Vecka 3, 2018 - Södervandring i Våra drömmars stad
15 januari – måndag
Isande vindar svepte över Stockholm i gråvädret och jag stannar inne i mitt varma Brommanäste, förutom ett kort besök inne på Centralstation där det skyltades med svenskodlade tulpaner, så här på Tulpanens dag!
Idag var det nog första dagen sedan jag började jobba 1970. som jag är hemma en vardag utan att ha dåligt samvete! Nu känner jag inte kraven på mig längre och jag kan ta ett djupt andetag och bara koppla av!
16 januari - tisdag
Hårda sydliga vindar över Stockholm och mitt på dagen kom snön! Jag ligger lågt!
17 januari – onsdag
En decimeter snö har fallit över Stockholm och plogbilarna skrapade gatorna här utanför när jag vaknade. Från det att jag var 16 år, alltså för 48 år sedan, har jag röjt snö där jag jobbat. Alltid redo! Alltid bevakat väderprognoser! En gång i tiden när vårt familjeföretag skötte om mängder av trädgårdar runt om i Stockholm, där vi även hade hand om snöröjningen, var jag ute på kvällarna och mätte snödjupet med tumstock, så att vi visste när vi skulle rycka ut. Vi körde runt på stora bostadsområden i västra Stockholm och på Stadsholmens gårdar på Söder och andra platser i innerstan. Helst skulle allt skottas och röjas samtidigt och det hände ibland när vi var färdiga och helt slutkörda, att det började snöa igen och det var bara att börja om. På radio och TV talade alla om hur trevligt det var med snön, men trots att det var vårt levebröd, så lärde jag mig aldrig att acceptera snön.
När jag jobbade i vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice, hade jag väldigt många år kvar till pensionJ, men längtade redan då till den dag då jag skulle slippa bry mig om det snöade eller inte. Då jag som alla andra skulle kunna titta ut genom fönstret och bli glad åt snön som fallit under natten, att det blev ljust och vackert.
Så gjorde jag i morse! Och i stället för att köra 7 mil till jobbet på Engsholm, som jag gjort de senaste 20 åren, i vinterväglag i mörkret, så vände jag mig i stället om i sängen och somnade om…!
Efter en lång stilla frukost, tog jag tunnelbanan in till Gamla Stan. Mitt mål var egentligen Östra Södermalm, men jag ville vandra en stund längs Stockholms äldsta gator innan jag klättrade upp på Söders höjder. Som vanligt hälsade jag på Järnpojken på Bollhustäppan. Pojken som tittar på månen, kallas han också och den här Sveriges minsta offentliga staty (15 cm hög) restes här intill Finska kyrkan 1967. Skapad av Liss Eriksson. Varje gång som jag besöker pojken, har han nya kläder på sig. Det är någon eller några som i hemlighet pysslar om den här lilla pojken och det sägs att man får tur och lycka i sitt liv om man klappar honom på huvudet. Vilket jag oftast gör!
Jag passerade Slussen som är och kommer att vara en stor arbetsplats, fram tills allt blir klar runt 2025. Den nya Slussen kommer att förändra den här platsen totalt och jag är ganska säker på att kopplingen mellan Söder och Gamla Stan kommer att bli till det sämre. Ibland tycker jag att vår vackra stad utvecklas helt fel. Tänker även på det blivande Nobelcenter på Blasieholmen. Två viktiga platser i huvudstaden som mer eller mindre förstörs.
Harald Lindbergs trappor upp till Mosebacke från Katarinavägen kändes lätta att gå eftersom jag känner mig piggare än på länge.
Min vanliga vandringsväg gick från Mosebacke, Fiskargatan fram till Katarina kyrkobacke och förbi Katarina kyrka som enligt mig är en av Stockholms vackraste kyrkor, vänster vid Mäster Mikaels gata, förbi Cornelisparken, korsade Katarinavägen och in på Fjällgatan, jag fortsatte fram mot Sista Styvens trappor, där Per Anders Fogelström bodde och vidare upp till Stigbergsgatan och Anna Lindhagens täppa, där jag tog några bilder ut över stan. Jag vandrade vidare över Folkungagatan, upp Sågargatan och in till vänster på Lotsgatan. På Åsögatan tog jag en bild på huset som Fogelström använt som bostad åt Henning och Lotten i boken Mina drömmars stad. Böckerna som jag läst så många gånger och som jag njuter av varje gång.
På Åsöberget blåste det isande kallt, men snön hade slutat falla och i några sekunder tittade en blek januarisol fram, för att sedan försvinna bakom tunga grå moln igen. Nu längtade jag efter kaffe och som vanligt tog jag sikte på Bakverket - Bondegatan 59. När jag kom fram såg jag att caféet hade ändrat namn till Bazzar och jag undrar varför så många caféer och restauranger inte kan få ha kvar sina svenska namn, trots ägarbyten. Jag är verkligen långt ifrån någon inskränkt nationalist, utan tycker att det är bra och spännande med caféer och restauranger från hela världen här i Stockholm, men jag tycker att det börjar gå aningen för långt nu. Jag skulle kunna räkna upp väldigt många caféer runt om i stan som tappat sina svenska namn och som nu heter något man knappt kan uttala. Jag blev glad lite senare när jag gick förbi Gunnarssons konditori på Götgatan 92!
Hur som helst så har ´´Bazzar´´ helt fantastiska mackor och gott kaffe, och jag satt länge i värmen och njöt innan jag började vandra genom ett vintrigt Vitabergsparken, där barn åkte pulka i de branta backarna uppifrån Sofia kyrka. Jag gick vidare bort Ringvägen fram mot Götgatan och roade mig med att se vad butiker, restauranger och caféer heter. Tittade bort mot Folkungagatan 52 och Wirströms Järn och Färg, butiken som har öppet 365 dagar om året och som funnits här sedan 1989! Man borde egentligen handla där någon julafton och nyårsafton bara för att ta del av den fantastiska servicen.
Det blev en härlig vandring på fina Söder och jag kände mig inte alls trött efter 16 000 steg, ingen lång vandring ens för en pensionär, men i snö och med flera lager tjocka kläder så räckte det bra den här onsdagen! Tunnelbanan från Medborgarplatsen tog mig hem till Alvik.
18-19 januari
Vilodagar. Läst, skrivit, småvandrat!
20 januari – lördag
Mina drömmars stad och hela Per Anders Fogelströms bokserie om människornas liv i Stockholm förr i tiden som jag läst så många gånger, är berättelser som fått hedersplatsen i mitt litteratur-hjärta. Förra året skulle Fogelström fyllt 100 år. Det firades och uppmärksammades på många olika sätt i stan under hela 2017, bland annat gick jag en Fogelströmsvandring på söder och besökte platser där handlingen utspelar sig i böckerna.
Igår såg vi teaterföreställningen ´´Våra drömmars stad´´ på stora scenen på Stadsteatern tillsammans med goda vänner. Jag hade inga större förväntningar eftersom jag verkligen inte är någon teatermänniska, utan trivs bäst när en historia berättas i böcker eller på film. Teater som oftast blir alldeles för överspelat med vilda yvigt gester och med höga röster för att publiken ska se och höra, passar inte mig. Men när det gäller Fogelströms berättelser så måste jag självklart även se den här teatern.
Förväntansfullt såg jag när skådespelarna fyllde scenen. Jag hade väntat mig en startscen där Henning som 15-åring vandrar in i staden på 1860-talet, som i boken, men i stället står en grupp människor tätt hopträngda mitt på scenen och det ska då föreställa Hennings första boende i det trånga rummet med många inneboende. Dom står där och skakar och skriker ut sina repliker och Henning som i boken och filmen är en lågmäld och blyg person, blir här till en sprattelgubbe som studsar omkring. Jag sitter chockad och stirrar och förstår inte vad det är som händer, men förstår också att det är svårt att gestalta 100 år på tre timmar. Men hela den här förställningen blir till en enda röra av personer som springer omkring och man kastas fram och tillbaka i tiden. I boken lär man känna personerna så väl och de har nästan blivit som ens vänner efter alla läsningar. Nu kände jag inte igen en enda person i den här virriga röran.
Nej, det här var nog mitt sista försök att gå på teater. I garderob kön efteråt träffade vi en man som sa att det var det sämsta han sett och var upprörd att han betalat så mycket för detta! Nu ska jag inte ta ner den här föreställningen på det sättet, utan bara konstatera att teaterföreställningar inte passar mig.
Men vi hade trots allt en väldigt trevlig stund och maten efteråt var definitivt mycket bra på Wokhouse på Regeringsgatan…!
Läs mer om Våra drömmars stad på Stadsteatern här!
Högst uppe under headbilden finns flera länkar, där finns bland annat alla ´´Mitt första år som pensionär´´
Nu väntar en vecka ute på Djurgården!
Mycket trevlig läsning att följa dina vandringar! Bilder och cafe´tips!
Roligt att du hänger med på bloggen!
Ja, där kom det, FRIHETEN!!
Konstaterandet om att det var snö ute och sen:
"jag vände mig om i sängen och somnade om"
Det är en underbar känsla att kunna göra det.
Det är väldigt roligt att få följa dina vandringar med dessa underbara bilder.
Hälsningar
Britt
Hej!
Vad trevligt att se att du läser Parkstaden! Hoppas att du finner den givande. Själva tycker vi att det blev en riktigt intressant, bra och viktig årsbok!
Vänliga hälsningar
Lisa Härmark
Samfundet S:t Erik
Hej Lisa! Ja men den boken var helt i min smak och jag har nu läst det mesta i den. Mycket bra!. Hoppas att jag får komma in och fota magnolian hos er i år igen! Ha det gott!
