag alltid långt ute bland de ytterst öarna som gränsade till havets öppna horisont, där öarna består av låg växtlighet och där man kunde hitta en egen ö att övernatta på. I Stockholms mellanskärgård är öarna skogsbeklädda och man har inte alltid kontakt med de vidsträckta fjärdarna eller med den öppna horisonten. I Stockholms ytterskärgård däremot, finns fantastiska paradisöar. Men - det har verkligen sin tjusning att vistas bland öar där sagolika sommarbostäder har byggts i de vackraste miljöerna och det finns alltid någon vacker byggnad att beundra under resans gång. 
 
Mitt mål idag var Grinda som jag hört så mycket om och efter två timmars resa från Strömkajen i Stockholm klev jag iland på Södra bryggan tillsammans med fyra andra personer. Under sommaren svämmar Grinda över av besökare, men nu råder det lugn som jag eftersträvade. Även här ute låg vattnet helt stilla, det var runt 20 grader, perfekta förhållanden för en dag i stillhet. Några hundra meter från bryggan ligger Grinda värdshus som byggdes i början av 1900-talet som sommarbostad åt Nobelstiftelsens första direktör Henrik Santesson. Här finns också värdshusets bakficka Framfickan - som nu var stängt, däremot hade den lilla handelsboden med caféet fortfarande öppet och jag tog en kopp kaffe i pappmugg, innan jag började gå på upptäcktsfärd med hjälp av öns stigar.
 
 När jag i ett mycket stilla tempo (jag hade ju 6 timmar på mig att upptäcka Grinda) gick mot norra stranden, stannad jag på stigen och upptäckte att tystnaden var fullständigt total. Jag hörde inget annat än mina egna andetag. Inga fåglar, inget ljud av vågor eller av trädkronor som rörde sig, eftersom det var helt vindstilla. Det var en mycket märklig och underbar upplevelse. Länge stod jag stilla och bara lyssnade på tystnaden, som om jag inte trodde på den, som om tiden stannat. Jag följde den steniga stigen utefter den norra stranden och kom fram till tältplatsen på de öppna markerna med stora gräsytor, där några få campare fortfarande höll till  Det betar får och kor på ön, de hjälper till att hålla landskapet öppet och det pågår även ett projekt att återställa ängs- och hagmarker som växt igen.
 
Jag hittade Grindastigen som är 3 km lång i skiftande natur och efter en stund kom jag till Lilla utsikten där jag högt uppe på berget åt min lunch som jag hade med mig. Utsikten var underbar och jag satt länge och såg ut över det blanka vattnet och alla öarna som låg som utslängda på fjärdarna, ibland kom en båt och spräckte den blanka vattenytan, men de störde inte den här stilla dagen. Längre fram klättrade jag upp på Klubbudden som är öns högsta punkt, där ljungen blommade vackert i bergskrevorna och jag tog bilder med blommorna i förgrunden och den vidsträckta skärgården i bakgrunden. 
 
Det här blev en helt strålande dagsutflykt och jag tänker att jag vill hinna med att se fler skärgårdsöar innan hösten är här på allvar. Kvart över fyra kom båten till Södra bryggan och jag tog plats med kaffe och macka för att starta färden  tillbaka till huvudstaden.
 
 
 
 
 Vila!
 
Grinda värdshus
 
Framfickan
 
 Grinda värdshus
 
När jag väntade på båten som skulle ta mig tillbaka till stan, kom flera vansinnigt vackra segelfartyg för bi!
 
  Båten kom i tid!

Kinesträd - Koelreuteria paniculata i Stockholm

 Klarabergsgatan i Stockholm 3 september 2018
 
 15 oktober 2018
 
 
KInesträdet som växer vilt i Kina och Korea, är nytt i Stockholms gatumiljöer och ska tydligen passa utmärkt som ett gatuträd. Egentligen är det ett zon 1-träd, men Stockholms innerstad kan väl nu räknas till zon 1. Trädet blir mellan 5-10 meter beroende på hur det trivs och vilka förhållande de växer i. Det blommar mitt i sommaren med stora gula vippliknande blommor och frukterna blir triangulära kapslar som först är gröna men som senare färgas orangeröda och är mycket dekorativa i augusti-september. På hösten färgas bladen i röd-orange.
 
I Stockholm har jag hittills hittat tre platser där Kinesträdet finns, dels på Allhelgonagatan just ovanför trapporna som går ner mot Götgatan på Södermalm, sex träd finns på Magnus Ladulåsgatan, storsatsningen på Klarabergsgatan utanför Åhléns, där 20 träd har planterats i rad. Vid mitt besök den 3 september 2018 invigdes spårvägen ända fram till Centralstationen och nu är den delen av Klarabergsgatan bilfri, vilket känns oerhört skönt. Träden här känns helt rätt och det ska bli spännande att följa utvecklingen av de här lite exotiska träden. Känslan är lite som när Ginkgoträden planterades på Hornsgatan.
 
Jag tar gärna emot tips om var andra kinesträd kan tänkas finnas i Stockholm.
 
 
 
Frökapslarnas färg mot klockan är ju...klockren! Sorry!
 
Nu är äntligen Klarabergsgatan bilfri!
 
Allhelgonagatan på Södermalm
 
Här på Magnus Ladulåsgatan, vid Västgötagatan står 6 st kinesträd!
 

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails