Traneberg - Minneberg - Svartvik
Nu har gården tydligen döpts till Norrgården...av någon anledning och här drivs nu ett behandlingshem för barn med adhd.
Johannelunds gård
Arbetarbostad från slutet av 1800-talet i amerikansk ´´stick-style´´.
Margretelunds gård uppfördes 1830 av kakelugnsåldermannen Anders Westman. Marken arrenderade han av Ulvsunda. På platsen hade tidigare legat Ulfsunda Fajans och Porcelain fabrique. Fabriken
Huset är uppfört i empirestil och var ursprungligen gulmålat. Det användes under missionstiden på Johannelund som bostad åt eleverna. Margretelund förvärvades 1918 av Stockholms stad och har använts bl.a. som sommarläger av KFUM. Efter ett långtgående förfall renoverades det 1984-85 och målades rosa. (Hämtat från HSB:s kulturstig)
Ulvsunda slott
Tranebergs gård i empirestil fick sitt nuvarande utseende i slutet av 1800-talet. Då ägde regementsläkaren Carl Sandahl fastigheten. 1904 köpte Stockholms stad Tranebergs gård. Jag ser den här byggnaden från mitt fönster.
Invid Tranebergs gård låg tidigare ett torp som inrymde ett värdshus som på 1700-talet ägdes av Bengt Trana (han som gett namn åt Traneberg). Torpet revs när nya Traneberg började byggas på 1930-talet. Det sägs att Bellman besökte värdhuset. Bilden tillhör Stockholms stadsmuseum.
Guldsmedstorpet från 1700-talet som låg på andra sidan vägen från Tranebergs gård revs också på 1930-talet. Kvar blev en mangelbod och en vedbod som fortfarande finns kvar.
Minnebergs bostadsområde till höger byggdes 1987, på platsen där industriområdet låg. Traneberg till vänster och under pilen bor jag. Bilden är tagen från Kristineberg på Kungsholmen.
Fram till 1700-talet ingick den udde där Minneberg nu ligger i Ulfsunda Gård. Då avstyckades Johannelunds gård. En mycket välbärgad man, ”brännvinskungen” L O Smith, som hade sin verksamhet på Reymersholm köpte Svartvik-delen av udden och uppförde här en stilig sommarvilla, Sofielund. Denne Smith var socialt intresserad och startade ett första kooperativ 1883, ”Arbetarringen”. Tiden var dock ännu ej mogen för detta. Han satt också i Första Kammaren i Riksdagen. Han hamnade i en stor skattefejd med den spanska staten efter att ha exporterat stora mängder brännvin dit.
Smith sålde egendomen 1872 till en färgfabrikör som hette P A Schedin.
Han byggde Svartviks Stärkelsefabrik på tomten. Stärkelsen härifrån var den finaste och vitaste tänkbara, tillverkad av risgryn som maldes ner till pulver.
Stärkelse användes bl a till textilier, för att få herrarnas skjortkragar och manschetter att bli alldeles stela enligt tidens mode, och till lim för
färger och trycksvärta.
Fabrikör Schedin dog efter några år, men hans änka och barn drev fabriken vidare. Företagsledaren hette J P Rossander. 1880 var 15 man anställda och det tillverkades 42 ton stärkelse, -97 var det 19 man och 8 kvinnor och produktionen var 2 000 ton, plus 300 ton glykos och andra biprodukter. Fabriken brann 1904 och beslut togs att inte bygga upp den igen.
Sandviks stärkelsefabrik med Smithska villa Sofielund i förgrunden, Sandviks Limfrabrik och Tangens Gardinfabrik, fyrvåningshuset till höger. (Hämtat från Svartvikswebben)
Svartviks industiområde. Foto Oscar Bladh. Bilden tillhör Stockholms stadsmuseum.
Källor:
Bromma hembygdsförening.
Stockholmshems skrift om Traneberg 1998.
Brommaliv av Åke Eriksson. 1977
Vilka vackra hus! I synnerhet gillade jag Paviljongen, det vill jag bo i!
Varför kan inte dagens arkitekter inspireras av sådanahär hus istället för att bygga akvarium (dvs hus med hela glasfasader som måste vara extremt opraktiska.)
Ja, vilka vackra byggnader inkl arbetar- och fabriksarbetarnas hus. Jag ställer samma fråga som Halvdansken. Har svårt att tänka mig att kommande generationer kommer att sucka (med längtan) över våra samtida hus.
Åh, att få bo i den paviljongen. Vit och läcker som en gräddbakelse. Jag gillar inte punsch men om jag fick sitta på någon av de två verandorna hade jag med gläje druckit det! Som sagt, den tidens arkitektur var vacker, men vi ska kanske komma ihåg att det inte var vem som helst som bodde i grosshandlar-, disponent- eller direktörsvillor. Fattig gemene man bodde mer än uselt före och runt förra sekelskiftet. Per Anders Fogelström har beskrivit bostadsmisären väldigt väl i sin "Stad"serie. Fukt, smuts, ohyra, dåliga uppvärmningsmöjligheter...
Jag väljer gräddbakelsen!
Detta skall jag visa min man. Han uppvuxen i Tranberg Minneberg.
Hoppas att allt är bra med dig.
Här har säsongen satt full fart
Annika
Hej igen!
Maken hälsar och tackar för nostalgitrippen.
Minnebergsvägen bodde han på.
Nu har jag en svag aning om att du visat något tidigare eller... åldern tar ut sin rätt när det gäller minnet.
Annika
Hälsa tillbaka Annika...jag bor på Minnebergsvägen.
Tack för din fina rundvandring... Undras vilken som benämndes villa K?
Tack för den informationen! Jag har sett kapellets fönster från strandpromenaden på Ulvsundasidan av viken, men inte förstått vad det skulle kunna vara för något. Och att det har varit ett industriområde i Minenberg har man svårt att tro när man går där nu. Vårfloran i backarna ovanför, det heter väl Margretelund, är som du skriver, rik på en massa örter, förutom vitsippor är det mycket vintergäck där.
Oerhört intressant att läsa för mig eftersom mina föräldrar var bästa vänner med Carl(son till Hjalmar) och Inga Du Rietz och jag ofta hörde talas om Svartvik.
Har ett svagt minne av att jag var där en vårdag med dottern Ulla, just när kulspetspennan hade lanserats som en otrolig nymodighet. Calle Du Rietz var ju teknologie doktor, så han hade införskaffat en till ett på den tiden svindlande pris...
Det måste ha varit ungefär 1946! Jag var tio år då. Nu är alla döda, min pappa var född 1907 och Calle var något äldre tror jag.
Det var ju intressant Musikanta.
En riktigt bra och njutbar vandring! Och så fint att dela med sig den till andra. Bodde på Jungfrudansen några år på 1970-talet, hade en segeleka guppande nedanför branten vid rökeriet Sylvia. Gjorde strandhugg på stranden du beskriver under några seglingar. Detta var innan Minneberg, området var ganska lantligt trots att det ligger centralt. Nu fick jag hela historien ihopknuten.
Tack!
Paviljongen är lika vacker inifrån som utifrån! Min barndomsvän bodde där, för länge sedan så har sprungit och lekt en hel del i området när jag var yngre. Mycket spännande kan jag lova...
Karl-Gunnar Norén: Låter mysigt med din seglareka och dina starndhugg.
Sara: Kul att höra!
Än en gång en fantastiskt guidad tur i en mycket intressant miljö. TACK Hasse! Nu finns det inplanerat ännu ett besöksmål.
Ja det är vackert här på sommaren Berit. Men det var tacksamt att fotografera byggnaderna när träden var avlövade. Välkommen till Traneberg!
Vad roligt att se och läsa!
Jag bodde ett tag i Villa K innan den renoverades, 1990-92 tror jag det var. Hyrde i andra hand, första kontraktsinnehavaren hade rivningskontrakt sedan många år. Jag tror det är röda huset bild 9-10 på din sajt, de har gjort om markförhållandena så husen tappat lite av sina proportioner och är inte helt igenkänningsbara.
Underbart ställe och sätt att bo på. Vi var två hushåll som bodde i kåken då, inget varmvatten, vedspisen var central eftersom elen var begränsad. I syrénbersåerna som sades var ett arbetarkrav på 1920-talet (en berså per hus) högg vi ved och grillade året om.
Andan från 1920-talet fanns kvar och naturligtvis odlade vi våra egna föreställningar om den tidens leverne i området också.
Under tiden i Villa K bodde jag också till 1995 en hel del i Tranebergshamnen på min segelskuta. Området och den hamnen är Stockholms mest trivsamma boställen! Mycket roligt att läsa dina beskrivningar!
Cilla
Vad kul att höra Cilla.
Tack. Härliga historiska bilder! Jag bodde i området fram till 1973, i det som på den tiden kallades H-villan, den finns fortfarande kvar. Farmor, farfar, mormor och morfar, min far och min mor, och ett par av mina farbröder bodde och arbetade alla på Benmjölsfabriken. Själv jobbade jag ett par år i den byggnad som en gång var gardinfabrik. Tidigt sjuttiotal fanns en finmekanisk verkstad i huset (HAAM-Produkter), och där var jag anställd fram till 1977.
Hej Jimmy. Vad roligt att höra från dig och att du och din familj har en historia här. Jag kan tänka mig att det var ett helt annat liv i Minneberg än idag. Själv flyttade jag till Traneberg 1975 och kommer ihåg fabrikerna och minns när man lät spränga den höga tegelskorstenen.
Hej Hasse
Jag bodde i direktörsvillan mellan 1975 och 1986. F o m 1971 fungerade villan som ett kollektiv. Jag bor numera, sedan 1997, på Svartviksslingan 104.
Jag visste inte att Direktörsvillan har varit ett kollektiv, kul information, tack så mycket Bertil!
