Vecka 18, 2020 - Mitt hjärta i världen
Just nu är det svårt för mig att berätta med ord och bild vad som händer i Stockholms trädgårdar och parker, men jag längtar verkligen efter att få bevaka huvudstadens gröna rum igen. Fram till dess fortsätter jag med mina naturvandringar och möjligen några få besök med bilen in till stan under tidiga söndagsmorgnar, när staden är tom på folk.
Hämtade min kompis Lexus och vi åkte i den täta morgontrafiken ut till sjön Judarn här hemma i Bromma. Där fann vi lugnet som vi sökte och gick i stilla tempo runt den vackra sjön i skogen. Vild natur mitt i tätorten. Vid ängsmarkerna runt omkring blommade stora skummande slånsnår och naturen grönskade allt mer.
Nu är vi på väg mot årets vackraste månad och jag ska försöka uppskatta naturens och trädgårdarna skönhet även i år, trots allt. Men det är inte helt lätt, eftersom allt känns nedsmittat och skrämmande den här våren. Jag har i år inte alls uppskattat körsbärsblomningen så som jag brukar, men jag hoppas verkligen att hägg och syren kommer att ha samma inverkan på mig som vanligt, när de väl börjar blomma.
Tänker att det här bedrövliga året kan få rusa fram, så att vi får starta om i våren 2021 i stället. Det nya glada 20-talet som vi gick in i, blev inte riktigt som vi tänkt oss.
Den enda som jag kommer riktigt nära nu är min fina kompis Lexus – Bichon havanais. Flera har undrat varför jag inte skaffar mig en egen hund nu när jag lever ensam, men det är ju inte en hund jag behöver, det är just Lexus! Det är en fantastisk lösning som Cecilia kommit på, att jag får ha honom några dagar varannan vecka. Ibland lite mer. Hoppas verkligen att det här ska fungera.
På eftermiddagen gick vi i det vackra vårvädret bort till Ulvsunda slott. Vi befinner oss mitt i vitsippornas tid och överallt lyser de i den skira grönskan. På min gård såg jag att förgätmigej hade börjat blomma och även gulsippor i en vild trädgård intill, tillsammans med den besvärligt invasiva, men vackra Vincan.
Naturen är inte drabbat av det här viruset, utan mår i stället bättre än på mycket länge nu när fabriker står still över världen och trafiken minskar både på marken och i luften. Apropå luften så är den betydligt renare i storstäderna världen över nu. Coronaviruset renar vår planet. Tänk att det kan komma något gott ur detta helvete!
Skön kvällsvandring i ett stilla regn.
Regnet smattrade mot fönstren när vi vaknade och Lexus var inte speciellt intresserad av att gå ut när jag tog fram kopplet, utan hoppade i stället upp i soffan och la sig på sin mjuka favoritfilt med en djup suck. När vi en timma senare trots allt vandrade lite här i Traneberg med regnkläder på, hade regnet förvandlats till blötsnö och vi längtade båda två in till värmen igen…
Njuter av Lexus sällskap. Vilken fantastisk harmoni han skapar runt omkring sig den här vänliga lilla varelsen.
Morgonvandring med Lexus i grönskande, blommande och vårfräsch natur, men med underliga känslor i kroppen. Coronaoro varje dag i denna ljuvligt vackra tid med underbara fågelkonserter och med en fantastisk vandrarkompis. Det blir en märklig känslokrock som jag ibland har svårt att hantera. Våren ska ju vara glädjens tid! Fullt ut!
Vi vandrade runt Kyrksjölöten här i Bromma och slåntunneln som jag såg där tidigare i våras, var nu som en skummande välkomnande portal in till vandringen runt den lilla sjön. Årets första blommande hägg fick jag se och nästa vecka blir nog en ´´häggvecka´´ här i Stockholm.
Efter lunch och vila, åkte vi mot Djurgårdsbrunn där jag skulle lämna Lexus till Cecilia igen, men först vandrade vi stigen runt Kaknästornet, där det oftast är lugnt, med få vandrare/löpare. Nu var skogen full av pensionärer med kartor. Virrade runt som yra höns överallt. Jag höll ordentligt avstånd vid möten. Orienterarna verkade inte bry sig det minsta om avstånd, utan var helt fokuserade på sina kartor. Jag är också pensionär nu, men är aldrig i flockar. Det blev ingen fridfull vandring den här gången. Måste leta mig ut från stan igen nästa vecka. Långt ut!
Skulle fota magnolior i Norra Djurgårdsstaden på hemvägen, men de hade blommat klart för i år.
Dystra Coronanyheter. Ingen peak nådd ännu. Ingen vändning. Bara denna förbannade platå som vi befinner oss på hela tiden. Italien, Spanien och Frankrike som varit värst drabbade i Europa, har haft sin vändning och går nu sakta mot ljusare tider. Troligen! Vem vet vad Covid-19 hittar på härnäst! Ett forskarteam i Minnesota förutspår att det kan dröja fram till 2022 innan coronaviruset är under kontroll. Men varför ska vi tro de det? Ingen vet hur detta ska sluta.
Längtar efter fotbollskvällar med min dotter och att kunna åka till Barcelona och se vårt lag på plats igen! Längtar efter att resa igen! Upptäcka nya vackra trädgårdar i Europa. Kommer det någonsin bli möjligt igen?
Ulf Lundells hela sommarturné är inställd, såklart. Det blir alltså inget augustibesök på Skansen i år! Det blir inte så mycket i år över huvud taget!
Vandrade en stund vid Ekhagen på Norra Djurgården. Gick förbi revyförfattaren Kardemummas gamla mysiga torp vid Ekhagens strandbad. Erik Zetterström som han hette dog 1997, 92 år gammal. Minns när jag fotade tomten i juni 2018, då det var så underbart vackert med blommande schersminer och krolliljor. Se här!
Fotograferade ett enormt stort och vackert körsbärsträd i blom i början av Bergiusvägen i Ekhagen. Men nu börjar snart alla Prunusträd bli klara med sin blomning för i år, det finns dock några sorter som blommar sent, främst Prunus ’Kanzan’ med sina mörkrosa blommor. Sedan väntar jag på hägg och syren!
Parkerade vid Stavsnäs hembageri. Hembageri låter som poesi just nu, liksom café, konditori och kaffestuga. Platser som jag inte längre kan besöka. På uteserveringen satt folk och åt och fikade, som om inget var förändrat. Hela vår tillvaro är ju förändrad. Över hela planeten!
Vi vandrade den 5 kilometer långa sträckan runt Stavsnäs, åt lunch på en brygga, vilade vid en strand och lyssnade på koltrast och bofink i skogen bakom oss, på vågorna som rullande in mot stranden. Tog en glass vid Stavsnäs brygga och njöt av friheten.
Ännu en härlig utflykt i Coronatider. En flykt från vår smittade stad.
Här åt vi vår medhavda lunch från Kale & Crave. Den nya restaurangen på Roslagsgatan 2, har Swedish House Mafia medlemmen Sebastian Ingrosso startat tillsammans med några kompisar och serverar enbart hälsosam mat. Min sallad var fantastisk! 
Så gick jag där i innerstaden med min kamera igen, den här tidiga söndagsmorgon och det kändes som jag var helt ensam i stan, förutom några flåsande innerstadsjoggare. Planteringarna runt skulpturen ´´Mitt hjärta i världen´´ som restes 1989 till minne av Olof Palme i Norra Bantorgets park, brukar fullständig svämma över av narcisser i så här i början av maj, men nu syntes bara enstaka vårblommande lökväxter. Däremot blommade mängder av Narcissen ´Actea´ i de långa upphöjda planteringarna runt parken. Lite besviken vandrade jag vidare i ganska rask takt, eftersom jag ville bli klar med fotograferingen innan stockholmarna vaknade.
Den här morgon blev en stund av lycka, då jag åter igen gick de vanliga vandringsstråken i mina drömmars stad. SMHI hade lovat moln med glimtar av sol, vilket kändes som perfekt fotoväder för mig som har svårt att ta bilder i starkt solljus. Bakläxa för SMHI den här morgonen, eftersom solen sken från en klarblå himmel vilket i och för sig var skönt, men bilderna blev inte riktigt som jag tänkt mig.
Det är alltid en speciell känsla att gå in i Centralbadets trädgård och känslan idag var skönare än någonsin. Den gamla krokiga häggen vid dammen, var översållad av blommor och några päronträd höll också på att gå i blom. Den vackra markfloran bestod av vitsippor, myskmadra, ormöga, lungört och en del tulpaner och narcisser.
Vid Brunkebergstorg och på Malmtorgsgatan blommade fortfarande alla magnolior, även om de nu är i slutfasen. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Brunkebergstorg efter det att all grönska som tidigare fanns här skrapades bort och i stället blev det en ganska steril, hård och kall plats, men är ett torg omgärdat av så hemska byggnader då spelar det egentligen ingen roll hur man utformar parken. Det är dömt att misslyckas, men de 24 magnolior som planterats här, både som träd längs Malmtorgsgatan och som buskar på torget, är fantastiska och när träden framöver vuxit till sig ordentligt så blir det helt säkert en annan känsla här.
Huvudsyftet med min morgonvandring var att ta bilder på alla tulpanerna i de stora urnorna i Kungsträdgården. Det var som vanligt fantastiskt vackert med olika färger och former och med slottet i bakgrunden. Jag tog mina bilder i det besvärliga ljuset och inte en enda människa störde i bilderna. Fortsatte mot Gamla Stan och på den öde Strömbron kom fem ryttare i lugnt tempo som hälsade glatt och nedanför slottet stötte jag ihop med ett gäng från högvakten som var ute och spatserade. Här kände jag mig inte ensam.
Avslutade min något stressiga fotovandring i Gamla Stan, där jag som vanligt besökte Järnpojken på Bollhustäppan, innan jag vandrade tillbaka till Wallingatan där jag parkerat bilen.
Frukost nummer två i solen på balkongen när jag kom hem halv nio!
Vecka 18 är till ända och nu kastar jag mig snart in i vecka 19.
För att se vecka 19 för två år sedan, klicka här!
Ha en skön vecka alla följare, var rädda om er och håll avstånd!
Jag beklagar din syn på tillvaron just nu och hoppas verkligen att den får anledning att ljusna framöver. Däremot är jag glad åt dina vandringar och dina foton, de är sedan länge som en livlina ut i verkligheten. Min fot värker nu tyvärr och mina egna promenader ter sig avlägsna. Så sluta inte, säger jag helt egoistiskt!
Denna veckas bilder är ju magiska - mina tidigare hemtrakter och mina nuvarande! Har exakt likadant foto från Himmelska hundar fast vovven är en av mina dåvarande dagisdito.
Kram på dig.
Men vad jobbigt med din fot Janicke! Hoppas att du blir bra snart. Vad roligt att du gillar bilderna!
Så det är sådär det ser ut i Judarn! Har tänkt gå dit någon dag, inte varit där sen jag var liten. Vackert! Kyrksjön var jag till för några år sen däremot. Verkar svårt att undvika folk på de där smala bryggorna, dock.
Hade massor av planer denna vår/sommar själv som nu får ställas in. Det är ett riktigt skitår. Frågan är om det är lika nästa år vid den här punkten...Och nästa efter det. Det går inte ens att tänka på.
Jag håller med Brommabo, det här är ett riktigt skitår!
Tråkig och jobbig tid just nu men jag försöker att se det positiva som finns. Naturen har vi ju kvar som vi kan nyttja mycket och ofta om man tillhör karantängruppn. Verkligen tur att vi har bil så vi slipper de kommunala medlen. Som vanligt är din blogg en lisa för själen.
