Efter en vacker soluppgång över Kungsholmen hemma i Stockholm såg jag samma sol sjunka ner i havet på kvällen i Varberg. Det var en magiskt vacker kväll som var helt stilla och tyst, som bomull för mina känsliga öron.
Stadens stolthet kanske är fästningen men den vackraste byggnaden är utan tvekan kallbadhuset som är byggt ut i vattnet. Den här byggnaden renoverades helt och hållet och återinvigdes 1996.
Varberg är en vacker stad med en skön atmosfär och strandpromenaden längs havet är helt underbar. Västkusten har ju den stora fördelen att solen går ner i havet och det blir en fin avslutning på dagen om man går ner till bergen på kvällen. Jag skulle nog sitta här vid havet varje kväll om jag bodde i stan.

Men min resa började hemma i Stockholm och med mitt första stopp i Örebro stadspark där det kryllande av trädgårdsarbetare som putsade parken inför en ny dag. Längs den stora blomstergatan inne i parken stod kampen mellan den harmoniska, lugna och fina delen med pastellfärger, rosa, vitt, lila...som jag brukar tyck om men jag tror att jag börjat tröttna faktiskt. Just här i Örebro såg de där harmoniska växterna tamare ut än vanligt och det lockade mycket mer att gå bort till de glödande delarna där rött och gult i olika nyanser dominerade. Överallt i denna röd-gula röra fanns på många håll...praktsalvian.

Visst ser det rörigt och helt galet ut ibland men man väcks upp ur det evigt harmoniska tänkandet. Lite kul helt enkelt. Det var mycket begonior, röda och orange bladat och jag visste ibland inte om jag skulle skratta eller gråta. Men jag blev berörd och lite glad av de där eldiga delarna och då har de ju de som skapat kompositionen lyckats...med mig i varje fall! Men på något sätt känns det som jag är trött på sommarblommor över huvudtaget just nu.

GPS:en ställdes in på Slussgatan i Göteborg och ett antal timmar senare parkerade jag 307:an på Hedens parkeringsplats och tog mig in till Trädgårdsföreningen. Började med kaffe vid Rosencaféet för att sedan gå en snabb runda i Göteborgs vackra trädgård mitt i stan. Blev som vanligt helt såld av Ulf Nordfjells rosenträdgård som jag tycker är bland de bästa planteringar som finns i Sverige...i all enkelhet men helt genialiskt.
Inte så många sorter och färger som i Enköpings drömpark utan det vit-lila går igenom hela tiden och då har jag inte sett planteringarna då alla buskrosor blommar i juli. Måste ta mig ner nästa sommar den tiden.
Jag fortsatt ner mot Varberg där jag började med en kopp kaffe vid havet hos bror och svägerska som även de var på besök i stan med sin husbilen.

I Torekov åt jag bakad potatis med rökt fiskröra i fiskrestaurangen Fiskhuset i hamnen. Orten var helt avfolkad och jag såg kanske fem personer under den timme som jag var där.
Här i Torekov finns också ett litet sjöfartsmuseum och den fartygsdel som står uppställd i hamnen är egentligen delar av två fartyg som byggts ihop. Kajutan kommer från Hoppet av Länna där min morfar var kapten och seglade skonerten i många år innan hon slutade sina dagar som vrak i närheten av Torekov. Andra delar av skeppet finns som permanent utställning på Sjöhistoriska i Stockholm.
Det kändes fint att kliva in i kajutan och tänka att morfar en gång levt där under sina resor. Han dog 1944 så jag hann tyvärr inte träffa honom.

Inne i Norrvikens trädgårdar utanför Båstad fick jag en extra skön upplevelse. När jag efter en snabb vandring runt renässansträdgården så vandrade jag ner till den japanska trädgården och blev sittande i en hydd-liknande byggnad i sluttningen. Stora vackra träd omslöt mig, marken var täckt med ormbunkar och en stilla porlande bäck gjorde att jag nästan kom in i någon typ av meditation. Det var en oerhört skön stund i en av Sveriges absolut vackraste trädgårdar. I trädgården var det annars beskärningstider och det fanns massor av elever från trädgårdsskolan i träd och runt buskar.

Ikväll har jag loggat in på Rusthållargården i Arild där jag fick ett rum med havsutsikt och jag mår oförskämt bra.
Idag har jag också besökt en plats som nog var bland det märkligaste jag sett...någonsin! Mer om det senare...jag måste samla mig och låta intrycken sjunka in några dagar...eller veckor.
I morgon lämnar jag hav och öppna vidder och drar in mot Smålands mörka skogar men först ska jag ta för mig av hotellfrukostbuffén...