Vecka 20, 2020 - Mellan hägg och syren
Anledningen till att jag åkte just till Sturehovs slottspark i Botkyrka den här morgonen, var att jag ville höra om näktergalen anlänt och börjat sjunga. Fågeln med den vackra men lite märkliga sången brukar även komma till min lilla skog hemma i Traneberg, men ute vid Sturehovs slottspark hör jag den alltid först. Det är nästan omöjligt att se den här skönsångare som helst sjunger på nätterna, men visst hörde jag den nu bland blommande hägg ner mot bryggan, där den sjöng duett med en koltrast. De här två vår-virtuoserna gjorde verkligen min dag.
Jag gick ner i den stora öppna delen av parken, där alla hundratals knuthamlade lindar står på rad. Utanför parken sjöng sånglärkan sin lite stressiga men fantastiska vårsång högt över åkrarna. Lindarna var nyligen hamlade och började nu utveckla små gröna blad i knutarna.
Jag fortsatte ner till bryggan och såg över till Ekerö på andra sidan Mälaren. Det mysiga krukmakeriet, som ligger i anslutning till parken var givetvis stängt så här tidigt på morgonen och slottscaféet vet jag inte ens om det är öppet över huvud taget denna märkliga vår, men troligen på helgerna i varje fall.
Den här kyliga morgonen var jag helt ensam i den vårvackra slottsparken och det var njutbart att stilla vandra omkring i ensamheten, förutom två hästar som betade i hagen intill slottet. Det var mycket länge sedan som jag kände en sådan sinnesro och om jag kunnat måla hade jag hellre skapat tavlor i parken den här morgonen, i stället för att fotografera. Då hade det varit lättare att fånga stämningen.
Eftersom mitt nästa stopp idag var Drottningholms slottspark, tog jag färjan över från Slagsta till Jungfrusund på Ekerö och vidare mot Drottningholm. Men när jag passerade Ekebyhov såg jag att de stora fälten nedanför det gamla träslottet lyste av blommande raps och självklart svängde jag av för att ta några bilder på den gamla Ekebyhovseken som nu hade blommande raps omkring sig.
Väl framme vid Drottningholm parkerade jag vid Kina slott och gick bort mot kungen och drottningens bostad. Det som förvånade mig var att det blommade så oerhört mycket gullvivor vid boskéernas höga lindhäckar. Jag har nog aldrig varit i parken just den här tiden förut och tyckte att de vackra vivorna livade upp de strikta boskéerna. Sneglade på några av de 800 lindarna som planterades efter den stora renoveringen av alléerna och kunde inte låta bli att ännu en gång förundra mig över den märkliga uppbyggnadsbeskäringen. Det ser helt galet ut, men vi väntar och ser hur de utvecklar sig. Det känns ändå som om något gått fel på vägen…
Fontänerna plaskade i den stora barockparken och trots all strikt ordning och alla märkliga lindar, tycker jag mycket om att vandra här i Tessins skapelse.
Tidigt på morgonen började jag läsa Ulf Lundells nya bok Vardagar 3 som släpptes vid midnatt på Bookbeat. Den riktiga boken som är beställd är på väg, tills dess läser jag i mobilen. Det är som vanligt underbar läsning om hans ´´lilla´´ liv på den mycket vackra Österlengården, men även funderingar kring det mesta som händer i världen.
Som vanligt är det som att flyta på en våg när man läser, så oerhört följsamt vilket gör att det är svårt att lägga ifrån sig boken när man väl börjat läsa. Jag vill bara höra mer av hans naturskildringar, om vad han läser, lyssnar på och vad han tycker om det mesta.
När jag kommer till juli månad i den här dagboken upptäcker jag plötsligt att han börjar skriva om en kvinna som en gång i tiden var min kärlek och som fortfarande är en mycket god vän till mig. Eftersom hon nämns flera gånger i juli och augusti, blev nu boken ännu mer intressant än den redan var!
Det är egentligen endast under tidiga söndagsmorgnar som jag besöker innerstaden nu i smittans tid, men idag gjorde jag ett undantag då jag tog bilen upp till Mariaberget på Söder för att vandrade en stund. Den här delen av Södermalm är ju inte direkt innerstaden tycker jag och det kändes ganska riskfritt eftersom få människor befann sig där. Just när jag kom upp till Monteliusvägen blev himlen nästan svart söderut, samtidigt som solen sken över Södermalm vilket skapade ett dramatiskt och vackert ljus. Som om inte det var nog, började det försiktigt snöa i solskenet en kort stund, trots 8-10 plusgrader. Men jag blir knappast förvånad av någonting längre, detta första år i vårt nya 20-tal.
Inne i Olle Adolphsons park som ligger i anslutning till vackra Monteliusvägen med sin storslagna utsikt över Stockholm, blommade tulpaner och pärlhyacinter och grönskan var skönt maj-skir. Att jag inte tog en enda bild över utsikten mot Riddarfjärden och Stadshuset, beror nog både på att jag gjort det så många gånger tidigare och på att syrenerna ännu inte gått i blom. När de väl börjar blomma, kommer jag att återvända hit.
På Bastugatan såg jag trädgårdsarbetare komma ut från Stadsholmens kulturhusträdgårdar med gräsklippare och trädgårdsverktyg. På 80-90 talet var det vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice som skötte Stadsholmens trädgårdar runt om i stan, bland annat dessa vackra söderkåkar med sina fantastiska trädgårdar. Idag såg jag att PEAB stod för trädgårdsunderhållet här på Bastugatan.
Resten av dagen läste jag Vardagar 3 och drack mycket kaffe!
När jag var på väg för att hämta Lexus (en underbar Bichon havanais) vid Djurgårdsbrunn, åkte jag förbi Valhallabageriet på Valhallavägen 174 och det var mycket nära att jag stannade för att köpa några av deras fantastiska kanelbullar, men jag besöker ju inte butiker längre så jag åkte vidare. Försökte tänka bort smaken av bullarna.
WHO säger att Covid 19 är här för att stanna och att vi måste lära oss att leva med viruset. Det bli såklart mycket lättare när vi om ett år får ett vaccin, som förhoppningsvis ska fungera.
2 grader och regn på morgonen när vi åkte hem mot Bromma, där vi gick en kort promenad i regnet och kom hem som två blöta hundar. Vilodag inne i värmen, jag läste V3 och Lexus låg på rygg och sov. Den här lilla killen gör verkligen mitt hem till en varm plats! Vid nästa promenad föll snöblandat regn och vi blev lika blöta igen. Naturen tog tacksamt emot nederbörden.
Kvällen blev solig och skön och vi vandrade med min dotter på Gärdet där hon bor. Satt länge och njöt av kvällssolen som värmde gott på den här fina platsen i Stockholm.
Sol och vindstilla och vi gick långt innan frukosten. Häggblomningen var fantastisk och körsbärsträden blommade fortfarande, men kommer snart att bytas ut mot syrenblomning. Förgätmigej kantar stigarna men vitsippornas tid är över, högre örter och gräs tar över i backarna där sipporna slocknar. Tack för i år skogens vackra vilda anemoner!
Vi åkte ut till rapsfälten vid Ekebyhov på Ekerö, där jag var tidigare i veckan för att fotografera den gamla eken. Den här gången gick vi vandringssträckan på en halv mil inne i skogen och som vanligt infinner sig ett skönt lugn där inne bland stigarna, som slingar sig under de höga träden.
Kvällsvandring vid Lilla Skuggan på Norra Djurgården där fåren nu släppts ut på bete och några av dem åt av en stor häggbuske. Häggens doft ligger nu skönt tung över Stockholm och jag njuter av den starka doften, som många inte tål. Strindberg som under en tid bodde på Djurgården, skriver om tiden i maj månad ´´När häggen sprider sin stank över backarna försvinner jag härifrån´´
Tidigt på morgonen vandrade Lexus och jag bort mot koloniområdet Johannelund. Vi befinner oss nu i årets vackraste tid ´´Mellan hägg och syren´´ och för några år sedan hade jag en idé om att skriva ännu en bok, som skulle ha just den titeln. Det var meningen att det skulle bli en poetisk/romantisk berättelse i text och bild om den här magiska perioden och självklart skulle historien om skomakarens korta semester bli med. Men bokprojektet skulle bli för smalt och idag är det bara de riktigt etablerade författarna som kan fortsätta att ge ut böcker i vår digitala tid, så jag fortsätter i stället med min blogg.
Det finns inget bättre än att morgonvandra med min bästa kompis Lexus i den här underbara tiden då äppelträden nu går i blom. Tänker på Beppe Wolgers text i ´´Sakta vi gå genom stan´´
På Västerbron, i den himmelska ron
en spårvagn går ensam och tom
alla hus, målar natten i ljus
hemligt går träden i blom
På förmiddagen vandrade vi runt Lilla Essingen, där jag såg att både pärlbusken och nepetan hade börjat blomma mot en husvägg i söderläge. Två favoriter som jag vårdade ömt i Engsholms slottspark när jag jobbade där mellan åren 1998 - 2017.
Det är alltid sorgligt att lämna Lexus, men som tur är kommer vi snart att ses igen. Innan vi skiljdes åt gick vi runt elljusspåret vid Kaknäs och i skogen såg vi knoppande liljekonvaljer.
Äntligen fick vi mötas en stund. Viktiga och nära släktingar ute i sagolikt vacker natur, med ordentligt avstånd från varandra. Lunch vid stranden och trevliga samtal. Värme och gemenskap, vilket kändes extra gott i dessa tider. Lilla söta Eira snart 5 månader gammal hade vi inte träffat sedan i vintras, hon är nu en glad och pigg liten tjej, älskad av alla!
Näsuddens naturreservat visade sig vara en mycket vacker plats där de gamla slånsnåren nu skummade vita och den underbart blommande häggen fanns runt oss under hela vandringen. Hagmarker med mängder av gullvivor och inne i lundarna blommade fortfarande vitsippor och även den ganska ovanliga tandroten. Vissa passager utefter vandringsstigen var paradisiskt vackra med åldrade träd och buskar, där häggen på vissa ställen vävdes ihop med knotiga gamla vildaplar.
Hit vill jag verkligen återvända. Snart!
I bilen idag hörde jag musik från en italiensk Pucciniopera och fick åter igen en mycket stark längtan till Italien!
Trailer på TV4 om ett nytt trädgårdsprogram – Karl Fredrik på Österlen! Vet inte om jag ska skratta eller gråta…
Gatorna inne i stan låg öde när jag tidigt vandrade med min Nikon. Blev lite avundsjuk på en man som vandrade genom Tegnérlunden med en pigg liten Bichon havanais. Det är trevligare att vandra med hund.
Centralbadets trädgård var magiskt vacker nu när häggen och prydnadsaplarna blommade tillsammans vid dammen. Allt är så oerhört vackert nu mellan hägg och syren, men Covid 19 stör. Varje dag. Sveriges dödssiffror är värst av alla länder just nu. Gjorde vi verkligen rätt? Borde vi inte satt oss i strängare karantän ändå.
Det är märkligt hur man anpassar sig, jag minns knappt hur det var innan detta hemska virus drabbade världen. När man kunde träffa sina nära och kära på ett normalt sätt, gå på caféer, se på fotboll och när man inte gick omvägar då man mötte folk ute. Tänker att vi levde i paradiset då, även om vi knappast uppskattade tillvaron då, så som vi kanske borde gjort.
Från det ena till det andra...jag upptäckte till min glädje att ett tulpanträd har planterats i den nya lilla parkdelen nedanför Obeservatorielunden, mot Drottninggatan! Massplantering av tulpaner i planteringen intill.
Efter att ha fotat tulpanerna vid Sofiahemmet återvände jag hem till mitt Brommanäste, där det blev läsdag.
Vecka 20 blev en mycket bra vecka, med sällskap av Lexus och släktträff ute i vacker natur.
Ha en fin vecka 21 nu alla följare och var rädda om er!
För två år sedan såg kommande vecka 21 ut så här
Fint☺️ Det var en mysig dag på näsudden!
Åh vilka underbara bilder! Det är så roligt att få lära sig nya växter och även platser. Läskigt Coronavirus du träffade på.
Ja så mysigt Therese! Hoppas vi ses snart igen.
Ja det där ´ánsiktet´´ var lite skrämmande Liza!
Tack för dina vandringar och för alla underbart fina bilder - luckan ut mot verkligheten inte minst för alla oss mer eller mindre hemmabundna denna märkliga tid.
Och puss på fina nosen!
Så fint att du gillar bilderna och vandringarna Janicke!
