Sena rosor och snabba bilar
Louise Bugnet, Westerland, Bonica, Stanwell Perpetual och Ingrid Bergman. Vet inte vart rådjuren tagit vägen?
Den här rufsiga pionvallmon fick för sig att börja blomma igen...yrvaken och helt lost...
Vingad benved
Här i slottsverkstaden håller vi till, J och jag. Lugn J, som var ledig idag...jag har INTE parkerat 307:an inne i din verkstad...
Tack för dina ord om löven! Mina kamrater krattar och krattar och krattar, och jag känner mig väldans lat när jag bara kutar runt lite bland löven med gräsklipparen....:)
Vad är det för åk som parkerat i slottsträdgården, trodde först det var en porsche, men den ser ju lite mysko ut baktill!!??? Apropå bilar...307 passar bra där inne i verkstaden....:)
Ser fram emot alla bilderna i morgon kväll...Försök vila nu och må så gott i helgen!
Visst är det en Porsche billan! Mm nu laddar jag för att fixa bilderna...och rekorddeltagandet har redan slagits med råge...
Ha en fin helg du också!
Apropå lövkrattning så tycker jag det känns lika meningslöst varje höst när kommunala gubbar far omkring med lövblåsar och för ett väldans oväsen för att samla upp löv och köra iväg dem till någon tipp istället för att bara mala ner dem med gräsklippare.
Kör du med gräsklipparmetoden i parken Hasse, eller hur gör du?
Både och Lars. Vår park är på 80 000 kvm. Det är hundraåriga lindalléer, stora lindar och många andra stora lövträd inne i parken...sen gränsar parken till lövskogar. Det blir enormt mycket löv. Det är en omöjlighet att klippa ner alla dessa löv. Vi klipper ihop löv med en traktor med gräsklippare med utkast och då blir det en hel del söndermalda löv som blir kvar i gräsmattan. Men det mesta kör vi alltså bort till en stor lövkompost. Och skulle inte jag ha min dånande lövblås för att blåsa ihop löv och hålla vägarna rena...så skulle jag inte kunna jobba med det här som är årets tyngsta arbete...ändå. Min kropp brukar vara rejält sliten efter lövjobbet.
Ibland (för det mesta) är jag tacksam att mina domänder inte är mer än sisådär 3 500 kvm. Vi har nämligen ett par stora askar som fäller sina löv över oss och fulare och gråare höstlöv finns knappast. Dessutom åker alla av på en gång efter första köldknäppen och ligger som en grå lövmatta. Men den får faktiskt ligga till våren när gräsklipparen kör sin premiärtur. Att kratta känns som att snuva gräsmattan på näring. Som väl är är de förhärskande vindarna sydvästliga och blåser på ett för oss positivt håll, annars hade vi haft alla ekskogens löv här också...
