Stockholms stadsträdgårdsmästare
När industrialismen nådde Sverige i mitten av 1800-talet ökade befolkningen i Stockholm kraftigt. Under 50 år ökade befolkningen i huvudstaden från 100 000 till 300 000 invånare. Det byggdes stora stenhuskvarter på malmarna och den tidigare lantliga staden fick mer ett storstadsutseende. Tidigare låg idylliska gårdar intill de centrala delarna av staden. Se Stockholms befolkningsutveckling från 1900 fram till idag här.
Någon vid den tiden beskrev utvecklingen så här:
I stället för grönskande och blomstrande trädgårdar är hela det vida området fyllt av husmassor, som helt och hållet förintat eller utestängt den vidsträckta, vackra utsikten. Stockholm har blivit en stenöken, en Holmia petraea, med ett ord en storstad.
Till slut började människorna längta efter grönska och promenadstråk mitt i stenöknen. Stadsplanerarna började snegla på de stora Europeiska städernas stadsparker. I norra Europa var det nu populärt med bergsparker som liknade den engelska parkstilen med stora naturliga ytor. Kronobergsparken och Tegnérlunden ligger mitt i kvarterssystemens räta linjer som små naturoaser i stenstaden. De tillkom på 1880-talet liksom Vanadislunden, Tantolunden och Vitabergsparken. År 1869 fick Stockholm sin första stadsträdgårdsmästare då Alfred Medin tillträdde tjänsten. Han hade bl.a. utbildat sig vid Rosendal på Djurgården.
Men de första parkerna eller trädgårdarna i Stockholm kom innan vi fick en stadsträdgårdsmästare. Kungsträdgården och Humlegården har funnits som trädgård sedan medeltiden och var länge endast till för kungafamiljen, men den första parkanläggningen som var tillgänglig för allmänheten var Strömparterren vid slottet. Platsen var tidigare en skräpig upplagsplats men som på 1830-talet förvandlades till en vacker trädgård med konditoriservering.
1853 öppnade Berzelii Park och vid samma tid skapades parken vid Mosebacke Torg på söder. På 1870-talet började Mariatorget anläggas, eller som det då hette Adolf Fredriks Torg. Dessa platser var alltså Stockholms allra första parker.
Funktionalismens genombrott i Sverige kom efter Stockholmsutställningen 1930 vilket kom att märkas mest i arkitekturen men även inom trädgårdskonsten och utförandet av parkerna i staden. Nu skulle parkerna inte bara vara vackra att se på utan även fungera som lek- och picknickplatser för folket.
Stockholms stadsträdgårdsmästare
Alfred Medin, Mauritz Hammarberg, Osvald Almqvist och Holger Blom.
Läs Wikipedias fina sammanställning av parker i Stockholm här.
Källor:
Stockholms parker av Bertil Asker 1986.
Bilder bl.a. från Stockholms stadsmuseum och från boken Stockholms parker
Wikipedia
Jag har tagit del av dina senaste inläggen. Jösses vilken kunskapskälla du är. Det känns verkligen att du älskar din stad. Men även vi som inte bor i Stockholm kan hoppas med dig att den nya Stadsträdgårdsmästare kan bygga vidare på sin företrädares visioner. Men man blir lite fundersam när hennes tjänst är placerad på Trafikkontoret
Ännu en härlig guidning,det var jätte kul att läsa och se alla fina bilder.
Mariana
Vilken härlig lektion. Claus
Nu förstår jag vad du gjorde när du var alldeles tyst: Laddade. Oj, hur mycket kunskap som helst. spännande! Får ta lite it taget, men här lär jag mig mycket om min barndomsstad. Tack! (Skitvinter)
vilka härliga bilder, måste söka fram extra ögonen för att få en riktig härlig titt. (sjöng inte magnus uggla om stureplan) och allt som jag läst om i fogelströms böcker får hjärtat att slå extra! kanske man sku behöva ha stockholm till ett ställe att återkomma till- nu som då. det är ju inte på det viset långt dit. själv har jag kuopio- jag har ett kuopio mått som behöver fyllas på med jämna mellanrum med besök.
For en herlig leksjon om parkene i Stockholm! Vi var nesten i alle sammen da vi besøkte din by i oktober. Solen gikk ned i Tegnérlunden og luffaren gikk etter småflasker.
Takk for nok et kunnskapsrikt innlegg.
Verkligen intressant läsning och tittning. Precis sånt jag är intresserad av. Tack Slottsträdgårdsmästaren. /Trädgårdsturisten
Imponerande läsning och intressanta bilder även
för den som inte är trädgårdsmästare.
Stockholms historia är alltid fascinerande.
Brukar ibland promenera Odengatan och förbi
Vasaparken. På bilderna finns ju inte ett fordon!
