Vecka 14, 2020 - Nu vandrar vi tillsammans igen
Lämnade stan tidigt och begav mig ut mot Mälaröarna, i minusgrader och isande nordliga vindar. Skogen är en trygg plats där jag inte behöver akta mig för elaka virus och den ständiga oron i kroppen försvann för en stund när jag vandrade på mjuka stigar omgiven av höga träd. Jag gick uppe på rullstensåsens rygg ut mot Huvududdens spets, som ligger på näset mellan Ekerö och Munsö. Naturen är fortfarande lite kärv utan grönska, men stora ganska ljusa blåsippor växte längs stigen bort mot de tre bronsåldersgravarna. Stenrösena var täckta av mjuk mossa som lyste vackert i solen.
På vägen hemåt igen, körde jag ner till Rastaholm och gick över bron till värdshuset, som fortfarande är stängt för säsongen. Rastaholms värdshus som lär bli säsongsstängt länge i år, är vackert beläget på en ö med uteservering mot Mälaren och här vill jag äta något gott en dag när livet vänt tillbaka till det normala igen. Åkte även till Helgö och bort mot vackra Kaggeholms slott, med sin stora slottsträdgård som sover en djup törnrosasömn. För en gammal slottsträdgårdsmästare var det sorgligt att se förfallet och det började klia i fingrarna att vilja ta tag i en stor renovering här, om jag hade fått möjlighet och om jag vore 20 år yngre!
Kaggeholms slottsträdgård har potential att bli fantastiskt vacker, med mycket arbete och en hel del pengar. Slottsparkens förfall är inte är inte vackert på något sätt, så som det ibland kan vara när trädgårdar förvildas, här ser allt bara misskött ut. De nya ägarna efter Pingströrelsen är Sisyfosgruppen, som har en hel del att brottas med här. Men jag antar att det blir som det brukar, att bygganden renoveras in i minsta detalj och inga pengar finns sedan kvar till trädgården.
På hemsidan kan man läsa – I dagsläget erbjuder Sisyfos att man som privatperson eller företagare kan hyra slottet till små och stora evenemang.
På vägen hem föll snön tungt och det fortsatte hela eftermiddagen, men inget blev kvar på marken.
Till en glödande morgonhimmel i öster, åkte jag ner till ICA vid torget för att PJ-handla klockan 6. Vi var några stycken morgonpigga och försiktiga kunder, nästan bara män, som hastigt rev åt oss de varor som stod på våra listor.
Hörde i kassakön:
- Värst vad du var snabb idag, sa kassörskan!
- Ja jag måste ju skynda mig hem och göra kaffe till Karin också, svarade den gamle mannen!
Lite fint tyckte jag. Badade i handsprit när jag kom hem…
Lite senare på morgonen träffade jag äntligen Lexus igen och det blev ett kärt återseende där vid Villa Källhagen. Det var tre veckor sedan vi sågs senast och känslan av att han skulle bo hos mig i tre dagar var underbar. Ett bättre sällskap finns inte.
Jag är Brommabo sedan 1975, men har aldrig besökt Kyrksjölötens naturreservat som ligger mellan Åkeshov och Bromma kyrka. Läste att det var en fin sträcka att Lexusvandra idag och vi parkerade vid Åkeshovshallen för att därifrån börja vandra bort mot den lilla kyrksjön. Här finns underbart slingrande stigar och spänger/broar i en fantastisk, nästan tropisk vild natur med ett rikt fågelliv! Själva sjöslingan är bara 1,7 kilometer, så det kändes som om vi ville gå några varv till. Men nu väntar vi tills alla häggar och tunnlar av slånsnår börjar blomma, då blir det en ordentlig fotovandring på den här vackra platsen. Något som jag hela tiden måste ha koll på under mina vandringar, är alla dessa motionslöpare i sina trikåer. Dom spottar, fräser, frustar och snorar på sin färd och det är viktigt att snabbt lämna stigen när dom närmar sig.
Att vandra med Lexus igen gjorde mig lycklig mitt i denna skrämmande tid. Han bryr sig inte om det rådande läget på vår planet, utan blir nöjd av att äta, sova, vandra och att ge/få en massa kärlek och jag ska försöka lära av honom dom här dagarna. I mitt nästa liv vill jag nog bli en hund. Idag hoppade jag över katastrofnyheterna och bara njöt av tillvaron tillsammans med min kompis.
På kvällen såg jag på Trädgårdstider på SVT. Det var många år sedan jag slutade titta på det här programmet, av olika anledningar. Men ikväll försökte jag och tyckte om att se hur dom jobbade med växter och även om den alltid så glade kocken fortsätter att laga mat stora delar av programmet, så hängde jag med hela timmen. Jag klarade till och med av det barnsliga tjafset mellan Pernilla och John. Kanske är det så att jag bara längtar efter att få jobba med jord och växter igen? Det här blir ju faktiskt första säsongen på 50 år som jag inte kommer arbeta i en trädgård på något sätt och det känns mycket märkligt. Kanske att jag skulle skaffa mig en kolonilott ändå?
Att sova med Lexus och lyssna till hans andetag och sköna suckar är så härligt, Att jag själv inte sover så bra gör inget alls. Innan frukosten morgonvandrade vi i skogsbackarna här utanför. Sol och helt stilla på sjön och sedan ett självvalt förbud att se, höra eller läsa nyheter, även den här dagen.
För ett tag sedan började jag skriva lite på min livshistoria, bara för mig själv och så här skrev jag om när jag föddes den 1 april 1954 efter att ha kollat SMHI:s historiska statistik:
Ett tunt lager med blöt snö täckte marken på morgonen den första april och temperaturen låg strax över noll grader. Den legendariska roslagsprofilen Calle Schewen, eller Carl von Schewen som han egentligen hette, hade lämnat livet på jorden dagen innan. Året är 1954 och våren tvekade något efter lång snöfattig vintern i Roslagen. Ån som flyter genom den idylliska småstaden hade inte samma fart på flödet som efter normala snövintrar. Bofinkens och koltrastens vårkonserter hördes i trädgårdarna, tussilago och blåsippor vilade och väntade under snöblasket och Rospiggarna längtade efter vårsol och värme!
Samma månad det här året var det premiär för Televisionens provsändningar i Sverige och mjölk började säljas i familjen Rausings tetror för första gången i landets livsmedelsbutiker. I USA spelade Bill Haley in ´´Rock Around the Clock´´, låten som ansågs starta rockmusik-revolutionen. Tage Erlander var stadsminister. Samtidigt med den gryende rockmusiken och premiären för television i Sverige, föddes jag den första april på Norrtälje lasarett.
Födelsedagskalas vid findukat bord, med tårta och annat sött och gott är väl ok, men jag firar hellre 1 april ute i naturen på ett enklare sätt. Som idag när min dotter, jag och Lexus åkte till Vaxholms omgivningar för att äta lunch vid Tenöbadet och vandra längs stränderna. Det blev en helt underbar dag i sol och tio plusgrader och vi avslutade med en skön vandring vid Eriksö naturstig, där skogen lyste av blåsippor och nu börjar även vitsipporna synas alltmer. Kaffe i lä vid en fiskebod innan vi återvände hem till smittohärden Stockholm. Tack älskade dotter och Lexus för en perfekt födelsedagen!
Tidiga morgonvandringar med Lexus är livskvalitet och i morse fick vi sällskap av hundratals skränande måsar som fick mig att tänka både på en vacker morgon med båten i en skärgårdsvik, och Hitchcocks ´´Fåglarna´´. Vi gick längs Brommas stränder bort till Ulvsunda slott och även i skogarna här hemma börjar vitsipporna lysa alltmer i markerna och häggens blad är på många håll nästan helt utvecklade.
Sista dagen med Lexus för den här gången, men nu har vi kommit fram till någon form av delad vårdnad. Att han kommer att vara hos mig 2-3 nätter varannan vecka. Nu väntar många fantastiska vårvandringar tillsammans!
Innan jag lämnade Lexus vid Djurgårdsbrunn, vandrade vi elljusslingan runt Kaknästornet, förbi stallet och hästhagarna på Gärdet, där två hästar öppet visade sin kärlek för varandra. Jag kan inget om hästar och vet inte ens könen på dessa vårrusiga vänner, men det var fint att se dem så kärleksfulla i denna galna Coronatid. Hårda sydvästvindar slet i trädkronorna och ute på öppna Gärdet fick vindarna ordentlig fart. Nu vet jag att jag kommer att få ha Lexus framöver, så avskedet blev inte så sorgligt, men visst blev det tomt hemma i Brommanästet.
43 personer har dött av Coronaviruset det senaste dygnet, sammanlagt 282 och kurvan stiger uppåt. Vi ska fortsätta med vårt egenansvar, inga nya tuffa förbud som i världens övriga länder, där skolor och butiker är stängda. Sverige går sin egen väg och vem som går rätt, vet vi om ett halvår – kanske! Det börjar nästan kännas normalt att isolera sig och det kommer kanske att kännas märkligt att bli ´´fri´´ en gång framöver. Men det första jag kommer att göra när allt är över, är att krama mina kära och rusa till ett café!
Tandläkaren är avbokad och även axel-läkaren. Och hur blir det med min frisör Janne? Jag vågar inte gå dit!
Fram mot sommaren kommer jag att se ut som E-Type! Men det viktigaste är ju helt enkelt att överleva detta kaos. Med eller utan E-typefrilla.
Hårt regn över huvudstaden på kvällen!
April är en kall och nyckfull vän, sjunger Ulf Lundell. I morse låg ett tunt lager snö över stan.
Köpte årskort till Skansen och publicerade några av mina bilder av trädgårdarna i Facebookgruppen ´´Rädda Skansen´´ som i skrivande stund har över 54 000 medlemmar!
Läser den nya fantastiska boken ´´Möten med jättar – de stora träden berättar´´ av Gert Olsson.
Såg filmen Midway. Ett storslaget krigsdrama.
Gick runt Lillsjön här hemma i Bromma på eftermiddagen, som ingår i mina nya återkommande vandringar. Passerade Paradiset Iris. Helge Skoog läste ´´Mina drömmars stad´´ för mig i min ljudboksapp - ännu en gång! Sneglade på hav av scilla, men har svårt att njuta av blommor den här våren. Ser fram mot våren 2021.
Lider verkligen av att inte kunna se på fotboll på TV. En Barcelona-match skulle vara den största lyckan just nu!
Ja jag vet, det här var en väldigt negativ fredag! Satsar på en roligare lördag!
Vaknade som vanligt tidigt och på lördagar lyssnar jag ofta på Naturmorgon i P1 mellan 6-8, där man sänder direkt från naturen. Och äntligen blev det balkongfrukost!
Vi parkerade vid Skogsö kapell vid Saltsjöbaden och gick en stund på den fantastiskt vackra och högt belägna kyrkogården, innan vi började vandra längs vattnet. Vid Baggensstäket blir man påmind om den viktiga händelsen i svensk historia år 1719, då ryssarna stoppades här på sin röjarresa. De härjade vilt längs svenska kusten och brände allt de kom åt, bland annat min hemstad Norrtälje. Men här i det smala sundet blev det stopp och man vågar inte tänka på vad som hänt om ryssarna kommit igenom och nått fram till Stockholm. En nedbränd huvudstad? Vid Knapens hål är det som smalast, endast 20 meter och jag kunde i min fantasi se hur mängder att ryska båtar närmade sig.
Det blev en underbar vandring i växlande terräng och med några mysiga kaffepauser. Att jag glömde mina glasögon på en bänk vid första stoppet, så att vi fick gå en ganska lång och besvärlig väg tillbaka, sånt är inte ovanligt när jag är ute på vandring! Det hör till liksom. Högt uppe på höjden mot Baggensfjärden ligger stora hus med en fantastisk sjöutsikt och nedanför vid stranden finns underbara skärgårdsklippor och små sandstränder. Här hade jag aldrig varit tidigare och jag kommer gärna tillbaka längre fram i vår/försommar.
Min snälla dotter hade hittat den här vandringen till sin isolerade far och det var fint att få träffa henne en stund igen. Hon är den enda människa jag möter nu för tiden, men bara utomhus och även denna gång med en hockeyklubbas längd från varandra. Även en ensamvarg som jag börjar nu känna av isoleringen. Tänker att allt ska vara över i midsommar, men läser ibland att det kan ta längre tid.
Tänk också att det måste till ett dödligt virus som skrämmer hela mänskligheten, för att vår planet ska få andas ut för en stund. Det var länge sedan luften var så ren som nu och här i Bromma hörs nästan inget flyg alls.
Eftersom det unga paret som bor under mig hade en mitt-i-karantänen-fest med galet hög musik långt in på natten, så att allt vibrerade här uppe hos mig, sov jag ganska länge den här morgonen. Efter ett sms till den unge mannen när jag inte längre stod ut med musiken, blev det helt tyst och ett ´´ursäkta´´ kom ganska hastigt tillbaka. Vad jag skrev i sms:et vill jag inte berätta här…
Hur som helst så var det skönt att sträcka ut sig i sängen och lyssna på fåglarna utanför, men så slog verkligheten till som en käftsmäll. Det är ju som att befinna sig i en skräckfilm. Läste DN och så var den vårsöndagsmorgonen förstörd. Några hjältar inom sjukvården beskrev hur det strömmar in svårt sjuka människor på sjukhusen.
Det blir tyvärr inga fotovandringar i Stockholms gröna rum förrän Coronaviruset lämnat oss. Jag vågar inte det. Vi befinner oss mitt i virusstormen nu och när jag i nästa vecka då och då lämnar mitt Brommanäste, kommer jag att fortsätta vandra i naturen utanför stan. Försöka hitta nya naturvandringar där det inte är så mycket folk, jag tar gärna emot tips.
På förmiddagen tog jag bilen och körde omkring lite på ett nästan öde Söder.
Var rädda om er där ute och stanna hemma i påsk!
Tack för veckans blogg, alltid lika trevligt att läsa om dina äventyr. Du efterlyste tips på vandringar utanför stan - min plats på jorden (fast jag bor numer på södra sidan) är Kyrkhamn, Lövsta på gränsen till Järfälla. Har du inte varit där kan jag varmt rekommendera denna tysta och vackra plats, för övrigt utnämnd till en av de tystaste platserna i staden.
Tack så mycket Annika, jag ska absolut kolla upp Kyrkhamn!
Har du bil, så är det ju lättare att köra till andra ställen där det finns skog och mark utanför stan och därmed mindre folk. Annars är ju Lillsjön rätt bra då det finns en alternativ stig (nedanför Kvarnbacksvägen) mellan trafiken och den befintliga "joggarstigen" nere vid sjön. Och lätt att ta ut svängarna. Det är ett helt bisarrt världsläge nu. Jag trodde inte det skulle bli såhär omfattande.
Ja jag åker utanför stan flera gånger i veckan och har vandrat på många ställen, men det är alltid bra att hitta nya platser. Till Lillsjön brukar jag gå hemifrån mig. Tack Brommabo!
Underbart att läsa om dina vandringar...man får många bra tips. Ett tips från mig är Eldgarnsö naturreservat. Där finns det mistel men jag vet inte när den blommar. Jag har bara varit där på hösten.
Tack så mycket Liza. Här kommer en vandring på Eldgarnsö från 2011. Var rädd om dig.https://gardener.blogg.se/2011/april/vandring-pa-eldgarnso.html
Vilket liv vovvisen har <3
Visst har han Klara!!
