Site Meter

Lusthusportens park/Lejonslätten - Djurgården

 2015
 
 2016 - 7 augusti
 
 Augusti 2018
 
 9 augusti 2019
 
8 augusti 2021
 
 25 juli 2009
 
 
 
  • 1500-talet och fram till 1800-talet fanns på Djurgåden inhägnade djur för den kungliga jakten
  • I slutet av 1600-talet började stora områden hägnas in med 3 meter hög gärdesgård
  • Blå porten kom på plats 1849, men 100 meter söder om dagens läge
  • Villa Lusthusporten byggs 1873
  • Villa Godhem byggs 1874
  • Restaurang Ulla Winblad (tidigare Reinholds konditori) byggdes 1897 till Stockholmsutställningen
  • Statyn över Karl XV restes 1909
  • Blå porten fick dagens placering 1967
  • Lusthusportens park som skapades efter idéer av Kung Gustaf VI Adolf och stadsträdgårdsmästare Holger Blom, invigs 1968
 
 

Lusthusportens park, som ligger öster om Nordiska museet vid Djurgårdsbron, skapades efter idéer av Kung Gustaf VI Adolf och stadsträdgårdsmästare Holger Blom, invigdes 1968. För växtvalet samarbetade de med landskapsarkitekten Walter Bauer. Holger Blom skriver några år efter det att parken invigdes - Fullt ärligt tillskriver jag konungen största förtjänsen härför. 

 

Holger blom skriver vidare:

Så kom då efter flera års grubbel inom vederbörande förvaltningar parkens nydaning till stånd bekostad med hälften vardera Djurgårdsförvaltningen och Stockholms Stad. På samma gång beslöts också anläggandet av promenadvägarna runt Södra Djurgården, stränder och gångbron över Djurgårdskanalen vid Lilla Sjötullen, till vilket allt staden bekostade medlen.

 

På den här marken förvarades vilda djur på 1500-talet och fram till 1700-talet, för de kungliga jakterna. För 400 år sedan började markerna på Djurgården användas till att hålla djur inhägnade för jakt och med tiden även för djurhetsning. Det var kung Johan III:e som på 1580-talet lät inhägna ett mindre område ungefär där idag Galärparken och Nordiska museet ligger. De djur som då fanns inhägnade var främst dovhjortar och kronhjortar.  I slutet av 1600-talet, under Karl XI:s tid som kung, började större områden att hägnas in med en 3 meter hög gärdesgård och över 2 mil stängsel löpte runt norra och södra Djurgården. En av öppningarna i stängslet fanns ute på Blockhusudden och kallades Blockhusporten, precis som caféet heter idag, där längst ute på östra Djurgården.

 

Kungar och adelsmän som en gång i tiden jagade på Djurgården, hade inte riktigt samma syn på djur och jakt som människor i allmänhet har idag. Dåtidens jakt på inhägnade djur och synen på djurhetsning, då olika djur hetsades att döda varandra som ett folknöje, känns idag främmande och obehagligt här i Sverige, även om tjurfäktning i Spanien och andra djurhetsningar runt om i världen fortfarande existerar.

 

Det som idag kallas Lejonslätten öster om Nordiska museet, har fått sitt namn från 1700-talet då bland annat lejon och björnar hetsades här, till publikens stora glädje. Det började med att Drottning Kristina en gång på 1600-talet fick ett lejon i krigsbyte från Prag och det lejonet brukade sedan hetsas mot björnar. Det fanns sedan lejon på den här platsen ända fram till 1792. Då avlivades Djurgårdens sista lejon. Jaktparken med hjortar, älgar och renar, som hade sin storhetstid fram till mitten av 1700-talet flyttade en bit in på 1800-talet till Hjorthagen. 

 

 Här fanns också det klassiska värdshuset Blå Porten som låg där idag Villa Lusthusporten ligger. Värdshuset brann 1869  och just intill byggdes i stället Värdshuset Godthem 1874. Dagens restaurang Blå Porten ligger nu i stället vid Liljevalchs konsthall närmare Gröna Lund.

 

Den blå porten som i dag står stolt och med lysande blå färg just öster om Djurgårdsbron, sattes från början upp (1849) ungefär hundra meter söder om dagens plats, efter att ha gjutits i Brevens bruk i Närke, men flyttades över viken till Nobelparken 1882 och 1921 vidare till Frescati, innan den 1967 kom åter hit till Djurgården där den nu lyser starkt i blått och guld vid Djurgårdsbron. Vid portens första plats fanns då tillhörande den 2 mil långa gärdsgård, som sattes upp som inhägnad för djuren, men även eftersom man var tvungen att betala en avgift för att besöka Djurgården. Grindavgiften avskaffades 1862 för gående och för åkande 1877. 

 

Den vackra öppna parken omsluts idag av stora lummiga träd och buskar, vilket gör den till en lugn skyddad plats där man kan vila på parkbänkar eller på gräsmattan med en fin sjöutsikt bort mot Kaknästornet. Längs kanterna av den stora gräsytan finns mängder av sommarblommor, där varje plantering har ett färgtema, rött, rosa, gult, vitt och blå-lila. I mitten av juni varje år planteras över 10 000 sommarblommor och när de senare på sommaren har växt till sig är det mycket effektfullt och vackert i Lusthusportens rabatter.

För ungefär 10 år sedan planterades även blomsterlökar i dessa planteringar med mängder av tulpaner, men även penséer. Men eftersom det blev för mycket förstört under skolavslutningarna, så fick Djurgårdsförvaltningen upphöra med den vackra vårprakten.

 

2017 firade parken 50-års jubileum -  se här!

 

6 juni 2015 

29 juli 2017
 
29 juli 2017
 
29 juli 2017
 
 7 augusti 2016
 
 7 augusti 2016
 
7 augusti 2016 
 
25 juli 2009
 
19 juli 2014
 
20 september 2014




10 augusti 2014
 
 20 augusti 2010
 
25 juli 2009
 
 3 juli 2013
 
 Paradiset - Paradisblomster i förgrunden och Paradisbusken i bakgrunden. 3 juli 2013
 
Kolkwitzia amabilis 3 juli 2013
 
Lusthusportens park började man den 15 juni 2011 att plantera ut sommarblommorna. Här finns en stor plantering för varje färg och man började idag med den vita. Malin Järild berättade att plantorna kommer från Skallebergs handelsträdgård i Järfälla och att antalet sommarblommor överstiger 10 000. 
 
 
Snöklocka 3 april 2015
 
Källor:

Husen i Nationalstadsparken 
Sankt Eriks årsbok 1995 - Ekoparken
Stockholm vår gröna stad

 

Här intill finns värdshusen Godthem från 1874 och Ulla Winblad från 1897.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0