Så trivs magnolian i din

trädgård

Magnolian har för många människor symboliserat det exotiskt ouppnåeliga, och i allt för många fall har drömmen om en magnolia i trädgården förblivit en dröm. Efterhand som allt fler entusiaster längre norrut i vårt land har vågat trotsa fördomarna om att magnolior bara är något för Skåne har det visat sig att många arter och sorter är betydligt härdigare än man förut trott, och faktum är att det finns möjligheter att odla magnolior även i Norrland!

Alltsedan magnoliorna började komma till Europa, främst från Ostasien, på 1800-talet så har de omgivits av en air av exotism; man hade aldrig skådat så praktfulla växter, och så vackra växter måste väl vara väldigt känsliga saker, gick förmodligen resonemanget som alltsedan dess följt magnoliorna. Sant är visserligen att det finns många arter av magnolior som hör hemma i långt varmare klimat än vårt, men det är också lika sant att det finns en handfull arter som går mycket bra i Mellansverige, där de har visat sig vara fullt härdiga och utvecklat sig till stora, praktfullt blommande träd eller buskar genom en mansålder.

Det finns även magnolior som tagit språnget över Dalälven och Norrlandsgränsen och som trivs utmärkt hos sina entusiastiska ägare. Det är naturligtvis främst kustlandet med zon 4 som är aktuell, men faktum är att det finns en magnolia norr om Östersund (zon 6) som överlevt i mer än 25 år mot en husvägg, men det ska sägas att den inte blivit stor under den tiden – dock visar det på det faktum att magnolior inte nödvändigtvis är några sköra saker. De är överlevare, vilket visar sig i det faktum att släktet är över 100 miljoner år gammalt, några av de äldsta och mest primitiva blommande växterna på jorden.

Stort sortiment som ständigt ökar

Ända sedan 1820 då den klassiska praktmagnolian, Magnolia x soulangiana, korsades fram av den franske officeren Etienne Soulange-Bodin, har man jobbat hårt med att framställa korsningar mellan olika magnoliaarter för att få fram hybridsorter som kan förena olika eftertraktade egenskaper som blomfärg och blomform, härdighet, storlek etc. Hybrider är ofta mer lättodlade och vitala, och ibland kan de innebära riktiga språng i utvecklingen. Bland magnoliahybrider har det också visat sig att hybrider mellan två icke-härdiga föräldrar resulterar i en härdig avkomma som dessutom är vital och blomrik! Det finns med andra ord mycket att vinna på korsningsarbete – och sådant pågår ständigt, både bland proffs och bland amatörer världen över. För oss här i Norden är det främst de amerikanska nya sorterna som är intressanta då kanadensarna också vill kunna odla magnolior.

Vi kan se fram emot allt fler nya introduktioner av härdiga och vackra magnolior. Det är bara det att förädlingsarbete tar tid, liksom utprovning och förökning. Här presenterar vi några pålitliga vårblommande arter och sorter som man säkert kan hitta i trädgårdshandeln. Den som är mer nyfiken kan hitta mängder av information på Internet. Det finns också en utmärkt bok på svenska: Magnolia, av Söderberg/Åsheden, som varmt rekommenderas.

Användning även i offentlig miljö

Praktmagnoliorna kan bli riktigt gamla och stora: Sveriges äldsta exemplar, planterat 1874, finns i Alnarpsparken och välkända stora exemplar finns i Lundagård där de blommar samtidigt som studenterna firar Valborg.  En annan känd magnolia är det stora exemplar av japansk magnolia som står i Vitabergsparken nedanför Sofia kyrka i Stockholm och som vederbörligen beundras av Söderflanerande stockholmare i början av maj varje år.

Det finns med andra ord en gammal tradition med magnolior i offentlig miljö; dock har det varit en företeelse som gått lite i stå ända tills nyligen då man börjat introducera magnolior i den rena stadsmiljön, alltså som gatuträd. Japansk magnolia kan ses efter gatorna både i Enköping och i Stockholm. De verkar trivas väl i den vindskyddade miljön och med de bakande höga sommartemperaturerna som kan förekomma i en asfalts- och stenmiljö. Den högre sommartemperaturen gör träden bättre rustade för låga vintertemperaturer; baksidan av myntet är att de kan lockas att slå ut lite väl tidigt på våren och blir det då nattfroster blir blommorna bruna i kanterna vilket ser tråkigt ut. För att magnolia ska trivas som gatuträd krävs också att man förbereder planteringen noggrant med väl preparerade markbäddar.

En praktfull större magnolia eller fler är naturligtvis idealiskt för bostadsområden med flerfamiljshus. Planterade där kan många människor ta del av blomprakten och glädjas åt den. Sådana områden kan också ofta erbjuda vind skyddade innergårdar – idealiska platser för magnolior!

Även vid sjukhus, skolor och andra offentliga miljöer är magnolior en stor tillgång för alla som passerar eller har sin arbetsplats där. Vid till exempel Karolinska sjukhusets entré finns nu flera större magnolior till förbipasserandes glädje.

Arter och sorter

Bland de härdigaste och bästa vårblommande magnoliorna hittar vi faktiskt några rena arter som står sig väl i konkurrensen med nyare hybrider. De två viktigaste är stjärnmagnolia, Magnolia stellata, och japansk magnolia, M. kobus.

Stjärnmagnolian är buskartad och blir 1–4 meter hög, beroende på klimatzon, och den japanska magnolian blir mer av ett träd, 5–7 m hög i vårt klimat. Bägge har vita, härligt doftande blommor på bar kvist i slutet av april – början av maj. Stjärnmagnolian blommar tidigast och brukar sägas vara härdig till zon 3, dess namngivna sorter något härdigare och mer storblommiga. ’Royal Star’ är kanske den mest kända, som har större (15 cm) blommor och slår ut lite senare, vilket är utmärkt då det minskar risken för att blommorna förstörs av nattfrost. Japansk magnolia anses härdig till zon 3–4 och blommar lite senare än stjärnmagnolian.

Loebner-hybrider kallas korsningarna mellan dessa två arter och de förenar det bästa från föräldrarna. De två vanligaste är ’Leonard Messel’ och ’Merrill’ vilka bägge är ett mellanting i storlek; den förstnämnda ett kompakt, bredvuxet, nätt träd på 3–4 m med poetiskt oregelbundet formade röd-rosa blommor. Sorten ’Merrill’ är mer lik kobus och har liknande stora, rent vita blommor på ett mer kompakt och mer snabbväxande träd som blir 4–5 m. Bägge sorterna hör till de härdigaste och bör gå bra i skyddade lägen i zon 4. Dessa hybrider börjar blomma redan som unga till skillnad från de rena arterna, som kan ta några år på sig.

Praktmagnolian kan vi inte gå förbi i detta sammanhang även om den ofta blir väl stor för en ordinär villaträdgård. Den lämpar sig egentligen bättre för parkmiljö eller annan offentlig miljö där den kan få breda ut sig ordentligt. Praktmagnolian tar nämligen genom sin flerstammighet och bredvuxna växtsätt mycket plats och blir i goda klimat 6–8 meter hög och ännu bredare. Men har man plats och ett bra läge, så plantera den för all del, den är fantastisk i sin blomning med de stora vit-rosa blommorna som öppnar sig till rent vitt. Stora exemplar av praktmagnolian kan ses i många villaträdgårdar i Skåne och även längs väst- och ostkusten upp till Stockholm, där kraftiga exemplar också kan ses.

Andra mer kompakta sorter som finns allmänt i handeln och som kan rekommenderas för den mindre trädgården är sorterna i lilifloragruppen, de kallas även rosenmagnolior då de har rosa-lilafärgade blommor. En fördel med dessa sorter är att de blommar ganska sent i maj, då frostrisken i allmänhet är över. En annan fördel är deras blygsamma storlek som stannar vid 2–3 meter. Vanliga sorter i handeln är ’Galaxy’ och ’Susan’, varav ’Galaxy’ blir störst och ofta säljs uppstammad som ett mindre träd.

Det finns faktiskt även gula magnolior, och detta är riktigt spännande, de har fått sin gula färg av den storvuxna och härdiga poppelmagnolian, M. acuminata, som också är sent blommande. ’Yellow Bird’ heter en korsning som har fått vackert kanariegula blommor och växer snabbt. Troligen härdig till zon 3. Gula magnolior kan stå mycket fint mot blå och lila rododendron!

Skogsväxt som gillar mull

Vad man ska komma ihåg när man planerar för en eller flera magnolior i sin trädgård är att magnoliorna är skogsväxter. De vill alltså ha lite halvskuggigt och vindskyddat läge, ungefär som det kan bli om de skulle stå i skydd av andra träd och buskar. Framförallt vill de ha en mullrik jord, en sådan jord som bildas i skogar med mycket lövträd och buskar. Att plantera en magnolia på en kal och kanske mager gräsmatta kan visserligen lyckas, speciellt i södra Sverige där klimatet är gynnsamt, men oddsen för att det ska gå bra ökar dramatiskt om man ger magnolian vindskydd och en djup, lucker jord.

Detta med jorden uppfylls inte alltid på moderna, nyanlagda tomter där entreprenadfirmorna ofta snålar ordentligt både på matjordens kvalitet och djup. Då får man jobba lite extra med jorden och om marken är hårt packad, vilket är vanligt efter nybyggen, så får man ta och luckra matjord och alv ordentligt, gärna till en halvmeters djup och en meters diameter. Man blandar så in ordentligt med mullrikt material i jorden: torvmull eller torvbaserad planteringsjord går bra, och torven behöver inte vara kalkad eftersom de flesta magnolior tycker om lätt sur jord – rododendronjord går därför fint även till magnolior. Det allra bästa är dock lövjord och har man tillgång till en ordentlig lövtipp eller lövkompost så kan man skatta sig lycklig – lövjord är perfekt till magnolior och andra så kallade woodlandväxter.

Det här resonemanget antyder att en naturtomt med en gles skogsbacke, som inte är alltför mager, är idealisk för magnoliaplantering. Men även om man inte är så lyckligt lottad kan man förbättra de förutsättningar som finns. Man tager vad man haver och blandar väl i planteringsytan; förutom torv och annan mull så kan sand också tillsättas, speciellt om jorden är lerig. Det har visat sig att en väldränerad, alltså sandig, och samtidigt mullrik jord ger utmärkt resultat, speciellt om man planterar magnolior i klimatiska marginalområden. Ju kärvare läge, desto mer sand i jorden kan rekommenderas. Tung lerjord är aldrig bra till magnolior, det ska vara skogsliknande förhållanden, gärna med grus och sten i jorden, som samtidigt ska vara mullrik, precis som i en lövskog. Jorden ska också vara lucker vilket den blir om den är mullrik, och man ska akta sig för att kliva på jorden runt plantan då de ytligt liggande rötterna är känsliga för tramp och jordpackning. Man kan gärna lägga ut lite stora, platta stenar att kliva på runt magnolian. De håller också fukten i jorden och det har visat sig att rötterna gärna söker sig dit.

Plantering och skötsel

När man letar magnolior på trädgårdscentret så vill man förstås ha en så fin planta som möjligt. Tänk dock på att det som finns under jorden är minst lika vikigt som vad som syns ovanför. Magnolior har känsliga rötter och det kan vara värt besväret att lyfta lite på rotklumpen för att kolla att rötterna ser vita och fina ut och att inte krukan är proppfull med snurrade rötter. Krukodlade exemplar är att föredra även om de skulle råka se lite mindre ut än de som står med rotklump med nät eftersom de har hela sitt rotsystem intakt. Klumpade plantor kan också gå bra, men om rötterna trängt ut ur klumpen och börjar se tråkiga ut, så är det säkert bättre att ta en krukodlad planta om valmöjlighet finns. Plantor i klump planteras med nätet kvar, för börjar man lossa det så har man ofelbart av de rötter som vuxit ut. Ställ däremot gärna klumpen i vatten en kvart innan du planterar.

En magnolia får inte planteras för djupt, marknivån ska vara i samma nivå som då den stod i krukan. Se gärna till att det blir en liten kulle när du planterar, jorden sätter sig efter en tid och det riskerar att bli en grop där plantan står om man använder för lite jord. Man trycker bara till jorden helt lätt, magnolian ska ha det så luckert som möjligt kring sina rötter.

Ett litet woodland – eller stort

Detta med woodland, eller trädgårdslund som man egentligen hellre kan säga på svenska, är något att ta fasta på för alla som vill ha en eller flera magnolior i sin trädgård, det kan ge en vink om vad man kan komplettera sin magnoliaplantering med. Någon form av marktäckande örter, perenner, är idealiskt och man kan även lägga in lökväxter i den mattan. Flocknäva, gulplister eller ormöga samt de vintergröna: vintergröna, skuggröna och även murgröna är några förslag på vad man kan förgylla marken under en eller flera magnolior med. Ormbunkar är alltid vackert och passar perfekt och kanske krolliljor, som tar vid och ger sommarblomning. Runt omkring kan gärna skyddande vintergröna växter som olika barrväxter och rododendron planteras, de har ungefär samma jordkrav som magnoliorna.

Notera att de första åren så bör de små magnoliaplantorna ha fritt runt stammen, så att inte marktäckande perenner eller gräsmatta stjäl för mycket näring. När magnoliorna har etablerat sig så kan man släppa fram marktäckare och annat.

När vi kommer in på näringsfrågan så kan man fråga sig om det inte ska gödslas – det lär väl sätta fart på tillväxten hos magnoliorna? Jo förvisso, men odling av magnolia så nordligt som Sverige kan vara en balansgång mellan tillväxt och härdighet. Ju mer man gödslar, ju mer växer det och ju längre pågår tillväxten och desto kortare tid får växten för sin avmognad – den som ska göra kvistarna härdiga så att de klarar vintern bra. Var därför försiktig med gödsel, lite grann på våren är fullt tillräckligt, och ofta klarar de sig bra med den näring som finns i mulljord och kompost. Tillsätt gärna ett lager lövkompost eller planteringsjord höst eller tidig vår varje år, så ger du magnolian den bästa tänkbara vård.

Lars Forslin