Stockholms gröna rum -

Gubben i stugan

Uppdaterat: Ragnar dog 2013

Augusti 2011

När jag första gången såg Nina Hedenius dokumentärfilm om Gubben i stugan blev jag både fascinerad och glad över att se Ragnar där vid sin stuga i södra Dalarna, på gränsen till Västmanland. Det är så underbart att vissa människor fortfarande lever vidare som inget hänt med tiden, när de flesta av oss blint följer med i dagens tekniksamhälle, där så många blir sjuka av stress och andra sjukdomar som följer av vårt sätt att leva idag.

De här människorna skulle definitivt klara sig längst om det hände en större katastrof av något slag. De vet hur man överlever med små medel och har kunskapen om att klara sig själva, utan det nya samhällets kommunikationsmedel och med närhet till butiker där allt som behövs inhandlas. Hur som helst så blev Gubben i stugan något av en kultfilm för mig och för många andra också har jag förstått.

Jag har visat den här filmen flera gånger för mina vänner och närmaste och några tycker att det är skönt att se hur ett år förflyter i det här stillsamma tempot, andra förstår inte alls min fascination. I filmen finns ingen speakerröst och det är endast autentiska ljud från platsen. Filmen smyger sig fram i ett mycket stilla tempo och alla klarar inte av att se den just på grund av det stilla sättet som Nina berättar om Ragnars liv. För mig är det ren meditation att sjunka ner i soffan med kaffe eller te och vila ögonen på det här lugna livet som Ragnar lever.

När jag slumpmässigt pekade ut min resa den här augustiveckan 2011 så hamnade jag i Gonäs och hade ingen aning om att Gubben i stugan bodde knappt två mil därifrån, det fick jag veta av min bloggvän Lilla B. Nu blev ju resan plötsligt ännu mer angelägen och spännande.

Vi kollade kartan och programmerade GPS:en och gav oss av. Jag hade fotat TV:n från filmen hur vägskyltarna skulle ta oss fram till stugan men det visade sig att filmaren Nina nog kommit från ett annat håll. Efter att ha frågat två olika personer från trakten så kom vi till slut fram till stugan.
Av vänliga personerna vi mötte, fick vi veta att Ragnar Fredriksson (född 1919 i Grangärde) som gubben i stugan heter, låg på sjukhus efter att ha ramlat och slagit i bäckenbenet. Han var trots det vid gott mod och skadan hade läkt. Tyvärr skulle jag inte få träffa honom som jag hade tänkt och fotografiet av gubben Ragnar och gubben Hasse på trappan, blev tyvärr inte av!

Det var ett märkligt och lite högtidligt ögonblick då vi kom fram till stugan och man kände ju genast igen sig. Vi parkerade bilen vid vägen och gick sakta upp mot huset. Vi hade hört att Ragnars systerson höll till i stugan för att renovera och det hördes hammarslag då vi närmade oss.
Det visade sig att systersonen Dan lade om golvet i hallen och han hade även renoverat fönstren eftersom de var i mycket dåligt skick. Han var vänlig och släppte in oss i stugan där man så väl kände igen spisen, vattenhinkarna, radion, klockan, köksbordet, skafferiet mm. Vi samtalade om Ragnar och fick reda på att han tyvärr blivit nästan helt blind. Filmen spelades in 1996 då Ragnar var 77 år gammal, idag har han hunnit bli 92 år och är helt klar i huvudet. Trots att Ragnar är blind bodde han kvar i stugan till maj 2011 och hade tänkt stanna kvar över sommaren om inte olyckan skett. De två senaste åren har Dan hjälpt honom med att bära in vatten och ved då synen försämrades allt mer. Dan berättade också att Ragnar trots sin blindhet inte kunde låta bli att mäta snödjupet vid något tillfälle, det var ju rutin för honom. Ibland när Dan och hans sambo kom till stugan på morgnarna låg innetemperaturen på 12 grader.

Platsen kommer att finnas kvar i släkten och så här skriver Dan i ett mail till mig: Kestina kommer fortsättningsvis att vara permanent bebott året om då min sambo och jag är ornitologer och älskar fågellivet och den fridfulla naturen här uppe. Under vinterhalvåret har vi en stor fågelmatning där vi kan sitta flera timmar med fåglar både på oss och vid matborden. Jag frågade Dan om scenen i filmen då Ragnar sov på soffan i köket, om han verkligen sov på riktigt och visst gjorde han det. Han har tydligen väldigt lätt för att somna, som när han blev skjutsad i bil, då han genast somnade, eller då han en gång satt på vedlåren vid spisen och somnade - och ramlade ner på golvet. Han är en stillsam och lugn äldre man helt enkelt.

Jag hörde någon berätta att när Nina träffade Ragnar för första gången vid stugan så sa hon att hon borde göra en film om honom och hans liv vid stugan. Sedan gick det några år utan att något hände innan Nina åkte ut för att besöka Ragnar igen för att fråga om han godkände filmprojektet. Han ska så ha öppnat dörren och sagt ´´jag har väntat på dig´´. Här vid stugan fanns ett speciellt lugn och man andades lite lättare och djupare än normalt. Trots lugnet så kommer det hit besökare med jämna mellanrum och bara några timmar innan oss hade ett tyskt par varit här. Filmen har ju även blivit känd i Tyskland.

Nu när jag inte fick bli fotograferad med Ragnar på trappan så var systersonen Dan en bra ersättare!

Än lever gubben ensam i stugan

Artikel ur Dala-Demokraten

Trots att Ragnar Fredriksson under 60 år bott ensam i en stuga, långt bortom allfarvägarna i Dalarnas finnskogar, har han två fulltecknade gästböcker liggande i köket. Att busslaster med tyska turister väller in på gården är för Ragnar inte mer ovanligt än att björken fäller sina löv på hösten.

Olsjön, står det på en av vägskyltarna utanför Saxdalen, då vet man att man är på rätt väg. Skogen tätnar i takt med att bebyggelsen glesnar. Grusvägen slingrar sig kilometer efter kilometer mellan mörka granar och lätt gulnande lövträd. Så med ens öppnar skogen sin täta famn och visar upp en liten rödmålad stuga och ett par vindpinade gråa uthus. Där bor Ragnar eller ”Gubben i stugan” som han kallas.

Känd över en natt
Gubben i stugan blev känd över en natt när Nina Hedenius dokumentärfilm med samma namn visades i SVT 1996. Inklusive snabbreprisen var det 1,7 miljoner som såg den 90 minuter långa filmen som är helt utan monolog, dialog eller speaker.

I filmen får man följa Ragnars förehavanden och naturens och klimatets växlingar under ett helt år.

Det är en värdig och vacker film som har fått flera priser. I Sverige tilldelades den Sveriges Televisions och Publicistklubbens Ikarospris. Vid den prestigefyllda tv-festivalen, Prix Europa, fick den hedersutmärkelse med motiveringen ”En film som endast med största försiktighet kan framlockas, och när det till äventyrs lyckas, så blir det till en sällsam juvel som måste beredas plats i tablån”.

Läser med förstoringsglas
Ragnar som nu är 84 år har ingen tv men lyssnar ofta på radio och ibland spelar han en stenkaka på sin resegrammofon. Han prenumererar på Dalabygden och Ludvika Tidning. Men det går knackigt med läsningen. Synen har blivit kraftigt försämrad.

- Jag orkar bara korta stunder i taget med hjälp av förstoringsglas, berättar han.

Läsning har annars varit Ragnars största fritidssysselsättning.

- Jag tyckte bäst om Fridegård, Ivar Lo och Moberg.

I stugan finns el men inget vatten. Det är utedass som gäller och i köket står en kommod med tvättfat och tvålkopp.

Sommartid badar han i ett badkar ute på gården, en oförglömlig scen i filmen.

Det märkvärdiga med Ragnar är att han lever stillsamt i takt med naturen och är nöjd med det.

- Jag saknar ingenting och har aldrig haft någon längtan att se världen. Där är i alla fall bara elände, säger han.

Köksklockan tickar rogivande, ändå är det som att tiden har stannat hos Ragnar. Förutom de år han jobbade i skogen åt Domänverket gör han samma sysslor i dag som för 60 år sedan.

Han hämtar vatten i brunnen, eldar i spisen, matar fåglar, städar. Sätter potatis, kupar potatis, tar upp potatis, sköljer potatis, skalar potatis, äter potatis. Ragnar skördar grönkål, går på dass, lyssnar på radio, tar en tupplur, mal kaffebönor, slipar lien och skottar snö.

Ättling till Dan Andersson
Stugan, som är döpt till Kestina, byggdes av Ragnars farfars far, Karl Ludvig Jansson, född 1838. Karl Ludvig gifte sig med diktaren Dan Anderssons faster Kristina, och omnämns i ”Vaggsången vid Kestina”.

Idag är stugan röd men när Dan Andersson skrev dikten var stugan grå och takhöjden var lägre.

Ragnar föddes på kökssoffan i huset som då ägdes av farföräldrarna.

När det blev dags för honom och hans tre yngre syskon, två bröder och en syster, att börja skolan flyttade familjen till Grängesberg. Men så fort Ragnar gått ut skolan återvände han till farföräldrarna i Kestina. Det var där han hörde hemma.

Ragnar själv gifte sig aldrig.

- Det är ett bra sätt att få göra som man själv vill, säger han och ler finurligt.

Fläsk eller falukorv

Ensam känner han sig aldrig fast det är flera kilometer till närmaste granne och nära två mil till affärer.

Det stannar ofta bilar och turistbussar nere vid vägen och folk kommer in på gården för att titta fast det är obegripligt hur de kan hitta dit.

- Tyskarna är duktiga på att läsa karta, säger Ragnar som snällt tar emot alla och ibland bjuder på kaffe.

Då maler han rostade kaffebönor i en kvarn och kokar kaffet i en kastrull, antingen på kokplattan eller vedspisen.

Men vad gör han när kaffet tar slut?

- Varubussen slutade åka här 1971. Sedan dess får jag hjälp av min syster i Grängesberg när jag behöver handla.

Det är sällan fråga om några större inköp. På matsedeln står oftast pannkaka, fläsk eller falukorv. Potatis har han jordkällaren full, noggrant sorterade efter storlek. Morötter likaså och på landet finns grönkål.

Det är fullt tillräckligt för gubben i stugan.

SUSANNE JOBS

Här framför huset låg tidigare Ragnars potatisland.

Hm...innan jag lämnar stugan funderar jag. Kan jag bli en gubbe i en stuga?

Några händelser ur filmen:

Ragnars ständiga bestyr med vattnet och alla som har enklare sommarnöjen känner väl igen sig.
Ragnars fikastund.
Hans ständiga uppsikt över vädret.
När han somnar på kökssoffan då elden sprakar rogivande i den gamla järnspisen.
Då han skriver väderförhållanden i sin bok med en blyertspenna som är några centimeter lång och med dragspelsmusik på radion.
Vårstädning i stugan och dammsugning med hörselkåpor på.
Hur noggrant han sätter potatisen och när han senare går barfota och kupar potatislandet.
Hur han slipar lien och hur lugnt och följsamt han sedan använder den på ängen.
Badet i badkaret utomhus den där sommarkvällen.
Han provar sina tre radiokanaler, från italiensk språkkurs till hiphop...för att till slut stänga av radion och det blir helt tyst.

Några tankar som jag tar med mig hem efter den här korta resan är att landskapet i Bergslagen, Dalarna och Västmanland är vackrare än vad jag trodde, med alla insjöar och mjuka höjder. Jag har också förstått att människorna här är vänligare än normalsvensken. De är glada och tillmötesgående. Chansen är stor att jag återvänder till de här trakterna.

RAGNAR

frid över fredrikssons minne

sol över granskog så tät

skog som så präglat ett sinne

står där i tyst majestät

inramar stugan den röda

helheten större än ord

här har han lagt all sin möda

odlat sin bördiga jord

här har han levt ibland djuren

fridsam, förnöjsam och glad

i harmoni med naturen

långt bortom bullrande stad

hedersmans livsverk och levnad

sunda och kärnfriska år

frid över lycka och trevnad

frid över sällsamma spår

LARZ GUSTAFSSON 7/6 2014

2011-08-19 @ 18:18:00 Resor 2011 Permalink

Kommentarer

Postat av: LillaB

Åh - ett verkligt vackert blogginlägg.

2011-08-19 @ 18:33:20
URL: http://lillab.blogspot.com

Postat av: slottsträdgårdsmästaren

LillaB: Vad skönt att du gillade...det här är ju nästan dina trakter.

2011-08-19 @ 19:39:50

Postat av: LillaB

Det ÄR faktiskt mina trakter. Vi bodde i Ludvika i tre år innan vi flyttade några mil söderöver och varje dag körde jag genom Grängesberg :)

2011-08-19 @ 19:58:32
URL: http://lillab.blogspot.com

Postat av: Skaffaren

Vilket härligt inlägg!

Jag blir nästan lite avundsjuk.

Eller inte bara nästan...

2011-08-19 @ 21:06:56
URL: http://skaffaren.blogspot.com

Postat av: Carin i Gbg

Så fint Hasse! Förstår att det var en upplevelse som kommer att finnas kvar hos dig. Tack för att du delar med dig.

2011-08-19 @ 23:05:08

Postat av: Per

Helt underbart, och vilka fina bilder du tog! Harmoni är ordet som dyker upp i min hjärna...

2011-08-19 @ 23:24:07
URL: http://whatgoodami.blogspot.com/

Postat av: billan

Så fint du berättar i ord och bild...jag blir alldelse varm inombords!

2011-08-20 @ 03:02:58
URL: http://auroraborealis-1.blogspot.com/

Postat av: slottsträdgårdsmästaren

LillaB: Så var det ja!

Skaffaren: Avundsjuk på mig eller på gubben i stugan?

Carin: Ja det här besöket kommer jag inte att glömma, tack för att du hänger med på bloggen!

Per: Just så...harmoni!

billan: Fint att du gillar!

2011-08-20 @ 07:16:06

Postat av: Skaffaren

På dig!

2011-08-20 @ 10:56:36
URL: http://skaffaren.blogspot.com

Postat av: Rosita

Jag fick häromdagen ett reklamblad från någon hälsokostkedja där man fick tips på allt man måste äta för att kunna uppnå en hög ålder,och där stod det ingenting om pannkaka,fläsk eller falukorv.....

Visst är det ett lite komiskt med tanke på Ragnars 94 år,och inte är han överviktig och till råga på allt så verkar han nöjd!!

Min man och jag har också filmen som en stor favorit.

Bilderna är fina!

2011-08-20 @ 11:21:58

Postat av: Carina

Tack för det fina och ömsinta porträttet av Ragnar. Filmen är också en av mina favoriter.

Skönt ändå att höra att han mådde bra och var vid gott mod.

2011-08-20 @ 14:31:53

Postat av: Fredhällsbon

Ödmjukt och varsamt porträtt har du gjort :) Men inte kan du bo undangömd i en stuga?

2011-08-20 @ 22:08:17

Postat av: slottsträdgårdsmästaren

Rosita: Men Ragnar rörde ju på sig nästan hela dagarna så att han förbrände väl den där falukorven också.

Carina: Jag hoppas att han kan komma ut till stugan lite nästa sommar igen.

Fredhällsbon: Nä, jag kan inte det va? Inte än i varje fall.

2011-08-20 @ 22:23:12

Postat av: Mariana

Den filmen berörde en!Börje och jag gillade den mycket.

2011-08-20 @ 23:05:57
URL: http://tradgardsdesign.blogspot.com

Postat av: Erika

Vet inte hur många gånger jag sett denna film nu. Den är så fin att orden inte räcker till att beskriva hur fin den är med Ragnar i egen hög person. Här är det verkligen långt från stress, mobil, och annat tekniskt. Nog lever människan längre i hans miljö än i en stressad, helt klart.

Nu undrar jag lever Ragnar ännu?

Mycket fint inlägg, det säger oändligt mycket.

2011-09-03 @ 13:39:41
URL: http://mintidmittliv.bloggplatsen.se/

Postat av: Inger Eriksson

En underbar film om en fin man! Jag har varit dit och träffat honom, när han bjudit in till Dan Andersson underhållning.Dan Anderssonveckan som är den första veckan i augusti varje år. Ragnar brukar bjuda till sin stuga och hjälpa till att ordna kaffe med dopp.

Trubadurer och de som vill underhålla befinner sig på hans trappa. Publiken har med sig stolar eller sitter i gräset framför huset. En verkligt fin underhållning som Ragnar bjuder hem till.

2012-01-15 @ 11:32:47

Postat av: yrsa

måste läsa noggrannare - när jag hittat mina läsglasögon...- påminner om en film jag såg om en finsk gubbe som bodde någonstans i ödemarken, blind han med, hade spänt upp linor efter gården så han sku hitta hit o dit, höll på med någon dynamit fundering i ett berg- sku bygga en bastu dit, var ganska långt på gång, men kände sig fram och funderade om det inte sku behöva tas lite till... och visst -kvinnliga fantomer finns det också, såg för länge sedan en film om tasha tudor, den filmen satte spår i mej!

2012-01-15 @ 11:46:49

Postat av: Karina Brozinic

Inspirerande det enkla livet och att han är fullt tillfreds med det.

Mina äldsta släktingar i Serbien påminner så om Ragnar. De har alltid varit självförsörjande småbönder och de fortsätter samma liv ända in i det sista. I byn där morfar bodde (5 hus med 5 familjer) finns bara 3 gamlingar kvar. Och de kämpar på. Jag önskar så att hade möjlighet hälsa på och dokumentera det livet innan allt är ett minne blott....

2012-01-15 @ 16:38:17
URL: http://www.grobar.se

Postat av: Classe Waltin

Tack för din fina berättelse som kompletterar och berikar upplevelsen av filmen.

Filmen är ju en lisa för själen.

2019-12-20 @ 05:39:05

Postat av: Hasse Wester

Roligt att ni gillar blogginlägget!

2019-12-29 @ 08:45:58
URL: http://gardener.blogg.se/

Postat av: LARZ GUSTAFSSON

Hej!
UNDERBART!
Delar helt din passion för filmen!
Suverän!
Jag TJATADE om filmen länge efter att jag sett den och tar fortfarande väldigt gärna upp ämnet samt propagerar för filmen.
Det som var så frapperande och fint var Ragnars oerhörda förnöjsamhet.

2021-12-06 @ 12:51:17

Postat av: LARZ GUSTAFSSON

https://www.poeter.se/Las+Text?textId=1769987

Dikt jag skrivit tillägnad minnet av Ragnar Fredriksson.

Jag behöver väl knappast påpeka att jag blev STARKT berörd av filmen "Gubben i stugan".

2021-12-06 @ 13:02:02

Postat av: Hasse

Vad roligt Lars! Ja lät din fina dikt avsluta mitt inlägg, om det är ok?

2021-12-07 @ 09:32:53

Postat av: Ninna

Har nu precis själv sett filmen, helt underbar! Nickade nästan till ett par gånger, gick helt ner i varv av att för en stund få ta del av Ragnars liv som levs i ett helt annat tempo än det jag själv befinner mig i. Lika tänkvärd som vacker film.

2021-12-08 @ 15:34:18

Postat av: Andreas Jansson

Blommorna niger och tackar Ragnar för sin varsamma hand, snart vi träffas i ett blomstrande land

2023-02-23 @ 04:03:33

Trackback