Vecka 32, 2021 - Sensommar i huvudstaden
Stockholm har fått en hel del regn i helgen och temperaturen ligger på behagliga 20-22 grader. Sensommaren är här och med den ett lugn som jag välkomnar. En ny morgonrutin i mitt Brommanäste är morgongymnastik, vilket ju är viktigt för en åldrande kropp, eller för alla kroppar egentligen. Det är inte några avancerade övningar utan jag följer tio lättare övningar på Youtube.
Funderar lite över inlägget på Stockholms gröna rums Facebooksida som jag lade ut igår, där jag beskrev min avsky för den nya utbyggnaden av Liljevalchs konsthall på Djurgården. Visst förstod jag att många tyckte som jag, men att över 90 % av de som kommenterade kände samma avsky, var ändå lite överraskande, eftersom arkitekten Gert Wingårdh ju är mycket välkänd både som arbetande arkitekt och som expert i SVT:s Husdrömmar.
Betonghuset med glasflaskor i fasaden liknas med ett parkeringshus i Skogås och när jag såg bilder på det så är likheten slående. Är det en sådan byggnad vi ska ha på vårt kära Djurgården? Ansvariga inom kommun och fastighetsnämnd verkar godkänna allt som kommer från Gert Wingårdhs ritbord.
Starrbäcksängen är ett bostads- och parkområde på Gärdet i Stockholm som byggdes under åren 1990-1992. På Wikipedia läser jag - Hela området består av fjorton sexvåningshus som är sammanbyggda i ringar längs gatorna och femton raka friliggande hus med fyra till sex våningar, dessa är placerade som ekrar i ett hjul med parken och dammen som nav.
De stora vackra hängpilarna som är placerade runt hela parken har en lugnande effekt, även om hela det slutna området bidrar till stillheten. På en skylt står det att boll- och kubbspel inte är tillåtet. Det här är helt enkelt en plats för vila, för lunch eller middag vid någon av utemöblerna, eller kanske en stund med en bok. Dammens plaskande fontän hjälper till att skapa en avslappnande känsla.
Parken ritades av landskapsarkitekt Bengt Isling på Nyréns arkitektkontor och 1992 belönades han med Sveriges arkitekters Sienapris med motiveringen - utemiljön och dess centrala park utgjorde en integrerad del i bostadsområdets helhet och bidrog med tidlösa kvaliteter som ljus, rymd, vatten och grönska.
Vid den entré jag valde in till parken, stod en stor blommande Buddleja där mängder av fjärilar vistades. I vår växtzon är det inte helt lätt att få en Buddleja att bli så stor som denna, ofta fryser de ner på vintrarna och fungerar mer som en perenn-buske som startar om varje vår. Så var det med de exemplar jag planterade i Engsholms slottspark en gång i tiden.
De första lägenheterna i den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden blev klara 2012 och när allt är klart 2025, kommer det att finnas 12 000 lägenheter. Men den tidsplanen är nog inte huggen i sten, det kan ju hända mycket på vägen mot Värtans strand.
Arkitekturen här växlar från fina och spännande byggnader, till en undran vad arkitekterna rökt när dom ritade sina verk. För min egen del är jag mest intresserad av gårdarnas trädgårdsanläggningar som på många håll är fina och nyskapande. Förr planterades buskar på bostadsområdenas gårdar med öppen jord omkring, som hela tiden måste rensas – jag vet eftersom jag varit med om det. Nu planerar man på ett mycket bättre sätt genom att plantera marktäckande perenner tillsammans med spridda buskar och träd, vilket gör att skötseln blir enklare och gårdarna vackrare. Buskarna är inte längre placerade som hinder, utan är tänkta som skönhetsupplevelser.
Runt de gamla gasklockorna som ligger intill Norra Djurgårdsstadens slutetapp, kommer den världsberömda trädgårdsdesignern Piet Oudolf att skapa ett parkområde och det är något som jag verkligen ser fram mot. Det mesta han skapar blir fantastiskt!
Fika gjorde jag på Café Två Bönor på Husarviksgatan 16.
Själv skulle jag ha mycket svårt att bo så här tätt inpå grannar. Det är nog svårt att hitta nästen att gömma sig i här.
Lärkstaden, eller Lärkstan på Östermalm är ett område som den fantastiska stadsplanerararen Per Olof Hallman skapade under åren 1907-1917. Jag brukar säga att han borde ha planerat hela Stockholm, eller i varje fall halva innerstaden, med sitt sätt att skapa trevliga och ´´mänskliga´´ miljöer. Där han har stadsplanerat finns inga rutnätskvarter eller stora raka, breda gator. Här slingar sig gatorna fram som i medeltida kvarter.
Nu är Lärkstaden byggt för den allra rikaste överklassen, men gatorna löper på samma trevliga sätt som i andra områden han skapat, som till exempel Röda bergen i Vasastan och Helgalunden på Söder. Det är verkligen skönt att vandra i hans kvarter och jag fotade några av de små gröna rummen, bland annat Bragevägens vackra små välskötta och ansade förträdgårdar.
Renoveringen av Engelbrektskyrkan är äntligen klar och jag skulle gärna ha besökt kyrkorummet om det inte hade varit måndag och stängt. Här gifte sig min mormor och morfar den 29 december 1922, då kyrkan endast var 8 år gammal. Engelbrektskyrkan är högt belägen och är en blickpunkt från stora delar av Stockholm.
Lexus ska vara hos mig i en vecka, vilken känns mycket bra. Visst trivs jag gott när jag vandrar själv, men med min kompis vid min sida eller strax före mig, blir vandringarna helt perfekta. Som vanligt gick vi på våra vanliga sköna stigar och parkvägar här hemmavid, men även runt Lillsjön vid Ulvsunda slott.
Jag trivs mycket bra där jag bor, men som vanligt är det flyget som stör. Planen stryker mitt hustak på väg mot landning på Bromma flygplats och nu är landningarna lika täta igen som innan pandemin. Förra året var det relativt tyst i Bromma, inga dånande plan och trafiken på Tranebergsbron var inte alls lika intensiv som innan Covid. Men nu är allt som vanligt igen och ibland längtar jag efter total tystnad.
Idag såg jag något mycket märkligt på en lekplats. En mamma gungade sitt barn som var 1-2 år, hon rökte samtidigt och gjorde rökringar som skulle träffa barnet under gungningen. Det var knappt jag trodde att det var sant! Att småbarnsföräldar tittar mer i sina mobiler än på sina barn när de är ute har jag nästan vant mig vid, men att blåsa rökringar på sina barn...
Vaknade av en blöt tunga i ansiktet! Det kanske är bäst att jag berättar att det var Lexus som ville att vi skulle börja dagen. Vilket underbart uppvaknande! Morgonvandring i skogen och sedan långfrukost och morgon-TV.
Vår utflykt idag gick till Lötsjön i Sundbyberg och den här gången valde vi bort Råstasjön eftersom det skulle bli för långt i värmen. Sjöarna ligger intill varandra och vi får gå runt båda en klar och vacker höstdag i stället.
Vi avslutade med fika i Gröna Stugan och Lexus charmade tjejerna som jobbade där. Ännu en gång känner jag mig så stolt över den här lilla killen, när han placerade sig under bordet och låg där snällt när jag drack mitt kaffe. Några andra hundar intill skällde på hundar som passerade.
Vi brukar gå en ganska kort sista kvällsrunda, men den här kvällen var så skön att det blev en ordentlig långpromenad. Skymning, perfekt temperatur och så denna lugnande augustitystnad. Några kvällsbadade vid Minnebergsbadet och någon skördade grönsaker på sin kolonilott. Vi somnade sedan gott hemma i Brommanästet.
Oj vilka bilder! Tror att du var särskilt inspirerad denna vecka. Älskar särskilt bilden från Kastellholmen med spirorna från Gröna Lund!
Du rör dig verkligen i många av mina miljöer. Under de fina hängpilarna i Starrängen satt jag ofta på hemväg från min kolonilott förr.
Och Djurgårdsstaden, måste ta mig en redig promenad där snart, länge sedan jag var där. För att inte tala om allt annat, som vanligt, tack!
Vad kul att du känner igen dig där jag vandrar Janicke! Jag är glad att du hänger med på bloggen!
Hann inte med bloggen, är på semester i Höga Kusten. Underbart att få titta på Stockholm genom "dina" ögon.
Höga kusten låter underbart Liza!
