En dag på Mälaröarna
Innan jag begav mig ut mot Mälaröarna, åkte jag upp till Mälarblick i Nockebyhov för att ta några bilder. Därifrån har man en fantastisk utsikt ut över Mälaren och mot Drottningholms slott. Mitt andra mål var Helgö och Kaggeholms slott där jag ställde bilden för att se om den bortglömda parken fått någon omvårdnad i sommar. På den annars så lugna platsen befann sig nu ett gäng skrikande tonårsgrabbar som spelade fotboll på stora gräsmattan, vilket gjorde att jag inte kunde kolla in parken som jag tänkt. Jag vandrade i stället vägen ner mot det gamla färjeläget som nu bara var en enkel brygga. Kaffe och mackor längst ut på bryggan med vita näckrosor till vänster om mig och gula till höger.
Sommarsverige är fantastiskt och jag ska verkligen försöka att ta in allt det vackra trots den besvärliga tiden vi befinner oss i. Förr i tiden när jag hade båt i Roslagens skärgård, var jag väldigt enkelriktad och tyckte endast att ytterskärgården var riktigt vackert. Numer kan jag njuta lika mycket av en stilla insjö i skogen, eller Mälaröarnas lummiga grönska. Jag vandrade tillbaka genom gamla lindalléer och i en hage sprang några hästar omkring och såg lyckliga ut, trots instängdheten. De flesta fåglarna har tystnat nu och under natten hörde jag inte koltrasten utanför sovrummet, den som sjungit sedan mars månad varje natt/gryning. Den har stört min nattsömn. Nu saknar jag redan den vackra vemodiga sången.
Färden gick vidare ut mot Munsö och färja över till Adelsö, där jag aldrig tidigare varit. Vid Hovgården, som tillsammans med Birka upptogs på Unescos världsarvslista 1993, vandrade jag ut mot det fantastiska kulturlandskapet med borgruin, husgrunder och gravfält. Platsen var central plats för Svearikets styrning från mitten av 700-talet, läser jag på Wikipedia. På andra sidan fjärden ligger Birka, dit båtar går från Hovgården och det var mycket lockande att för första gången besöka Birka, men jag håller mig fortfarande ifrån folksamlingar, så det får vänta ett tag till.
Jag gick upp till borgruinen och utsikten över Mälaren var storslagen. Innan jag tog mod till mig att gå in i området som betas av kor, såg jag till att kossorna låg lugnt och stilla i skuggan under ett stort träd. Men plötsligt reste sig alla och började röra på sig i riktning mot mig, lika plötsligt började vandraren med koskräck gå med snabba steg mot grinden.
Det här är en plats som jag kommer att återvända till många gånger. Det böljande kullarna med lämningar från forntiden är oerhört vackra, med blommande örter i den magra marken. Tänker att det säkert är mycket vackert här på våren också och jag såg flera riktigt stora gamla aplar vid stranden. En vacker majdag 2021 kommer jag tillbaka och då kanske jag även vågar gå in till det mysiga trädgårdscaféet invid kyrkan. Nu sneglade jag in och kände doften av kanelbullar…
Vad skönt att det finns någon mer med koskräck än jag. Du måste verkligen gå in på Café Hovgården, de har supergoda räksmörgåsar och väldigt trevlig personal. Vi brukar ofta ta en tur till Mälaröarna men i år har det inte blivit så mycket.
På den bänken brukar jag också sitta! För några år sedan hade jag Månadens bild från den bänken, med vyn utöver slottet, på min bildblogg.
Fin mälaröfärd för dig!
I maj månad 2021 ska jag ta en räkmacka på Café Hovgården Liza!
Jag tänkte på dig Janicke när jag var där uppe och förstår att du brukar vara där.
