Trädgårdsmästare = gourmetkock?
När jag berättar att jag jobbar som trädgårdsmästare så tar de flesta för givet att jag även är en mästare i köket. Att jobba med trädgård betyder för många att man först och främst odlar grönsaker och att det då är självklart att man även tillagar det som man drivit upp.Jag ska avslöja att jag är helt lost i köksregionerna....och på mat-stormarknader eller i livsmedelsbutiker över lag. Helt vilsen faktiskt.
Det finns nog ingen plats där jag känner mig så felplacerad som i en livsmedelsbutik... eller i ett kök.
Ibland på lunchrasterna på jobbet diskuteras det om olika recept eller hur billig fläskfilén är på ICA-Maxi. Då försvinner jag i mina tankar ut i blomsterrabatterna eller funderar över vilket lag Barcelona ska ställa upp med i nästa match.
Jag har tidigare berättat att när jag kom till Engsholms slott för 13
år sedan, så hade jag aldrig odlat grönsaker tidgare. Jag är anläggare i grunden och hade inte sysslat med frön överhuvud taget.
Den första tiden var jag en mycket försiktig och en ganska osäker köksträdgårdsodlare. Men med tiden lärde jag mig att tycka om att se förloppet från frö till färdiga grönsaker och jag har hittills lyckats ganska bra med odlingarna tycker jag.
Men i ett kök blir jag mest förvirrad och osäker. Det finns ett undantag och det är när jag tillsammans med en kvinna, lagar mat. Då man dricker lite vin, lyssnar på musik och har trevligt. Jag försöker allt jag kan att lära mig och att försöka få igång ett intresse för matlagning, men när jag sedan är ensam i köket...då tar jag hellre telefonen och ringer ner till Minnebergs krog och beställer en pizza eller något annat.
Om jag nu tycker att det är riktigt trevligt att laga mat tillsammans, så har jag ännu inte lärt mig tycka om att handla...inte ens tillsammans med den där kvinnan som jag trivs med i köket.
Där i butiken förvandlas jag till en zombie som omöjligt kan komma med några middagsförslag, som bara sneglar på utgången eller möjligen på godisavdelningen. Jag vill bara därifrån så fort som möjligt. Antar att jag inte är någon dröm-man... i de här lägena.
Köttfärs...kan man väl alltid göra något av, eller grillad kyckling och Findus fiskgratäng är ju faktiskt inte så dum...eller?
Nä, några färdiga maträtter går helt bort om man ska äta en romatiskt middag...även om jag faktiskt bjudit på den där fiskgratängen vid något tillfälle.
Det verkar som om handlandet och matlagningen tar enormt stor del av den lediga tiden under en helg. Helst vill man ju vara på Djurgården och nosa på blommorna i Rosendals trädgård eller åka på någon utflykt till Vaxholm eller så. Att befinna sig i ett livsmedelspalats som ICA-Maxi en vår- eller sommarlördag känns ...sådär.
Visst förstår även jag att man måste handla bra råvaror och tillaga bra och näringsrik mat för att må bra och att alla dessa färdiga maträtter är ett fördärv. Jag vet bara inte hur jag ska hitta glädjen i att ensam laga de där härliga maträtterna som jag på ett litet hörn medverkat till under se senaste fem åren. Det har lagats fantastiska maträtter där intill mig. Nu är jag åter ensam i köket och måste faktiskt försöka på allvar att lära mig både att handla och att laga bra mat. Jag kanske hinner med att se vackra trädgårdar också?
Som tur är får jag fantastiskt god mat av våra kockar på slottet så att jag lider ingen nöd direkt.
Det finns en livsmedelsbutik där jag känner mig trygg. Vår närbutik i huset intill...Kinesen. Jag brukar säga att man kan stå mitt i butiken och nå allt man ska handla. De har ett ganska uselt sortiment och det är säkert dyrt, men dom är vänliga och i butiken bjuds med på julmat inför julen...
Sån e jag...hur är ni?
Hellre nedan än ovan...
Håller med dig, matlagning är ett straff. Tacka vetja att äta mat som någon annan har lagat!
Everybody is a beginner in the beginning. Du kanske kan bli lika bra kock som trädgårdsmästare. Man vet aldrig.
Men med en affär som ICA MAXI, inte konstigt att man blir lost. Men det finns faktist ett fåtal mataffärer där man kan bli lika inspirerad som i en trädgårdsaffär.
Jag förstår dock vad du menar när folk antar att du är en bra kock. Mina grannar antar att jag vet allt om trädgård bara för att jag gillar att påta omkring och plantera växter. Helt fel. Måste dock medge att jag blir lite smickrad.
Tack så mycket för tipset till perenn.se. Superbra sida, och bloggen kommer jag att lägga på min bloglista precis som din.
För mig har matlagningen alltid varit "varva-ner-efter-dagen" ända sedan barnen var små. Att tända några levande ljus, rada upp råvarorna, dra igång grytorna. Axlarna sjunker, man nynnar med till nån CD, det luktar gott.
Sen finns det väl ingen människa som gillar att ranta runt med kundvagnen på ica maxi? God planering underlättar förstås. Att man bestämmer i förväg vad man ska äta och köpa in - då slipper man ica-maxi-paniken för den är inte kreativ alls utan precis som du säger så har man absolut ingen aning om nånting när man irrar runt därinne.
Kan man läsa kan man laga mat...skriv ner ingredienserna och läs i boken/på nätet hur man gör...superenkelt om man vill...
Ja matlagning med någon och ett glas vin är gott. Nere på Österlen när jag är ensam lagar jag mycket mat, men hemma lagar nästan alltid min sambo maten. Det är inte roligt att handla mat. Det skall i så fall vara i en saluhall.
Det är nog tur för mig själv att jag har barn som jag känner att jag måste föda med vettig mat, för innerst inne tycker jag matlagning och ätande är ganska trist och bortkastad tid.
Så jag föredrar den understa bilden, helt klart!
Hoppas du får en trevlig helg med skön vårvärme.
Jag gillar att laga mat! Faktum är att min väg till odling och trädgård gick via köket. Jag blev vegetarian i 20-årsåldern och sedan kom odlingsintresset automatiskt. Man ville ju odla riktiga grejor att äta. Men, jag är ju kräfta också, så det faller ju sig naturligt.
Just nu står det en gryta med lök, quorn, gröna ärtor och färsk broccoli på spisen. Mycket olivolja och några skvättar Kikkoman shoyu gör susen + lite hot sauce och kanske vitpeppar. Jag improviserar alltid när jag lagar mat, det blir roligast så.
Jag är ingen vän av matlagning, minst sagt. Jag gillar helt enkelt inte att laga mat!! Inte alls! Tycker att det är tråkigt, fullständigt ointressant och ett slöseri med tid! ;) Blir ofta frustrerad, stressad och smått förbannad...antagligen för att jag är så djäkl.. hungrig när jag väl sätter sätter igång. Och att odla grönsaker, tja har funderat på morötter, till min kanin, men inte kommit så långt ännu. Är smått irriterad över att odla alltid förknippas med grönsaker, faktiskt, kanske mycket det som gör mig lite anti.
Tur att mannen tagit över mycket av kökets domäner...annars skulle jag lika gärna kunna knapra i mig en hårdbrödbit och te i stället för riktig mat, bara för att slippa laga den.
MEN jag gillar mat! Tycker om att äta...men vill inte laga den.
Dags för en kock?? :)
Matlagning är fantastiskt roligt...
Jag älskar att sitta och blogga medan käre maken pysslar i köket och ordnar en delikat måltid åt oss! Vilket han gör varje dag. Och handlar råvarorna därtill varje vecka. Alldeles självpåtaget dessutom.
Så uppdelningen hos oss är klar: Käre maken vistas i matbutiken medan jag sniffar på blommorna!
Man behöver/kan kanske inte vara en mästare på allt.. Jag tycker också om att äta gott men tycker inte att det är jättekul att laga mat själv. Det är svårt att improvisera om man inte har några grunder så en kokbok eller matlagningskurs är kanske bra. Välj ut några rätter som verkar goda och enkla att börja med och skriv en lista med ingredienserna som behövs till dessa så du slipper yra runt på Maxi. Eller varför inte bjuda in någon för "sällskapsmatlagning"?
Jag gillar att laga mat, men i stora mataffärer går jag vilse och hjärnan slutar att funka, jag kommer ut med hälften av det jag skulle ha..Största delen av året har jag grönt och grönsaker här hemma i trädgården och runt omkring, då är det en jutning att bara gå ut och plocka det jag vill ha! ha en trevlig kväll/Sophia
Om jag känner mig inspirerad av fina, färska matvaror, då kan det bli långa stunder i köket. Eller om familjen samlas eller vänner hälsar på. Då föredrar jag att prova på helt nya maträtter. Men ibland känns det rätt trist med vardagsmaten. Är helt tokig i TV-program som handlar om matlagningstävlingar. Lustigt nog, känner jag mig proppmätt efter att ha tittat på så mycket mat - så det få bli något enkelt för oss. Korkad!. I ungnen nu testar jag något nytt - arsebiscuits!!! Fasten nu har jag tagit en snäll text för födelsedags prinsessan. Se http://englishmum.com/2010/03/09/arsebiscuits/
Trevlig helg!
Jag gör veckomatsedel innan jag handlar. Eftersom vi ofta är allt mellan tre till tio vid matbordet och man aldrig så noga vet innan gäller det att vara flexibel. Jag har en bok där vi samlat recept på vardagsmat vi gillar. För mig är matlagning meditation. I min familj älskar vi att laga, äta och prata om mat. Faktiskt att jag tycker det är ok att handla också men det ska vara med en färdig lista och på fredag morgon när det är nästan tomt i affären.
Det är nog så att det är roligare att laga mat när man är två eller flera. Jag gillar att laga mat men när jag är ensam blir det något väldigt snabbt för då är det blommorna och trädgården som är prioriterad. Och man kan ju inte gilla allt. Tänk så många som gillar att vistas i en vacker trädgård men som aldrig skulle kunna tänka sig att gräva i en rabatt.
ja- "lager"-butiker får jag spader av, gränsen går nu när vårt prisma byggde ut, större vill jag inte ha. mat tycker jag om att laga om jag har något recept- med lite roliga ingredienser, (till ex palsternacks soppa) köps det palsternackor ofta? ringa efter pizza gör jag när det varit lönedag och jag haft städdag (och känner mej duktig). min stil är att gå o ströva i butiken, för den skull behöver det ju inte ta länge, jag bara försöker titta lite mera o så har jag ju inga småbarn mera. så- recept mat=roligt!
Jag är nog faktiskt lite som du, även om jag inte är helt borttappad i köket. Men ofta kör jag också halvfabrikat och snabbmat, helt enkelt för att jag väljer att lägga tiden ute i trädgården istället för i köket! Att handla är något av det mest trista jag vet, oavsett om det gäller mat eller kläder. Enda gången det är kul att shoppa är i växtbutiken...
Och förresten - hur romantiskt är det med valkiga bruna händer egentligen...? =)
