Site Meter

Stockholms gröna rum vs. Slottsträdgårdsmästaren!

 
 
Jag har roat mig med att studera bloggens statistik på Google analytics och upptäckte att de allra flesta söker information om växter och beskärning (framför allt hur man beskär lavendel) och hur man ´´lagar trasiga träd´´. Nu har ju mitt intresse gått mot Stockholms trädgårdar och dess historia och även att berätta om mina stockholmsvandringar och då inte bara på Djurgården. Dessa blogginlägg har dock inte alls lika många besökare.
 
Så om jag skulle jaga bra besöksstatistik, skulle jag väl inte ha lämnat namnet Slottsträdgårdsmästaren och jag skulle ha fortsatt skriva om växter, trädgårdsunderhåll och beskärning. För att inte tala om hur många besökare jag skulle få om jag började skriva om grönsaksodling och matlagning! Men jag trivs bäst så här, att i lugn och ro få berätta om det som känns rätt för mig. Om Stockholm! Mina drömmars stad!
 
De gamla växtinläggen ju finns kvar och besöks fortfarande flitigt, och jag får väl kasta in något nytt växtinlägg någon gång då och då - för statistikens skull!
 
Mer om namnbytet förra året här!
 
Här finns mycket av det jag skrivit om Stockholm
 
3428 blogginlägg har jag hunnit med sedan starten i juni 2005 och 24 176 bilder pryder dessa inlägg - som alla finns att se i mitt arkiv.
 
 ...om det finns en röd tråd i min musiksmak? Nej!

Djurgården blommar igen!

I Frisens park på Djurgården har snödropparna sin bästa tid nu! Jag vet att dropparna har blommat ut i Skåne, men här uppe i huvudstaden drar vi ut på våren och hastar inte. Vi är ett folk som tar det lugnt! De här skönheterna får gärna blomma länge till.
 
På latin heter den Galanthus nivalis. Artnamnet berättar ofta något om växten, och nivalis kommer från latinets nivis (snö) och betyder ´´växer vid snö'' 
 
Tre favoriter! Parkudden, snödroppar och Lexus!
 
Dessa ljuvliga blåsippor som ut i backarna står. Det är en omöjlighet att ranka vårblommor, men visst är blåsippan en av de viktigaste vårblommorna! Att Sverigedemokraterna har blåsippan som symbol, försöker jag låta bli att tänka på.
 
Blåsippan tillhörde tidigare anemonsläktet, men eftersom de inte anses vara nära besläktade, så har de placerats i ett eget släkte - Hepatica!
 
Se inte så dyster ut ´´Tänkaren´´, krokusen blommar ju på Prins Eugens Waldemarsudde!
 
Waldemarsudde bjuder på våriris! Tack för det!
 
En mäktig vän. Under försommaren ska jag fotografera många av Djurgårdens gammelekar!
 
 Cecilias Eken-säng!
 
Jag måste bara berätta ännu en gång att det är på min Facebooksida ´´Stockholms gröna rum´´ som det händer. I skrivande stund har 1800 personer gillat bilderna med snödroppar och blåsippor som finns här ovan. Det är 22 kommentarer och 29 personer som delat inlägget.
 

Saknad och lek i Gamla Stan

Trots att jag snart går i pension, finns barnet kvar i mig...
 
Livet balanserar mellan allvar och glädje...
 
...och mitt i all lycka, sörjer Cecilia sin pappa och jag min mamma, som båda lämnade oss förra året.Vi tände var sitt ljus för dem i vackra Tyska kyrkan.
 
Cecilia vid sitt favoritkondis Café Schweizer på Västerlånggatan...
 
 Järnpojke, även kallad "Pojke som tittar på månen", är en skulptur av konstnären Liss Eriksson. Skulpturen finns på Bollhustäppan, på Finska kyrkans bakgård i Gamla stan i Stockholm. Skulpturen är 15 centimeter hög och känd som "Sveriges minsta offentliga monument". Skulpturen restes 1967. Den flinande stockholmsvandraren är med för att man ska förstå hur liten statyn är!

Om mig

 
 
Jag läste någonstans att en blogg måste ha en ´´Om mig-sida´´ för att besökaren ska få veta något om den som ligger bakom alla bilder och texter. Så nu ska jag berätta vem jag är! Problemet är att det blev aningen för mycket text, jag vet ju att det bör vara korta texter på sociala medier, men jag trotsar. Det här är jag:
 
Jag är född den 1 april 1954 i Norrtälje och började jobba med trädgård redan som 16-åring, då vi startade vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB. Året var 1970 och de första 15 åren höll vi till på stora tråkiga bostadsområden, där vi utförde trädgårdsunderhåll och anläggningar. 1975 flyttade jag till Stockholm, så som jag bestämt redan som barn och jag slapp de långa resorna. Senare fick vi skötseln av Stadsholmens trädgårdar runt de trevliga söderkåkarna, men även gårdar i Djurgårdsstaden, på Långholmen, innerstan och mindre trädgårdar i närförorterna. 
 
1998 började jag jobba som trädgårdsmästare på Engsholms Slott på Mörkö, som är beläget 7 mil från min bostad i Bromma. Där jobbar jag fortfarande, men det här är mitt sista arbetsår, då jag tänker gå i pension nu till jul, ett år innan 65. Anledningen är att min kropp börjar bli sliten efter 47 års fysiskt trädgårdsarbete.
 
Den här bloggen startade jag 2005 och den handlade då mest om trädgårdsskötesel, mitt arbete på Engsholm och besök i trädgårdar runt om i Sverige och Europa. Då hette bloggen ´´Slottsträdgårdsmästaren´´ men förra året bytte jag namn till ´´Stockholms gröna rum´´ efter min bok med samma namn, bloggen handlar ju mest om Stockholm idag.. Boken kom ut våren 2013. Jag har även en Facebooksida med samma namn som snart har 5000 följare. Den här bloggen hade många fler besökare tidigare, innan Facebook fanns. Då kunde besökarantalet vara över 2000 per dag, idag är jag glad om det blir 700 besökare per dag.
 
Mitt stora intresse idag är Stockholms trädgårdar och dess historia. Jag är även intresserad av all typ av Stockholms historia och arkitektur.
 
Jag bor i Traneberg/Bromma sedan 1975 (med en mellanlandning på Norrtullsgatan under ett år på 80-talet)
Jag har en dotter som betyder mycket för mig och som jobbar i en helt annan bransch, men som också tycker om vackra trädgårdar!
 
Jag är tillsammans med Cecilia, trädgårdsmästare på Djurgårdsförvaltningen, som med sin ljuvliga hund Lexus - en Bichon Havanais - bor på underbara Djurgården, där jag vistas en hel del. 
 
Min favoritträdgård kan vara en gömd trädgård, där jag får huka mig under knotiga fruktträd och gamla syrensnår. Där häggarna växter sig stora och där beskärningsverktyg inte används så flitigt. Där ängsliknande ytor får ersätta gräsmattor och där trädgården är en plats för vila och kontemplation. Men jag kan även tycka mycket om ordnade renässansträdgådar i Italien och till och med barockträdgårdar, som Drottningholm här i Stockholm.
 
Mitt största trädgårdsögonblick var när jag besökte ön Isola Bella i Italien, just när alla magnolior blommade, när vita påfåglar dansade för oss och där snöklädda alptoppar blev till en vacker teaterkuliss.
 
Mina favoritplatser i Stockholm är Djurgården, Långholmen och delar av Södermalm. Det finns såklart trädgårdar och parker i andra delar av staden som jag tycker om och Centralbadets trädgård på Drottninggatan är en av favoriterna. 
 
Fotografering är ett intresse, men jag kallar mig inte fotograf utan ´´kortknäppare´´...!
 
Ett annat stort intresse är fotboll och då FC Barcelona, där jag varit ett antal gånger och sett matcher.
I Sverige - Bajen!
 
Under vinterhalvåret lyssnar jag på ljudböcker och återkommer hela tiden till Per Anders Fogelströms böcker, med uppläsning av Helge Skoog. Hemma har jag en hyfsad samling med stockholmsböcker och även många trädgårdsböcker.
 
Vad gäller musik så lyssnar jag i perioder endast på klassisk musik. Andra perioder lyssnar jag enbart på Ulf Lundell, Winnerbäck och Anna Ternheim. Så finns det perioder av lite blandad musik och självklart Olle Adolphson med sina stockholmstolkningar! 
 
I Sverige tycker jag om att resa till Gotland och Österlen och utomlands trivs jag bäst i Italien.
 
Det här blogginlägget kommer att ligga som en flik högst upp i bloggen!
 
Har jag glömt något?
 
 

För-vår i Stockholm

 Skymning på Blockhusudden
 
Kalla nätter och en sol som värmer på dagarna. Vintergäck och snödroppar. Mars månad är sig lik och det bubblar av lycka i hela kroppen av varje litet vårtecken som visar sig. Jag väntar dock fortfarande på bofinken som är något försenad i år, men Claus i Skillinge har skickat upp ett gäng meddelade han mig, så de lär anlända vilken dag som helst.
 
Mina bilder på gryning och skymning vid Blockhusudden kanske kan bli tjatigt, men jag kan inte låta bli att hänga ut bilder, när det blir så där nästan jobbigt vackert. Annars är det Cecilia som näst intill har patent på Blockhusuddens soluppgångar och på hennes Facebooksida får jag ofta njuta av dessa magiska morgnar. Hon behöver bara öppna dörren i sitt hem, så har hon Lilla Värtan och inloppet från skärgården till Stockholm framför sig.
 
 
Parkudden och Kaknästornet
 
Storskrake på Lilla Värtan
 
Det sista av vintern på Hundudden, där Noppe så sorgligt slutade sitt liv för några veckor sedan.
 
Hägrarna bygger och skränar vid Isbladskärret
 
Tidigt vårfiske vid Blockhusudden
 
Djurgårdsbrunnskanalen
 
Vandring på Hundudden, där många läskiga hundar springer lösa, bäst att gömma sig...
Koppla hundarna tack! Även om ni tycker att era stora hundar är så söta och snälla!
 
Hemma i trygghet. Mina fina!
 
 
Vi vandrade några timmar i Tyresö på lördagen. Nyfors Tyresö Flaten var en plats som jag inte tidigare besökt och jag tyckte om miljön med sjöar och djupa skogar. Vi kommer med all säkerhet att återvända i vår eller i sommar. Tyvärr var det svårt att fånga vår vandring på bild den här dagen. Det vi uppmärksammade idag var att alla -  verkligen alla, hälsade när vi möttes på vandringsleden och det kändes riktigt trevlig. Vi stannade även och pratade med några och vi saknade den där mänskliga värmen när vi kom hem till stan igen.
 
Picknick i vårsolen
 
 Snälla ni som inte har en aning om hur fruktträden ska beskäras - låt dem vara tills ni hittat någon som vet vad det handlar om!
 

Besökte Olof, Hjalmar, Johan Tobias, Thor och boken

 
Jag vet att det inte är någon sensation att visa snödroppar och vintergäck nu, men jag kände ändå för att pryda det här blogginlägget med blommor. Vi är väl ganska törstande efter vårtecken nu, eller hur? Det är på Adolf Fredriks kyrkogård som några av Stockholms tidigaste vårblommor visar sig och eftersom jag var på väg till Stadsbiblioteket på Sveavägen, så kunde jag inte låta bli att besöka dessa vårens budbärare.
 
Tanken var att jag skulle vandra i Stockholm idag, men vädret var inte så inbjudande och jag får helt enkelt vänta ännu en tid på en skön huvudstadsvandring. Det småsnöade och stockholmarna gömde sig under luvor och halsdukar. Jag tittade in på bokrean i Akademibokhandeln på Odenplan och jag upplever den här rean som den tråkigaste någonsin, inte en enda faktabok som tilltalade mig. Skönlitteratur lyssnar jag på nu för tiden med hjälp av Storytel och just nu så läser Helge Skoog Vävarnas barn av Fogelström, på jobbet, i bilen och på stan. Absolut inte i nya sängen - då somnar jag direkt! Väl hemma i nästet, såg jag Kalla bryta staven på tremilen och släppa förbi fyra pigga norskor som åkte ifrån allt och alla. Häpp!
 
På Adolf Fredriks kyrkogård finns alltid friska blommor på Olof Palmes grav. På kyrkogården ligger även Johan Tobias Sergel, Hjalmar Branting, Thor Modéen och Anders de Wahl begravda.
 
När jag ändå sökte böcker på stadsbiblioteket, så hälsade jag på min egen bok.
 
I Observatorielundens park ner mot stadsbiblioteket renoveras just nu vattenfåran. Entreprenör är Bite mark & anläggnigar.
 

Tack Gustav och Marie Mandelmann

 
2011 skrev jag ett brev till SVT, där jag med många andra önskade oss ett nytt trädgårdsprogram i SVT - se här! 
 
Det har sänds några hyfsade trädgårdsprogram sedan dess, men det där heltäckande önskeprogrammet som jag eftersökte, kommer vi nog aldrig att få se. Däremot har jag den här vintern njutit fullt ut av Mandelmanns trädgård i Djupadal på vackra Österlen. I tider av ondska, oro och elände, så har min gamla kurskompis från Säbyholm, Gustav och hans oerhört duktiga hustru Marie, spridit glädje och hopp om mänskligheten varje torsdag på TV4.
 
Under hela programmen sitter jag med ett fånigt leende på läpparna och tänker som de flesta andra tittare, att precis så där ska man ju leva - i en vacker miljö med mycket arbete som utförs med glädje och med mycket känsla. Det är inte alltid så lätt om man inte är sin egen, men jag tror trots allt att många har lärt sig att se på sitt trädgårdsarbete på ett nytt sätt efter den här programserien. Kanske att några blir irriterade av alla lycka, men jag ser programmet som ren terapi om man någon gång tycker att trädgårdsarbetet är tråkigt. Nu tyckte jag att jag läste att det blir en andra säsong och jag hoppas verkligen att det stämmer. I dessa tider behöver vi Gustav och Marie!
 
Här är ett blogginlägg från mitt senaste besök i Mandelmanns paradis - se här!
 
 

I väntan på våren

 

Drama på Blockhusudden

Tidiga vintergäck på Djurgården
 
 Älskade Blockhusudden
 
 
Ute i viken gled stora flockar av sjöfågel stilla och harmoniskt omkring, som om livet bara var gott att leva, som om ingen ondska eller fara fanns. På sista hundvandringen i mörkret under fredagskvällen, rörde sig sjöfåglarna fortfarande långsamt ute på vattnet och små vågor sköljde stilla upp mot den fortfarande isiga stranden. Som bomull för själen, för en orolig Stockholmare.
 
På lördagsmorgonen när vi åt frukost och såg ut mot vattnet, lyfte plötsligt flera hundra sothöns och flög hetsigt in mot bryggan nedanför huset, där många gömde sig under bryggan och andra höll sig tätt ihop runt omkring.
 Ovanför svävade en mäktig havsörn och satte skräck i bland alla, i den annars så lugna viken. Den landade på ett litet skär utanför och satt där sedan i flera timmar och väntade tålmodigt på att någon av sothönsen skulle ge sig ut från den täta gemenskapen vid bryggan.
 
Sothönsen var disciplinerade och höll ihop. Till slut gav havsörnen upp och lyfte tungt och kraftfullt med sina långa breda vingar. Hos den fullvuxen havsörn kan måttet mellan vingspetsarna vara ofattbara 2,5 meter. Det blev ingen lättfångad frukost den här gången och vi såg hur den försvann ut mot skärgården för att fortsätta sin jakt på mat. I viken tog det några timmar innan lugnet lade sig, men till slut infann sig den fridsamma stämningen igen. Sångsvanar, knölsvanar, änder, storskrakar och sothöns samsades om vikens bottenvegetation och om brödet från människorna.  
 
Sångsvanarna brydde sig inte så mycket om havsörnen. 
 
Sothönsens flykt när havsörnen svävade in över Lilla Värtan.
 
Sothöns i trygghet vid bryggan!
 
En hungrig havsörn som till slut gav upp och flög ut mot skärgården.
 
 Tålmodigt väntade Fritiof (dagens namnsdag) på att någon sothöna skulle smita från gruppen och bli till en frukostbit för fåglarnas konung! 
 
Det blåste utefter ständerna, så vi valde att vandra inne i Djurgårdens skogar i stället, där Lexus hittade en koja.
 
 
Medan lugnet la sig över viken vid Blockhusudden, åkte vi till Slottsträdgården Ulriksdal för att se på vårblommor och fika. 
 
Dessa underbara ranunklar
 
Bosse Rappne signerade sin nya bok åt Cecilia.
 
Lexus och jag höll mest till vid ranunklarna...
 
 Vackra morotskakor

30 år i Brommanästet

 
I år har jag bott 30 år i mitt Brommanäste, högt över alla andra hus och med utsikt över Ulvsundasjön, där båttrafiken är livlig under sommaren. Kungsholmen ligger på andra sidan och jag kan gå in till stan över Tranebergsbron. Hoppas kunna bo här i ytterligare 30 år!
 
Nu firar jag med att renovera sovrummet och idag kommer nya Eken-sängen!
 

Bland Svinrövar, håriga pussmunnar och trekantspalmer hos Edvard

 
Den japanska trollhasseln blommade som bäst nu den 4 februari i Bergianska trädgården och lyser verkligen upp i en annars gråbruntråkig botanisk trädgård. Det tar ännu några månader innan mer ´´normala´´ växter börjar blomma här.
Det är inte alls ovanligt att trollhasseln blommar så här tidigt, men jag blir alltid lika lycklig av att se blommor ute under den här tiden på året. Kejsarolvon är en annan buske som också brukar blomma under vintermånaderna - och vinterjasmin. Läs mer om trollhasseln här!
 
Det var Edvard Andersons växthus som ligger i Bergianska trädgården, som lockade hit mig, min dotter, Glenn och Josefine idag och vi njöt fullt ut av bland annat dessa bougainvillea.
 
Rumslind - Sparrmannia africana
 
 
Det som fick mig att vilja besöka Edvards vackra växthus just den här helgen, var att den här kompisen blommade just nu. Så här står det på informationsskylten - Med en blomställning lika skär och borstig som bakdelen på en gris, och med en knorr i mitten, gör fläckkalla (Helicodiceros muscivorus) skäl för öknamnet svinröv (På engelska dead-horse-arum). Den har en unken lukt av ruttet kött för att locka till sig spyflugor. I tron att det är ett djurkadaver luras flugorna ner i hålrummet som bildas där hölsterbladet omsluter blomkolven. Där letar de runt efter en lämplig äggläggningsplats, samtidigt som de blir bepudrade med växtens pollen.
 
Namnet muscivorus betyder flugslukande, men växten äter int upp flugorna, den bara lurar dem. I naturen kan en blomställning lura till sig 350-400 flugor samtidigt. Svinröven växer vild på öarna Korsika, Sardinien och Mallorca.
 
Varje blomställning är bara utslagen ett par dagar och de blir 15-20 cm stora.
 
Blommande svinröv
 
Jag fotograferar svinröven
 
Vacker färg på denna bougainvillea
 
Bukettanemon - Anemone coronaria, växer vild i Medelhavsområdet
 
 

Vem vet vart vägarna bär...

 

En historia

Jag hörde en historia 

om en man som var på driv 

Han visste inte längre 
vad han ville med sitt liv 
Och han kom till ett vägskäl 
och han stannade där 
och han tvekade länge 
Han sa: Vem vet vart vägarna bär 


Då kom där en kvinna 
på väg in mot stan 
Hon hade trasiga kläder 
och i handen höll hon ett barn

Och dom gjorde sällskap 
och dom gick hela dan 


Dom gick hela natten 
men aldrig nådde dom stan 
Dom kom till en trädgård 
som växte vild och stor 
och under träden låg ett hus 
Han sa: Här är det ingen som bor 
Dom hade gått flera mil 
men här tog vägen slut 
Och dom stannade där 
för att vila ut

 

Och dom blev kvar där 
som om dom kommit hem till sist 
Och dom älskade sitt hus 
och dom älskade sin trädgård 
och dom älskade varandra 
och hon födde flera barn 
och dom höll fred som kvinna och man 
Och det sägs 
att dom bor kvar där än

Lundell 1988

 
 

Vårsalong utan vårkänslor

Jag smög omkring i Gamla Stans gränder, på väg mot Vårsalongen...
 
 Men va f-n..., vem har spökat ut Järnpojken på det här viset? Han brukar få fina stickade kläder av hemliga beundrare, men det här är inte värdigt en av mina favoritstatyer i stan, Sveriges minsta offentliga staty. 
 
Det satt en man på bänken intill som påstod att han var någon slags guide i Gamla Stan, men jag vet inte. Han berättade att det mest var folk från Östeuropa som kom hit och klädde Järnpojken, Därmed dödade han den fina myten om att någon mystisk person, boende i Gamla Stan, smög hit till Bollhustäppan och bytte kläder på pojken. Se andra outfits på pojken  här!
 
 
Vinterblommor i Berzelii park - Trollhassel
 
...och magnoliaknopparna i Berzelii park väntar på att få sprängas i maj
 
 Nu ryker Kungsans buxbom. Det blir helt nya planteringar, men jag fick inte reda på vad som ska bli i stället för buxbom.
 
De här trevliga ´´gubbarna´´ släppte in mig och vi försökte förstå varandra på serb-engelsk-svenska. Det gick bra och mannen till vänster från Serbien, ska få hit sin fru och två barn i morgon och han var så lycklig. Frun hade fått arbetstillstånd och skulle genast börja arbeta. Det blev ett fint möte i tider av hat och oro.
 
Ibland är Stockholm lite för galet även för mig. En ung man hade klätt sig i en ´´superhjältedräkt´´(jag kan inget om superhjältar) och poserade glatt för alla som fotograferade. Allt för konsten!
 
 
Jag besökte Vårsalongen som även i år hölls i City. Jag gillade några tavlor.
 
 

Fogelströms och mina drömmars stad

Mäster Mikaels gata
 
Ljudböcker är ett perfekt sätt att få ta del av mängder av litteratur som finns på till exempel Storytel. Kanske att jag framöver när jag får mer tid kommer att ´´läsa´´ skönlitteratur igen, men just nu passar det utmärkt att lyssna på böcker när jag vandrar i Stockholm, när jag pendlar mina 7 mil enkel resa till min arbetsplats, eller jobbar med monotona jobb som vedklyvning, vilket jag sysselsätter mig med just nu på Engsholm. På senaste tiden har jag dock haft svårt att hitta böcker som intresserar mig. De böcker som ges ut idag är ju till största delen deckare eller biografier där mer eller mindre kända personer berättar om sin uppväxt. Till slut visste jag ingen annan utväg än att åter igen njuta mig igenom Per Anders Fogelströms ´´Stadserie´´.
 
Jag har tappat räkningen på hur många gånger som jag läst och lyssnat på den fantastiska berättelsen om en grupp människor i Stockholm från 1860-talet och hundra år framåt. Till största delen utspelar sig de fem böckerna på Södermalm och eftersom jag en gång i tiden jobbade i trädgårdarna vid de gamla söderkåkarna, så känns det extra speciellt att läsa om dessa miljöer. Nu för tiden vandrar jag då och då förbi söderkåkarna och den här lördagen gick jag där uppe på söders höjder och lyssnade på Helge Skoog när han läste om Henning, Lotten, Emelie och alla andra personer i berättelsen. Jag har alltid känt väldigt starkt för Henning som 15 år gammal kom ensam vandrande till Stockholm och jag använde Fogelströms rader då jag i min bok Stockholms gröna rum, beskrev min längtan till Stockholm - Pojken drömde, staden väntade. Men kanske att jag känner ännu starkare för Emelie som blir huvudpersonen genom serien.
 
Vi som älskar Fogelströms böcker vet ju också att han senare skrev en serie böcker (Barn-serien) som utspelade sig under tiden före ´´Stadserien´´ och som i sista boken Vita bergens barn, kopplade på Mina drömmars stad på ett magiskt sätt och egentligen ska man ju börja läsa Vävarnas barn som börjar året 1749. 
 
Barn-serien:
Vävarnas barn 1749-1779 - skrevs 1981
Krigens barn 1788-1814 - skrevs 1985
Vita bergens barn 1821-1860 - skrevs 1987
 
Stad-serien:
Mina drömmars stad 1860-1880 - skrevs 1960
Barn av sin stad 1880-1900 - skrevs 1962
Minns du den stad 1900-1925 - skrevs 1964
I en förvandlad stad 1925-1945 - skrevs 1966
Stad i världen 1945-1968 - skrevs 1968
 
Det här är de bästa böcker jag vet och jag kommer alltid att återvända till dessa fantastiska berättelser om hur vår huvudstad förändrades från en tid där arbetarna levde på gränsen till svält, till dagens överflöd, eller i varje fall välfärd. Från människors sammanhållning under de svåra tiderna, till dagens isolering och ensamhet i välfärden. Stockholm är tydligen den stad i världen som har flest ensamboende, till skillnad från hur det var på 1800-talet då det kunde bo en stor familj med inneboende i ett rum i en gammal enkel kåk. Stockholm har förändrats från en småstad med många stora trädgårdar och smala gator, till en bullrande storstad där det viktigaste är att bilarna får plats. Jag förskönar inte den fattiga tiden, men jag tror att vi tappade en del av medmänsklighet på vägen mot välfärden.
 
I år skulle Per Anders Fogelström ha fyllt 100 år och set uppmärksammas på flera sätt - se här! 
 
 
Fjällgatan. Högst upp i nummer 30 bodde Per Anders Fogelström med en fantastisk utsikt över Stockholm - i det högsta huset mitt i bild.
 
Fjällgatan 30 från Sista Styvens trappor
 
Magnolians svällande knoppar på Fjällgatan är inget vårtecken, de har sett ut så här hela vintern, men de inger ändå hopp om våren.
 
En rest av 2016 års clematis
 
Mosebacke torg
 
Kullerstensläggning med känsla på Svartensgatan
 
 Café Bakverket på Bondegatan 59 hade byggt ut sedan jag var där senast
 
Refugium vid Årstavikens strand, en av de 500 kolonistugorna längs den här långa strandsluttningen. Tyvärr har platsen helt tappat magin - läs mer om platsen här!
 
Onödigt att ta upp båten på hösten...?
 
På andra sidan Årstaviken har Liljeholmens höghus rest sig
 
 
Jag har varit dålig på att följa rivningen av Slussen. Idag tittade jag ner i kratern där Katarinavägen tidigare gick upp mot Folkkungagatan. Att Slussen var i dåligt skick förstår väl alla, men jag är verkligen rädd för hur reslutatet blir när allt står färdigt om 10 år.
 
 

Slottsträdgården Ulriksdal bjuder på vår!

 
Idag är det Tulpanens dag, men redan igår var vi till Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal för att plocka en bukett i självplocksavdelningen. Januari är en trög och fattig månad, men ett besök på den här platsen gör att man får en behövlig dos av för-vår. Vi pratade en stund med Bosse Rappne som berättade att han planer på att utöka med fler visningsträdgårdar ute i trädgården i sommar och det ser jag fram mot!
 
I den fina nyrenoverade (inte riktigt klart än) kafeterian fikade vi och den här gången blev det en god morotskaka.
 
Underbara Ranunkler
 
Helleborus
 
Primula 
 
 ...och så hade fröerna kommit!

Januariljus på Blockhusudden

 
Nu har vi avverkat halva januari och jag överraskades av ett underbart ljus vid Blockhusudden på Djurgården. Denna månad som ju endast är en transportsträckan mot våren, visade sin allra bästa sida den här fredagseftermiddagen. 
 
Efter det att jag tagit bilden, gick vi upp till Thielska galleriet och såg de fem förslagen till monumentet över Flodvågskatastrofen 2004, som ska få sin plats på Blockhusudden. Vi tyckte lika Cecilia och jag, och vi hoppas att det förslaget vinner.

Vinter i paradiset

 Johansdal vid Djurgårdsbrunnskanalen
 
´´Vinter i paradiset´´ heter en bok av Ulf Lundell från 1979,  som utspelar sig i Jämtland. Mitt ´´Vinter i paradiset´´, utspelar sig på Djurgården en snöig lördag i januari anno 2017. 
 
Vinden och snön piskade oss i ansiktet när vi började vandra från Blockhusudden tidigt denna lördag. Men vi var väl klädda och vid gott mod. Årets första vandring i Stockholms ´´gröna´´ rum gick inte att stoppa. Jag har saknat att vandra och inte ens snö som drivit ihop utefter strandpromenaden runt Djurgården kunde stoppa oss. Vi såg det som ett träningspass.
 
Eftersom jag just nu har snöjour på jobbet, var mina tankar när jag vaknade till ännu mer snö, att - vik hädan Kung Bore! Det räcker nu! Men under vår vandring runt Djurgården idag, så tyckte vi ändå att det var ganska skönt att pulsa omkring i den rena ljusa snön. Ploga snön på jobbet, det gör jag i morgon!
 
Knölsvanarna håller ihop i kylan
 
Koltrasten väntar liksom jag på våren, då den sköna vemodiga sången ännu en gång kommer att höras över Djurgården. 
 
Villa Eolslund på Blockhusudden, med sitt lejon!
 
 
Arkitekt Ragnar Östbergs Villa Mullberget
 
Listonhills lilla...ja vad är det? Ett lusthus!
 
Vinterjasminen gör skäl för namnet idag på Waldemarsudde
 
Auguste Rodins ´´Tänkaren´´ och Carl Milles ´´Triton´´ denna snöiga lördag i januari, på Waldemarsudde!
 
Villa Bergsgården vid Skansenberget. Ritad 1905 av arkitekt Ferdinand Boberg
 
Älskade Café Skroten. Jag åt köttbullar och Cecilia åt fisksoppa. Celilia Adéns bild!
 
Wasahamnen
 
Vy mot Söder och vackra Katarina kyrka, och visst kan jag längta upp dit till Söder ibland!
 
Sorry hägern, för att jag kom för nära då jag skulle fotografera dig...!
 
En biljittkiosk, troligen från Stockholmsutställningen 1897 på Djurgården
 
Två andra vandrare, som pratade i telefon!
 
Benny Anderssons Villa Lido vid Djurgårdsbrunnsvikens norra strand. Det såg inte ut som om han var hemma! ´´The winner takes it all´´
 
Jag väntar på hästarna. Cecilia Adéns bild.
 
Fiskare på Blockhusudden
 
Villa Dufvan på Blockhusudden. Där trivs jag gott!
 

Stockholmsvandringar 2017

Klicka på länkarna!
 
Fogelströms och mina drömmars stad - 21 januari
Vinter i paradiset - 7 januari
 
 
 

Vinterjasminen på Waldemarsudde

 
 Vinterjasminen blommar som vanligt under vintern vid Prins Eugens Waldemarsudde och trots att den är en vinterblommande växt så börjar förhoppningar om ännu en vår att gro. Vi såg utställingen ´´Salongsmåleri´´ inne i galleriet. 
 

Stilla

En stilla, lågmäld vandring på mina favoritmarker. Om två veckor kliver vi äntligen över till 2017.
 

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails