I över ett år har nu hela världens befolkning levt med Covid-19 och viruset har orsakat sjukdom och död i väldigt stora antal. Här i Sverige befinner vi oss mitt i den tredje vågen och ännu verkar vi inte ha nått peaken. Det sägs att smittspridningen nu kommer att minska på grund av vaccin och att viruset inte trivs lika bra i sommarvärme. Jag hoppas verkligen att vaccinet har den effekt som det är tänkt, så att vi åter får leva lite mer avslappnat, så som vi gjorde förra sommaren.

På en stentrappa vid Penningby slott i Roslagen, satt jag länge idag och njöt av stillheten och vitsippsmattorna omkring mig. Jag funderade över vad det är jag saknat under pandemin och vad jag åter kan göra när detta elände är över. Att trängas på tunnelbana och i bussar saknar jag knappast och jag vet inte om jag någonsin vill vistas så tätt intill människor igen. Handla i butiker saknar jag inte heller utan trivs bra med att beställa det jag behöver på nätet.

Att kunna krama om mina nära och kära är något som jag saknar mycket och självklart saknar jag också att resa både i Sverige och utomlands och då främst till Italien. Jag saknar också att kunna gå ut och äta lunch eller fika på stan och även att besöka konstutställningar, bland annat Fotografiska. Annars har jag klarat mig bra med hjälp av min vänliga och hjälpsamma dotter och att jag har fått ha min fina lilla kompis Lexus så mycket. Om jag inte haft dessa två, så skulle tillvaron varit en helt annan!

Nu hoppas vi på en sommar i frihet och lycka!