Rävstensstigen i Norrby skog
Vecka 30, 2021 - Bjärehalvön och Kullaberg
Vecka 29-30, 2021 - Bloggsemester
Vecka 28, 2021 - Oaser i Stockholms City
I min nyårskrönika skrev jag att jag måste lära mig att leva i nuet, det uttjatade Carpe Diem är ju faktiskt det enda rätta att leva efter. Jag kommer dock alltid att längta. Längta efter en annan årstid, efter en resa eller
Jag tänkte försöka rangordna årets månader, när jag trivs bäst.
1. Maj. För mig är det ett självklart val att maj är årets bästa och framför vackraste månad. Det är då träd och buskar blommar som bäst och temperaturen passar mig perfekt Jag längtar alltid till maj!
2. April. Den här månaden är lika självklar som tvåa. Det är då naturen vaknar till liv efter en lång vintervila. Fåglarna inleder sina underbara konserter i skogarna och hägg, try och måbär börjar grönska. I april börjar livet om och vi lämnar kyla och mörker bakom oss.
3. Juni. Man kan inte annat än att älska juni som är en oerhört stillsam och vacker sommarmånad. Det är ju egentligen hit jag drömmer hela vintern - drömmen om den svenska sommaren.
4. Oktober. Den här månaden är som en grande finale på året, då naturen bjuder på ett färgsprakande skådespel. Luften är klar och lätt att andas och det nu Lexus och jag har våra bästa vandringar.
5. Mars. Det blir vår, snödroppar och vintergäck blommar och ljuset återvänder. Jag smider planer inför sommaren och om vi inte befinner oss i en pandemi, så besöker jag trädgårdsmässan i Älvsjö.
6. Augusti. När jag jobbade tog jag alltid semester i augusti. Det är en av årets stillsammaste månader. De som semestrat i juli, ligger lågt och håller sig hemma eftersom pengarna är slut och det är en perfekt månad om man ska besöka Gotland. Augustimörkret och tystnaden är omslutande och lugnande.
7. November. En månad som många nog skulle placera sist. Men jag älskar att stadsvandra en dimmig och lite kylig morgon i november. Trots mörkret och begynnande kyla så andas jag lugnare nu och jag kan åter sova med öppet fönster, utan att höra grannarna diskutera livets gåtor på balkongerna i grannhuset.
8. September. En ganska anonym månad, som en skarv mellan sommar och höst. En månad som bara är.
9. Juli. Semestermånad. Mycket folk…överallt. Ofta värmebölja som nu i år. Kravfylld tid då man bara måste bada och grilla…hela tiden!
10. Februari. En tid av längtan. Ta mig härifrån till mars månad och till ljuset!
11. Januari. En oerhört lång och tom månad.
12. December. Den mest kravfyllda månaden på året! Man bör, eller helst måste vara glad och lycklig hela tiden och pynta hemmet med kitschiga och fula julprylar. Mörkret är som ett lock över oss. Ta mig till nästa år tack!
15 juli - torsdag
Besök i min barndomsstad Norrtälje
När jag öppnade bildörren i Norrtälje och lämnade den sköna AC-temperaturen för att gå ut i 32 graders värme, kändes det precis som när man kliver av planet i ett tropiskt klimat långt söderut under en vintersemester. Min lillasyster som fortfarande bor i Norrtälje och jag som utvandrade till Stockholm 1975, promenerade i vår barndomsstad och på grund av värmen var det inte så mycket folk ute på ´´gator och torg´´.
Vi vandrade sakta bort mot Norrtälje hamn som det nya bostadsområdet heter. Två höghus reser sig där en gång stadens två silos stod och visst diskuterade vi om höghusens vara eller inte vara, men nu står de där och jag tror att de flesta Norrtäljebor trots allt har accepterat dem nu. Vi gick över den nya bron som fått det vackra namnet ´´Havslänken´´ och som går från det nya kajområdet över till Societetsparken och vi fortsatte ut till restaurang Havspiren där vi åt lunch.
I mycket långsamt tempo vandrade vi tillbaka längs ån, till min bil som bjöd på välbehövlig kyla när vi åkte ut mot Väddö. Där fick jag äntligen besöka Kröns trädgård som jag så länge tänkte se, men som inte blivit av förrän idag. Det här var ett ställe precis i min smak. En mycket fin växtavdelning och på många ställen fanns små gröna blommande rum, där man kunde fika eller äta lunch. Vi placerade oss under ett äppelträd med kaffe och morotskaka och hade en mycket trevlig stund. Vi ses inte så ofta bara vi två, så vi hade en hel del att prata om.
Det blev en mycket fin dag med syster och vi kommer med all säkert att göra fler utflykter i vackra Roslagen.
Kröns gröna rum på Väddö
På väg till optikern på Norrlandsgatan, gick jag som vanligt in i Centralbadets trädgård och den vackra platsen gör mig aldrig besviken och nu blommade dagliljor och funkia runt dammen. Mycket har jag skrivit om den här trädgården genom åren och jag vet att många med mig tycker att det är en magisk grön oas mitt i City. Det är nog min absoluta favoritträdgård i Stockholm, som bjuder på något vackert under nästan hela året, även om maj månad sticker ut då alla träden blommar.
På Klarabergsgatan framför Åhléns blommade nu kinesträden med sina vackra gula blommor och som jag tidigare skrivit så älskar jag dessa sent blommande träd och buskar. De har växt till sig riktigt bra sedan de planterades 2017-2018.
Jag trivs verkligen inte i Stockholms City som totalt förstördes under Norrmalmsregleringen på 1950-1970-talen, men det finns trots allt några platser som man kan kalla oaser bland alla parkeringsgarage och själlösa byggnader. Centralbadets trädgård, som i och för sig inte ingår i området där många hus revs, är självklart en sådan plats och även raden med kinesträd på Klarabergsgatan. Klara kyrkogård är också ett grönt vackert rum mitt i all stel och strikt arkitektur. Den fjärde platsen som jag tycker om i City, är Gamla Brogatan där de vackra gamla husen blev kvar när 700 andra hus revs under regleringen. Det var meningen att ett parkeringshus i betong skulle ersätta de här husen, men efter omfattande protester ändrades planerna. Varför protesterades det inte i andra kvarter i Klara?
Husen i det gamla Klara hade fått förfalla sedan början av 1900-talet och det var väl anledningen till att de boende i de mycket eftersatta husen inte protesterade när de erbjöds moderna lägenheter i förorterna.
Gamla Brogatan är idag en gågata med flera restauranger och caféer och jag köpte kaffe med kanelbulle på Vetekattens bakficka. Jag satt där på gatans uteservering och njöt av lugnet den här sköna julidagen, då temperaturen sjunkit tio grader sedan igår. Utefter hela gatan finns pelargonpelare med röda kaskadpelargoner och över mig svävade rosa svanar. Jag tänker ännu en gång, att en mycket större del av City skulle ha kunnat sett ut just så här idag. Varför sparades inte fler gamla vackra hus från 1700-1800-talet? Det skulle ändå ha blivit mycket plats kvar för mängder av ful arkitektur som tydligen var så nödvändig i City.
Centralbadets trädgård
Båttur till Årstaviken
Att tuffa runt med en gammal vacker träsnipa på Stockholms vatten tillhör sommarens höjdpunkter. Idag följde jag med kompis Per i hans Tea och att från vattnet se mina vandringsstråk runt stans öar är fantastiskt. Pålsundet är hemmahamn och vi träffades där den här soliga eftermiddagen då temperaturen låg runt 26 grader och gled sedan sakta fram i den mycket vackra kanalen. På min favoritbrygga där jag ibland under tidiga morgnar tar min frukost, satt en man ikväll och spelade gitarr.
Det var mycket folk längs stränderna nu när värmeböljan fortfarande ligger kvar och borta vid Tantobadet var det tätt bland solbadare. Sådana ställen är inget för oss utan vi gled vidare in i Årstaviken och ankrade på en vacker plats där lagom vindar svalkade. Vi hade inte setts på ett tag så vi hade mycket att prata om, medan vi åt vår sallad.
När vi i kvällssolen återvände till Pålsundet, var stränderna fortfarande fyllda av människor som badade i den varma sommarkvällen. Tack Per och Tea för en underbar sommarkvällstur!
Svalkande vindar från norr och 20 grader halv sju på morgonen, då jag startade vandringen runt Djurgården ute på Blockhusudden. Jag var helt ensam längs hela kanalen men borta vid roddarna var det några som morgonbadade. Innan jag kom fram till Folke Bernadottes bro mötte jag fåren som lugnt och stilla betade längs vägen. Herden satt på en bänk med sina Bordercollies intill sig. Harmoni!
Jag gick upp till slottet och även till Rosendalsterrassen för att fota de vackra sommarblommorna och blev jagad av en stor lufsande och argt skällande hund på väg upp till terrassen. Jag ökade stegen och ´´gick´´ ifrån hunden, som vände hemåt igen.
Min kaffepaus tog jag uppe i skuggan vid kvarnen på Prins Eugens Waldemarsudde. Där satt jag länge och såg ut över den båttrafiken och under hela vandringen lyssnade jag på Paulo Coelhos Alkemisten som jag tidigare läst och som alltid får en att börja tänka lite längre än vanligt. Kanske att det mesta som händer redan bestämt i förväg, att nutidsmänniskan är dålig på tyda och följa tecken i livet. Hur är den han skriver – när man anar något, då upplever man en glimt av allt som redan är bestämt om våra liv. Ja ja…lagom flummigt den här tidiga söndagsmorgonen på min favoritö i Stockholm.
Eftersom jag sovit dåligt på natten så var jag ganska trött när jag kom tillbaka till bilen, men benen var pigga och kunde nästan ha travat på ett varv till. Sträckan runt Djurgården är en mil.
Tidigt i morgon bitti åker jag till Blockhusudden igen, men då för att hämta Lexus
Vecka 27, 2021 - Högsommar i huvudstaden
Vaknade av att regnet vräkte ner och jag tittade på Lexus som låg nere vid mina fötter. Han låg på rygg med alla benen i luften och att gå ut i det här vädret fanns knappast i hans morgonplanering. Vi hade ju sett Spanien-Italien kvällen innan och matchen gick till förlängning och straffar, vilket gjorde att det blev sent för lillkillen som brukar vilja gå och lägga sig i sängen helst innan tio. Nu rastade jag honom vid midnatt, så det blev naturligt att bli kvar länge i sängen den här morgonen.
Förresten, det kändes oerhört fel att Italien gick vidare till EM-final! Spanien var det klart bästa laget och att matchen skulle avgöras på straffar var tråkigt.
Jag fotograferade ängen med hässleklockor utanför min bostad. Älskar platsen där det lilla koloniområdet ligger omgärdat av gamla förvildade trädgårdar. Knotiga äppelträd bildar ett lagom solgenomsläppligt tak över lotterna och marken runt om är vild och vacker. Vårfloran här är magisk och det är nästan så att jag redan längtar till våren igen.
I Ulf Lundells Vardagar, som är hans väldigt personliga dagböcker, läser jag ofta att sommaren inte är hans bästa tid. Om jag ska vara riktigt ärlig så håller jag med honom. Det är en enda lång väntan på att sommaren ska komma, men när den väl är här är det en oerhört kravfylld tid då alla ska vara lyckliga och umgås framför grillen, helst varje kväll. Man ska resa till landet, helst till skärgården och jag ångrar vekligen att jag en gång sålde mitt sommarhus på Rådmansö. Idag är den enklaste lilla sommarstuga löjligt dyr i Stockholms län.
De höga temperturena på 30 grader är jobbiga för både mig och Lexus. Så att våren och hösten är min bästa tid. Men visst står jag ut med att äta frukost på balkongen på morgnarna och gå i shorts och t-shirt varje dag!
På dagen vandrade vi runt Reimersholme i duggregn, det var fortfarande varmt men ändå lättare att andas efter morgonens regn. I början av veckan steg temperaturen aningen för mycket för Lexus och mig och vi vistades mycket framför fläkten.
Den här holmen är egentligen ingen favoritplats för mig, men det är en fin utsikt under vandringen, speciellt när man har Långholmen på andra sidan kanalen. Vi trivdes gott och jag ville dra ut på dagen eftersom jag skulle lämna honom på eftermiddagen.
Det är inte så ofta jag besöker Stockholms innerstad nu för tiden och då menar jag Norrmalm och City. Jag dras i stället oftast till Djurgården, Långholmen, Kungsholmens stränder och delar av Södermalm när jag vill fotografera gröna och blommande rum i huvudstaden. Men idag travade jag runt en stund i de mer centrala delarna av stan.
Nu började jag trots allt min stadsvandring på Södermalm den här gången också, men det blev en kort promenad förbi den fantastiska Öbergska gården vid Torkel Knutssongatan, som jag aldrig kan se mig mätt på. Den stora asken vid grinden böjer sina grova grenar som ett valv in till den grönskande gården med det gamla vackra huset, som är en rest av tidiga 1800-talets största klädesfabrik i Stockholm.
Jag fortsatt ner till Mariatorget för att se planteringarna med sommarblommor. De gick de i ganska tråkiga rosa nyanser tycker jag, så som det ser ut över hela stan i år. Nästa år hoppas jag på blått-lila-grått-vitt, eller i varje fall någon komposition där färgerna skulle kunna bilda harmoni. Det är länge sedan nu tycker jag. Jag vet mycket väl att harmoniska kompositioner kan bli tråkiga i längden, att något bör sticka ut och fånga ens intresse, men nu börjar det snart kännas som om det skulle vara vågat och udda med harmoni.
Ett kort besök på Mosebacke torg innan jag klättrade ner till Gamla Stan. Sommarblomsurnorna kändes lika ointressanta där som planteringarna på Mariatorget, det enda som fick mig att reagera på torget, var när en kvinna kom ut på sin balkong med frukosten, på översta våningen i huset som ligger intill Södra Teatern. Det såg trevligt ut och jag kan tänka mig att hon hade en fantastisk utsikt från sin frukostplats, över torget och säkert ut mot Stockholms vatten.
Nu för tiden tar man sig mellan de historiska delarna, Södermalm och Gamla Stan, över en motorvägsbro av guld och jag kommer aldrig att förstå denna svulstiga och groteska lösning. Men det är ju fortfarande så att staden planeras för biltrafik, på samma sätt som under Norrmalmsregleringen på 50-, 60- och 70-talet, då hela city förvandlades till en kall och själlös plats i vår annars så vackra stad.
Många från övriga delar av landet, blir förvånade när jag lägger ut mina bilder från Stockholms parker och trädgårdar och de har svårt att tro att bilderna är tagen i den stora stökiga staden. Oftast beror det på att de endast besöker city vid sina Stockholmsbesök och kanske även Vasamuseet och Grönan. Så ni utifrån landet som ska besöka Stockholm – titta i min blogg, där finns massor av tips på vackra platser.
Det var lugnt och stilla i Gamla Stan när jag sakta vandrade i medeltidsgränderna den här förmiddagen och vid Järntorget stod som vanligt Evert Taube framför Tessins Södra Bancohus. Det brukar alltid vara någon som fotograferas bredvid Taube-statyn som restes 1985, men idag var det tomt, så jag tänkte att det var min tur att få hänga lite med Evert. Jag fortsatte sedan förbi restaurang Den gyllne freden på Österlånggatan bara några hundra meter från statyn på Evert. Det var hans stamställe och där ´´drack´´ även andra stora vissångare som Olle Adolphson, Fred Åkerström och Cornelis.
Visst hade det varit mysigt att sitta en stund på uteserveringen vid Café Under Kastanjen på Brända tomten, men jag kan ju inte fika ute varje dag bara för att jag är färdigvaccinerad! Att fika i Stockholm är inte direkt billigt, så idag hade jag tagit med mig kaffe och mackor hemifrån och jag tog fikapaus i Strömparterrens vackra trädgård. Där satt jag länge på en trappa den här lite mulna dagen, då ljuset ändå letade sig ner genom de ganska tunna molnen. Ett mispelträd hade planterats och det måste vara det enda i Stockholm, utanför Bergianska trädgården. Det här lilla trädet kommer jag att följa med intresse.
En man stod och fiskade och hade det stora konstverket föreställande en strömming av plast framför sig. Det är konstnären Thomas Nordström som vill väcka frågan om klimatet och den hotade strömmingen i Östersjön.
Det blev ett besök i Kungsträdgården och i Berzelii park också innan jag vandrade tillbaka från Riddarholmen och över Centralbron till Södermalm och Södermälarstrand där jag parkerat bilen.
Nu laddar jag för finalen i Copa America i natt klockan 2, då Brasilien möter Argentina. Nu hoppas jag att Messis Argentina kan vinna den prestigefyllda kampen.
2010 planterades 4000 nya rosor i Tessinparken, i juni samma år invigdes de nya planteringarna av Sveriges främsta rosenexpert Lars-Åke Gustavsson.
De rosor som fanns här tidigare togs bort och innan de nya rosorna planterades schaktade man bort den gamla jorden, dränerade och tillsatte ny jord. Planteringarna har nu också breddats och på så vis har man kunnat komponera med rosorna på ett helt annat sätt än tidigare. Planteringsavståndet är 40 cm för de flesta rosorna och de sitter i sex rader i planteringarna.
Min dotter bor i närheten av den här vackra parken, så jag vistas här då och då, ibland vid caféet och ibland i skuggan av någon av de 150 hästkastanjerna som inhägnar parken. Planteringarna var rensade och fina idag!
Vecka 26, 2021 - Stockholms gröna fikarum
Pelouse är franska och betyder gräsmatta eller gräsplan. Stora Pelousen i Hagaparken är en del av den stora engelska parken som anlades här på 1780-talet. Gustav III lät arkitekten Fredrik Magnus Piper få uppdraget att rita parken. Pelousen här har en yta av 60 000 kvadratmeter.
Strax efter fem på morgonen startade jag min vandring med hyfsat raska steg runt Kungsholmen. Vid Kristinebergs badklippor där jag började, såg jag inte en människa men spår av lördagskvällen och nattens fester syntes tydligt och måsarna kalasade vid överfulla papperskorgar.
Nere på Hornsbergs strand satt några par tätt omslingrade och tyckte nog att morgonsolen störde. Jag minns känslan från när jag var ung och själv satt sådär och tyckte att den nya dagen jagade bort nattens magi.
Borta vid Karlbergs slott festade fortfarande ett gäng unga män och gav ifrån sig de sedvanliga grabbvrålen som hördes över hela Karlbergssjön. Men trots det var det en ljuvlig sommarmorgon. Att vandra så här tidigt får mig att må mycket bra. Temperaturen är lagom, det är nästan tomt på folk och stadens ljud har ännu inte blivit så störande, förutom grabbvrålen vid Karlbergs slott då.
Jag hade tänkt lyssna på några sommarprat under vandringen, men jag hittade tyvärr inte hörlurarna hemma. Istället fick jag gå och tänka över mitt eget liv i stället, vilket ju egentligen är mycket mer intressant än sommarprat från alla möjliga och omöjliga kändisar och halvkändisar. Det brukar vara ganska deprimerande lyssning, men jag gillade Niklas Strömstedts program.
Under den en mil långa vandringen tog jag vattenpauser då och då på favoritbryggor, för att klara av värmen som på slutet vid Fredhällsklipporna började märkas allt mer.
I morgon hämtar jag Lexus igen och då blir vandringarna många, men inte så här långa.
Vecka 25, 2021 - Det är vi två som ´´gör´´ Stockholms gröna rum
Den tropiska hettan stannar ett tag till. Fläkten går dygnet runt och fönstren är öppna. 30 grader är ingen bekväm temperatur för en nordbo.
När jag hade hämtat Lexus gick vi en liten sväng vid Rosendal, tittade på sommarblomsplanteringarna vid slottet, men det dröjer innan man ser resultatet av växtkompositionerna. Augusti brukar vara den allra bästa tiden för sommarblommor som planterats i rabatter.
Nu blommade pionerna vid Rosendals trädgård och jag tog några bilder innan vi åkte hem mot Bromma. Eftersom promenaderna idag blev kortare i hettan, ville Lexus gå flera gånger i stället. Inte mig emot, vi gillar ju båda två att vandra.
Tyvärr blev han stucken av en geting på kvällen. Vi skulle gå kvällsrundan innan Danmark-matchen och getingen stack på hans ena framben så att han inte kunde gå. Jag fick bära honom hem och eftersom det ju är Cecilias hund, så vågade jag inte ta risken att ha honom över natten, om det skulle uppstå någon allergisk reaktion, så han fick återvända hem till Djurgården igen.
Värmeböljan ligger kvar.
Lexus mådde bra igen på morgonen och svullnaden hade gått ner, men han stannade hemma hos ´´mamma´´ på Djurgården idag.
Vallmo-ängen i den annars ganska tråkiga Kronbergsparken, var verkligen överraskande och fantastiskt vacker. En underbar kontrast mot de typiska Stockholmshusen på Parkgatan. I ett stort avspärrat område växte de tätt och en sådan här underbar vallmo-äng skulle ju passa fint i andra parker också. Trenden går ju mot att minska på gräsmattsytor till förmån för ängsmark. En mycket bra trend för skönhetens skull, men mest för att gynna den biologiska mångfalden.
Senare såg jag att vallmo växte även i början av Lidingövägen, vid Musikhögskolan.
Jag blev alltså ofrivilligt fri idag när inte min bästa kompis inte var här, så jag åkte ut till Sturehovs slott för att fika på trädgårdscaféet. Två meters avstånd i kön till kassan och jag fick tillrättavisa kvinnan bakom som flåsade mig i nacken. Trots att jag är färdigvaccinerad är jag fortfarande försiktig. Två meters regeln får gärna vara kvar efter pandemin…
Precis när jag kom ut i trädgården med kaffe och räkmacka, började det regna.
Eftersom jag förmodade att skuren snabbt skulle gå över, placerade jag mig under ett stort parasoll i trädgården. Att sitta inomhus i ett trädgårdscafe var inget alternativ. Men regnet ökade och det verkligen vräkte ner under hela min fikastund, vilket faktiskt var riktigt mysigt. Det var lite som att tälta i svensk sommar och jag väljer mycket hellre regn än stekande sol.
Precis när jag skulle trotsa regnet och ta några bilder i parken, kom solen fram och med den hettan på nära 30 grader igen.
Idag fyllde bloggen 16 år och Sverige vann över Polen i Fotbolls-EM och ställs nu mot Ukraina i åttondelsfinal nästa vecka!
Rosorna mot väggen på Stora Sjötullen var lika fantastiska som de brukar vara varje år, när Lexus och jag gick svängen runt Blockhusudden den här tidiga och skönt mulna junimorgon. Nu för tiden tycker jag bäst om när det är lite mulet, 17-20 grader och helst vindstilla. Då mår både jag och Lexus som bäst när vi vandrar.
Det är nu fläder- och schersmintider och buskarnas blommor lyser i den djupa högsommargrönskan. De enkla och ljuvliga vildrosorna blommar fortfarande, men efterföljs snart av de mer ädla varianterna. Till skillnad mot maj månads nästan galna period med blommande fruktträd, hägg och syren, är det lugnare nu och jag hinner njuta av blommande fläder, schersmin, trädgårdsprakttry, paradisbuskar och rosor.
Vi åkte ut till Drottningholms slottspark och promenerade som vanligt genom barockparken bort till Kina slott och sedan tillbaka genom den engelska parken. Jag tycker mycket om att vandra i den här stora vackra parken, som bjuder på både strikt barock och den mer natur-lika engelska stilen.
Men idag blev jag lite fundersam över att barockparken inte kändes så ´´piffig´´ som den väl borde göra till midsommar? Jag vet att personalen här är duktig och att sköta en sådan här stor barockpark kan inte vara helt lätt. Jag vet också att man kan befinna sig i slutet av en skötselrunda, när det är dags att börja om från början igen. Men jag är väldigt känslig när det gäller grusgångar som gränsar till strikta häckar och gräsytor. Ogräs på gångarna förstör helheten.
Visst förstår jag att ytorna här är enorma och jag minns så väl när jag kämpade med gångarna då jag var trädgårdsmästare på Engsholms slott. För att få bort ogräs från gångarna använde jag på 90-talet tyvärr Round up, senare ogräs-ättika och under min sista tid i parken flammade jag ogräset med gasolbrännare, vilket var ett tidskrävande jobb. Jag vet faktiskt inte hur ogräset på gångar bekämpas i Drottningholms slottspark.
OK, jag brukar verkligen inte klaga nu för tiden, när jag besöker våra vackra parker och trädgårdar. Det här var bara en tanke just den här dagen och jag antar att det bara är en gammal arbetsskada. De flesta kanske inte ens lägger märke till ogräset.
Vi avslutade vårt besök med fika vid slottscaféet som nu heter Karamellan, det finns även ett mysigt café borta vid Kina slott. Vi hängde på låset strax före tio och Lexus låg på trappan och väntade så tålmodigt tills de öppnade. Han vilade sedan i gräset när jag fikade och jag blev varm i hjärtat när jag mötte hans blick och tänkte på hur fin han är att ha med sig. Det är omöjligt att tänka sig en bättre kompis!
Kloklippning i Blackeberg och en korv till Lexus på Blackebergsgrillen, innan det var dags för honom att bege sig hem till Blockhusudden igen, för att fira midsommar.
Strängnäs var målet den här dagen när min dotter och jag åkte på utflykt och av någon märklig anledning hade jag aldrig tidigare besökt den sörmländska staden. Visst hade jag läst om domkyrkan och att staden vid Mälarens strand har anor från tidig medeltid, men det var i stort sett allt jag visste. Vi tog sikte på kyrkan eftersom de flesta städers äldsta delar brukar finnas kvar runt kyrkan. Det var verkligen en idyllisk miljö med gamla pittoreska trähus, där rosor klättrade på väggarna och uppe vid kvarnen stod tre stora härliga honungsrosor i full blom.
Vi tyckte om staden som hade ett skönt lugn. Lunchstället hade vi valt från Google och vi landade ute på Hornudden, där trädgården med ekologisk odling är belägen och där restaurangen ligger vackert vid stranden. Vi åt en underbar paj och njöt av utsikten mot Mälaren, där molnen var extra vackra på himlen idag. Det blev en mycket trevlig liten dagsutflykt…innan EM-matcherna började igen!
En dag i en amatörträdgårdsfotografs liv
Gatorna var tomma när jag åkte upp till Södra Årstalunden för att ta lite bilder på schersminer och en fantastisk honungsros, den här tidiga söndagsmorgonen. SMHI hade lovat en del moln på morgonen, men de där molnen seglade sakta bort när jag närmade mig koloniområdet vid Årstaviken. Som vanligt har jag stora problem att ta bilder i gassande sol och de foton jag tog på två vackra platser, fick jag ta om senare på dagen.
SMHI:s prognos visade plötsligt åska på eftermiddagen, men det var fortfarande sol från klarblå himmel när jag återvände till Södra Årstalunden, även om åskmoln hopade sig runt om och det mullrade hotfullt söderut. Min plan var att helt enkelt vänta in åskmolnen som skulle skymma den starka solen, så att jag kunde ta de där bilderna som jag hade bestämt.
När jag gick där bland alla vackra koloniträdgårdar och kisade upp mot den starka solen, för att se hur molnen sakta närmade sig, tänkte jag att det är nog tur att jag är singel. Besöker jag inte vackra trädgårdar och jagar rätt fotoljus, vilken tid på dagen som helst, så redigerar bilder och skriver till bloggen. När allt sådant är klart ser jag alla EM-fotbollsmatcher och i höst fortsätter jag att följa spanska och italienska ligan! Böcker läser jag också, men min absolut viktigaste uppgift har jag dock måndag-onsdag när min underbara kompis Lexus är här! Hur skulle jag ha tid med ett förhållande?
Nåväl, till slut skymde de mörka molnen solen och jag kunde ta mina bilder. Åskan mullrade vidare på andra sidan Årstaviken och jag skyndade mig till bilen. Väl hemma såg jag att bilderna blev ok, inte mer än så. Det kanske är det som är charmen med att fotografera, att när man minst anar det så får man till den där super-bilden, vilket händer några gånger om året.
Ha en fin vecka ni som orkat läsa hit, så ses vi på bloggen nästa söndag!
Veckodagbok juli-september 2021
Bloggen fyller 16 år!
Inför midsommar 2005
Den senaste tiden har rosor och en hel del av perennerna i parken blivit uppätna av rådjur och harar. Känner ingen som helst ilska mot djuren, undrar i stället varför trädgårdsmänniskor tror att de kan smycka mark som gränsar till vildmark, med växter som inte alls hör hemma i svensk natur och tro att de ska få vara ifred. Vägrar dock att ge upp, utan försöker med alla möjliga och omöjliga knep att hindra attackerna från skogen. Ska senare berätta vad jag försökt med.
I morgon ska jag stänga in de största rosplanteringarna med stora nät. Även den stora perennplanteringen stänger jag in med stängsel.
Just nu blommar de olika nävorna så underbart vackert. Spansknäva, Kungsnäva, Patricia-näva, Kashmirnäva, Jungfrunäva mm. Den vackraste av alla buskar som odlas i Sverige, pärlbusken med sortnamnen ´´The Bride´´ har just blommat färdigt för denna säsong och även buskpionen som blommar ca. fem dagar med sina jätteblommor, har gjort sitt för i år. Nu är det perennernas tid och sommarblommorna som jag drivit upp från frö. Det kommer senare en lista på sommarblommor som jag använder.
Nu firar jag midsommar och beger mig söderut (då jag åkte till Ellinor i Kalmar)
Vecka 24, 2021 - Doft av schersmin
Vecka 23, 2021 - I gullregnens månad
Uti Ulvsundastan
klockan nitton på dan
allt uti Margretelund,
vem stod framför en grind
under lönnar och lind
en svalkande, ljuvlig aftonstund.
Vem kom gående på en gång
allt uppå frasande grus
i en trädgård med fågelsång
och ett vitmålat, gammalt hus.
Vecka 22, 2021 - Frukost på bryggor
Trots mitt ganska dåliga luktsinne, kände jag hur syrendoften fyllde luften under vår morgonvandring hemma i Traneberg.
För att fortsätta njuta av dessa underbart blommande buskar, begav vi oss till Ulriksdals slottspark, där slottet omsluts av högvuxna och praktfulla syrener. Efter en vandring i den stora vackra parken hade Lexus och jag tänkt fika på slottscaféet, men det var alldeles för mycket folk där.
Jag pratade med trädgårdsmästare Katarina Nordlander som berättade att det förra året inte blev samma sommarblomprakt inne i Hårlemans boskéer som vanligt, på grund av pandemin. I stället för färdiga plantor, direktsåddes ängsblommor i buxbomsplanteringarna och så verkar det bli även i år.
Att få slå sig ner vid ett cafébord på Ektorpet vid Waldemarsudde med sin bästa kompis intill, är som att vinna hösta vinsten på lotto just nu. Tidigare har det varit en självklarhet att fika på café när jag kände för det, men under pandemin har jag hållit mig borta från caféer och restauranger. Nu när jag fått mina två vaccinsprutor kommer jag dock att lätta på mina strikta restriktioner. Cafébesök och att handla i butiker kommer jag nu att våga mig på igen. Däremot vet jag inte när vågar åka tunnelbana eller buss, om jag någonsin kommer att göra det igen…
Restriktionerna har nu lättats något i Sverige, smittan minskar för varje dag och jag orkar inte längre höra talas om mutationer och nya varianter av viruset som dyker upp här och där i världen. Nu tar jag bara åt mig positiva nyheter vad gäller Corona.
Jag kunde ha suttit länge med mitt kaffe där på ett av mina favoritsommarcaféer, men min kompis har inte riktigt samma inställning till caféer som jag. När han hade fått sitt godis och lite vatten, sett sig omkring om det fanns några andra hundar på plats, tyckte han att det var dags att gå vidare. För att inte vara orättvis mot Lexus, så brukar han faktiskt lägga sig ner och vänta tålmodigt, men idag fanns inte det tålamodet.
Vi gick upp en stund till Frisens park som är en ganska anonym del av Djurgården, men fantastiskt vacker och i år när grönskan är så frodig och intensiv, var det extra skönt att vandra igenom parken som anlades i mitten av 1700-talet.
Frukost på balkongen i strålande sol, bland blommande pelargoner och tomatkart.
Salladslunch med dottern i en park.
Fotograferat Kenneth Nilssons fantastiska blåregn i Södra Årstalunden.
Fotograferat näsduksträdet som blommar i Eriksdalslunden.
Fikat på Verkstadsgatan.
Såg junimagnolian blomma på Folkskolegatan.
Vaknade tidigt och begav mig till ´´min´´ brygga vid Pålsundet, morgonen var nästan overkligt vacker med stilla vatten och klarblå himmel. Efter frukosten på bryggan vandrade jag sakta runt Långholmen, som brukar kallas ´´den gröna ön´´ och idag gjorde den verkligen skäl för namnet. Det är en mycket grön och frodig ö och att träden trivs extra bra beror på att man på den tidigare så bergiga ön, lade upp muddringsmassor när Barnhusviken och Klara sjö muddrades på 1870-talet, då järnvägen till Centralstation skulle byggas.
Sjöbottnen från muddringen blev den bästa tänkbara markförbättring, grogrund och gödsling åt träd och buskar. Det var fängelsets fångar som utförde det tunga och skitiga arbetet att frakta muddermassorna från båtarna och upp på ön. I Strindbergs bok ´´När trädsvalan kom till Getapeln´´ beskriver han fångarnas slit med muddermassorna ´´att detta var helvetet´´.
800 träd planterades i muddermassorna på norra sidan av Långholmen mellan Västerbron och östra spetsen av ön. Det var bland annat lönn, alm, ask, rönn och hägg. Träden kom från Bergianska trädgårdens plantskola, som på den tiden låg i Vasastan. Annars är det nog knäckepil som man först lägger märke till när man närmar sig Långholmen från söder. Pilarna växer längs kanalen på öns södra sida och böjer sig vackert och vilt ut över kanalen.
På 1880-talet muddrades även Pålsundet och Långholmskanalen och även då användes muddermassorna för att lägga på öns bergiga delar. Efter den muddringen planterades hela 2400 träd på Långholmen
Nästa kaffestopp blev på västra sidan av ön där näktergalen sjöng så starkt och där jag pratade en stund med en hund…
Det är hagtornets, oxelns och rönnblomningens tid och även gullregnet och blåregnet börjar blomma. Än finns det mycket blommande träd att njuta av. Vid Kerstins rosäng börjar aklejorna och flocknävorna blomma och jag älskar verkligen den här vilda ´´lundängen´´. Även några tidiga rosor blommade vid staketet mot parkvägen och den ståtliga blommande hästkastanjen ser ut att vakta Kerstins lilla paradis.
Jag fick ett meddelande från grannen Ove att fika serverades ´´Unter den Linden´´ klockan 13. Med gott kaffe i Bajenmuggar och bröd, satt vi där under den stora linden på gården och mådde gott en stund. Tack kompis, nästa gång är det min tur att bjuda!
Det blev nästan en repris från igår morse. Vaknade halv sex, gjorde frukost som jag tog med till en brygga, den här gången den gröna vackra vid Karlbergssjön. Så stilla, några få lätta moln speglade sig i vattenytan. Visst hörde jag bruset något från de stora trafiklederna en bit ifrån och visst hade jag hellre suttit vid havet långt från alla störande ljud, men jag hade ändå en fin morgonstund där på bryggan.
Bokat boende några dagar vid en fyr på Öland i augusti. Då ska jag ta frukosten vid havet.
Nationaldagens morgon ´´firade´´ jag på Kärsön. Kaffe uppe på det höga berget där tjärblomster klättrade i branten ner mot Mälaren. Bakom mig inne i den täta skogen sjöng taltrast och rosenfink tillsammans med mängder av andra skönsångare. Ännu en fantastisk morgon och jag hyllade vårt vackra land med en vandring runt den här vackra ön.
Veckodagbok april-juni 2021
Vecka 21, 2021 - My comfort zone
Träden ser mycket välmående ut i natur och trädgårdar efter den regniga våren. Somrarna 2018 och 2019 var ju skrämmande torra, då växter och djur hade det väldigt besvärligt och med skrämmande rapporter om grundvattennivåerna. Regn är viktigt!
Den skira vårgrönskan har nu gått över i en mer djup, lummig och mogen försommargrönska och ett lugn har lagt sig efter alla trädens vackra, men intensiva blomning. I väderprognosen ser jag att det ska komma 35 mm regn på onsdag, det är helt ok, men efter det vill jag ha sol och sommartemperaturer tack!
Genom fönstret under frukosten såg jag att det redan börjat ´´snöa´´ från vissa häggar. Körsbärsträdens blomning är över och även päronträdens blommor börjar falla till marken. Varje år är det lika svårt att acceptera träd och buskars snabba blomperiod. Men som tröst går vi nu in i den ljuvliga syrentiden, då även hästkastanjens ståtliga blommor har börjat lysa som vita facklor och hagtornets blomknoppar sväller allt mer.
Östra Djurgården med Blockhusudden visade sig från sin allra bästa sida den här morgonen när jag hämtade Lexus. Häggarna blommade som aldrig förr och nu omsluts Djurgårdsbrunnskanalen av grönskande alléträd. Vi gick in på Prinsessan Victoria och prins Daniela kärleksstig som slingrar sig fram i skogen invid Isbladskärret och det är verkligen en mycket vacker stig. Kärleksstigen invigdes 2012 som en bröllopsgåva till Victoria och Daniel från Världsnaturfonden. Det är samtidigt en gåva till oss alla!
Att man befinner mig endast några få kilometrar från innerstaden brus och stress är svårt att förstå här i den totala stillheten, där dock näktergal och taltrast sjöng så vackert och starkt. Häggarna böjde sig över stigen och nu börjar den mycket vackra vita buskstjärnblomman slå ut. Den är inte så vanlig, men här sprider den sig för varje år och där vilobänkarna är placerade efter stigen, är beståndet som tätast. På en äng blommade ängsbräsma, rödblära och majsmörblomma.
När jag hade lämnat Lexus hos hundfrisören i Hjorthagen, åkte jag ut till Djurgården. Parkerade vid Rosendals trädgård och gick ner till Rosendals slott för att ännu en gång se de underbara tulpanplanteringarna innan de blommat över. Den här gången var det sol och de vackra röd-orange-gula tulpanerna var helt utslagna, även om de vid porfyrvasen hade de börjat vissna.
I Rosendals trädgård var det ganska mycket folk vid uteserveringen, men min plan var att fika borta vid Café Ektorpet vid Prins Eugens Waldemarsudde. Tyvärr hann jag inte med det eftersom jag fastnade bland alla blommor i trädgården och jag tror ändå att det är bättre att vänta med cafébesök tills jag fått min andra vaccination. Hämtade sedan en nyfriserad och vansinnigt söt Lexus. Tyvärr flyttar nu vår duktiga hundfrisör Rebecka från stan och vi får försöka hitta en ersättare där Lexus kan känna sig trygg.
Vaknade av att regnet smattrade mot fönstret och Lexus såg måttligt intresserad av att gå ut. Väl ute så gjorde han det han skulle på mycket kort tid, innan vi återvände hem till ett varmt och skönt Brommanäste, med frukost och eländesnyheter på TV. Redan igår kväll flyttade jag in pelargoner och tomatplantorna från balkongen så att de inte skulle dränkas i det kommande regnet.
Det blev verkligen en hel dag med regn, men innan Lexus och jag inledde vår mysdag inomhus, åkte vi bort till Zoo-butiken vid Bromma Blocks för att köpa ett nytt regntäcke till lillkillen. Det kändes som ett stort äventyr att vara ute på en shoppingtur, nu när jag annars beställer det som behövs från nätet. Snygg blev han och vi gick sedan en kort regnvandring i kvarteret, innan vi drog filtarna över oss hemma i soffan igen. Även om jag saknade våra vandringar i den vackra försommaren idag, så hade vi en riktigt mysig dag tillsammans.
Många fick sina källare mm översvämmade idag. Lokalt i Stockholm kom det nästan 70 mm den här dagen. En äldre kvinna drunknade i sin bil som fastnat under i en viadukt i Södertäljeområdet.
Tandläkarväder som Winnerbäck sjunger. Ett grått lock över Stockholm, 6 grader och regn.
Det var ännu en gång en overklig känsla att stå i kö till andra vaccineringen där på Sabbatsbergs sjukhus. Vakter i full skyddsutrustning som strikt hänvisade var man skulle stå och gå. Ansiktsmask och visir till alla som skulle vaccineras och i väntrummet efter sprutan skulle man sitta i tjugo minuter för kontroll av eventuell reaktion av sprutan. Alla djupt försjunkna i sina telefoner. Jag såg inte samma glädje som när jag tog första sprutan.
Jag lämnade sjukhuset där en gång i tiden min älskade dotter föddes och gick i duggregnet bort till Sinnenas trädgård som ligger just intill. Där blommade de mäktiga hästkastanjerna och någon färgstark rhododendron invid lusthuset. Vårens magi i trädgården var som bortblåst, men det kommer vackra tider igen i den här lilla fantastiska trädgården. Nu väntas snart blomning av rosenhagtornsträden och buskpioner.
För att fira andra vaccineringen åkte jag till bageriet hemma på torget och köpte kanelbullar!
Planen hade funnits länge, att jag skulle fotografera och skriva om Vasastans för-trädgårdar. I flera kvarter i den här stadsdelen finns små trädgårdar framöver bostadshusen, vilket mjukar upp i stenstadens kvarter. En gång i tiden var Karlbergsvägen en landsväg kantat lindalléer som planterades på 1700-talet, ända från Odenplan och fram till Karlbergs slott.
I slutet av 1800-talet rådde stor bostadsbrist i Stockholm och i hela innerstaden byggdes mängder av de typiska femvångshus som man ser överallt idag. Även här längs Karlbergsvägen och innan tunnelbanan byggdes här på 1950-talet, fanns längs hela gatan små förträdgårdar med bland annat syrener och äppelträd. Förträdgårdarna togs sedan bort för att ge biltrafiken mer plats.
Delen från Torsgatan och bort mot Odenplan är idag helt överdimensionerad för biltrafik och är en av stans tråkigaste gator. Men det finns nu planer på att återskapa grönskan. Karlbergsvägen skulle kunna bli en vacker paradgata i Vasastan.
Självklart skulle ´´bilfolket´´ protestera om körbanan krymps till förmån för grönska och gång- och cykelbanor, men jag hoppas verkligen att förslaget en dag kan förverkligas. Det skulle kunna bli en mycket vacker gata igen och varför inte snegla på vackra Karlavägen på Östermalm och göra en lång allé med promenadväg - mitt i gatan.
Hur som helst började jag fotografera nere i Atlasområdet och på andra sidan Sankt Eriksgatan, där det finns fina förträdgårdar. Men problemet var att nästan allt jag såg var bilar, tätt parkerade överallt och bilar i kö som åkte runt för att leta efter en ledig en plats - som inte fanns. Själv hittade jag en plats på Kungsholms strand, alltså på grann-stadsdelen Kungsholmen. Att ta bilder i denna stress var en omöjlighet. Borde såklart ha valt en tidig helgmorgon i stället!
Jag lämnade innerstaden och åkte ut till Bergianska trädgården i stället och klev in i ´´my comfort zone´´ där jag blir lugn, samma känsla som när jag vandrar hemma i Bromma och på Djurgården. Ibland undrar jag om jag verkligen ska bo i en stor stad! Jag kommer ju aldrig in i den där storstadsrytmen, när man rör sig på ett speciellt sätt bland folk. Är man också ljudkänslig och blir yr i stora folkmassor, kanske man hellre ska bo på landet.
Jag är hemma, ändå längtar jag hem – som Ulf Lundell sjunger.
Som tur är har jag nära till naturen!
…och så kom solen!
Vecka 20, 2021 - Secret garden
Vecka 19, 2021 - Mellan vår och försommar!
Regnet öste ner när jag hämtade Lexus på morgonen, men innan vi lämnade Djurgården fick vi en liten lucka i nederbörden och vandrade en stund från Nordiska museet bort mot Skansen. Vid Kullatäppan invid Nordiska museet blommade magnoliorna och den som lyste mest var den underbara ljusrosa stjärnmagnolian – Magnolia stellata ’Rosea’, de vita är ’Merrill’ och ’Wildcat’ . Markfloran som blommar nu är bland annat balkansippor, ormöga, sockblomma och julrosor. Kullatäppans planteringar är verkligen mycket vackra, från vår till höst. Uppbyggda som böljande kullar vilket gör att man lättare ser perennerna och lökväxterna. Snart blommar även stora mattor av myskmadra.
Tokyokörsbärsträden som planterades 2017 på Djurgården blommar nu underbart, det är ett av de allra vackraste Prunus-träden tycker jag. När man kört över Djurgårdsbrunnsbron till Södra Djurgården, möts man nu av ett välkomnande blommande Tokyokörsbärsträd och utanför Liljevalchs står två andra exemplar som också är i full blom.
Den långa svängda planteringen som leder fram till Skansens norra entré, kallar Djurgårdsförvaltningens trädgårdsmästare för Långkorven och i år är den fylld med vita och röda tulpaner, som trots att de endast var i knopp den här regniga måndagen, lyste vackert från långt håll.
Regnet upphörde och temperaturen steg till 18 grader under dagen och Lexus och jag njöt av våra vandringar hemma i ett grönskande Bromma. Vi gick längs stränderna och i de vackra lövskogarna där vitsipporna fortfarande blommar fantastiskt. Här finns även gulsippor, svavelsippor och några fyllda vitsippor.
Morgonen var varm som på sommaren och några tjocka kläder behövdes inte när vi morgonvandrade längs stranden. Det finns en plats här nere vid strandpromenaden, där vi för en månad sedan såg en bäver simma vid strandkanten och som måste ha skrämt Lexus. När vi nu närmar oss den platsen vill han inte gå utan lägger sig ner. Nu har jag bestämt att vi tar en annan väg i stället, eftersom det är så jobbigt för lillkillen.
Varje dag studerar jag häggens blomknoppar som sväller alltmer för varje dag. Efter vandringen tog vi frukosten på balkongen i stället för framför Nyhetsmorgon. Varför ska man egentligen plåga sig med Tv-nyheter, där vi ständigt matas med elände. Är det inte krig, våld och miljökaos, så är det pandemin som orsakar lidande och död. Snart dags för en nyhetsfri vecka! Jag orkar inte ta till mig världens alla problem varje morgon. Den senaste nyheten var att Amazonas regnskogar håller på att förvandlas till savanner efter all avverkning av träden.
Drottningholms slottspark var tom på folk, förutom en grupp förskolebarn med lysande rosa västar, som lekte runt fontänerna. Picknickfiltar på grusplanen framför den stora mäktiga Herkulesfontänen. Det såg trevligt ut och den öppna delen av parken tillhör ju faktiskt staten, folket, oss!Lexus och jag hade i stället picknick i den mer undanskymda delen av engelska parken.
Förra veckan skrev jag att Bromma blivit lugnare nu när planen går så sällan, men jag vet inte.När jag satt och läste Vardagar på balkongen stördes jag lite av bruset från Tranebergsbron. Ibland längtar jag ut till en stilla insjö i skogen, eller en tjärn.
Trots att det brusar från bron, är det väldigt vackert i skogsbackarna och runt de gamla övervuxna trädgårdarna här utanför, med en markflora som är gudomligt vacker. På morgonen såg jag att häggen vid den gamla Disponentvillan precis hade börjat öppna sina första knoppar lite försiktigt och det betyder att vi nu inleder den vackraste tiden på året. Försommaren!
Borta vid Johannelunds koloniområde finns fantastiska häggmarker längs vår favoritstig vid stranden. Nu blommar också alla vita körsbärsträd i den skira vackra grönskan.
Mailen kommer fortfarande då och då angående det bestånd av ramslök här i Bromma, som jag skrev om för många år sedan. Folk är som tokiga i ramslök och vill veta exakt var de kan skörda! Självklart berättar jag inte var de växer, det skulle bildas kö där. Idag när jag gick förbi, höll en kvinna på att plocka ramslök i stora påsar.
Lämnade Lexus på udden där han hade kompisen Messi på besök. Själv vandrade jag från Kullatäppan vid Nordiska museet, bort till Prins Eugens Waldemarsudde för att blomster-fotografera. Tog några bilder igen på magnolian i täppan och i planteringen ´´Långkorven´´ vid Skansens norra entré hade tulpanerna slagit ut och det var verkligen lysande vackert. Vid Skansenbutiken blommade den stora magnolian helt fantastiskt. Otroligt vackert, trädet översållad av stora blommor på den lilla gården.
Temperaturen nådde 23 grader och inte ett moln syntes. Fantastiskt nu efter den kalla våren, men ett fotoväder som jag har mycket svårt för. Vid Prins Eugens Waldemarsudde fotade jag nere vid sjön där ett hav av vårlökar i alla färger och former var strålande vackert och på galleriterrassen fanns fyllda tulpaner som jag förälskade mig i. Jag har dock fortfarande svårt för hyacinter, som här hade fått sin plats i många planteringar. Det är något med färgerna, formen och doften.
15 grader redan halv sju på morgonen och det blev frukost på balkongen! Helt plötsligt blommar häggarna fantastiskt vackert, som genom ett trollslag. 23 grader även idag. Skön utflykt till trakterna kring Åkersberga och Österskär. Björnhuvud, en fantastisk liten skärgårdsnära by.
Avhärdar tomatplantorna.
Stillheten, fågelsången och den skirt grönskande naturen skapade ett lugn som jag inte känt på mycket länge. Både andningen och stegen blev lugnare när jag den här tidiga morgonen vandrade in i Rydboholms engelska park, som nu för tiden är en skog med ädla lövträd som lind, bok och hästkastanj. Förra året var jag här i juli månad och bestämde då att jag skulle återbesöka platsen under kommande vår.
Temperaturen hade fallit till 14 grader, vilket var lagom varmt när jag vandrade långsamt bland grönskande bokar, med marken fylld av vitsippor och på öppna ytor gullvivor. När jag satt med mitt kaffe vid stranden intill det spegelblanka vattnet, hörde jag bakom mig i skogen hur koltrast, bofink, lövsångare och näktergal höll konsert. Inget ljud på jorden kan vara vackrare. Efter ett tag blev konserten fullbordad när en västergök fyllde i. En perfekt tillvaro den här dagen, även det stilla vårregnet som föll en kort stund kändes helt rätt.
Jag funderade en stund om jag skulle haft sällskap en sådan här fantastisk morgon, för att få dela allt det vackra. Men då kanske samtalen hade jagat bort magin…
Innan jag lämnade Rydboholm tittade jag in i den strängt inhägnade slottsparken. Slottet är privatägt och parken inte öppen för allmänheten. Det var ren tortyr för en gammal trädgårdsmästare att stå utanför och se in i den mycket vackra parken, där mängder av stora magnolior nu blommade. Sträckte upp kameran så långt jag kunde för att fånga några bilder över staketet.
På vägen hem stannade jag på Djurgården en stund för att fota den fantastiska narciss-ängen vid Rosendals slott. Här växer enbart sorten Actaea, som är kritvit och enkel och en av de allra vackraste.
Köpte en mjukglass i kiosken vid Lejonslätten.
I Vardagar 4 skriver U.L – Jag borde sluta läsa tidningarna, sluta lyssna, se på nyheterna.
Det där läste jag idag och mina egna liknande tankar skrev jag i tisdagens dagboksanteckningar.
En av mina favorithäggar blommade vid dammen i Centralbadets trädgård, där även päronträden gått i blom. Som vanligt under pandemin besöker jag innerstadens parker och trädgårdar tidigt på morgnarna och även om jag tycker att det är skönt när staden är tom på folk, så känns det ibland lite kusligt. I Norra Bantorgets vackra park höll trädgårdsföretaget Green på med morgonbestyren, städning och översyn av växter. Det känns på något sätt som om parkerna städas noggrannare i år. I varje fall i innerstaden.
Vid parken intill Stadshuset blommade tusentals tulpaner och jag har nog aldrig tidigare sett en sådan satsning med tulpaner i Stockholms parker som i år. Kanske för att trösta oss i pandemin.
Apropå pandemin så undrar jag varför det inte ens en är nyhet att intagna för vård av Covid och även inlagda på IVA, har minskat kraftigt den här veckan. Måste det alltid vara katastrofer och elände som blir förstanyheter? Varje liten positiv nyhet betyder ju så mycket för oss nu!
Den här fantastiska blomsterveckan i Stockholm går mot sitt slut. Häggen har slagit ut och körsbärsträd och päronträd blommar fantastiskt över allt.
Det var ett tag sedan jag besökte Söder, men vid sjutiden i morse vandrade jag i Vitabergsparken som är den stora vackra gröna lungan på i den här delen av Södermalm. När jag i den skira grönskan på håll såg den röda tulpanfloden ringla sig ner från parkens högsta punkt och ner mot Lilla Mejtens gränd, blev jag så där trädgårdslycklig som man kan bli ibland, eller ganska ofta nu mellan vår och försommar!
Det är så gudomligt vackert överallt nu och ibland känner jag mig aningen stressad, eftersom jag vill se allt som blommar…överallt! I morgon hämtar jag Lexus igen och då vandrar vi tillsammans i årets vackraste tid!
Vecka 18, 2021 - Magnoliatider
Det väntas stora mängder regn i veckan, vilket både växter, djur och människor behöver så väl nu. Men den här första vackra dagen i maj bjöd på sol och spegelblanka vatten när Lexus och jag vandrade runt Djurgårdsbrunnsviken. Magnolia och Prunus Accolade blommade fint vid Källhagen och på Rosendalsterrassen hälsade vi på vildkatterna, alltså de två vackra Magnolia ’Wildcat’ som står vid den långa hortensiaplanteringen, där nu narcisserna ’ Ice Follies’ blommar mycket fint.
Den här kalla våren har varit besvärlig för tidigt blommande magnolior och på många platser i stan har blommorna blivit bruna i kanterna på grund av frost. Nu väntas värme i nästa vecka och jag hoppas att de sorter som blommar senare får bättre förhållanden.
Fåren kom till Djurgården idag!
Hemma i Traneberg/Bromma hittade jag platsen där svavelsipporna växte i ett ganska stort bestånd, bland några gamla nedfallna träd som börjat förmultna. Lite bleka och blyga, men underbart vackra i sitt skyddade läge. Inte alls så lysande och lätta att uppskatta som sina fantastiska ’’föräldrar’’ vitsippa och gulsippa. Jag hittade torra lagom stora pinnar som stöd till tomatplantorna, som egentligen växer alldeles för fort i mitt vardagsrum, det dröjer ju länge än innan de kan flytta ut på balkongen.
Bergianska trädgårdens vackraste tid är nu under de två första veckorna i maj månad och idag var det magiskt vackert med blommande magnolior, bergskörsbär, körsbärsplommon och andra vackra prunusträd. Äntligen kom jag också i rätt tid för att se den fantastiska presidentsippan som nu blommade som bäst. Edvard Andersons växthus har åter öppnat efter att ha haft pandemi-stängt under en lång tid och jag hade planerat ett besök. Men när jag såg alla människor som väntade på öppnandet idag, så får besöket vänta tills jag fått min andra spruta.
Vitsipporna lyser i stora mattor i skogsområdena runt min bostad och om det är någon fördel med den kyliga våren så är det är att allt blommar längre. Våren känns inte lika stressande som under värme då allt blommar över så fort. Ok, det där låter ju lite märkligt, som att jag skulle föredra kalla vårar…
Så kom vårregnet och vi låg kvar länge i sängen och lyssnade hur det smattrade på fönstret. Regnjackor på både mig och Lexus när vi klev ut i busvädret med både regn och hårda vindar. Som tur var ville inte Lexus gå så långt och vi återvände in i värmen. Tyvärr inga långvandringar idag. Vårfloran mår gott av regnet och för pollenallergiker spolas mycket av björkpollen bort.
Gråväder och tidvis regn. Sitter bland meterhöga tomatplantor med kaffe och läser Ulf Lundells Vardagar 4. Älskar hans spretiga dagböcker där han tar upp allt från världspolitik till att hans vandrarstavar knarrar. Han lever ensam på sin vackra gård vid havet på Österlen, där han trivs gott, men har planer på att lämna för något nytt. Något som han uttryckt i många år nu! En riktig gnällgubbe är han, men en underbar sådan! Uffe tassar inte på tårna direkt utan säger vad han tycker om det som sker i politiken, om TV, om litteratur, om musikbranschen. Svårt att låta bli att sträckläsa, men jag vill samtidigt att boken ska vara länge. Som tur är släppte han ju Vardagar 5 samtidigt, så den ligger där på bordet och väntar. Det ska bli intressant att läsa hur han levde sin tid i pandemin.
Jag odlar endast körsbärstomaten Sungold här hemma i nästet, så som jag gjorde på Engsholm. Det är den godaste tomaten jag vet. Vi får se hur det går med de tre krukorna på balkongen i år, om jag kan hålla plantorna vid liv. Tänk om jag kan/får för mig att resa ner till Österlen på sensommaren?
Pratade med tomatkvinnan som bor några hus ifrån mig och som förra sommaren fyllde sin stora balkong på nedre botten med höga tomatplantor. Hon kunde tränga sig ut och sitta vid ett litet bord och fika. Blev glad att jag hade tagit en bild på hennes balkong förra sommaren. Jag skickade bilden och hon la ut den på sin Facebook.
Bromma har blivit så mycket tystare nu under pandemin, då flyget till och från Bromma flygplats nästan helt stannat av. Det är så tyst och stilla i mitt näste, där tidigare planen dånade över huset. Öppnar jag balkongdörren nu så hör jag koltrasten och bofinken ute i de gamla ekarna. Regeringen talar nu om att snabbavveckla flygplatsen, som redan innan pandemin inte var lönsam och flytta all verksamhet till Arlanda. Det vore en dröm för oss som bor här, men självklart har förslaget stött på motstånd. Det ska ju helst flygas ända in till kontoren i stan och M, KD och L vill inte veta av någon nedläggning över huvud taget. Häpp!
Snöblandat regn piskade mot bilrutorna när jag satt ensam på parkeringen utanför Linnés Hammarby och väntade på att den värsta nederbörden skulle upphöra. Visst kanske det var en olämplig dag att bege mig till Uppsala för att fotografera våren, men jag var rastlös och ville ut från huvudstaden en stund.
Linnés Hammarby är en underbar plats utanför Uppsala, men nu var jag någon vecka för tidig för att få njuta av trädgården och naturen när det är som vackrast. Trotsade dock det snöblandade regnet och gick en snabb sväng i trädgården och ut i lunden där vitsippor, gullvivor och skogsbingel växte. Trädgårdscaféet var stängt och öppnar någon gång i juni är det tänkt, så jag drack mitt kaffe i bilen innan jag fortsatte in till lärdomsstaden.
Vid hamnplan parkerade jag och vandrade upp mot slottet, förbi stadsparken och jag blev ännu en gång förvånad att jag inte såg vårblommande träd och buskar i den här stan. Något rosa japanskt körsbärsträd i stadsparken, men annars ingenting runt slottet och endast några enstaka i botaniska trädgården. Varken körsbärsträd eller magnolior. Eller missade jag något? Antar att jag är bortskämd med Stockholm där man ser blommande magnolior och vita och rosa körsbärsträd överallt. Vår botaniska trädgård Bergianska, har sin vackraste tid nu med mängder av blommande träd.
Men utsikten uppifrån slottet ner mot barockträdgården i botaniska, med sina granpyramider är mycket vackert. Den vyn är verkligen magnifik!
När jag gick nere i den botaniska trädgården för att leta efter blommande buskar och träd, insåg jag ännu en gång att mitt besök var några veckor för tidigt. Längs Fyrisån gick jag i regnet tillbaka till hamnplan och återvände hem till Stockholm. Jag återkommer en dag senare i maj, eller i juni då det inte regnar och när mängder av spännande växter i botaniska kommer att göra mig nöjd!
Bara för att få känna att det möjligen kan finnas ett slut på pandemin, eller att jag som vaccinerad kanske kan börja röra på mig i Sverige, så har jag bokat ett boende på Österlen några dagar i slutet av augusti. Hade velat bo på underbara Ola Nils gård vid Örnahusen igen, men där var det fullbokat hela sommaren och hösten. Nu ska jag bo precis vid havet i stället. Kanske att jag åker och fluffar lite i Karl Fredriks 800-åriga olivträd.
Givetvis hade jag helst av allt velat se Österlen nu på våren eller försommaren som jag brukar, men det får bli ett annat år. Längtar även oerhört mycket till Gotland, som också får vänta tills det känns ok att åka färja igen.
Vecka 17, 2021 - Vardagar
Om det inte vore för de blommande magnoliorna i Täcka uddens vackra trädgård, eller för de grönskande häggarna så skulle man kunna tro att det här var en måndagsmorgon i januari. Kalla vindar och snöfall plågade oss när vi vandrade en stund på Djurgården. Inne i vitsippskogen var det lugnare och jag tänker att vitsipporna aldrig mer kommer att blomma så vackert och tätt som de gjorde där 2016.
Det blev årets skönaste och vackraste vandring den här morgonen när vi gick längs stranden bort mot Johannelunds koloniområde. Stigen mellan trädgårdslotterna och sjön är kantad av månghundraåriga ekar och marken fylld av vitsippor, häggknopparna svällde och det gör inte alls ont när knoppar brister i år! Vårfågelkonserten var vackrare än någonsin och både Lexus och jag vandrade med mycket lätta steg.
Snart träder vi in i den långa underbara tiden, från det att häggen börjar blomma tills dess att syrenerna blommat färdigt. Det är den tidsangivelsen jag tycker bäst om, inte ´´Mellan hägg och syren´´ då skomakaren tog ledigt och som får folk att varje år utropa ´´då får han en kort semester, eller ingen alls´´ eftersom syrenerna börjar blomma strax efter häggen, ibland samtidigt.
Under våra vandringar här hemma i Traneberg träffar vi ofta hundar med mattar/hussar som vi lärt känna under det här året, som jag fått äran att ha delad vårdnad om finaste Lexus och jag har väl aldrig tidigare varit så social som nu. Innan Lexus kom in i mitt liv var jag mer av en ensamvarg som sällan pratade med okända människor. Nu känns det bara trevligt att prata en stund och Lexus har hittat några fina kompisar.
En av tomatplantorna har börjat blomma!
I min almanacka stod det att jag skulle besöka Norrtälje idag och då var det bara att lyda! Mitt annars så fria liv styrs av min digitala almanacka. På vägen mot Roslagen lyssnade jag på ett avsnitt av podden Röda vita rosen med Jenny Strömstedt och Victoria Skoglund och det pratades bland annat om örter. Lättsamt, fnissigt och stundtals intressant.
Väl framme i Roslagens huvudstad parkerade jag bilen precis utanför huset på Verkstadsgatan där jag levde mina första nio år. Den lilla gården med två punkthus ligger just nedanför Södra bergen och alldeles intill den centrala staden. Jag såg upp mot vår lägenhet och balkongen som nu var inglasad och gick vidare förbi grannen - fabriksmuseet Pytagoras. På stigen som leder ner till affärsgatorna, mindes jag hur min kompis Kalle och jag i slutet av 50-talet, sprang vi ner till ån med våra metspön och drog upp abborrar och mört i den då mycket skitiga Norrtäljeån. Vad vi gjorde med fisken minns jag inte, antingen fick de återvända till vattnet, eller så fick någon stackars katt smaka.
Idag bor min yngsta syster kvar i Norrtälje, min äldsta syster bor på Yxlan i skärgården och min storebror i Östhammar. Det är bara jag som sviker Roslagen.
Ett par gånger om året brukar jag åka till min barndomsstad som ligger sju mil från Stockholm, för att se vad som senast hänt på den plats som när jag växte upp var en vacker liten idyll. Oerhört mycket har hänt sedan jag lämnade Norrtälje 1975 och det är väldigt få nyare byggnader som jag tycker om. Längs den vackra ån gick jag ut mot hamnområdet, som nu är den stora byggarbetsplatsen och har varit i många är. Här fanns tidigare två fula silos, omringade av ännu fulare lagerbaracker. Att det i stället blir bostäder på stadens vackraste plats vid vattnet är ju mycket bra och de första husen som blev klara närmast bron, blev riktigt fina.
Det stora samtalsämnet är dock de två höghusen som reser sig högt över den övriga bebyggelsen och hur mycket jag än försöker förstå, så gör jag inte det! De passar verkligen inte in i den här lilla staden, utan ser nästan aggressiva ut på platsen, men jag förstår att som bor högt upp i byggnaderna har en fantastisk utsikt mot skärgården. Personligen så tycker jag att de skulle ha fortsatt bygga i den höjden som de första vackra husen. Kajen i trä tycker jag däremot blev väldigt bra!
Jag som lämnade staden för 46 år sedan, förstår givetvis den utveckling som sker och jag tror säkert att yngre personer som har tänkt leva sina liv här är positiva till det nya hamnområdet.
På kyrkogården berättade jag lite för mina föräldrar om livet just nu.
Eftersom jag fortfarande inte besöker restauranger eller caféer så hade jag picknick med mig, men den tog jag ute bland vitsipporna vid vackra Penningby slott med anor från 1400-talet och där tv-serien Huset Silvercronas gåta spelades in 1973. Där satt jag på en trappa och njöt av stillheten och den mycket vackra dagen och funderade över pandemiåret som gått. Se här!
Sedan jag slutade jobba tycker jag bäst om vardagar. Under helgerna och just nu under pandemin, är det alldeles för mycket folk ute på vandringsvägarna som jag brukar använda runt om i stan. På vardagarna däremot är allt lugnare. Måndagar är favoritdagen…
För två år sedan vid den här tiden var jag i Hammarby sjöstad för att fotografera alla hundratals körsbärsträd som då var i full blom. I år hade vissa blommor just slagit ut, men den bästa blomningen kommer att ske under nästa vecka. Det är fortfarande kallt och i tiodagarsprognosen syns ingen värmebölja direkt. Tålamod är något vi nordbor är tvungna att ha.
På Bysistorget var dock körsbärsblomningen fantastisk!
Foodora kom hit med en Capricciosa och på kvällen kom Budbee med Uffes två nya Vardagar. 4 och 5. Sammanlagt 1393 sidor som väntar på att bli lästa! Underbart! Jag började läsa, men grannkillen under mig hade någon slags Valborgsfest med hög musik och någon yngre kvinna som med gäll röst skrek rätt ut hela tiden. Minns inte hur jag somnade.
Trots gårdagens fest i huset, vaknade jag tidigt och travade iväg över broarna mot Långholmen redan före sju. Det var nästan helt folktomt ute under min stilla morgonvandring, med lugn klassisk musik i öronen. Öde på Västerbron.
Långholmen var helt ljuvlig denna första-maj-morgon och jag satte mig på min favoritbrygga vid Pålsundet och drack kaffe, som jag hade med mig i termos. Intill låg en blänkande grann salongsbåt förtöjd. Vattnet helt stilla, några moln som speglade sig i vattenytan dök upp på den annars klarblå himlen.
Jag njöt av mitt kaffe, men önskade mig någon paddlare, eller en glidande vacker träbåt som skulle kunna skapa liv i fotona som jag tog och fick faktiskt min vilja igenom. Tre kajaker närmade sig och gled sedan ljudlöst förbi. Jag frågade om det var ok att jag tog några foton. Inget problem. De nyligen sjösatta vackra träbåtarnas länspumpar gick igång då och då runt omkring mig. Båtarnas träbottnar behöver svälla i vattnet för att bli täta och det tar några dagar. Kompis Pers vackra Tea är sjösatt och ligger här.
Vandrade bort mot västra sidan av ön, förbi kolonilotterna där jag tittade efter kompis Åsa, men hon var inte vis sin lott. Vid Stora Henriksvik såg jag trädgårdsmästare Christina pyssla med något i trädgården och på en skylt stod att caféet har öppet mellan 11- 17. Borta vid Kerstins rosäng blommade narcisser och några röda tulpaner och jag tog några bilder. Kerstin och hennes hund Danne var tyvärr inte på plats den här gången, troligen långfrukost hemma på Slipgatan…
Kaffe igen och en macka på berget intill rosängen, innan jag började min återvandring hem till Bromma. Det var hög tid, för nu började människor leta sig ut och jag ser fortfarande ALLA som smittspridare.
Läste vidare i Vardagar 4…
Som vanligt på söndagsmorgnar var jag tidigt inne i stan och idag var det meningen att jag skulle fota magnolior, men den kalla våren gör att de ännu inte är i närheten av sin bästa blomningstid.
Jag såg direkt att det även var ett hopplöst fotoväder, blåsigt och ett jobbigt solljus och jag raderade de flesta bilderna senare hemma vid datorn.
De Magnolia kobus som står vid Grand Hotell på Blasieholmen var utslagna, men blommorna skadade av frost, bruna i kanterna. När jag var på väg mot Brunkebergstorg, passerade jag Kungsträdgården och var ju tvungen att ännu en gång kolla in körsbärsträden. Otroligt nog var det hästar bland träden den här gången också! Säkert tio ryttare red genom den västra allén, men jag hann inte fram för att ta bilder.
Kyliga dagar gör att träden kommer att blomma längre än vanligt, men nu börjar jag bli lite mätt på allt rosa och längtar efter vitblommiga träd. I Berzelii park blommade de fina körsbärsträden Prunus x gondouini ’Schnee’ framför Berns, men tar det säkert mer än en vecka innan magnoliorna blommar fullt ut.
Det tråkiga Brunkebergs torg som skulle bli så levande och glatt efter förändringen för några år sedan, blev i stället ännu tråkigare tycker jag. Visst kommer alla magnolior att lysa upp torget när de blommar som bäst, men det är i stort sett de enda växter som finns där. Tidigare fanns en liten park med fontän och stora träd. Hade det inte varit bättre att snygga till det som redan var? När alla magnolior blommat klart, finns inte så mycket fint att glädjas åt här.
På Maria kyrkogård lyste verkligen magnolian vid Evert Taubes grav och var en häftig kontrast mot alla kyrkogårdens hamlade lindar.
Vädret under kommande vecka 18 verkar bli liknande som vi haft en längre tid nu, kyligt och därtill regn i mitten av veckan. Lexus och jag vill ha varmare så vi kan åka på utflykter med picknick…
Läget i pandemin
I över ett år har nu hela världens befolkning levt med Covid-19 och viruset har orsakat sjukdom och död i väldigt stora antal. Här i Sverige befinner vi oss mitt i den tredje vågen och ännu verkar vi inte ha nått peaken. Det sägs att smittspridningen nu kommer att minska på grund av vaccin och att viruset inte trivs lika bra i sommarvärme. Jag hoppas verkligen att vaccinet har den effekt som det är tänkt, så att vi åter får leva lite mer avslappnat, så som vi gjorde förra sommaren.
På en stentrappa vid Penningby slott i Roslagen, satt jag länge idag och njöt av stillheten och vitsippsmattorna omkring mig. Jag funderade över vad det är jag saknat under pandemin och vad jag åter kan göra när detta elände är över. Att trängas på tunnelbana och i bussar saknar jag knappast och jag vet inte om jag någonsin vill vistas så tätt intill människor igen. Handla i butiker saknar jag inte heller utan trivs bra med att beställa det jag behöver på nätet.
Att kunna krama om mina nära och kära är något som jag saknar mycket och självklart saknar jag också att resa både i Sverige och utomlands och då främst till Italien. Jag saknar också att kunna gå ut och äta lunch eller fika på stan och även att besöka konstutställningar, bland annat Fotografiska. Annars har jag klarat mig bra med hjälp av min vänliga och hjälpsamma dotter och att jag har fått ha min fina lilla kompis Lexus så mycket. Om jag inte haft dessa två, så skulle tillvaron varit en helt annan!
Nu hoppas vi på en sommar i frihet och lycka!
Vecka 16, 2021 - April är en kall och nyckfull vän
Det är några år sedan nu som Cecilia fick syn på den sällsynta vitsippsrutan i en av de förvildade trädgårdarna här utanför min bostad. Se här! Det visade sig att den växer vild i Sverige endast här i Traneberg/Minneberg. Idag såg jag de vackra sällsynta blommorna igen och det kändes nästan lite högtidligt. Gulsippor blommar också i närheten och jag ska senare även försöka hitta den ljust gula svavelsippan, som växer på ett speciellt ställe i samma område.
Men det är nästan så att jag inte vill berätta var dessa skönheter växer, eftersom jag vet att det finns människor som roffar åt sig utan att tänka på att vara försiktig om den unika floran som vi har här. När jag för några veckor sedan visade på Facebook var de första vitsipporna blommade, tog det bara några timmar innan var de borta. Antagligen satt de i någon vas hos någon nöjd person.
Scillan slocknar nu och våren går in i en grönare fas. Hägg, try och måbär grönskar över den vackra markfloran, där vitsipporna märks mest. Det är nu tiden börjar gå så där märkligt fort igen, som den gör varje vår och försommar då det är som vackrast. Jag tycker inte att det var länge sedan som jag nosade upp den första vintergäcken och snödroppen.
Vitsippsbackarna på Djurgården är nu magiskt vackra och vid gränsen mellan Rosendal och Skansen växte de tätt på stora ytor. Ovanför dessa vitsippsmattor vankade Skansens vargar omkring i sitt hägn. Det är just där vargar bör vistas tycker många, instängda på djurparker. ´´Farliga´´ djur bör inte få vistas fritt, men faktum är vargen dödat endast en människa i Sverige på 100 år och det var i en djurpark.
Att vargen tar tamdjur då och då tillhör väl naturens lag och det verkar inte vara ett lika stort problem i andra länder som har ett betydligt större antal vargar.
Hur är det då med huggorm (dödar en människa vart tionde år) och getingar (dödar fem människor varje år) eller fästingar. Frågan är väl ändå om inte människan är jordens absolut farligaste släkte, vi som metodiskt fullständigt förstör vår vackra planet och samtidigt slår ihjäl varandra både i krig och fred. Det kanske i stället är några individer av människosläktet som borde vanka fram och tillbaka i hägnet där ovanför vitsippsmattorna.
Igår morgonvandrade Lexus och jag tillsammans med en lugnt simmande bäver längs Minnebergs strandpromenad. Solen, träden och husen speglade sig i den blanka vattenytan och den stora gnagaren som kan väga upp till 30 kilo, följde oss en stund på vår vandring. Lexus var misstänksam och backade när jag ville visa vår simmande vandrarvän. Märkligt att de verkar trivas så bra i stadsmiljö. Längs Minnebergs strand är träden för kraftiga att fälla, så den var väl bara på en liten utflykt.
Idag handlade jag vin och betalade med sedlar, som mycket länge legat i mobiltelefonens fack. Det kändes märkligt, men också oerhört skönt att inte mitt köp blev personligt registrerat. Ingen annan vet att det var just jag som köpte det där italienska vinet vid Garnisonens systembolag, om inte någon övervakningskamera fångade mig. Algoritmer styr ju annars våra liv nu. Ibland längtar jag tillbaka till kontanternas tid.
Snöfall i morgon säger SMHI. April är en kall och nyckfull vän, sjunger Ulf Lundell!
Det känns alltid tomt första kvällen efter det att jag lämnat Lexus. Jag tycker om våra rutiner och jag njuter av alla vandringar, även den sena lite kortare i mörkret.
Snöblandat regn hela dagen och några få plusgrader.
Jag är medlem i en Facebookgrupp där de boende i Traneberg berättar vad som händer i området. Idag publicerade en medlem ett inlägg att ett mandarinand-par höll till nere vid badstranden en bit härifrån och jag travade direkt ut i snöblasket med kameran. På sociala medier hade jag sett att den spektakulära anden dykt upp lite då och då på olika platser i Stockholmsområdet, men jag har aldrig tidigare sett den live. Den härstammar från Ostasien, men togs till Europa på 1700-talet och de vi ser idag är individer på rymmen eller avkommor från rymlingar.
Som tur var fanns paret kvar när jag kom dit. De gick där och betade på gräsmattan en stund, innan de simmade ut och höll till just vid strandkanten. Hanen är ser nästan overklig ut med alla färger i olika fält, medan honan har mer skyddsfärg, men vacker ändå. Det kändes stort att äntligen ha fått se den ganska ovanliga anden. På hemvägen passade jag på att ännu en gång fota gulsippor och vitsippsruta, den här gången i regnet. Även hundtandslilja och nunneört hamnade i kamerans minneskort.
På eftermiddagen hade mandarinand-paret lämnat badviken.
Vasaparken som anlades 1898 har sedan början varit en plats för lek och idrott. För att hitta lugn och ro så finns det några andra parker i stan som passar bättre, till exempel Humlegården. Men nu har en vacker yoga-paviljong byggts i den lugnaste delen i nordväst mot S:t Eriksplan. Parken har saknat en plats för stillsammare aktiviteter och det är tänkt att paviljongen ska kunna användas till bland annat yoga och rofyllda stunder. Jag hoppas verkligen att det också blir så.
Paviljongen är byggd av svensk kärnfuru av hög kvalitet som linoljebehandlats, men det kommer att ta några år innan träet fått lite patina och mer smälter in i miljön. Riktigt fint blev det och i anknytning till platsen har det planterats perenner och en syrenbuske, men kanske att valet av lagerhägg och krypande tuja på den övre nivån inte var så kul.
När jag ändå var i området besökte jag Sinnenas trädgård där jag hade tänkt fota de vackra balkansipporna och julrosorna under ormhasseln, vilket jag gör varje år. Tyvärr räckte inte dagens få plusgrader för att balkansipporna skulle öppna sig, men det är alltid en fröjd att gå in i den mycket vackra trädgården, men den allra vackraste tiden har trädgården framför sig, nu när vi snart går in i maj månad.
Magnoliorna i stan börjar nu blomma lite här och där, som till exempel S:t Eriksgatans Magnolia kobus och allén av Magnolia ´Merrill´ på Vallentin Sabbats gata vid Sabbatsbergs sjukhus. I år har jag tänkt att uppdatera mitt blogginlägg om Stockholms magnolior med nya bilder, men jag får nog vänta en vecka till innan det blir riktigt fart på blomningen.
En plats där jag vet att den tidiga sorten Magnolia bondii blommade är på Jaktgatan i Norra Djurgårdsstaden och jag åkte dit för att ta bilder innan de blommat ut. Magnolians blomningstid är kort, men den är verkligen en underbar växt för alla parker och trädgårdar och passar även alldeles utmärkt som gatuträd. Det planteras nya magnolior på många platser runt om i Stockholm varje år, så det är nästan omöjligt att dokumentera alla dessa platser på bloggen, så som jag tänkte 2015 då jag skrev mitt blogginlägg om stadens magnolior.
Sista trädgården på dagens stads-vårblom-roadtrip blev i underbara Bergianska trädgården. Jag älskar verkligen vår botaniska trädgård och under vår och försommar är det ljuvligt vackert på denna plats mellan Naturhistoriska museet och Brunnsviken. Magnolia kobus och ’Merrill’ blommade framför den perfekta granhäcken, men Magnolia stellata vid institutionsbyggnaden hade inte riktigt öppnat sina blommor.
Flera tidiga rhododendron hade börjat blomma i rhododendrondalen och det är just nu som jag tycker bäst om den här växten, nu när de tidiga sorterna lite försiktigt går i blom. När senare i vår Rhododendron catawbiense ’Grandiflorum’ lyser med sin starkt lila färg i var och varannan trädgård, blir det ofta lite för pråligt och skrytsamt…tycker jag! Men som sagt, nu njuter jag!
Några gula favoritväxter som lundvivan och skenhasseln blommade invid Brunnsviken och prunusträdens blommor slår ut vilken dag som helst. Jag har ofta undrat varför inte den mycket vackra skenhasseln används mer i trädgårdar och parker. I Kungsträdgården blommar nu Prunus ’Accolade’ som allra bästa nu och jag planerar att åka in tidigt på söndag morgon för att ta några bilder.
På väg in mot Kungsträdgården vid halv sju på morgonen för att fota körsbärsträden, funderade jag på hur jag skulle göra för att få bilderna lite annorlunda i år. Fantasin tryter när man står där i de fantastiska körsbärsalléerna med sin kamera. Bilderna blir ju ganska lika år efter år.
En plusgrad och isande vindar, men det kändes som fyra minus, precis som SMHI skrev i prognosen. När jag närmade mig körsbärsträden såg jag att det stod två hästar under de rosablommande träden och det var ju nästan för bra för att vara sant. Någon fotograf hade tydligen planerat denna fotografering och säkert betalat en hel del för att transportera hit de vackra hästarna och så kommer jag och tar för mig av det magiska tillfället.
Visst kändes det lite som om jag trängde mig på, men det är ju en offentlig plats och mitt uppdrag var att fota träden denna tidiga söndagsmorgon. Antagligen trodde fotografen att ingen annan skulle infinna sig här så tidigt en söndagsmorgon. Jag valde att inte stå vid sidan om och titta på tills dom var klara. Jag och några få till lät i stället kamerorna gå varma en stund och det här dukade bordet blev den mest fantastiska fotografering av Kungsans körsbärsträd någonsin, tillsammans med den gången då jag fotade för boken och fick tillåtelse att komma upp på Nordeas terrass för att ta några överblicksbilder.
På väg tillbaka passerade jag Brunkebergstorg för att se om alla magnolior hade börjat blomma. Det här annars så tråkiga torget och Malmtorgsgatan intill, kommer snart att skumma av blommande magnolior! Ett ensamt måspar hade en tidig kärleksstund på en mur och jag tog några bilder. När jag gick runt för att få en tidigt blommande magnolia i bakgrunden, blev paret blyga och sneglade misstänksamt på mig. Jag väntade en stund, men måsarna tyckte nog att jag förstört kärleksstunden.
