Igår vistades jag i nästan sex timmar på Långholmen. Det var konsert där. Först upp Love Antell med grupp och sedan Dundertåget. Efter detta hårdrockande dundertåg kom kvällens stora kontrast då Sophie Zelmani kliver upp den stora scenen. Smyger försiktigt in med sina musiker och hälsar lite blygt på publiken och undrar hur vi mår. Hon har en stor hatt på sig och med på scen var som vanligt hennes följeslagare, producent och gitarrist Lars Halapi. Och vilken gitarrist han är...! Måste vara en av våra bästa. Det blev  stundtals  lite magiskt när Zelmani sjöng sina vackra och sköra låtar och jag blir verkligen berörd av hennes musik. Att folk i publiken mest pratade runt omkring var såklart synd. Alla väntade väl på att få skrika på Lasse. Efter 40 minuter tackade hon genom att niga försiktigt och smyga ut lika försiktigt som hon kom.

Iväg till Scen 2 där Laleh skulle vara. Hon knockade i varje fall mig med sin sprudlande glädje och enorma värme på scen. Hon trivdes till 100 % som det såg ut och log genom hela sina 40 minuter och var helt strålande bra. Hennes ´´snö´´ var kvällens höjdpunkt. Så otroligt vackert, bättre än studioinspelningen och det var riktigt kul att se henne ikväll.

Så till kvällens huvudattraktion och Sveriges största artist nu vad jag förstår. Jag var förväntansfull eftersom jag gillar Winnerbäck men hade aldrig sett honom live. Om det var bra plats att röra sig på det leriga området tidigare...så var det inte det nu kan jag säga. Folk hade kommit för att se Lasse såklart.

Han började ensam på scen med sin gitarr och körde några låtar så. Jag blev nog lite chockad direkt...av publiken! Visst var publiken i alla åldrar men det var 20-35 åringar som kunde varenda textrad och som gallskrek ut texterna, som hördes och märktes mest. Även i ballader så skreksjöng folk. Jag vet själv att jag inte är någon konsertmänniska då jag inte ens kan se Ulf längre men då tänkte jag att Winnebäck skulle passa bättre...han är inte så rockig.
Men jag fick samma känsla här ungefär. Det är inte de här Winnerbäcklåtarna som jag spelar hemma. Jag tycker bäst om hans senaste musik men här var det övervägande hans säkra kort, allsångslåtarna som gällde. Och jag är inte mycket för allsång. Jag vet...konserter ska väl vara så här. Folk ska kunna texterna och sjunga med. För min del är jag nog mer intresserad av att höra artisten sjunga än de röster jag hade runt mig. Och jag gillar artisten Winnerbäck...inte idolen Winnerbäck. Så...nä, jag blev ganska besviken faktiskt. Det lyfte riktigt bra några gånger som när han gjorde Järvägsspår. När en favorit som Ingen soldat kom så kändes det som om jag hamnat i ett väckelsemöte och jag hörde knappt Lasse.
Jag kommer att fortsätta lyssna på Winnerbäcks skivor därför att jag tycker han har gjort så mycket bra. Men någon konsert blir det inte mer för min del.

Vinnare ikväll blir Laleh med sin glädje och värme...och med bra musik.

Nu drar jag till Österlen.

Vi ses!