Att sammanfatta det här året känns inte lika lustfyllt som under tidigare år!

Men jag gör ett försök!

Vintern var varm och snöfattig och många olika växter som snödroppar, vintergäck, trollhassel och kejsarolvon blommade redan i januari och i Kungsträdgårdens körsbärsalléer riktades mängder med kameror mot de sensationellt tidigt blommande träden. I februari såg vi blåsippor på Blockhusudden.

Pandemin startade i Wuhan vid årsskiftet, på en av Kinas alla vidriga djurmarknader och Covid-19 spred sig sedan som en löpeld över världen. Antalet smittade och döda är fortfarande skrämmande höga, nu när vi befinner oss i den andra vågen. Är det här naturens straff åt människans sätt att bete sig här på vår vackra planet?

Det var inte enbart den skrämmande pandemin som ställde till det den här våren. Samtidigt som Covid-19 drog in över landet förändrades också min tillvaro privat, vilket gjorde mig först både vilsen och nedstämd. Men till slut hittade jag ett bra sätt att leva, i frihet och med sinnesro.

Eftersom jag på grund av smittorisken inte vågade vistas bland människor i stan, vandrade jag i naturen där besvärliga tankar skingrades. Våren var lika ljuvligt vacker som vanligt, men i år hade jag svårt att fullt ut uppskatta allt det som blommade och grönskade. Det uttjatade och ofta hånade uttrycket Carpe Diem, är trots allt det enda rätta att leva efter, så mitt nyårslöfte blir därför att inte planera allting så långt i förväg. Hundar planerar inte alls och Lexus får lära mig att fånga dagen, att leva i nuet.

Jag slutade besöka caféer och butiker och beställde i stället hem de varor som behövdes och under våren fyllde jag mitt hem med toapapper, för att vara helt säker på att klara pandemin! Hur många fantastiska lasagner från Alviks vedugnspizzeria som levererats hem till mig under året, har jag tappat räkningen på.

Men det här bekymmersamma året har trots allt bjudit på flera glädjestunder, bland annat har jag fått ha Lexus några dagar då och då under hela året, vilket har varit helt underbart. Det har blivit många utflykter och långa sköna vandringar tillsammans. Den där lilla söta fyrbenta kompisen och min fina omtänksamma dotter, har gjort att det här året trots allt innehållit ljusa stunder. 

Virussmittan fortsätter att slå hårt mot mänskligheten och det dröjer nog länge innan vi kan leva helt normalt igen. Vid varje nyårsafton brukar jag säga ´´nästa år blir fantastiskt, det bästa hittills´´! Jag hade fullständigt fel om 2020 och är ganska skeptisk inför 2021. Det lär knappast bli någon resa till Comosjön i Italien, ingen fotbollsresa till Barcelona och kanske inte ens någon södra-Sverige-resa till våren. Men en dag när detta elände är över, ska jag resa igen, besöka nära och kära, gå på utställningar och mässor, fika på caféer, åka tunnelbana och buss.

Den 8 december syntes enstaka blommor i Kungsträdgårdens körsbärsträd och jag vet inte hur många ´´ur led är tiden´´ jag läste på sociala medier! Självklart är det inte normalt att Kungsans Prunus Accolade blommar redan i december och visst längtar jag liksom många andra efter kallare och snörikare vintrar, riktiga vårar med snösmältning och då vår-växter blommar i normal tid.

Trots den mörka och deprimerande tiden vi befinner oss i, med pandemi, våldsbrott och miljöhot, startar jag upp bloggens veckodagbok igen på nyårsdagen. Jag kommer att fortsätta följa årstiderna i Stockholm och försöka fokusera på det som är vackert, berätta om trädgårdar och parker, stadsvandringar, naturvandringar mm.

Bilderna i det här blogginlägget gör sig bäst i en dator, i stället för i mobilens lilla skärm.

 Ett riktigt Gott Nytt År 

önskar jag er alla som följer Stockholms gröna rum!

Snart startar vi om på nytt,

ser framåt, vänder blad som kungen sa

och lämnar det här skitåret bakom oss!