Site Meter

Vecka 42 - Roadtrip i Uppland

 Den gamla vackra lindallén i Skoklosters slottspark
 
 
 
 
 
 
Måndag 12 oktober
 
 
Bergianska trädgården
 
 
 

Planlöst vandrade jag omkring en stund på Södermalm. Fotade samma motiv som jag gjort år efter år på Åsöberget och vid Anna Lindhagens park, platser i huvudstaden som jag älskar. Typiska Fogelström-miljöer! Ännu hade trädens blad inte utvecklat sina sprakande höstfärger, men när jag blickade ut över stan så lyste Skeppsholmen och Kastellholmen i rött, orange och gult. Jag måste planera in ett besök där, det var länge sedan som jag besökte dessa vackra öar.

 

På eftermiddagen åkte jag till Bergianska trädgården för en stilla promenad. Konstaterade att det behövs minusgrader på nätterna för att trädens löv ska tappa sin klorofyll och börjar färgas så som vi vill ha det på hösten. Grönskan dominerar ännu fast vi är i mitten av oktober. Men det är alltid lika fint att vandra bland alla växterna i vår botaniska trädgård och idag var jag nästan ensam, förutom trädgårdsarbetarna.

 
 
 
 
Brommanästet
 
 Nu får jag vänta med balkongfrukost till nästa år!
 
 
 
 
 
 
 Tisdag 13 oktober
 
 
Skokloster slott
 
 
 
 

Tanken är att jag ska bevaka och skriva om Stockholms gröna rum på den här bloggen, men ibland letar jag mig ut från huvudstaden för att vidga mina vyer en aning. Innan smittan brukade jag resa utomlands några gånger om året, nu gör jag endast dagsutflykter, max tio mil från stan. Idag var mitt första mål Enköping, ´´Sveriges närmaste stad´´ för att besöka några av de vackra parkerna. Funderade lite över stadens slogan, utan att förstå…

 

Det var förra stadsträdgårdsmästaren Stefan Mattson som satte sin prägel på stadens parker och i Drömparken tog han hjälp av den världsberömda trädgårdsarkitekten Piet Oudolf. Resultatet blev den fantastiska perennparken vid ån, som jag bara måste besöka en, eller helst några gånger varje år.

 

Jag vandrade runt en stund med min Nikon i några av stadens alla parker och i Klosterparkens blomstergård vid hamnen lyser det fantastiskt av vita höstanemoner - Anemone hupehensis ’Dreaming Swan’ - och jag tycker att det blir så bra när man använder en enda sort så här rikligt. Och smaka på det namnet –  ’ Dreaming Swan’! Jag skulle vilja se mer vita höstanemoner i Stockholms parker, både denna fantastiska Dreaming Swan men även sorten Honorine Jobert.

 

 

Enköping är i varje fall en fantastisk parkstad där proffs har planerat anläggningarna och valt mycket vackra, spännande och ofta ovanliga växter, allt från perenner till buskar och träd. Även rondellerna i stan är underbara, fyllda med vackra perenner! Egentligen borde jag besöka alla parker minst tre gånger under en säsong för att kunna njuta av alla växter. Jag tyckte om att åka tåg hit, som jag gjorde förra året. Nu vågar jag varken åka tåg eller buss och i Stockholm har jag inte använt tunnelbanan sedan i februari.

 

Idag längtade jag ut till lugnet på landsbygden, så jag programmerade GPS:en till Grönsöö slott vid Mälarens strand, ungefär tre mil från Enköping och valde de mindre vägarna. Jag har tidigare besökt Grönsöö och det är en mycket vacker plats. Själva byggnaden är inte direkt slottslik, helt utan tinnar och torn, men parken är fin och alltid välskött. Här växer inte ogräs på grusgångarna och kanterna mellan gräs och gångar är fint skurna, sånt som jag alltid tittar på. Under mitt besök såg jag inte en enda människa i parken, endast en hund som skällde uppe vid slottet. Det är något speciellt att vandra ensam i en slottspark och jag reste ju ut från Stockholm för att finna lugna platser. Tyvärr blev bilderna inte så bra här idag. Jag skyller ljuset, eller något annat!

 

Min plan är att återvända hit i maj 2021 då alla äppelodlingar kring slottsparken står i blom, för att gå den 2,5 kilometer långa vandringssträckan där man bland annat passerar den äldsta äppelträdgården med anor från 1600-talet. Då om sju månader, hoppas jag att caféet är öppet och att jag har Lexus med mig! Längtan till våren har redan börjat…

 

Under dagens road trip i Uppland hade jag nu en plats kvar att besöka och det var Skokloster slott. Så jag fortsatte på smala krokiga länsvägar i slättlandskapet och passerade små vackra byar och gårdar. Att köra bil på motorvägar är något som jag väldigt snabbt tröttnar på, men att i lagom hastighet rulla fram på landsbygdens små krokiga vägar, är verkligen avkopplande.

 

Jag har besökt Skokloster flera gånger tidigare, men aldrig tidigare blivit så fascinerad av den äldsta lindallén vid slottet. I perfekt fotoväder stannade jag länge under lindarna och jag älskar verkligen de månghundraåriga träden där stammarna blivit som fantastiska konstverk i sitt åldrande. På motsvarande sida av parken har en ny lindallé planterats och om 500 år blir den med all säkerhet lika vacker som sin äldre granne.

 

Greven och riksmarskalken Carl Gustav Wrangels enorma slottsbygge från 1600-talet visar verkligen på makt. Det är storslaget och strikt, men kontrasten mot den mer vilda naturen mot sjösidan gör att det ändå blir en trevlig plats att vistas på och på sommaren kan man även fika på slottscaféet. Här går några sträckor av Upplandsleden förbi och jag skulle gärna vilja vandra en bit där nästa vår-försommar!

 

Eftersom jag alltid varit intresserad av svensk historia från medeltiden fram till 1700-talet, blev jag åter igen intresserad och startade ännu en gång ljudboken ´´Historien om Sverige´´ av Herman Lindqvist på vägen hem.

Det blev en fantastisk dag och jag kände mig fri och lycklig när jag gled fram på glest trafikerade småvägar, trots att jag inte besökte ett enda café. Men vem vågar gå på café nu?

 

 
 
 
 
 
Roadtrip i Uppland
 
 
 Vägen mot Grönsöö slott
 
 
Grönsöö slottspark
 
 
 
 
Enköping
 
 
 Underbara Drömparken
 
Fantastiskt vackra Anemone hupehensis 'Dreaming Swan' i Klosterparken
 
 Pastor Spaks park med de böljande Taxus-häckarna.
 
 
 
 
 
 
 
Onsdag 14 oktober
 
 
Svindersvik
 
 
 Café Svindersviks brygghus har fortfarande öppet varje dag mellan 11-16, måndag 11-14.
 
 

När jag vandrat på södra Djurgården genom åren har jag sett över till Nackasidan på andra sidan vattnet, hur stora bostadsområden växt fram vid Danviksstrand, Finnboda och Kvarnholmen. Idag vandrade jag just där och såg i stället över mot Djurgården. Efter att ha beskådat alla dessa nybyggda hus i all möjlig och omöjlig arkitektur, där det i mitt tycke blir en väldigt kall miljö, var det befriande att se över till Stockholms vackraste ö med sin lummiga natur, med gamla vackra byggnader som är belägna på lagom avstånd ifrån varandra. Nu hade träden där börjat färgas och jag längtar efter att vandra runt hela Södra Djurgården igen, det var länge sedan.

 

Visst var det intressant att se dessa nya områden med sina renoverade kajer, men det här är inget jag blir lycklig av. I morgon hämtar jag Lexus igen och då väljer vi lugnare och vackrare platser att vandra på.

 

Innan jag åkte hem till Bromma igen, besökte jag Svindersvik och såg att Café Brygghuset fortfarande hade öppet varje dag. Nu hade jag kaffe och mackor med mig, så jag väntar till nästa år med att fika i den mysiga 1700-tals miljön. Inne i Svindersviks trädgård var jag helt ensam och jag gick runt byggnaden som sägs vara en av de bäst bevarade rokokobyggnaderna i Sverige. Stackars vackra gamla gård från 1700-talet med sin stora äppelträdgård, där trafiken från Värmdöleden är mycket störande.

 

När/om smittan lämnat oss ska jag betala 100 kronor för en guidad tur inne i byggnaden, som är för liten för att kallas slott eller herrgård. Byggnaden som ritades av Carl Hårleman är i stället ett av landets äldsta sommarnöjen och ägs och förvaltas av Nordiska museet. Byggnaden är en förlaga till grosshandlarvillorna som senare dyker upp på många platser utanför Stockholm, läser jag på Nordiska museets hemsida. På den tiden var Nacka, Stora och Lilla Essingen i Mälaren mm. platser där rika familjer byggde sommarbostäder för att komma från stan. Idag är det här ganska centrala platser i Stockholm.

 

 
 Svindersvik är en gård från 1700-talet i Nacka och byggdes som sommarställe åt köpmannen Claes Grill. Arkitekt var den berömda Carl Hårleman! Intill gården finns en stor fruktträdgård och vore det inte för den evigt bullrande Värmdöleden intill så skulle jag trivas mycket bra här.
 
 
 
Danviksstrand
 
 
Utsikt mot Manilla på Djurgården
 
Utsikt mot Villa Kvikkjokk på Djurgården, där prinsessan Estelle gick i förskola...
 
Utsikt från Finnboda pirar (bostadshus byggda på pirar i vattnet) över till Blockhusudden på Djurgården
 
 Blockhusudden på Djurgården
 
 Tack för de vackra tulpanerna kära dotter!
 
 
 
 
 
 
 
Torsdag 15 oktober
 
 
Sommarblommor i Lusthusportens park
 
 

Som vanligt när jag hämtar Lexus, mötte jag Cecilia vid Djurgårdsbrunn och vi vandrargrabbar blev som vanligt glada att ses. Eftersom jag nu har börjat besöka Djurgården igen efter mitt långa uppehåll, gick vi bort mot Djurgårdsbron och sedan Södra Djurgårdssidan tillbaka till Djurgårdsbrunn. Det känns nästan lite hemma att vandra här och av ren lycka nynnade jag och visslade lite stilla, när jag och min fina kompis gick längs stränderna denna underbara morgon. I Lusthusportens park får sommarblommorna ännu vara kvar eftersom inga vårlökar sätts i dessa planteringar, tack för det Djurgårdsförvaltningen! Den röda rabattens vackra blommor där begoniorna lyser mest, gör sig extra fint mot trädens höstfärger.

 

Hemma i Bromma har vi också vackra vandringsvägar, både längs stränderna och inne i de vackra små lövskogarna. Vi har lärt känna några hundar/ägare och en av dem som vi träffade idag sa ´´nu är Lexus tillbaka igen´´! Vår delade vårdnad fungerar mycket bra och som Cecilia sa ´´Lexus får det bästa från två håll´´

 
 
 
Morgonmagi vid Djurgårdsbrunn
 
 Djurgårdsbrunnsbron
 
Jag älskar när träd beter sig så här rebelliskt...
 
Den här lilla byggnaden vid Rosendals slott är idag ett förråd, men det sägs att det en gång har använts som skrivarstuga.
 
 Solfångaren vid Rosendals slott
 
 Lexus vid Folke Bernadottes bro
 
 
 
 
 
Fredag 16 oktober
 
 
Näsudden - Åkersberga
 
 En av de vackraste hassel-lundar jag vet!
 
 

Plus 5 grader på morgonen. Kylan sveper ner från norr. Tjock tröja, vantar och långkalsonger på, när Lexus och jag vandrade tidigt vid Minnebergs strandpromenad. Borta vid badbryggan tog två äldre kvinnor morgondoppet.

 

I våras besökte vi vackra Näsuddens naturreservat utanför Åkersberga och idag var jag nyfiken att se vad hösten gör med platsen. I maj blommade slån, hägg och vildapel och marken var fylld av gullvivor, nu var naturen lugnare, men vacker ändå. Vindarna stannade av och det blev helt stilla, vi vandrade längs stränderna där solen värmde skönt.

Från förra årets besök, se här!

 

Regnet föll tungt när vi återvände hem mot stan.

 

 
 Regnet föll tungt på hemvägen.
 
 
 
 
Lördag 18 oktober
 
 
Södervandring
 
 
Längst ut på Åsögatan har Per och jag en gemensam favoritsöderkåk! 
 
Mäster Mikales gata och jag såg först hemma det kärleksfulla paret, men jag ville inte skära bort det fina! 
 
 

I Tanto mötte jag Per och Catherine som bor på Södermalm och jag tror att det var någon snöflinga i nederbörden som föll just när vi sågs. Som tur var upphörde snart regnet och vi vandrade i ett ganska fint höstväder med en temperatur på 5 plusgrader. Den över 18 000 steg långa och mycket trevliga vandringen gick genom Maria, Katarina och Sofia församlingar. Både Per och jag konstaterade att vi tagit så många bilder här på Söder att det snart inte finns något kvar att fotografera. Men eftersom vissa platser är så oerhört fina, så tog vi trots allt upp våra kameror ibland.

 

Eftersom jag helst inte fikar inomhus på caféer nu i smittans tid, hoppades vi på att något café fortfarande hade sin uteservering igång. I Vitabergsparken fick vi vår önskan uppfylld då Kajsas i Parken hade öppet fram till nästa lördag.  Vi vilade våra ben och njöt av gott fika innan vi fortsatte vår vandring tillbaka till Tanto. Tack för att ni finns där på Söder fina kompisar och jag hoppas att vi ses snart igen!

 

 

 
 Per och Catherine på Nytorgsgatan vid huset där tidigare Staffan Hildebrand bodde,
 
Clematis och Vildvin samsas på Fjällgatan
 
En plats och en vy med med mycket känsla
 
Kastellholmen lyser
 
Catherine och Per vid Kajsas i parken - Vitabergsparken. Troligen årets sista utefika? Eller?
 
 
Nu lyfter man båtarna ur kanalen
Snart fryser fjärden här till is
Snart sjunker dom här tornen
Och taken ner i ett råkallt dis
Folk därute bryter upp och flyttar in
Från småstäder, skogar
Från tristessens vinande vind
Vi tar oss fram så gott vi kan
Mellan dröm och verklighet
Vi blir vad vi väljer
Vi blir vår ensamhet
 
Från Ulf Lundells ´´Jag saknar dig´´
 
 
 
 Vinterns virus-isolering?

Kommentarer
Postat av: Liza

Oj vilken ciceron du är! Det är så härligt att få följa med på dina vandringar

2020-10-19 @ 07:14:01
Postat av: Hasse

Härligt att du hänger med Liza!

2020-10-19 @ 13:24:06
Postat av: Per

Underbara bilder Hasse! Det var en riktigt fin vandring i söndags, tack för det!

2020-10-20 @ 15:39:17
URL: http://whatgoodami.blogspot.com
Postat av: Hasse

Det är alltid lika trevligt att träffa er och att fota tillsammans blir extra krydda på mötena. Nu väntar jag in ditt blogginlägg!

2020-10-20 @ 18:11:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0