Site Meter

Vecka 43 - Tid är längtan.

 
 
 Måndag 19 oktober
 
 
Från Riddersviks herrgård till Lövstabadet
 
 
Astrarna blommar vidare i koloniområdet vid Riddersviks herrgård
 
 

Klockan var tre på natten och jag kunde inte sova. Började läsa i bloggdagboken om min besvärliga situation för ett år sedan, då jag från oktober till mars hade värk i leder och kämpade med sömnlösa nätter. Problemen var en följd av min senaste utlandsresa till underbara Skiathos, där jag vid några tillfällen glömde bort min ålder. Vad som hände beskrev jag i bloggens årskrönika, se här!

 

Dagboken var verkligen en dyster läsning då, men nu känner jag mig i stället stark och pigg som en 30-åring och tycker att jag är mycket mer optimistisk i beskrivningen av mina dagar och vandringar i Stockholm?

 

Trots hårda vindar och bara några enstaka plusgrader, vandrade jag från Riddersviks herrgård i Hässelby bort till Lövstabadet. Vinden rev och slet i träden och i år fäller många träd sina löv innan de hunnit färgats så som de brukar. På det höga berget ovanför Lövstabadet satt jag en dag i början av april och var långt ifrån så harmonisk som jag är idag. Det var en mycket orolig tid då Coronasmittan spred sig som en löpeld och världen höll andan.

 

Idag kunde jag (trots att smittan nu tagit fart igen) i stället njuta min situation och av den fantastiska utsikten. Med kalla fingrar och tår vandrade jag sakta tillbaka till Riddersviks herrgård och tänkte att jag nu måste plocka fram de varmaste vinterkläderna hemma i Brommanästet. I norra Norrland har den först snön lagt sig och på söndag byter vi till vintertid, eller normaltid rättare sagt. Nu är det bara att blunda, hålla i sig och börja vänta på våren…

 
 
Badbryggorna vid Lövstabadet har fått sin vinterplats.
 
 Kyrkhamn och berget ovanför Lövstabadet, en självklar rastplats under mina vandringar.
 
 
 
 
 
 
Tisdag 20 oktober
 
 
Kungsholmen runt
 
 
 Långholmen från Kungsholmen
 
 
På 1990-talet då jag jobbade i vårt familjeföretag Norrtälje Trädgårdsservice AB (som inte finns längre) hyrde vi den röda sjöstugan på Långholmen som förråd och lunchrum. På morgnarna brukade jag cykla dit från Brommanästet, drack mitt kaffe och läste DN på bryggan, medan jag väntade på min bror som pendlade från Norrtälje. Jag kan inte tänka mig ett bättre lunchrum!
 
Efter oss hyrde Lasse Berghagen och senare Magnus Härenstam sjöstugan, nu vet jag inte vem som håller till här. Det var på den tiden då vi tog hand om kulturhusens trädgårdar på Söder, i Djurgårdsstaden, Gamla Stan och lite här och där i innerstaden. Fina minnen!
 
 
Långholmen glöder, vy från Norr Mälarstrand.
 
Den ensamma svanen följde mig en en stund längs Norr Mälarstrand, som om den ville säga något. Eller det handlade säkert bara om mat. Men jag håller fast vid tanken att den ville berätta något...
 
 
 

Nollgradig morgon och Tranebergarna skrapade is på sina bilrutor. Frostiga, frasiga lönnlöv på marken, vinterkängor och långkalsonger på när jag tog mig upp på Tranebergsbron, för att på andra sidan Ulvsundasjön börja vandra runt Kungsholmen. Solen gick precis upp över Fredhäll och två roddare gled förbi längs Brommas strand när jag tittade ner från den höga bron.

 

Trots att jag så ofta vandrar runt den här ön, är det alltid lika skönt att gå den drygt en mil långa sträckan med skiftande miljöer och dagens vandring var en av de skönaste jag gjort på länge. Jag mådde oförskämt bra och förutom allt det vackra jag passerade, hade jag helt fantastisk random-musik från min spellista i öronen, som vandrings-soundtrack. Det blev en helhetsupplevelse som verkade vara regisserad av någon som visste exakt vad jag ville ha under den här höstvandringen!

 

Flera stora döda almar hade nu fällts vid Stadshuset i parken mittemot Waterfront och inte ett spår av dem fanns kvar efter stubbfräsning och snygg återställning. Enstaka plusgrader under dagen, helt vindstilla och min första termos-kaffepaus tog jag på stentrappan mot Riddarfjärden, vid Café Eldkvarn som nu var stängt. Under helgens fotovandring med Per och Catherine, letade vi förgäves efter riktigt vackra höstfärgade träd, nu vet jag vart vi skulle vänt blickarna! Från Norr Mälarstrand såg jag över till Långholmen på andra sidan Riddarfjärden, där den annars så gröna ön nu bjöd på en färgsprakande höst-show!

 

 

På en av öns många bryggor, den här gången vid Marieberg, stannade jag för att njuta av dagens andra kaffepaus. Jag satt där en lång stund och såg över mot Långholmens strandbad, båtar var på väg in och ut från Mälaren och jag ser fram mot att när smittan lugnat sig, kunna ta en båt in till Mariefred eller någon annan strandplats vid landets tredje största sjö.

 

Tänkte att jag nu hittat det perfekta pensionärslivet! Att vandra med min kamera är mycket viktigt för mig, det gör mig lugn och jag har ju också förmånen att ofta ha min underbara fyrfota kompis Lexus som sällskap. Jag är inte längre lika skräckslagen inför vintern, utan är beredd att ta mig an den mörka kalla tiden, utan att klaga alltför mycket. Våren finns ju där framför oss. Vintrarna är inte lika besvärliga nu som när jag pendlade 14 mil om dagen till och från arbetet i Engsholms slottspark.

 

I slutet av dagens vandring klättrade jag ännu en gång i Fredhällsklipporna i de vilda, bångstyriga bergstrapporna som skapades någon gång på 1940-talet. Den här södervända sluttningen är ett blomsterparadis under vår och sommar, idag såg jag endast några blodnävor som blommade om och någon vilsen fibbla i bergsskrevorna. Här är jorden mager, vilket gynnar de flesta blommande örter.

 
 
 
Peace-rosorna vid Marieberg blommar vidare in i hösten.
 
Sigridsberg i Fredhäll
 
Givetvis måste bryggan vid Karlbergssjön vara med.
 
 Traneberg, min plats på jorden - Brommanästet finns i huset längst upp till vänster.
 
 
 
 
 
 
Onsdag 21 oktober
 
 
Blockhusudden
 
 
Här i det gamla 1800-talshuset Dufvan ute på Blockhusudden, bor Lexus.
 
 

Morgonen var disig och dimmig och det märktes knappt att solen gick upp strax före åtta. Att vi närmar oss grådisiga november är tydligt och av någon märklig anledning kan jag tycka att det är vackert. Den här gången hämtade jag Lexus i hans hem ute på Blockhusudden och vi passade då på att gå de vandringsstigar där vi gick förr. Det var länge sedan jag vandrade sträckan Djurgårdsbrunnskanalen, Kärleksstigen vid Isbladskärret och runt Blockhusudden och det kändes fint att få återvända till mina favoritplatser. När vi passerade Café Blockhusporten, som för länge sedan stängt för säsongen, drömde jag om att en varm försommardag åter få sitta där med gott kaffe, när båtar passerar och vågor rullar in mot stranden. Försöker vänja mig med tanken att det är sju månader kvar dit.

 

Efter Djurgårdsvandringen tog vi oss över till andra sidan stan och landade hemma i Brommanästet i Traneberg. Efter lunch och en stunds vila åkte vi ut till Riddersviks herrgård i Hässelby igen där jag vandrade tidigare i veckan, den här gången för att ta en ny bild med astrarna och herrgården i bakgrunden. Just när jag skulle packa ner kameran i väskan, ryckte det till i kopplet av att en ivrig Lexus ville vidare. Min Nikon föll i marken på en sten och fick så stora skador att den inte längre gick att använda. Bilden med astrarna och herrgården, fick bli den sista med min gamla trotjänare som jag varit mycket nöjd med.

 

Kameran var nästan 10 år gammal och jag hade redan planer att byta ut den. Nu är en ny Nikon beställd och redan på väg till mig. Som tack för hjälpen fick Lexus falukorv på kvällen. Från min drulleförsäkring kommer jag att få hela 400 kr. Jag vet att kameran hade några år på nacken, men samtidigt tänkte jag på hur mycket man betalat in i försäkringspremier genom åren.

 

 
 Vi vandrar i Lexus hemtrakter på Djurgården.
 
 
 
Riddersvik vid Mälaren
 
 
 
 
 
 
Torsdag 22 oktober
 
 
En regnig dag hemma i Traneberg
 
 
Tranebergs strand
 
 

Lexus gömde sig bakom bordet när vi skulle ut på morgonpromenaden, han visste såklart att det regnade ute och att han då måste ha sin regnkappa på sig. Efter en stund förstod han att han dock att han måste ge med sig.

 

TV4 nyheterna rapporterade om några viktiga händelser på morgonen, dels att Coronaviruset fortsätter att sprida sig vilt över värden, något som vanligt galet uttalande av Trump och att Facebook idag släpper sin dajtingapp i Sverige…

Vilka dejtar i smittans tid? Själv håller jag mig undan!

 

Nu är naturen med de månghundraåriga ekarna utanför mitt Brommanäste mycket vacker, lönnarnas röda färg är dock ovanlig i år, men olika nyanserna av dovt orange-gult är så stillsamt vackert. Det blev en regnig dag med kortare vandringar än vanligt, men ändå mysigt att kura inne i ett varmt Brommanäste tillsammans med Lexus.

 

Min nya Nikon som jag beställde på nätet igår, har redan kommit och jag prov-fotade från balkongen. Hittills känns den mycket bra och vi är redan på god väg att bli kompisar. På sociala medier syns sällan den riktiga kvaliteten på bilderna. Fotografierna tappar så mycket från originalet på väg till Facebook och Instagram och en mobilbild kan se lika bra ut som en bild tagen av en ´´riktig´´ fotograf med en svindyr kamera. Det är först när man lägger ifrån sig mobiltelefonen och tar upp bilden på en stor dataskärm, som kvaliteten syns.

 

 
Det är här jag skriver bloggen och jobbar med bilder, ibland tillsammans med Lexus!
 
 Jag hämtar min nya kamera i vår närbutik och har hela tiden full koll på Lexus...
 
 
 
Fredag 23 oktober
 
 
Lillsjö-ån och Djurgårdsbrunnskanalen
 
 
 
 
 

Lycka är att ligga kvar i sängen till halv åtta en vanlig vardag, med Lexus som en liten varm boll vid fötterna. Under arbetsåren gick upp jag upp före fem varje morgon. Jag borde väl ha vant mig med det fria PJ-livet nu, men jag tycker fortfarande att det känns väldigt lyxigt att kunna göra i stort sett vad jag vill på dagarna! När jag ibland ser bilder på Instagram från min gamla arbetsplats Engsholms slottspark, tänker jag på hur min ersättare Bruno har det i parken, där jag jobbade i 20 år.

 

När regnet upphörde på förmiddagen vandrade vi runt Lillsjön och jag fortsatte att prov-fota med nya kameran, nu vid den vackra ån som binder samman Ulvsundasjön och Lillsjön, där träden som böjer sig över vattnet nu skiftade i alla möjliga nyanser av gult.

 

Visst känns det alltid tråkigt då jag ska lämna tillbaka Lexus efter att ha haft honom några dagar, men samtidigt är jag lyckligt lottad att jag får tillbringa så mycket tid med honom. När vi var på väg ut mot Djurgården och jag vände mig om i bilen, såg jag min fantastiska lilla kompis sitta där med huvudet på sned och tittade intensivt på mig. Jag var tvungen att stanna bilen en stund och krama honom! Med den blicken får han alltid sin vilja igenom…

 

Vi möttes vid den höstvackra Djurgårdsbrunnskanalen och Lexus blev såklart glad att se Cecilia igen. Innan jag återvände hem till Brommanästet, tog jag några bilder vi kanalen och gillade att jag har ett objektiv med lite mer zoom nu. Lyssnade på ljudbok om svensk medeltidshistoria i bilen, men jag hade svårt att koncentrera mig.

 

 
 Lillsjö-ån i Bromma
 
 Djurgårdsbrunnskanalen
 
 När Lexus ser på mig med den blicken, då får han alltid precis som han vill...
 
 
 
 
 
Lördag 24 oktober
 
 
Bergianska trädgården
 
 
 Alvar i minatyr. Gotländskt och öländskt. 
 
 

Jag hade tänkt foto-vandra på morgonen, men regnet slog hårt mot fönstren och jag stannade inne och lyssnade på P2 – Text och musik med Eric Schüldt.

 

Nyssa-trädet vid Gamla orangeriet stod för den vackraste höstprakten idag när jag besökte Bergianska trädgården senare på dagen.

 

I vanliga fall är El Classico, alltså ligamatchen i Spanien mellan Barcelona och Real Madrid, den största fotbollshändelsen under säsongen för mig. Tyvärr är Barcelona nu inte vad de en gång varit och hemma hos min dotter såg vi Real Madrid vinna matchen.

 

 
Nyssa-trädet var vackrast i Bergianska trädgården idag.
 
 Underbara perukbuske
 
 Höst i lärkträden
 
 
 
 
 
Söndag 25 oktober
 
 
Skeppsholmen oc Kastellholmen
 
 
 
 

På Sociala medier diskuterades i morse vilket håll klockorna borde vridas idag när normaltiden är tillbaka. Även när jag jobbade så var det här en fråga som var helt ointressant för mig och jag har aldrig förstått problemet. Vrid klockorna hur ni vill! Tid för mig är längtan.

 

Klockan 7 eller 8 eller nåt, landade jag på Skeppsholmen för att gå runt våra vackra sammankopplade öar i Stockholms ström. Två andra vandrande män - också i sina bästa år - mötte jag under morgonen, annars var det helt söndagsstilla. Viking Grace lämnade stan när jag stod på Kastellholmens berg och plötsligt bröts tystnaden av tjutande lövblåsar på Djurgården.

 

Rosorna vid bostadslängan på Kastellholmen gjorde min dag!

 

Jag önskar alla en fin vecka 44!

 

Titta gärna tillbaka några år!

 

Vecka 43 – 2018

 

Vecka 43 - 2019

 

 
 
 
 
 Pir-musik
 
 

Kommentarer
Postat av: Liza

Det är bara att konstatera, vi har en väldigt vacker huvudstad!! Dina underbara bilder lindar sig som bomull eller kanske sockervadd kring hjärtat.

2020-10-25 @ 15:01:08
Postat av: Hasse

Oj vilken fint betyg Liza! Jag tackar och bugar!

2020-10-25 @ 15:59:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0