Vecka 6, 2021 - Det räcker nu!
Vita vidder, iskalla dagar och tjocka lager av kläder. Nej nu räcker det med tvåsiffriga minusgrader, is och snö, jag längtar efter plusgrader, takdropp, snöslask, vintergäck och snödroppar! Det var nog meningen att jag skulle levt mitt liv någonstans runt Medelhavet. Mitt nyårslöfte att leva i nuet har jag gett upp, just nu vill jag vrida fram tiden åtminstone en månad. Att leva efter Carpe Diem från april till oktober gör jag gärna, då fångar jag varje sekund!
Isoleringen fortsätter och det finns inte så mycket att berätta i den här gröna bloggen just nu, jag väntar otåligt på att naturen ska vakna, med spirande grönska och fågelkonserter. Lexus är hos mig måndagar-onsdagar och våra vandringar blir lite kortare nu i den istidsliknande kylan, men vi ser fram mot långa härliga vårvandringar med doft av vår, färdkost i ryggsäcken och solsken i blick.
Om jag någon gång skulle få för mig att rangordna mina favoritplatser i Stockholmsområdet, så skulle Tyresö slottmed sin underbara slottspark komma högt på den listan. Givetvis skulle det inte gå att bestämma en ordning på de platser jag tycker bäst om, men jag skulle trots allt kunna välja ut tio olika ställen där jag trivs bäst. Jag kanske gör en sådan lista framöver, i alfabetisk ordning för att slippa rangordningen.
Kylan fortsätter med tvåsiffriga minusgrader varje dag och i Tyresö slottspark var det termobyxor, tjockaste jackan och mössa som fortfarande gällde. Jag kände mig som Neil Armstrong på månen när jag vandrade runt i den engelska parken. Om jag längtar efter våren och sommaren då lätta skor och tunna kläder gör det trevligare att vandra? Jo vars!
Till och med en kall och snöig vinter älskar jag den här parken med sina slingrande stigar i den naturliknande trädgården, även om jag såklart längtar efter vitsippornas, gullvivornas och midsommarblomstrens tid. När den engelska parken blev populär i Europa under den senare delen av 1700-talet, var det ett mycket stort steg från de strikta barockparkerna som prydde parkerna vid många större slott.
Nu var det ´´tillbaka till naturen´´ som gällde och i många slottsparker skalades barockens ordning och symmetri bort, till förmån för ´´anlagd´´ natur. Visst kan barockparker vara vackra på sitt sätt, men att vandra på stigar under vackra höga lövträd med vild vacker markflora, slår allt annat! I Drottningholms slottspark finns båda delar, en fantastisk barockpark och en härlig engelsk park med dammar.
På borggården vid Tyresö slott stod utecaféets möbler fortfarande ute, vackert dekorerade med snö och likaså ute på Notholmen och jag undrade om jag i år kommer att kunna sitta på något av dessa caféer och njuta av kaffe och en räkmacka, eller om jag ska fortsätta att gå omvägar när jag ser människor…
Av en vänlig Facebook-kompis som jobbar i Uppsala linneanska trädgårdar, fick jag programmet för 2021 som en riktig broschyr i brevlådan. Inte någon opersonlig länk på internet! Det kändes mycket fint och jag hoppas verkligen att jag kan få uppleva något av allt intressant och härligt som finns i programmet.
Vad sägs om:
6 mars – En galantofil (snödroppsnörd) kärlekshistoria, fördrag med trädgårdsjournalisten Gunnel Carlsson.
29 april – Mellan krokus och sippor, visning i botaniska trädgården.
6 maj – Sköna magnolia, visning!
27 maj – Mellan hägg och syren, visning av trädgården i försommarskrud.
3 juni – Trädgårdshistorisk vandring.
Tycka vad man vill om vinter - vackert är det i alla fall! Livet vore onekligen fattigare om inte du vandrade runt och visar dina fina bilder.
Igår var jag ute ett par timmar längs Mälarens stränder. Så vacker i solen, och fullt med skidåkare, skrinnare, barn och glada vovvar. Jag tycker det är fantastiskt att vi äntligen har en riktig vinter här i Stockholm. Men jag håller med dig - det blir finemang när det äntligen blir vår igen. Jag längtar också efter alla blommor, dofter och färger.
De flesta jublar åt den här vita kalla vintern Janicke. Mitt problem är nog att jag under min arbetstid i nästan 50 år under vintrarna har frusit.
Visst är vintern onekligen vacker men jag har inte heller gillat kyla och att frysa är för mig ett h.....e. Men snart är vi där, solen värmer redan du och snön rasar från taken.
Bilden på Stenbrottet och Aula Medica får mig att tänka på min födelseplats gamla Hagalund som revs. Synd på något som snart inte finns längre....kakelugnar och utedass.
Ja jag förstår att det känns tragiskt med gamla Hagalund! Vi får vara glada åt de små reservat av det vackra som lämnas kvar när den nya tiden drar fram.
