Vecka 13, 2020 - Isolering och naturvandringar
Vaknar ännu en dag till en nästan overklig tillvaro, men den här måndagen hade jag bestämt mig för att varken läsa, höra eller se några nyheter, för att en enda dag återgå till normala tankar.
Nu har jag också bestämt mig för att skriva lite i den här blogg-dagboken igen - trots allt, för att berätta om vad jag gör i min isolering och under mina många och ibland långa vandringar. Det blir lite som terapi i dessa märkliga tider då så mycket har förändrats.Tanken var ju att jag skulle skriva dagbok från midsommar 2019, till midsommar 2020 och jag tror att jag ska klara det.
Vi översköljs nu dygnet runt av nyheter, information och statistik om det skrämmande viruset. Jag hoppas verkligen att vi alla nu hjälps åt att minska smittspridningen och även om Coronaproblemet kommer att vara länge, så finns det ett slut någonstans i sommar, eller i höst. Ingen vet!
Att vandra i Stockholm och längs naturstigar, är något jag gjort under en mycket lång tid, men nu blir det oftare än någonsin. Mest för att skingra besvärliga tankar och oftast hjälper det! En plan för veckans vandringar är klar och jag kommer mest att vandra i naturen utanför stan, skogen har som bekant läkande krafter.
Jag försöker hålla mig så långt ifrån människor som möjligt nu och den enda jag träffar någon gång ibland är min dotter, men vi håller också ett avstånd eftersom hon rör sig inne i stan på dagarna. Min planerade vårresa till södra Sverige och till Öland i slutet av april, måste jag självklart ställa in. Tråkigt bland annat för att jag hade tänkt se blomsterlök-utställningen på Sofiero.
Min vandring idag runt Rönningesjön i Täby blev överraskande positiv för mig. En omväxlande sträcka på drygt 6 km med skog, höga berg, Rönninge by med anor från järnåldern och en skön vandring längs den vackra västra stranden. Bilen parkerade jag vid Skavlötens friluftsgård och tog min första kaffepaus högt uppe på Skansberget, med en fantastisk utsikt över stora delar av Täby. Precis mitt över sjön ligger Ängsholmsbadet, där jag kafferastade nästa gång.
Utan vetskap om vad som hände runt om i världen vandrade jag sakta runt sjön och njöt av en skön marsdag med fågelsång och med hyfsat positiva tankar. Jag mötte en man med tre hundar i skogen och vi konstaterade att det är just i skogen man bör vara nu.
Väl hemma igen tog jag trots allt till mig nyheterna. Det fanns inte mycket ljus i den rapporteringen.
Normalt brukar jag inte umgås med så många människor, så egentligen lider jag inte direkt av min ensamhet nu i isoleringen. Självklart skulle jag vilja träffa min dotter mycket mer och några till, men vi vet ju alla vad som gäller en tid framöver. Givetvis saknar jag även väldigt mycket att vandra med min bästa kompis Lexus.
Något som jag också saknar är att besöka caféer under mina vandringar, det var länge sedan jag hängde på ett café med kaffe och en kanelbulle. Kanske inte så viktigt i dessa tider när det främst gäller att hålla sig frisk och det är i och för sig ganska mysigt att packa med sig den lilla kaffetermosen i ryggan och välja en lämplig plats att rasta på nu när våren är här.
Jag lever som i min egen bubbla just nu och behöver inte tänka på att förlora ett jobb och pensionsutbetalningen kommer som vanligt – än så länge. Min isolering går fortfarande ut på att inte komma i kontakt med människor och att försöka vandra så mycket som möjligt, handlar gör jag på morgonen när ICA öppnar klockan sju. Skulle jag bli smittad, får jag inte drabbas av panik. Jag är ju frisk för övrigt och känner mig stark!
Färden idag gick ut till Svartsjö slott på Färingsö, för att gå vandringsleden på 6,5 kilometer runt sjön Svartsjöviken. Svartsjö slottspark brukar jag besöka en gång om året och den vackraste tiden är senare på våren när vitsippor och liljekonvaljer täcker marken och då alla hundratals lindar i den engelska parken börjar veckla ut sina ljusgröna blad. Hit återvänder jag med all säkerhet i april/maj. Rokokoslottet från 1730-talet är beläget vid Svartsjöviken som är vik till Mälaren. Intill slottet finns ruinrester av ett gammalt fantastiskt vackert Vasaslott från 1580-talet, men som brann 1687. Det nuvarande slottet är ett statligt byggnadsminne sedan 1935 och idag finns här bland annat ett kontorshotell och konferensanläggning, men även ett Tårtcafé som är öppet året runt på lördagar och söndagar
Min vandring idag gick främst över det öppna slättlandskapet där sånglärkans ivriga kvittrande följde mig hela tiden. Även tofsvipan hade kommit och inne i slottsparken höll bofinkarna konsert. Fågellivet var precis lika ljuvligt som vanligt i mars månad. Invid stora snår av slån och skydd från vinden, rastade och jag och drack mitt kaffe och blickade ut över den näringsrika sjön och jordbruksmarkerna runt omkring.
De mörka nyheterna fortsatte och det känns som om hela världen släcker ner det som annars snurrar på högvarv. Kanske snurrat lite för mycket? Lena Mellins artikel i Aftonbladet om hur läget vänt i Kina, gav en aning av hopp i den svåra tid vi befinner oss i.
Igår kväll var jag övertygad om att jag drabbats av Coronaviruset. Med en märklig och obehaglig känsla i kroppen gick jag och lade mig tidigt och var beredd på det värsta. Men på morgonen klockan fem när solen föreberdde sig att gå upp över Kungsholmen, skuttade jag piggt ur sängen igen och var redo för nya äventyr denna vackra våffeldag.
Vandrade en stund vid Årstavikens kolonilotter för att försiktigt se hur långt blomstervåren kommit i stan. Jag väljer ju annars att vandra i naturen nu i smittans tid, men den här dagen blev jag lite sugen på trädgård och hittade en hel del vackert att vila ögonen på. Det är en nästan skrämmande känsla att vistas i stan nu och jag höll ett ordentligt avstånd från de få människor jag mötte. I morgon blir det en stilla naturvandring igen, med kaffe och mackor i ryggan.
Letade efter någon enda liten positiv nyhet i morgonsändningarna, men utan resultat. Coronaviruset sprider sig alltmer över världen och ingen vet när detta elände ska få ett slut!
Flydde stan igen och begav mig till Angarnssjöängen i Vallentuna, ett naturreservat med vandringsled runt en stor våtmark och som lär vara en av Stockholms läns bästa fågelsjöar. Under hela sträckan på nästan 7 kilometer, underhölls jag av underbart kärleks-skränande sjöfåglar, men när jag ibland passerade skogsbackar, hördes den skönsjungande bofinken inne bland träden. Lycka!
Runt sjön finns flera fornlämningar från bronsålder till yngre järnålder. Det här vattnet var då en havsvik med förbindelse till Trälhavet, vilket förklarar att området tillhör de som är rikast på fornminnen i Sverige.
Att kalla mig själv för ett fornminne där på vandringleden, är väl att ta i. Trots att jag inte hade något högt tempo under min färd, kände jag mig pigg och stark i det vackra vårvädret. Jag mötte ibland några andra vandrare och som vanligt höll vi ett ordentligt avstånd när vi hälsade på varandra. Det blev två långa kaffepauser i solen, för att sedan på den sista sträckan balansera på många och långa spänger ute i våtmarken. Glad och lagom trött av vandringen återvände jag hem till min isolering i Brommanästet.
WHO hade idag ´´uppmuntrande nyheter´´ kring läget i Italien, men det blev bara en liten notis i en av våra tidningar. Positiva nyheter drunknar oftast i allt det mörka och vad som var uppmuntrande framgick inte ens.
Vaknade till en förtrollande vacker soluppgång över Kungsholmen, åter igen med koltrastsång ute i de månghundraåriga ekarna här utanför. Jag försöker verkligen att ta till mig det som är vackert nu i den här skrämmande tiden. Strax efter klockan sex på morgonen gick jag och några andra PJ:n omkring i ICA Alvik för att handla. Ett mycket bra initiativ av ICA att hålla öppet på tisdagar och fredagar från klockan sex, för oss som är lite rädda och som gått i pension.
En dag utan vandring!
Nina Simone sjöng för mig när jag putsade fönster.
Tränade.
Lunch på balkongen i solen.
Bilvård!
Såg på TV-serier.
Läste i boken ´´Vårt gröna Stockholm´´
Vet inte vad WHO menade med ´´uppmuntrande´´ i Italien igår, idag dog nästan 1000 italienare. Hörde på nyherna att Italien har världens äldsta befolkning, efter Japan.
När jag tittar ut genom fönstren här hemma, ser jag knappt en enda människa. Jag tror att vi är ganska bra på att isolera oss i Sverige ändå. Men det är ju ett bedrägligt lugn där ute. Allt är sig likt förutom att det är ganska folktomt, men vad som händer inne på sjukhusen ser vi inte. Lördagskväll i Stockholms innerstad igår, strax efter lön och gatorna var nästan helt tomma visade bilder i en av våra tidningar. Jag försöker hålla mig till DN och inte klicka in på de skräckrubriker som Expressen och Aftonbladet tävlar om. Det är nog som det är! DN har även släppt hela tidningen fri nu, så att alla på ett förhoppningsvis sakligt sätt kan ta del av det som händer.
DN:s chefredaktör Peter Wolodarskis ledarartikel idag känns som mycket kloka ord och det är nog hög tid att börja ta krafttag även i Sverige. Skidanläggningarna i fjällen ska hålla öppet som vanligt i påsk, när alla Alpernas anläggningar är stängda. Vågar inte tänka på hur Coronaviruset kommer att spridas under påskhelgen. Skidåkning känns väl inte livsviktigt just nu va? Stanna hemma i stället!
Tack kära dotter för vandringen på Gärdet och för maten som vi åt på en parkbänk i Tessinparken. Gärdets gårdar blommade vackert och det blev lite bubblande trädgårdslycka när jag såg de tidiga tulpanerna på Askrikegatan. Det kändes mycket skönt att få ses lite trots att vi hade en hockeyklubbas avstånd från varandra…
Nu lämnar vi den här mörka veckan bakom oss och kastar oss in i vecka 14. Något personligt glädjande i allt det svåra, är att jag ska få träffa Lexus några dagar igen och jag funderar om jag ska göra pannkakstårta på min födelsedag den 1 april. Bara för hans skull!
Var rädda om er där ute och glöm inte att tvätta händerna ofta!
Vilka underbara promenader du gör och tack för härliga foton.
Tack för att du följer bloggen Liza!
Inget är så stärkande som promenader i naturen. Tack för att du börjat med dagboken igen så att vi får följa med. Underbara bilder som vanligt.
Ta hand om dig och ha en fin födelsedag tillsammans med din kompis Lexus!
/Anita
Tack snälla Anita, jag är glad att du följer mig!
Finfina bilder från härliga vandringar Hasse!
Tack kompis!
Tur att naturen alltid är öppen. Så underbara bilder!
Tack Julia!
Svartsjö slott är ett ställe som jag absolut kommer besöka när allt har lugnat ner sig med viruset.
