Vecka 39, 2021 - Stockholm utan restriktioner
Kylan kom och luften blev så klar
De röda löven faller ner på gången där jag går
Några gånger varje månad besöker vi Drottningholms slottspark och det som först fångade mitt intresse där idag, var att buxbomen i parterren närmast slottet nu grävdes bort och ordentliga jordbäddar ordnas för nya plantor. Buxbomen i Drottningholm har länge haft problem och nu gör man en kraftinsats för att få fräscha häckar i parterren.
Slottsparken ligger öppet där isande vindar får fart under vintern. Läget är alltså inte idealiskt för buxbom. Men det ska bli intressant att följa nyplanteringen och jag hoppas verkligen att det lyckas den här gången. Avenbokshäckarna i boskéerna var nyklippta och tillsammans med de gulfärgade lindarna utanför, blev det mycket vackra nyanser i orange och gult. Slottsparken var ovanligt prydlig idag och de över 800 lindarna skiftad i guldgult!
Borta vid Kina slott höll två parktjejer på att kantskära mellan gräsytor och gångar, vilket jag tycker är viktigt i trädgårdar. Jag uttryckte min uppskattning och det visade sig att den ena av trädgårdsarbetarna var en följare av min blogg och hade även köpt min bok, som hon använde när hon utbildade sig inom trädgård, då hon besökte Stockholms parker med bokens växtlistor som hjälp. Sånt är trevligt att höra!
Minnebergs strands alla hortensior är fortfarande mycket vackra och jag undrar om jag inte tycker bäst om dem just nu när de börjar gå in i vissningsfasen och färgerna skiftar i alla möjliga olika nyanser av blått, rött och lila.
Den här tiden på året är det som skönast att vandra tycker både Lexus och jag, nu när oktober står för dörren, denna vackra färgstarka månad. Vi har båda våra favoritvandringsvägar här hemma i Bromma och ibland står vi i en korsning av en stig eller parkväg och tittar på varandra, diskuterar vilken väg vi ska gå och ibland, eller ganska ofta får han som han vill…
Huset i Stora Henriksvik på Långholmen, var inbäddad av byggplast och en renovering har tydligen inletts. Caféet har stängt för säsongen, men om ´´bara´´ åtta månader kan jag sitta i den vackra trädgården under ett blommande päronträd med kaffe och morotskaka igen! Idag blev det i stället kaffe och en macka på Cinnamon bakerys uteservering på Verkstadsgatan, där både kaffe, mackor och kanelbullar som vanligt smakade ljuvligt!
I Kerstins rosäng var allt tyst och stilla. Ingen Kerstin på plats eftersom jag hörde att hon varit sjuk. Hon har även meddelat att hon planerar att lämna sitt lilla paradis nästa år, där hon planterat hundra olika rosor och skapat den vackraste vår- och försommaräng man kan tänka sig. Vi får se hur det blir med det, men jag förstår verkligen om hon inte orkar sköta platsen längre. Frågan är hur det kommer att bli efter henne. Hon känner ju till varje liten och stor växt och kan även berätta om många av rosornas historia.
Septembers sista dag och jag besökte Hornstull där det ståtliga kejsarträdet tyvärr sågats ner. Trädet som vi stockholmare varit så oerhört stolta över och som egentligen inte borde trivas här på vår breddgrad, men som blommat fint under några år, dock inte i år.
På informationsskyltar läste jag att trädet har växt sig för stort och att rötterna har orsakat sprickor i marken. Man undrar ju hur planeringen gick till när trädet planterades? Visste man inte att rötterna skulle växa ut? Hur som helst så ska ett nytt träd planteras i nya växtbäddar och om det blir ett nytt kejsarträd framgick inte.
Oktober kom med hårda sydliga vindar, som fick mängder av löv att lämna träden, alldeles för tidigt. Jag som förväntar mig att oktober stillsamt ska smyga sig på, krispig och färgstark! Vandringen idag på Djurgården blev kort, tog farväl av sommarblommorna på Lejonslätten och gick bort mot Nya Djurgårdsvarvet.
Luften fylldes av virvlande gula lindlöv på Djurgårdsslätten, när jag var på väg att äntligen besöka Café Skroten igen, ett favoritställe där jag inte varit sedan pandemin startade. Men så gick jag förbi Lilla Parkcaféet på Djurgårdsslätten och den lunchmenyn som visades på trottoaren där fick mig på andra tankar, för vem kan motstå raggmunk med fläsk och rårörda lingon? Skroten får helt enkelt vänta till en annan gång.
Jag gick ofta till Lilla Parkcaféet förr eftersom jag gillar atmosfären med 50-tals inredning och gammaldags jazzmusik som skapar en mysig stämning. Gott var det och efter kaffet, lämnade jag ett blåsigt Djurgården.
Pandemins restriktioner har i veckan helt släppts i Sverige och vi ska nu kunna leva nästan som innan Coronaviruset drabbade oss. För min egen del betyder det att jag äntligen kan krama mina nära igen och att jag även kan besöka caféer utan någon större risk. Annars är det inte så stor skillnad för mig, eftersom jag sällan befinner mig i stora folksamlingar. Att åka tunnelbana och buss väntar jag med ett tag till och jag fortsätter med den extra noga handhygienen.
Jag satt länge och tittade på valkasken. Det ser ut som om det är små troll som satt sig på trädet. Trots att jag bott nära Långholmen så såg jag aldrig det trädet. Beror nog på att jag var alldeles för ung för att bry mig om naturen.
Visst är valkaskarna spännande Liza och trädet på Långholmen är inte så lätt att hitta. Det står lite öster om Heleneborgs båtklubbs lokal.
