Strax efter fem på morgonen startade jag min vandring med hyfsat raska steg runt Kungsholmen. Vid Kristinebergs badklippor där jag började, såg jag inte en människa men spår av lördagskvällen och nattens fester syntes tydligt och måsarna kalasade vid överfulla papperskorgar.

Nere på Hornsbergs strand satt några par tätt omslingrade och tyckte nog att morgonsolen störde. Jag minns känslan från när jag var ung och själv satt sådär och tyckte att den nya dagen jagade bort nattens magi.

Borta vid Karlbergs slott festade fortfarande ett gäng unga män och gav ifrån sig de sedvanliga grabbvrålen som hördes över hela Karlbergssjön. Men trots det var det en ljuvlig sommarmorgon. Att vandra så här tidigt får mig att må mycket bra. Temperaturen är lagom, det är nästan tomt på folk och stadens ljud har ännu inte blivit så störande, förutom grabbvrålen vid Karlbergs slott då.

Jag hade tänkt lyssna på några sommarprat under vandringen, men jag hittade tyvärr inte hörlurarna hemma. Istället fick jag gå och tänka över mitt eget liv i stället, vilket ju egentligen är mycket mer intressant än sommarprat från alla möjliga och omöjliga kändisar och halvkändisar. Det brukar vara ganska deprimerande lyssning, men jag gillade Niklas Strömstedts program.

Under den en mil långa vandringen tog jag vattenpauser då och då på favoritbryggor, för att klara av värmen som på slutet vid Fredhällsklipporna började märkas allt mer.

I morgon hämtar jag Lexus igen och då blir vandringarna många, men inte så här långa.