Vecka 2, 2018 - Djurgårdsvecka
8 januari - måndag
Idag är det första dagen som jag på riktigt känner att jag har slutat jobba, eftersom det är nu alla mina f.d. arbetskamrater börjar arbeta igen efter jul- och nyårshelgerna. Det kändes underbart att få sova tills jag vaknade klockan 6 och att i stilla tempo vakna och njuta av långfrukost framför nyheterna.
På väg till ögonläkaren på Östermalm, tog jag först en sväng upp till ´´nya´´ Brunkebergstorg för att se hur torget förändrats. Förr var det här ett levande torg, det var innan de gamla vackra husen revs och ersattes av iskalla, själlösa och vansinnigt fula byggnader. Platsen har legat så gott som öde i många år, eftersom det inte finns några butiker kvar efter rivningen av de gamla husen. Det har enbart varit en plats som man passerar. Torget ska nu ha gjorts mer människovänligt och visst är det bra att Gallerian fått en ny entré till torget, det ger mer folkliv än tidigare. Men jag blev lite besviken att den tidigare gröna lilla parken nu helt skalats av och ersatts med stora upphöjda planteringar och visserligen såg jag att magnolior hade fått plats just utan för Galleria-entrén, men jag tycker att det varit trevligare med mer grönska på den här fortfarande så kyliga platsen. En stor katsura som togs bort från torget förra året, flyttades till Djurgården och står nu vid Rosendals trädgård.
Vem vet, det kanske blir bra när det som planterats växt till sig. Tyvärr står byggnaderna runt torget kvar med sina mörka dystra fasader och jag vet inte om det blev så mycket trevligare på Brunkebergstorg efter ombyggnaden, trots att folk ränner ut och in i Gallerian…!
Hela kvarteret där Gallerian ligger, byggs nu om och platsen ska heta ´´Urban escape´´ - inga svenska namn duger i stan nu för tiden. Men det är ett spännande bygge i City där taken blir gröna av växter och med restauranger varifrån man kommer att ha en fin utsikt över huvudstaden. Jag ska försöka ta mig upp där någon dag för att se hur långt de hunnit.
Jag vandrade bort förbi Kungsan och Berzelii park och vidare Birger Jarlsgatan fram till Humlegården. Där upptäckte jag att det skett förändringar i den stora omtalade planteringen runt Linné. När den senaste planteringen iordningsställdes, tycker jag att det blev väldigt fint med den vilda stilen, där tusentals solhattar i orange trängdes med andra vackra perenner. Tyvärr dog de flesta solhattar efter några år och planteringen har väl haltat lite sedan dess. Men nu har något hänt. Runt hela planteringen har i ett brett stråk nya perenner planterats (jag återkommer med vad det är för perenner) och det ska bli mycket spännande att se resultatet nästa år och framför allt om två år när växterna etablerat sig ordentligt.
Kaffe drack jag på mysiga och gammeldags Sture Konditori i hörnan Sturegatan-Karlavägen.
9 januari - tisdag
På morgonen åkte jag ut till Blockhusudden på Djurgården, där jag ska bo den här veckan. Lexus och jag startade med en morgonvandring runt Isbladskärret. Det var någon grad kallt, en blek lågt gående januarisol gav oss ett svagt ljus med långa skuggor och jag kände verkligen min nyvunna frihet när vi vandrade stigarna fram runt den unika våtmarken som ligger bara några kilometer från stadens stress.
Vid Blockhusuddens parkering, arbetas det vidare på det stora monumentet över flodvågskatastrofen 2004 och jag är nyfiken hur det kommer att se ut i vår när de blå blomsterlökarna kommer att blomma på jordbäddarna. Konstverket är utformat som en spiral som vrider sig runt sig själv genom vallar som stiger ur marken. Spiralen som kallas för Fibonacci-spiralen återfinns i flera av naturens mönster.
Dagens andra vandring blev längre då vi gick bort till Waldemarsudde och vidare förbi Rosendal. Vid brofästet nedanför Rosendal funderade jag hur det kommer att bli när den nya bron kommer på plats 2019. Den har fått namnet Folke Bernadottes bro och kommer att förbinda platsen vid Sjöhistoriska museet och Rosendal på Djurgården.
10 januari - onsdag
Vaknade till ett vykortslikt, gnistrande och krispigt Djurgården, då dim(rim) frost täckte träd och buskar. Tänk vad 5 minusgrader plötsligt kan förvandla ett tråkigt januarimörkt Stockholm, till något så ljust och vackert. Cecilia jobbar på Djurgårdsförvaltningen och nu när jag varannan vecka bor hos henne ute på underbara Blockhusudden, lever Lexus och jag ett fritt, lugnt och skönt pensionärsliv.
Våra vandringar blev extra sköna denna vackra dag, trots att dimman tätnade under dagen och fartygens mistlurar ljöd ödesmättat ut över sjön. Längs stränderna låg hundratals sothöns och guppade i vågorna, de dök ibland ner i det mörka kalla vattnet, för att äta av vattenväxter vid de grunda stränderna. Stora Finlandsfärjor gled då och då ljudlöst förbi och jag blir aldrig bli mätt på dessa vandringar med min vackra, lurviga, fyrbenta kompis och självklart även med den lurviga kompisens matte, när hon är ledig!
Vid lunchtid tog jag bussen in till Nybroplan för att möta min dotter. Vi åt på Taco bar på Kungsgatan och butikvandrade sedan en stund innan jag återvände ut till Djurgården. Det var lugnt i butikerna denna årets fattigaste månad!
Ännu en perfekt dag, som avslutades med Cecilias goda mat och ett glas vin.
Om jag njuter av mitt nya pensionärsliv? Jovars...!
12 januari – fredag
Idag letade jag mig ut till vår stora pampiga barockpark i Drottningholm, där kungafamiljen har sitt hem. Jag brukar besöka parken då och då för att följa utvecklingen av alléernas lindar.
Utbytandet av Drottningholms slottsparks ca 800 lindar i alléerna, har jag följt sedan de första gamla och dåliga lindarna fälldes 1997. Det har varit ett spännande och långvarigt projekt där de sista lindarna planterades 2011. Jag har varje år följt arbetena med plantering och uppbyggnadsbeskärning och fick förklarat i ett mail från slottsparksarkitekt Lena Löfgren-Uppsäll, hur den komplicerade uppbyggnadsbeskärningen skulle gå till. Då förstod jag att det inte skulle bli någon traditionell uppbyggnad med harmoniskt vackra kronor. Här gällde det att få träden att fungera i den ursprungliga idén. Och som sagt var, komplicerat är det, minst sagt!
Det här är ett utdrag av mailet som jag fick av Lena:
I Drottningholm är avståndet mellan de två mittersta raderna större, ca 12 m, än det i de yttersta trädraderna som är 7 m. Träden planterades inom raderna på ett avstånd av ca 7 m. Måtten utgår från mått i aln.
I den mittersta raden skulle trädkronorna inte växa ihop mellan raderna, utan trädkronorna skulle beskäras så att den ljusstrimma föll ner på marken mellan raderna. Inom raderna däremot skulle träden växa ihop. I de yttre raderna skulle träden växa ihop både mellan raderna och i raderna.
På så vis bildades tre alléer av de fyra trädraderna. I mitten fick man en ´´öppen´´ , ljusare allé där man genom trädkronorna såg slottets flyglar när man vandrade i alléerna från väster mot öster. De båda yttre alléerna skulle bilda täta ´´lövgångar´´, som gav skugga och viss enskildhet.
För att åstadkomma detta skulle stamhöjderna för träden vara något lägre i de yttre alléerna och lite högre i den ´´inre´´ allén. D.v.s. träden i de båda mittersta raderna hade lite högre stamhöjd mot mitten och lite lägre stamhöjd mot yttersidorna. Även valven i mittallén och de yttre skulle variera något, med högre valv i den mittersta allén än i de yttre.
Det var mycket intressant att få den beskrivningen och jag har därför genom åren inte funderat så mycket på att det såg märkligt ut efter de olika beskärningsarbetena.
Men idag stod jag mest och gapade och undrade hur detta ändå ska sluta. Varje träd tycks ha fått en egen beskärningsmetod och det ser oerhört märkligt ut. Jag skulle så gärna velat ha haft slottsträdgårdsmästaren med mig under dagens besök, som kunde förklara för mig vad tanken med just den här senaste beskärningen är. Det här går över mitt förstånd! Självklart litar jag på de ansvariga i slottsparken och det finns såklart en förklaring till hela den här beskärningsmetoden. Jag kommer nyfiket att följa utvecklingen vidare.
Nu är det helg! Även om jag har helg hela tiden nu, så känns det fint att få umgås med mina när och kära - på dagtid!
13 januari – lördag
En grå, men mysig vilodag på Djurgården. Vi gjorde ett försök att besöka MR Cake, caféet på Rådmansgatan 12 i f.d. Arkitekturskolan. Det är de två stjärnkonditorerna Mattias Ljungberg och Roy Fares som öppnat det här spännande caféet på Östermalm i höstas, men köerna utanför i kylan var för långa för oss idag. Vi får prova en vardag i stället.
14 januari – söndag
Ännu en sovmorgon med långfrukost ute på Blockhusudden, en skön vandring med Lexus runt Isbladskärret då han fick träffa en massa trevliga kompisar, som också var ute med sina mattar och hussar.
Som avslut på den här underbara veckan åkte vi till Bosse Rappnes Ulriksdals Slottsträdgård och fikade. Så här års är man ju utsvulten på blommor, men här fick vi njuta av mängder med tulpaner och mina C:n köpte hem buketter av dessa fantastiska blommor. Här kan man plocka själv och komponera sin bukett. Vi brukar alltid stöta på trädgårdsmästare Bosse här, men idag fanns han tydligen inte på plats!
Nu ser jag fram mot en ny skön vecka, som en fri man i stan!
Jag är totalt galen i allt vad blommor o växter heter och jag njuter av dina vackra bilder.
Men, jag tror nog ändå att Lexus är vackrare än blommorna där han sitter bredvid dom.
Jaha, då får vi väl hoppas att dom stackars lindarna växer precis som dom har blivit beordrade att göra.
Undrar vad som händer om dom inte gör det?
Hälsningar
Britt
Ja men visst är han fin Lexus! Jag kommer att följa lindarnas utveckling! Ha det gott Britt!
Fantastiskt att din första "riktiga" pensionärsvecka blev precis så som den ska vara! :)
Ja visst Per! Hoppas att den här känslan fortsätter...
Fina bilder och Lexus verkar vara en fin herre...
Vilka härliga blommor, man får en längtan efter våren. Förstår att du njuter av ditt nya liv som pensionär.
gun
Ja visst får det en att längta till våren Gun!
Ja du, den där allén ser ju förskräcklig ut. Kan som du bara hoppas och tro på att de vet vad de gör. Det finns ett antal teman för årets utmaning på min fotoblogg som skulle passa in. Får nog ta mig dit och plåta!
Underbara bilder från Ulriksdal, vilken oas det är.
Ja vi får vänta och se Janicke! Du får ladda kameran helt enkelt! Lycka till!
I dette innlegget har den vakreste blomsten brune øyne!
Så fint Elena!
Helt underbara bilder! Hit till min lilla by har inte mina favoriter ranunklerna kommit till blomsteraffären ännu, men det är ju bara en tidsfråga.Ett par 3 stycken ska man väl kunna kosta på sig + lite gratiskvistar från skogen. :-)
Ja visst är ranunklerna underbara! Hoppas att de snart kommer till din blomsteraffär!
