2020 är ett deppigt år, men varje gång jag hämtar Lexus för att ha honom några dagar, förvinner genast det dystra. I morse började vi med att gå slingan runt Kaknästornet, det blev varmt tidigt så vi tog några vattenpauser under vägen. Vi har känt varandra i nästan 5 år nu och den lilla killen har verkligen förändrat mitt liv. Det är så enkelt det är att umgås med en hund, i varje fall med Lexus!

Under vår andra vandring hemma i Bromma, roade jag mig med att se vilka blommor som växte efter vår väg. Hundkex och midsommarblomster som är så fantastiska tillsammans, de rapsliknande ryssgubbarna lyser nästan ilsket gult och den vita löktraven som tycks växa överallt, börjar nu blomma klart för i år, den gula skelörten dominerar på många platser och förgätmigej charmar väl alla. Bland buskar och träd är det syrenernas, hagtornets och hästkastanjens tid. Häggblomningen har helt slocknat för i år. Hagtornets kritvita blommor lyser verkligen i skymningen och är en mycket god ersättare för prunus- och malusträdens blomning.

När vi kom hem blev vi bjudna på fika på gården av grannen Ove. Det var trevligt att prata en stund i skuggan, vi har ju både trädgård och fotboll som gemensamma intressen.

Inför vår tredje vandring ville jag hitta skugga, denna heta dag då temperaturen steg till 27 grader som mest. Vi kom överens om att gå runt sjön Judarn borta vid Åkeshov och det blev en perfekt promenad i djungellik natur dit solen inte nådde.

Morgonens luft var klarare att andas än under gårdagens högsommarvärme. Värmen igår kom verkligen som en överraskning och under natten hade både Lexus och jag oerhört svårt att sova i den varma lägenheten, trots försök med både öppet fönster och en bullrande fläkt.

Vi gick efter stranden bort till Äppelviken, där gårdarna vid Stora Sjövillan svämmade över av syrener.

En mycket skön kväll i solen på Gärdet, när vi hälsade på min dotter.