Vecka 16, 2021 - April är en kall och nyckfull vän
Det är några år sedan nu som Cecilia fick syn på den sällsynta vitsippsrutan i en av de förvildade trädgårdarna här utanför min bostad. Se här! Det visade sig att den växer vild i Sverige endast här i Traneberg/Minneberg. Idag såg jag de vackra sällsynta blommorna igen och det kändes nästan lite högtidligt. Gulsippor blommar också i närheten och jag ska senare även försöka hitta den ljust gula svavelsippan, som växer på ett speciellt ställe i samma område.
Men det är nästan så att jag inte vill berätta var dessa skönheter växer, eftersom jag vet att det finns människor som roffar åt sig utan att tänka på att vara försiktig om den unika floran som vi har här. När jag för några veckor sedan visade på Facebook var de första vitsipporna blommade, tog det bara några timmar innan var de borta. Antagligen satt de i någon vas hos någon nöjd person.
Scillan slocknar nu och våren går in i en grönare fas. Hägg, try och måbär grönskar över den vackra markfloran, där vitsipporna märks mest. Det är nu tiden börjar gå så där märkligt fort igen, som den gör varje vår och försommar då det är som vackrast. Jag tycker inte att det var länge sedan som jag nosade upp den första vintergäcken och snödroppen.
Vitsippsbackarna på Djurgården är nu magiskt vackra och vid gränsen mellan Rosendal och Skansen växte de tätt på stora ytor. Ovanför dessa vitsippsmattor vankade Skansens vargar omkring i sitt hägn. Det är just där vargar bör vistas tycker många, instängda på djurparker. ´´Farliga´´ djur bör inte få vistas fritt, men faktum är vargen dödat endast en människa i Sverige på 100 år och det var i en djurpark.
Att vargen tar tamdjur då och då tillhör väl naturens lag och det verkar inte vara ett lika stort problem i andra länder som har ett betydligt större antal vargar.
Hur är det då med huggorm (dödar en människa vart tionde år) och getingar (dödar fem människor varje år) eller fästingar. Frågan är väl ändå om inte människan är jordens absolut farligaste släkte, vi som metodiskt fullständigt förstör vår vackra planet och samtidigt slår ihjäl varandra både i krig och fred. Det kanske i stället är några individer av människosläktet som borde vanka fram och tillbaka i hägnet där ovanför vitsippsmattorna.
Igår morgonvandrade Lexus och jag tillsammans med en lugnt simmande bäver längs Minnebergs strandpromenad. Solen, träden och husen speglade sig i den blanka vattenytan och den stora gnagaren som kan väga upp till 30 kilo, följde oss en stund på vår vandring. Lexus var misstänksam och backade när jag ville visa vår simmande vandrarvän. Märkligt att de verkar trivas så bra i stadsmiljö. Längs Minnebergs strand är träden för kraftiga att fälla, så den var väl bara på en liten utflykt.
Idag handlade jag vin och betalade med sedlar, som mycket länge legat i mobiltelefonens fack. Det kändes märkligt, men också oerhört skönt att inte mitt köp blev personligt registrerat. Ingen annan vet att det var just jag som köpte det där italienska vinet vid Garnisonens systembolag, om inte någon övervakningskamera fångade mig. Algoritmer styr ju annars våra liv nu. Ibland längtar jag tillbaka till kontanternas tid.
Snöfall i morgon säger SMHI. April är en kall och nyckfull vän, sjunger Ulf Lundell!
Det känns alltid tomt första kvällen efter det att jag lämnat Lexus. Jag tycker om våra rutiner och jag njuter av alla vandringar, även den sena lite kortare i mörkret.
Snöblandat regn hela dagen och några få plusgrader.
Jag är medlem i en Facebookgrupp där de boende i Traneberg berättar vad som händer i området. Idag publicerade en medlem ett inlägg att ett mandarinand-par höll till nere vid badstranden en bit härifrån och jag travade direkt ut i snöblasket med kameran. På sociala medier hade jag sett att den spektakulära anden dykt upp lite då och då på olika platser i Stockholmsområdet, men jag har aldrig tidigare sett den live. Den härstammar från Ostasien, men togs till Europa på 1700-talet och de vi ser idag är individer på rymmen eller avkommor från rymlingar.
Som tur var fanns paret kvar när jag kom dit. De gick där och betade på gräsmattan en stund, innan de simmade ut och höll till just vid strandkanten. Hanen är ser nästan overklig ut med alla färger i olika fält, medan honan har mer skyddsfärg, men vacker ändå. Det kändes stort att äntligen ha fått se den ganska ovanliga anden. På hemvägen passade jag på att ännu en gång fota gulsippor och vitsippsruta, den här gången i regnet. Även hundtandslilja och nunneört hamnade i kamerans minneskort.
På eftermiddagen hade mandarinand-paret lämnat badviken.
Vasaparken som anlades 1898 har sedan början varit en plats för lek och idrott. För att hitta lugn och ro så finns det några andra parker i stan som passar bättre, till exempel Humlegården. Men nu har en vacker yoga-paviljong byggts i den lugnaste delen i nordväst mot S:t Eriksplan. Parken har saknat en plats för stillsammare aktiviteter och det är tänkt att paviljongen ska kunna användas till bland annat yoga och rofyllda stunder. Jag hoppas verkligen att det också blir så.
Paviljongen är byggd av svensk kärnfuru av hög kvalitet som linoljebehandlats, men det kommer att ta några år innan träet fått lite patina och mer smälter in i miljön. Riktigt fint blev det och i anknytning till platsen har det planterats perenner och en syrenbuske, men kanske att valet av lagerhägg och krypande tuja på den övre nivån inte var så kul.
När jag ändå var i området besökte jag Sinnenas trädgård där jag hade tänkt fota de vackra balkansipporna och julrosorna under ormhasseln, vilket jag gör varje år. Tyvärr räckte inte dagens få plusgrader för att balkansipporna skulle öppna sig, men det är alltid en fröjd att gå in i den mycket vackra trädgården, men den allra vackraste tiden har trädgården framför sig, nu när vi snart går in i maj månad.
Magnoliorna i stan börjar nu blomma lite här och där, som till exempel S:t Eriksgatans Magnolia kobus och allén av Magnolia ´Merrill´ på Vallentin Sabbats gata vid Sabbatsbergs sjukhus. I år har jag tänkt att uppdatera mitt blogginlägg om Stockholms magnolior med nya bilder, men jag får nog vänta en vecka till innan det blir riktigt fart på blomningen.
En plats där jag vet att den tidiga sorten Magnolia bondii blommade är på Jaktgatan i Norra Djurgårdsstaden och jag åkte dit för att ta bilder innan de blommat ut. Magnolians blomningstid är kort, men den är verkligen en underbar växt för alla parker och trädgårdar och passar även alldeles utmärkt som gatuträd. Det planteras nya magnolior på många platser runt om i Stockholm varje år, så det är nästan omöjligt att dokumentera alla dessa platser på bloggen, så som jag tänkte 2015 då jag skrev mitt blogginlägg om stadens magnolior.
Sista trädgården på dagens stads-vårblom-roadtrip blev i underbara Bergianska trädgården. Jag älskar verkligen vår botaniska trädgård och under vår och försommar är det ljuvligt vackert på denna plats mellan Naturhistoriska museet och Brunnsviken. Magnolia kobus och ’Merrill’ blommade framför den perfekta granhäcken, men Magnolia stellata vid institutionsbyggnaden hade inte riktigt öppnat sina blommor.
Flera tidiga rhododendron hade börjat blomma i rhododendrondalen och det är just nu som jag tycker bäst om den här växten, nu när de tidiga sorterna lite försiktigt går i blom. När senare i vår Rhododendron catawbiense ’Grandiflorum’ lyser med sin starkt lila färg i var och varannan trädgård, blir det ofta lite för pråligt och skrytsamt…tycker jag! Men som sagt, nu njuter jag!
Några gula favoritväxter som lundvivan och skenhasseln blommade invid Brunnsviken och prunusträdens blommor slår ut vilken dag som helst. Jag har ofta undrat varför inte den mycket vackra skenhasseln används mer i trädgårdar och parker. I Kungsträdgården blommar nu Prunus ’Accolade’ som allra bästa nu och jag planerar att åka in tidigt på söndag morgon för att ta några bilder.
På väg in mot Kungsträdgården vid halv sju på morgonen för att fota körsbärsträden, funderade jag på hur jag skulle göra för att få bilderna lite annorlunda i år. Fantasin tryter när man står där i de fantastiska körsbärsalléerna med sin kamera. Bilderna blir ju ganska lika år efter år.
En plusgrad och isande vindar, men det kändes som fyra minus, precis som SMHI skrev i prognosen. När jag närmade mig körsbärsträden såg jag att det stod två hästar under de rosablommande träden och det var ju nästan för bra för att vara sant. Någon fotograf hade tydligen planerat denna fotografering och säkert betalat en hel del för att transportera hit de vackra hästarna och så kommer jag och tar för mig av det magiska tillfället.
Visst kändes det lite som om jag trängde mig på, men det är ju en offentlig plats och mitt uppdrag var att fota träden denna tidiga söndagsmorgon. Antagligen trodde fotografen att ingen annan skulle infinna sig här så tidigt en söndagsmorgon. Jag valde att inte stå vid sidan om och titta på tills dom var klara. Jag och några få till lät i stället kamerorna gå varma en stund och det här dukade bordet blev den mest fantastiska fotografering av Kungsans körsbärsträd någonsin, tillsammans med den gången då jag fotade för boken och fick tillåtelse att komma upp på Nordeas terrass för att ta några överblicksbilder.
På väg tillbaka passerade jag Brunkebergstorg för att se om alla magnolior hade börjat blomma. Det här annars så tråkiga torget och Malmtorgsgatan intill, kommer snart att skumma av blommande magnolior! Ett ensamt måspar hade en tidig kärleksstund på en mur och jag tog några bilder. När jag gick runt för att få en tidigt blommande magnolia i bakgrunden, blev paret blyga och sneglade misstänksamt på mig. Jag väntade en stund, men måsarna tyckte nog att jag förstört kärleksstunden.
Vilken tur du hade! Och vilken fantastisk första bild, perfekt linje hästen/blommorna och totton till och med i färg med det rosa!
Mandarinanden - hur kan man se ut så? Jag minns en från nåt land nånstans och glömmer den aldrig. Vet att den syns här ibland men jag har aldrig letat upp den.
Tack för din vår, jag njuter som vanligt!
Ja vilken tur jag hade. Tack för att du hänger med här Janicke!
Nu blir det vackrare för varje vecka trots snö och hagel. Det finns ett mandarinpar i Tullinge och jag hoppas att de stannar. Bara nu inte någon kunnig person får för sig att det är en invasiv art och plockar bort dem.
Ja nu börjar snart häggen att blomma och då går vi in i årets vackraste tid tycker jag Liza!
Hej vilken fantastisk blogg. Du är en skicklig fotograf, och har dessutom tur som eh häst travar! Gratulerar. Din blogg kommer nu upp på följelistan. Skickar även en länk till min blomgalna kvinna!
Claes
Vad kul att du hittade hit Claes! Jo det är ganska ofta som jag kommer i rätt ögonblick till mina fotoplatser. Det kan ju bero på att jag ränner runt ganska ofta i Stockholms gröna rum. Hälsa din blomgalna kvinna!
Hälsningar Hasse!
I love this blog so much! Thank you for the beautiful images and places tips!
Thank you Leticia!
