Vecka 15, 2020 - Den stilla veckan
Jag tar åt mig av de få positiva nyheter om Coronaviruset som dyker upp i media och läste att antalet döda per dag har minskat både i Italien, Spanien, Frankrike och Österrike de senaste dagarna. Sverige har fortfarande en stabil ganska låg nivå, i jämförelse med de värst drabbade länderna. Väntar på peaken! På vändningen.
Högt uppe på ett berg vid Kyrkhamn som ligger väster om Hässelby, satt jag länge i förmiddagssolen och såg ut över den glittrande Lövstafjärden med tankarna på den här mörka, svåra våren. Grämer mig över att min vårresa som jag planerade så bra, inte blir av. Förhoppningsvis kanske jag kan flytta fram den tills september eller oktober, eller till nästa vår. Den här sommaren får nog mänskligheten bara låta tiden gå, tills det här är över.
Vaknade tidigt som vanligt, öppnade balkongdörren och fick åter igen uppleva en glödande gryning över Kungsholmen. Tröttnar aldrig på dessa hoppfulla soluppgångar. En ny orörd dag tar sin början, med mängder av möjligheter. Den här våren får jag dock jobba hårt på att känna hoppfullhet, men det är ju viktigare nu än någonsin.
I normala fall skulle jag en sådan här strålande morgon hängt på mig Nikon och givit mig ut på tidig stadsvandring, på jakt efter vårens blommor i Stockholms snart gröna rum. Pausat med kaffe på något favoritcafé, eller på någon brygga. Men inget är normalt i år och på nyheterna fick jag höra att antalet döda i Italien ökar igen, efter den nedgång som skett de senaste dagarna. Däremot positiva siffror från Norge och Danmark. Statistiken i Sverige är förvirrande, men det är tydligen fortfarande stabil, tack och lov inga kraftigt stegrande kurvor ännu! Har vi peakat?
Det jag gläder mig åt denna vackra vårdag är att min dotter fyller år! Hon är verkligen min bästa vän i livet och finns alltid till hands i både glädje och sorg. Någon mer omtänksam och snäll person har jag aldrig träffat, lägg till klokhet och en underbar humor. Vi ska fira födelsedagen på långfredagen under en skogspromenad tillsammans med Lexus.
Tog bilen till Bergianska trädgården. En snabb vandring i den botaniska trädgården där det vackra körsbärsplommonträdet vid japanska dammen börjat blomma en aning och jag såg även att magnoliornas knoppar vid granhäcken, försiktigt börjat veckla ut sina kritvita blommor. Det är kritiskt med dessa tidigblommande magnoliasorter, som den här ’Merrill’, det lär ju bli flera frostnätter framöver vilket då gör att blommornas kronblad blir bruna. Det var svårt att fånga något på bild i den friska vinden då växterna dansade, men blev varm i hjärtat av vitsipporna i backen ovanför japanska dammen och givetvis gick tankarna till vitsippsstigen där ute på Djurgården.
Tänker på det mycket hårt drabbade Italien och lider verkligen med befolkningen. Tänker även tillbaka på alla fantastiska resor dit och alla magiska trädgårdar som jag besökt. Undrar när i framtiden jag kan återvända, jag vill ju så gärna se Comosjön igen, men nästa gång under våren. Det lär dröja. Tittade i stället ännu en gång lite på Monty Dons fantastiska serie om italienska trädgårdar.
Om jag låter bli att läsa eller se nyheter innan jag somnar, så kanske jag sover bättre?
God nattsömn? Inte direkt!
Den här veckan innan påsk kallas ´´Den stilla veckan´´ och nog är det stilla. Bromma är nu en ganska fridfull plats nu när flygplanen står kvar på marken. Och jag vistas ju mest ute i skogen bland vitsippor och bofinkar på dagarna. Men hemma i Brommanästet klättrar jag ibland på väggarna…
Läste på Facebook:
Tänk att ekonomin kollapsar för att folk bara köper det som de behöver!
Lämnade den smittade huvudstaden ännu en dag och landade ute vid Bogesunds slott. Älskar den här platsen med slottet som ser ut som en gammal riddarborg från medeltiden, men som fick sitt utseende så sent som på 1860-talet. Själva byggnaden uppfördes dock på 1640-talet åt Per Brahe d.y. Sedan 1946 äger staten slottet och 2012 renoverades fasaderna med en ljusare gul färg än tidigare. Visningar sker då och då inne i slottet under sommaren och jag läser på hemsidan att årets visningar startar 6 juni, men det lär väl bli inställt. Det känns som om det mesta blir inställt i år. Jag får fira nationaldagen på något annat sätt…
Innan jag började vandra ´´Stora slottsrundan´´ på 8,5 kilometer, låg jag i gräsen en lång stund och fotade blåsippor mot slottet. Vitsipporna hade inte riktigt börja blomma här ute, som de gör i Stockholm.
Slottsrundan bjöd på skön vandring på mjuka stigar, i omväxlande bergig granskog och mer låglänt mark där häggen trivdes utefter stränderna. Ingen direkt storslagen natur, utan vanlig lugn och trygg skog, där man tänker bra. Eller bra vet jag inte, men bättre än hemma i stan i varje fall. Det är lättare att glömma, eller i varje fall lägga dåliga tankar åt sidan för en stund, inne bland höga granar där mjuk mossa täcker marken.
Försökte förstå dagens Coronastatistik. Stockholm sköter sig som det ser ut och det går åt rätt håll, trots att Sverige får kritik från hela världen om vår öppenhet med eget ansvar. Våra nordiska grannländer har dock lyckats förhindra virusspridningen mycket bättre.
Fotbollsabstinensen gjorde att jag såg Champion league-finalen från 2009 mellan Barcelona-Manchester U. Vilket fantastiskt lag Barca hade då. Messi-Xavi-Iniesta, den bästa trion på en fotbollsplan någonsin!
Fullmåne och jag letar fram mina sömntabletter…
Koltrasten sjöng högt och klart ute i de gamla ekarna, när jag åt min frukost på balkongen. Sol och varmt och inte ett enda flygplan som störde, bara det vanliga svaga bruset från Tranebergsbron. Isoleringen, med allt vad det innebär fortsätter och lär så göra länge till. Som tur är får vi här i Sverige gå ut och jag vandrar vidare i naturen utanför stan. Håller ordentligt avstånd när jag någon enstaka gång möter folk i skogen.
Jag är som sagt van att vara för mig själv och lider inte så mycket av det. Men jag vill självklart ha valmöjlighet att kunna träffa de som jag trivs tillsammans med. Som tur är fortsätter min dotter och jag att träffas utomhus ibland, men vi håller fortfarande ett ordentligt avstånd från varandra.
Ser fram mot att den här dagboken som jag skriver fram till midsommar, åter igen ska handla om Stockholms trädgårdar och parker.
Vid den gamla Ekebyholmseken på Ekerö, satt jag en stund lutad mot stammen för att hämta kraft. Den här eken är Sveriges till massan största lövträd. Alltså inte grövst och inte äldst, det är ju Kvilleeken i Småland, men med sina 84 kubikmeter massa, är den störst! Men sådana här uppgifter är alltid svårt att ta på allvar, läser att den så kallade ´´Likeken´´ vid Sund i Östergötland ska ha en volym på 100 kubikmeter. Det var i varje fall en mäktig känsla att vila mot trädet, som uppskattas vara 500 år gammalt och för en gångs skull kände jag mig ung…
Så flyktiga vi människor är på jorden i jämförelse med dessa trädjättar. Stärkt av ekens kraft vände jag åter hem till Brommanästets isolering.
Långfredagen tillbringade vi på Dalarö, den underbara orten vid havet där de stora fjärdarna öppnar sig och där de oerhört vackra trähusen klättrar på sluttningarna. Vi vandrade i små gränder där drömhus och drömträdgårdar avlöste varandra. Här spelades bland annat Skärgårdsdoktorn in och det kan inte vara svårt att hitta fantastiska miljöer för filminspelning här. Picknick vid strandpromenaden och jag hade stekt falukorv till Lexus för att fira påsken.
På eftermiddagen vandrade vi hemma i Bromma och i skogsbackarna lyste vitsipporna som snö och häggens blad gav grönska åt aprilnaturen.
Sedan blev det grabb-kväll i soffan med fotboll, en gammal Champion league final mellan Barcelona och Juventus. Lexus var måttligt intresserad och sov största delen av matchen.
Häggens blomknoppar sväller allt mer och det lär bli en tidig blomning i år. Normalt brukar häggen börja blomma första veckan i maj här i Stockholm. När Lexus och jag morgonvandrade i våra vackra lilla natur här i Traneberg/Minneberg, blev vi iakttagna av några ståtliga rådjur som stod blickstilla i en glänta. Som om de trodde att vi inte såg. Bromma är som sagt tystare än på mycket länge och den här vårens fågelkonserter blir då vackrare än någonsin. Den upplevelsen är något av få glädjeämnen dessa tider.
Dagens utflykt från ut från stan gick till Rosersbergs slottspark där min dotter, jag och Lexus började med en nyttig lunch under gammal ek och med utsikt över Sigtunafjärden i Mälaren. Vattnet låg helt stilla och äntligen har den envisa vinden stannat av. Vitsippsmattor lyste under dom nakna 300-åriga lindarna i den engelska parken från 1700-talet och blåsipporna hängde fortfarande med. Tillsammans blir de oemotståndliga.
Vi fortsatte förbi bokskogen bort efter stranden mot Kettils grotta där en oäkta, sentida runsten står intill. Solen försvann bakom tunna moln, de skarpa skuggorna avlägsnade sig och jag fick mitt favoritljus. Helt vindstilla, det vackra ljuset, fullständig tystnad förutom fåglarnas sånger, skapade en meditativ känsla när vi sakta vandrade tillbaka till slottet. Motvilligt återvände vi mot stan, där jag lämnade tillbaka Lexus till Cecilia.
På några månader har de flesta av oss människor förändrats totalt när det gäller möten med varandra. Själv ser jag varenda person jag möter under vandringarna som en Corona-smitto-bomb och viker åt sidan.
Nu kanske inte den här veckan blev så stilla som rubriken visar. Utflykterna blev många i denna rastlösa tid och jag är glad att vi inte är helt isolerade i våra hem. Nu väntar en ny vecka och man kan ju bara hoppas och önska att vi går mot bättre tider.
Var rädda om er där ute, håll avstånd och tvätta händerna!
Hälsningar från en rastlös vandrare!
Stilla men ändå innehållsrik blev din vecka. Så vackra bilder och fina beskrivningar i ord från dina promenader. Här blir det också promenader, dock är det fler möten med andra då många söker sig till naturen nu. Men alla tar sitt ansvar och håller stort avstånd.
Ha nu en fin fortsättning på påsken och var rädd om dig!
Anita
Ja men visst är det tur att vi kan vandra i naturen Anita! Ha det så fint du också och sköt om dig!
Våren är bara för underbar! Dina bilder och ord lättar upp nu när vi behöver glädjas i allt elände.
Jag ser också varje person jag möter som en potentiell smittokälla...Känns helt vansinnigt hur allt blivit. Alltid tyckt det är som allra vackrast just nu, men i år bryr jag mig inte ens. Undrar bara när allt blir som vanligt igen.
Du har ju fördelen att ha körkort och bil du i alla fall! Själv funderar jag på om man skulle bege sig ut i gryningen istället...Eller om andra kommit på samma idé.
Vackra bilder i alla fall!
Jaså, det kom med ändå och t.o.m. flera ggr ser jag...:) Stod att det var något fel och inte gick att kommentera/publicera.
Ja det har tydligen varit något problem att kommentera. Men tack Liza och Brommabo för kommentarerna! Ha en fin vecka, nytt inlägg på söndag.
Ja det har tydligen varit något problem att kommentera. Men tack Liza och Brommabo för kommentarerna! Ha en fin vecka, nytt inlägg på söndag.
