Jag hade genom Instagram tagit kontakt med trädgårdsmästare Simon Irvine och vi bestämde oss för att ses för att hälsa i trädgården. Flera gånger under en femton års period har jag besökt Läckö och varje gång har Simon haft semester, men nu var han äntligen på plats.

När man genom entrétrappan vandrar ner till den vackra köksträdgården som är skyddad av murar åt alla håll, omfamnas man av höga kungsljus och ålandsrot som växer vilt och vackert bland trapporna, där även pipörten fortfarande blommar. Den här dagen klipptes buxbomhäckarna, som inramar de olika odlingskvarteren och snören var spända för att häckarna skulle bli perfekt formade. Det var trevligt att få prata en stund med den legendariska trädgårdsmästaren som skapat denna vackra köksträdgård, på en plats där det för 28 år sedan endast fanns en gräsmatta. Det här är alltså hans verk och redan från början planerade han in den fantastiska pergolan mitt i trädgården, som först nu ser ut som han tänkt. Inne i pergolan finns bänkar där de som söker skugga kan vila. Vila i skugga vill man ju göra hela tiden denna heta sommar.

Simon Irvine är trädgårdsdesigner och har bland mycket annat skapat rosenträdgården i Wij trädgårdar i Ockelbo och har även gett ut två böcker, Om trädgårdar från 1998 och I kökslandet från 2004. Han är verkligen så som man förställer sig en riktig trädgårdsmästare, kunnig, lågmäld och vänlig, och med rätt outfit. Han berättade att hans hatt finns att köpa på NK i Stockholm! Simon som är 66 år och inte har några planer på att gå i pension, är utbildad vid Royal Botanic Gardens i Kew och har bl. a varit trädgårdsmästare hos National Trust.

Hämtat från Simons hemsida:

Simon Irvine är en flitigt anlitad och mycket uppskattad föreläsare 
och har medverkat i många olika sammanhang – på universitet och 
olika trädgårdsutbildningar, på konferenser om trädgårdsterapi, om trädgård och mat och om trädgårdsturism, på bibliotek och museer, 
hos studieförbund, trädgårdssällskap och andra kulturorganisationer.

Trädgården är vacker med sitt läge vid Vänerns strand, men visst märks det att vi befinner oss i en extremt het sommar. Även om trädgårdens växter får det vatten de behöver så är som om de kämpar i den brännande solen. Grönsakerna som är sådda i svängda vackra linjer ser som vanligt fina ut och kålen är fantastisk. Odlingarna är självklart ekologiska och allt ätbart tar restaurangen hand om!

Det gick inte att vistas så länge i trädgården då solen brände över växter och människor, så vi åkte bort och checkade in där vi skulle bo. På Läckö Strand finns olika boenden, camping, vandrarhem och Bed & Breakfast. Vi hade valt B&B och det var ett helt ok rum - vi skulle ju bara bo där i en natt. Vi tog bilen för att utforska omgivningarna lite och upptäckte att det fanns ett café som heter Djurgårdsuddes café och även gästgiveri Traneberg, vilket var mycket märkligt, Jag bor ju i Traneberg hemma i Stockholm och Cecilia bor på Blockhusudden på Djurgården. Vi brukar säga udden. Någon slags tecken kanske?

Vi åt nere vid Spikens fiskehamn innan vi återvände till Läckö Strand, där vi tillbringade kvällen vid sandstranden, med utsikt över Europas fjärde största insjö. Det blev en riktig mysig kväll då temperaturen var mer anpassad för oss nordbor. Jag brukar inte ha problem att bada i ganska kallt vatten, men när jag gick i här kändes det som om någon stack knivar in i benen. Så oerhört kallt var vattnet. Konstigt efter den långvariga värmen i hela Sverige.