November på Långholmen
Som ett grått fluffigt täcke
Bokskogen på Biskopsudden
Arbeten i Drottningholms slottspark
Omfamna hösten
Trädet som tiden glömde
Ännu en vandring runt Kungsholmen
Träd i Stockholm
Vecka 41, 2021 - Vacker höst
Vecka 40, 2021 - Roadtrip i Uppland och Sörmland
Tre miljarder människor höll andan då plötsligt både Facebook och Instagram försvann från Internet och var sedan nedstängda i över sex timmar. Efteråt läste jag att i stället för att hänga över sina mobiler hade folk pratat med varandra, läst böcker, bakat, löst korsord, tagit en kvällspromenad mm. Även jag är en flitig användare av FB och Insta, men den här kvällen kändes det riktigt lugnt och fridfullt. Givetvis väljer jag ju själv om jag vill lägga ut något på sociala medier, men det har blivit en vana, eller ovana rättare sagt att visa och berätta om något som är vackert eller intressant. Jag har några i min närhet som aldrig använder sociala medier och jag kan bli både imponerad och lite avundsjuk.
Men det finns en plats på Internet som jag tycker mycket om och det är min 16 år gamla blogg där jag samlar vackra minnen, de andra sociala medierna som jag använder är endast till för att locka in besökare till bloggen. Det är inte helt lätt, eftersom både FB och Insta är platser som bättre passar in i vår hetsiga tid där allt ska gå fort.
Allt fler blir också bättre fotografer och det är idag mycket svårare att bli uppmärksammad för en bra bild och att få en text läst är ännu svårare. Om jag skulle välja att ta bort en av mina sociala medier-platser, så skulle det givetvis bli Instagram, eftersom Stockholms gröna rums Facebooksida nu har nästan 7000 följare.
Oktober blir sista månaden för den här blogg-dagboken, eftersom det inte brukar hända så mycket i november och december vad gäller trädgårdar och växter. Just att göra den här dagboken tar även väldigt mycket tid. Självklart kommer bloggen att fortsätta efter oktober, med inlägg när jag har något att visa eller berätta.
Lexus och jag var ute på en liten roadtrip idag och började i Bergianska trädgården där jag fotade träd med vackra höstfärger, men tyvärr hade bokarna vid det blå lusthuset hade ännu inte bytt till sin gyllne höstfärg. Den stora mannaasken vid italienska terrassen lyste däremot vackert i rött och mullbärsträdet (Morus australis) intill i en fantastisk vacker gul färg.
Vi fortsatte till Ulriksdals slottspark där jag ännu en gång konstaterade att Hårmans boské är en av mina absoluta favoritplatser i Stockholmstrakten, där det är lätt att i tankarna resa bakåt i tiden till 1700-talet. På den tiden fanns inte planteringarna inne i boskén, utan här dukades det i stället för fest. De perfekta buxbomplanteringarna och de gulfärgade lindhäckarna gjorde min dag och den långa gamla lindallén längs Igelbäcken var ljuvlig att vandra i tyckte både Lexus och jag.
Road-tripen avslutade vi tillsammans med min dotter på hennes lunchrast och vi vandrade en stund på Gärdet innan vi återvände hem till Brommanästet.
Men ljudboken ´´Sapiens´´ av den israeliska författaren Yuval Harari i bilens högtalare, åkte jag i ett höstgult Uppland mot slottet och parken som jag så länge tänkt besökt. Jag parkerade vid det gamla värdshuset, som bara har öppet under helgerna och gick upp mot Ekolsunds slott och äntligen var jag på plats i den stora historiska parken, som en gång i tiden glänste med en stor vacker barockpark. I parken finns nu ett stort arboretum, alltså en samling av vedartade växter.
I Ekolsunds arboretum, som är ett av landets största, är träden planterade främst i vetenskapligt syfte, men det betyder inte att platsen på något sätt är tråkig. Oktober är väl inte rätt tid att besöka parker och trädgårdar, förutom att njuta av vackra höstfärger, så jag kommer att återvända hit i vår/försommar.
I broschyren om arboretumet som jag hade med mig, läser jag:
Stora delar av Ekolsunds arboretum, ca 16 hektar, består idag av ganska tät blandskog med främst silvergran uppblandat med kustgran, nordmannsgran, jättethuja, serbgran, gran, turkgran, douglasgran, tall, makedonisk tall, rödek och ek. Dessa anlades som just blandskogar och nyttjas nu som en, låt vara ganska udda, produktionsskog. Närmare slottet finns öppnare delar med solitärträd och buskar på ca 6 ha.
Jag älskar träd, även om barrträd inte är favoriter, men jag hittade några vackra lövträd nära slottet, bland annat grå valnöt som nu var underbart vacker med lysande gula löv, men här ska även finnas tulpanträd, äkta kastanj, korkträd och humlebok. Vid nästa besök ska jag ta mer tid på mig och försöka hitta även dessa träd.
Det som berörde mig mest i parken, förutom den långa vackra allén, var när jag blickade ut över platsen där den stora barockparken en gång var belägen och som markägaren Åke Tott lät anlägga på 1600-talet. Ekolsund var då en av landets största egendomar och som senare på 1700-talet var ett av Gustav III:s favoritresidens, där bland annat tornerspel hölls.
Hjälstavikens naturreservat ligger just intill och i maj månad 2017 besökte jag platsen och gick runt den berömda fågelsjön, men det som jag minns bäst från den dagen är de fantastiska markerna med vit- och gulsippor.
När jag passerade skylten Härkeberga kyrka, vände jag om och körde tillbaka mot den gamla medeltidskyrkan som är känd för sina välbevarade medeltida kalkmålningar av mästaren Albertus Pictor. En gång i tiden när jag släktforskade, upptäckte jag att min farmors släkt bott i Härkeberga sedan lång tid tillbaka. Min farmors farmors mormor…föddes här 1786 och levde i byn i hela sitt liv och även flera generationer av släkten efter henne. Det betyder att många av mina släktingar på farmors sida har i sina liv suttit i kyrkan och säkert beundrat Albertus Pictors målningar. Det kändes lite fint. Ok, nog om min släktforskning nu.
Kyrkan som exteriört inte ser så speciell ut, började byggas redan på 1200-talet. Det var synd att den var stängd vid mitt besök, jag hade verkligen velat se de där fantastiska kalkmålningarna som täcker väggar och tak. Vid mitt nästa besök i dessa trakter, ska jag se till att kyrkan är öppen.
Nästa mål var Enköping och Piet Oudolfs Drömpark, som jag brukar besöka en gång varje år. Den fantastiska parken intill ån är vacker vilken tid på året man än besöker den och idag tycker jag att växterna tillsammans med alla färgade höstlöv, bjöd på extra skönhet. Anläggningen är ett mästerverk med de höga klippta bok-rundlarna på flera platser vid de slingrade stigarna, som är kantade av ljuvliga perenner. Det här är ju ett Mecka för alla som älskar perenner och när jag tidigare jobbade som trädgårdsmästare på Engsholms slott, hämtade jag mycket inspiration härifrån.
Jag vill inte kalla det stress, jag vill bara försöka fånga varje dag som löven finns kvar på träden, innan naturen går in i den långa vintervilan. Idag blev det ännu en roadtrip, den här gången i Sörmland. Visst finns det mycket att visa från hösten i Stockholm, men ibland längtar jag ut på vägarna för att besöka både gamla favoritplatser och nya trädgårdar och parker.
GPS:en ställdes in på Nynäs slott som ligger mellan Trosa och Nyköping och som jag så länge tänkt besökt. Hetsigt i trafiken som vanligt på E4:an, men på de mindre vägarna blev det lugnt och jag kunde njuta av det sörmländska landskapet, som inte skiljer sig speciellt mycket från det uppländska, där jag befann mig igår. Skogar och slättlandskap avlöste varandra, bondgårdar, sjöar och mindre samhällen passerades och jag höll mig borta från stressiga städer.
När jag öppnade bildörren och klev ut vid Nynäs, upptäckte jag det där som jag så ofta saknar som stadsbo – tystnaden! Det var helt stilla och Brittsommarsolen sken från en helt molnfri himmel. Den här gången brydde jag mig inte om att det inte var något favorit-fotoväder direkt, utan njöt av den värmande solen.
Nynäs har anor från medeltiden, men det slott vi ser idag började byggas på 1650-talet, men med fasadarkitetur i nyrenässans från 1860-talet av Johan Fredrik Åbom, som även ritade Södra teatern på Mosebacke i Stockholm. Ett vackert slott, men lite strängt och kompakt, det kanske skulle behövt två flyglar för att lätta upp intrycket, men vad vet jag!
Hur som helst, det här är en vacker plats invid Rundbosjön, som är en avsnörd vik av Östersjön. Högst uppe på berget hade jag en fin morgonutsikt över sjön och det gamla brännvinsbryggeriet vid stranden. Jag vandrade sedan runt det vackra orangeriet och ner till den stora fina köksträdgården som ligger i anslutning till slottet och som åter finns i parken sedan 2010, efter att ha varit borta i femtio år.
Nynäs ägs idag av Södermanlands läns landsting.
Innan det var dags för fika inne i Trosa, stannade jag till vid ståtliga Tureholms slott med sin mäktiga uppfart som dock inte verkar användas nu för tiden. Varför jag redan på håll tyckte om det här slottet, kan bero på att arkitekten var den berömda Carl Hårleman som även bland annat ritat Åkerö slott, Svartsjö slott, Kristinebergs slott och Hörningsholm.
Platsen har anor från 1300-talet men nuvarande slott byggdes mellan 1728 till 1740-talet. Här spelades vissa scener in från filmen Den goda viljan 1992. Vid slottet finns än idag vissa spår av den stora barockparken, men det kändes lite för privat när jag skulle gå upp mot slottet för att se närmare, så jag vände och gav mig av mot det där kaffet som hägrade i Trosa.
Det var tre år sedan jag var i Trosa senast, då var det sommar och ganska mycket folk i rörelse vid den vackra ån, som flyter genom den trevliga lilla staden. Längs ån har man bevarat de gamla trähusen och det är verkligen en trevlig idyll som är svårt att hitta på andra ställen i Sverige idag. Längs ån i Norrtälje där jag växte upp är det också fint att vandra, men på vissa håll har stadsplanerare klampat in och med ny bebyggelse och slarvat bort småstadsidyllen. Fika gjorde jag på Visthusets uteservering, där jag träffade en arbetskamrat från tiden när jag jobbade på Engsholms slott.
Ett besök i Tullgarns slottspark är en självklarhet om man är i de här trakterna. Det här är en favoritpark vid en vacker vik av Östersjön, med sina långa lindalléer, lika långa klippta häckar, lövsalar och en vacker engelsk park med små broar över dammarna. Det är dock på våren och försommaren som den engelska parken är som vackrast, när marken fylls av vitsippor och gullvivor.
Det kungliga slottet har en lång historia, men dagens slottsbyggnad uppfördes på 1720-talet, arkitekt var Joseph Gabriel Destain och har sedan 1770-talet varit ett kungligt lustslott. Gustav V och drottning Victoria tillbringade somrarna här i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.
Det sista stoppet under denna härliga roadtrip blev hos Antroposoferna i Ytterjärna, som format och sköter sin granhäck mot vägen och parkeringen på ett mycket fint sätt. Jag tycker om välskötta granhäckar, men den här slår alla rekord, den är som ett naturens konstverk. Viktigt när man sköter granhäckar är att de bör klippas varje år och alltid på årsskotten, eftersom gran inte bildar nya skott på gammal ved.
Man kan tycka att människan är på god väg att fullständigt förstöra vår vackra planet, men delar av släktet Homo sapiens har dock förskönat många platser, som vackra trädgårdar och parker och som den här böljande granhäcken i Ytterjärna! I den här bloggen fortsätter jag att fokusera på det som är vackert, det är mitt sätt att överleva i det kaos som råder i världen.
Vecka 39, 2021 - Stockholm utan restriktioner
Kylan kom och luften blev så klar
De röda löven faller ner på gången där jag går
Några gånger varje månad besöker vi Drottningholms slottspark och det som först fångade mitt intresse där idag, var att buxbomen i parterren närmast slottet nu grävdes bort och ordentliga jordbäddar ordnas för nya plantor. Buxbomen i Drottningholm har länge haft problem och nu gör man en kraftinsats för att få fräscha häckar i parterren.
Slottsparken ligger öppet där isande vindar får fart under vintern. Läget är alltså inte idealiskt för buxbom. Men det ska bli intressant att följa nyplanteringen och jag hoppas verkligen att det lyckas den här gången. Avenbokshäckarna i boskéerna var nyklippta och tillsammans med de gulfärgade lindarna utanför, blev det mycket vackra nyanser i orange och gult. Slottsparken var ovanligt prydlig idag och de över 800 lindarna skiftad i guldgult!
Borta vid Kina slott höll två parktjejer på att kantskära mellan gräsytor och gångar, vilket jag tycker är viktigt i trädgårdar. Jag uttryckte min uppskattning och det visade sig att den ena av trädgårdsarbetarna var en följare av min blogg och hade även köpt min bok, som hon använde när hon utbildade sig inom trädgård, då hon besökte Stockholms parker med bokens växtlistor som hjälp. Sånt är trevligt att höra!
Minnebergs strands alla hortensior är fortfarande mycket vackra och jag undrar om jag inte tycker bäst om dem just nu när de börjar gå in i vissningsfasen och färgerna skiftar i alla möjliga olika nyanser av blått, rött och lila.
Den här tiden på året är det som skönast att vandra tycker både Lexus och jag, nu när oktober står för dörren, denna vackra färgstarka månad. Vi har båda våra favoritvandringsvägar här hemma i Bromma och ibland står vi i en korsning av en stig eller parkväg och tittar på varandra, diskuterar vilken väg vi ska gå och ibland, eller ganska ofta får han som han vill…
Huset i Stora Henriksvik på Långholmen, var inbäddad av byggplast och en renovering har tydligen inletts. Caféet har stängt för säsongen, men om ´´bara´´ åtta månader kan jag sitta i den vackra trädgården under ett blommande päronträd med kaffe och morotskaka igen! Idag blev det i stället kaffe och en macka på Cinnamon bakerys uteservering på Verkstadsgatan, där både kaffe, mackor och kanelbullar som vanligt smakade ljuvligt!
I Kerstins rosäng var allt tyst och stilla. Ingen Kerstin på plats eftersom jag hörde att hon varit sjuk. Hon har även meddelat att hon planerar att lämna sitt lilla paradis nästa år, där hon planterat hundra olika rosor och skapat den vackraste vår- och försommaräng man kan tänka sig. Vi får se hur det blir med det, men jag förstår verkligen om hon inte orkar sköta platsen längre. Frågan är hur det kommer att bli efter henne. Hon känner ju till varje liten och stor växt och kan även berätta om många av rosornas historia.
Septembers sista dag och jag besökte Hornstull där det ståtliga kejsarträdet tyvärr sågats ner. Trädet som vi stockholmare varit så oerhört stolta över och som egentligen inte borde trivas här på vår breddgrad, men som blommat fint under några år, dock inte i år.
På informationsskyltar läste jag att trädet har växt sig för stort och att rötterna har orsakat sprickor i marken. Man undrar ju hur planeringen gick till när trädet planterades? Visste man inte att rötterna skulle växa ut? Hur som helst så ska ett nytt träd planteras i nya växtbäddar och om det blir ett nytt kejsarträd framgick inte.
Oktober kom med hårda sydliga vindar, som fick mängder av löv att lämna träden, alldeles för tidigt. Jag som förväntar mig att oktober stillsamt ska smyga sig på, krispig och färgstark! Vandringen idag på Djurgården blev kort, tog farväl av sommarblommorna på Lejonslätten och gick bort mot Nya Djurgårdsvarvet.
Luften fylldes av virvlande gula lindlöv på Djurgårdsslätten, när jag var på väg att äntligen besöka Café Skroten igen, ett favoritställe där jag inte varit sedan pandemin startade. Men så gick jag förbi Lilla Parkcaféet på Djurgårdsslätten och den lunchmenyn som visades på trottoaren där fick mig på andra tankar, för vem kan motstå raggmunk med fläsk och rårörda lingon? Skroten får helt enkelt vänta till en annan gång.
Jag gick ofta till Lilla Parkcaféet förr eftersom jag gillar atmosfären med 50-tals inredning och gammaldags jazzmusik som skapar en mysig stämning. Gott var det och efter kaffet, lämnade jag ett blåsigt Djurgården.
Pandemins restriktioner har i veckan helt släppts i Sverige och vi ska nu kunna leva nästan som innan Coronaviruset drabbade oss. För min egen del betyder det att jag äntligen kan krama mina nära igen och att jag även kan besöka caféer utan någon större risk. Annars är det inte så stor skillnad för mig, eftersom jag sällan befinner mig i stora folksamlingar. Att åka tunnelbana och buss väntar jag med ett tag till och jag fortsätter med den extra noga handhygienen.
Veckodagbok oktober 2021
Vecka 38, 2021 - Med ögon känsliga för gröna rum
Vecka 37, 2021 - Slottsturné runt Mälaren
Tänker på startscenerna i den fantastiska dokumentärfilmen ’’Gubben i stugan’’ där man får följa en bilresa från ett stressigt Stockholm som man lämnar på en hetsig motorväg och där vägarna senare blir allt smalare med mindre trafik. Till slut blir allt öde och tyst där i södra Dalarnas djupa skogar. Jag har själv kört vägen fram mot gubbens stuga och vet hur påtaglig stillheten är.
I morse lämnade jag själv ett trafikerat Stockholm och körde E18 mot Västerås och mitt första mål på min slottstur runt Mälaren var Ängsö slott, eller Engsö som jag tror att det nu mer ska heta. När jag steg ur bilen på den tomma parkeringen var allt var helt stilla, förutom en tupp som gol på en gård intill slottsparken. Det där lugnet och den tystnaden var precis vad jag behövde nu. Tuppens galande var bara ett självklart inslag i stillheten.
De flesta slott som är belägna på landsbygden har nästan alltid vackra omgivningar och ofta leder en gammal allé fram till slottet, så även här på Ängsö. På borggården såg jag att delar av parken närmast slottet var en arbetsplats, då den forna parterren återskapas så som det såg ut här under parkens guldår på 1750-talet. Äldre målningar har studerats och en djupdykning i arkivmaterial har gjorts för att få en så lik bild som möjlig av hur det en gång sett ut. På informationsskylten läser jag – Återställandet av Ängsö slottspark är ett samarbetsprojekt mellan Westmannastiftelsen (som idag äger slottet och parken) och Länsstyrelsen i Västmanland.
Det här värmer i hjärtat hos en gammal slottsträdgårdsmästare, när slottsparker återställs så som de en gång sett ut. För visst är det viktigt att blicka tillbaka i historien och lära av de som skapade både trädgårdar och byggnader i en tid då skönhet hade ett annat värde än idag. Jag frågade en trädgårdsarbetare som skyfflade ogräs på gångarna, när parterren skulle vara färdig och han trodde någon gång under nästa sommar, inte förra året som det var tänkt från början. Det hade tydligen blivit något problem bland de inblandade i projektet. Så ett återbesök nästa sommar måste det nog bli.
Tidö slott ställdes in på GPS:en och jag minns att jag under min förra resa runt Mälaren för tolv år sedan, blev helt förälskad i platsen. Idag var det helt öde runt slottet, allt var stängt och jag såg inte en människa. Visst uppskattar jag lugnet den här tiden på året, men ibland kan till och med jag tycka att det blir lite väl tomt.
Det är dock en mycket vacker och fridfull plats och det känns som man faller några hundra år tillbaka i tiden när man vistas runt det fina slottet med den mycket praktfulla portalen. Det som skulle få mig att återvända till Tidö slottspark strax före midsommar nästa år, är de långa pionplanteringarna som leder fram till slottet. Jag tänker mig en bild med den blommande pion-gången och slottet i bakgrunden…
Kort info om slottet:
Holländsk renässansstil och ett av Sveriges bäst bevarade slott från stormaktstiden. Byggdes under perioden 1625-1641 där de stora arkitekterna Tessin d.ä. och Simon de la Vallé var inblandade.
Ägdes i 200 år av släkten Oxenstierna. Idag ägs slottet av David von Schinkel. Leksaksmuseet som fanns här i 40 år flyttade 2016 till Skeppsholmen i Stockholm. Idag finns här i stället MC- och Cykel museum.
Innan jag besökte nästa slott, det kungliga Strömsholm, åt jag mat på restaurang Gula Hästen som ligger just innan slottet. Det blev pasta med fläskfilébitar - som inte smakade någonting, men jag blev mätt och var redo att fortsätta min slottsrunda. I detta hästmecka hade flera gäster ridhjälmar på sig vid borden..!
När jag besökte Strömsholms slott 2009, var det juli månad och ganska mycket folk i parken. Idag såg jag sammanlagt fyra personer och inga störande neonfärgade jackor som var i vägen när bilderna skulle tas. Slottet som stod färdigt 1681 är mycket vackert och det kunde ju inte blivit annat då det var Tessin d.ä. som ritade detta mästerverk. Parken var välskött även om inte alla häckar var nyputsade just nu. Häckar i olika höjder med buxbom, thuja, liguster, avenbok och ansad syren, bildar vackra gröna rum. Kolbäcksån brusade som vanligt runt slottet i den annars så lugna miljön.
Tanken var att jag skulle ´´hinna med´´ ännu ett slott till idag, men Stora Sundby fick faktiskt vänta en dag, eftersom jag skulle checka in på mitt B&B innan klockan tre. Men jag hann trots allt med ett litet besök i Torshälla som var en charmig liten tätort. Nackdelen är att den trevliga småstadskänslan försvinner när gatorna är så trafikerade och när det står mängder av bilar parkerade på historiska platser, som vid det vackra gamla rådhuset.
Så är det ju överallt nu, bilarna härskar och förstör vackra miljöer. En diskussion har nu väckts om Narvavägen och Valhallavägens alléer i Stockholm, som nu är som stora parkeringsplatser. Många, inklusive mig, vill att parkeringsplatserna tas bort. Mer om det senare.
Trots vackra slott och parker idag, blev jag lika glad åt Marys café och B&B som ligger mellan Torshälla och Sundbyholms slott ute på landsbygden. Jag klev in i ett litet paradis med gamla hus och en vacker trädgård. Checkade in gjorde jag på det mysiga caféet, där det även serverades flera olika lunchrätter. Rummet var perfekt för mig, där den vackra sängen med mjuka madrasser lovade gott inför natten. Jag drack kaffe i trädgården under ett äppelträd och åt den godaste kaka jag någonsin ätit. En blåbärskaka med vit choklad som fick mig att sväva en bit ovanför trädgårdsmöblerna!!!
Senare såg jag på Marys Instagram att både Plura och Eric Gadd hade uppträtt i trädgården i somras.
Men visst hann jag med ännu ett slott denna första dag och det berodde på att Sundbyholms slott låg alldeles i närheten av mitt boende. För tolv år sedan bodde vi i hotelldelen på Sundbyholm och åt trerätters middag i slottet på kvällen. Den här kvällen trev det inte någon trerätters middag på ett slott...
Bonde söker fru slottet är fint och med ett vackert läge, även om själva parken inte bjuder på något speciellt för en trädgårdsnörd, men sommarblomsplantringarna framme vid slottet var vackra.
Efter en mycket god sömn och en helt ok frukost, fortsatte jag min slottsturné och åkte mot Stora Sundby, som ligger vid Hjälmarens strand, men ändå nära Mälaren som min resa skulle handla om. Vädret kanske kunde varit något bättre, men 7 grader och regn kunde dock inte ta bort mina förväntningar att se det där märkliga slottet som jag hört så mycket om, men som jag tidigare av någon anledning alltid åkt förbi. Jag visste att trädgården närmast slottet inte var öppen för allmänheten nu, den möjligheten fanns fram till sista augusti. Men i den stora parken utanför, var man välkommen att vandra i.
När slottet uppenbarade sig i den mättade septembergrönskan, blev jag stående och bara stirrade en stund. I Sverige hade jag aldrig sett någon liknande byggnad tidigare, det såg ut som ett slott ur någon saga och det var omöjligt att säga om det var vackert eller bara märkligt och roligt. Det kändes lite strängt på något sätt och det kommer att ta tid att smälta intrycket. När jag närmade mig slottet såg jag hur stort det var och när jag senare läste historien om hur slottet kom till, förstår man hur gränslöst rika vissa adelssläkter var en gång i tiden.
På platsen har det funnits en borg redan på 1200-talet, men nu koncentrerar jag mig på hur det här slottet kom till. Efter det att den gren av släkten Sparre som funnits här i tre sekler dött ut, köpte greve Carl De Geer det slott som då fanns här. Hans hustru ville dock att slottet skulle byggas om för att likna en romantisk riddarborg. Hustrun fick som hon ville och arkitekten som ritat Abbotsford House i Skottland, anlitades och han skapade sedan detta normandiska sagoslott, som tog 16 år att bygga.
Stora Sundby slott stod färdigt 1848 och kunde då visa upp ett spännande tema i arkitekturen. De fyra stora tornen symboliserade årstiderna, tolv mindre torn för månaderna, 52 rum för årets veckor och 365 fönster för årets dagar. Idag är slottet bostad år Mauritz och Ida-Sofia Klingspor.
Det var verkligen intressant att se detta nästan osannolika slott, men som sagt, är det vackert?
När jag 2009 gjorde en liknande resa runt Mälaren, besökte jag även då flera slott, men inte Mälsåker slott. Regnet upphörde och jag tog mig fram till slottet i gammal vacker sörmländsk jordbruksmiljö och som vanligt när man närmar sig gamla slott var naturen vacker. Som historie- och arkitekturintresserad känns det bra att de flesta gamla slott i Sverige med jämna mellanrum renoveras och att de även får behålla sina vackra omgivningar.
Hur som helst blev jag förälskad när Tessin d.ä:s italienska barockslott plötsligt dök upp i den engelska parkens grönska. Liksom vid Tidö slott igår var jag helt ensam här och jag stod länge och beundrade det vackra, men lite slitna slottet vid Mälarens strand. Efter ritningar av Tessin d.ä. (han dyker upp hela tiden under min slottsturné) byggdes slottet på 1660-1670-talen. Jag tycker mycket om fasaden med de tre flyglarna och det här blev nu ett favoritslott i Sverige. Kontrasten från Stora Sundbys ´´roliga sagoslott´´ till detta arkitektoniska mästerverk, var som att jämföra Bert Karlsson med Mozart…
Nackdelen när jag reser i Sverige den här tiden på året, är att alla mysiga slottscaféer är stängda för säsongen, så även här. På en infotavla läste jag att det varit klassiska konserter inne i slottet i somras, vilket fick mig genast att bestämma, att jag en vacker sommarkväll nästa år med all säkerhet kommer att sitta inne i Mälsåkers vackra slott och lyssna på musik. En annan viktig information var att hundar är välkomna när slottet visades, men kanske inte på konserten då Lexus…
På Wikipedia läser jag:
Mälsåker köptes 1943 av den norska legationen och användes till utbildning av norska soldater, de så kallade polistrupperna. I januari 1945 fattade taket eld och slottet brann. År 1951 blev Vitterhetsakademien ägare och ett nytt tak byggdes. På 1960-talet omvandlades slottet till arkiv och ett antal träbjälklag ersattes med betong bjälklag.[1]1993 påbörjade Riksantikvarieämbetet en omfattande restaurering och sedan 2006 är slottet öppet för allmänheten.
Som sista stopp på min roadtrip, besökte jag Gripsholms slott, detta vackra gamla Vasaslott. Jag gick runt utanför det stora slottet och in på borggården, innan jag vandrade in till mysiga lilla Mariefred, för att dricka kaffe på Café Två goda ting.
I bilköerna mot Stockholm på E4:an, tänkte jag att min slottsturné nog borde ha varit en dag längre, men det kommer nog inte dröja länge innan jag rundar Sveriges tredje största sjö igen och kanske att jag då har sällskap med mig.
Väl hemma när jag drack ett glas kranvatten, tänkte jag att vårt dricksvatten ju kommer från Mälaren!
I Norrtälje där jag växte upp och där dricksvattnet hämtades från sjön Erken, sa min pappa alltid att han skulle dricka ett glas Erkenlemonad, nu dricker jag Mälarlemonad!
Vecka 36, 2021 - Minnenas sorl
Det finns en stig inne i skogen ute på östra Djurgården som jag inte visste om för sex år sedan, men som jag nu ofta vandrar med Lexus. På våren är marken fylld av vitsippor och taltrasten sjunger sina vackraste sånger på samma ställe varje år. Idag var allt stilla och tyst, nu när sensommaren snart går över i tidig höst.
På måndagsmorgnarna när jag hämtar Lexus på Djurgården, brukar vi vandra en stund ute på den vackra ön, innan vi fortsätter hem till mitt Brommanäste på andra sidan stan. Nu i september är temperaturen perfekt för vandringar och ett behagligt lugn råder där ute på Djurgården, speciellt under tidiga morgnar. I morse låg Djurgårdsbrunnskanalen helt stilla och vid Isbladskärret hade några kor morgonmöte vid bryggan. Både Lexus och jag trivdes gott när vi vandrade på stigen i skogen och jag säger det ännu en gång – vad vore Stockholm utan underbara Djurgården!
Förra året flyttade min bror och hans fru tillbaka till Roslagen efter att ha bott sex år på Öland, vilket gör att vi nu kan träffas oftare. Som idag när vi sågs i vår barndomsstad Norrtälje för att minnesvandra en stund. Vi möttes på Verkstadsgatan, där vi växte upp och där jag levde mina första nio år. Vi bodde nästan granne med den lilla vackra fabriken Pytagoras som tillverkade tändkulemotorer. Ovanför oss fanns Södra bergen, en plats fylld av äventyr för oss barn. Nu har ett stort badhus placerats där vi lekte en gång och det är svårt att känna igen sig.
Vi stannade vid platsen där jag hade mitt lilla trädgårdsland som 5-6 åring, där odlandet var starten på mitt långa trädgårdsliv. Jag har svaga minnen hur jag fick några fröpåsar med krasse och ringblommor av tant Holst, som bodde i ett av de två punkthusen på gården. Vi såg även syrenhäcken där jag hade mitt gömställe inne i de stora buskarna, dit jag kunde fly undan leken när jag behövde min egentid. Den egentiden som jag sedan behövt genom hela mitt liv och som möjligen varit ett hinder för mina förhållanden med kvinnor. Min bror hade andra minnen, lite livligare och med mer bus.
Vi fortsatte upp i Södra Bergen, såg ut över staden från utsiktsplatsen och kom självklart in på vad vi tycker om de två höghusen i det nya bostadsområdet vid hamnen. De har ju tagit plats efter de två höga silos som fanns där tidigare och de som är positiva till de höga husen, säger att det är väl bättre med två bostadshus än två fula silos. Visst, men var man tvungen att bygga lika högt igen? Husen runt omkring är fina och det hade blivit mer småstadskänsla om höjden varit max fem våningar, tyckte vi båda. Men ingen av oss bor ju i staden längre och utvecklingen rör ju faktiskt de som lever i Norrtälje. Trots vår tveksamhet till vissa nya byggnader i stan, så var vi överens om att det finns mycket fint kvar i vår barndomsstad.
Det blev en mycket trevlig vandring med samtal om minnen från vår barndom, men även om vad som händer idag. Bror bjöd på lunch på mysiga restaurang Åtellet och vi gick längs ån tillbaka till vår startpunkt.
Vecka 35, 2021 - Stockholm i september
Vecka 34, 2021 - Så länge det regnar
Tystnaden var verkligen påtaglig när Lexus och jag vandrade längs den spegelblanka Djurgårdsbrunnskanalen tidigt på morgonen. Det var en mycket fridfull morgon och vid Isbladskärret stod några hägrar helt stilla i det grunda vattnet. Jag tänkte tillbaka på våren då dessa ståtliga fåglar var allt annat än stilla och tysta.
Vi åkte genom stan hem till Bromma, som tyvärr inte kunde bjuda på den tystnad som rådde ute på östra Djurgården. Men även vi har trots allt vackra stigar i lummig lövskog och långa fina strandpromenader. Vi får helt enkelt stå ut med att flyget dånar över oss ibland och att Essingeleden och Tranebergsbron står för ett ständigt brus på håll.
Sommaren 2019 glödde planteringarna av mycket vackra och färgstarka sommarblommor i Rosendals slottsträdgård och blomsterkompositionen blev mycket uppskattad. Så pass att den kopierades och med någon liten förändring finns att se i Drottningholms slottspark den här sommaren.
När Folke Bernadottes bro som går över Djurgårdsbrunnsviken nedanför Rosendal invigdes 2019, dukades långbord i slottsparken där bland annat kungen och drottningen hade sin plats bland alla dessa blommor. Det är Lexus matte Cecilia, trädgårdsmästare på Djurgårdsförvaltningen, som skapat denna fantastiska komposition i Rosendals slottsträdgård, som jag gärna ser en repris på någon sommar framöver.
Idag åkte Lexus och jag ut till Drottningholm för att titta på prakten och vi gick även vår sedvanliga runda bort till Kina slott. Turistsäsongen går mot sitt slut och det var ett behagligt lugn i den stora parken, endast enstaka par och familjer syntes, mest tyskar. Vädret var perfekt, lagom molnigt och 18 grader. Den enda besvikelsen idag var att Kina slottscafé inte var öppet, planen var att vi skulle fika där, men caféet har öppet endast under helger nu. Vår reservplan var Café Karamellan vid Drottningholms slott, där jag drack mitt kaffe och Lexus fick sitt favoritgodis.
Antirrhinum majus ’Rocket Bronze’ - Lejongap
Coleus (Plectranthus) ’Copa Copper’ - Palettblad
Coleus (Plectranthus) ‘Sunfighter Campfire’ - Palettblad
Cosmos atrosanguineus - Chokladskära
Dahlia Luberga Dark Orange
Digitalis x valinii illumination-serien ’Flame’ - Fingeborgsblomma
Nicotiana langsdorffii ’Bronze Queen’ - Klocktobak
Ophiopogon planiscapus – Mörkt ormskägg
Pennisetum setaceum ’Rubrum’ - Rött fjäderborstgräs
Rudbeckia ’Sahara’
Salvia ’Big Blue’
Salvia farinacea ’Evolution Violet’
Salvia ’Amestad’
Salvia patens ’Panama Blue´
Verbena bonariensis - Jätteverbena
Zinnia elegans ’Queeny Lime Orange’
September och hösten närmar sig och det blir allt svårare att få den här bloggen att fortsätta blomma. Det gäller att leta rätt på de platser där sommarblommorna fortfarande bjuder på någon prakt och efter morgonens funderande vart dagens fotoutflykt skulle gå, kom jag fram till att det egentligen bara finns ett ställe att åka till.
Stockholms stads cerise/rosa sommarblommor i urnor och planteringar i år faller mig inte i smaken, men däremot i Kungsträdgården finns som jag tidigare visat, fantastiskt fina sommarblommor i planteringarna vid Jakobs kyrka. Runt Berzeliusstatyn i Berzelii park är det oftast väldigt fint och på Mariatorget, men inte just i år tycker jag och sedan kan det ju faktiskt finnas platser i stan som jag inte har koll på…
Vad jag med säkerhet vet är att på Södra Djurgården blommar det nästan lika fantastiskt som under tidigare år, det är endast några få platser där man dragit in på blommorna. Så om man vill njuta av blomsterprakt långt in i hösten, så är Lusthusportens park med sina färgrabatter, planteringen som kallas ’’Långkorven’’ vid Hazeliusporten, Rosendals slottspark och Rosendalsterrassen några säkra kort. Även Rosendals trädgård och Prins Eugens Waldemarsudde brukar såklart bjuda på blomsterfest, men i år tycker jag att festen är lite blygsammare. Nu i Coronatider måste man såklart förstå att det inte är som vanligt ens i trädgårdar.
Det regnade egentligen hela den här dagen, men med några stunder av uppehåll och då passade jag på att fota Djurgårdsförvaltningens planteringar och favoriterna för mig i år är ’’Långkorven’’ vid Hazeliusporten och Rosendals slottspark. Det är ju egentligen nu som sommarblomsplanteringar är som vackrast, när de olika sorterna har fått växa till sig ordentligt. Växterna i planteringarna har en härlig höjd på grund av bra växtbäddar och ’’Långkorvens’’ färgprakt gör mig alltid glad. I Rosendals slottspark är i år blommorna någon mer dämpade i färg än de brukar vara, men just nu när hösten närmar sig passar det perfekt med dessa lugna, behagligt vackra färger och blommorna väver sig samman som till de vackraste sensommar-förhöst-buketter.
Regnet ökade och jag gick till Rosendals café i växthusen. Det var skönt att sitta där inne i värmen när regnet föll utanför. Tänker att jag har ett ganska bekvämt ’’friherreliv’’ och mina nästan 50 år som trädgårdsarbetare känns mycket avlägsna.
Vecka 33, 2021 - Jag traskar på...
Regn och höstkänsla under morgonvandring. Dags att ta fram tjockare kläder, lägga undan shortsen och sommarskorna. Jag känner mig redo att ta mig an för-hösten och ser fram mot min Mälaren-runt-resa i mitten av september. När jag på Facebook bad om tips på platser, fick jag mängder av svar och fina förslag och nu har jag bokat en övernattning.
Det har varit fantastiskt att få ha min fina kompis Lexus hos mig i en vecka, men idag lämnade jag honom till hans matte på Djurgården igen och det blev tomt i Brommanästet.
Vad gör man en regnig dag när man är sugen på att se blommande växter och vill fika någon annanstans än hemma i Brommanästet? Jo man åker till Edvard Andersons stora härliga växthus i Bergianska trädgården. Mitt senaste besök där var innan pandemin och det kändes fint att åter få vandra i medelhavsmiljö och in i tropikerna när regnet föll tungt utanför.
På en yta hade många olika palettblad planterats och den kallas nu trendig växt, men att den också alltid varit både älskad och hatad. I år ser jag den i planteringar på Djurgården, men även inne i stan och jag har alltid haft svårt för dessa märkliga palettblad som ofta ser konstgjorda ut, men jag har faktiskt lärt mig tycka om vissa mörka och fint ådrade sorter.
Strindberg tyckte att palettblad var avskyvärda. År 1888 skrev han i essän Om pessimismen i den moderna trädgårdskonsten – dessa ohyggligheter, vilka bära det hemska namnet Coleus och se ut som om de spelat älskarrollen i en svavelsyredram.
Caféet hade avvecklats nu under pandemin och det är osäkert om det ska startas upp igen. Så fika gjorde jag vid Gamla Orangeriet intill i stället. När jag kom ut passade jag på att gå runt en sväng i den botaniska trädgården, då regnandet gjorde ett kort uppehåll. På vägen hem smattrade regnet mot bilrutan.
12 grader och duggregn när jag åkte ut till Skärholmen för att besöka perennparken. En gång om året besöker jag den världsberömda trädgårdsdesignern Piet Oudolfs skapelse, mitt i ett bostadsområde i förorten Skärholmen. Jag tänker ännu en gång tillbaka på den dagen 2012 då han mailade mig och frågade om han fick använda fem av mina bilder till sin hemsida. Ett av den här bloggens största ögonblicken under de 16 år som jag skrivit den.
Det var en stor händelse i trädgårds-Sverige när den ängsliknande parken invigdes i augusti 2011. Dels för att trädgården växt fram på mästaren Piet Oudolfs ritbord, men även på grund av valet av de fantastiska perennerna, där prydnadsgräs har en viktig roll och att man placerat en sådan här klassträdgård bland 60-talshus i en förort. Än idag har jag lite svårt att titta upp på de fula bostadshusen som omgärdar trädgården, samtidigt som jag kan tycka att det är ganska coolt och jag tror att de boende i Skärholmen är stolta över sin perennpark.
Jag hade dock inte protesterat om den här trädgården hade placerats någonstans på Djurgården, Långholmen eller varför inte i Humlegården?
Aster ageratoides 'Harry Smith' - Balsamaster, Aster macrophyllus 'Twilight' - Oktoberaster, Aster oblongifolius 'October Skies' - Oktoberaster, Aster umbellatus - Flockaster
Mycket har hänt sedan jag besökte Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal senast. Det var innan pandemin då vi ofta åkte dit för att handla och fika. Idag var jag äntligen på plats igen och tog en liten sväng ute på frilandet, innan jag träffade Bosse som frågade om jag ville ha lunch i deras lunchrum. Det är alltid lika trevligt att träffas och medelhavslasagnen var ju himmelskt god. Det blev inget besök inne i handelsträdgården, trots att jag behöver nya krukväxter till nästet. Det får bli nästa gång.
Jag är verkligen imponerad av hur Bosse har skapat den här stora fina handelsträdgården där växtförsäljningen har ett stort utbud på alla slags växter. Här finns även friland med självplock, hjälp att designa trädgårdar, föreläsningar, restaurang/café och konferenslokal och där miljötänket är beundransvärt på hela anläggningen!
Vid Djurgårdsbron började jag min Östermalmsvandring och passade på att fotografera sommarblommorna i rondellen på Strandvägen, som i år inte föll mig i smaken alls. För rosa och för strikt planterat. I vanliga fall brukar jag tycka mycket om de runda planteringarnas blomsterarrangemang och jag har bilder från många år tillbaka.
Jag fortsatte Narvavägen upp, tog höger vid Banérgatan och nådde Karlavägen, som var dagens huvudmål. På många gator i den här ´´fina´´ stadsdelen kan jag känna mig ganska vilsen, men det finns flera undantag och på Karlavägen trivs jag. Precis som på Valhallavägen är lindallén placerad mitt i gatan, men här känns det mer intimt än på den breda och mer trafikerade Valhallavägen.
Här traskade jag på under de höga lindarna och njöt av den här sköna augustidagen. Många av husen är vackra längs gatan och här finns flera äldre specialbutiker som har sina gamla neonskyltar kvar. Berömda Tössebageriet ligger här på Karlavägen 77 och fina Karla Café på 71:an, där jag brukar fika ibland. Det är ganska fridfullt att promenera, vandra eller traska på här och framme vid Humlegården vek jag av in i den stora grönskande lummiga parken.
Planteringen runt Linnéstatyn har inte varit så mycket att se under de senaste åren, eftersom perennerna som planterades 2010 inte fungerade tillsammans som det var tänkt. Nu har vissa perenner tagit över, men det finns en plan att göra om planteringen helt och hållet. Idag fick jag en mycket utförlig och bra kulturhistorisk utredning om just Linnéplanteringen som anlades i slutet av 1800-talet där tre av mina bilder fick vara med. Tack för det landskapsarkitekt Hildegun!
Jag vandrade Storgatan hela vägen tillbaka till Narvavägen och tog sedan bilen ut till Blockhusudden, inte för att hämta Lexus, utan för att fika på Café Blockhusporten. Det finns nog inget café i Stockholm som har ett bättre läge, här sitter man just intill stranden med utsikt ut mot Fjäderholmarna och innerskärgården. Till ljudet av vågor som sköljde upp mot stranden, drack jag mitt kaffe som man får i porslinskanna och njöt av den fridfulla platsen.
Vecka 32, 2021 - Sensommar i huvudstaden
Stockholm har fått en hel del regn i helgen och temperaturen ligger på behagliga 20-22 grader. Sensommaren är här och med den ett lugn som jag välkomnar. En ny morgonrutin i mitt Brommanäste är morgongymnastik, vilket ju är viktigt för en åldrande kropp, eller för alla kroppar egentligen. Det är inte några avancerade övningar utan jag följer tio lättare övningar på Youtube.
Funderar lite över inlägget på Stockholms gröna rums Facebooksida som jag lade ut igår, där jag beskrev min avsky för den nya utbyggnaden av Liljevalchs konsthall på Djurgården. Visst förstod jag att många tyckte som jag, men att över 90 % av de som kommenterade kände samma avsky, var ändå lite överraskande, eftersom arkitekten Gert Wingårdh ju är mycket välkänd både som arbetande arkitekt och som expert i SVT:s Husdrömmar.
Betonghuset med glasflaskor i fasaden liknas med ett parkeringshus i Skogås och när jag såg bilder på det så är likheten slående. Är det en sådan byggnad vi ska ha på vårt kära Djurgården? Ansvariga inom kommun och fastighetsnämnd verkar godkänna allt som kommer från Gert Wingårdhs ritbord.
Starrbäcksängen är ett bostads- och parkområde på Gärdet i Stockholm som byggdes under åren 1990-1992. På Wikipedia läser jag - Hela området består av fjorton sexvåningshus som är sammanbyggda i ringar längs gatorna och femton raka friliggande hus med fyra till sex våningar, dessa är placerade som ekrar i ett hjul med parken och dammen som nav.
De stora vackra hängpilarna som är placerade runt hela parken har en lugnande effekt, även om hela det slutna området bidrar till stillheten. På en skylt står det att boll- och kubbspel inte är tillåtet. Det här är helt enkelt en plats för vila, för lunch eller middag vid någon av utemöblerna, eller kanske en stund med en bok. Dammens plaskande fontän hjälper till att skapa en avslappnande känsla.
Parken ritades av landskapsarkitekt Bengt Isling på Nyréns arkitektkontor och 1992 belönades han med Sveriges arkitekters Sienapris med motiveringen - utemiljön och dess centrala park utgjorde en integrerad del i bostadsområdets helhet och bidrog med tidlösa kvaliteter som ljus, rymd, vatten och grönska.
Vid den entré jag valde in till parken, stod en stor blommande Buddleja där mängder av fjärilar vistades. I vår växtzon är det inte helt lätt att få en Buddleja att bli så stor som denna, ofta fryser de ner på vintrarna och fungerar mer som en perenn-buske som startar om varje vår. Så var det med de exemplar jag planterade i Engsholms slottspark en gång i tiden.
De första lägenheterna i den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden blev klara 2012 och när allt är klart 2025, kommer det att finnas 12 000 lägenheter. Men den tidsplanen är nog inte huggen i sten, det kan ju hända mycket på vägen mot Värtans strand.
Arkitekturen här växlar från fina och spännande byggnader, till en undran vad arkitekterna rökt när dom ritade sina verk. För min egen del är jag mest intresserad av gårdarnas trädgårdsanläggningar som på många håll är fina och nyskapande. Förr planterades buskar på bostadsområdenas gårdar med öppen jord omkring, som hela tiden måste rensas – jag vet eftersom jag varit med om det. Nu planerar man på ett mycket bättre sätt genom att plantera marktäckande perenner tillsammans med spridda buskar och träd, vilket gör att skötseln blir enklare och gårdarna vackrare. Buskarna är inte längre placerade som hinder, utan är tänkta som skönhetsupplevelser.
Runt de gamla gasklockorna som ligger intill Norra Djurgårdsstadens slutetapp, kommer den världsberömda trädgårdsdesignern Piet Oudolf att skapa ett parkområde och det är något som jag verkligen ser fram mot. Det mesta han skapar blir fantastiskt!
Fika gjorde jag på Café Två Bönor på Husarviksgatan 16.
Själv skulle jag ha mycket svårt att bo så här tätt inpå grannar. Det är nog svårt att hitta nästen att gömma sig i här.
Lärkstaden, eller Lärkstan på Östermalm är ett område som den fantastiska stadsplanerararen Per Olof Hallman skapade under åren 1907-1917. Jag brukar säga att han borde ha planerat hela Stockholm, eller i varje fall halva innerstaden, med sitt sätt att skapa trevliga och ´´mänskliga´´ miljöer. Där han har stadsplanerat finns inga rutnätskvarter eller stora raka, breda gator. Här slingar sig gatorna fram som i medeltida kvarter.
Nu är Lärkstaden byggt för den allra rikaste överklassen, men gatorna löper på samma trevliga sätt som i andra områden han skapat, som till exempel Röda bergen i Vasastan och Helgalunden på Söder. Det är verkligen skönt att vandra i hans kvarter och jag fotade några av de små gröna rummen, bland annat Bragevägens vackra små välskötta och ansade förträdgårdar.
Renoveringen av Engelbrektskyrkan är äntligen klar och jag skulle gärna ha besökt kyrkorummet om det inte hade varit måndag och stängt. Här gifte sig min mormor och morfar den 29 december 1922, då kyrkan endast var 8 år gammal. Engelbrektskyrkan är högt belägen och är en blickpunkt från stora delar av Stockholm.
Lexus ska vara hos mig i en vecka, vilken känns mycket bra. Visst trivs jag gott när jag vandrar själv, men med min kompis vid min sida eller strax före mig, blir vandringarna helt perfekta. Som vanligt gick vi på våra vanliga sköna stigar och parkvägar här hemmavid, men även runt Lillsjön vid Ulvsunda slott.
Jag trivs mycket bra där jag bor, men som vanligt är det flyget som stör. Planen stryker mitt hustak på väg mot landning på Bromma flygplats och nu är landningarna lika täta igen som innan pandemin. Förra året var det relativt tyst i Bromma, inga dånande plan och trafiken på Tranebergsbron var inte alls lika intensiv som innan Covid. Men nu är allt som vanligt igen och ibland längtar jag efter total tystnad.
Idag såg jag något mycket märkligt på en lekplats. En mamma gungade sitt barn som var 1-2 år, hon rökte samtidigt och gjorde rökringar som skulle träffa barnet under gungningen. Det var knappt jag trodde att det var sant! Att småbarnsföräldar tittar mer i sina mobiler än på sina barn när de är ute har jag nästan vant mig vid, men att blåsa rökringar på sina barn...
Vaknade av en blöt tunga i ansiktet! Det kanske är bäst att jag berättar att det var Lexus som ville att vi skulle börja dagen. Vilket underbart uppvaknande! Morgonvandring i skogen och sedan långfrukost och morgon-TV.
Vår utflykt idag gick till Lötsjön i Sundbyberg och den här gången valde vi bort Råstasjön eftersom det skulle bli för långt i värmen. Sjöarna ligger intill varandra och vi får gå runt båda en klar och vacker höstdag i stället.
Vi avslutade med fika i Gröna Stugan och Lexus charmade tjejerna som jobbade där. Ännu en gång känner jag mig så stolt över den här lilla killen, när han placerade sig under bordet och låg där snällt när jag drack mitt kaffe. Några andra hundar intill skällde på hundar som passerade.
Vi brukar gå en ganska kort sista kvällsrunda, men den här kvällen var så skön att det blev en ordentlig långpromenad. Skymning, perfekt temperatur och så denna lugnande augustitystnad. Några kvällsbadade vid Minnebergsbadet och någon skördade grönsaker på sin kolonilott. Vi somnade sedan gott hemma i Brommanästet.
Vecka 31, 2021 - Djurgårdens sommarblommor
Alternanthera brasiliana ‘Purple prince’ - Stort papegojblad
Antirrhinum majus ’Black Prince’ - Lejongap
Bidens triplinervia Hawaiian Flare-serien ‘Compact bicolor star’
Craspedia globosa ’Goldstick’ - Solboll
Dahlia XXL ‘Tabasco’
Pennisetum setaceum ‘Rubrum’ – Rött fjäderborstgräs
Rudbeckia ’Cherry Brandy’
Rudbeckia ’Prairie Sun’
Salvia ‘Big blue’
Salvia splendens Gigantimo ’Pink Lipstick’
Tagetes patula ’Strawberry Blond’
Titonia rotundifolia
Verbena bonariensis - Jätteverbena
Verbena rigida ’Venosa center violett’ - Violverbena
Zinnia elegans ’Zowie Yellow Flame’
Antirrhinum majus ’Rocket Bronze’ - Lejongap
Coleus (Plectranthus) ’Copa Copper’ - Palettblad
Coleus (Plectranthus) ‘Sunfighter Campfire’ - Palettblad
Cosmos atrosanguineus - Chokladskära
Dahlia Luberga Dark Orange
Digitalis x valinii illumination-serien ’Flame’ - Fingeborgsblomma
Nicotiana langsdorffii ’Bronze Queen’ - Klocktobak
Ophiopogon planiscapus – Mörkt ormskägg
Pennisetum setaceum ’Rubrum’ - Rött fjäderborstgräs
Rudbeckia ’Sahara’
Salvia ’Big Blue’
Salvia farinacea ’Evolution Violet’
Salvia ’Amestad’
Salvia patens ’Panama Blue´
Verbena bonariensis - Jätteverbena
Zinnia elegans ’Queeny Lime Orange’
