Vecka 22, 2021 - Frukost på bryggor
Trots mitt ganska dåliga luktsinne, kände jag hur syrendoften fyllde luften under vår morgonvandring hemma i Traneberg.
För att fortsätta njuta av dessa underbart blommande buskar, begav vi oss till Ulriksdals slottspark, där slottet omsluts av högvuxna och praktfulla syrener. Efter en vandring i den stora vackra parken hade Lexus och jag tänkt fika på slottscaféet, men det var alldeles för mycket folk där.
Jag pratade med trädgårdsmästare Katarina Nordlander som berättade att det förra året inte blev samma sommarblomprakt inne i Hårlemans boskéer som vanligt, på grund av pandemin. I stället för färdiga plantor, direktsåddes ängsblommor i buxbomsplanteringarna och så verkar det bli även i år.
Att få slå sig ner vid ett cafébord på Ektorpet vid Waldemarsudde med sin bästa kompis intill, är som att vinna hösta vinsten på lotto just nu. Tidigare har det varit en självklarhet att fika på café när jag kände för det, men under pandemin har jag hållit mig borta från caféer och restauranger. Nu när jag fått mina två vaccinsprutor kommer jag dock att lätta på mina strikta restriktioner. Cafébesök och att handla i butiker kommer jag nu att våga mig på igen. Däremot vet jag inte när vågar åka tunnelbana eller buss, om jag någonsin kommer att göra det igen…
Restriktionerna har nu lättats något i Sverige, smittan minskar för varje dag och jag orkar inte längre höra talas om mutationer och nya varianter av viruset som dyker upp här och där i världen. Nu tar jag bara åt mig positiva nyheter vad gäller Corona.
Jag kunde ha suttit länge med mitt kaffe där på ett av mina favoritsommarcaféer, men min kompis har inte riktigt samma inställning till caféer som jag. När han hade fått sitt godis och lite vatten, sett sig omkring om det fanns några andra hundar på plats, tyckte han att det var dags att gå vidare. För att inte vara orättvis mot Lexus, så brukar han faktiskt lägga sig ner och vänta tålmodigt, men idag fanns inte det tålamodet.
Vi gick upp en stund till Frisens park som är en ganska anonym del av Djurgården, men fantastiskt vacker och i år när grönskan är så frodig och intensiv, var det extra skönt att vandra igenom parken som anlades i mitten av 1700-talet.
Frukost på balkongen i strålande sol, bland blommande pelargoner och tomatkart.
Salladslunch med dottern i en park.
Fotograferat Kenneth Nilssons fantastiska blåregn i Södra Årstalunden.
Fotograferat näsduksträdet som blommar i Eriksdalslunden.
Fikat på Verkstadsgatan.
Såg junimagnolian blomma på Folkskolegatan.
Vaknade tidigt och begav mig till ´´min´´ brygga vid Pålsundet, morgonen var nästan overkligt vacker med stilla vatten och klarblå himmel. Efter frukosten på bryggan vandrade jag sakta runt Långholmen, som brukar kallas ´´den gröna ön´´ och idag gjorde den verkligen skäl för namnet. Det är en mycket grön och frodig ö och att träden trivs extra bra beror på att man på den tidigare så bergiga ön, lade upp muddringsmassor när Barnhusviken och Klara sjö muddrades på 1870-talet, då järnvägen till Centralstation skulle byggas.
Sjöbottnen från muddringen blev den bästa tänkbara markförbättring, grogrund och gödsling åt träd och buskar. Det var fängelsets fångar som utförde det tunga och skitiga arbetet att frakta muddermassorna från båtarna och upp på ön. I Strindbergs bok ´´När trädsvalan kom till Getapeln´´ beskriver han fångarnas slit med muddermassorna ´´att detta var helvetet´´.
800 träd planterades i muddermassorna på norra sidan av Långholmen mellan Västerbron och östra spetsen av ön. Det var bland annat lönn, alm, ask, rönn och hägg. Träden kom från Bergianska trädgårdens plantskola, som på den tiden låg i Vasastan. Annars är det nog knäckepil som man först lägger märke till när man närmar sig Långholmen från söder. Pilarna växer längs kanalen på öns södra sida och böjer sig vackert och vilt ut över kanalen.
På 1880-talet muddrades även Pålsundet och Långholmskanalen och även då användes muddermassorna för att lägga på öns bergiga delar. Efter den muddringen planterades hela 2400 träd på Långholmen
Nästa kaffestopp blev på västra sidan av ön där näktergalen sjöng så starkt och där jag pratade en stund med en hund…
Det är hagtornets, oxelns och rönnblomningens tid och även gullregnet och blåregnet börjar blomma. Än finns det mycket blommande träd att njuta av. Vid Kerstins rosäng börjar aklejorna och flocknävorna blomma och jag älskar verkligen den här vilda ´´lundängen´´. Även några tidiga rosor blommade vid staketet mot parkvägen och den ståtliga blommande hästkastanjen ser ut att vakta Kerstins lilla paradis.
Jag fick ett meddelande från grannen Ove att fika serverades ´´Unter den Linden´´ klockan 13. Med gott kaffe i Bajenmuggar och bröd, satt vi där under den stora linden på gården och mådde gott en stund. Tack kompis, nästa gång är det min tur att bjuda!
Det blev nästan en repris från igår morse. Vaknade halv sex, gjorde frukost som jag tog med till en brygga, den här gången den gröna vackra vid Karlbergssjön. Så stilla, några få lätta moln speglade sig i vattenytan. Visst hörde jag bruset något från de stora trafiklederna en bit ifrån och visst hade jag hellre suttit vid havet långt från alla störande ljud, men jag hade ändå en fin morgonstund där på bryggan.
Bokat boende några dagar vid en fyr på Öland i augusti. Då ska jag ta frukosten vid havet.
Nationaldagens morgon ´´firade´´ jag på Kärsön. Kaffe uppe på det höga berget där tjärblomster klättrade i branten ner mot Mälaren. Bakom mig inne i den täta skogen sjöng taltrast och rosenfink tillsammans med mängder av andra skönsångare. Ännu en fantastisk morgon och jag hyllade vårt vackra land med en vandring runt den här vackra ön.
Näsduksträdet är bara för underligt vackert. Tänk vad naturen kan. vallört har jag alltid älskat synd att jag bara har en balkong. Jag har en vän som har vallört så där får jag titta mig nöjd. Önskar dig en bra vecka. (Vet du, fredagen har du gett fel månad, juli istället för juni.)
Hej,
Tjusiga blomsterbilder du bjuder på. Vallörten, den blå är ju väldigt stilig så där vattennära. Har nog aldrig sett den.
Men tjärblomstret har jag synat så vacker i ögat i sin rosaröda dräkt, ger de uppländska torrbackarna en sydländsk glöd. Bäst ändå i skärgården på de solbelysta vattennära bergen, dess speciella doft när hettan darrar omkring dem vågar jag mig ordledes inte på.
Vackert sångstycke där, härligt iriskt. Hon har alltid varit speciell med sin unika röst och visade verkligt stort mod då (början av 90-talet) med Dylans fina sång från 1964, "The times they are a changin".
Sången lika värdebeständigt aktuell i alla tider och kan användas som ingång i en rad olika sammanhang.
Sinead O´Connor använde sången inlevelsefullt lysande när hon dedicerade sin unika version med mycket ilska och ironi till Påven (angående övergrepp/pedofili inom klubben) med förhoppningar om Nya Tider och en bred genomlysning av dunkla katolska valv där så mycket tvivelaktigt stoppats undan och nedtystats, medvetet glömts bort efter en bekväm bikt eller två i faderns heliga namn.
Ett youtubeklipp finns.
(Sinead O´Connor unique version of Dylans the times they are a changin)
Aj jag har ändrat till juni nu, tack! Vi ska ju inte stressa nu med tiden. Önskar att även du får en bra vecka Liza!
Ja just det här albumet med traditionella irländsk musik släppte hon 2002. Ja jag har läst om hennes protest mot påven.
