Vecka 15, 2021 - Vaccinerad!
Morgonen var kylig när vi startade vår vandring vid Folke Bernadottes bro och gick förbi Sjöhistoriska museet och Villa Källhagen, bort mod Djurgårdsbron. De hårda vindarna som irriterat under de senaste dagarna hade bytts mot en helt stilla måndagsmorgon och det var som vanligt underbart att vandra på vackra Djurgården med min finaste fyrbenta kompis.
Vi gick upp till Rosendalsterrassen där vi träffade Lexus matte och Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare Cecilia som gjorde vårfint i planteringarna tillsammans med sin kollega Heidi. De två vackra Magnolia ’Wild Cat’ med vita dubbla blommor som planterades vid den långa hortensiaplanteringen 2015, hade mängder av svällande blomknoppar.
I Rosendals slottsträdgård syntes bladen av mängder med tulpaner som senare i vår kommer att blomma och förgylla platsen. Jag har inte längre koll på sorterna, men det blir säkert vackert. För säkerhets skull är planteringarna instängda med rådjursnät, eftersom det faktiskt fortfarande finns ganska många rådjur här på Södra Djurgården, ön som en gång i tiden var jaktmark för kungahuset.
När vi skulle gå över Folke Bernadottes bro blev det för jobbigt för lillkillen. Bron som svajar en aning när man går på den (så som den ska göra), är inte något Lexus gillar, så han lade sig platt på bron och vägrade gå, men i min famn var han trygg…
Av en Instagram-kompis hade jag fått tips om en fantastisk scilla-plats vid Lilla Frescati och jag åkte dit när jag hade lämnat min kompis Lexus på Blockhusudden.
Visst fanns där mängder av scilla, men det var inte den som fick mig på fall här, utan de vitblå porslinshyacinterna som växte tätt på mycket stora ytor. Jag skulle gärna vilja veta när de första lökarna grävdes ner här och tänk om de personerna som arbetade med detta, hade sett det magiskt vackra resultatet!
Kungsholmen runt. Vilade och fikade på bryggor. Ytorna med scilla, porslinshyacinter och krokus i parken vid stadshuset mittemot Waterfront, blir allt större för varje år som går. Hittade en fullt blommande rhododendron/azalea på en gård i början av Norr Mälarstrand.
Packat med folk på uteserveringar. Visst borde vi haft en total lock down under en tid, så att folk förstått allvaret med pandemin. Stackars vårdpersonal! Vi ser ju ingen som helst ljusning i smittspridningen och antal covid-patienter på sjukhusen. Tvärtom, kurvorna stiger hela tiden.
Fick tid för vaccination på söndag. Antar att det blir Astra Z.
Tidigt innan smittspridarna vaknat, gick jag en stund inne i stan med kameran. I Kungsans körsbärsalléer hade dock några fler än jag planerat tidig fotografering, så jag lämnade snabbt platsen. Passerade Berzelii park där planteringslådorna utanför Berns var fyllda av ranunklar, som verkar vara årets vårblomma i urnor och planteringar i Stockholm. Så vackert!
Temat i stadens urnor den här våren är ´´Tropiken flyttar in´´. Jag har inte några problem med rosa ranunklar tillsammans med vinröda penséer, men däremot har jag alltid svårt för alunrot och speciellt dessa limebladiga. Jag tycker att de ser konstgjorda ut. I Berns lådor fanns dock ingen alunrot utan i stället rosa och röda ranunklar tillsammans, vilket var mycket vackert.
Men trots alunrot blev jag glad av alla vårblommande urnor i innerstaden.
Under vecka 24-25 byts vårblommorna ut mot sommarfloret i stadens 800 urnor och 50 rabatter.
En snabb sväng i Gamla Stan innan jag återvände hem till Bromma där det var strömavbrott, vilket varade i 3,5 timma. Som tur är har jag gasspis, så morgonkaffet fixade jag utan el.
Det är alltid lika fint att komma ut till gården Westermossen i Roslagen, där systerdotter Therese, hennes man Tobias, lilla söta Eira, hunden Sookie och ett gäng får och höns bor. Vi blev bjudna på en underbar laxlunch på den stora solbelysta terrassen, för att sedan fortsätta med en lika underbar och somrig tårta som kära syster fixat. Äggen till tårtan kom från gårdens höns och bären från Roslagens skogar. Stort tack och eftersom besöket blev ganska kort den här gången då jag hade fått tid till Covid19- vaccinering i stan, så stannar vi längre nästa gång och tar en långpromenad där ute i Roslagens famn.
Efter allt som experter och media skrivit om Astra Zenecas vaccin, var jag aningen orolig när jag gick trapporna upp till våning 2 där på Odenplan, trots att jag visste att de som är över 65 år inte fått några allvarliga biverkningar. Men när jag såg skylten ´´Pfizers vaccin idag´´ blev jag faktiskt lättad.
Jag hade aldrig tidigare känt en sådan lycka efter ha fått en spruta i armen! Efter vaccineringen skulle man vänta i 15 minuter i ett stort väntrum, för att hålla koll på eventuell besvärlig reaktion av vaccinet. Där bjöds på fika och folk verkade glada och hoppfulla.
När jag sedan med ett leende gick tillbaka till bilen i solen längs gatorna i Vasastan, kändes det mycket skönt. Som att det här var ett steg på vägen bort från rädsla och sjuklig försiktighet, tillbaka till ett någorlunda normalt liv. Visst kommer jag även i fortsättningen vara mycket försiktig, men det blir nog lugnare. Nu får jag vänta ett tag på andra dosen!
Helgeandsholmen och Strömparterren
Helgeandsholmen är en ö som ligger i Norrström just nedanför Stockholm slott mellan Gamla Stan och Gustav Adolfs torg. Namnet kommer av ´´Helige andes hus´´ som var ett sjukhus under Medeltiden. Sjukhuset låg här fram till början av 1600-talet. Idag är det riksdagshuset som dominerar på ön, som stod färdigt 1905. Då riksdagshuset byggdes, revs den populära Norrbrobasaren som var en länga med 25 handelsbodar där bland annat Adolf Bonnier från 1839 sålde böcker i sin boklåda (bokaffär).
Riksdagshusets arkitekt var Aron Johanson och byggnaden möttes av mycket kritik, bland annat för att den ansågs för ståtlig och framträdande på en plats så nära slottet...!
Framför byggnaden finns en parkanläggning med arkadbeskurna lindar, tuktade bokhäckar och öppna gräsytor. Det är snyggt och pampigt och under vintern märks bokhäckarnas kopparbruna löv som sitter kvar tills våren då de nya bladen tar vid.
På den östra sidan om Norrbro som stod klar 1807 på Helgeandsholmen, ligger Strömparterren där en trädgård anlades och invigdes 1832 som Stockholms första allmänna park. Om Kungsträdgården och Humlegården är stadens äldsta parker så är Strömparterren den första park som fick användas fritt av allmänheten.
Parken med sitt centrala läge har under årens lopp haft skiftande prakt. Flera gånger har trädgården förfallit, men rustats upp igen.
När restaurangen på strömparterren nyinvigdes 1905, skrev Svenska Dagbladet:
´´Först har Stockholm fått en ny, vacker parkanläggning mitt bland stadens torra och grå gatstenar, en anläggning, där vår nyförvärvade stadsträdgårdsmästare fått tillfälle att visa ännu ett prov på sin förträffliga förmåga att skapa de ljuvligaste oaser i storstadens stenöken. Här överraskar han en åter med lika originellt planerade som för ögat smekande blomsterrabatter, och man kan vara viss på att denna park blir en av de mest gouterade i Stockholm samtidigt som den utgör en verklig prydnad för sin stolta omgivning´´. (Ur boken Stockholms parker av Bertil Asker)
I augusti 2012 återinvigdes parken efter en stor renovering där nya planteringar med perenner skapats. Spegeldammen där Carl Milles ´´Solsångaren´´ står, har renoverats, uppvärmda sittmurar har tillkommit och även en vacker granittrappa ner mot Norrström. Nu har också äntligen ett café öppnat och Koloni som caféet heter serverar utmärkt ekologisk och KRAV-märkt mat. Det är skönt att sitta en stund vid kajkanten, med sin lunch eller en kopp kaffe, och ha operan på en sidan om sig och slottet på andra sidan. Från Strömparterren finns även ingången till Medeltidsmuseet.
Lindarna intill Norrbro tuktades hårt i samband med renoveringen och kommer säkert att vara hårt beskurna även i framtiden för att inte störa utsikten, men jag hoppas ändå att man kommer att släppa ut trädkronorna en aning mer. Den stora hästkastanjen är helt magnifik då den blommar och på bänkarna under trädet hittar man skugga under heta sommardagar. Strömparterren blev mycket fin efter upprustningen som lär ha kostat 27,5 miljoner kronor och jag återkommer med bilder från blomsterrabatterna under 2014.
Upprustningen i siffror:
Strömparterrens yta: 0,4 ha
Upprustning: total kostnad ca 27 mnkr
Planteringsytor: 316 m2 med 2437 perenner, 1100 lökväxter och 158 kryddörter
Gräsytor: 537m2 med färdig gräsmatta
Granithällar: 474 m2
Granitmurar: 62 lm
Terrazzomurar: 35 lm
Ny trappa: 33m2
Utrustning: 9 blomsterurnor med sommarblommor och kryddörter, 9 uppmålade parkbänkar, 4 papperskorgar, en trädbänk runt kastanjen, ledstråk för synhandikappade, mm
Belysning, 12 gasverkslyktor, 2 belysningsmaster, 72 belysningspunkter i dammen markstrålkastare mm.
Några bilder från 2010, innan den senaste renoveringen av Strömparterren.
Actea simplex ’Brunette’ - Höstsilverax
Anemone x hybrida ’Honorine Jobert’ - Höstanemon
Aquilegia vulgaris ’Blue Barlow’ – Akleja
Asclepias incarnata ’Iceballet’ - Vit sidenört
Asplenium scolopendrium – Hjorttunga
Aster amellus ’Pink Zenith’ - Brittsommaraster
Astrantia major ’Buckland’ - Stjärnflocka
Astrantia major ’Star of Beauty’ - Stjärnflocka
Blechnum spicant – Kambräken
Brunnera machrophylla – Kaukasisk förgätmigej
Calamagrostis acutifolia ’Karl Foerster’ - Tuvrör
Chelone obliqua – Sköldpaddsört
Chelone obliqua ’Alba’ - Vit sköldpaddsört
Echinacea purpurea ’Alba’ - Vit solhatt
Echinacea purpurea ’Magnus’ - Röd solhatt
Echinops vitro ’Veitch´s Blue’ - Blå bolltistel
Epimedium rubrum – Röd sockblomma
Epimedium x versicolor ’Sulphureum’ - Blekgul sockblomma
Filipendula purpurea ’Elegans’ - Japanskt älggräs
Geranium ’Espresso’ - Trädgårdsnäva
Geranium macrorhizum ’Spessart’ - Flocknäva
Geranium wlassovianum – Mongolisk näva
Geranium sylvaticum ’Mayflower’ - Midsommarblomster
Geranium x cantabrigense ’Biokovo’ - Biokovonäva
Gillenia trifoliata – Trebladsspira
Heuchera ’Chocolate Ruffles PBR’ - Alunrot
Heuchera ’Marmelade’ – Alunrot
Hosta ’Golden Tirara’ - Guldfunkia
Hosta tardiana ’June’ - Blåfunkia
Hosta ’Fortunei Francee’ - Blomsterfunkia
Knautia macedonica – Grekvädd
Liatris spicata – Rosenstav
Lysimachia punctata – Vitlysing
Maianthemum racemosum – Vipprams
Molinia caerulea ’Moorhexe’ - Blåtåtel
Nepeta faassenii ’Walkers Low’ -Kantnepeta
Stipa pennata – Fjädergräs
Salvia nemorosa ’Caradonna’ - Stäppsalvia
Sanguisorba officinalis ’Tanna’ - Blodtopp
Tiarella cordifolia – Spetsmössa
Veronicastrum virginicum ’Alba’ - Vit kransveronika
Veronicastrum virginicum ’Fascination’ - Kransveronika
Lökväxter
Allium ’Early Emperor’ – Bollök
Hyacinth ’City fo Harlem’ – Hyacint
Narcissus decasplit ’Cassata’ – Påsklilja
Tulipa double ’Early Pink’ – Dubbelblommande rosa tulpan
Tulipa double ’Red Princess’ - Dubbelblommande röd tulpan
Tulipa Triumph ’Prairy Fire’ – Orange tulpan
Kryddörter
Agastache ’Black Adder’ - Anisisop
Allium Schoenoprasum ’Album’ - Gräslök
Artemisa absintheum – Malört
Hyssopus officinalis – Isop
Lavandula angustifolia ’Munstead’ - Lavendel
Mentha piperita ’Black Beauty’ - Pepparmynta
Myrrhis odorata – Spansk körvel
Monarda ’Beauty of Cobham’ - Temynta
Monarda ’Mahogany’ – Temynta
Origanium vulgare- Oregano
Origanium laevigatum ’Herrenhausen’ - Mejram
Salvia officinalis ’Extrakta’ - Kryddsalvia
Salvia officinalis ’Rosa Select’ - Kryddsalvia
Vecka 14, 2021 - Det är gott att leva - trots allt!
Stockholms innerstad låg öde när jag tidigt denna annandag påsk parkerade bilen vid Operan och gick i snöovädret in i Kungsträdgården. Jag visste att körsbärsträden hade börjat blomma något i den mer solbelysta östra allén. Den västra börjar alltid blomma något senare.
Snön yrde omkring mig när jag tog bilderna i detta klassiska aprilväder. Men jag fylldes samtidigt av lycka när jag såg blomningen, som en kontrast till allt mörker i smittans tid. Aprilvädret fortsatte hela dagen, med snö och solsken om vartannat. Snön stannade kvar på marken en stund och jag skyndade mig ut för att ta några bilder där snön lagt sig över de blå scillabackarna. Några timmar senare var all snö borta.
Fördelen med 3 grader varmt och hårda vindar, är att man nästan blir ensam vandrare på Djurgården. Tidiga vardagsmorgnar med dåligt väder, är perfekta förhållanden för en Corona-folkskygg vandrare i Stockholms gröna rum.
Scillamattorna lyser upp i trädgårdar och parker nu i början av april och det är lika bra att reda ut det där med scilla och vårstjärna igen. Rysk blåstjärna, Scilla sibirica är helblå och tittar ner i marken. Vårstjärna, Scilla forbesii, är ljusare blå och vit i mitten, den tittar upp mot oss. Vårstjärnans tidigare latiska namn var Chionodoxa, men tillhör nu alltså släktet scilla. Jag älskar båda, men visst faller man kanske mer för vårstjärnan med sin ljusare och vårglada uppsyn.
Vid Prins Eugens Waldemarsudde blommade klosterliljorna på gräsmattan framför entrén och jag tycker att de sprider sig lite mer för varje år. Tänker mig hela gräsytan fylld av de vackra klockorna framöver. Vid Gamla huset var scillan ovanligt intensivt blå och gjorde sig fantastiskt fint mot Wuddens vackraste byggnad!
Innan jag lämnade Djurgården vandrade jag på underbara scillamattor invid Nordiska museet och tog några bilder på den blå markfloran mot den lika blå himlen.
På väg hemåt blev jag tvungen att spontanparkera vid Jarlaplan när jag såg havet av krokus som var galet vackert just där. En mycket väl vald plats för dessa fantastiska vårblommor. Här på Jalaplan stannade Roslagsbussarna en gång i tiden när jag som tonåring tog bussen från Norrtälje till huvudstaden, för att börja lära mig gatorna och vandringsvägarna. Efter militärtjänstgöringen, blev jag äntligen stockholmare, som jag drömt om sedan jag var barn. Nu har jag varit stockholmare i 46 år, men jag tror att jag fortfarande har mycket av rospiggen i mig.
När jag växte upp i Norrtälje var staden en liten vacker idyll, men jag blev en aning chockad när min systerdotter Therese skickade en film från tidigt 60-tal, där det visade sig att trafiken inne i den lilla stadskärnan var riktigt tät. Köerna ringlade fram längs de små gatorna, där det idag är mycket lugnare vad gäller trafiken. Minnet är inte alltid att lita på.
När jag hämtat min vandrande fyrbenta vän på Blockhusudden, gick vi där ute en stund innan vi begav oss mot Bromma. Till min glädje såg jag att den stora magnolian vid söderväggen mittemot Blockhusprotens café, hade börjat blomma i toppen. Denna alltid så tidigt blommande magnolia var precis vad jag behövde se nu när Corononas smittokurvor stiger brant igen. Det sägs att jag ska få mitt vaccin inom en månad.
Den vackra tibasten en bit därifrån, blommade ovanligt rikligt i år. och i Cecilias trädgård lyste den gyllene körsbärskornellen. Hos grannen blommade också den tidiga forsythian som lyste med sina intensivt gula blommor. Tre rådjur strövade lugnt omkring invid de vackra tomterna. Udden var vacker denna morgon.
På kvällen firade vi min dotters födelsedag hemma hos mig i Bromma och vi gick på aftonvandring och såg den magiska markfloran, med bland annat stora ytor av vårstjärna i backarna där det röjdes sly i höstas. Där mitt i scillahavet jobbade den tålmodige modellen Lexus en stund och fick sitt favoritgodis som lön. Bilderna där tog min dotter med sin Iphone 12 och jag undrade varför man ska släpa runt på en stor tung kamera när mobilens bilder blir så här bra.
I Gunnar Brusewitz bok ´´Stockholm, staden på landet´´ läste jag att solens upp- och nedgångar inte alls var lika vackra på 1700-talet som de är idag. Anledningen är att luften på 1700-talet inte var så förorenad som den nu är, vilket gör att vi får dessa vackra och romantiska soluppgångar och solnedgångar.
Ja ja, jag njöt i varje fall av den här morgonens magiska sol när den orange steg över Kungsholmen då jag drack mitt morgonkaffe. Tidig söndagsmorgon och som vanligt låg staden näst intill öde när jag vandrade från park till park för att fånga något vackert med kameran.
Min vandring gick från Tegnérlunden – Observatorielunden – Spökparken – Adolf Fredriks kyrkogård – Johannes kyrkogård – Eriksbergsparken – Ellen Keys park – Stureparken – Humlegården – Centralbadets trädgård.
Vecka 13, 2021 - En sockerbagare här bor i staden
Idag var det en stor dag i sökandet efter vårblommor! Under Lexus och min morgonvandring såg jag vitsippor alldeles här utanför min bostad! Varje år är det en lika stor händelse och när jag såg dem lysa bland blommande scilla, just intill ett träd i söderläge, jublade både Lexus och jag….
De hade korta stjälkar, men blommorna var stora och som vanligt magiskt vackra. Vitsippor är mina absoluta vårfavoriter i markfloran och när de framöver blommar i stora mattor i skogar och lundar, befinner vi oss i vårens bästa tid!
Scillan har nu också börjat blomma i de gamla förvildade trädgårdarna här hemma, där senare gulsippor, svavelsippor och den sällsynta vitsippsrutan ska blomma. Men vi tar en sak i taget, nu är det främst scillan jag njuter av och de cirka 10 utslagna vitsipporna. Någon hade även lagt ut på Facebook, att vita blåsippor blommade i skogen här i närheten. Lexus och jag får väl gå på spaning efter dem!
Nu börjar äntligen den här ´´trädgårdsbloggen´´ att göra skäl för namnet, då jag nu kan visa allt fler vårblommor och idag såg jag även svalört och den tidiga lungörten blomma borta vid Johannelunds koloniområde.
En sockerbagare här bor i staden…
Eftersom jag inte besöker caféer nu i smittans tid, så bakade jag egna kanelbullar här hemma i stället. Det var väl ungefär 40 år sen senast jag höll i en kavel, så jag var aningen osäker och visste att det kunde bli problem att baka i gasugn, där värmen endast kommer underifrån.
Bakbord och kavel hade jag just inhandlat och med hjälp av ICA-recept på nätet, satte jag igång – utan några som helst förhoppningar att det skulle bli så som jag ville. Jag försökte även titta på Youtube, men där fanns bara coola unga människor som gjorde sina egna kanelbullar på alla möjliga och omöjliga sätt! Letade länge efter att någon farmor eller mormor hade lagt ut någon film på hur man bakar traditionella kanelbullar, men utan resultat.
När jag senare satt där med mitt kaffe och en kanelbulle som faktiskt var riktigt god och lagom fluffig, kände jag mig omåttligt stolt! De som känner mig vet ju att köket inte är min favoritplats i mitt Brommanäste, men idag trivdes jag som en sockerbagare där framför bakbordet.
I vanliga fall brukar jag vandra runt Södermalms stränder, en sträcka på drygt en mil, men idag gick jag istället lite kors och tvärs inne på Söder, för att besöka torg och parker. Jag var nyfiken om det hade planterats några penséer eller andra vårblommor i urnor, men jag var tydligen för tidigt ute! Inga blommor varken på Mariatorget, Mosebacke eller Nytorget. I trapp-planteringarna upp mot Fiskargatan vid Mosebacke, såg jag dock en tidig tulpan som började skifta i rött.
I stället fick jag inrikta mig på blomsäkra kort så här i början av april, som hybridkejsarolvon, scilla, porslinshyacint och krokus och det räcker ju gott och väl – så länge! I Vitabergsparken placerade jag mig i en solig södersluttning nedanför Sofia kyrka, mitt i en underbar matta av porslinshyacinter och tog mitt födelsedagskaffe och en kanelbulle från gårdagens bak.
Vid Skanstull ner mot Eriksdalslunden har det planterats tusentals mörklila krokus i en stor slänt och jag tycker att det blev oerhört vackert och storslaget. Visst kanske det ser lite stelt ut med planterade raderna, men med tiden kommer lökarna att sprida sig och växa samman.
Lyssnar på underbara ´´Boken om San Michele´´ av Axel Munthe, fantastiskt uppläst av Krister Henriksson. Kände en stark längtan tillbaka till Capri och San Michele, som är en av de vackraste platser jag sett. Se här!
Den här sköna dagen gick vi årets första vandring runt en av favoritsjöarna i Stockholmsområdet, Kottlasjön på Lidingö där vi bland annat såg att Pernilla Wahlgren vårstäda sin tomt. Längs stränderna hade bävern jobbat hårt och fällt mängder av träd och vid bageri och café Vattenverket påskfikade min dotter, Lexus och jag, utomhus med långt avstånd från andra gäster. Lexus fick salamin på min macka!
Lyssnade till en underbar fågelkonsert i skogsbacken vid Äppelviken, med koltrast, bofink och en underbart vackert sjungande taltrast. Lexus och jag påsklångvandrade på morgonen i ett nästan folktomt Bromma.
Idag blev det blev ännu en ute-fika med långt avstånd från andra, eller rättare sagt raggmunk med fläsk, vid Gröna Stugan intill Lötsjön i Sundbyberg, innan vi sakta vandrade runt sjön.
Jag har alltid haft svårt för stora helger, men påsken är minst besvärlig och i år blev den mycket lugn och trevlig.
Vecka 12, 2021 - Lexus blomstervecka
Nyheten att det inte kommer att byggas några studentbostäder invid Bergianska trädgården, kändes fint, men på något vis låg det i luften. Protesterna skulle ha blivit enorma om dessa galna byggplaner hade förverkligats. Stockholms/Solnas botaniska trädgård är en mycket viktig plats, inte bara för oss växtälskare.
Allt faller liksom på plats och jag blir lugnare när jag hämtat Lexus och han bor hos mig några dagar. Han är en den bästa kompis man kan tänka sig, så vänlig och okomplicerad och vi tycker båda om att vandra - ofta! När han är här hos mig bryr jag mig inte lika mycket om att följa eländesnyheter om Covid, utan försöker att fokusera på det som fortfarande är gott här i livet.
Under våra Brommavandringar idag träffade vi några av Lexus Bromma-kompisar och helt plötsligt blir jag väldigt social och pratar med hussar och mattar, som om det var det naturligaste i världen. Jag är ju annars en person som är väldigt dålig på att småprata, men tillsammans med dessa människor har vi ett gemenast intresse…
Lexus är van att vistas i trädgårdar och bland blommor och har inga som helst problem att posera tillsammans med vårblommorna i Bergianska trädgården. Idag tog vi farväl av trollhasselns och vintergäckens blommor, vi ses nästa vårvinter igen!
Det här blogginlägget tillägnar jag den här ljuvliga lilla killen!
Bofinken sjunger och backarna här utanför lyser fortfarande i gult av vintergäck, som dock troligen blommar färdigt nu den här veckan, för att ersättas av scillan som försiktigt har börjat blomma. När scillamattor brer ut sig i trädgårdar och parker, då är våren som vackrast – innan vitsipporna kommer!
Innan jag lämnade Lexus hos sin matte på Blockhusudden, vandrade vi en stund i det vackra vårvädret där ute på den ostligaste delen av Södra Djurgården. Jag fotade blommande blåsippor och tibast och hörde tofsvipan vid Isbladskärret där fågellivet nu är riktigt vår-intensivt. Häggens bladknoppar blir allt grönare och hela naturen börjar nu sjuda av liv.
Vi satt en stund på Lexus bänk vid Kärleksstigen och såg ut över Isbladskärret som är ett fantastiskt fågelrikt våtmarksområde, där bland annat gråhägern har en koloni på 50-60 par. De här ståtliga hägrarna kommer en gång i tiden från Skansen där de släpptes fria på 1930-talet.
Att många av dessa hägrar övervintrar i Råstasjön i Solna, är både intressant och mycket märkligt! De är inga långflyttare direkt. Som fisktärnan, som varje år flyttar till Sydafrika! Isbladskärrets hägrar nöjer sig med Solna! Jag läste någonstans att Solna stad varje morgon serverar hägrarna 10-15 kg fisk under övervintringen och de har lärt sig känna igen matbilen när den kommer!
Coronaläget i Stockholm är fortfarande mycket allvarligt med fortsatt smitta och kraftigt ökande inlagda på IVA. Om en vecka är det påsk och då ska folk givetvis trängas i skidbackarna igen, vilket måste vara fruktansvärt att se för vår kämpande sjukvårdspersonal. Varför kan inte folk hjälpas åt att vara försiktiga nu, så att vi blir av med det här eländet snart. Jag längtar efter att resa runt i landet och titta på vacker natur och spännande trädgårdar, men dessa planer får säkert vila en bra stund till.
Frukost på balkongen. Läste Gunnar Brusewitz ´´Stockholm, staden på landet´´. Men hos mig stördes fåglarnas vårsånger ute i de gamla ekarna av Tranebergsbrons ständiga bilbrus och jag längtade efter tystnaden på landet, långt ifrån trafikerade vägar. När Lottoraden någon gång slår in, köper jag mig en liten stuga utanför stan där jag kan bo halva året.
Saknar ´´gå-ut-rutinerna´´ när jag inte har Lexus, de tidiga morgonpromenaderna längs strandpromenaden eller i skogen och frukost när vi kommer hem. Sedan planera dagens vandringar!
Kärsön på Mälaröarna besöker jag ganska ofta, men då är det alltid den östra delen, där Brostugan ligger. Den västra sidan, på andra sidan av den trafikerade Drottningholmsvägen, har jag aldrig tidigare besökt. Många gånger har jag dock sneglat på stigen som leder längs stranden när jag åkt förbi och idag var det dags att upptäcka den här anonyma delen av Kärsön.
På en informationsskylt läser jag naturreservatets förvaltare, Statens fastighetsverk utför naturvårdsåtgärder i området som har mängder av gammelekar och spännande natur. Det ser lite rörigt ut på vissa ställen på grund av arbetena och stora högar av ris och döda gamla trädstammar ligger här och där, men det blir nog riktigt fint när det är klart.
Längst ute på nordvästra sidan finns ett naturistbad som jag aldrig hade hört talas om, men just idag behövde jag inte gömma kameran eftersom jag var helt ensam på platsen. När jag senare googlar fick jag reda på att det tydligen är en ganska känd plats inte bara för bad…! Så det var nog tur att mitt besök var så tidigt på året!
Uppe på det högsta berget är utsikten fantastisk in mot Mälaren och på andra sidan sundet syns husen på Drottningholmsmalmen, där jag vandrade en kall dag i vintras. När jag gick tillbaka hördes lärkorna över ängarna och jag såg vårlök blomma i en glänta.
Senare vandrade jag med min dotter på Gärdet/Östermalm och vi satte oss på Café Karlas trottoarservering för att äta. Det var långt mellan borden och vi var de enda som satt ute. Café-häng har endast hänt ett par gånger under det senaste året och det kändes nu märkvärdigt, stort och helt ljuvligt!
Jag rättade lottoraderna på kvällen! 2 rätt!
Persisk blåstjärna - Scilla mischtschenkoana, vid den här underbara uteplatsen på Gärdet.
Vinden mojnar, hela världen står still
Det är gott att leva, trots allt.
Vecka 11, 2021 - Trädgårds-TV i Sverige
Kylan har gett vika och fåglarna sjöng åter igen med en mer optimistisk ton när Lexus och jag morgonvandrade hemma i Traneberg. Trots att vintergäck, och snödroppar redan hade sin blomsterpremiär i slutet av februari, är de fortfarande lika älskliga när de nu åter blommar efter några veckor av snö och kyla. Utanför min bostad i de gamla förvildade trädgårdarna och backarna omkring, lyser stora ytor av vintergäck.
Senare på dagen åkte vi bort till Ulvsunda slott och vandrade runt Lillsjön, där isen fortfarande låg kvar. En man stod och fiskade vid bron där det var öppet vatten och drog just upp en stor braxen när vi gick förbi och intill lyste den vita anden som en snöboll bland de andra mer skyddsfärgade änderna. Det var en fantastisk vandrardag med vår i luften, vindstilla och 5 plusgrader.
Jag har sent hittat den Botaniska trädgårdspodden där det finns avsnitt från 2016. Nu lyssnar jag ofta på utvalda avsnitt när jag vandrar.
Jag läste en positiv nyhet om kommande trädplantering på Östermalmstorg. När den stora tillfälliga saluhallen kommit bort i sommar, ska torget fräschas upp, bland annat med körsbärsträd planterat i en stor ring runt torget. Det kan inte annat än bli mycket bra och jag blir nyfiken vilken sort de ska använda? Hoppas på Tokyokörsbär, sorten ’Schnee’ eller Bergskörsbär!
I år möter jag våren på Djurgården igen och idag gick jag med Lexus från Prins Eugens Waldemarsudde där jag parkerade bilen, ut till hans hem på Blockhusudden. När jag lämnade honom efter ännu några ljuvliga dagar tillsammans, fortsatte jag ensam Djurgården runt i den sköna vårsolen. Vid Isbladskärret var hägrarna i full färd med att renovera sina bon och jag vet inte hur länge jag stod där och väntade innan någon av de ståtliga fåglarna ville lämna boet och visa sina stora vingar. Felix Herngren gick förbo, ivrigt pratande i telefon.
Lyssnade vidare på den botaniska podden om invasiva växter, alltså växter som historiskt sätt inte funnits i Sverige och som kommit hit med hjälp av människan, ibland med fåglar. Dessa växter kan ta över och hota vår mångfald.
På hotlistan finns nu även syren, äkta kaprifol och scilla!!!! Men nu får dom väl snart ge sig med vad som är inhemskt och inflyttat. Att parkslide och jättebalsamin mm. kan vara ett problem förstår jag och att vi verkligen ska vara rädda om vår inhemska flora, men att syren skulle vara ett hot mot vår svenska natur?
Till slut är det väl bara björk och tall som inte är invasiva. För mig är det verkligen inte ett problem om syrener eller scilla smiter en bit från tomter och förvildas en aning, att dessa älskade växter skulle ta över i naturen och vara ett hot, känns bara löjligt. Ilsknade till en aning där under vandringen, det blir ju alltid känsligt när någon kritiserar syrener…
Trädgårds-TV nyheter!
Vänliga, duktiga och mysiga Mandelmanns på Österlen, har i TV4 nu bytts ut mot Karl Fredrik, också han boende på Österlen och på SVT startar nu Trädgårdstider sin tolfte säsong. Karl Fredrik är en duktig florist som skapar fantastiska buketter och som faktiskt inte lagar mat i programmen, vilket är väldigt ovanligt i svenska trädgårdsprogram. Hos Mandelmanns och Karl Fredrik njuter jag av snyggt foto från fantastiska Österlen och att frakta ett 800 årigt olivträd från Italien och plantera det i Skåne – respekt! Nästa gång jag besöker Österlen måste jag nog hälsa på där på Eklaholm.
Alla våra tre trädgårdsprogram är inspelade i Skåne.
I Trädgårdstider tycker jag att Tareq fortfarande får alldeles för mycket tid i sitt utekök. Det som jag saknar i svenska trädgårdsprogram är att vi tittare aldrig får se andra trädgårdar eller parker i landet, så som det var i Gunnels gröna rum en gång i tiden. Även i 5:ans Trädgårdstoppen som gick för tio år sedan, visades många privatträdgårdar. Det saknar jag idag!
Alla tre programmen är mycket snyggt producerade, vackert filmat och fint musiksatta. Men…jag funderar över vad det är som gör att BBC:s Gardeners world är det perfekta trädgårdsprogrammet, förutom än att Monty Don är en oslagbar programledare och att man inte lagar mat i halva programmet.
Varje avsnitt börjar i hans mycket vackra trädgård där han antingen planterar något eller utför annat trädgårdsarbete, medan han lugnt och metodiskt berättar vad som händer. Flera inslag från fantastiska engelska trädgårdar i varje program skapar variation och allt berättas i ett stilla tempo, sparsamt och lugnt musiksatt.
Jag förstår givetvis att det måste finnas olika typer av program och jag förstår till och med att trädgård och mat hör ihop på många sätt. Får jag bara se något från olika trädgårdar runt om i Sverige så är jag helt nöjd!
En kylig men skön morgon i Bergianska trädgården. De enda människor jag såg var en grupp trädgårdsstuderande inne i fruktträdgården. Vid den japanska dammen lyste trollhasseln upp den annars vintersovande trädgården. Det är just den stora busken som jag varje vinter bevakar för att fota de allra första blommorna, som försiktigt i kylan vecklar ut sina trassliga kronblad. Det blir som en försiktig start på växtsäsongen. Men det är egentligen nu som denna japanska trollhassel är som vackrast, även om den nu inte är lika intressant som när den blommar i januari-februari, i kyla och snö.
Ännu en växt som fortfarande lyser upp markerna är vintergäcken, som också dyker upp tidigt i vårvintern. I likhet med trollhasseln är den som vackrast nu med sina stora gula mattor. Jag sträckte kameran över häcken till trädgårdsmästarbostaden, som är privat område inne i Bergianska trädgården och tog bilden som finns överst i det här blogginlägget.
Jag satt en stund på bryggan nedanför Victoriaväxthuset och tänkte att jag är glad åt vår fina botaniska trädgård som jag så ofta besöker och att den ligger så naturskönt invid Brunnsviken. Vid nästa besök hoppas jag bland annat få se de tidiga azaleorna blomma.
Läsdag hemma i Brommanästet och när jag på eftermiddagen tittade upp från boken och såg över mot Kungsholmen, föll snön tungt över staden.
Senare gick jag runt Stora Essingen, där man tyvärr inte kan vandra längs stränderna, eftersom det är strandtomter runt hela ön.
Vårdagjämningen inträffade igår och äntligen är det så ljust på morgnarna att jag denna tidiga söndagsmorgon kunde bege mig in till stan, utan rädsla att möta en massa människor. Det var nästan helt folktomt när jag vandrade Drottninggatan ner mot Gamla Stan och hur mycket jag än älskar att vara i naturen, i trädgårdar och i stora parker, så behöver jag även ibland vandra på gatorna i min stad. Jag var så tidig att till och med grindarna till Centralbadets trädgård fortfarande var låsta. Den plötsliga längtan till Gamla Stan gjorde att jag gick upp halv sex, såg solen gå upp över Kungsholmen och efter en snabb frukost åkte jag in mot stan.
När de medeltida gränderna är folktomma en tidig morgon, är det magiskt att sakta vandra på de slitna gatstenarna och blicka upp mot de vackra fasaderna. På Brända tomten, där Café och restaurang Under kastanjen ligger, hade det planterats mängder av fullt utslagna påskliljor som lyste upp den lilla öppna platsen. Vilken lycka! Snart vill jag sitta där på uteserveringen med kaffe och kanelbulle.
Innan jag återvände till bilen vid Tegnérlunden besökte jag ännu en gång Adolf Fredriks kyrkogård där vintergäcken täcker marken mot Sveavägen. Det är en månad sedan jag fotade dem första gången i år och trots att snön legat djup sedan dess och att kylan plågat både blommor och människor, så lyser de åter som små solar. Eftersom jag alltid är tidigt ute, så kan jag tyvärr aldrig se dem helt utslagna här, men jag tycker om dem lite slutna också.
Vecka 10, 2021 - Än så är det långt till vår
Vecka 9, 2021 - Ljuset i tunneln
Vecka 8, 2021 - Here comes the sun
Omsluten av trolsk och drömlik dimma vaknade staden stillsammare än vanligt den här måndagsmorgonen och vi vandrade sakta längs stränderna ute på Djurgården. Dimma har alltid fascinerat mig, allt blir så stilla och den bildar ett filter mot det jag inte vill se. Som Nacka strand och Kvarnholmen på andra sidan vattnet, som försvann helt den här morgonen. Det är en utsikt som annars känns alltför modern när jag vandrar bland de vackra gamla byggnaderna på Djurgården.
Vid Bonniers Nedre Manilla, beskars fruktträden och i Isbladsviken på Blockhusudden gled svanar och änder sakta och ljudlöst omkring på det lugna vattnet. Vilken fantastisk start på veckan!
Lexus och jag besökte ´´Wudden´´, innan jag lämnade honom till hans matte på ¨Udden´´!
För att förtydliga mig så åkte Lexus och jag till Prins Eugens Waldemarsudde för att hälsa på trädgårdsmästare Marina Rydberg, innan jag lämnade Lexus till hans matte Cecilia på Blockhusudden, båda dessa vackra platser är belägna på Kungliga Djurgården.
Ibland när jag besöker Wudden för att njuta av en av Stockholms vackraste trädgårdar och den fantastiska utsikten, brukar jag gå bort till de vackra gamla växthusen och knacka på en fönstruta för att uppmärksamma Marina att hon har besök av den gamla trädgårdsvandraren och hans kompis Lexus.
Det känns alltid lite högtidligt att kliva in i de där växthusen, känna alla underbara dofter och se Marina, Christer eller kanske någon annan jobba med sina växter. Det ena växthuset, det med skorsten är från 1901, alltså innan Prins Eugens nya hem på hans Djurgårdsudde stod färdigt. Slottet/Villan ritat av Ferdinand Boberg, var klart för inflyttning 1905.
Vi hade som vanligt en trevlig pratstund och i år när jag kommer att vandra oftare på Djurgården än vad jag gjorde förra året, ses vi med all säkerhet flera gånger.
I lagom vandringstempo travade jag upp på Tranebergsbron och tog mig över till Kungsholmen. Det var dags för ännu en vandring runt min närmaste innerstads-ö. Humöret var gott, trots att min vandrande vän Lexus inte var med idag. Snöfritt, god musik i öronen, tio plusgrader och kaffe i termos. Mitt första mål var den vackra gröna bryggan vid Karlbergssjön, där jag tänkte njuta av min första kopp kaffe. Men redan på håll såg jag att bryggan var upptagen och jag placerar mig på en bänk en bit ifrån för att vänta ut inkräktarna. Jag insåg dock snart att jag hade att göra med andra bryggälskare, som inte visade några som helst tecken på att bryta upp, så jag fick motvilligt vandra vidare.
Nästa brygga finns mittemot Karlbergs slott och den fick duga idag när jag njöt av det goda kaffet i min färgglada mugg. Kaffepaus nummer två tog jag borta vid kajen intill Stadshuset. Tema för dagen var alltså årets första vandringsfika.
I parken utan namn på Hantverkargatan 3 fotade jag täta mattor av vintergäck invid det svarta smidesstaketet. Den lilla parken ligger mellan Kungliga Myntet och Stadshuset och är troligen Stockholms innerstads enda park som inte heter någonting. Är det inte hög tid att hitta på ett lämpligt namn? Jag tog även några bilder på snödroppar i en förträdgård vid Fridhemsgatan, innan jag vandrade tillbaka hem över Tranebergsbron.
Igår gick jag runt Lilla Essingen och blev oerhört stressad av ljudet från Essingeledens ständiga trafikbrus. Tankar började gro igen att bo i en stuga långt ute i skogen…se här!
Just nu är det en risk att vandra runt stadens stora öar Djurgården, Södermalm och Kungsholmen, på grund av att det är alldeles för mycket folk längs strandpromenaderna, speciellt under helgerna. På Lilla Essingen är det däremot inte så många som vandrar, utan mest boende på ön som rastar sina hundar längs stränderna. Men för mig som är en extremt ljudkänslig person, blir det trots allt nästan outhärdligt att vistas där. Essingeledens höga ljudnivå är konstant, dygnet runt!
Så idag tog jag mig ut till Kärsön för att få vara ifred i tystnad och till en början var det precis så som jag tänkt mig. Plötsligt började jag möta allt fler människor. Det verkade som om fler än jag hade fått idén att fly stan. Irriterande många helgvandrare störde min flykt från stan idag och jag höll mig långt från stigen vid varje möte.
Dags att ändra taktik framöver nu när det blir allt ljusare på morgnarna. Jag får helt enkelt ställa klockan igen och masa mig upp tidigt för att kunna röra bekvämt mig och möta våren i Stockholms gröna rum och längs stadens alla stränder.
Jag lyssnar sällan på poddar, men nu har fastnat i den utmärkta podden ´´The Beatles – album för album´´. Det är oerhört intressant att höra hur alla album kom till och kommentarer från olika gäster i podden. Idag lyssnade jag på albumet ´´Help´´ som är en av mina favoriter, gäster var Efva Attling och Janne Borgh.
Stockholms gator låg öde när jag parkerade bilen vid Tegnérlunden den här tidiga morgonen. Centralbadets trädgård och Adolf Fredriks kyrkogårds mattor av vintergäck var målet, platser som jag inte besökt på länge eftersom jag i smittans tid inte vistas inne i stan. Men den här tidiga söndagsmorgonen kunde jag bekvämt ta mig fram längs gatorna. Eftersom solen inte hunnit lysa över vintergäcken, hade de inte slagit ut ordentligt vid mitt tidiga besök, så det blev den knoppiga varianten den här gången.
Då har vi avverkat februari och i morgon går vi äntligen in i den första vårmånaden. Det som blommar i Stockholm nu är snödroppar, vintergäck och trollhassel, men jag såg att någon hade fotat blommande krokus i en kolonilott vid Vitabergsparken. Jag håller mig borta ifrån jakten att hinna först vad gäller vårblommor som slagit ut, det blir för stressigt.
Vecka 7, 2021 - Ostkustens anonyma pärlor
Den här magiska februarimorgonen ute på Blockhusudden fick mig nästan att börja vår-vissla under Lexus och min vandring. Udden visade sig från sin allra bästa sida med stillhet, tystnad och känslan av att befinna sig långt från en bullrig och stressig storstad. Sol från klarblå himmel och i Isbladsviken utanför Villa Parkudden hade mängder av svanar samlats på öppet vatten bland isflaken.
Det var något alldeles speciellt med ljuset den här morgonen, som gjorde mig hoppfull. Inget virus i världen kan stoppa den underbara känslan av att våren närmar sig. Solen går nu allt högre och värmde en aning när vi dröjde lite på stegen längst där ute på Djurgården, innan vi tog bilen hem till mig i Bromma.
Förra sommaren besökte jag vackra Öregrund (se här) som med 1600 invånare i norra Roslagen nog är en ganska anonym ort för många. Grannstaden Östhammar med sina 4500 invånare är troligen ännu mer anonym, men båda orterna är två vackra pärlor längs ostkusten, med gammal fin småstadskänsla.
Efter fem år på Öland är min bror och hans fru tillbaka i Roslagen och har nu bosatt sig i Östhammar, vilket gör att vi kan ses lite oftare. Idag åkte jag den två timmar långa resan norrut laddad med munskydd och handsprit, för att besöka dem. Det var ett och ett halvt år sedan vi sågs och även om vi ofta pratar i telefon så blir det mycket mer kvalitet att träffas i verkligheten. Efter en snabb husesyn i deras nya fina hem, vandrade vi längs den frusna havsviken in mot staden. Jag ska erkänna att jag inte upplevt Östhammar tidigare, utan bara åkt igenom på väg mot den mer ´´turistiga´´ grannen Öregrund.
Jag blev mycket positivt överraskad av broderns nya hemstad. Förutom alla mysiga små gator, kantade av äldre trähus med vackra trädgårdar och en trevlig småstadsatmosfär, så var det lugnet och tystnaden som jag uppskattade speciellt den här dagen. Här hade det kommit mer snö än hemma i Stockholm. Gator och parkvägar var rena och vita och jag såg ingen skitig snö eller modd.
Eftersom jag älskar gamla caféer och konditorier, visade min bror mig mysiga Adas kaffestuga med 50-talsstil, dit vi absolut måste gå när Covid lugnat ner sig. Det blev en riktigt trevlig vandring och jag är helt övertygad att dom kommer att trivas alldeles utmärkt i den här idyllen. Jag kommer tillbaka när det börjar grönska i trädgårdarna!
På vägen hem stannade jag vid Hargs bruk, där vita bruksbyggnader från 1800-talet smälte samman med snön. De som känner mig vet att jag inte direkt älskar snö, men jag är ändå glad att både Östhammar och Harg visade sig i riktig vinterskrud vid mitt besök, eftersom det nu är plusgrader med smältande snö i väderprognosen.
Jag tycker mycket om gamla bruksmiljöer och jag gick en stund med min kamera. Bruket har anor från 1600-talet, brändes ned av ryssarna 1719, men började åter byggas upp från 1730. 1921 tystnade vallonsmidet och stångjärnshammaren för gott.
Vaknade tidigt, gjorde kaffe och låg kvar i sängen och lyssnade på P1:s Naturmorgon. En koltrast sjöng utanför fönstret i två härliga plusgrader. Jag ser verkligen fram mot nästa vecka då vi någon dag kan få tvåsiffriga plusgrader. Vintertröttheten börjar bli riktigt bevärande, nu vill jag se barmark och öppet vatten och höra fåglar sjunga vårsånger. Jag vill hänga undan de tjockaste kläderna längst in i garderoben och slippa tvinga på Lexus vinterjackan när vi ska vandra.
Under snön är vintergäcken och snödropparna redo och ivriga att få börja blomma. Även om jag varje vår fotograferar liknande bilder av de första blommorna, så längtar jag åter efter att få rikta kameralinsen mot dem. På Naturmorgon hörde jag att de redan blommar i Lund.
Det regnade hela eftermiddagen och snön försvinner snabbt nu! Nu går vi in i februaris sista vecka och det ska bli skönt att sen kliva in i mars månad!
Brommanästet blommar igen, då jag fick vackra krukväxter av min vänliga dotter!
Vecka 6, 2021 - Det räcker nu!
Vita vidder, iskalla dagar och tjocka lager av kläder. Nej nu räcker det med tvåsiffriga minusgrader, is och snö, jag längtar efter plusgrader, takdropp, snöslask, vintergäck och snödroppar! Det var nog meningen att jag skulle levt mitt liv någonstans runt Medelhavet. Mitt nyårslöfte att leva i nuet har jag gett upp, just nu vill jag vrida fram tiden åtminstone en månad. Att leva efter Carpe Diem från april till oktober gör jag gärna, då fångar jag varje sekund!
Isoleringen fortsätter och det finns inte så mycket att berätta i den här gröna bloggen just nu, jag väntar otåligt på att naturen ska vakna, med spirande grönska och fågelkonserter. Lexus är hos mig måndagar-onsdagar och våra vandringar blir lite kortare nu i den istidsliknande kylan, men vi ser fram mot långa härliga vårvandringar med doft av vår, färdkost i ryggsäcken och solsken i blick.
Om jag någon gång skulle få för mig att rangordna mina favoritplatser i Stockholmsområdet, så skulle Tyresö slottmed sin underbara slottspark komma högt på den listan. Givetvis skulle det inte gå att bestämma en ordning på de platser jag tycker bäst om, men jag skulle trots allt kunna välja ut tio olika ställen där jag trivs bäst. Jag kanske gör en sådan lista framöver, i alfabetisk ordning för att slippa rangordningen.
Kylan fortsätter med tvåsiffriga minusgrader varje dag och i Tyresö slottspark var det termobyxor, tjockaste jackan och mössa som fortfarande gällde. Jag kände mig som Neil Armstrong på månen när jag vandrade runt i den engelska parken. Om jag längtar efter våren och sommaren då lätta skor och tunna kläder gör det trevligare att vandra? Jo vars!
Till och med en kall och snöig vinter älskar jag den här parken med sina slingrande stigar i den naturliknande trädgården, även om jag såklart längtar efter vitsippornas, gullvivornas och midsommarblomstrens tid. När den engelska parken blev populär i Europa under den senare delen av 1700-talet, var det ett mycket stort steg från de strikta barockparkerna som prydde parkerna vid många större slott.
Nu var det ´´tillbaka till naturen´´ som gällde och i många slottsparker skalades barockens ordning och symmetri bort, till förmån för ´´anlagd´´ natur. Visst kan barockparker vara vackra på sitt sätt, men att vandra på stigar under vackra höga lövträd med vild vacker markflora, slår allt annat! I Drottningholms slottspark finns båda delar, en fantastisk barockpark och en härlig engelsk park med dammar.
På borggården vid Tyresö slott stod utecaféets möbler fortfarande ute, vackert dekorerade med snö och likaså ute på Notholmen och jag undrade om jag i år kommer att kunna sitta på något av dessa caféer och njuta av kaffe och en räkmacka, eller om jag ska fortsätta att gå omvägar när jag ser människor…
Av en vänlig Facebook-kompis som jobbar i Uppsala linneanska trädgårdar, fick jag programmet för 2021 som en riktig broschyr i brevlådan. Inte någon opersonlig länk på internet! Det kändes mycket fint och jag hoppas verkligen att jag kan få uppleva något av allt intressant och härligt som finns i programmet.
Vad sägs om:
6 mars – En galantofil (snödroppsnörd) kärlekshistoria, fördrag med trädgårdsjournalisten Gunnel Carlsson.
29 april – Mellan krokus och sippor, visning i botaniska trädgården.
6 maj – Sköna magnolia, visning!
27 maj – Mellan hägg och syren, visning av trädgården i försommarskrud.
3 juni – Trädgårdshistorisk vandring.
Vecka 5, 2021 - Snöklädda skulpturer
En gnistrande vacker vinterdag inledde februari. Lexus och jag började som vanligt med en vandring runt Blockhusudden. Vid Djurgårdsbrunnskanalen, leddes en häst över Lilla Sjötullsbron och jag tycker alltid att det är lika tavel-vackert med hästar på den lilla fina bron. Hela Stockholm ligger fortfarande inbäddat i ett fluffigt lätt och rent snötäcke och jag hoppas att prognosen stämmer, att kylan fortsätter – en liten stund till.
Här hemma i Bromma har nu isen lagt sig på Ulvsundasjön och folk med långfärdsskridskor har tagit plats på den nyss isbelagda sjön, några befann sig alldeles i närheten av en liten isbrytare som bröt en farledsränna. Jag hörde senare att en person hade hamnat i vattnet när hon/han försökte ta sig över rännan, som tur var slutade allt lyckligt. Själv har jag har mycket stor respekt för isar och ger mig inte ut förrän det är bottenfruset…
Lexus skapar som vanligt harmoni i Brommanästet!
Nu börjar det verkligen märkas att det blir ljusare på morgnar och eftermiddagar, vilket är en välkommen lycka i denna bekymmersamma tid. Våren siktas där framme - trots allt. Snö föll hela dagen och Lexus hoppade som en hare i den djupa snön på kvällen, nu har det kommit ungefär 25-30 cm sammanlagt i huvudstaden.
Såg tillbaka på vecka 5 förra året när det var ständiga plusgrader i Stockholm och det blommade i parker och trädgårdar. Den här vintern är såklart mer normal och gynnar balansen i naturen. Antalet mördarsniglar lär bli färre i år.
Vi vandrade i allén med snöklädda träd längs den vackra Djurgårdsbrunnskanalen ut mot Blockhusudden. Svag is hade lagt sig på vissa platser och en ensam svanförälder tillsammans med sina tonåringar rörde sig försiktigt mellan öppet vatten och is. Jag tänkte att det inte kan vara lätt att vara svan på den här breddgraden.
Minns de svarta svanarna på Skiathos som höll till vid en stor sandstrand, de kommer aldrig någonsin att komma i kontakt med hav eller sjöar som frusit till is. Jag lämnade Lexus hos matte Cecilia på udden och återvände hem genom staden.
På svenska botaniska föreningens hemsida kan man nu rösta vilken som ska bli Sveriges nationalblomma. Där finns 30 olika blommor att välja mellan och vad jag förstår så ligger Linnea (Linnea borealis) bra till. Visst är den vacker och har såklart koppling till vår blomsterkung Linné, som visserligen på senare tid blivit kritiserad för sina rasistiska åsikter under hans levnadstid på 1700-talet. Jag vet inte om det skulle vara anledningen till att inte rösta på Linnean, men borde inte en nationalblomma vara vanligare i vår natur. Hur ofta ser man Linnea?
Vitsippan hade jag givetvis röstat på, men av någon anledning fanns den inte med här. Alla blommor är vackra på sitt sätt, men av de 30 kandidaterna blir valet enkelt för mig. Midsommarblomster har alltid varit en favorit i den svenska floran. Tänk en lite fuktig äng tillsammans med hundkäx!
Jag vandrade en stund på Mariaberget på Söder och tankarna gick tillbaka till den tid då vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice skötte snöröjningen inne på gårdarna som tillhörde Stadsholmen och mindes stressen och det tunga arbetet med handskottning. I stället för snöskyffel hade jag idag min kamera med mig och tog lite bilder i de gamla fina södermiljöerna.
Såg ut över stan och bort mot Djurgården från Monteliusvägen, samtidigt som jag hörde på radion att en tredje våg av Coronaviruset är mycket trolig inom de närmaste veckorna, nu när sportlovet snart börjar. Allt handlar om hur vi beter oss. Tänk att det ska vara så svårt att se allvaret i det som nu sker! Kanske ändå att vi skulle ha förbud och krav i stället för rekommendationer här i Sverige. De flesta människor är försiktiga och noggranna, medan andra inte bryr sig alls.
Kan vi inte ALLA kämpa för att vi ska bli av med detta elände, så att vi får leva mer vanligt snart?
Jag gick upp på Södra järnvägsbron/Centralbron, som går mellan Södermalm och Gamla Stan och jag ville så gärna gå in till ´´Gamlingen´´ för att fota snöbilder i medeltidsgränderna. Men jag vågade inte eftersom jag inte vet hur mycket folk som rörde sig där inne.
Det är idag 43 dagar kvar till vårdagjämningen och det är verkligen inte lätt att följa mitt nyårslöfte att hela tiden tänka Carpe Diem. Helst vill jag fånga in våren redan nu!
En positiv nyhet idag var att jag plötsligt hamnat i fas 2 inför vaccineringen mot Covid-19. Tidigare var det 70 år och äldre som tillhörde den gruppen, men nu har åldern sänkts till 65 år, vilket gör att jag borde få vaccinera mig inom inte alltför lång tid. Men när jag läste vad Leif G.W. skrev här om dagen, att vaccineringen går så långsamt att det kommer att ta flera år innan ens fas 2 blivit färdigvaccinerad, då blir jag tveksam.
Alltid när jag anländer till Drottningholms slottspark, sneglar jag upp mot Drottningholmsmalmen som ligger mittemot slottet på andra sidan stora vägen. Det har varit ett helt outforskat område för mig, men ett besök har alltid lockat. Varje gång har dock Drottningholms vackra slottspark lockat ännu mer och jag har skjutit på besöket.
Idag bestämde jag mig dock för att låta slottsparken vara ifred och i stället endast besöka Malmen, som området också kallas. Bilen parkerade jag vid slottsparken, innan jag vandrade backen upp mot det område som en gång Gustav III planerade att anlägga som ett industri- och hantverkssamhälle. Det blev inget av med de planerna, utan i stället byggdes här bostadshus under 1700- och 1800-talet. Det är endast gatan Långa raden som blev bebyggt enligt den stadsplan som Gustav III bestämt. I det här området har en stor del av de boende någon koppling till Drottningholms slott, så jag antar att många av de här vackra husen är någon form av tjänstebostäder.
De hus med ´´snickarglädje´´ som flera av mina foton visar, tillkom i slutet av 1800-talet och i området byggdes även ett antal modernare villor efter andra världskriget. Här fanns ända in på 1900-talet caféer, lanthandel, skola och restauranger. Många hus och trädgårdar är mycket vackra och jag kommer absolut att återvända hit i vår/försommar. Under den kyliga men härliga vandringen i solskenet, har jag nu fått lära mig mer om Drottningholmsmalmen.
I det här området finns också Stiftelsen Silviahemmet med demensvård och utbildning.
När jag på väg tillbaka till bilen och passerade Café Karamellan i slottsparken, såg jag ett par som satt vid uteserveringen och fikade i minus 8 grader! Så underbart! Hade det varit servering vid borden så hade jag också placerat mig där med en stor kopp kaffe.
För att fortsätta gårdagens besök i Drottningholm, åkte jag idag ut i det vackra vädret till Kina slott och började med att gå längs Kantongatan, där det finns många vackra hus kvar från mitten och slutet av 1700-talet. Området byggdes som ett brukssamhälle på initiativ av drottning Lovisa Ulrika och kung Adolf Fredrik.
På Wikipedia läser jag - På Kanton etablerade sig en manufaktur för eleganta produkter som finsmide, spetsknyppling och sidenväveri. För produktion av siden lät Lovisa Ulrika plantera mullbärsträd till silkesmaskarnas uppfödning. Sidenvävare från Frankrike kallades till Sverige för att väva, men tillverkningen fungerade inte särskilt bra i det svenska klimatet och lades ned efter tio år.
Redan i slutet av 1700-talet hade allt hantverk avvecklats och husen kom därefter att bli bostäder. Det sägs att Kantongatan inspirerade Elsa Beskow när böckerna om tant Brun, tant grön och tant Gredelin skulle illustreras. Idag är husen moderniserade och bebos av privatpersoner. Byggnaderna som ägs och förvaltas av Statens fastighetsverk är byggnadsminnen och ingår i Unescos världsarv.
Det blev även ett kort besök vid Kinaslott som gjorde sig extra fint i snön idag. Fantastiska skidspår har ordnats runt om Drottningholms stora slottspark och jag blev riktigt sugen att sprinta runt några varv, men jag har ju ingen skidutrustning. Jag åkte hem till värmen och drack kaffe i stället.
Jag läser ännu en gång boken Trädgården vid Prins Eugens Waldemarsudde, skriven av min trädgårdskompis och trädgårdsmästare på Wudden, Marina Rydberg. Foto Per Ranung.
Boken släpptes 2014 och är en detaljerad och mycket läsvärd bok om trädgården på en av Stockholms vackraste platser. Visst kastade jag mig över boken när den kom, men en sådan här intressant fackbok kan jag läsa många gånger. Marina blev glad när jag skrev till henne och berömde henne för boken – ännu en gång!
Nu börjar jag bli riktigt trött på snö och kyla. Jag vill ha plusgrader och se snödroppar och vintergäck. Slippa klä mig som inför en Arktis-vandring och varje dag skrapa fram en isig bil.
Vecka 4, 2021 - Ingenting är längre som förut
Åter igen dekorerades staden med snö och på morgonen promenerade Lexus och jag runt vackra Blockhusudden på Kungliga Djurgården, innan vi bytte sida från östra till västra sidan av huvudstaden, hem till mitt Brommanäste.
Under dagens promenader i tövädret längs stränderna i Bromma, förvandlades Lexus till en vandrande liten snögubbe. Efter ljummen dusch och tork, låg han sedan tätt intill mig i soffan och vilade, nöjd efter långpromenaderna i vinterlandskapet.
En stilla vinterdag. Vandring längs stranden bort till Äppelviken.
Minus 6 grader och koltrasten sjöng försiktigt när vi morgonvandrade.
Vid lunchtid gick vi en skön promenad på Gärdet med min dotter, innan Lexus återvände till sitt hem på Blockhusudden igen.
På hemvägen lyssnade jag på P1 Kultur som handlade om den nyligen bortgångna Lars Norén. Han skrev i sin sista utgivna dagbok ´´den sjukdom det är att vara människa´´. En man med mycket mörka tankar har gått ur tiden.
Tung vandring på Kungsholmen i snö som föll över staden igår kväll. Jag hade förberett mig dåligt då jag glömt att äta ordentligt innan jag lämnade hemmet. Därför gick jag inte hela sträckan runt ön som jag tänkt. Hade det varit före pandemin, skulle jag ätit dagens lunch på något trevligt ställe, men idag var det bara att trava tillbaka hem till spisen.
I april förra året hade Stockholm den största smittspridningen och flest antal Covid-patienter inlagda på IVA. Jonathan Unge, född och uppvuxen på Djurgården men nu boende i Malmö, skrev då i sin krönika i Aftonbladet att i Malmö, som då hade låg smittning, kallades stockholmare för ´´Pestinfekterade löss som det borde vara skottpengar på´´. Nu har Skåne större smittspridning och fler inlagda på IVA än Stockholm. Antagligen har de smittats av pestinfekterade löss från Stockholm!
Genom en springa i de mörka sovrumsgardinerna lyste fullmånens starka sken rakt i ansikte på mig när jag vaknade vid sextiden. Det var givetvis omöjligt att somna om, så jag bjöd mig själv på frukost på sängen och stannade där länge tillsammans med P1:s Naturmorgon. Minus 10 grader ute.
När jag väl lämnat frukosten och sängvärmen, drog jag på mig kläder som för en Antarktis-vistelse och åkte bort till Bromma kyrka för att ta några bilder på en av Stockholms äldsta byggnader. Kyrkan uppfördes under andra hälften av 1100-talet, alltså innan Stockholm grundades av Birger Jarl år 1252. Jag hade väntat in en riktigt vintrig dag för att ta kunna ta bilder av den vackra, delvis vita rundkyrkan. Jag tycker om vitt mot vitt!
Hemma i värmen igen drack jag ännu mer kaffe, redigerade bilder mm. och lyssnade på P2:s ´´Text och musik´´ med Erik Schüldt. Stilla musik med poetisk text mellan musikstyckena. Så vilsamt för mig som är extremt ljudkänslig.
Studentbostäder byggs inne i Bergianska trädgården???
När jag fick länken till Förbundet för EKO Parken av en bekant som jobbar i Bergianska trädgården igår, trodde jag först att det var ett skämt. Att Kungliga Vetenskapsakademin, som tillsammans med Stockholms universitet ansvarar för Bergianska trädgården, kan tänkas sälja av mark för byggande av studentbostäder. Inne i trädgården!!! Det här är ju så galet att jag hade svårt att ta in, men när jag till slut förstod att förslaget var på allvar, kändes det som en mardröm.
Stockholms/Solnas botaniska trädgård är en mycket vacker och viktig plats inte bara för oss som älskar växter, utan här vandrar alla kategorier av människor och njuter av den underbara miljön. Jag hoppas verkligen att KVA tar sitt förnuft till fånga och glömmer denna hårresande plan. Om inte, så kommer det här självklart innebära massiva protester och jag kommer i så fall givetvis att ansluta mig.
Gnistrande vackert vinterväder och vore det vardag hade jag vandrat långt, men det är alldeles för mycket folk ute på mina vandringsvägar under helgerna. Jag tog trots allt med mig kameran ut en liten stund alldeles utanför min bostad, för att fota snö och blå himmel.
Idag var det ett år sedan det första fallet av Covid-19 upptäcktes i Sverige.
Vi går en stund på jorden sjöng Ulf Lundell på 70-talet. Läste i en DN-krönika idag att någon har räknat ut att det gått 107 miljarder människor på jorden. I samma krönika skriver Andrev Walden att Sverige enligt undersökningar är det fjärde sämsta landet i världen när det gäller respekt för äldre. ´´Vi ickegamla tycker att äldre är gulliga, men vi tror inte att de kan lära oss något. Vi gillar dem ungefär som vi gillar katter på internet´´.
Vecka 3, 2021 - Cafébesök i Gamla Stan och Södervandring
En orörd vintervecka låg framför mig och vid morgonkaffet hemma i Brommanästet, funderade jag över vad vecka 3 skulle bjuda på. Det jag med säkerhet visste var att min kompis Lexus (Bichon havanais) kommer att vara hos mig från måndag till onsdag, varje vecka framöver, vilket jag uppskattar mycket. Han är verkligen ett ljus i Corona-tristessen och att vandra tillsammans med honom gör mig både harmonisk och glad. Nu har vi tre härliga dagar tillsammans igen.
Den här tiden på året känns som en transportsträcka innan de första vårtecknen börjar visa sig i Stockholm, tills dess ska jag på något sätt försöka hålla liv i den här bloggen. Problemet är att jag inte kan röra mig så fritt i innerstaden som jag brukar, nu när Covid styr det mesta.
Vi gick bort till Johannelunds koloniträdgårdar och började gå en ny vandringssträcka som blir perfekt för oss framöver. Annars blev det mycket vila hemma i soffan denna grå januarimåndag.
Såg ännu en gång de två dokumentärerna ´´Spelet om Stockholm´´ av Anders Wahlgren, mannen som skapar så fantastiska filmer om vår stad. I början av 90-talet gjorde han de tre viktiga filmerna Staden i mitt hjärta, Stadens själ och En kluven stad, som mest handlar om hur stora delar av innerstaden på 50- och 60-talet förvandlades till en plats där parkeringsgarage och bankpalats av glas och betong fick alldeles för stor plats. Där det förr bodde människor, blev det nu, förutom nattfolket en folktom plats, efter det att affärerna stängt på kvällarna. Jag undviker City under mina stadsvandringar och njuter i stället av det vackra Stockholm som blev kvar efter det att 700 gamla hus försvann under Norrmalmsregleringen.
Med en glatt skuttande Lexus framför mig, vandrade vi runt sjön Judarn vid Åkeshov slott. Vita stigar hårt packade av snö, som gjort för broddar, något som jag tyvärr ännu inte skaffat mig. Jag tog några snöbilder eftersom temperaturen ska stiga och det väntas regn.
På kvällen låg ett par broddar utanför min dörr, beställda från Meds Apotek under dagen och i morgon kan jag ta mig fram mer avslappnat när Lexus och jag vandrar!
Mandelmanns trädgård
Mandelmanns trädgård blir bara mer populärt för varje säsong som TV-programmet visas och idag såg jag avsnitt 2, säsong 5. Som jag tidigare sagt är Gustav en gammal kurskompis till mig, även om vi inte umgicks. Däremot har jag besökt honom flera gånger på Djupadal under mina resor till Österlen.
Det har dock hänt att jag blivit en aning trött på den där totala lyckan de visar upp år efter år. Går det verkligen att vara så där överlycklig hela tiden? Visst uppstår det problem även för Gustav och Marie, som till exempel när de blev tvungna att nödslakta 70 får under extremtorkan 2018. I övrigt kvittrar de av lycka bland växter och djur och tillsammans med den snygga Tv-produktionen, skapas en vacker sagovärld mitt i den ganska besvärliga tid vi befinner oss i.
Det är så oerhört mycket elände som nu visas i alla Tv-kanaler, då menar jag inte bara det som handlar om Coronaviruset, utan även alla negativa nyhetssändningar och i filmer och serier dominerar våld, seriemördare och terror. Mandelmanns går helt åt andra hållet och visar oss en värld som nog de flesta av oss egentligen skulle vilja leva i. I samspel med naturen, ekologisk självhushållning, kärlek till djuren och till varandra, på en gård som drivs av egen sol- och vindkraft.
Så snälla Gustav och Marie, fortsätt visa er äkta lycka och fortsätt även sända TV från er fantastiskt vackra gård så länge det bara går. Vi behöver alla en paus från ondska och elände en timma varje tisdag. Trots all matlagningen kommer jag från och med nu att se vartenda avsnitt som visas!
Nu klär träden av sig sin vackra vinterdräkt. Tö- och gråvädret har tagit över igen och den vita snön förvandlas snabbt till en brun skitig sörja i huvudstaden. Broddarna var perfekta och nu går jag obehindrat precis överallt. Lexus behöver inga broddar, han har på isiga stigar och parkvägar full koll på alla sina ben.
På kvällen föll regnet hårt över staden.
Per och jag möttes på Skeppsholmen, vi vandrade ut till Kastellholmen och jag tänkte tillbaka på den märkliga tiden i mars förra året, då jag stod där på berget och såg Guldbron anlända till Stockholm och Slussen, med ett skepp från Kina. Det var just när Coronan börjat härja på allvar och man kunde väl aldrig tro att vi nästan ett år senare lever med viruset, nästan som om det vore normalt. Normalt är dock inte att över 10 000 personer nu har dött av viruset i Sverige och även om smittspridningen nu stannat av något, kommer vi att få leva med Covid-19 ett bra tag till.
Vi fortsatte in till Gamla Stans trånga medeltida gränder och såg till vår glädje att mitt favoritcafé Under kastanjen vid Brända tomten hade sin uteservering öppen. Per bjöd på kaffe och kanelbulle och med tre plusgrader och filtar behövde vi inte frysa. Social distansering som vanligt och tvätt med handsprit med jämna mellanrum. Det var en helt underbar känsla att få hänga en stund på ett café, jag hade nästan glömt bort hur det kändes. I Gamla Stan var det glest med folk, så det kändes säkrare än på många andra platser i innerstaden.
Regn och håra vindar. + 4 grader. Barmark!
Levande ljus, tjockaste tröjan, raggsockor, varma tofflor, en bok och te!
Bilen parkerades på Slipgatan i Hornstull och jag började sedan gå motsols runt Södermalm. Det blåste något från sydväst och himlen var härligt molnfri för en gångs skull. Jag var tidigt ute för att slippa blanda mig med eventuella smittbärare och höll ordentligt avstånd från de jag mötte. Kom på mig själv att se misstänksamt på alla människor och jag hoppas verkligen att det beteendet försvinner tillsammans med Covid framöver.
Hur som helst så var det underbart att långvandra igen, även om jag sällan använde kameran den här gången. I stället lyssnade jag på P1:s Naturmorgon och lärde mig bland annat att i tropiska regnskogar utvecklar träden inga årsringar, eftersom de växer i samma takt året runt. En botanist berättade också att daggdroppen i daggkåpan inte alls hamnar där efter nattens dagg, utan den bildas genom att bladen utsöndrar vatten som de tagit upp genom roten. Jag måste något skamsen erkänna att jag inte visste det.
Vid den breda och väldigt långa Norra Hammarbyhamnen kunde jag hålla ännu längre avstånd från mötande vandrare och när jag väl kom upp på Åsöberget var jag nästan ensam bland söderkåkarna. Jag gick i hyfsat rask takt för min ålder och tänkte att den här drygt en mil långa vandringen brukar ta dubbelt så lång tid under växtsäsongen, då jag ofta stannar för att beundra och fota växter och vackra miljöer. Den här årstiden får jag anstränga mig att hitta något att rikta Nikon mot.
Från Slussen brukar jag i vanliga fall gå upp längs Mariaberget med sin vackra Monteliusväg och vidare över Skinnarviksberget tillbaka till Hornstull. Den här gången höll jag mig till den långa ´´bakgatan´´ Brännkyrkagatan som går ända bort till Högalidsparken. Efter tre timmars vandring kände jag mig fortfarande pigg och tackar alla gudar att jag fortfarande kan vandra långt utan problem.
Jag hörde koltrastens underbara sång igen när jag vaknade och även ivrigt kvittrande talgoxar. När jag drack mitt morgonkaffe och såg in mot Kungsholmen, märkte jag att det var något med ljuset den här morgonen och jag fylldes av hopp, om våren och om bättre tider. Även om oron över viruset är oförändrat över världen, så ser jag i statistiken att antalet patienter inlagda på IVA, sjunker ordentligt nu varje dag.
I morgon bitti hämtar jag min kompis Lexus ute på Blockhusudden igen…
Vecka 2, 2021 - Snö
Talgoxen sjöng intensivt i mörkret när jag vaknade klockan 6.
Solen hade just gått upp över Djurgården när jag hämtade min fina kompis Lexus ute på Blockhusudden och eftersom vi ändå var på ön, blev det en promenad längs invanda spår. Det är alltid lika skönt att vandra längs Djurgårdsbrunnskanalen, förbi Manilla och södra stranden tillbaka till udden.
I helgen hade en Instagram-vän sett en ensam Härfågel vid Sjöfartsmuseet på Norra Djurgården. Den vackra och på vår breddgrad ovanliga fågeln, ville jag mycket gärna fånga med min kamera.
Snöblandat iskallt regn piskade oss i blåsten när vi kvällsvandrade här hemma i Bromma.
När jag vaknade hade Stockholm förvandlats till ett vinterlandskap! Efter kvällens regn blev det minusgrader och snön lade sig som ett vackert rent täcke över stadens alla nyanser av brunt och grått. Delar av Norrland kan den närmaste tiden få upp till 1 meter snö, här i huvudstaden nöjer vi oss men några centimeter.
Trots att staden plötsligt blev ljus och vintervacker, så är det här verkligen inte min årstid. Även om jag inte längre jobbar med snön, vilket jag gjort i hela mitt arbetsliv så kommer jag nog aldrig lära mig att tycka om snö och kyla. Plötsligt skingrade sig de tunga molnen, solen visade sig från en klarblå himmel och jag minns inte senast det hände. Bilen liknade en igloo och det krävdes en stunds skrapande innan Lexus och jag kunde åka bort till Ulvsunda slott för att vandra denna soliga vinterdag.
Jag fick tips att Härfågeln idag befann sig vid Polismuseets norra sida, där den pickade längs den snöfria husväggen för att leta mat. I morgon måste jag försöka fotografera den.
Såg Mandelmanns trädgård på TV. Fantastiska Österlen och vackra Djupadal, som jag besökt flera gånger. Min gamla kurskompis Gustav och hans Marie, har delad vårdnad med en av döttrarna i Malmö, om hunden Semla…
Madrid -13. Stockholm -3.
Den här ´´gröna´´ dagboken går som synes på lågvarv nu mitt i vintern, vad gäller trädgårdsbilder. Förra året när januari var mild, blommade flera växter och då kunde jag faktiskt visa något som passade i en trädgårds-blogg. Självklart vill även jag att det ska vara riktig vinter i januari och allt som är normalt uppskattar jag extra mycket nu i dessa tider när det mesta är onormalt.
Det blev en mycket halkig morgonpromenad för Lexus och mig nu när parkvägarna förvandlats till isbanor. Jag måste köpa broddar! Väl hemma blev det långfrukost i värmen under filtar i soffan. Jag läste och Lexus låg på rygg bredvid och sov.
Innan jag lämnade Lexus till sin matte på Blockhusudden, besökte vi platsen där Härfågeln synts till några dagar och där det givetvis hade samlats mängder av fågelskådare. Men tyvärr hade både fågeln och skådarna lämnat platsen när vi anlände mitt i ett ymnigt snöfall. Inte en levande varelse syntes till där vid Polismuseum/Tekniska museets gårdar.
Ny snö hade fallit under natten och träden här utanför var sagolikt vackra med nysnö mot mörka stammar, vilket lockade mig att åka upp till Åsöberget på söder för att ta några vinterbilder vid de små vackra söderkåkarna. Men av någon anledning var träden inte alls lika vackert dekorerade med snö som hemma i Bromma, antagligen hade det blåst mer uppe på söders höjder. Med iskalla fingrar gick jag dock en liten stund bland de röda stugorna och gjorde vad jag kunde med min kamera, men resultatet blev långt ifrån så som jag tänkt mig och jag raderade nästan alla bilder när jag kom hem.
Snön fortsatte sedan att falla under dagen och i normala fall skulle jag ha tagit tunnelbanan in till stan för att ta snöbilder i stadens parker. Men jag har inte åkt kommunalt sedan i februari förra året och vet inte när jag kan åka igen. Bilen tar jag aldrig med in till stan när det har snöat. Visst skulle jag ha kunnat vandra in, men idag valde jag i stället att stanna inne i värmen med en bok. Morgonens sliriga bilfärd upp till Åsöberget fick räcka.
Jag såg några avsnitt av Monty Dons underbara BBC-serie Gardeners world på Youtube/TV och blev oerhört sugen att jobba med växter igen, plantera och skapa en egen liten trädgård. Efter nästan 50 år som trädgårdsarbetare trodde jag att den känslan skulle försvinna nu när jag gått i pension, men icke. Funderade ännu en gång på om jag ska ställa mig i kö till en kolonilott vid Johannelunds koloniträdgårdsförening som ligger här intill och som har 120 lotter utan stugor. Problemet är att jag inte kan se mig själv i en förening, jag vill odla mina växter för mig själv, ifred!
När mina stående Lottorader äntligen slår in, köper jag mig en liten gård på Gotland, inbäddad av syrener och med närhet till havet!
Mathem väckte mig klockan 7! Det var dags att åter fylla på frys, kyl och skafferi! Minns inte senast jag handlade i butik.
-10 grader!
Vitabergsparken gjorde verkligen skäl för namnet idag.
Neonfärgklädda barn lyste upp i allt det vita, när de åkte pulka i backen ner från kyrkan. Även om jag kan tycka att det här vinterlandskapet är vackert, får det gärna räcka med snö den här vintern, jag blir rastlös och otålig av för mycket snö och kyla.
Fotade Uffes - Hasse och Tages - Carl Antons söderkåkar och självklart fantastiska Groens malmgård!
Koltrasten som sjöng en morgon förra veckan, har jag inte hört sedan dess. Det var tydligen en teaser om vad som komma skall, för att vi inte ska tappa tron på bättre tider.
Vågar man tro på att smittspridningen har stannat av och minskar en aning, enligt statistiken?
Morgon i Drottningholms slottspark och statyerna var fortfarande klädda med snö. Barockparken blir mycket vacker i vinterskrud, då ordningen och symmetrin visar sig så tydligt.
Saknar att besöka Edvard Andersons växthus i Bergianska trädgården och Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal. Platser som jag ofta brukade besökta på vintrarna, en gång i tiden då inte Corona-viruset styrde våra liv.
Vecka 1, 2021 - Ring ut bekymren, sorgerna och nöden
Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land:
Sofia Helin läste Tennysons klassiska dikt ´´Nyårsklockan´´ på Skansen.
Det är inte mycket jag vill minnas från 2020, nu när vi äntligen har lämnat detta besvärliga år bakom oss. Pandemin plågar oss fortfarande och något ljus i smittmörkret märks ännu inte. Det talas i stället om en tredje våg under våren. Längtan efter att röra sig fritt, träffa nära och kära, resa och besöka caféer blir allt större för varje dag som går! Att kramas eller att ta någon i hand när man hälsar, känns mycket främmande. Men vi måste tro att vi får ordning på viruset i år, med hjälp av vaccin och att vi aktar oss för närkontakt.
Det blev ett vilt firande när Sverige lämnade 2020 och folk trängdes som om de aldrig hört talas om pandemin. Det sköts raketer på varandra och även poliser och ambulanspersonal attackerades. Ett genomsjukt beteende nu när vi i stället skulle gå in i ett nytt och bättre år. På Götaplatsen i Göteborg trängdes 3000 människor och på Mosebacke i Stockholm var det också trångt. Vad är det folk inte förstår???
Raketer och smällare hördes hela nyårsafton här hemma i Traneberg och hunden Bosse slet sig i rädslan, sprang upp på Tranebergsbron, blev påkörd men tog sig vidare bort mot Ulvsundavägen. Bosse kom senare till rätta och skulle undersökas hos veterinär.
Jag började året med en kort vandring i Bergianska trädgården för att se om trollhasseln vid japanska dammen visade några tidiga blommor. Förra året blommade den ju redan i början av januari, men tack och lov var knopparna fortfarande helt slutna på den stora busken idag. Tre grader varmt och Brunnsviken låg helt stilla. Jag återkommer hit till vår botaniska trädgård för att hålla koll på den där märkliga trollhasseln. En Facebook-kompis hade sett blommande vintergäck här i Bergianska, vilket jag tyvärr missade.
I vanliga fall skulle jag smida planer inför våren och sommaren så här i början av året, skriva listor på platser att besöka, boka boenden inför en vår-resa i Sverige mm. Men nu får jag i stället jobba på mitt nyårslöfte, att tänka mer Carpe Diem, detta ofta så hånade men kloka budskap. Det blir såklart enklare att leva i nuet under Covid-tider, när det ändå inte går att planera någonting! Samtidigt vet jag inte om nuet är någon tröst just nu.
Jag startar i varje fall upp min veckodagbok på bloggen igen, men för att i smittans tid inte dyka ner i ett avgrundsmörker kommer jag som vanligt i stället att nosa rätt på tidiga vårtecken när det blir dags och fortsätta fokusera på det som är positivt och vackert i vår huvudstad. Det blir en tuff match nu, men samtidigt ett viktigt uppdrag för mig, för att hålla hoppet levande. Jag kommer att leta rätt på platser som jag tidigare inte besökt, men även återbesöka parker och trädgårdar i mina drömmars stad. Ofta kommer jag att vandra ensam, men ibland tillsammans med min underbara vandringskompis Lexus.
Dokumentären om Ulf Lundell som finns på SVT är helt underbar! Vilken fantastisk nostalgi-tripp, tycker jag som följt honom sedan Vargmåne och Jack på 70-talet och läst och lyssnat på allt han gjort.
I boken Vardagar 3 läser jag att Ulf som också lever själv, brukar säga god morgon åt sig själv. Jag tror att jag ska göra likadant!
Låg länge kvar i sängen och lyssnade på talgoxens sång i mörkret.
Häromdagen såg jag Christopher O´Regans film ´´Denna sköna stad´´ som handlar om 1700-talets Stockholm. En mycket fin och intressant film om en spännande tid i stadens historia, som vanligt berättad med inlevelse av Christopher. Jag kan verkligen rekommendera filmen som kostar 100 kr att se, biljetter finns att köpa på Ticketmaster. Hoppas att han får möjlighet att fortsätta göra fler filmer om Stockholms historia!
I hela mitt arbetsliv har jag jobbat i trädgårdar, men min inriktning har inte varit grönsaksodling, utan jag har i stället har kallat mig prydnadsträdgårdsodlare. Visserligen odlade jag grönsaker under 20 år när jag jobbade som trädgårdsmästare på Engsholms slott och kunde ibland tycka att det var riktigt fint att få bära in grönsaker till kockarna i köket, men det är den vackra blommande trädgården som alltid intresserat mig.
I morse såg jag en av Sveriges mest kända trädgårdsprofiler på TV 4:s Nyhetsmorgon, Sara Bäckmo som jag alltid tyckt varit irriterande duktig med sin odling av grönsaker året runt i hennes småländska trädgård. Böckerna som hon skrivit i ämnet har toppat försäljningslistor i kategori trädgård i många år och nu först förstår jag varför. Vilken fantastisk människa! Det är ju sådär vi alla borde leva, odla det mesta själva på ett sätt som gynnar både människa och natur. Huset och trädgården med sitt läge invid bykyrkan var också mycket vackert. Jag lovar att aldrig mer bli irriterad på dig Sara! Tvärtom!
Såg även Monty Dons japanska trädgårdar på Kunskapskanalen. Förutom att körsbärsblomningen är helt makalöst vacker i Japan, så uppskattar jag japanernas syn på mossa. Där finns parker och trädgårdar med vackra mossor som täcker marken, här i Sverige bekämpas mossa som ogräs. Mossan stör drömmen om den perfekta gräsmattan, som många vill ha i sina trädgårdar. Själv har jag alltid tyckt om mossa och det öppnar sig en fantastisk värld när man kommer riktigt nära.
Ett tunt lager pudersnö täckte Djurgården när jag på morgonen hämtade Lexus ute på Blockhusudden. Djurgårdsbrunnskanalen låg helt stilla och några ryttare på vackra hästar rörde sig sakta längs kanalen.
Årets första vandring med Lexus gick från Folke Bernadottes bro till Djurgårdsbron och tillbaka. Vi gick i rask takt och jag kände mig på gränsen till euforisk att åter få vandra igen efter alla slöa helgdagar. Visst fanns pandemin hela tiden i tankarna och vi väjde ordentligt när vi mötte människor, men något litet positivt fanns i luften trots allt. Dagens ljusa tid är 21 minuter längre, jämfört med den 23 december och vi vandrade med lätta steg på Stockholms vackraste ö.
När Lexus och jag lämnat den sköna varma sängen och yrvakna klev ut i den råkalla januarimorgonen, sjöng koltrasten klart och tydligt för oss här hemma i Traneberg, vilket givetvis gjorde mig varm långt in i själen. Den skönsjungande trasten bjuder på magi även i år, men fåglarna med sina sånger får ännu ett tufft år mot Coronan, vars framfart är svår att skaka av sig. Men snart kommer förhoppningsvis de vackra sångerna tillsammans med blommande växter att något dämpa det mörker vi befinner oss i.
Drottningholms slottspark är en bra plats för social distansering om man vill vandra på en historisk och vacker plats. Min drömträdgård eller park brukar jag annars beskriva som romantisk, vild och näst intill övervuxen. Planerat förfall. Men med sin ordning och symmetri trivs jag på något märkligt sätt även i en barockträdgård. Det är något med den där kontrollen som gör mig lugn och visst är Tessin d.y.:s slottspark från slutet av 1600-talet vid Drottningholm, både storslagen och vacker. I övrigt vill jag verkligen inte förknippas med ordning och strikthet…
Idag vandrade jag i slottsparken med Lexus och vi gick vår vanliga runda bort till Kinaslott. I hela den stora parken såg vi endast ett fåtal människor, vilket är det man eftersträvar i dessa tider, att inte möta folk. Visst har jag alltid varit något av en ensamvarg, men det finns gränser även för mig. Just nu känns det nästan lyxigt att växla några ord på avstånd med andra hundägare hemma i Bromma. Förutom min dotter så pratar jag mest med Lexus nu för tiden. Jag försöker planera några dagar framåt vart vi ska vandra tillsammans, men då tittar han på mig med sina vackra ögon och blicken säger – Carpe Diem Hasse! Tänk på ditt nyårslöfte!
Idag skulle min far fyllt 98 år om han fått leva vidare. Han föddes 1923, samma år som Stockholms stadshus stod färdigt! Sverige hade då 6 miljoner invånare. Idag är vi över 10 miljoner.
Vandrade i snöfall bort mot Alviksbron som går från Bromma över till Stora Essingen, för att börja min vandring runt Essingefjärden. Trots att spårvagnsbron med gångbana har funnits i 20 år så har jag aldrig tidigare gått över den. Utsikten in mot Mälaren och Brommas skogsstrand var storslagen och jag blev förvånad att den här delen av Brommas stränder var så fylld av tallskog. Trots att Lexus och jag vandrar där ofta, har jag inte uppfattat att naturen omkring oss var så vild. Men innanför skogslinjen öppnar sig sedan Brommas gamla vackra trädgårdsstad med Äppelviken, Smedslätten, Ålsten och Nockeby, som byggdes mellan 1910-talet och fram till andra världskriget.
Sträckan från Stora Essingen, över till Lilla Essingen och tillbaka hem via Fredhäll på Kungsholmen, visade sig vara en ganska stökig vandring, med Essingeleden och Tranebergsbron som två bullrande trafikstråk där jag fick stänga av ljudboken. Det är ingen sträcka som jag skulle vilja ha med Lexus på och efter dagens vandring börjar jag längta ut i skogen igen. Jag vet inte om snön som föll idag var direkt glädjande, men det blev en aning ljusare.
Fortfarande stigande statistik vad gäller smittade och inlagda på IVA.
Just nu ser jag om alla fyra säsonger av TV-serien Bron och jag tycker att den är lika bra som när jag såg den första gången!
8 januari - fredag
Prins Eugens Waldemarsudde
Om blomsterabstinensen blir för svår mitt i vintern, besöker jag Prins Eugens Waldemarsudde där en vinterjasmin har sin plats mot söderväggen av ´´slottet´´ och som blommar hela vintern. Idag räddade den mig och mitt trädgårdshjärta slog några extra slag när jag såg de gula blommorna lysa i gråvädret. När jag ändå var på plats på Wudden hängde jag en stund med min kompis Tänkaren.
När jag gick förbi Kullatäppan vid Nordiska museet, sneglade jag på den rödblommande trollhasseln ’Diane’ som ibland får för sig att blomma där mitt i vintern, men knopparna var fortfarande slutna.
Såg den fantastiska och gripande filmen ´´A hidden life´´ av Terrence Malick. Jag har sällan sett en så vacker film. Fotot, musiken och berättarrösten är ren magi!
Den här något råkalla dagen vandrade kompis Per och jag runt Långholmen och värmde oss sedan med kaffe och kanelbullar inne i Helenelunds båtklubbhus. Han tittade till sin träsnipa Tea, som under somrarna ligger i Pålsundet, Stockholms mysigaste båthamn där mängder av vackra träbåtar har sina platser. Det kändes fint att få prata en stund om livet, om Uffes dokumentär och om den kommande våren.
Årskrönika 2020
Att sammanfatta det här året känns inte lika lustfyllt som under tidigare år!
Men jag gör ett försök!
Vintern var varm och snöfattig och många olika växter som snödroppar, vintergäck, trollhassel och kejsarolvon blommade redan i januari och i Kungsträdgårdens körsbärsalléer riktades mängder med kameror mot de sensationellt tidigt blommande träden. I februari såg vi blåsippor på Blockhusudden.
Pandemin startade i Wuhan vid årsskiftet, på en av Kinas alla vidriga djurmarknader och Covid-19 spred sig sedan som en löpeld över världen. Antalet smittade och döda är fortfarande skrämmande höga, nu när vi befinner oss i den andra vågen. Är det här naturens straff åt människans sätt att bete sig här på vår vackra planet?
Det var inte enbart den skrämmande pandemin som ställde till det den här våren. Samtidigt som Covid-19 drog in över landet förändrades också min tillvaro privat, vilket gjorde mig först både vilsen och nedstämd. Men till slut hittade jag ett bra sätt att leva, i frihet och med sinnesro.
Eftersom jag på grund av smittorisken inte vågade vistas bland människor i stan, vandrade jag i naturen där besvärliga tankar skingrades. Våren var lika ljuvligt vacker som vanligt, men i år hade jag svårt att fullt ut uppskatta allt det som blommade och grönskade. Det uttjatade och ofta hånade uttrycket Carpe Diem, är trots allt det enda rätta att leva efter, så mitt nyårslöfte blir därför att inte planera allting så långt i förväg. Hundar planerar inte alls och Lexus får lära mig att fånga dagen, att leva i nuet.
Jag slutade besöka caféer och butiker och beställde i stället hem de varor som behövdes och under våren fyllde jag mitt hem med toapapper, för att vara helt säker på att klara pandemin! Hur många fantastiska lasagner från Alviks vedugnspizzeria som levererats hem till mig under året, har jag tappat räkningen på.
Men det här bekymmersamma året har trots allt bjudit på flera glädjestunder, bland annat har jag fått ha Lexus några dagar då och då under hela året, vilket har varit helt underbart. Det har blivit många utflykter och långa sköna vandringar tillsammans. Den där lilla söta fyrbenta kompisen och min fina omtänksamma dotter, har gjort att det här året trots allt innehållit ljusa stunder.
Virussmittan fortsätter att slå hårt mot mänskligheten och det dröjer nog länge innan vi kan leva helt normalt igen. Vid varje nyårsafton brukar jag säga ´´nästa år blir fantastiskt, det bästa hittills´´! Jag hade fullständigt fel om 2020 och är ganska skeptisk inför 2021. Det lär knappast bli någon resa till Comosjön i Italien, ingen fotbollsresa till Barcelona och kanske inte ens någon södra-Sverige-resa till våren. Men en dag när detta elände är över, ska jag resa igen, besöka nära och kära, gå på utställningar och mässor, fika på caféer, åka tunnelbana och buss.
Den 8 december syntes enstaka blommor i Kungsträdgårdens körsbärsträd och jag vet inte hur många ´´ur led är tiden´´ jag läste på sociala medier! Självklart är det inte normalt att Kungsans Prunus Accolade blommar redan i december och visst längtar jag liksom många andra efter kallare och snörikare vintrar, riktiga vårar med snösmältning och då vår-växter blommar i normal tid.
Trots den mörka och deprimerande tiden vi befinner oss i, med pandemi, våldsbrott och miljöhot, startar jag upp bloggens veckodagbok igen på nyårsdagen. Jag kommer att fortsätta följa årstiderna i Stockholm och försöka fokusera på det som är vackert, berätta om trädgårdar och parker, stadsvandringar, naturvandringar mm.
Bilderna i det här blogginlägget gör sig bäst i en dator, i stället för i mobilens lilla skärm.
Ett riktigt Gott Nytt År
önskar jag er alla som följer Stockholms gröna rum!
Snart startar vi om på nytt,
ser framåt, vänder blad som kungen sa
och lämnar det här skitåret bakom oss!
Julafton i en skogsglänta på Westermossen
Mest lästa dagboksinläggen 2020
Om mig
Varmt välkomna till Stockholms gröna rum
Jag läste någonstans att en blogg måste ha en ´´Om mig-sida´´ för att besökaren ska få veta något om den som ligger bakom alla bilder och texter. Så nu ska jag berätta vem jag är!
Född den 1 april 1954 i Norrtälje och började jobba med trädgård redan som 16-åring, då vi startade vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB. Året var 1970 och de första 15 åren höll vi till på stora tråkiga bostadsområden, där vi utförde trädgårdsunderhåll och anläggningar. 1975 flyttade jag till Stockholm, så som jag bestämt redan som barn och jag slapp då de långa resorna till och från jobbet. Senare fick vi skötseln av Stadsholmens trädgårdar runt många av de trevligaste söderkåkarna, men även gårdar i Djurgårdsstaden, på Långholmen, innerstan och mindre trädgårdar i närförorterna.
1998 började jag jobba som slottsträdgårdsmästare på Engsholms Slott på Mörkö, som är beläget 7 mil från min bostad i Bromma. Jag jobbade där i 20 år innan jag gick i pension i december 2017. Det är en fantastisk miljö och jag trivdes utmärkt att få ta hand om denna vackra slottspark vid en havsvik i Sörmland..
Den här bloggen startade jag 2005 och den handlade då mest om trädgårdsskötsel, mitt arbete på Engsholm och besök i trädgårdar runt om i Sverige och Europa. Då hette bloggen ´´Slottsträdgårdsmästaren´´ men 2016 ändrade jag namn till ´´Stockholms gröna rum´´ efter min bok med samma namn, bloggen handlar ju mest om Stockholms trädgårdar idag.
Boken kom ut våren 2013. Jag har även en Facebooksida med samma namn som har över 7000 följare.
Mitt stora intresse idag är Stockholms trädgårdar och dess historia. Jag är även intresserad av all typ av Stockholms historia och arkitektur.
Jag bor i Traneberg/Bromma sedan 1975 (med en mellanlandning på Norrtullsgatan under ett år på 80-talet)
Jag har en dotter som betyder mycket för mig och som jobbar i en helt annan bransch, men som också tycker om vackra trädgårdar och vi rest mycket tillsammans i Europa!
Min favoritträdgård kan vara en gammal halvt glömd trädgård, där jag får huka mig under knotiga fruktträd och gamla syrensnår. Där häggar och syrener växter sig stora och där beskärningsverktyg inte används så flitigt. Där ängsliknande ytor får ersätta gräsmattor och där trädgården är en plats för vila och kontemplation. Där trädgårdskitsch, pool, plastmöbler och stora grillar inte finns.
Men jag kan även tycka mycket om ordnade renässansträdgårdar i Italien och till och med barockträdgårdar, som Drottningholm här i Stockholm. Mitt största trädgårdsögonblick var när jag besökte ön Isola Bella i sjön Lago Maggiore-Italien, just när alla magnolior blommade, när vita påfåglar dansade för oss och där snöklädda alptoppar blev som en vacker teaterkuliss.
Mina favoritplatser i Stockholm är Djurgården, Långholmen och delar av Södermalm. Det finns såklart trädgårdar och parker i andra delar av staden som jag tycker om och Centralbadets trädgård på Drottninggatan är en av favoriterna, Sinnenas trädgård en annan.
Fotografering är ett intresse och fotboll, då FC Barcelona där jag varit ett antal gånger och sett matcher.
I Sverige - Bajen!
Under vinterhalvåret lyssnar jag på ljudböcker och återkommer hela tiden till Per Anders Fogelströms stadserie med uppläsning av Helge Skoog. Hemma har jag en hyfsat stor samling med stockholmsböcker och även många trädgårdsböcker.
Vad gäller musik så lyssnar jag i långa perioder endast på klassisk musik. Andra perioder lyssnar jag på Ulf Lundell, Lars Winnerbäck, Anna Ternheim mm. Det finns även perioder av lite blandad musik och självklart Olle Adolphson med sina stockholmstolkningar!
I Sverige reser jag helst till Gotland och Österlen och utomlands trivs jag bäst i Italien.
Har jag glömt något?
Jo just det, nästan det viktigaste - jag har ju delad vårdnad om Lexus! Min underbara kompis betyder så oerhört mycket för mig och som har en huvudroll i mitt liv och på mina sociala medier.
