Site Meter

September i Norra Djurgårdsstaden

 
 
17 september 2018
 
 

Jag tog 6:ans buss från Odenplan ut till Norra Djurgårdsstaden, där bygget fortsätter längs Husarviken ut mot Lilla Värtan. I år har ännu några gårdar blivit färdiga och det är alltid lika spännande att se trädgårdsanläggningarna och vilka växter som använts. Idag kände jag mig mer positiv än under tidigare besök i Norra Djurgårdsstaden. Det satsat oerhört mycket på växter både längs gatorna, på torgen och inne på gårdarna i den här nya stadsdelen. Spännande växter har använts, både vad gäller träd, buskar och perenner och inne på många gårdar har man ofta planterat på ett ganska fritt och lekfullt sätt, inte alls så strikt och grupperat som det brukar vara vid nyanläggningar. 

 

Längs gatorna finns nyplanterade ekar och björkar och många nya sorter som inte är så vanliga som gatuträd. Jag vet inte att jag sett en enda lind här, trädet som växer längs nästan alla gator i innerstaden. Det känns mycket bra och jag måste komma ihåg att åka ut hit i vår när träden blommar, återkomma i ett kommande blogginlägg med vad det är för träd som använts. Jag tyckte idag till och med att många av husen hade en ganska kul arkitektur. Kanske att jag bara var på ett ovanligt bra humör den här dagen? Riktigt gott kaffe drack jag på Creperie Blanche som ligger i hörnet Jaktgatan-Fågelhundsgatan.

 

 
 Strålrudbeckia
 
 Ulleternell, eller möjligen pärleternell
 
 Lek med salix

Mitt första fria år, vecka 37 - Förkyld Djurgårdsvecka

 Blockhusudden
 
 
 
Måndag 10 september - Söndag 16 september
 
 
Djurgårdsvecka!
 
 
 
Förkyld!
 
Nu kan jag äntligen vara sjuk i lugn och ro. Under mina 48 år i arbetslivet, hade jag ofta dåligt samvete då jag blev sjuk och stannade hemma. Borde jag jobba trots förkylning, men utan livshotande feber? Hur sjuk skulle man vara för att inte ge sig iväg till jobbet och utföra fysiskt arbete? Jag lärde mig aldrig att vara sjuk i lugn och ro. Nu behöver jag inte bekymra mig längre.
 
 
Vilade på Djurgården med lagom långa hundvandringar och lättare trädgårdsarbete. Läste en bok från 1952, om svenska trädgårdar under renässansen och barocken.
 
 
Lite dåligt samvete får jag trots allt ibland när Cecilia cyklar iväg till jobbet halv sju på morgnarna i ur och skur, medan Lexus och jag drar filten över oss i soffan med frukost och morgon-TV. Intalar mig själv att jag verkligen inte borde ha dåligt samvete, eftersom jag har jobbat sedan jag var 16 år - mellan åren 1970-2017. Så jag tar lite mer kaffe och sjunker ner i soffan ett tag till, innan morgonvandringen med Lexus!
Men ibland tänker jag att jag nog har det för bra, att ´´staten´´  ska komma och ta mig i örat och kräva att jag ska jobba igen, jag som är så frisk och pigg!
 
 
Allt är lugnt här ute på Blockhusudden. Fridfullt och stilla!
Visst tänker jag på vår oroliga värld och på den politiska röran som nu råder i vårt land, men jag försöker som vanligt även se det vackra i livet. Att det vackra och goda alltid måste överväga. Det enda som just nu retar mig i det lilla vardagslivet, är alla hundägare som släpper sina hundar lösa här ute på östra Djurgården. Tre olika hundar på två dagar har kommit rusande och nästan attackerat Lexus. Jag är vanligtvis en lugn person, men då blir jag riktigt förbannad! Det råder koppeltvång här!
 
 
Dagarna mörknar minut för minut, som Tove Jansson en gång skrev. Vi står nu inför hösten och i år kommer jag att utföra höstarbeten på en lagom stor tomt, inte en slottspark! För första gången kommer jag nog att trivas med den här årstiden och när vintern kommer kan jag i lugn och ro skydda mig mot kylan, läsa böcker och lite lagom börja längta efter våren igen. 
 
 
 I Rosendals trädgård var det skördefest i helgen och på Prins Eugens Waldemarsudde visade trädgårdsmästare Marina Rydberg trädgården, men vi hade annat för oss den här gången. Allt i livet handlar ju trots allt inte om trädgårdar, så på fredagen besökte vi vårt älskade Café Skroten här på Djurgården och trivdes som vanligt mycket gott i den marina miljön på favoritcaféet.
 
 
.
På lördagen gick vi ett varv på Karlaplans loppis och jag hittade en liten bok från 1906 - Kalas & Hvardagsmat av Ingeborg Zehelius (1862-1923). Pris 10 kronor! När vi ändå var i området, tittade jag in på Tysta gatans pilträd som smiter ut från gården och ut över gatan, och nu såg jag stöttan som lastar av tyngden. En stor del av trädet hade även avlägsnats och jag antar att belastningen blev för stor, med risk för trädet skulle falla.
 
 
Det blev en lugn vecka, precis som jag ville! Nu väntar en helt annan vecka!
 
 
 
 
 Ett av Blockhusuddens många gröna hus. Här bodde Prins Carl Philip i några år.
  
Rosendals slottspark
 
 Höstfint i urnorna på Djurgården, här Källhagen!
 
 Rosendals slott
 
(null)
September-picnic vid Djurgårdsbrunnskanalen.
 
(null)
När jag var lite hängig under förkylningen gjorde min kompis Lexus mig sällskap!
 
(null)
(null)
På fredagen hade vi AW på Café Skroten...
 
Loppis på Karlaplan
 
Jag köpte en kokbok från 1906. Pris 10 kr. 
 
Pilträdet på Tysta gatan på Östermalm är väl omhändertaget. I vanliga falla hade ett träd med den här placeringen avlägsnats, men här har pilen fått en stötta och ett stort parti av kronan har sågats bort för att avlasta tyngden.
 

Träd i Stockholm

(null)
Tysta gatan på Östermalm
 
 
 
Den här sidan ska handla om Stockholms träd och jag kommer under nästa år att skriva/fotografera mycket mer om detta!. 
Jag letade tills vidare upp några sidor om stadens träd, som jag under årens lopp lagt ut på bloggen.
 
 
 
 Klicka på länkarna nedan!
 
 
Renovering av Norr Mälarstrands parkstråk - 2018
Kinesträd i Stockholm - 2018
Trädinventering i Stockholms innerstad 1993
Vackra gatuträd i Stockholm - 2018
Min favorithägg på Långholmen har sågats ner - 2017
Robiniaträdet i Rosengården - Historiska museet 2016
Magnolia i Stockholm - 2015
Drottningholms lindar från 1998 och framåt - 2015
Prins Eugens ek på Waldemarsudde - 2015
Stockholms katalpa-träd - 2015
Hur gamla är träden i Stockholm - 2014
Valkaskar i Stockholm - 2014
Prunus 'Schnee' i Stockholm - 2013
Ginkgoträden trivs på Hornsgatan - 2011
Kampen om TV/Radio eken - 2011
Almstriden i Kungsträdgården 1971
Nya pilar på plats vid Norr Mälarstrand - 2011
Döda träd på Norr Mälarstrand för bättre utsikt - 2011
Tokyokörsbärsträd i Stockholm - 2010
Trädskolor i Stockholm - 2010
Kinesiska tempelträd på Hornsgatan - 2010
Näverhägg i Alvik - 2010
Manna-ask i Stockholm - 2009
Klotpil i Stockholm - 2009
Körsbärsplommon i Bergianska- 2009
Ullungsrönn i Bergianska - 2009
Rödblommig hästkastanj - 2009
Prunus 'Accolade' i Kungsträdgården - 2008
Ännu ett besök i Drottningholms slottspark - 2008
Beskärning av Drottningholms lindalléer - 2008
 
 
 
Magnolia kobus i Gamla Stan
 
 Rödblommig hästkastanj i Humlegården
 
Robinia i Rosengården på Historiska museet
 
 Manna-ask på Regeringsgatan
 
 Mamma-ask på Mäster Samuelsgatan-Regeringsgatan 18 september 2018
 
 Kaukasisk vingnöt på Norra Agnegatan
 
Prunus 'Schnee' på Jakobsgatan
 
Ginkgoträd på Hornsgatan
 
Korstörne - Gleditsia triacanthos 'Skyline' på Krukmakargatan 18 september 2018
 
Kinesträd vid Klarabergsgatan 3 september 2018
 

Mitt första fria år, vecka 36 - Skärgårdstur i valtider

Ljungen blommar på Grinda!
 
 Båten Skärgården på väg mot Södra bryggan på Grinda.
 
 På morgonen lämnade jag Stockholm för att tillbringa en dag ute på skärgårdsön Grinda.
 
 

3 september – måndag

 

Nu har jag har bytt från sommartäcken till vintertäcken hemma i Eken-sängen!

 

Idag hade jag tänkt åkt ut till Ekerö för att vandra i trakterna kring Ekebyhovs slott, men så såg jag något på Facebook som ändrade mina planer. ´Vilken växt´´ är en Facebooksida där man kan fråga följarna om man undrar vad en växt heter. Idag undrade Maria Engström som är en trädgårdskompis till mig, vad det var för träd som står vid Allhelgonagatan alldeles ovanför trappan som leder ner till Götgatan. Hon fick svar att det var ett kinesträd (Koelreuteria paniculata) och jag fick plötsligt lust att fotografera trädet som nu har så vackra frökapslar. Någon berättade att träden på Klarabergsvägen utanför Åhléns också är kinesträd. Dagens mission blev att besöka och fotografera dessa träd.

 

Jag tog tunnelbanan till Medborgarplatsen och gick bort till Allhelgonagatans trappa, just där Gunnarsssons kondis ligger. Alldeles ovanför trappan hittade jag trädet som utmärkte sig med sina vackra triangelformade frökapslar. Jag tog mina bilder och fortsatte upp mot Helgalunden som är en mycket trivsam stadsdel på Södermalm och gick vidare bort mot Fatbursparken där jag såg ett annat spännande och nytt gatuträd i vår stad - Kinesisk sekvoja (Metasequoia glyptostroboides) som nu är gatuträd på en del av Fatburs brunnsgata. Det finns även ett stort antal vid Hornsbergs strandpark.

 

Eftersom jag blev sugen på kaffe, letade jag efter ett mysigt café i de här trakterna av Söder, som jag sällan besöker. Caféerna på Söder har verkligen förändrats under de senaste 20 åren. Borta är de gamla enkla söderfiken, nu handlar det mer om att öppna annorlunda och coola caféer. Det är väl de yngre söderborna som går på café, så jag förstår att de gamla fiken och kaffestugorna inte är så intressanta längre. Personligen gilla jag enkla caféer, kaffestugor och gammaldags konditorier – ja jag vet att jag börjar bli gammal. Hur som helst så gick jag förbi hipstercaféerna och fortsatte med bestämda steg mot Konditori Chic på Mariatorget, som är ett enkelt gammalt favoritställe. Mycket bra bakverk, goda kanelbullar och gott kaffe!

 

Jag placerade mig på trottoarserveringen vid Sankt Paulsgatan och njöt av att vila benen efter en lång vandring. Plötsligt kommer en äldre man på en motorcykel och i famnen har han en gammal pudel som också han har hjälm på sig! När de parkerar vid kondiset, rusar folk fram med sina mobilkameror och fotograferar det underbara paret. Även jag frågar om jag får ta en bild och jag pratar en stund med den trevliga PJ:n. Hunden Chico har åkt motorcykel i 12 år och ibland reser de så långt som tio mil, självklart med fikapauser längs vägen. Dom fikade klart och satte på sig hjälmarna och drog sedan sakta iväg längs Sankt Paulsgatan.

 

När jag kom upp på Hornspuckeln gick jag in på The Tea Centre of Stockholm och köpte en påse Söder-te till Cecilia, innan jag fortsatte mot Slussen och genom Gamla Stan, där jag som vanligt undvek Stockholms mest krimskramsigaste gata, Västerlånggatan och kom till slut fram till Klarabergsgatan. Där hade det bara för någon timme sedan varit invigning av den nya spårvägen fram till Centralstationen. Nu kan man åka spårvagn från Centralstationen ända ut till Prins Eugens Waldemarsudde på Djurgården. Mycket bra!

 

Nu såg jag alla dessa kinesträd som kantade Klarabergsgatan på Åhléns-sidan. 20 st träd i rad och de orangeröda frökapslarna lyste i septembersolen. Åhlénsklockan hade samma färg som frökapslarna och jag kan tänka mig att den som beslutat att plantera dessa träd – möjligen Stockholms stads trädexpert Björn Embrén – blev glad åt detta!

Jag tog bilder och det kändes oerhört skönt att bilarna försvunnit från den här citygatan. Jag är tacksam för varje gata i stan som blir bilfri! 

 

På eftermiddagen fick jag mail från just Björn Embrén på Stockholms stad som meddelade att han har gått i pension, men kommer att fortsätta som timanställd med undervisning och föredrag. Efter mitt blogginlägg om kinesträden fick jag en kommentar av Anna Embrén och det visade sig att hon planterat några av kinesträden på Klarabergsgatan och även trädet på Allhelgonagatan. Anna är dotter till Björn!

 

  

4 september - tisdag

 

Innan jag kom fram till Strömkajen, tittade jag in i Kungsträdgården och beundrade de vackra sommarblomsplaneringarna vid Jakobs kyrka. Vattenspridarna gick nu på morgonen och det var friskt och fräscht i den folktomma parken!

 

September är en bra månad att besöka Stockholms skärgård tycker jag, det är för mycket folk där ute på somrarna. Så jag klev ombord på båten som heter Skärgården och vi lämnade stan denna soliga morgon då vattnet låg helt stilla. På Strömbron halvsprang eller cyklade människor på väg till sina arbeten, själv lutande jag mig tillbaka för att på spegelblanka vatten glida fram i Stockholms inner- och mellanskärgård.

 

Jag är uppväxt i Roslagen och när jag var båtägare vistades jag alltid långt ute bland de ytterst öarna som gränsade till havets öppna horisont, där öarna består av låg växtlighet och där man kunde hitta en egen ö att övernatta på. I Stockholms mellanskärgård är öarna skogbeklädda och man har inte alltid kontakt med de vidsträckta fjärdarna eller med den öppna horisonten. I Stockholms ytterskärgård däremot, finns fantastiska paradisöar. Men - det har verkligen sin tjusning att vistas bland öar där sagolika sommarbostäder har byggts i de vackraste miljöerna och det finns alltid någon vacker byggnad att beundra under resans gång. 

 

Mitt mål idag var Grinda som jag hört så mycket om och efter två timmars resa från Strömkajen i Stockholm klev jag iland på Södra bryggan tillsammans med fyra andra personer. Under sommaren svämmar Grinda över av besökare, men nu råder det lugn som jag eftersträvade. Även här ute låg vattnet helt stilla, det var runt 20 grader, perfekta förhållanden för en dag i stillhet. Några hundra meter från bryggan ligger Grinda värdshus som byggdes i början av 1900-talet som sommarbostad åt Nobelstiftelsens första direktör Henrik Santesson. Här finns också värdshusets bakficka Framfickan - som nu var stängt, däremot hade den lilla handelsboden med caféet fortfarande öppet och jag tog en kopp kaffe i pappmugg, innan jag började gå på upptäcktsfärd med hjälp av öns stigar.

 

 När jag i ett mycket stilla tempo (jag hade ju 6 timmar på mig att upptäcka Grinda) gick mot norra stranden, stannad jag på stigen och upptäckte att tystnaden var fullständigt total. Jag hörde inget annat än mina egna andetag. Inga fåglar, inget ljud av vågor eller av trädkronor som rörde sig, eftersom det var helt vindstilla. Det var en mycket märklig och underbar upplevelse. Länge stod jag stilla och bara lyssnade på tystnaden, som om jag inte trodde på den, som om tiden stannat. Jag följde den steniga stigen utefter den norra stranden och kom fram till tältplatsen på de öppna markerna med stora gräsytor, där några få campare fortfarande höll till. Det betar får och kor på ön. De hjälper till att hålla landskapet öppet och det pågår även ett projekt att återställa ängs- och hagmarker som växt igen.

 

Jag hittade Grindastigen som är 3 km lång i skiftande natur och efter en stund kom jag till Lilla utsikten där jag högt uppe på berget åt min lunch som jag hade med mig. Utsikten var underbar och jag satt länge och såg ut över det blanka vattnet och alla öarna som låg som utslängda på fjärdarna, ibland kom en båt och spräckte den blanka vattenytan, men de störde inte den här stilla dagen. Längre fram på stigen klättrade jag upp på Klubbudden som är öns högsta punkt, där ljungen blommade vackert i bergskrevorna och jag tog bilder med blommorna i förgrunden och den vidsträckta skärgården i bakgrunden. 

 

Det här blev en helt strålande dagsutflykt och jag tänker att jag vill hinna med att se fler skärgårdsöar innan hösten är här på allvar. Kvart över fyra kom båten till Södra bryggan och jag tog plats med kaffe och macka för att starta färden tillbaka till huvudstaden.

 

 
Djurgården
 
 
 
20 stycken kinesträd (Koelreuteria paniculata) finns nu på Klaraberggatan som nu har blivit bilfri! Jag antar att Stefan Sauk som spyr ur sig avsky när biltrafiken i Stockholm stryps på det här sättet, inte gillar detta. Jag däremot tycker att det är fantastiskt! Här är filmen när Stefan kör i stan!
 
 
Kinesträd vid Allhelgonagatan på Söder.
 
Hunden Chico kommer för att fika med husse på Konditori Chic på Mariatorget.
 
 Swedenborgsgatan är under somrarna gågata. De du...Stefan Sauk!
 
 Kungsträdgården med Jakobs kyrka.
Kungsträdgården.
 
 Perennplanteringarna i Kungsträdgården.
 
 

5 september - onsdag

 

Idag började en tvådagarskurs om sommarblommor, som Movium håller vid Ersta konferens & Hotell här i Stockholm. Movium arbetar med stadsutvecklings frågor och verkar inom Sveriges lantbruksuniversitet. På kursen deltog några från Djurgårdsförvaltningen, som till exempel trädgårdsmästare Cecilia, som nu fick tillfälle att visa sina vackra planteringar vid Rosendals slott. Kursdeltagarna fick även se färgplanteringarna vid Lunsthusporten som i år är extra fina. Djurgårdens planteringar blev mycket uppskattade av kursledare och deltagarna.

 

Mitt beröm över Cecilias planteringar och mina bilder på blogg och Facebook, hade gjort att Movium fått upp ögonen för allt detta vackra och nu fick den duktiga trädgårdsmästaren mycket välförtjänt uppmärksamhet för det fina som hon skapat.

 

 

 

6 september – torsdag

 

Lexus och jag skjutsade Cecilia till Djurgårdsfärjan eftersom hon skulle bege sig till sin andra kursdag om sommarblommor på Södermalm. När vi släppt av matte, parkerade vi bilen vid Djurgårdsbron och vandrade in i Lusthusportens park som blir vackrare för varje gång jag besöker den fina trädgården. Det är framförallt den röda och den blå-lila planteringen som lockar i år. Den röda planteringen brukar jag inte ägna så mycket tid åt i vanliga fall, men i år är den helt magnifik och som jag sagt tidigare är gräset Pennisetum advena 'Rubrum'  perfekt tillsammans med de röda sommarblommorna.

 

Den här morgonen bjöd på perfekt vandrarväder, vindstilla och lagom temperatur. Vi fortsatte upp mot Rosendalsterrassen, där planteringen vid dammen fortfarande är fantastiskt fin. Tobaken trivs extra bra i år. Vid Rosendals slott fortsätter de ljuvliga planteringarna att glänsa och de har välförtjänt fått mycket beröm av både mig och av många andra denna sommar. Det är inte endast färg- och form kombinationerna som är så perfekta i Djurgårdsförvaltningens sommarblomsplanteringar, utan även hur de harmoniskt är uppbyggda i höjd. 

 

 

Tyvärr hade jag inte min kamera med mig idag, så jag fick använda mobilkameran i stället, typiskt när det var så fint ljus den här morgonen. Jag får nog göra om fotograferingen en annan dag. Vi gick igenom fina Rosendals trädgård och bort till Prins Eugens Waldemarsudde, där Galleriterrassen är väldigt vacker nu och det blommar överdådigt i alla planteringar. Det blev en rejäl morgonpromenad, efter det att vi gått Djurgårdsvägen fram, besökt vackra planteringen Långkorven vid Skansens norra entré och sedan tillbaka till bilen. Lexus slocknade direkt när han lade sig på sätet.

 

7 september – fredag

  

Inne i Mälarpaviljongens vackra trädgård på Norr Mälarstrand träffade jag trädgårdsmästare Kristina Björk och jag har sagt det förr och säger det igen - hon gör ett fantastiskt jobb här och jag tycker att det blir vackrare för varje år som går. Det här är inte bara en restaurang, det är en mycket vacker trädgård i vår stad!

 

Jag hade även turen att få träffa författaren till den fantastiska boken om Holger Blom stadsträdgårdsmästaren i Stockholm mellan åren 1938-1971 - Brita Åsbrink som kom förbi Märlarpaviljongen. 

 

Egentligen var det för att titta till renoveringen av parkstråket vid Norr Mälarstrand som gjorde att jag gick hemifrån Brommanästet och in till Kungsholmen idag. Det har fällts popplar från 1970 och -80 talet och några gamla björkar som sjöng på sista versen. Parken som ritades av Holger Blom och Erik Glemme på 1940-talet skapades som en bit natur av Mälardalens flora och skulle endast innehålla inhemska växter.

 

På originalritningar finns 120 träd inritade och idag växer här 210 träd, vilket har gjort parkstråket mörkare än det var tänkt från början. Visst tycker jag om lummiga parker, men här vid Riddarfjärden var det meningen att det skulle finnas utblickar från flera håll och även siktlinjer i parken, som med åren försvunnit då många nya träd har planterats vid olika tillfällen genom åren. Som vid tidigare renoveringar 1967 och 2002. Personligen tycker jag inte att stora popplar hör hemma i små parker utan bör i stället få växa sig stora i de större parkerna, så jag ser inte något problem att dessa träd togs bort och ersätts med nya, som ska passa in i det ursprungliga tänket.

 

Nu har folk på Kungsholmen polisanmält fällningen och politiker har till och med blivit hotade av arga medborgare som inte tycker att träd ska fällas. Någon uttryckte till mig på Facebook när jag visade nya stadsträd i Stockholm, som kinesträdet, att på Kungsholmen tar man bort träd för att de inte är inhemska. Nu var ju anledningen att försöka återgå till just den här parkens ursprung. Jag har jobbat med trädgårdsarbete i nästan 50 år och vet hur känsligt det är när träd sågas ner, men ibland känns det som om folk protesterar varje gång en motorsåg startas, oavsett syftet. 

 

 

Jag tror nog att det här blir bra när de nya växterna får etablera sig och jag tror säkert att Holger och Erik hade förstått den här renoveringen. Är det någon som värnar om Stockholms grönska så är det väl jag, men i det här fallet så faller jag inte in i ledet bakom den protesterande massan. Visst finns det åtgärder som inte jag heller tycker om i den här renoveringen, som att de vackra häggmisplarna ska bytas ut, för att de inte anses som tidsenliga med originalplanen. Men men...jag kommer givetvis att bevaka etableringen av växterna, bland annat stora ytor med vildrosor, slån och hagtorn.

 

 

Jag förstod att jag var ute på farlig mark när jag publicerade detta på bloggen och det dröjde inte länge förrän jag på Facebook fick detta svar:

 

 

Sorgligt att du tar parti för dem som förstör Erik Glemmes arkitektoniska pärla. Populus Beroliniensis passar visst på Norr Mälarstrand och planterats in under Holger Bloms ledning under slutet av 1960-talet. När Norr Mälarstrandsparken anlades pågick 2:a världskriget. Klart att man inte hade tillgång till utländska träd då. Att fälla uppvuxna friska träd för att de inte är svenska är absurt. Träd i parker växer och de behövs för att ge skugga till alla dem som inte klarar att sitta och promenera i stekande sol hela sommaren. Norr Mälarstrand VAR en fantastisk lummig idyll. Nu är en tredjedel slaktad och till vilken nytta? Stockholmarna behöver så väl sin grönska som ger skydd från stekande sol, dämpar trafikbuller och renar från trafikföroreningar.

Mitt svar :

Stockholms gröna rum Erik Glemme dog 1959 och slapp vara med om att popplarna planterades på Norr Mälarstrand. Jag har arbetat med trädgård och träd i hela mitt liv och jag hävdar fortfarande att popplar hör hemma i större parker, med sitt våldsamma rotsystem. Nu kommer det att planteras nya träd och i en park/trädgård behövs trädbeståndet föryngras då och då så att inte alla träd är lika gamla. Nu kommer markvegetationen få mer ljus och jag tror att det här kommer att bli bra framöver när de nya träden och buskarna får etablera sig.

 

 
  Från huset Dufvan på Blockhusudden är utsikten mot Stockholms inneskärgård helt fantastisk, men jag tycker väldigt mycket om vyn från gatan också!
 
Lilla Sjötullsbron.
 

Begonia ’Belina Orange’

Fuchsia x hybrida ’Marinka’

Fuchsia x hybrida ’Orange King’

Fuchsia x hybrida ’Heri Mochara’

Fuchsia x hybrida ’Royal Mosaic’

 

 

Här möts taxushäcken med tujahäcken vid Täcka udden på Djurgården.
 
 
Rådhuset på Kungsholmen från trädgården vid Piperska muren.
 
Trädgårdsmästare på Mälarpaviljongen Kristina Björk och författare till boken om Holger Blom, Brita Åsbrink.
 
 Den gungande bryggan på Mälarpaviljongen!
 
Underbar plantering vid Rosendalsterrassen!
 
 Lusthusportens park!
 
 
 


Djurgården blommar i september!

 
Lusthusportens park - läs mer om parken här!
 
 
 
 
Kullatäppan. Läs mer här!
 
 
 
 
Rosendals slottspark. Läs mer om parken här!
 
 
 
 
Rosendalsterrassen. Läs mer här!
 
 
 
 
Prins Eugens Waldemarsudde. Läs mer om trädgården här!
 
 
 
 
Rosendals trädgård. Läs mer här!
 
 

Kungsholmsvandring och renoveringen av Norr Mälarstrands parkstråk

 
Rättvisans borg, det 102-åriga Rådhuset på Kungsholmen
 
Norra Agnegatans mäktiga Kaukasiska vingnötsträd
 
Höstanemoner vid Hantverkargatan
 
Bergsgatan
 
Ligularia vid Norr Mälarstrand
 
 Kristina Björk i sin trädgård!
 
 
7 september 2018
 
 
Mälarpaviljongens vackra trädgård på Norr Mälarstrand och jag har sagt det förr och säger det igen - Trädgårdsmästare Kristina Björk gör ett fantastiskt jobb här och det blir bara vackrare för varje år som går. Det här är inte bara en restaurang, det är en mycket vacker trädgård i vår stad!
 
 
 
Jag hade även turen att få träffa författaren till den fantastiska boken om stadsträdgårdsmästaren i Stockholm mellan åren 1938-1971 Holger Blom - Brita Åsbrink som kom förbi Märlarpaviljongen, här tillsammans med trädgårdsmästare Kristina Björk.. 
 
Den gungande delen av restaurangen Mälarpaviljongen!
 
 

Egentligen var det för att titta till renoveringen av parkstråket vid Norr Mälarstrand som gjorde att jag gick hemifrån Brommanästet och in till Kungsholmen idag. Det har fällts popplar från 1970 och -80 talet och några gamla björkar som sjöng på sista versen. Parken som ritades av Holger Blom och Erik Glemme på 1940-talet skapades som en bit natur av Mälardalens flora och skulle endast innehålla inhemska växter.

 

På originalritningar finns 120 träd inritade och idag växer här 210 träd, vilket har gjort parkstråket mörkare än det var tänkt från början. Visst tycker jag om lummiga parker, men här vid Riddarfjärden var det meningen att det skulle finnas utblickar från flera håll och även siktlinjer i parken, som med åren försvunnit då många nya träd har planterats vid olika tillfällen genom åren. Som vid tidigare renoveringar 1967 och 2002. Personligen tycker jag inte att stora popplar hör hemma i små parker utan bör i stället få växa sig stora i de större parkerna, så jag ser inte något problem att dessa träd togs bort och ersätts med nya, som ska passa in i det ursprungliga tänket.

 

Nu har folk på Kungsholmen polisanmält fällningen och politiker har till och med blivit hotade av arga medborgare som inte tycker att träd ska fällas. Någon uttryckte till mig på Facebook när jag visade nya stadsträd i Stockholm, som kinesträdet, att på Kungsholmen tar man bort träd för att de inte är inhemska. Nu var ju anledningen att försöka återgå till just den här parkens ursprung. Jag har jobbat med trädgårdsarbete i nästan 50 år och vet hur känsligt det är när träd sågas ner, men ibland känns det som om folk protesterar varje gång en motorsåg startas, oavsett syftet. 

 

Jag tror nog att det här blir bra när de nya växterna får etablera sig och jag tror säkert att Holger och Erik hade förstått den här renoveringen. Är det någon som värnar om Stockholms grönska så är det väl jag, men i det här fallet så faller jag inte in i ledet bakom den protesterande massan. Visst finns det åtgärder som inte jag heller tycker om i den här renoveringen, som att de vackra häggmisplarna ska bytas ut, för att de inte anses som tidsenliga med originalplanen. Men men...jag kommer givetvis att bevaka etableringen av växterna, bland annat stora ytor med vildrosor, slån och hagtorn.

 
 
Vildrosor
 
 En färdig del av Norr Mälarstrands parkstråk.
 
En åsikt på Facebook:
 
Maria Helena Sorgligt att du tar parti för dem som förstör Erik Glemmes arkitektoniska pärla. Populus Beroliniensis passar visst på Norr Mälarstrand och planterats in under Holger Bloms ledning under slutet av 1960-talet. När Norr Mälarstrandsparken anlades pågick 2:a världskriget. Klart att man inte hade tillgång till utländska träd då. Att fälla uppvuxna friska träd för att de inte är svenska är absurt. Träd i parker växer och de behövs för att ge skugga till alla dem som inte klarar att sitta och promenera i stekande sol hela sommaren. Norr Mälarstrand VAR en fantastisk lummig idyll. Nu är en tredjedel slaktad och till vilken nytta? Stockholmarna behöver så väl sin grönska som ger skydd från stekande sol, dämpar trafikbuller och renar från trafikföroreningar.

Stockholms gröna rum Erik Glemme dog 1959 och slapp vara med om att popplarna planterades på Norr Mälarstrand. Jag har arbetat med trädgård och träd i hela mitt liv och jag hävdar fortfarande att popplar hör hemma i större parker, med sitt våldsamma rotsystem. Nu kommer det att planteras nya träd och i en park/trädgård behövs trädbeståndet föryngras då och då så att inte alla träd är lika gamla. Nu kommer markvegetationen få mer ljus och jag tror att det här kommer att bli bra framöver när de nya träden och buskarna får etablera sig.

Maria Helena Ja, om 70 år...
Dessutom är vi många som älskar Populus Beroliensis. De är vackra, de är oerhört tåliga och dessutom behöver just den här strandremsan sammanbindande rötter.
Visst var det Glemme som skapade parken men Holger Blom var också med på ett hörn. 

Ditt resonemang håller inte och vi som på daglig basis promenerar i parken GRÅTER av detta nidingsdåd. Man fäller inte 50 träd på samma gång!

Stockholms gröna rum Det är alltid svårt med stora förändringar i våra parker och visst förstår jag att många protesterar när så många träd fälls och självklart tycker människor olika om olika sorters träd. Jag minns när alla lindarna i Kungsträdgården fälldes och även i Drottningholms slottspark. Det var många som blev galna av att de gamla vackra träden fälldes. Se hur det ser ut nu!

Maria Helena Vi har inte tid att vänta på att 40-90 åriga träd växer upp!!! DET TAR EN LIVSTID ATT FÅ TILLBAKA DET SOM SKÖVLADES.
När parken anlades fanns redan träd på platsen. Hela nedre Kungsholmen har traditionellt haft popplar. Många är lyckligtvis kvar.
Nej, 
vi ska inte göra etniska rensningar i vårt trädbestånd. Att bara ha svenska arter är tråkigt. Och för övrigt, vad är svenskt egentligen? Ingenting! Vi lever nu i en tid då vi inte ligger under inlandsis vilket är det normala för vår världsdel. Alla växter har kommit från andra delar av världen till oss på olika vis.
Det är så förfärligt att så många fina stora träd i strandkanten har fällts. Deras rötter invid strandkanten behövdes. Utan dem kommer stranden, som har djupa lerfickor, att erodera. Det som hänt på Norr Mälarstrand är en skandal. BITE AB kör med alldeles för tunga arbetsmaskiner längs strandpromenaden. Inga oarkvögar är konstruerade för sådan trafik. 
Träden som har fällts fanns med på Holger Bloms ritningar över parken. Om man vill föryngringsfälla så tar man inte ett helt område på en gång. Att träd växer är inget onaturligt men det verkar inte Kungsholmens stadsdelsförvaltning med Arvid Vikman -S - förstå. Träd kan och ska bli underbart stora med fantastiska kronor. När Norr Mälarstrand anlades var det världskrig och ont om plantor men också ont om trafik. I dag behövs den grönska som Holger Blom ritade in på 1960-talet.

Stockholms gröna rum Bild från 50-talet. Popplarna planterades på 70-talet enligt Stockholms stads ritningar. När parken anlades fanns 120 träd, idag finns/fanns 210 träd i parkstråket! Jag tror att vår käre Holger och Erik tyckte att 120 var lagom.

Maria Helena Holger Bloms ritning är daterad 28/11-1967 så det stämmer bra att nyplantering av träd skedde i slutet av 1960-talet. 
Bilden du visar visar hur det dog ut på 1950-talet o h illustrerar att det tar decennier för en park att få uppväxt grönska. Kungsholmens stadsdelsförvaltning har flyttad oss tillbaka till anläggningsstadiet och vi har berövats en mansålders tillväxt😱😭
 

Tack alla följare av Stockholms gröna rum

 
 
 
6 september 2018
 
 
Egentligen skulle jag väl kunna skriva om trädgårdar och samla på mig bilder för mig själv, utan att nödvändigtvis behöva visa på sociala medier. I 13 år har jag skrivit bloggen Stockholms gröna rum och i 5 år har Facebooksidan med samma namn funnits och jag har ännu inga planer på att sluta med någon av dem.
 
Trots att jag förändrat bloggen från en ren trädgårdsblogg till en lite smalare Stockholmsblogg, är det ändå många som fortfarande följer med. Det skulle faktiskt kännas väldigt tomt om jag inte hade kontakten med alla er följare och det är att roligt att bli uppskattad för det jag gör. Det handlar verkligen inte om att jag har något bekräftelsebehov, utan mer att jag uppskattar er kontakt och det är alltid spännande att höra era åsikter om det jag visar.
 
Genom åren har jag fått mängder av trevliga kommentarer och många ´´gilla´´ för mina bilder. Nu är det hög tid för mig att tacka er som följer med i mitt ständiga flöde av bilder och text. Det är ni som får mig att vilja fortsätta och som lockar mig att ständigt leta upp något vackert att visa.
 
Jag vill även tacka mina tre allra käraste i livet och som hjälper mig att hitta spännande och vackra platser att besöka. Min älskade dotter, bästa vän och världens bästa resefixare, som tagit mig till fantastiska platser ute i Europa. Min älskade Cecilia som delar mitt intresse att besöka trädgårdar och som har en förmåga att hitta platser och evenemang både i Stockholm och ute i landet. Det är verkligen som en dröm att få bo hos dig varannan vecka ute på vackra Blockhusudden. Sist men inte minst - Lexus! Min vackra och godhjärtade vandrarvän som gör fotografering till något mycket spännande. Att ta ögonbicksbilder samtidigt som du får upp ett spår och drar iväg på bråkdelen av en sekund, det är en utmaning! Tack alla tre för att ni gör mitt liv så vackert!
 
Så stort tack alla ni!
 
Egentligen borde jag duka upp en långbord någonstans och bjuda på bubbel, men vi väntar lite med det tror jag! Nu kör vi vidare och hoppas på en färgsprakande höst!

Grinda - en skärgårdsö i september

 
 
 
4 september 2018
 
 
September är en bra månad att besöka Stockholms skärgård tycker jag, det är för mycket folk där ute på sommaren. Så jag klev ombord på båten som heter Skärgården och vi lämnade stan denna soliga morgon då vattnet låg helt stilla. På Strömbron halvsprang eller cyklade människor på väg till sina arbeten, själv lutande jag mig tillbaka för att på spegelblanka vatten glida fram i Stockholms inner- och mellanskärgård.
 
Jag är uppväxt i Roslagen och när jag var båtägare vistades jag alltid långt ute bland de ytterst öarna som gränsade till havets öppna horisont, där öarna består av låg växtlighet och där man kunde hitta en egen ö att övernatta på. I Stockholms mellanskärgård är öarna skogsbeklädda och man har inte alltid kontakt med de vidsträckta fjärdarna eller med den öppna horisonten. I Stockholms ytterskärgård däremot, finns fantastiska paradisöar. Men - det har verkligen sin tjusning att vistas bland öar där sagolika sommarbostäder har byggts i de vackraste miljöerna och det finns alltid någon vacker byggnad att beundra under resans gång. 
 
Mitt mål idag var Grinda som jag hört så mycket om och efter två timmars resa från Strömkajen i Stockholm klev jag iland på Södra bryggan tillsammans med fyra andra personer. Under sommaren svämmar Grinda över av besökare, men nu råder det lugn som jag eftersträvade. Även här ute låg vattnet helt stilla, det var runt 20 grader, perfekta förhållanden för en dag i stillhet. Några hundra meter från bryggan ligger Grinda värdshus som byggdes i början av 1900-talet som sommarbostad åt Nobelstiftelsens första direktör Henrik Santesson. Här finns också värdshusets bakficka Framfickan - som nu var stängt, däremot hade den lilla handelsboden med caféet fortfarande öppet och jag tog en kopp kaffe i pappmugg, innan jag började gå på upptäcktsfärd med hjälp av öns stigar.
 
 När jag i ett mycket stilla tempo (jag hade ju 6 timmar på mig att upptäcka Grinda) gick mot norra stranden, stannad jag på stigen och upptäckte att tystnaden var fullständigt total. Jag hörde inget annat än mina egna andetag. Inga fåglar, inget ljud av vågor eller av trädkronor som rörde sig, eftersom det var helt vindstilla. Det var en mycket märklig och underbar upplevelse. Länge stod jag stilla och bara lyssnade på tystnaden, som om jag inte trodde på den, som om tiden stannat. Jag följde den steniga stigen utefter den norra stranden och kom fram till tältplatsen på de öppna markerna med stora gräsytor, där några få campare fortfarande höll till  Det betar får och kor på ön, de hjälper till att hålla landskapet öppet och det pågår även ett projekt att återställa ängs- och hagmarker som växt igen.
 
Jag hittade Grindastigen som är 3 km lång i skiftande natur och efter en stund kom jag till Lilla utsikten där jag högt uppe på berget åt min lunch som jag hade med mig. Utsikten var underbar och jag satt länge och såg ut över det blanka vattnet och alla öarna som låg som utslängda på fjärdarna, ibland kom en båt och spräckte den blanka vattenytan, men de störde inte den här stilla dagen. Längre fram klättrade jag upp på Klubbudden som är öns högsta punkt, där ljungen blommade vackert i bergskrevorna och jag tog bilder med blommorna i förgrunden och den vidsträckta skärgården i bakgrunden. 
 
Det här blev en helt strålande dagsutflykt och jag tänker att jag vill hinna med att se fler skärgårdsöar innan hösten är här på allvar. Kvart över fyra kom båten till Södra bryggan och jag tog plats med kaffe och macka för att starta färden  tillbaka till huvudstaden.
 
 
 
 
 Vila!
 
Grinda värdshus
 
Framfickan
 
 Grinda värdshus
 
När jag väntade på båten som skulle ta mig tillbaka till stan, kom flera vansinnigt vackra segelfartyg för bi!
 
  Båten kom i tid!

Kinesträd - Koelreuteria paniculata i Stockholm

 Klarabergsgatan i Stockholm
 
 
KInesträdet som växer vilt i Kina och Korea, är nytt i Stockholms gatumiljöer och ska tydligen passa utmärkt som ett gatuträd. Egentligen är det ett zon 1-träd, men Stockholms innerstad kan väl nu räknas till zon 1. Trädet blir mellan 5-10 meter beroende på hur det trivs och vilka förhållande de växer i. Det blommar mitt i sommaren med stora gula vippliknande blommor och frukterna blir triangulära kapslar som först är gröna men som senare färgas orangeröda och är mycket dekorativa i augusti-september. På hösten färgas bladen i röd-orange.
 
I Stockholm har jag hittills hittat två platser där Kinesträdet finns, dels på Allhelgonagatan just ovanför trapporna som går ner mot Götgatan på Södermalm, dels storsatsningen på Klarabergsgatan utanför bland annat Åhléns, där 20 träd har planterats i rad. Vid mitt besök den 3 september 2018 invigdes spårvägen ända fram till Centralstationen och nu är den delen av Klarabergsgatan bilfri, vilket känns oerhört skönt. Träden här känns helt rätt och det ska bli spännande att följa utvecklingen av de här lite exotiska träden. Känslan är lite som när Ginkgoträden planterades på Hornsgatan.
 
Jag tar gärna emot tips om var andra kinesträd kan tänkas finnas i Stockholm.
 
 
 
Frökapslarnas färg mot klockan är ju...klockren! Sorry!
 
Nu är äntligen Klarabergsgatan bilfri!
 
Allhelgonagatan på Södermalm
 
Här på Magnus Ladulåsgatan, vid Västgötagatan står 6 st kinesträd!
 

Mitt första fria år, vecka 35 - Blommande augusti

 Cecilia och Lexus i Slottsträdgården Ulriksdals pumpatunnel.
 
I Bosse Rappnes självplockfält finns en säng att vila i!
 
 Grabbarna vid Spanska flaggan.
 

 

27 augusti - måndag

 

Lexus var hos veterinären för att få ordning på sina tänder och för att vaccineras. Vi lämnade honom tidigt på morgonen och under vår långa väntan besökte vi Görvälns slott i Barkarby, slottet med de fantastiska hotellrummen. Nu var slottsparken inte lika fantastisk! Lite rufsig, ovårdad och tråkig. Synd på en så vacker plats och vid ett spännande slott. Jag vill inte gå in på detaljer, det var helheten som var trädgårdsstökig helt enkelt. Jag tycke inte att man kan skylla på årstiden, att trädgårdssäsongen snart är slut - en slottspark bör alltid vara välskött!

 

Vi hann även med en sväng på IKEA och ett besök i Marabouträdgården i Sundbyberg. Jag har alltid tyckt att den trädgården varit tråkig och att den känns väldigt mycket 60-tal, med tidstypiska växter som rhododendron, måbär, oxbär och sommarblommor och perenner i alla färger. Men idag fick jag en helt annan uppfattning om växterna i trädgården. Det har skett en ordentlig uppryckning tycker jag. Nu var både perenner och sommarblommor i harmoniska färger och växtvalet var genomtänkt. Vi hittade även en kryddbuske - Calicanthus floridus - som blommade vackert med lila blommor vid dammen, en växt som jag själv aldrig stött på tidigare, men Cecilia hade sett den i Kenneth Nilssons kolonilott i Södra Årstalunden tidigare i år.

Det pågick renovering av trädgården på ett ställe, nya rabatter mm. Det blir intressant att se under nästa år!

Innan vi hämtade vår ´´kille´´ fikade vi i Gröna Stugan vid Lötsjön. Mazariner och dammsugare kändes även det som 60-tal. Lexus hade en tuff dag, så eftermiddagen och kvällen blev lugn hemma på Blockhusudden.

 

 

28 augusti - tisdag

 

Under långvandringen mötte vi en mycket vacker salongsbåt i Djurgårdsbrunnskanalen och äntligen fick jag fotografera en båt av trä här i kanalen, där annars plasten dominerar. En ryttare med häst red över Lilla Sjötullsbron där blomsterlådorna dignade av vackra fuchsior och begonior, vid Manilla passerade ett hästekipage med vagn och vid Blockhusuddens busshållplats stod busschauffören och fiskade i väntan på att han skulle köra sin buss vidare. Vilket underbart sätt att använda sin väntetid när andra helst dyker ner i sin mobil.

Äppelträden dignar verkligen av frukt i år och jag minns inte senast som det var så rikligt med äpplen och päron. Musterierna går för högtryck och i Rosendals trädgård har de fått stänga av fruktträdgården under en tid, då torkan i sommar har gjort grenarna sköra och svagare än vanligt och det kan vara risk att grenar brister av all frukt.  

 

 
 
´´Långkorven´´ som Djurgårdsförvaltningen kallar den här långa planteringen vid Skansens norra entré.
 
Den röda planteringen i Lusthusportens park. Prydnadsgräset heter Pennisetum advena 'Rubrum'  
 
 Den blå/lila planteringen i Lusthusportens park.
 
 Vyn när jag yrvaken tittade ut genom fönstret. En av alla vackra morgonar ute på Blockhusudden! 
 

 

 

29 augusti - onsdag

 

När jag bestämde mig för att skriva den här dagboken om mitt första år som pensionär, hade jag tänkt följa ALLT som hände i Stockholms parker och trädgårdar och lite till. Men jag insåg tidigt att det inte finns tid till det, trots att jag inte längre har ett arbete att gå till. Det är tur att jag bor på Djurgården varannan vecka, annars kanske jag verkligen skulle ha ränt runt i stan varje dag med min kamera. Nu får jag i stället även bo tillsammans med min käresta och fina Lexus på vackra Blockhusudden, där lugnet råder.

Det blev äntligen en dimmig morgon och fartygens mistlurar ljöd ute över sjön. När min vandrarkompis Lexus och jag passerade Café Blockhusporten, fick vi sällskap av det nästan 300 meter långa kryssningsfartyget Mein Schiff 4, som tyst och sakta gled in mot stan. Jag är lite kluven till dessa enorma kolosser, som vid Stadsgårdskajen skymmer utsikten från Fåfängan och Fjällgatan...

 

Fram på dagen vandrade vi på andra sidan Djurgården. Om östra sidan med Blockhusudden är nästan lantligt, så är den västra delen av ön ganska mycket tvärtom. Här finns bland mycket annat, Grönan, Skansen, Liljevachs och Junibacken, vilket betyder att det rör sig mycket mer folk här. Men vi började vid Prins Eugens Waldemarsudde där galleriterrassen och blomsterbäddarna vid sjön blommade riktigt fint.

 

Vi mötte upp min dotter som tagit spårvagnen hit från sin arbetsplats vid Stureplan och det blev våfflor på Café Ektorpet. Hon vandrade med oss bort till Djurgårdsbron där hon återvände till sitt arbete. Lexus och jag besökte de vackra färgplanteringarna i Lusthusportens park som är extra fina i år. och jag tyckte till och med att den röda planteringen var riktigt snygg, med det vackra prydnadsgräset Pennisetum advena 'Rubrum' i kontrast mot de starkt röda blommorna. Annars är det den vita och den blå planteringen som jag tycker allra bäst om. Den här parken är ett resultat av idéer från Gustav IV Adolf, som tillsammans med stadsträdgårdsmästare Holger Blom och landskapsarkitekt Walter Bauer skapade denna vackra park som invigdes 1968.

 

Jag avbröt Djurgårdsveckan en liten stund och tillbringade kvällen hemma i Brommanästet där jag jobbade med bilder.

 

 

30 augusti - torsdag

 

När jag tidigt på morgonen kom ner till bilen hemma i Bromma, upptäckte jag en stor grävling som kom ut från körsbärskornellen intill min parkeringsplats. Vi stod stilla en stund och tittade förvånat på varandra, innan den lufsade in mot granntomten. Tillbaka på Djurgården igen och morgonvandringen med Lexus var helt underbar. Stilla vatten med lätt dimma och luften lätt att andas. Det är nästan så att jag ser fram mot septembers behagliga temperaturer.

 

Hundpromenad till Hundudden, förbi café Krutudden och berget där Noppe Lewenhaupt valde att avsluta sitt liv förra året. Borta vid Lidingöbro vände vi och gick tillbaka. Ägnade mig en stund åt trädgårdsarbete på tomten och tänkte tillbaka på dagarna då jag alltid ägnade mig åt detta. Det känns som väldigt länge sedan och jag har nu hittat ett behagligt sätt att leva mitt pensionärsliv. Jag längtar alltså inte tillbaka till arbetslivet. 

 

Söker i datorns arkiv efter bilder som ska säljas.

 

Vilar på altanen och jag kan inte se mig mätt på utsikten över vattnet och inloppet från skärgården in till stan, nästa vecka tar jag nog en båt ut i Skärgården. I förgrunden har jag Cecilias fantastiska blomsterarrangemang och bredvid mig har jag en älskad liten lurvig hund som tittar på mig med de vackraste ögonen. Medeltida lutamusik strömmar svagt ur högtalaren och nedanför tomten sköljer vågorna upp mot stranden, alltid lika skönt sövande. Min kompis och jag slumrar till en stund på altanens soffa.

 

 

1 september - lördag

 

Jag läser Östermalmsnytt till morgonkaffet och undrar vad som händer i mina drömmars stolta stad? S, M och C kommer att överklaga beslutet att det vansinnigt fula Nobelcentret inte ska byggas på Blasieholmen. Apple vill bygga en stor och galen byggnad i Kungsträdgården och när det fula 70-talshuset som är granne med Sheraton ska rivas, så ska ett lika fult hus byggas på platsen! Lägg till Wingårdhs fruktansvärda utbyggnad av Liljevachs på Djurågården! Jag undrar just hur jag ska rösta i kommunalvalet? 

 

Vi besökte Pumpatunneln vid Slottsträdgården Ulriksdal för att ta några bilder. Självplock av sommarblommorna börjar väl gå mot säsongsslut, även om det finns en hel del kvar att plocka. 

 

 

 

2 september - söndag

 

Höstmarknad i Bergianska trädgården!

 

 

Nu har jag skrivit bloggdagbok i 35 veckor, allt finns här!

 

 

 

 Altanen blommar vidare!
 
 Lilla Sjötullsbron där blomsterlådorna är mycket vackra i år. 

Begonia ’Belina Orange’

Fuchsia x hybrida ’Marinka’

Fuchsia x hybrida ’Orange King’

Fuchsia x hybrida ’Heri Mochara’

Fuchsia x hybrida ’Royal Mosaic’

 

 
En vacker salongsbåt i Djurgårdsbrunnskanalen.
 
Augustifägring på galleriterrassen vid Prins Eugens Waldemarsudde.
 
I Kullatäppan på Djurgården hittade jag den här underbara perenndelen, där pärleterneller och kärleksblomster bildar en underbar kombo.
 
 Görnvälns slott
 
Kryddbuske i Marabouparken
 
 Amistad, min favoritsalvia just nu, finns här i Marabouträdgården men även i Rosendals slottsträdgård och på flera andra ställen i år!
 
Bergianska trädgården
 
 Bergianska trädgården
 
Åka bil!
 
Influencern Lexus och jag bloggar hemma i Brommanästet
 
 

Mitt första fria år, vecka 34 - Porträttfotografering

 Södermalm har många vackra gamla 1700-talshus, här vid Groens malmgård på Malmgårdsvägen omfamnas den här söderkåken av en av Stockholms vackraste trädgårdar!
 
 Och jag kan inte låta bli att fotografera huset där Per Anders Fogelströms bodde vid Fjällgatan/Sista styvens trappor. När jag jobbade här i trädgårdarna på 80- och 90-talet, såg jag honom här ibland.
 
Fjällgatan
 
Det blomstrande trädgårdsfartyget Gratia vid Norra Hammarbyhamnen
 
 
 

20 augusti - måndag

 

Min granne Anders som är fotograf och som just nu jobbar åt Riksdagen, ville fota in sig med sin utrustning till hösten och frågade mig och jag ville bli porträtterad. Som ett ´´förband´´ år riksdagsledamöterna, som jag uttryckte det och vad gör man inte för grannsämjan. Det var ju också ett tillfälle att bli fotograferad av ett proffs, så vi träffades ute vid Isbladskärret på Djurgården och travade mitt ut i den torrlagda våtmarken med hela hans enorma fotoutrustning.

 

Efter att ha riggat och testfotat, började Anders skjuta bilder på mig! Att stå stilla i en torrlagd våtmark i en timma med en kamera riktad mot sig, hade jag inte direkt någon vana med, men Anders tyckte att jag hade ett bra tålamod! Det var som alltid fint vid Isbladskärret, trots avsaknaden av and- och vadarfåglar, då det knappt finns något vatten kvar efter den torra sommaren, men de välmående våtmarksväxterna skiftade i många vackra nyanser av grönt. Över Kaknästornet låg tunga mörka moln och hotade, men vi slapp regn.

 

 

21 augusti – tisdag

 

Knät värker idag så det blev en dag hemma i Brommanästet, då jag passade på att ordna med bilder, något som verkligen var nödvändigt efter sommarens ivriga fotograferande. På eftermiddagen blev jag dock uttråkad och rastlös. Den planerade Söder-vandringen får bli på torsdag i stället - om knät håller!

 

 

22 augusti – onsdag

 

Knät mår bra igen!

 

Idag fick jag bilderna från fotograf Anders Löwdin och själva fotografierna blev mycket bra, med fantastiska Isbladskärret som bakgrunden. Att se sig själv på bild däremot är inte alltid så kul, men stort tack bästa granne, du är en mycket duktig fotograf! Tack så mycket Anders!

Mina C:n tyckte att jag skulle använda den glada bilden som profilbild i Stockholms gröna rums Facebooksida! Det var bara att lyda!

 

Jag åkte ut till Hässelby slott för att se om de fantastiska granhäckarna i trädgården var klippta. Visst var de klippta, men fotoljuset var det sämsta tänkbara, som så många gånger den här sommaren och under hela våren! Var är de dimmiga stilla morgnarna, med magiskt mystiskt ljus?

 

 

23 augusti – torsdag

 

Packade fotoryggsäcken med kamera och kaffe, tog tunnelbanan till Slussen och gick mot Mariatorget och fortsatte upp till Mosebacke där ett gäng pensionärer gick omkring och fotade. Möjligen någon seniorfotoklubb. Jag gick hastigt därifrån! Vandringssträckan på Söder är nästan alltid den samma. Visst väljer jag en annan gata här och där ibland, men för att se Söders äldsta och vackraste miljöer så håller jag fast vid min vandringsled. Fortsätter förbi vackra Katarina kyrka och bort mot Fjällgatan, där jag tar en kaffe och kanelbulle på utsiktscaféet, en silltrut lyckas nästan ta min bulle när jag ska fotografera. Turister trängde sig fram till mitt bord för att ta utsiktsbilder och jag hittade inte det där cafélugnet som jag trivs bäst med. Nä, det här är inget café för mig, trots den fantastiska utsikten över vår stad. Det är alldeles för mycket turister på Fjällgatan. Med Uffe Lundells ´´Så nära´´ i lurarna, vandrade jag vidare uppför Sista styvens trappor!

 

På Nytorget, där Söders hipsters brukar hålla till, undrade jag om dessa söderkufar fortfarande finns kvar här?

 

De som enligt Wikipedia definieras som - en ung och trendmedveten person som betraktar sig som kreativ finsmakare av kultur.

Har tidvis associerats med vintage- och secondhandbutiker, gör-det-själv-trender som egen ölbryggning, korvstoppning, smide och surdegsbrödveganism, miljömedvetenhet, vinylskivor, cykel med fasta växlar, stringhylla, keps eller högt sittande upprullad sotarmössahelskägg eller mustaschtatuering, plastbågade glasögon, rutig skjorta, retrosneakers, upprullade stuprörsjeans och stickad tröja.

 

Jag såg ingen sådan person på Söder idag!

 

För övrigt har jag mycket svårt för dessa plastgräsmattor som dyker upp här och där i stadens parker, i Kungsträdgården och här på Nytorget. Det ser verkligen plastigt och sterilt ut och microplastpartiklarna som lämnar dessa mattor törst jag inte ens tänka på!

 

Jag gick ner till Norra Hammarbyhamnen och vandrade förbi det underbara blomsterfartyget Gratia. Som vanligt var hela akterdäck och stora delar av fördäck fylld av växter i krukor och urnor, mängder av röda blommande kannor! Vid tidigare besök och när jag skrivit om fartyget, så har ägarna som bor på Gratia, hört av sig till mig och ville att jag skulle knacka på nästa gång som jag gick förbi, så skulle jag få komma ombord. Tyvärr fanns det ingen hemma idag.

 

Vandrade vidare längs Årstaviken, där några fortfarande badade vid Tanto Beach. Jag åt en ’’Bästis-sallad’’ på Vurma/Bergsundstrand 31, innan jag hoppade på 54:an som tog mig över Västerbron till Fridhemsplan. En skön vandring i Stockholm som nu balanserar mellan sensommar och förhöst…

 

Dagens ljusa tid har nu minskat med 3 timmar och 52 minuter sedan midsommar!

 
 
 Isbladskärret som i år är nästan torrlagt
 
Fotograf Anders Löwdin in action! 
 
 Resultatet. Bakgrunden blev mycket bra!
 
 I Hässelby slottspark var de vackra granhäckarna nyklippta!
 

 

25 augusti – lördag

 

Lördagsmorgonen var frisk med behaglig temperatur och trädgården på Blockhusudden kändes fräsch efter nattens regn. Cecilias stora blomsterlådor prunkar av de vackraste sommarblommorna. Frukost på altanen innan långpromenaden med Lexus längs stranden och inne i vitsippsskogen. Inne i den lugna skogen mötte vi en ryttare med sin ståtliga häst. Egentligen får de inte rida här, utan måste hålla sig till Djurgårdens många ridvägar, men det såg så vackert ut att jag inte brydde mig. Tänker tillbaka till maj månad då marken här var täckt av vitsippor. Om 9 månader blommar sipporna igen!

 

Sista lördagen varje år är det båtklubbarnas dag i Stockholm och jag tog Djurgårdsfärjan från Gröna Lund över till Slussen, för att sedan vandra bort längs Södermälarstrand till Långholmen. Slussen är en enorm arbetsplats som känns skrämmande med alla kratrar och söndersliten betong, men framför allt är det skrämmande när jag tänker på resultatet som ska vara fullt färdigt 2027.

 

 Jag hälsade på Per och Catherine i deras fina träsnipa Tea i Pålsunden, eller det är ju egentligen Per och hans kompis Dan som äger båten tillsammans och som ska förvandla den lite slitna skönheten som byggdes i Trosa någon gång på 60-talet, till en mer glänsande skönhet! Det ska skrapas, slipas och lackas framöver och jag är övertygad om att Tea kommer att bli en av Pålsundets pärlor!

 

Dan och Pia kom också ombord och vi hade en mycket trevlig stund när satt och såg vackra träbåtar glida förbi. Några mindre ångbåtar som Gerda och Fredrika passerade och ångvisslan tog mig tillbaka över hundra år tillbaka i tiden. Jag vandrade hemåt över Västerbron, i den himmelska ron…

 

 

26 augusti – söndag

 

Under natten regn!

 

Vi avslutar vecka 34 med att se GES på Skansen! Jag vet att det är coolare att se något obskyrt garagerockband som inte ligger på listorna med sin musik, men GES funkar bra för mig en skön augustikväll på vackra Skansen.

 

Nu väntar en Djurgårdsvecka!

 

 

 

 På förmiddagen på lördagen, strömmade tusentals människor till Djurgården med färjan från Slussen. Den här dagen åkte jag i motsatt riktning, i lugn och ro!
 
 Här vid Bollhustäppan i Gamla Stan köar folk för att klappa på Järnpojkens huvud och ta bilder. Det verkar som om stadens guider har hittat hit, så här såg det inte ut för några år sedan. Se fler bilder på pojken här!
 
 Båtklubbarnas dag i Stockholm lockar fram skönheterna!
 
 Ångbåtsskeppare!
 
 Till vänster i den vackra båten står Heleneborgs båtklubbs hamnkapten Pelle!
 
Den här skepparen bar...kilt!
 
 Här ombord på träsnipan Tea, tillbringade jag en fin stund tillsammans med Per, Catherine, Dan och Pia!
 
Från Västerbron
 

Porträttfotografering vid Isbladskärret

 
 

Min granne Anders som är fotograf och som just nu jobbar åt Riksdagen, ville fota in sig lite med sin utrustning till hösten och frågade mig och jag ville bli porträtterad. Som ett ´´förband´´ år riksdagsledamöterna, som jag uttryckte det och vad gör man inte för grannsämjan och det var ju verkligen ett tillfälle att bli fotograferad av ett proffs, så vi träffades ute vid Isbladskärret på Djurgården och travade mitt ut i den torrlagda våtmarken med hela hans enorma fotoutrustning.

 

Efter att ha riggat och testfotat, började Anders skjuta bilder på mig! Att stå stilla i en torrlagd våtmark i en timma med en kamera riktad mot mig, hade jag inte direkt någon vana med. Men Anders tyckte att jag hade ett bra tålamod! Det var som alltid fint vid Isbladskärret, trots avsaknaden av and- och vadarfåglar, då det knappt finns något vatten kvar efter den torra sommaren, men de välmående våtmarksväxterna skiftade i många vackra nyanser av grönt. Över Kaknästornet låg tunga mörka moln och hotade, men vi slapp regn.

 

Mina C:n tyckte att jag skulle använda den glada bilden som profilbild i Stockholms gröna rums Facebooksida! Det var bara att lyda!

 

Anders Löwdins hemsida här!

 

 

Fotograf Anders riggar!
 
 
 

100 åringens fuchsior i Lännersta!

 
 
Lännersta 19 augusti 2018
 
 
Fuchsiasläktet har cirka 100 olika arter och oerhört många sortnamn. Släktet är uppkallat efter den tyska botanikerna Leonhart Fuchs som föddes 1501.
 
På Wikipedia läser jag vidare - De flesta av fuchsiasläktets arter kommer ursprungligen från Sydamerika. Några kommer från Nya Zeeland, Tahiti och Centralamerika. En art, scharlakansfuchsia, växer ända nere på Eldslandet i Sydamerikas sydligaste del. Där är klimatet kallt, men de flesta övriga arter lever i tropiskt eller subtropiskt klimat.
 
Efter att ha läst reportaget om Erik Lindströms fuchsior i Allers nr. 16 i år, blev vi nyfikna och ville gärna besöka han trädgård i Lännersta utanför Stockholm. Eriks barnbarn Adrian, som är trädgårdsmästare på Kungliga Djurgårdsförvaltningen, är den som idag sköter sin morfars trädgård med alla fuchsior, även om Erik fortfarande är med och vattnar och pysslar om sina älskade blommor.
 
De stora fuchsiorna ska varje vår ställas ut i trädgården och tas in i oktober när det börjar bli risk för frost. I stora urnor står ståtliga exemplar i trädgården med sorter som 'Celia Smedley', 'Walz Jubelteen' 'Rose Phonomenale' och 'Beacon'. Fuchsior som tycker om halvskugga och lite fuktiga förhållanden, har haft det mycket besvärlig denna heta sommar och Adrian berättade att plantorna mådde mycket bättre förra sommaren, då bilderna till Allers reportage togs. Men vi tyckte trots allt att det var mycket fint vid vårt besök.
 
 
Förutom de vackra fuchsiorna i trädgården, är det Erik själv som är det mest anmärkningvärda här. Han fyllde 100 år den första juli i år och sedan hans fru Ella gick bort 2013, bor ensam han kvar i sitt hus. Han har dock hemtjänst som besöker honom flera gånger om dagen och även Adrian och hans föräldrar kommer ofta på besök. Trots att han efter en skada nu måste använda rullator, är han varje dag ute och pysslar i sin trädgård och tar små promenader i det backiga området.
 
Erik och Ella flyttade in i huset 1949 i det då lantliga Lännersta och han började bygga stora murar i trädgården för att skapa terrasser på den branta tomten. Det som slår mig när jag samtalar med Erik är hans positiva syn på livet och när jag frågade hur han mådde, så nämnde han något om hostan, men han ville hellre prata om växterna och hur han anlagt trädgården. 
 
Lycka till i framtiden Erik, jag hoppas att du kan pyssla med dina fuchsior i många år framöver!
 
 
Erik och Cecilia
 
Erik och Adrian
 
Erik och jag diskuterar tändkulemotorer, som vi båda gillar!
 
Tidigare i år hade Allers ett reportage om Eriks fuchsior, där Adrian berättar om hur han sköter de olka sorterna!

Mitt första fria år, vecka 33 - En blommande slottspark, bokbord och en 100-åring!

 
 Brommabalkongen
 
 

13 augusti - måndag

 

13 grader på morgonen och det hade regnat något under natten. Kontrasten mot tidigare Stockholmsmorgnar den här sommaren och mot Skitathos konstanta värme var oerhörd. Gräset var vått, luften frisk och det var lätt att andas. Stockholm grönskade något mer än när jag flög iväg till Grekland den 5 augusti och det har tydligen kommit en del regn, vilket snabbt gör att gräsmarker grönskar igen. Visst ser jag att många träd har haft stora problem med torkan i sommar och har fällt en hel del av sina löv för att klara sig och jag tror att de flesta överlever trots att de ser döende ut just nu. Många björkar är gulbruna och det är lite av förhöstkänsla i huvudstaden. Fåglarna tycks helt att slutat sjunga, kvittra och skräna och den där lugna tysta augustikänslan infinner sig!

 

När C åkt till jobbet vandrade Lexus och jag bort till Prins Eugens Waldemarsudde där det blommade fint på galleriterrassen. Mer blomstertobak än under andra år. Det var länge sedan Lexus orkade vandra långt på grund av den långvariga hettan, men idag trippade han lätt och villigt fram längs strandvägarna och hälsade på några spännande tikar av olika raser. Vi passerade Rosendals trädgård och trots att jag hade tänkt vänta till en dag med bättre fotoväder, gick vi ner till Rosendals slott där planteringarna bara blir vackrare för varje gång jag ser dem och jag gick där leende med min kamera och njöt av prakten en stund. Det här är sommarblomsplanteringar när de är som bäst!

 

Vi vandrade hemåt längs Djurgårdsbrunnsviken och utefter kanalen. Plötsligt, ropade en kvinna som vi mötte:

- Hej Hasse Wester! Det visade sig vara en följare av mina sociala medier, främst bloggen tror jag, som jag aldrig tidigare träffat och som var ute och vandrade runt Djurgården med sina tonårsdöttrar och hunden. Hon är finlandssvensk och har bott länge i Sverige, men bor nu i USA, eller om det är Japan, eller på båda plasterna?

 

Liisa berättade att hon tycker om att jag på bloggen visar bilder från hennes tidigare hemstad Stockholm, när hon befinner sig i USA, eller är på resa runt om i världen. Det var ett mycket trevligt möte och jag ska verkligen tänka på det hon berättade, när jag ibland tvivlar på allt skrivande och fotograferande som jag ägnar mig åt.

 

Senare lyssnade jag på Jack Vreeswijk när han sommarpratade. Ett av de bättre den här sommaren, i all sin enkelhet! På kvällen blev det Power Walk i en timma, backe upp och backe ner här på Djurgården! Hemma på altanen var allt stilla när det började skymma, men jag anade Greklands cikador någonstans där inne i huvudet....

 
 
 Trädgårdsmästare Cecilia Adén vid Rosendals slott
 
 

14 augusti – tisdag

 

Ljuset var för en gång skull riktigt bra för fotografering. Lexus och jag åkte till Rosendals slottspark ännu en gång, för att ta bilder av sommarblomsplanteringarna - ännu en gång! Jag tycker alltid att ljusförhållandena är fel när jag kommer dit, men idag var det ett varmt och vänligt ljus över de vackra blommorna. Samtidigt som jag fotade hade den världsberömda rapparen Post Malone soundcheck nere vid Sjöhistoriska på andra sidan Djurgårdsbrunnsviken, inför konserten på kvällen. Det lät mycket! Väldigt mycket!

 

Just när jag var klar med fotograferingen kom den trevliga slottsguiden ut och frågade om jag ville ta bilder över trädgården, inifrån övervåningen på slottet. Hon hade redan tidigare diskuterat med Cecilia om att vi skulle få ta bilder inifrån det vackra lilla slottet. Lexus fick passning på nedervåningen medan vi gick upp för att fota från fönstren. Det är verkligen ett fint och lite lustigt slott detta och trädgården såg väldigt vacker ut här uppifrån också, även om jag trivs bäst närmare växterna. Men det var vänligt av guiden att jag fick ta några översiktsbilder!

 

 

15 augusti – onsdag

 

Tidigare har jag sålt fotografier till ett företag som inreder äldreboenden där de lokala bilderna används till tavlor för att visa minnen från hembygden för de boende. Idag hörde de av sig igen och ville ha bilder till ett nytt äldreboende på Lidingö. Jag fick även ett spännande uppdrag. I det nya äldreboendet har det inretts en plats som heter Rudalids Dansbana, där en bild av dansbanan skulle användas som en mindre fototapet och nu sökte de en bild på den gamla dansbanan. Jag bestämde mig för att åka ut och titta, men ville först höra med Lidingö stad om dansbanan fortfarande fanns kvar. När jag googlade stod det nämligen att det beslutats att den gamla dansbanan skulle rivas. De var osäkra men trodde att den revs förra året.

 

Med hjälp av gps:en tog jag mig ut till Lidingö och vandrade längs Kyrkvikens norra strand där dansbanan skulle finnas. Jag träffade en kvinna som berättade att dansbanan revs förra året, men att hon hann med att ta en bild innan. Den vänliga kvinnan berättade att hon tog bilden för att skicka till Lidingö stad. Hon ville visa att golvets trä var ruttet och barn som lekte vid dansbanan kunde skada sig. Hon skickade senare bilden till mig, men den hade tyvärr inte den kvalitet som krävdes för att användas. Stort tack för hjälpen ändå!

 

 

 Rosendals slottspark, foto från slottets övervåning.
 
 Lilla Sjötullsbron över Djurgårdsbrunnskanalen, med vackra begonior och fuchsior!
 
 Grönstakolonin på Lidingö
 
 Mälarpaviljongens prunkande trädgård
 
 

16 augusti – torsdag

 

Vaknade och kom på mig själv att jag inte längre undrar om jag försovit mig när klockan passerat 6, att jag inte längre behöver kasta mig i bilen och köra sju mil till Engsholms slottspark! Den sköts nu i stället av trädgårdsmästare Bruno och jag kan ligga kvar i sängen och sträcka på mig, innan jag äter frukost i lugn och ro.

 

Jag återvände till Lidingö för att försöka hitta några äldre vackra miljöer att fotografera till det äldreboende som jag har fotouppdrag åt. Min dotter som har semester följde med och vi körde runt lite på ön utan att hitta det vi sökte. Det enda ställe som jag visste om och tidigare besökt var Grönstakolonin och jag läser på en informationsskylt:

 

I strandsluttningen mot Grönstaviken, på ett tidigare åkerfält, anlades 1910 ett område med sportstugor på mark som föreningen Koloniträdgårdar i Stockholm arrenderade av Lidingö prästgård. Initiativet till denna bebyggelse var reklammannen Stig Milles, en yngre bror till den kända konstnären Carl, samt föreningens sekreterare Sigrid Hård af Segerstad. Efter några år bildades föreningen Lidingö söndagsstugor. I en av de första stugorna bodde Anna Lindhagen, stadsfullmäktigeledamot i Stockholm.

 

Nej det är inte lätt att hitta äldre vackra miljöer på Lidingö. Längs öns stränder finns mängder av privata pampiga hus där jag knappast kunde fotografera och jag vet att det även finns några miljöer inne på ön som är värda att besöka, men nu skulle bilderna helst visa vattnet runt ön.  2016 gjorde jag det här blogginlägget och där finns bilder som de är intresserade av att använda. 

 

 

Över en öl på Mälarpaviljongen pratade vi om sommaren, kamrat Per och jag i den prunkande grönskan runt omkring oss! Trädgårdsmästare Kristina Björk har en förmåga att varje sommar få den här platsen att bli till en mästerligt vacker trädgård och det är en fröjd att besöka platsen. Men den där regnbågsölen…!

 

 

 04.24 på Blockhusudden! Hund ut och katt in! Sedan somnade jag om!
 
 

18 augusti - lördag

 

Regn under kvällen och natten och det ser inte lika utbränt ut i natur och trädgårdar längre. Det skulle i och för sig behöva regna i veckor för att grundvattnet skulle komma upp i hyfsade nivåer och för att träden skulle bli nöjda, men jag är glad åt det som kommer och det ser plötsligt ganska grönt och frodigt ut i huvudstaden. Det var tjejfiske i Djurgårdsbrunnskanalen den här dagen och trots den täta båttrafiken blev det en del fångst.

 

Nästa vecka börjar skolorna och de flesta är tillbaka på sina arbetsplatser efter semestern. Själv fortsätter jag mitt liv som pensionär,  med lagom med uppgifter att utföra. För första gången i mitt vuxna liv, är jag inte skräckslagen inför höst och vinter. Jag är beredd och kommer att njuta av en förhoppningsvis vacker höst och vintern är inte längre något problem.

Efter årets många resor, känns det lite tomt att inte ha en inbokad resa framför mig, men vi kanske åker över till Visby en helg i höst. Det ser jag fram mot!

 
 
 
19 augusti - söndag
 
 
Det har blivit tradition för mig att leta efter stockholmsböcker i världens längsta bokbord på Drottninggatan, som alltid avslutar Stockholms kulturfestival i augusti. Jag gjorde tre fina fynd och är nog mest nöjd med ´´Stockholm på 1870-talet´´ 
 
 
Senare på dagen åkte vi ut till Lännersta för att träffa Cecilias arbetskamrat Adrians 100-åriga morfar Erik Lindström. I hans trädgård finns mängder av vackra gamla fuchsior och jag fick en fin pratstund med 100-åringen som visade sig vara en klok man som fortfarande ser positivt på livet, som hellre pratar om trädgård och tomten som han anlagt, än om sjukdomar! Efter en rundvandring blev vi bjudna på fika i trädgården och jag önskar att jag också får bli en så klar och skärpt 100-åring som Erik!
 
 
 
 Bokborden på Drottninggatan!
 
 Cecilia dyker djupt ner bland böcker och tavlor!
 
 Dagens fynd, särskilt Panorama över Stockholm på 1870-talet.
 
 På söndagen besökte vi Erik Lindströms trädgård i Lännersta som är fylld av gamla vackra fuchsior. Så fint, men jag är nog mest imponerad av mannen som fyllde 100 år den 1 juli i år och som anlagt trädgården med murar och etager och som än idag värnar om fuchsiorna som hans fru en gång började samla. God hjälp  har han av barnbarnet Adrian (Cecilias arbetskamrat på Djurgårdsförvaltningen) som idag står för det fysiska jobbet med trädgård och växter. Mer om den här trädgården och den fantastiska 100-åringen i ett kommande blogginlägg!
 
 100-åringen Erik och jag diskuterar gamla fartyg och vi tycker båda om ljudet av tändkulemotorer!


Rosendals slottsträdgård 2018

 
Rosendals slottspark är en plats som jag ofta besöker och det är inte enbart för att trädgårdsmästaren heter Cecilia! Både under våren och sommaren fylls planteringarna av väl utvalda växter som blir till en harmonisk blomsterfest i den här kungliga trädgården! Jag har skrivit om platsen många gånger och visat mängder av bilder, men nu har jag lovat trädgårdsmästaren att hålla inne med berömmet ett tag, även om det är svårt!
 
Det här är i varje fall sommarblommorna 2018 och så länge jag följt den här platsen så är det här den vackraste årgången! Frågan är hur hon ska toppa årets skönhetsupplevelse! Jag ska inte upprepa histora mm. om platsen, utan klicka i stället på länken här!
 
 
Årets sommarblommor är:
 
Lister och rundlar
Antirrhinum 'Potomac Appelblossom' 
Dahlia XXL rose
Gaura 'Freefolk Rosy' 
Ipomea 'Sweet Caroline' 
Petunia 'Heavenly Blue'' 
Petunia 'Table White' 
Salvia 'Artic Blue' 
 
Porfyrvasen
Antirrhinum 'Potomac Appelblossom' 
Cosmos atrosanguineus 'Eclipse' 
Dahlia XXL rose
Gaura 'Freefolk Rosy' 
Ipomea 'Sweet Caroline' 
Nicotiana sylvestris
Nicotiana 'Whisper Rose Shades' 
Petunia 'Heavenly Blue'' 
Petunia 'Table White' 
Salvia 'Artic Blue' 
Salvia x hybrida 'Amistad' 
Salvia 'Evolution Violet' 
Verbena bonariensis
Verbena bonariensis 'Lollipop' 
 
 
 
 
Trädgårdsmästare Cecilia Adén i Rosendals slottspark
 
 

Mitt första fria år, vecka 32 - Skiathos

 Porto Paradiso
 
 
 
5-12 augusti 2018
 
 
 

Efter två tidigare resor till den lilla vackra grekiska ön, ville min dotter så gärna visa sin favoritplats för sin pensionerade far och jag blev till min stora glädje bjuden av henne på den här fantastiska resan till Skiathos i Egeiska havet.

 

Inflygningen och landningen på ön är lite av ett äventyr, då flygplatsen som byggdes 1984, har en av Europas kortaste landningsbanor och det gäller att få stopp på planet som annars riskerar att fortsätta ut i havet på andra sidan ön. Nu gick landningen bra och förväntansfull satt jag i bussen till hotell Atrium och såg ut över alla härliga stränder som vi passerade längs kusten. Det ska tydligen finnas ungefär 60 olika badstränder på den här lilla ön. Hotellet var mycket fint och byggd i olika etager i ett underbart virrvarr av huskroppar. Högst upp låg poolen, restaurangen och utomhusbaren. Utsikten var fantastisk och det kändes mycket bra att få vistas här i en vecka. Egentligen borde jag inte vara förvånad eftersom min dotter och resekompis har en förmåga att hitta fantastiska platser och få till perfekta resor.

 

Det här blev en annorlunda resa för mig. I vanliga fall reser jag för att besöka vackra trädgårdar i Europa, eller se storstäder på Weekendresor. Nu fick jag i stället vila längs sagolika stränder under en solsemestervecka och det var oerhört skönt. En dag på stranden kunde se ut så här – hyra en solstol, ta första badet, läsa bok, slumra till en stund, bada igen, äta lunch och ännu mer bad och vila. Märkligt nog blev jag inte otålig av att vara stilla, som jag annars så lätt blir. 

 

 

En dag följde vi med på en dagsutflykt med båt och första stopp var den märkliga och oerhört vackra stranden Lalaria, där det turkosblå vattnet är nästan overkligt klart och där stranden är fylld av mjukt formade vita stenar. Här stannade vi i två timmar innan vi fortsatte till Kastro som var Skiathos forna huvudstad och började byggas på 1300-talet högt uppe på klippan. Kastro som ockuperades av både venetianare och av turkar, övergavs 1829 då invånarna flyttade och grundade Skitahos stad.

Vid Kastro åt vi lunch på en enkel liten restaurang, innan vi fortsatte färden förbi spännande grottor, för att sedan vända om och sätta kurs mot ön Tsougria med den fantastiska stranden där vi stannade i två timmar. Över en Mythos, bestämde vi att vi skulle återvända hit någon dag senare, för att vistas en hel dag på den lugna, vackra platsen. Vilket vi också gjorde, med en båt från gamla hamnen i Skiathos. Det ryktas att The Beatles en gång i tiden ville köpa ön! 

 

 

Stränderna som vi besökte var alla fantastiska, även om favoriten blev den ljuvliga stranden på den grönskande ön Tsougria. En annan favorit var den underbara stranden som vi hade gångavstånd till från hotellet – Porto Paradiso!

 

 

Hela Skiathos grönskade ljusgrönt i ett böljande skogslandskap och jag undrade först hur ön kunde prunka så i det heta klimatet. Senare upptäckte jag att trädbeståndet bestod av väl anpassade pinjeträd och olivträd, som trivs utmärkt i gassande sol på sandig mark. Barrträdsskogar hemma i Sverige är oftast mörka och dystra. Här liknar träden på håll en försommargrön lövskog hemma i Norden.

 

 

 
Lalaria 
 
Lalaria 
 
Stranden vid Kastro
 
Tsougria
 
 Pinje
 
 
 

Ön har endast 6000 invånare och Skiathos stad är verkligen ljuvlig att vandra i. Jag trivdes bäst i de höglänta delarna där smala gränder slingrade fram längs vita bostadshus med små trädgårdar och utsikten var makalöst vacker. Nerium, blyblommor och bougainvillea blommade på många platser, men det var svårt att fånga det vackra med kameran i den gassande solen. Det var även mycket trevligt att vandra där restauranger och butikerna låg, längs de smala vackra gränderna i ett slingrande gatunät så som i medeltida städer, trots att största delen av staden byggdes i början av 1800-talet. Det var tur att inte stadsplanerarna brydde sig om att efterlikna norra Europas rutnätsplaner med raka gator.

 

Restaurangerna var små, bord och stolar placerades längs gränderna och på små torg vilket skapade en trevlig känsla. Hela innersta delen av staden är bilfri, men vespor och mopeder smattrar förbi då och då, inget som stör direkt. Ja, jag tyckte verkligen om den här vita staden med färgglada inslag av restaurangmöbler, dörrar och fönsterkarmar. Jag skulle faktiskt vilja bo i en stad som inte planeras främst för biltrafik, som Stockholm fortfarande gör och där bilälskare som Stefan Sauk rasar över att cykelbanor börjar ta för mycket plats för bilarna.

 

På Skiathos är det stränderna, naturen och den mycket trevliga staden som är det viktiga, här finns inte överdrivet många sevärdheter och jag tyckte för en gång skull att det var riktigt skönt. Nu har jag lärt mig att jag framöver kommer att lägga in en solresa då och då bland mina upptäckarresor.  

 

Ännu en gång, tack så mycket min kära dotter för denna fantastiska vecka på underbara Skiathos! Jag förstår mycket väl varför du återvänder hit och vem vet, jag kanske också kommer tillbaka någon gång! Jag hoppas det!

 
 
 
 
Blyblomma
 
 Granatäpplen
 
 från balkongen vid vårt hotell Atrium
 
En glad stadsvandrare!
 
 
 
Flera bilder har min dotter tagit och några är av olika anledningar tagna med mobilkamera!
 
 

Mitt första fria år, vecka 31 - Djurgården blommar

 Utsikt från Pålsundsbron
 
 Långholmens strandbad
 
 
 

30 juli – måndag

 

28,5 grader

 

I 28 graders värme släpade vi oss ner genom Tessinparken, min dotter och jag. Rosorna blommade fint men jag tycker att det är synd att det inte finns tid att putsa dessa tusentals rosor, så att de kan få remontera. Augusti är ju en viktig turistmånad för Stockholm. Vi fortsatte bort mot Karlaplan och vid järnaffären fotade jag katalpaträdets långa frökapslar - jag missade årets blomning som var tidigare än vanligt, som allt annat detta märkliga år. I mina anteckningar såg jag att trädet blommade just den här dagen 2012. Den stora fontänen som omsluts av höga almar, var igång här mitt på Karlaplan och folk sökte sig till de skuggigaste bänkarna för att vila. Sakta vandrade vi på Narvavägen, vars lindalléer tyvärr fungerar som parkeringsplatser. Vi nådde Djurgårdsbron och fortsatte förbi Nobelparken och ambassaderna, tills vi kom fram till Källhagen. Där blommade de röda rosorna fint och även blomsterurnorna. Värmen var oerhört tryckande när vi gick tillbaka över Gärdet.

 

 

 

31 juli – tisdag

 

29,3 grader

 

Klockan hade passerat sju när jag parkerade bilen på Slipgatan, för att sedan gå över till Långholmen. Två saker ångrar jag denna varma sommarmorgon, jag glömde badbyxorna och jag ångar att jag inte tog med frukosten hit till Stockholms näst vackraste ö. Jag hade kunnat njuta av morgonkaffet på en av mina favoritbryggor i fullkomlig stillhet. Nästa gång ska jag planera min morgon bättre. Vattnet var lugnt och temperaturen hade redan  kommit upp till 26 grader, borta vid badplatsen simmade två personer med lugna simtag  och de såg ut att njuta. Vilken start på dagen!

 

Som på många håll i Sverige kämpar naturen mot torkan och här på Långholmen som brukar kallas ´´den gröna ön´´ var marken på sina håll täckt av bruna löv. De träd och buskar som valt, eller slumpmässigt placerat sig på fet jord, klarar sig bäst nu. Vi har i ´´mannaminne´´ inte haft en sådan här varm och torr sommar, inte sedan mätningarna började för 260 år sedan, så vi har alltså inget att jämföra med. Vi får helt enkelt se nästa år, hur träd och buskar tagit skada av den långvariga värmen och torkan.

 

På en informationsskylt på ön kunde jag läsa:

 

Välkommen in!

Arbetsmarknadsförvaltning anordnar en del i vår arbetsträning en restorativ trädgård – en trädgård för återhämtning.

Vår ´´glänta´´ är till för alla och sköts och utvecklas av oss själva.

Trädgården ska vara vilsam, vara i samklang med naturen och byggas av i huvudsak naturliga material.

Nu är hjärtligt välkomna in för att vila en stund, eller ställa frågor till oss när vi är där.

 

Det lät ju trevligt, så jag gick in i den lilla gläntan där något trots allt blommade i torkan. Hänsynsfull som jag är så vände jag dock om. En sliten man sov på parksoffan som var placerad mitt i trädgårdsgläntan. Alla var ju välkomna och han såg ut att sova gott!

 

 

Min dotter har semester, så senare på dagen tog vi en tur till Sigtuna. Det är 10 år sedan jag var där och då var det vinter. Nu blev jag smått förälskad i idyllen vid Mälarens strand, som är Sveriges äldsta stad och fick sina första stadsprivilegier år 1010 av Olof Skötkonung. Vi vandrade en liten stund i gränderna, men hettan var för svår. Det är ju helt omöjligt att vistas utomhus nu, så med snabba steg gick vi mot bilen där AC:ns kyla väntade. Men en sak är säker, jag kommer snart att återvända till den här idyllen som ligger ndast 4 mil från Stockholm och jag förstår inte varför jag inte oftare har besökt denna pärla! Jag skämtade lite - eller gjorde jag verkligen det? – att jag skulle vilja bo i Sigtuna!

 

 
 
 
 Att välja sin plats
 
 Pålsundet med alla sina vackra träbåtar!
  
Vacker blomning vid Källhagen på Djurgården
 
 Källhagen med Nordiska museet i bakgrunden
 
Katalpaträdet på Karlaplan
 
Drakegårdens vackra trädgård i Sigtuna
 
 Vackra Sigtuna
 
 

1 augusti - onsdag

 

30,5 grader

 

Landade på Blockhusudden tidigt på morgonen. Efter kaffefrukosten vandrade jag längs stränderna med Lexus i total tystnad. Inga vindar och vattnet  helt stilla. Inte ett ljud från fåglarna. Måsarna som nu fått ut sina ungar från sina bon, har ingen anledning att skräna längre och jag saknar faktiskt ´´oljudet´´  från de vita kompisarna ute på sjön. Inte ens svanparet med sin enda unge, fräste åt Lexus när vi gick förbi lusthuset nedanför tomten. Båttrafiken hade inte kommit igång och det var nästan skrämmande lugnt här på Djurgårdens ostligaste udde. Det berodde inte endast på att jag har vaxproppar i båda öronen, naturen blir tyst i augusti. I varje gammalt trähus här på Blockhusudden, stod fönster på vid gavel och de som har fönsterluckor hade använd dessa för att hindra solen att nå in. Det är den 1 augusti och vi är på väg in i sensommaren.

 

Vattnade ligusterhäcken noggrant på tomten, eftersom den är ett mycket viktigt insynsskydd. Många tror tydligen att det är bevattningsförbud i Stockholm, men Stockholm Vatten meddelar att så är inte fallet, det finns fortfarande gott om vatten i Mälaren...!

Annars ägnar jag mig en hel del åt Klas Östergrens ´´I en skog av Sumak´´ och jag njuter verkligen när jag får läsa något nytt av min favoritförfattare.

 

 

Jag såg ett minne på Facebook att jag just den här dagen 2015 gick på semester efter den mest arbetsamma sommar jag någonsin upplevt på Engsholm. Det hade tydligen varit en perfekt trädgårdssommar med lagom av allt väder, parken var frodig och det blommade vackert i överallt. Gräset hade jag  klippt fler gånger än normalt och när jag läser detta så det ännu mer tydligt att denna sommar 2018, är en katastrofsommar för natur, trädgårdar och för människor, som lider av torkan och hettan.

 

 

2 augusti - torsdag

 

28,4 grader

 

Jag orkar inte med den här värmen längre!

Det är alltid lika härligt att se sommarblommorna i Djurgårdens alla vackra trädgårdar och den blå planteringen i Lusthusportens park är i år extra fin, med det höga gräset som svävar över de blå och lila sommarblommorna. Här i parken mittemot Nordiska museet finns fem olika färgplanteringar, blå, gul, vit, rosa och röd och mina favoriter är alltid den blå och den vita. Som vanligt detta år så är det hopplöst att ta bra fotografier i det starka solljuset.  

 

 

4 augusti  - lördag

 

Planteringarna vid Rosendals slott lockar till täta besök och idag njöt jag speciellt av de två listerna framför slottet där de vita petuniorna växer ut på gångarna mjukt böljande. Runt porfyrvasen är blomstertobaken fantastisk i år, men under stark sol sluter sig blommorna, då de gör sig allra bäst morgnar och kvällar, eller vid mulet väder. 

 

På borggårdssidan står de otroliga blomsterurnorna och Cecilias bild på hennes urna, fick i veckan 600 ´´likes´´ på Stockholms gröna rums Facebooksida och många berömmande kommentarer.

 

Det här veckoinlägget kom en dag tidigare eftersom jag i morgon söndag, åker till en vacker Grekisk ö!

 

 

 Planteringen ´´Långkorven´´ vid Skansens norra entré
 
Den mycket vackra blå planteringen vid Lusthusportens park.
 
Den allitid så vackra vita planteringen!
 
Och i den röda planteringen finns ofta några spännande växter.
 
Jodå, Lexus är oftast med i trädgårdarna!
 
Vid Rosendals slottsträdgård fortsätter den vackra blomsterfesten! 
 
Rosendals slott
 
 Porfyrvasen framför Rosendals slott.
 
 Cecilia vid sin galet vackra urna vid Rosenddals slott. Lexus är en av oss som beundrar det vackra!

 


Mitt första fria år, vecka 30 - I en salongsbåt runt Djurgården

Reine och Helens vackra salongsbåt Alwilda vid KMK i Stockholm
 
Kapten Reine
 
Vi glider in i Djurgårdsbrunnskanalen
 
Vi passerar Strandvägen och skålar med vatten!
 
Cecilia njuter av båtresan
 
Cecilias hus ´´Dufvan´´ på Blockhusudden. Det fina röda huset med det vackraste läget!
 
Cecilia och Helen ser ut att ha det ganska bra!
 
Café Blockhusporten
 

 

23 juli – måndag

 

25,8 grader

 

 

Väderprognosen visade att det i veckan kan bli 35 grader i Stockholm och Sverige brinner fortfarande! Det pågår 25 skogsbränder i landet, fyra av dem är enormt stora och brandpersonal från flera länder i Europa hjälper till med släckningen. Det är bara en tidsfråga innan det börjar brinna i våra trakter också. Tidigare har vi pratat om sommaren 1994 som den torraste och varmaste, 2018 kommer det att stå i historieböckerna om!

 

 

På väg hem från ögonläkaren på Östermalmsgatan, gick jag genom Humlegårdens lindalléer där marken var täckt av nedfallna löv, precis som i oktober.

 

 

24 juli – tisdag

 

28,6 grader

 

 

Vi gav oss av tidigt från stan Cecilia och jag, och hade som första mål Örebro stadspark. Varje gång jag åker söderut på E20, besöker jag en av Sveriges finaste stadsparker, kanske mest för att se hur blomstergatan med sommarblommorna ser ut.  Det är ett nytt tema varje år och i år går planteringarna i gult, orange, lila och vitt. Egentligen har jag alltid haft svårt för det gula i trädgårdar, men den här blandningen från Holländska Verver, var väldigt fin tyckte vi båda.  Temperaturen låg runt 30 grader även här i Örebro, men parken vattnas och vi kunde njuta av fräscha blommor och vandra på grönt fräscht gräs.

 

Resan fortsatte mot Läckö slott, som var huvudmålet på vår snabbresa. Efter ett stopp i Mariestad där vi handlade – bland annat Mariestads öl - körde vi sista biten ut mot Läckö och landade på en mycket het slottsparkering. Jag hade genom Instagram tagit kontakt med trädgårdsmästare Simon Irvine och vi bestämde oss för att ses för att hälsa i trädgården. Flera gånger under en femton års period har jag besökt Läckö och varje gång har Simon haft semester, men nu var han äntligen på plats.

 

När man genom entrétrappan vandrar ner till den vackra köksträdgården som är skyddad av murar åt alla håll, omfamnas man av höga kungsljus och ålandsrot som växer vilt och vackert bland trapporna, där även pipörten fortfarande blommar. Den här dagen klipptes buxbomhäckarna, som inramar de olika odlingskvarteren och snören var spända för att häckarna skulle bli perfekt formade. Det var trevligt att få prata en stund med den legendariska trädgårdsmästaren som skapat denna vackra köksträdgård, på en plats där det för 28 år sedan endast fanns en gräsmatta. Det här är alltså hans verk och redan från början planerade han in den fantastiska pergolan mitt i trädgården, som först nu ser ut som han tänkt. Inne i pergolan finns bänkar där de som söker skugga kan vila. Vila i skugga vill man ju göra hela tiden denna heta sommar.

 

  

Simon Irvine är trädgårdsdesigner och har bland mycket annat skapat rosenträdgården i Wij trädgårdar i Ockelbo och har även gett ut två böcker, Om trädgårdar från 1998 och I kökslandet från 2004. Han är verkligen så som man förställer sig en riktig trädgårdsmästare, kunnig, lågmäld och vänlig, och med rätt outfit. Han berättade att hans hatt finns att köpa på NK i Stockholm! Simon som är 66 år och inte har några planer på att gå i pension, är utbildad vid Royal Botanic Gardens i Kew och har bl. a varit trädgårdsmästare hos National Trust.

 

Hämtat från Simons hemsida:

 

Simon Irvine är en flitigt anlitad och mycket uppskattad föreläsare 
och har medverkat i många olika sammanhang – på universitet och 
olika trädgårdsutbildningar, på konferenser om trädgårdsterapi, om trädgård och mat och om trädgårdsturism, på bibliotek och museer, 
hos studieförbund, trädgårdssällskap och andra kulturorganisationer.

 

 

Trädgården är vacker med sitt läge vid Vänerns strand, men visst märks det att vi befinner oss i en extremt het sommar. Även om trädgårdens växter får det vatten de behöver så är som om de kämpar i den brännande solen. Grönsakerna som är sådda i svängda vackra linjer ser som vanligt fina ut och kålen är fantastisk. Odlingarna är självklart ekologiska och allt ätbart tar restaurangen hand om!

 

 

Det gick inte att vistas så länge i trädgården då solen brände över växter och människor, så vi åkte bort och checkade in där vi skulle bo. På Läckö Strand finns olika boenden, camping, vandrarhem och Bed & Breakfast. Vi hade valt B&B och det var ett helt ok rum - vi skulle ju bara bo där i en natt. Vi tog bilen för att utforska omgivningarna lite och upptäckte att det fanns ett café som heter Djurgårdsuddes café och även gästgiveri Traneberg, vilket var mycket märkligt, Jag bor ju i Traneberg hemma i Stockholm och Cecilia bor på Blockhusudden på Djurgården. Vi brukar säga udden. Någon slags tecken kanske?

 

Vi åt nere vid Spikens fiskehamn innan vi återvände till Läckö Strand, där vi tillbringade kvällen vid sandstranden, med utsikt över Europas fjärde största insjö. Det blev en riktig skön kväll då temperaturen var mer anpassad för oss nordbor. Jag brukar inte ha problem att bada i ganska kallt vatten, men när vattnet nådde knäna kändes det som om någon stack knivar in i benen. Så oerhört kallt var vattnet. Ofattbart efter den långvariga värmen.

 

.

 

25 juli – onsdag

 

30,9 grader

 

 

40 mil hem från Läckö till Stockholm i 30 graders värme, men i bilen var det svalt och skönt. Naturen var inte riktigt lika utbränd söderut, som den är i Stockholmsområdet.

 

 

26 juli – torsdag

 

31,4 grader

 

 

Mellan klockan 02-05 i natt sov jag ute på balkongen! Temperaturen var perfekt, jag somnade direkt och vaknade när solen nådde i mitt ansikte. Det sägs att det ska komma regn på söndag – fan trot!

 

Gömmer mig från sol och hetta inomhus med böcker framför fläkten!

 

På nyheterna såg jag att äppelskörden kan bli rekordstor i år. Mycket sol, bevattning och inga svampsjukdomar eller insektsangrepp!

 

 

27 juli – fredag

 

30,6 grader

 

 

Bränderna rasar fortfarande i Sverige och i flera andra länder i Europa. Högtrycket och värmen ligger kvar. Det utlovade regnet på söndag har tagits bort i prognosen.

 

 

Det var över 30 grader varmt när vi blev hämtade vid Blockhusuddens brygga och förväntansfulla klev ombord på den vackra gamla salongsbåten Alwilda, som vi skulle färdas med runt Djurgården. Den 12 meter långa salongsbåten som byggdes 1917, var just en sådan skönhet som jag skulle vilja se och fotografera i Djurgårdsbrunnskanalen, men aldrig lyckats upptäcka där bland alla skrytiga plastbåtar. Nu fanns vi själva i kanalen ombord på en mycket vacker båt som folk på andra båtar, tittade på med beundran i blicken och några kommenterade också – fin båt! Det var verkligen en fantastisk känsla att sakta få färdas runt ´´vår´´ ö i Stockholm och när vi passerade Cecilias hus på Blockhusudden blev jag lite extra varm i hjärtat! Det fina röda huset med det vackraste läget! Djurgårdens stränder är lika bedårande vackra från sjösidan som från land. Vi pekade på byggnader –där är Bonniers, Wallenbergs och Krügers!

 

 

Vi angjorde den långa bryggan vid Kungliga Motorbåt Klubbens som sträcker sig från Djurgårdsbron och bort mot Diplomatstaden. Där skulle de övernatta för att sedan fortsätta sin färd dagen efter. Vi satt i båten och pratade och de svaga vindarna från öster svalkade skönt.  Stort tack Reine och Helen för den fantastiska turen med er vackra båt!

 

 

Vi stirrade ut mot sydväst för att försöka se den omtalade blodmånen (århundradets längsta månförmörkelse) som skulle visa sig efter 21.30 här i Stockholm. Tyvärr så fylldes himlen av moln just den här kvällen. I en månad har himlen varit molnfri, men precis ikväll så dök de upp och skymde månen. Folk hade samlats på Blockhusudden för att sitta på första parkett, men de fick besvikna lämna udden.

 

 

28 juli – lördag

 

27,6 grader

 

 

Mulet! Några droppar regn föll och då menar jag verkligen ´´några droppar´´!

 

 

29 juli – söndag

 

 

Väcktes ur min dåliga nattsömn av åska som mullrade och regn som slog mot rutan. Äntligen dundrade ett åskväder in över oss och blixtarna studsade över staden. Himlen öppnade sig och regnet vräkte ner. Folk gick ut på balkongerna och bara stod där och tycktes njuta av att vädret verkligen kunde förändras den här sommaren. Någon hade glömt att ta in stolsdynor och kläder. Tyvärr drog regnet förbi alldeles för fort och senare på morgonen blev det lika klibbigt varmt igen, även om vissa moln skymde solen då och då.

 

 

 

Funderade lite över blogg och Facebook igen. På bloggen får jag få kommentarer till mina inlägg, men när jag länkar dem till Facebook, så blir det en hel del kommentarer och väldigt många ´´likes´´ där i stället. Det är ju bloggen som betyder mest för mig och jag är glad åt de få kommentarer som jag får! Det finns ju trots allt några få som fortsätter att kommentera.

 

 

Som vanligt är det så att de snabba sociala medierna som Facebook, Instagram och Snapchat,  är lättats att ta till sig i dessa hetsiga tider. Långa texter i sociala medier är för tröttsamt. Ändå vill jag fortsätta och gå i mål den 31 december med min dagbok ´´Mitt första fria år´´ på bloggen. Det är 22 veckor kvar innan jag ska försöka skriva mer normala inlägg igen.

 

 
 
 
 
Läckö slotts trädgårdsmästare Simon Irvine och en pensionerad trädgårdsmästare från Engsholms slottspark!
 
 Läckö slottsträdgård
 
 Läckö slott
 
 Örebro stadspark
 
Cecilia fotograferar i Örebro stadspark
 
 Rosenrobinia blommar om i Örebro stadspark
 
 Klockan var 05.00 och jag vaknade efter att ha sovit på balkongen sedan 02.00.
 
 Humlegården sommaren 2018
 

Läckö slottsträdgård 2018

 Trädgårdsmästare Simon Irvine mitt uppe i arbetet och f.d. trädgårdsmästare Hasse Wester!
 
 
 
24 juli 2018
 

 

Jag hade genom Instagram tagit kontakt med trädgårdsmästare Simon Irvine och vi bestämde oss för att ses för att hälsa i trädgården. Flera gånger under en femton års period har jag besökt Läckö och varje gång har Simon haft semester, men nu var han äntligen på plats.

 

När man genom entrétrappan vandrar ner till den vackra köksträdgården som är skyddad av murar åt alla håll, omfamnas man av höga kungsljus och ålandsrot som växer vilt och vackert bland trapporna, där även pipörten fortfarande blommar. Den här dagen klipptes buxbomhäckarna, som inramar de olika odlingskvarteren och snören var spända för att häckarna skulle bli perfekt formade. Det var trevligt att få prata en stund med den legendariska trädgårdsmästaren som skapat denna vackra köksträdgård, på en plats där det för 28 år sedan endast fanns en gräsmatta. Det här är alltså hans verk och redan från början planerade han in den fantastiska pergolan mitt i trädgården, som först nu ser ut som han tänkt. Inne i pergolan finns bänkar där de som söker skugga kan vila. Vila i skugga vill man ju göra hela tiden denna heta sommar.

 

 

Simon Irvine är trädgårdsdesigner och har bland mycket annat skapat rosenträdgården i Wij trädgårdar i Ockelbo och har även gett ut två böcker, Om trädgårdar från 1998 och I kökslandet från 2004. Han är verkligen så som man förställer sig en riktig trädgårdsmästare, kunnig, lågmäld och vänlig, och med rätt outfit. Han berättade att hans hatt finns att köpa på NK i Stockholm! Simon som är 66 år och inte har några planer på att gå i pension, är utbildad vid Royal Botanic Gardens i Kew och har bl. a varit trädgårdsmästare hos National Trust.

 

 

Hämtat från Simons hemsida:

 

Simon Irvine är en flitigt anlitad och mycket uppskattad föreläsare 
och har medverkat i många olika sammanhang – på universitet och 
olika trädgårdsutbildningar, på konferenser om trädgårdsterapi, om trädgård och mat och om trädgårdsturism, på bibliotek och museer, 
hos studieförbund, trädgårdssällskap och andra kulturorganisationer.

 

 

Trädgården är vacker med sitt läge vid Vänerns strand, men visst märks det att vi befinner oss i en extremt het sommar. Även om trädgårdens växter får det vatten de behöver så är som om de kämpar i den brännande solen. Grönsakerna som är sådda i svängda vackra linjer ser som vanligt fina ut och kålen är fantastisk. Odlingarna är självklart ekologiska och allt ätbart tar restaurangen hand om!

 

 

Det gick inte att vistas så länge i trädgården då solen brände över växter och människor, så vi åkte bort och checkade in där vi skulle bo. På Läckö Strand finns olika boenden, camping, vandrarhem och Bed & Breakfast. Vi hade valt B&B och det var ett helt ok rum - vi skulle ju bara bo där i en natt. Vi tog bilen för att utforska omgivningarna lite och upptäckte att det fanns ett café som heter Djurgårdsuddes café och även gästgiveri Traneberg, vilket var mycket märkligt, Jag bor ju i Traneberg hemma i Stockholm och Cecilia bor på Blockhusudden på Djurgården. Vi brukar säga udden. Någon slags tecken kanske?

 

Vi åt nere vid Spikens fiskehamn innan vi återvände till Läckö Strand, där vi tillbringade kvällen vid sandstranden, med utsikt över Europas fjärde största insjö. Det blev en riktig mysig kväll då temperaturen var mer anpassad för oss nordbor. Jag brukar inte ha problem att bada i ganska kallt vatten, men när jag gick i här kändes det som om någon stack knivar in i benen. Så oerhört kallt var vattnet. Konstigt efter den långvariga värmen i hela Sverige.

 
 
 
Trädgårdsmästare Simon Irvine på Läckö och Cecilia Adén, trädgårdsmästare på Djurgårdsförvaltningen i Stockholm.
 
 Kväll på Läckö Strand
 
 På återseende Läckö slott!

Örebro stadspark - sommarblommor

 
2018 
 
 
 
2016
 
 
 
2015
 
 
 
 2013
 
 
 
2012
 
 
 
2011
 
 
 
2010
 
 
 
2008
 
 

Tidigare inlägg

RSS 2.0
Related Posts with Thumbnails