Vecka 8, 2021 - Here comes the sun
Omsluten av trolsk och drömlik dimma vaknade staden stillsammare än vanligt den här måndagsmorgonen och vi vandrade sakta längs stränderna ute på Djurgården. Dimma har alltid fascinerat mig, allt blir så stilla och den bildar ett filter mot det jag inte vill se. Som Nacka strand och Kvarnholmen på andra sidan vattnet, som försvann helt den här morgonen. Det är en utsikt som annars känns alltför modern när jag vandrar bland de vackra gamla byggnaderna på Djurgården.
Vid Bonniers Nedre Manilla, beskars fruktträden och i Isbladsviken på Blockhusudden gled svanar och änder sakta och ljudlöst omkring på det lugna vattnet. Vilken fantastisk start på veckan!
Lexus och jag besökte ´´Wudden´´, innan jag lämnade honom till hans matte på ¨Udden´´!
För att förtydliga mig så åkte Lexus och jag till Prins Eugens Waldemarsudde för att hälsa på trädgårdsmästare Marina Rydberg, innan jag lämnade Lexus till hans matte Cecilia på Blockhusudden, båda dessa vackra platser är belägna på Kungliga Djurgården.
Ibland när jag besöker Wudden för att njuta av en av Stockholms vackraste trädgårdar och den fantastiska utsikten, brukar jag gå bort till de vackra gamla växthusen och knacka på en fönstruta för att uppmärksamma Marina att hon har besök av den gamla trädgårdsvandraren och hans kompis Lexus.
Det känns alltid lite högtidligt att kliva in i de där växthusen, känna alla underbara dofter och se Marina, Christer eller kanske någon annan jobba med sina växter. Det ena växthuset, det med skorsten är från 1901, alltså innan Prins Eugens nya hem på hans Djurgårdsudde stod färdigt. Slottet/Villan ritat av Ferdinand Boberg, var klart för inflyttning 1905.
Vi hade som vanligt en trevlig pratstund och i år när jag kommer att vandra oftare på Djurgården än vad jag gjorde förra året, ses vi med all säkerhet flera gånger.
I lagom vandringstempo travade jag upp på Tranebergsbron och tog mig över till Kungsholmen. Det var dags för ännu en vandring runt min närmaste innerstads-ö. Humöret var gott, trots att min vandrande vän Lexus inte var med idag. Snöfritt, god musik i öronen, tio plusgrader och kaffe i termos. Mitt första mål var den vackra gröna bryggan vid Karlbergssjön, där jag tänkte njuta av min första kopp kaffe. Men redan på håll såg jag att bryggan var upptagen och jag placerar mig på en bänk en bit ifrån för att vänta ut inkräktarna. Jag insåg dock snart att jag hade att göra med andra bryggälskare, som inte visade några som helst tecken på att bryta upp, så jag fick motvilligt vandra vidare.
Nästa brygga finns mittemot Karlbergs slott och den fick duga idag när jag njöt av det goda kaffet i min färgglada mugg. Kaffepaus nummer två tog jag borta vid kajen intill Stadshuset. Tema för dagen var alltså årets första vandringsfika.
I parken utan namn på Hantverkargatan 3 fotade jag täta mattor av vintergäck invid det svarta smidesstaketet. Den lilla parken ligger mellan Kungliga Myntet och Stadshuset och är troligen Stockholms innerstads enda park som inte heter någonting. Är det inte hög tid att hitta på ett lämpligt namn? Jag tog även några bilder på snödroppar i en förträdgård vid Fridhemsgatan, innan jag vandrade tillbaka hem över Tranebergsbron.
Igår gick jag runt Lilla Essingen och blev oerhört stressad av ljudet från Essingeledens ständiga trafikbrus. Tankar började gro igen att bo i en stuga långt ute i skogen…se här!
Just nu är det en risk att vandra runt stadens stora öar Djurgården, Södermalm och Kungsholmen, på grund av att det är alldeles för mycket folk längs strandpromenaderna, speciellt under helgerna. På Lilla Essingen är det däremot inte så många som vandrar, utan mest boende på ön som rastar sina hundar längs stränderna. Men för mig som är en extremt ljudkänslig person, blir det trots allt nästan outhärdligt att vistas där. Essingeledens höga ljudnivå är konstant, dygnet runt!
Så idag tog jag mig ut till Kärsön för att få vara ifred i tystnad och till en början var det precis så som jag tänkt mig. Plötsligt började jag möta allt fler människor. Det verkade som om fler än jag hade fått idén att fly stan. Irriterande många helgvandrare störde min flykt från stan idag och jag höll mig långt från stigen vid varje möte.
Dags att ändra taktik framöver nu när det blir allt ljusare på morgnarna. Jag får helt enkelt ställa klockan igen och masa mig upp tidigt för att kunna röra bekvämt mig och möta våren i Stockholms gröna rum och längs stadens alla stränder.
Jag lyssnar sällan på poddar, men nu har fastnat i den utmärkta podden ´´The Beatles – album för album´´. Det är oerhört intressant att höra hur alla album kom till och kommentarer från olika gäster i podden. Idag lyssnade jag på albumet ´´Help´´ som är en av mina favoriter, gäster var Efva Attling och Janne Borgh.
Stockholms gator låg öde när jag parkerade bilen vid Tegnérlunden den här tidiga morgonen. Centralbadets trädgård och Adolf Fredriks kyrkogårds mattor av vintergäck var målet, platser som jag inte besökt på länge eftersom jag i smittans tid inte vistas inne i stan. Men den här tidiga söndagsmorgonen kunde jag bekvämt ta mig fram längs gatorna. Eftersom solen inte hunnit lysa över vintergäcken, hade de inte slagit ut ordentligt vid mitt tidiga besök, så det blev den knoppiga varianten den här gången.
Då har vi avverkat februari och i morgon går vi äntligen in i den första vårmånaden. Det som blommar i Stockholm nu är snödroppar, vintergäck och trollhassel, men jag såg att någon hade fotat blommande krokus i en kolonilott vid Vitabergsparken. Jag håller mig borta ifrån jakten att hinna först vad gäller vårblommor som slagit ut, det blir för stressigt.
Blommor och Beatles...kan inte bli bättre. Jo Lexus också. Men visst har vi väl vår nu!
Ja alla goda ting är tre Liza!!!
Parken utan namn vid Hantverkargatan passerar jag minst ett par ggr/vecka. Så underbart med Vintergäcken! För några år sedan jobbade jag i trakterna kring Adolf Fredriks kyrkogård och Centralbadets trädgård. Då spanade jag ofta efter vårtecken där. Härligt med Beatles! (Har aldrig skrivit här förut men tittar in då och då.)
Kul att höra Ylva och att du kommenterade🌷
