De här mjölkklockorna kommer att klippas ner...eller inte.

Att arbeta med trädgård är för många en dröm. Jag vet inte hur många jag träffat som säger att deras högsta önskan är att få jobba med trädgård, alla är kvinnor. Att jobba med växter, inte så mycket skötsel kanske...mest att skapa vackra trädgårdar. Varför vill inte män jobba med trädgård längre?

Om jag fick börja om när jag var ung så skulle jag välja samma yrke. Ok...efter fotbollsproffs då! Eller rockpoet...

Det sägs att man mår bra i själen av trädgårdsarbete, att det stillar ens oro, att trädgårdsarbete gör en frisk och man har förmånen att följa naturens gång på nära håll under hela året.
Om jag då inte jobbade med trädgård...hur stor skulle min oro vara då...då??
Bönder jobbar också nära naturen men jag tror knappast att det är en självklarhet att en bonde är harmonisk och tillfreds med livet. Det är ju aldrig rätt väder, skördarna blir sällan bra och man får för lite betalt för mjölken.

När det tar emot vissa dagar brukar jag säga att jag ska börja köra taxi i stället...då när de vilda djuren äter upp mina växter i slottsparken. Jag ser inte på något vis ner på taxichaufförer. Tänker bara att det är väl så långt i från att jobba med växter som man kan komma. Jag ser inte heller med något hat mot de vilda djuren utan blir bara så besviken att man inte få se det färdiga resultatet av det man planerade och såg framför sig.
Det är ju trots allt märkligt om man tror att rådjur och harar ska förstå att de inte får äta av våra vackra växter. Det är väl balansen i vår fauna som har blivit fel. Vi har sett till att de elaka rovdjuren har minskat i antal...så att de inte ska kunna lägga beslag på viltet som vi själva tycker att det är så roligt och spännande att jaga.

Men ibland finns det guldstunder i parken. Ofta någon kväll då solen lyser genom trädgården och allt är stilla. Som igår kväll då jag ensam vandrade i parken och såg det som var bra, det som blivit som man tänkt sig...och ibland t.o.m. bättre än man tänkt sig. Det är de stunderna som gör att man vill fortsätta att utveckla den här parken.

Idag har jag klippt ner perenner som var i full blom, så som jag gör varje år i början av juli, av den anledningen att de ska blomma om senare i sommar och i höst. Om man klipper ner perenner innan de börjat bilda frö...helst när de blommar som bäst, så kommer de att blomma en gång till därför att de vill reproducera sig så som det mesta i naturen.
En tidning ville komma till slottsparken och filma när jag utförde det arbetet för att lägga ut det på tidningens webbsidan.  Men jag tackade nej.

Tidigare år har jag stolt visat upp resultatet på sensommaren och hösten, då när nepeta, jättedaggkåpa, nävor och mjölkklockor  blommar långt in på hösten. Bra för parken. Bra att visa gästerna hur fint det blommar.

Men i år tar det emot att ge sig på de vackra perennerna som stolt lyser med sin prakt där i planteringarna. Tankarna kom efter det att en god vän berättat om hennes sätt att se på livet och åldrandet, mest vad gäller beskärning av träd i och för sig...men ändå...att helt enkelt inte peta för mycket i det som växer och lever. Låt blommorna blomma färdigt och sätta frö, som det är tänkt, i rätt tid. Det handlar så mycket om att lura naturen för att trädgården ska få visa upp sin bästa sida. Men det kanske är det som är trädgårdsarbete?

Egentligen kanske det inte spelar så stor roll, det är säkert ändå inte så många av våra gäster som bryr sig  om att en tidig näva helt plötsligt blommar på sensommaren, att nepeta och mjökklockan blommar i september. De flesta rusar bara förbi ändå.

Jag har klippt ner all nepeta idag, det gör jag utan att tveka eftersom jag vet att det blir bra. Har även klippt ner jättedaggkåpa och nävor...men inte alls så mycket som jag brukar. Det är mer osäkert om de hinner blomma om.


Nävan Brookside som snart ska klippas ner...eller inte.


Stjärnflockan Ruby Cloud kommer inte att klippas ner...eller?



Krolliljorna är vackra nu. Det är ju slottertider nu. Liar och trimmermaskiner ska kapa ner våra försommarängar.
Jag har tidigare skrivit om vikten att spara blåklockor som växer i mitt bland de utblommade försommarblommorna och som ser ut som vanligt högt gräs innan det blivit knoppar och blommor. Gå en sväng och markera de vackra klockorna innan ni sätter lien/trimmmern i ängen. Bara ett litet tips för att rädda högsommarblommorna.


Trädgårdsfest på gång? Nej...det är ett halvhjärtat försök att hindra rådjuren att äta av alla knoppar som kommer på de tre Stanwell Perpetual-rosorna som finns i planteringen och som har så svårt att växa till sig eftersom det hela tiden blir toppade.