• 2009
  • 2008
  • 2007

  • Site Meter

    Nu...

    ...börjar det snart! Vi startar om.
    Nu putsar vi kameralinserna och vässar pennorna inför det orörda år som ligger framför oss. Vi väntar in våren. Solen belyser nu dagarna i Stockholm 11 minuter längre än vid vintersolståndet för tio dagar sedan.
    Nu ger vi oss snart ut på äventyr i det nya året och lämnar det gamla bakom oss.
    Gott Nytt År till er och God fortsättning!




    Hos Edvard

    Granatäpple

    I väntan på det ljusa och vackra 2011 så hängde jag i Edvard Anderssons växthus en stund idag.
    • In i värmen
    • Glädje att få rikta kameran mot blommor
    • Kände t.o.m. doft av Medelhavet
    • Såg fåglar och humlor
    • Började nästan nynna...
    • Kände på mogna citroner
    • Såg mandelträdets blommor falla till marken
    • Grönt te och morotskaka
    • Isen tinade från kroppen
    • Tråkigt att de stängde redan kl. 16
    Olivträd

    Rosenmyrten

    Banksia ericifolia

    Edvards egen nyårskör?

    Ut i verkligheten igen...


    Kinesiska tempelträd på Hornsgatan

    175 nya träd (Ginkgo biloba) ska planteras utefter Hornsgatan på Södermalm i Stockholm för att förbättra miljön och de första 20 träden planterades mellan Ringvägen och Rosenlundsgatan i många minusgrader nu i december. Att plantera dem i kyla och mörker ska inte vara något problem då träden befinner sig i vintervila.

    Bild från Dagens Nyheter

    Jag tycker att det är mycket intressant att man har valt just Ginkgo biloba eller Kinesiskt tempelträd som det också kallas, som gatuträd i Stockholm. När jag hörde talas om att man skulle plantera träd längs Hornsgatan så tog jag för givet att man skulle använda lind igen.

    80-90 % av Stockholms gatuträd är lindar och det är mycket vanskligt att använda endast en art så flitigt. Skulle linden drabbas av någon allvarlig sjukdom som alm (almsjuka) och ask (askskottsjuka) har gjort så skulle det bli en katastrof i stan. Det behövs alltså variation och när jag hörde att man valt Ginkgo till Hornsgatan blev jag mycket glad och jag kommer att följa utvecklingen av träden noga.

    Bild från Wikipedia

    Ginkgo är ett vanligt gatuträd i New York och i Sverige planterade trädet längs Nygatan i Trelleborg redan på 50-talet.
    Trädet är tåligt och står emot föroreningar, det är robust och långlivat. Ginkgo biloba blir ungefär 15 meter högt hos oss (30 meter på sin naturliga växtplats men i Sydkorea lär det finnas ett träd som är 61 meter högt) och har ett lummigt och vackert utseende. Bladen som egentligen är barr är solfjäderformade och ljust gröna.
    Nu ser jag fram mot våren då tempelträden börjar grönska på Hornsgatan och jag antar att det kommer att bli en hel del bilder på träden här på bloggen nästa år.
    Mer om Ginkgoträdet här.


    Mer info från Wikipedia

    Förhistoria

    Den moderna Ginkgon är uppenbart nära släkt med påträffade fossil från Perm, 270 miljoner år gamla. Från mitten av Jura och sedan under Krita utvecklades ginkgoer i många former och spred sig över Laurasien. Därefter blev de ganska sällsynta. Framme i Paleocen fanns bara en Ginkgo-art kvar, G. adiantoides, och från slutet av Pliocen finns Ginkgo-fossil endast i ett litet område i mitten av Kina. Det var här som ett fåtal individer överlevde till modern tid.

    Ginkgons befruktning liknar vindpollinerade blomväxters men pollenslangen levererar inte, som hos dessa, spermien till ägget. Ginkgons pollenslang växer in i fröets yttervägg och får där näring så att hangametofytenkan växa till och producera de spermier som sedan simmar den sista sträckan fram till ägget.

    Odling

    Ginkgon har länge odlats i Kina. Några träd som planterats vid tempel tros vara mer än 1500 år gamla. Man trodde länge att tempelträden var de enda som fanns. Men nu känner man till åtminstone två små bestånd i västra Kina. På grund av Ginkgons höga anseende inom Buddhismen och Konfucianismen finns den planterad på många ställen i Korea och Japan. I båda dessa områden har den förvildats genom fröspridning till naturliga skogar.

    Ginkgon odlas även för sina frön som äts som efterrätt i Japan. [1]

    Ginkgoer är populära som bonsaiträd, bl a för att de kan överleva i miniatyrformat under århundraden. Märkligt nog är Ginkgon ovanligt tolerant mot luftföroreningarna i moderna storstäder. Eftersom den dessutom har ett vackert utseende passar den utmärkt för plantering i stadsmiljö, och är mycket populärt till exempel i USA. [källa behövs]

    Ett extremt exempel på dess härdighet är att fyra Ginkgoträd växte närmare än 2 km från platsen för atombombsdetoneringen i Hiroshima 1945. Ginkgon var en av få arter som överlevde explosionen på så nära håll. Trädet är mycket robust och långlivat. Det äldsta exemplaret finns i Kina och är omkring 1250 år gammalt.

    I synnerhet japanska forskare har utnyttjat ginkgon som en modellorganism för studier av ligninbiosyntes.

     


    Blomsterglädje i Alvik

    I somras såg jag detta mästerverk utanför Alviks tunnelbanestation och jag trodde först att det var arbete på gång. Att man väntade in en blomsterurna, men det såg ut så här hela sensommaren och hösten. Visste om jag skulle skratta eller gråta!
    En kommentar på Facebook var ´´Den ser mest ut som övergivet bagage. Kanske rent av ska vara en växtinstallation - väskan som glömdes på perrongen´´
    Det ska bli spännande att se vad de hittar på 2011.


    Kram

    Kärlek i naturen! Träd som kramas ser man ibland. Den här vanliga boken kramas med sin granne blodboken i Sturehofs slottspark.
     

    De här två olika ädelsyrenerna vid Jakobs kyrka i Stockholm kramas och har inte den lila syrenen format ett hjärta?
     

    I det brandskadade området i Tyresta nationalpark tycks det högra trädet försökt rädda sin granne från att falla i eldhavet som härjade här 1999.

    Titta gärna in på min Café-karta



    Fembladsazalea - Rhododendron quinquefolium


    Fembladsazalean såg jag första gången i Göteborgs botaniska trädgård där den har en vacker plats och jag föll för de vackra kritvita blommorna som är 3-4 cm stora. Annars är det bladen som är mest framträdande på den här lövfällande busken. De sitter fem tillsammans i skottens spets och är i början olivgröna för att senare bli rosa eller rödlila på bladkanterna. På hösten blir bladen vackert rubinröda.

    Busken som är lite vek eller lite elegant...vilket man vill, växer långsamt och blir hos oss 1-2 meter hög, vilket tar 15 år, men på sin ursprungsplats i Japan blir den ett 15-20 meter högt träd. Det tar ganska lång tid innan man får den att blomma. Fembladsazalean klarar sig bra upp till zon 3.
    Anledningen till att den inte är så vanlig i våra trädgårdar beror nog på att den växer så långsamt och den ju inte ser så mycket ut för världen i plantskolorna.

    Bilderna från Göteborgs botaniska 2008

    Skansen i Stockholm

    Jag minns när det fanns fastkedjade elefanter på ett litet betonggolv på Skansen. Jag tyckte inte om det ens när jag var barn. Jag tror att jag hellre luktade på blommor redan då...
    Men Skansen är inte bara en plats för instängda djur eller allsång. Letar man sig bort från Solliden och Bollnästorget och andra platser med folksamlingar så kan man hitta fantastiskt vackra miljöer.
    Skansen kan ju också vara en ljummen julikväll, i en folksamling, med Uffe på scenen.













    Bloggåret 2010

    Jag önskar alla en rikigt God Jul och ett Gott Nytt År.
    Jag vill även tacka alla som besökt bloggen under året. Tack också för alla kommentarer.

     
     
    Bilden på den glada trädgårdsmästaren är tagen av Sandra Holmes på Allt om Trädgård
     
    Januari - vädret

    Några timmar innan 2009 blev 2010 gick vi sakta över Tranebergsbron, det var kallt och raketerna hade redan börjat lysa upp Stockholms nyårsnatt. Just då ville jag stanna tiden. Just då kändes allt perfekt och jag tyckte att allt hade fallit på plats. Äntligen harmoni och lugn i mitt liv. Det skulle senare visa sig att vintern och våren blev en av de tuffaste tiderna.

    Vintern var ovanligt sträng och några dagar in i det nya året besökte vi Skansen en isande kall dag som ändå blev en varm vistelse där bland djur och små gårdar. Kaffe inne i värmen på café Petissan.
    Hemma på kammaren skrev jag om Stockholms höghus och det diskuterades färger på bloggen.
    Vintern var  som sagt hård och kall och  slottsparken blev till ett isande vinterland.

    Vad gäller att handla växter så funderade jag på att vara berusad på Zetas trädgård någon gång och jag fick reda på hur trenderna inom trädgård såg ut.
    Den ständiga längtan efter våren tog mig till tulpanutställning på Tulpanens hus i Bromma som tyvärr inte var lika bra som tidigare år, men att se tulpaner i blom skapar ändå hopp.

    Jag tyckte att det var dags för en hyllning till min barndomsstad Norrtälje.
    Facebook fick en större plats i mitt kommunikationsflöde och jag frågade vännerna en dag vad de skulle ha till middag.
    Lena Birgersson på Tourism in Skåne ville att jag skulle lotta ut biljetter till trädgårdsmässan Nordiska trädgårdar på min blogg, och visst ville jag det. Vintern var den hårdaste på mycket länge och i slutet av månaden besökte vi Ulriksdals slottsträdgård och det kändes mycket långt till vår.


    Februari - vädret

    Så inleddes då den besvärliga tiden på det personliga planet och allt rasade samman som ett korthus och jag blev sjuk. Men jag fortsatte att blogga för att försöka hitta något ljus i mörkret. Snön vräkte ner och det var fortsatt kallt.
    På bloggen försökte jag sammanställa trädgårdsutbildningar och jag skrev om bloggare och högmod.
    Jag tipsade om bra Uffe-album, visade en annan Uffes paradis och vintern fortsatte att hålla sitt grepp.

    Jag upptäckt en stor spricka i stammen på en lind och vi anlitade  Jacksons arbourister som kom ut en isande kall dag och stabiliserade kronan.
    Jag skrev om det ostörda rummet och kylan till trots så började jag att försiktigt vandra i Stockholm igen. Man tänker ju så bra när man vandrar, även om tankarna mest var förvirrade just den här vintern.

    Jag läste trädgårdshistoria och skrev om trädskolor och om Stockholms stadsträdgårdsmästare.
    Det blev lite hembygdshistoria också och jag berättade om min bro Tranebergsbron och om områdena runt omkring mig. Brointresset höll i sig ett tag och jag vandrade runt och fotade Stockholms broar.


    Mars - vädret

    Kom igen nu våren...var är du??? Vintern vill inte ge sig. Fortsatt snö och kyla. Hur ska man orka leva i det här landet?

    I början av månaden besökte jag Lars Forslin vid hans fotoutställning på Tulpanens hus. Södermalm fick ännu mer plats på bloggen och ljuset började återvända till vårt land, man beskar fruktträden på Rosendal och i Bergianska blommade rosenskärmen.

    Efter en fruktansvärd natt på sjukhuset förstod jag hur mycket jag älskar livet. Våren vilade och väntade men trädgårdsmässan i Kista gjorde att hoppet ändå fanns där.
    Jag sammanställde en massa inlägg om vår fina botaniska trädgård i Stockholm och jag fortsatte att sammanställa det som jag tyckte var viktigt eftersom även nävorna fick en sådan sammanställning...och syrenerna.
    Eftersom stockholmshistoria intresserar mig, så lider jag av att Stockholms city blev våldtaget av politiker och stadsplanerare på 50 och 60-talet...så skrev jag Stadens själ.

    I slutet av månaden berättade jag mer om Engsholms slott och släppte ännu mer på anonymiteten. Våren närmade sig allt mer och jag besöker vårsalongen på Liljevalchs och jag funderar lite över färgen orange.
     

    April - vädret

    Så blev det då äntligen april. Den första riktiga vårmånaden. Långfredagar vandrar jag alltid runt Djurgården och gjorde så även detta år och på bloggen skapade Ernst debatt igen...
    Jag visade förra årets Rummet med utsikt.

    Min dotter och jag åkte på fotbollsresa och den här gången blev det till Milano för att se Milan på San Sirostadion. Vi tog tåget på en dagsutflykt norrut och hittade en plats som var bland det vackraste jag någonsin sett. Den lilla ön Isola Bella i Lago Maggiore bjöd på så mycket skönhet att jag blev helt yr. De snöklädda begstopparna runt sjön blev som en kuliss bakom alla blommande magnolior och de vita påfåglarna dansade för oss. Men huvudattraktionen var ju trots allt matchen.

    Väl hemma i Sverige hade jag direktsändning från en dag i vår slottspark och jag ville visa att trädgårdsmästare inte alltid är lika med gourmetkock?
    Jag drömde om hurvår slottspark skulle se ut om inte de vilda djuren kom åt trädgårdsväxterna.

    Man kunde konstatera över hela landet att den stränga vintern tagit hårt på rosor och speciellt klätterrosor men även på vissa trädgårdsmästare. Jag vårvandrade i Stockholm och trots allt så kändes det som om livet återvände så sakta och jag frossar i Magnolia.
    Göteborg & Company ville att jag skulle lotta ut fyra Göteborgpasset på bloggen och visst ville jag det, jag är med på allt. Jag blir även telefonintervjuad om gödsling i ICA-kuriren, just när jag håller på att sprida hönsgödsel i parken.


    Maj - vädret

    Det hände mycket med bloggen den här våren och efter att ha blivit intervjuad av Janicke från Ljuva Livet en dag i mars på Thelins café på Sankt Eriksgatan...när jag mådde som sämst, så kom nu artikeln om Slottsträdgårdsmästaren ut i nr. 3.
    Trots att det kändes märkligt att finnas med där i tidningen så gillade jag artikeln som var bra skriven av Janicke och jag befann mig ironiskt nog i Ljuva Livet.

    Som vanligt den första maj besökte jag Bergianska trädgården och på bloggen  presenterade jag vinnarna av Göteborgspasset. Det blev äntligen vår på allvar i och vårblommor fyllde slottsparken.
    Jag tog upp den vanligaste trädgårdsfrågan och jag kollade trender på trädgårdskläder.

    Kamrat Claes från Lund kom på besök och tillsammans med Janicke besökte vi Bergianska trädgården. Så här inför sommaren så avslöjade jag min svaghet för albarosor och jag jagade värmen i Stockholm den här kyliga våren, jag frossade i vitsippor i Tullgarns slottspark och jag besökte goda vänner i Haninge.
    Stockholm satsar allt mer på vårblommor och Vanadisplan svämmar över av tulpaner och prunusfesten lyste upp Bergianska trädgården.

    Jag började min första stockholmsvandring den här sommaren och först ut blev Kungsholmen som jag gick runt en tidig morgon den 16 maj, med kaffe i termos och med laddad kamera.
    Jag njöt av mina lediga onsdagar och fick uppleva Stockholms försommarblomning, Skansen och Waldemarsudde besöktes och jag gjorde en hemmavandring den här lite svajiga våren...åt båda hållen.

    Det blev ännu en direktsändning från slottsparken och den där gödselartikeln i ICA-kuriren publicerades. Det blev ett tidigt besök detta år i Drömparken och vid Skokloster och det blommade hemma i Alvik.
    307:an fick problem och bärgades bort från slottsparken men jag blev trots det alldeles trädgårdslycklig så här i hänryckningens tid. Jag fick mina bloggläsare att skicka in sina vackraste majbilder och jag gick min andra långa stockholmvandring, den här gången runt ett blommande Södermalm där jag fick kaffe av fina vänner efter vägen.

    I början av månaden tog jag en vecka semester och fick låna Åsas familjs underbara torp på Öland. Jag besökte norra Öland och jag besökte södra Öland och jag kröp omkring på alvaret och fotade blommor. Efter vägarna såg jag så mycket syrener i blom att det måste vara rekord i Sverige.

    Tillbaka i min blommande slottspark tittade jag libbstickor i ögonen.
    I Stockholm besöktes Fåfängan i den vackraste tiden på året och Långholmen blev min nästa runt-Stockholms-öar-vandring.
    Äntligen började fotbollsfesten i Sydafrika - waka waka och plötsligt hamnade jag i tidningen Residence.

    Den här månaden blev det två jubileum. Dels firade jag 40 år som trädgårdsarbetare och dels så fyllde bloggen 5 år.
    Jag gick på trädgårdsutställning vid Ulriksdals slottspark där Rappne hade byggt en plats som han kallade ´´Doing the Gardener´´...! Och jag frågade mig om verkligen kärleken övervinner allt. Men min egen slottspark var i varje fall fylld av kärleksblommor!
    Vandra runt Stockholms öar var grejen i år, och vandringarna fortsatte runt Lilla Essingen och Skeppsholmen.
     
     
    Juli - vädret

    Juli är ju den stora semestermånaden i Sverige. Då jobbar jag som mest. Trädgårdssäsongen har nått sin höjdpunkt och nu gäller det att hålla alla växter vid liv...och även sig själv.

    Och juli kom med all sin prakt och i Roslagen omfamnades jag av både familj och natur. I Norrtälje visade man konst i ån som vanligt och ett konstverk liknade tydligen mig...
    Jag funderade kring min syn på trädgård och natur och även mitt förhållande till djuren. Det blev en het och torr juli det här året och jag lämnade en het direktrapport från en het slottspark och jag fick ... trevligt besök.

    Hettan fortsatte och en tidig morgon vandrade jag runt Gamla Stan och Riddarholmen och undrade senare vilken färg man är.
    Jag skrev ett för mig viktigt inlägg om att ´´sitta framför datorn´´ och en tidig morgon hemma i Stockholm sommarvandrade jag runt Djurgården bland får och blommor.

    Köksträdgårdslandet
    krävde mycket vatten den här heta månaden och jag skördade sockerärter och bondbönor. En onsdag spanade jag på Stockholms sommarblommor denna bröllopssommar och på Strömbron hade man lyckats med blomsterarrangemanget tycker jag.

    Passion, makt och vitalitet
    var det som gällde på vår borggård i slottsträdgården i år och jag tror att det var delade meningar om den intensiva röda färgen på pelargonerna.
    Till slut fick jag ihop en sammanställning av mina vandringar i Stockholm och på Engsholm fick jag besök av min dotter som skötte kameran denna dag.
    Jag såg Uffe på Grönan tillsammans med fina vänner. Tyvärr tycker jag inte att Grönan var rätt plats för Ulf.
    Efter en arbetsam och varm månad så handlade sista inlägget i juli om kontemplation och jag längtade verkligen efter lugn och ro, till frihet och stilla dagar vid havet.


    Augusti
    - vädret
    Augusti börjar med att jag upptäckte att det manchuriska valnötsträdet får nötter för första gången och jag gjorde en dagsresa till Läckö slott med en god vän.

    Min korta semester startade och jag behövde verkligen vila. Den första helgen i min semestervila gick jag på konsert på Långholmen och såg tre av mina absoluta favoriter i Sverige. Winnerbäck, Zelmani och Laleh som bjöd på härlig musik i sommarkvällen, blev dock lite fundersam över Winnerbäcks hängivna fans...
    Morgonen efter konserten drog jag ner till Österlen och min dotter följde med några dagar för att sedan ta tåget hem till Stockholm från Ystad. Österlen blir alltid ett kärt återseende, landskapet som jag älskar och som får mig lugn.

    En dag såg vi kor, skepp, skärmflygare och stenar på samma plats och när dotter åkt hem loggar jag in på Backåkra. Den färgstarkaste upplevelsen vad gäller blommor såg jag i Ystad.

    Äntligen fick bloggen ny design så att jag får upp större bilder, men jag får stå ut med att alla bilderna i inlägg fem år bakåt behåller den gamla storleken. I Dagens växt kommer jag dock att göra om bilderna till det större formatet.
    När jag kom hem så besökte jag Drömträdgården i Enköping som var så vacker och jag fick en dikt till ett inlägg om Vägen.

    Jag vandrade bland skutor, caféer och palats på Strandvägen och i vår tysta slottspark välkomnade jag Tomato Soup och vitlysingen och en söndag fick jag smak på svampskogen och nu började sommaren hänga löst och jag lyssnade på den här sommarens svenska feel-good-låt.

    September - vädret
    Den första höstmånaden kom och jag startade kampen tillbaka till mitt luktsinne. Jag hade sparat en semestervecka och gav mig ut på en roadtrip söderut för att finna sinnesro och för att försöka hålla kvar det sista av sommaren.  Jag besökte en god vän i Varberg och även Astrids värld och en av de mest skruvade (spikade?) platser jag sett, vandrade i en spännande urskog och jag fick äntligen stå invid den tusenåriga Rumskullaeken. Jag plockade det sista av sommaren men var som vanligt inte alls beredd att gå mot höst och vinter.

    Hemma i Stockholm hamnade jag på en liten skördefest på Södermalmstorg där jag fick en lektion i gräshoppors sexliv...i detalj och det blev september även i vår slottspark. En onsdag gick till luktdoktorn och besökte även Fotografiska som visade en utställning om och av Annie Leibovitz.

    Årets mest spännande vandring gjorde jag i Tyrsta nationalpark där jag gick genom det stora brandskadade området. Jag hittade verkligen skogen det här året och jag har lärt mig att hitta lugnet i fler naturtyper än havsstränder, lövskogar och öppna landskap.

    Av Flüggers färg fick jag en fågelholk med tillhörande färger. Jag målade holken i Bajenfärger och den fick sin plats invid vår maskinhall. När...eller om våren kommer, så väntar jag in svartvit flugsnappare till den lysande bostaden men andra hålbyggare är självklart också välkomna.
    Jag tyckte sommaren gick alldeles för fort och jag blev förälskad i Sweet Heidy.


    Oktober - vädret

    Jag ställde till med fototävling för tredje året i följd och Lars Forslins vackra bild av Steglitsen vann. Här och här finns alla deltagarnas bilder.

    Åsa och jag åkte ner till Ölands skördefest och jag fick ännu en gång besöka deras vackra torp.
    Vi fick celebert besök av Allt om Trädgård i slottsparken då de har en dagkonferens hos oss och jag visar parken för den nya chefredaktören Viveka Ljungström och hennes medarbetare. Sandra bloggar senare om besöket. Föreläsare för AoT inne i slottet var Lena Israelsson. Det var ett trevligt besök men jag tyckte dock att det var synd att de inte besökte oss i maj eller juni månad i stället.

    Det glödde verkligen om Bergianska trädgården, det blev skördetider i Engsholms slottspark och jag gjorde ett höstbesök hos Sofia och Katarina. Löven föll i parken och de tunga höstjobbens tid var inne och jag ville lära mig att meditera. Jag började leva lite nyttigare och bytte ännu en gång kaffe mot te och jag bytte även pasta mot matvete.

    Rosorna vägrade ge upp
    i parken och jag såg rött. Jag skrev inlägg om slottsparken månadsvis från maj till oktober och jag hittade en kärleksfull bok om rosor och jag undrade vad vi egentligen tycker om Tagetes?
    Oktober avslutades med en höstvandring på Långholmen.


    November - vädret

    Jag sökte efter ljus i november och jag hittade ett gammalt slagbord på Bukowski. Jag berättade om handelsträdgårdar i Norrtälje på 1930-talet och om min morfar sjöfararen.

    Det var mörkt och kallt och jag hade en film med sovande bakterier i näsan. Det är inte så mycket som händer den här mörka och tråkiga månaden så att jag tog med kameran in till slottet och fotade mina arbetskamrater.

    Jag lever verkligen inte i nuet den här årstiden utan längtar ständigt till våren. Snön kom tidigt även  i år och i slutet av månaden var det mycket snö och rejält kallt. Vad hände egentligen med den globala uppvärmningen?
    Äntligen blev Engsholms slotts nya hemsida klar och stor glädje blev det när Uffe meddelade att han ger sig ut på vinterturné och vi köpte biljetter till den 8 mars och jag skaffar ihpone och drabbas av app-glädje.


    December

    Vintern höll sitt grepp och det var över 20 minus några morgnar i början av månaden och jag flydde kylan och gömde mig i Edvards växthus.
    Inne i vårt juliga slott hade vi valnötsprovning och jag spår ett gott 2011. Plötsligt blev en vacker rosenträdgård vid havet i Blekinge till salu och jag tar bussen ner till Småland och besöker en vän som bor på en vacker och mycket tyst plats. Men annars...vad tog tystnaden vägen?
    Jag provar Google latitude så att alla kan se var jag är. Testar den på bloggen ett tag. Annars är det bara mörkt och kallt så här i december.

    Jag har själv inte testat alla dessa länkar men om någon upptäcker något fel, så säg gärna till.

    Det här året var inte ett av de bästa i mitt liv men nu väntar vi in 2011 som kommer blir ett bra år. Det vet jag!
    Bloggen får vila ett tag nu tills jag får kraft att skriva lite om trädgård igen.

    Min kamp mot mörkret


    Trösten i kylan och mörkret är böcker, te, fotboll på TV, korta snabba vandringar till ICA, heta bad och skisser för sommaren...och min chokladkalender med fina meddelanden varje dag!


    Låt det snöa!

    För ett ensamt hjära är vänliga ord
    som ett vårregn
    Säger turkarna

    Leendet du sänder ut
    vänder tillbaka till dig
    Så säger man i Indien

    Vänlighet behöver man aldrig ångra

    så säger man i Grekland


    Pelargon

    Vår vanligaste krukväxt pelargonen har vi väl alla någon relation till och alla tycker vi väl något om pelargoner. Just nu känns det som om pelargoner är populärare än någonsin men för bara 10-15 år sedan var den en hopplös ´´mormorsväxt´´ som inte dög åt trädgårdsfolket.

    Jag har sett pelargonutställningar och insett att det finns nästan obegränsat antal sorter av släktet. Så egentligen ska man nog inte säga att man inte tycker om pelargoner eftersom det finns så oerhört många olika former och färger av blommorna. Från stora feta och inställsamma till små blyga sorter som man måste komma nära för att upptäcka skönheten.
    Många samlar på pelargoner och vår lantbrevbärare på Mörkö har en samling på över hundra olika sorter och även Maria Engblom i Borlänge är en samlare av rang.

    Det här är inte tänkt att bli något övergripande och sammanfattande inlägg om det stora släktet utan mer en liten hyllning till en växt som sällan sviker. Om man vill fördjupa sig i pelargonernas liv så kan man i stället gå med i Pelargonsällskapet. Man kan givetvis även läsa alla dessa böcker som givits ut om pelargoner. Just nu bläddrar jag i Veronica Wägners ´´Passion för pelargon´´.
    Personligen tycker jag att pelargoner kan vara ganska tråkiga men även vackra och spännande beroende på sort och färg och hur man använder dem. Ett stor plus är att de inte är så kinkiga utan klarar tuffa förhållanden.

    I slottsparken vi ju de där lysande orangeröda zonalpelargonerna på borggården som människor har olika uppfattning om.
    Vi har även rosenpelargoner, stjärnpelargoner mm. och en sak gemensamt har alla dessa pelargoner och det är att de blommar konstant från försommar till frosten på hösten. Lägg till att de nästan alltid är friska och stadiga. Eftersom pelargoner är sol- och värmekrävande så tycker de inte om när våra svenska somrar blir alltför regniga.

    Pelargoner är egentligen en flerårig buske men som hos oss inte kan klara vintern utomhus. De flesta av oss övervintrar våra pelargoner och med hjälp av alla sticklingar som vi tar på våren saknar vi aldrig dessa kompisar.
    Det finns som sagt många olika grupper och sorter av pelargoner och man brukar dela in våra vanliga zonalpelargoner i nedanstående grupper.
    • Brokbladiga pelargoner (Brokbladiga gruppen)
    • Fingerpelargoner (Fingerbladiga gruppen)
    • Fågeläggspelargoner (Fågelägg-gruppen)
    • Kaktuspelargoner (Kaktusblommiga gruppen)
    • Miniatyrpelargoner (Miniatyr-gruppen)
    • Nejlikpelargoner (Nejklikblommiga gruppen)
    • Rosenknoppspelargon (Rosenknopp-gruppen)
    • Stjärnpelargoner (Stjärnpelargon-gruppen)
    • Tulpanpelargoner (Tulpanblommiga gruppen)
    • Äggskalspelargoner (Äggskal-gruppen)
    Sedan finns det andra grupper av pelargoner som:
    • Häng- och murgrönspelargoner
    • Engelska pelargoner
    • Änglapelargoner
    • Unikpelargoner
    • Doftpelargoner
    • Det finns även många arter av vildväxande pelargoner och det kan vara buskar eller halvbuskar eller t.o.m. suckulenter och örter.
    Förökning av pelargoner
    De flesta pelargoner är lätta att fröså men det vanligaste är att föröka dem med sticklingar. På våren klipper man ner sina övervintrade pelargoner till ca 10 cm från jorden och av topparna kan man göra sticklingar. Ta 5-7 cm långa toppar och lämna 2-3 blad, ta bort eventuella blomknoppar.

    Man kan sticka dem direkt i krukor med fuktig sandblandad jord. Ställ krukorna i växthus, miniväxtus eller med plast över sig. Det svåra är att vattna lagom eftersom pelargoner inte tycker om för mycket vatten men när de ska bilda rötter får de inte heller torka.

    Jag tycker dock att det är allra enklast att sätta sticklingarna i vatten tills rötter bildas och sedan plantera dem i planteringsjord. Det sägs att rötterna då blir för känsliga för den näringsrika jorden men jag lyckas nätan 100% med den metoden.

    På sommaren
    Pelargoner tycker om sol och det är viktigt att de hela tiden får vatten och näring för att de ska orka blomma hela sommaren. Däremot får de aldrig stå i för mycket vatten utan i stället är det bättre om de får torka lite under en period.

    Övrigt
    På vintern förvarar man sina pelargoner på en ljus och sval plats, som är så svår att hitta nu när vi sällan har glasverandor i våra hus. 10-15 grader är lagom. Jag brukar vattna dem ungefär en gång i månaden under vintern men så fort att februariljuset når dem och de börjar växa så kräver de också mer vatten.

    Mallorca

    Lizzier Salomon Eyer

    Appleblossom

    Ade´s Elf

    Carmel

    Fay Brawner

    Pelargonutställning vid Kina slott i Stockholm 2010

    Candy Dancer

    Pelargonium pulverulentum

    Pepparmint Star


    Våra lysande orangeröda pelargoner på borggården och på terassen

    Frostknölar, blåsbildningar och vävnadsdöd

    De kroppsdelar som äro mest utsatta för förfrysningar äro; näsan, öronen, händerna och fötterna. Verkan kan vara lindrig, medelsvår och svår.

    Den lindrigaste formen kan förlöpa utan smärtor. På den beträffande kroppsdelen märker man i början endast en stark blekhet. Först i värme känns smärta och sveda. Vanligtvis avhjälper man skadan genom gnidning med snö. Vid denna form är det de s.k. frostknölarna brukar uppstå.
    Den medelsvåra formen ger svullnad och blåsbildning och vid den svåraste formen inträder lokal vävnadsdöd. Båda dessa grader böra behandlas endast av läkare.

    Hur uppstår förkylningar?
    På lättaste sätt och med svåraste följder när en varm, svettande hud utsättes hastigt för stark kyla, såsom t.ex. när någon en kall vinternatt går direkt från en danstillställning svettig och varm. Eller då en person med våta fötter uppehåller sig i ett kallt rum. Lika oföraktigt är det att under en resa på tåg gå ut och svalka sig på plattformen, eller att i uppvärmt tillstånd promenera i hällregn. Naturligtvis kan en förkylning även uppstå oförmärkt, genom att man sitter i drag, går för tunt klädd, ligger på fuktiga sängkläder etc. etc.

    Att svetten, som många tror skulle vara sjukdomsorsaken är ej förhållandet. Däremot spela underkläderna en viss roll. Dessa förlora nämnligen genom svett sin elasticitet och fastklibba vid kroppen. När nu avdunstningen från huden sker, förlorar kroppen värme. Följden blir då en avkylning enär inget dålikt värmeledande luftskikt finns mellan det fuktiga underplagget och huden. Därför bör man, enär man är svettig omdelbart byta underkläder.

    Att dessutom en allför äggviterik kost, samt alkoholmissbruk ävensom för varm påklädning gör beträffande individ mera mottaglig för förkylning, står utan gensägelse.
    (ur Husmodern nr. 40 - 1924)

    Inte integritet

    Appropå inte integritet så kan man nu på min blogg se vart jag befinner mig. Mobilens GPS visar vägen...
    Appropå inte integritet så kan man nu på min blogg se vart jag befinner mig. Mobilens GPS visar vägen...
    Det här är bara på prov och man kan ju undra vem som har glädje av att veta var jag befinner mig? Men alla nyheter måste ju absolut provas...
    Jag skickade iväg en hel del inbjudningar till vänner så att jag själv kan se var de befinner sig. Av någon anledning var det bara en som nappade. Märkligt!
    Kartan kommer inte att ändras idag då jag ska vara kvar på jobbet över natten. Men tjänsten kan ju vara lite kul när man är ute och reser....tycker jag. Eller?


    Japanska dammen i Bergianska trädgården


    Japanska dammen invigdes 1991 i samband med Bergianska stiftelsens 200-års jubileum. Landskapsarkitekt Ingalill Nahringbauer formgav dammen med stöd av arkitekt Yoji Kasajima för att få en 'japansk' känsla. Markarbeten utfördes av Yngve Tapper.

    Jag besöker ofta Bergianska trädgården och vid den japanska dammen stannar man alltid extra länge. Det är något med den där bron. Hur många har inte stått där på bron och blivit fotograferade?
    Jag vet de som har gift sig här och det känns nästan som en kultplats på något sätt trots att anläggningen inte är äldre än 20 år.
    Anläggningen ska visa en miniatyr av hur en japansk trädgård eller en bit natur kan se ut. Här finns inga blomsterhav utan det är mer form som är framträdande. På våren finns dock bergskörsbärsträd och körsbärsplommon som lyser med sin rika blomning och det finns även vissa perenna växter som ger färg på sommaren.



    A beautiful world


    Facebook-status under 2010


    Vart tog tystnaden vägen?


    Varken jag själv eller någon annan förstår väl egentligen varför en så extremt ljudkänslig person som jag bor i Stockholm, och i Bromma till på köpet. Jag lägger märke till varje ljud här hemma i huset där jag bor och jag blir stressad av höga och störande ljud var jag än befinner mig. I helgen besökte jag ju Småland och i byn där jag bodde var det helt tyst. Allt var stilla och det var så lugnande att man började prata i ett lugnare tempo.

    Just nu i skrivande stund hör jag endast ett svagt brus från innerstan och datorns fläkt, inga flygplan just nu och mina grannar under mig verkar inte vara hemma.

    I tidningen Land nr, 47 kan man läsa artikeln ´´Vart tog tystnaden vägen´´?
    Så här börjar man artikeln:
    Förr var vägarna färre, skogarna större och människans tillvaro tystare. Idag har sammhällsutvecklingen knaprat på tystnaden och buller har blivit ett allt större miljöproblem.

    Allt fler kommuner har börjat inventera och skydda tysta områden och gränsen sätts vid 40 decibel vilket motsvarar en normal ljudnivå i ett bibliotek.
    Det finns inte så många stora gammelskogar kvar i vårt land och det finns bara fyra platser i Sverige där man kan se en mil ohuggen skog åt alla väderstreck och alla ligger i Lappland. Jag måste nog snart bege mig dit för att känna in de stora vidderna och lyssna på tystnaden.

    Under mina skogsvandringar i somras så upplevde jag total tystnad på några platser. I Norra Kvills nationalpark hördes bara vinden svagt i trädkronorna och det knakade om några gamla tallstammar här och där. Även i Tyresta här utanför Stockholm upplevde jag en skön tystnad.
    Nu har tidningen Land letat upp 68 tysta skogar över hela landet och på Arbetsmiljöverkets bullertermometer ligger ljudnivå för skog vid cirka 20 db, på samma nivå som ´´tyst sovrum´´.
    Självklart finns det många  tysta platser i Sverige som inte är med här, men jag gillar den här listan.

    Jag lånar några faktarutor av Land också...
    • Cirka 2 miljoner svenskar utsätts för högt trafikbuller utomhus vid sin bostad. Med högt menas över 55 db, alltså den siffra som enligt riksdagen inte får överskridas utomhus vid nybyggda hus.
    • Ökningen går fort. År 2000 var antalet bullerstörda människor 1,34 miljoner och år 2006 var siffran 1,73 miljoner.
    • Den överlägset största bullerkällan är vägtrafik. Tåg, flyg och industrier ligger långt efter.
    • Buller gör att vi får svårt att vila och sova, vilket leder till trötthet och nedstämdhet. I förlängningen blir vi stressade och sämre på att koncentrera oss och lära oss saker.
    • Nya studier visar att trafikbuller ger högt blodtryck hos människor som bott länge i bullriga områden. Högt blodtryck kan leda till hjärt- och kärlsjukdomar.

    Alla 68 platser:

    • Kaitum fjällurskog - En mil söder om Kiruna
    • Sjaunja - Tre mil väster om Gällivare
    • Muddus - Två mil norr om Jokkmokk
    • Pärlälvens fjällurskog - Sydost om Kvickjokk
    • Blåkölen - Fem mil norr om Boden
    • Snöberget - Norr om Boden
    • Ormberget-Hertsölandet - Strax öster om Luleå
    • Kirjesålandet - Norr om vägen mellan Storuman och Tärnaby
    • Vitbergen - På söder i Stockholm....nä, skojade. Det ligger mellan Skellefteå och Lycksele
    • Dalmadalen/Jougdalen - Väst och nordväst om Gäddede
    • Stensjön (Jämtland) - Tio mil norr om Strömsund
    • Gråberget/Tjärnafjäll - Fem mil nordväst om Strömsund
    • Björnlandet - Nationalpark sydväst om Fredrika
    • Vändåtberget - Fyra mil söder om Fredrika
    • Kålhuvudet - Fyra mil norr om Örnsköldsvik
    • Vålådalen - Orörd urskog i Rekdalen och Rulldalen
    • Skuleskogen - Söder om Örnsköldsvik
    • Helvetesbrännan - Ett par mil nordväst om Ånge
    • Stensjön (Hälsingland) - Tre mil nordväst om Friggesund
    • Älvåsen - En halvmil söder om Hassela
    • Hamra - Söder om Sveg
    • Drevfjällen - Sydväst om Idre
    • Hölick - Två mil sydost om Hudiksvall
    • Stora Korpimäki - Mellan Orsa och Sveg
    • Norra Mora vildmark - Två mil norr om Älvdalen
    • Koppången - Två mil norr om Orsa
    • Åby urskog - Mellan Gävle och Söderhamn
    • Havssvalladalen -
    • Krokolaknölen - Nordväst om Sysslebäck
    • Florarna - Öster om Tierp
    • Djupdalshöjden - En mil sydväst om Grängesberg
    • Storskogen - Mellan Jälla och Storvreta
    • Fermansbo urskog -Mellan Västerås och Fagersta
    • Kindla - Mellan Hällefors och Kopparberg
    • Murstensdalen - 25 km norr om Karskoga
    • Tyresta - Nationalpark två mil söder om Stockholm
    • Trestickan - Intill norska gränsen i västra Dalsland
    • Jaktstuguskogen - Nära Sparreholm
    • Lianefjället - 1,5 mil nordväst om Mellerud
    • Tiveden - Mellan Hjo och Askersund
    • Kärnskogsmossen - Två mil öster om Askersund
    • Fjällmossen - En mil nordost om Krokek i Kolmården
    • Kynnefjäll - Nordvästra Bohuslän
    • Kroppefjäll - 1,5 mil väster om Mellerud
    • Sydbillingen - En mil sydväst om Skövde
    • Hästenäs - Väster om Gusum
    • Bredfjället - Öster om Ljungskile
    • Hökensås - Mellan Hjo och Jönköping
    • Åsvikelandet - Mellan Valdemarsvik och Gamleby
    • Svartedalen - Stenungsund
    • Verle gammelsog - 1,5 mil nordväst om Alingsås
    • Hall-Hangvar - Norra Gotland
    • Bottnaryd - Två mil väster om Jönköping
    • Ingaryd - En mil sydost om Jönköping
    • Ishult - Tre mil öster om Hultsfred
    • Trollskogen - Ölands nordöstra udde
    • Åkulla - Ett par mil sydöst om Varberg
    • Berg - Tre mil nordost om Falkenberg
    • Hornsö - Väster om Blomstermåla
    • Storasjö - Söder om Lenhovda
    • Hallandsåsen -
    • Siggeboda - Två mil norr om Olofström
    • Nyteboda - Nordöstra Skåne
    • Ryssberget - Norr om Sölvesborg
    • Gö - Sydöst om Ronneby
    • Färskesjön - Östra Blekinge
    • Häckeberga - En mil söder om Veberöd
    • Torup - En mil öster om Malmö


    Man...


    Helgens vistelse i vackra Småland gjorde att man motvilligt måste medge att naturen kan vara vacker även på vintern...någon enstaka gång.

    Man bodde i en mysig Bullerby...

    ...och man vandrade längs kritvita slingriga vägar.

    Man lekte med en vacker hund i mystisk decembersol...


    ...och man vandrade med hästar.

    Man såg att vissa av Smålands åkare hade gått i ide...

    ...och man insåg att julen står för dörren.

    Man drack te på underbara Kullzenska Caféet.

    ...och man besökte Kostas museum...


    ...och utställningar.

    I domkyrkan repeterade man Händels Messias inför en senare konsert, så vackert att tiden stannade för en stund.

    I lördags fick man känna på hur det känns med plusgrader även utomhus. Människor fräste av ilska när snön förvandlades till vatten. Trottoarerna blev ishala men jag trivdes i smyg. På söndagen var ordningen återställd då kyla och isiga vindar blåste rakt igenom kroppen.

    Men man trivdes alldeles förträffligt den här helgen, man åt lammlasagne som var godare än allt annat och tystnaden på gården där man bodde var total. Man andades lite lugnare och lättare än vanligt och man eldade med ved för att få värme.
    På söndagskvällen satt man på Silverlinjens buss i sex timmar hem mot Stockholm och stadsförstörd som man är, blev man glad när man såg Stockholms kyrktorn från Essingeleden.
    Tack för en mycket fin helg!
    Hälsningar från en man som trivs på landet...och i stan.

    Dagens bänk

    Tack för den här gången Småland

    Rosengård vid havet i Blekinge till salu

    Kristianoples rosenträdgård som jag skrev om i förra inlägget visade sig vara till salu och via mail med ägaren så undrade hon om jag möjligen visste någon som skulle kunna tänka sig att köpa hus och trädgård på den här vackra platsen.
    Nu vill man inte sälja till vem som helst utan tanken är att trädgård och butik ska leva vidare och att trädgården även i fortsättningen ska vara öppen för allmänheten.
    Hade jag varit lite yngre och haft mer ordnade familjeförhållanden så skulle jag absolut vara intresserad. Läget vid havet är vackert och även trädgården är mycket vacker.
    Nu sätter jag mig på bussen söderut...
    Ciao!

    Kristianopels rosenträdgård

    Rosenträdgården i Kristianopel i Blekinge drivs av familjen Hallström och de har en av Sveriges största privata samlingar av gammaldags rosor. Över 550 olika sorters rosor finns i den relativt lilla trädgården. I en skön blandning växer de tillsammans med pioner, clematis och många olika perenner.
    Tyvärr så var jag lite sent ute vid mitt besök i augusti. Det blommade inte så många rosor, men jag kunde ana hur det hade sett ut en månad tidigare. Jag kommer med all säkerhet att återvända någon gång då rosorna blommar.
    Det här vilda gillar jag...

    Den här enorma klätterrosen blommar i juli och när jag såg en bild av den inne i butiken så frågade jag om den fanns att köpa. Det visade sig att väldigt många ville ha just den rosen som blommar otroligt rikligt. Det gick bra att ställa sig i kö för att få köpa en ros, som förökades av någon roskunnig person. Jag ställde mig i kö och fick nr. 101. Rosen heter Princess Marie.
    Kristianopel är en liten charmig ort vid havet.

    Trevlig helg alla...i morgon drar jag söderut.


    Let´s talk about...

    En av årets märkligaste stunder...då man på skördemarknaden vid Södermalmstorg i september fick en undervisning i gräshoppors sexliv...och då menar jag i detalj och med stora modeller av hopporna.
    Gräshoppornas brunstljud härmades, hundar började skälla och publiken visste inte om det var på allvar eller om det möjligen var Robert Gustafsson som iklätt sig rollen som entomolog?
    Men det var på allvar! Och jag älskar kvinnans uttryck...!
    Passion var det på Södermalmstorg! Fullt ut!

    Valnötsprovning

    Som jag tidigare berättat så fick jag den första skörden av vårt Manchuriska valnötsträd i år.
    Efter tio år på platsen så gav den oss 11 nötter i år och framöver kommer det att bli många fler. Frågan var om smaken skiljer sig från den vanliga valnöten och idag hade vi en liten valnötsprovning efter lunchen.
    Alla var ense om att den manchuriska valnöten var mildare i smaken, inte lika besk som den vanliga valnöten. Ett problem var dock att ta sig in i nöten. Skalet var som pansar och när man väl kommit igenom så var det inte helt lätt att får ut själva nöten. Men god var den!
    Annars så klipper jag slånbärssnår och lyssnar på Uffe i lurarna...och fryser.
    Nötterna till vänster på bordet är vanliga valnötter.


    Världens tre bästa fotbollsspelare...alla från Barcelona!

    Barcelonas Andres Iniesta, Xavi Hernandez och Lionel Messi är de tre spelare som nominerats till att få årets Guldboll - Ballon d'Or, Fifas pris till årets bästa spelare i världen. Se mitt inlägg om ´´småttingarna´´


    Ogräsrådgivaren

    En i naturen förekommande växt vars plantor envisas med att växa där vi inte vill ha dem kallar vi ogräs. (från SLU:s webbsida)

    En snöovädershelvetesdag när jag satt i traktorn och plogade snö så lyssnade jag på podradio i lurarna. Alla program från 2004 och framåt av Odla med P1 finns i min mobil och jag lyssnar gärna på avsnitt från maj-juni nu på vintern.
    Där fick jag tipset om SLU:s webbsida ´´Ogräsrådgivaren för lantbruk och trädgårdar´´ som har riktigt bra information om ogräs.
    Här finns artbestämning av 200 växter som vi kallar ogräs och allt man behöver veta om våra ovälkomna gästerna i trädgårdarna.






    Nästa år...då!

    Jag har börjat sammanställa året som gått, som jag brukar göra och det kommer i ett inlägg om 2010 senare. Det blev ju ett ganska märkligt år som inte var speciellt bra för mig personligen men några resor gjorde att året trots allt blev ok. En 3:a eller så...
    Bland alla bilder hittade jag några fina sommarminnen trots allt. Jag fann lugnet i skogar men glömde inte bort havet.
    2011...kommer att bli det bästa året någonsin...tro mig! När jag sammanställer 2011 så kommer flera stora och viktiga händelser ha skett.

    Frostigt

    Ligger lågt - ligger lägre än en sjunken båt...

    Från kylan in i värmen

    Queensland-Acacia  -  Acacia podalyriifolia

    Från kylan in i värmen. Från en iskall 307:a och 12 minusgrader i Stockholm och in i Medelhavsklimat och t.o.m tropiskt klimat. Tack Edvard Andersson för att du testamenterade medel till att bygga denna vinterträdgård i Bergianska trädgården.
    När jag betalade mitt inträde frågade jag om jag kunde få abonnera tropikavdelningen fram till april för att bosätta mig där. Hänga upp en hängmatta mellan några palmer och inte lämna huset förrän vårsolen börjar värma utomhus.
    Här inne njöt jag några timmar av värmen idag och kontrasten mot istiden utanför var nästan overklig.
    Se mer från Bergianska här.

    Heliotrop

    Cochliostema odoratissimum

    Hårig pussmunNematanthus strigillosus

    Prickkaktus - Astrophytum ornatum

    Efter att äntligen ha fått rikta kameran mot växter igen och efter te och morotskaka gick jag ut i verkligheten igen...från värmen ut i kylan.

    Älskad och hatad

    "Jag lät alla mina maskrosor finnas, fast jag vet att dom kallas ogräs och bör rotas ut. Men det är så skönt att sitta och minnas, små solar i gräset när sommarn är slut..."

    Så sjunger Carl Anton och jag håller med honom...att det är skönt att minnas de solgula kompisarna när sommaren är slut.

    Jag har aldrig haft problem med maskrosor faktiskt, trots att jag är trädgårdsmästare. Tvärtom är jag imponerad över växtens sätt att föröka och sprida sig. Alla växter har sin plats och jag tycker egentligen inte om begreppet ´´ogräs´´. Det hela handlar väl om var man vill att de vilda växterna ska finnas. Visst tycker jag om ogräsfria planteringar och jag ser inget problem med att rensa bort de vilda örter som man inte vill ha i sina rabatter, det tillhör trädgårdsarbetet. Allt arbete kan ju inte vara glamoröst och trevligt i trädgården...
    Eftersom jag inte är någon ´´´gräsmattemänniska´´  så kan jag tycka om att det växer maskrosor i gräsmattan.

    Ok...nu får jag väl hela trädgårds-Sverige på mig...men jag står för min åsikt. Jag vet ju att många ägnar hela sin tid i trädgården till att sticka maskrosor och vara förbannade på grannarna som inte gör likadant. Sommaren är kort sjunger Ledin. Varför inte luta sig tillbaka och beundra maskrosor och andra överlevare i naturen i stället?
    Då menar jag alltså maskrosor i gräsmattor...i planteringarna rensar även jag bort dem.

    Själv tycker jag tycker att gräsklippning är ett mycket tråkigare arbete än att rensa ogräs. Man sitter eller går bland avgaser i ett förbannat oväsen, fram och tillbaka i all evighet känns det som ibland. Ogräsrensning är ett tystare jobb. Man kan samtidigt lyssna på fåglar eller på Odla med P1 i hörlurarna.

    Jag läste någon gång om en botanist som tyckte maskrosen var så vacker att han tog med några maskrosplantor till Australien där de tidigare inte fanns. De planterades i en botanisk trädgård...! Nu är den nog inte så ovanlig där heller kan man tänka.



    På Wikipedia kan man läsa detta om maskrosor:


    Maskrossläktet (Taraxacum) är fleråriga örter inom familjen korgblommiga växter. De har pålrot och runda ihåliga stjälkar med endast en blomkorg på varje stjälk. Bladen sitter i en rosett. Holkfjällen sitter i två kransar. Den inre med fjällen uppåtstående och den yttre något kortare och ofta nedböjda fjäll. I Norden innehåller släktet Taraxacum mer än 900 apomiktiska småarter indelade i 14 sektioner.

    Många arter av Taraxacum reproducerar sig asexuellt genom så kallad Apomixis, där fröna produceras utan pollinering, och där då de genetiskt blir i princip identiska med moderplantan. Den klotrunda, luftiga bollen av flygfrukter är ömtålig för en svag beröring eller en vindpust. Stängeln är pipig (rörformig) och mjölksaftrik. Bladen smakar beskt och har egendomligt formade, bakåtriktade flikar. Roten är kraftig och vertikal (pålrot). Maskrosen är också känd för sin seglivade natur och stora förmåga att skjuta skott (rotskott) till nya plantor.

    Maskrossläktets arter är fleråriga och sprider sig både genom vindspridna frön och sina rötter. De späda bladen kan användas i sallader. Roten rostades förr till kaffesurrogat. Av blommorna kan man göra maskrosvin. Det var länge olagligt att göra vin på maskrosor eftersom det jämställdes med mäsk, men det är numera lagligt igen. Maskrosor ger vart år stora mängder honung, de är utmärkta biväxter med högsta betyg på nektar och pollen.

     

    Föda [redigera]

    Roten innehåller ca 23% kolhydrater och kan ätas efter 15 minuters kokning. För att så bort den bittra smaken bör roten skalas och urlakas innan kokning. Bladen har hög halt av vitamin C och kan ätas färska. Maskros betraktas som en av de 14 viktigaste vildväxterna i en överlevnadssituation.[1]

    Växtens namn [redigera]

    Det svenska namnet maskros kommer av att det ofta sitter tripsar i blomman.

    I flera europeiska länder heter växten lejontand med anledning av de flikiga bladen, exempelvis norska: Løvetann. Även dess engelska namn dandelion har denna betydelse (ursprungligen från franskans dent de lion).

    I Danmark, Polen, Ungern är växten namngiven efter stängelns mjölksaft (danska: mælkebøtte, "mjölkkanna").

    I Finland och Estland har blomman fått namn efter sin gula färg (finska: voikukka, "smörblomma").

    I några europeiska länder har växten namn som syftar på att man kan blåsa iväg flygfrukterna på andra (ryska: одуванчик, "blåsare").

    Kuriosa [redigera]



    RSS 2.0
    Related Posts with Thumbnails