Vecka 1, 2021 - Ring ut bekymren, sorgerna och nöden
Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land:
Sofia Helin läste Tennysons klassiska dikt ´´Nyårsklockan´´ på Skansen.
Det är inte mycket jag vill minnas från 2020, nu när vi äntligen har lämnat detta besvärliga år bakom oss. Pandemin plågar oss fortfarande och något ljus i smittmörkret märks ännu inte. Det talas i stället om en tredje våg under våren. Längtan efter att röra sig fritt, träffa nära och kära, resa och besöka caféer blir allt större för varje dag som går! Att kramas eller att ta någon i hand när man hälsar, känns mycket främmande. Men vi måste tro att vi får ordning på viruset i år, med hjälp av vaccin och att vi aktar oss för närkontakt.
Det blev ett vilt firande när Sverige lämnade 2020 och folk trängdes som om de aldrig hört talas om pandemin. Det sköts raketer på varandra och även poliser och ambulanspersonal attackerades. Ett genomsjukt beteende nu när vi i stället skulle gå in i ett nytt och bättre år. På Götaplatsen i Göteborg trängdes 3000 människor och på Mosebacke i Stockholm var det också trångt. Vad är det folk inte förstår???
Raketer och smällare hördes hela nyårsafton här hemma i Traneberg och hunden Bosse slet sig i rädslan, sprang upp på Tranebergsbron, blev påkörd men tog sig vidare bort mot Ulvsundavägen. Bosse kom senare till rätta och skulle undersökas hos veterinär.
Jag började året med en kort vandring i Bergianska trädgården för att se om trollhasseln vid japanska dammen visade några tidiga blommor. Förra året blommade den ju redan i början av januari, men tack och lov var knopparna fortfarande helt slutna på den stora busken idag. Tre grader varmt och Brunnsviken låg helt stilla. Jag återkommer hit till vår botaniska trädgård för att hålla koll på den där märkliga trollhasseln. En Facebook-kompis hade sett blommande vintergäck här i Bergianska, vilket jag tyvärr missade.
I vanliga fall skulle jag smida planer inför våren och sommaren så här i början av året, skriva listor på platser att besöka, boka boenden inför en vår-resa i Sverige mm. Men nu får jag i stället jobba på mitt nyårslöfte, att tänka mer Carpe Diem, detta ofta så hånade men kloka budskap. Det blir såklart enklare att leva i nuet under Covid-tider, när det ändå inte går att planera någonting! Samtidigt vet jag inte om nuet är någon tröst just nu.
Jag startar i varje fall upp min veckodagbok på bloggen igen, men för att i smittans tid inte dyka ner i ett avgrundsmörker kommer jag som vanligt i stället att nosa rätt på tidiga vårtecken när det blir dags och fortsätta fokusera på det som är positivt och vackert i vår huvudstad. Det blir en tuff match nu, men samtidigt ett viktigt uppdrag för mig, för att hålla hoppet levande. Jag kommer att leta rätt på platser som jag tidigare inte besökt, men även återbesöka parker och trädgårdar i mina drömmars stad. Ofta kommer jag att vandra ensam, men ibland tillsammans med min underbara vandringskompis Lexus.
Dokumentären om Ulf Lundell som finns på SVT är helt underbar! Vilken fantastisk nostalgi-tripp, tycker jag som följt honom sedan Vargmåne och Jack på 70-talet och läst och lyssnat på allt han gjort.
I boken Vardagar 3 läser jag att Ulf som också lever själv, brukar säga god morgon åt sig själv. Jag tror att jag ska göra likadant!
Låg länge kvar i sängen och lyssnade på talgoxens sång i mörkret.
Häromdagen såg jag Christopher O´Regans film ´´Denna sköna stad´´ som handlar om 1700-talets Stockholm. En mycket fin och intressant film om en spännande tid i stadens historia, som vanligt berättad med inlevelse av Christopher. Jag kan verkligen rekommendera filmen som kostar 100 kr att se, biljetter finns att köpa på Ticketmaster. Hoppas att han får möjlighet att fortsätta göra fler filmer om Stockholms historia!
I hela mitt arbetsliv har jag jobbat i trädgårdar, men min inriktning har inte varit grönsaksodling, utan jag har i stället har kallat mig prydnadsträdgårdsodlare. Visserligen odlade jag grönsaker under 20 år när jag jobbade som trädgårdsmästare på Engsholms slott och kunde ibland tycka att det var riktigt fint att få bära in grönsaker till kockarna i köket, men det är den vackra blommande trädgården som alltid intresserat mig.
I morse såg jag en av Sveriges mest kända trädgårdsprofiler på TV 4:s Nyhetsmorgon, Sara Bäckmo som jag alltid tyckt varit irriterande duktig med sin odling av grönsaker året runt i hennes småländska trädgård. Böckerna som hon skrivit i ämnet har toppat försäljningslistor i kategori trädgård i många år och nu först förstår jag varför. Vilken fantastisk människa! Det är ju sådär vi alla borde leva, odla det mesta själva på ett sätt som gynnar både människa och natur. Huset och trädgården med sitt läge invid bykyrkan var också mycket vackert. Jag lovar att aldrig mer bli irriterad på dig Sara! Tvärtom!
Såg även Monty Dons japanska trädgårdar på Kunskapskanalen. Förutom att körsbärsblomningen är helt makalöst vacker i Japan, så uppskattar jag japanernas syn på mossa. Där finns parker och trädgårdar med vackra mossor som täcker marken, här i Sverige bekämpas mossa som ogräs. Mossan stör drömmen om den perfekta gräsmattan, som många vill ha i sina trädgårdar. Själv har jag alltid tyckt om mossa och det öppnar sig en fantastisk värld när man kommer riktigt nära.
Ett tunt lager pudersnö täckte Djurgården när jag på morgonen hämtade Lexus ute på Blockhusudden. Djurgårdsbrunnskanalen låg helt stilla och några ryttare på vackra hästar rörde sig sakta längs kanalen.
Årets första vandring med Lexus gick från Folke Bernadottes bro till Djurgårdsbron och tillbaka. Vi gick i rask takt och jag kände mig på gränsen till euforisk att åter få vandra igen efter alla slöa helgdagar. Visst fanns pandemin hela tiden i tankarna och vi väjde ordentligt när vi mötte människor, men något litet positivt fanns i luften trots allt. Dagens ljusa tid är 21 minuter längre, jämfört med den 23 december och vi vandrade med lätta steg på Stockholms vackraste ö.
När Lexus och jag lämnat den sköna varma sängen och yrvakna klev ut i den råkalla januarimorgonen, sjöng koltrasten klart och tydligt för oss här hemma i Traneberg, vilket givetvis gjorde mig varm långt in i själen. Den skönsjungande trasten bjuder på magi även i år, men fåglarna med sina sånger får ännu ett tufft år mot Coronan, vars framfart är svår att skaka av sig. Men snart kommer förhoppningsvis de vackra sångerna tillsammans med blommande växter att något dämpa det mörker vi befinner oss i.
Drottningholms slottspark är en bra plats för social distansering om man vill vandra på en historisk och vacker plats. Min drömträdgård eller park brukar jag annars beskriva som romantisk, vild och näst intill övervuxen. Planerat förfall. Men med sin ordning och symmetri trivs jag på något märkligt sätt även i en barockträdgård. Det är något med den där kontrollen som gör mig lugn och visst är Tessin d.y.:s slottspark från slutet av 1600-talet vid Drottningholm, både storslagen och vacker. I övrigt vill jag verkligen inte förknippas med ordning och strikthet…
Idag vandrade jag i slottsparken med Lexus och vi gick vår vanliga runda bort till Kinaslott. I hela den stora parken såg vi endast ett fåtal människor, vilket är det man eftersträvar i dessa tider, att inte möta folk. Visst har jag alltid varit något av en ensamvarg, men det finns gränser även för mig. Just nu känns det nästan lyxigt att växla några ord på avstånd med andra hundägare hemma i Bromma. Förutom min dotter så pratar jag mest med Lexus nu för tiden. Jag försöker planera några dagar framåt vart vi ska vandra tillsammans, men då tittar han på mig med sina vackra ögon och blicken säger – Carpe Diem Hasse! Tänk på ditt nyårslöfte!
Idag skulle min far fyllt 98 år om han fått leva vidare. Han föddes 1923, samma år som Stockholms stadshus stod färdigt! Sverige hade då 6 miljoner invånare. Idag är vi över 10 miljoner.
Vandrade i snöfall bort mot Alviksbron som går från Bromma över till Stora Essingen, för att börja min vandring runt Essingefjärden. Trots att spårvagnsbron med gångbana har funnits i 20 år så har jag aldrig tidigare gått över den. Utsikten in mot Mälaren och Brommas skogsstrand var storslagen och jag blev förvånad att den här delen av Brommas stränder var så fylld av tallskog. Trots att Lexus och jag vandrar där ofta, har jag inte uppfattat att naturen omkring oss var så vild. Men innanför skogslinjen öppnar sig sedan Brommas gamla vackra trädgårdsstad med Äppelviken, Smedslätten, Ålsten och Nockeby, som byggdes mellan 1910-talet och fram till andra världskriget.
Sträckan från Stora Essingen, över till Lilla Essingen och tillbaka hem via Fredhäll på Kungsholmen, visade sig vara en ganska stökig vandring, med Essingeleden och Tranebergsbron som två bullrande trafikstråk där jag fick stänga av ljudboken. Det är ingen sträcka som jag skulle vilja ha med Lexus på och efter dagens vandring börjar jag längta ut i skogen igen. Jag vet inte om snön som föll idag var direkt glädjande, men det blev en aning ljusare.
Fortfarande stigande statistik vad gäller smittade och inlagda på IVA.
Just nu ser jag om alla fyra säsonger av TV-serien Bron och jag tycker att den är lika bra som när jag såg den första gången!
8 januari - fredag
Prins Eugens Waldemarsudde
Om blomsterabstinensen blir för svår mitt i vintern, besöker jag Prins Eugens Waldemarsudde där en vinterjasmin har sin plats mot söderväggen av ´´slottet´´ och som blommar hela vintern. Idag räddade den mig och mitt trädgårdshjärta slog några extra slag när jag såg de gula blommorna lysa i gråvädret. När jag ändå var på plats på Wudden hängde jag en stund med min kompis Tänkaren.
När jag gick förbi Kullatäppan vid Nordiska museet, sneglade jag på den rödblommande trollhasseln ’Diane’ som ibland får för sig att blomma där mitt i vintern, men knopparna var fortfarande slutna.
Såg den fantastiska och gripande filmen ´´A hidden life´´ av Terrence Malick. Jag har sällan sett en så vacker film. Fotot, musiken och berättarrösten är ren magi!
Den här något råkalla dagen vandrade kompis Per och jag runt Långholmen och värmde oss sedan med kaffe och kanelbullar inne i Helenelunds båtklubbhus. Han tittade till sin träsnipa Tea, som under somrarna ligger i Pålsundet, Stockholms mysigaste båthamn där mängder av vackra träbåtar har sina platser. Det kändes fint att få prata en stund om livet, om Uffes dokumentär och om den kommande våren.
Din musiksmak har alltid varit helt i särklass och fortsätter uppenbarligen så.
Du måste se filmen M! Så gudomligt vacker, både foto, musik och berättarröst.
Härligt att du åter igen delar med dig i ord och bild. Tänk alla de som av någon anledning inte kan ta sig ut och njuta av naturen...måste vara hemskt.
Så kul att du får sällskap av Lexus ibland och dessutom stöter på en och annan lite tystlåten men Coronasäker "person". Ha de gott!
Ja tankarna går till de som är helt isolerade nu. De besvärliga tiderna fortsätter och det är svårt att se när detta elände ska ta slut. Men vi måste hoppas och tro att de ´´normala´´ tiderna snart är tillbaka. Ha det gott du också Liza!
