Vecka 38, 2021 - Med ögon känsliga för gröna rum
Vecka 37, 2021 - Slottsturné runt Mälaren
Tänker på startscenerna i den fantastiska dokumentärfilmen ’’Gubben i stugan’’ där man får följa en bilresa från ett stressigt Stockholm som man lämnar på en hetsig motorväg och där vägarna senare blir allt smalare med mindre trafik. Till slut blir allt öde och tyst där i södra Dalarnas djupa skogar. Jag har själv kört vägen fram mot gubbens stuga och vet hur påtaglig stillheten är.
I morse lämnade jag själv ett trafikerat Stockholm och körde E18 mot Västerås och mitt första mål på min slottstur runt Mälaren var Ängsö slott, eller Engsö som jag tror att det nu mer ska heta. När jag steg ur bilen på den tomma parkeringen var allt var helt stilla, förutom en tupp som gol på en gård intill slottsparken. Det där lugnet och den tystnaden var precis vad jag behövde nu. Tuppens galande var bara ett självklart inslag i stillheten.
De flesta slott som är belägna på landsbygden har nästan alltid vackra omgivningar och ofta leder en gammal allé fram till slottet, så även här på Ängsö. På borggården såg jag att delar av parken närmast slottet var en arbetsplats, då den forna parterren återskapas så som det såg ut här under parkens guldår på 1750-talet. Äldre målningar har studerats och en djupdykning i arkivmaterial har gjorts för att få en så lik bild som möjlig av hur det en gång sett ut. På informationsskylten läser jag – Återställandet av Ängsö slottspark är ett samarbetsprojekt mellan Westmannastiftelsen (som idag äger slottet och parken) och Länsstyrelsen i Västmanland.
Det här värmer i hjärtat hos en gammal slottsträdgårdsmästare, när slottsparker återställs så som de en gång sett ut. För visst är det viktigt att blicka tillbaka i historien och lära av de som skapade både trädgårdar och byggnader i en tid då skönhet hade ett annat värde än idag. Jag frågade en trädgårdsarbetare som skyfflade ogräs på gångarna, när parterren skulle vara färdig och han trodde någon gång under nästa sommar, inte förra året som det var tänkt från början. Det hade tydligen blivit något problem bland de inblandade i projektet. Så ett återbesök nästa sommar måste det nog bli.
Tidö slott ställdes in på GPS:en och jag minns att jag under min förra resa runt Mälaren för tolv år sedan, blev helt förälskad i platsen. Idag var det helt öde runt slottet, allt var stängt och jag såg inte en människa. Visst uppskattar jag lugnet den här tiden på året, men ibland kan till och med jag tycka att det blir lite väl tomt.
Det är dock en mycket vacker och fridfull plats och det känns som man faller några hundra år tillbaka i tiden när man vistas runt det fina slottet med den mycket praktfulla portalen. Det som skulle få mig att återvända till Tidö slottspark strax före midsommar nästa år, är de långa pionplanteringarna som leder fram till slottet. Jag tänker mig en bild med den blommande pion-gången och slottet i bakgrunden…
Kort info om slottet:
Holländsk renässansstil och ett av Sveriges bäst bevarade slott från stormaktstiden. Byggdes under perioden 1625-1641 där de stora arkitekterna Tessin d.ä. och Simon de la Vallé var inblandade.
Ägdes i 200 år av släkten Oxenstierna. Idag ägs slottet av David von Schinkel. Leksaksmuseet som fanns här i 40 år flyttade 2016 till Skeppsholmen i Stockholm. Idag finns här i stället MC- och Cykel museum.
Innan jag besökte nästa slott, det kungliga Strömsholm, åt jag mat på restaurang Gula Hästen som ligger just innan slottet. Det blev pasta med fläskfilébitar - som inte smakade någonting, men jag blev mätt och var redo att fortsätta min slottsrunda. I detta hästmecka hade flera gäster ridhjälmar på sig vid borden..!
När jag besökte Strömsholms slott 2009, var det juli månad och ganska mycket folk i parken. Idag såg jag sammanlagt fyra personer och inga störande neonfärgade jackor som var i vägen när bilderna skulle tas. Slottet som stod färdigt 1681 är mycket vackert och det kunde ju inte blivit annat då det var Tessin d.ä. som ritade detta mästerverk. Parken var välskött även om inte alla häckar var nyputsade just nu. Häckar i olika höjder med buxbom, thuja, liguster, avenbok och ansad syren, bildar vackra gröna rum. Kolbäcksån brusade som vanligt runt slottet i den annars så lugna miljön.
Tanken var att jag skulle ´´hinna med´´ ännu ett slott till idag, men Stora Sundby fick faktiskt vänta en dag, eftersom jag skulle checka in på mitt B&B innan klockan tre. Men jag hann trots allt med ett litet besök i Torshälla som var en charmig liten tätort. Nackdelen är att den trevliga småstadskänslan försvinner när gatorna är så trafikerade och när det står mängder av bilar parkerade på historiska platser, som vid det vackra gamla rådhuset.
Så är det ju överallt nu, bilarna härskar och förstör vackra miljöer. En diskussion har nu väckts om Narvavägen och Valhallavägens alléer i Stockholm, som nu är som stora parkeringsplatser. Många, inklusive mig, vill att parkeringsplatserna tas bort. Mer om det senare.
Trots vackra slott och parker idag, blev jag lika glad åt Marys café och B&B som ligger mellan Torshälla och Sundbyholms slott ute på landsbygden. Jag klev in i ett litet paradis med gamla hus och en vacker trädgård. Checkade in gjorde jag på det mysiga caféet, där det även serverades flera olika lunchrätter. Rummet var perfekt för mig, där den vackra sängen med mjuka madrasser lovade gott inför natten. Jag drack kaffe i trädgården under ett äppelträd och åt den godaste kaka jag någonsin ätit. En blåbärskaka med vit choklad som fick mig att sväva en bit ovanför trädgårdsmöblerna!!!
Senare såg jag på Marys Instagram att både Plura och Eric Gadd hade uppträtt i trädgården i somras.
Men visst hann jag med ännu ett slott denna första dag och det berodde på att Sundbyholms slott låg alldeles i närheten av mitt boende. För tolv år sedan bodde vi i hotelldelen på Sundbyholm och åt trerätters middag i slottet på kvällen. Den här kvällen trev det inte någon trerätters middag på ett slott...
Bonde söker fru slottet är fint och med ett vackert läge, även om själva parken inte bjuder på något speciellt för en trädgårdsnörd, men sommarblomsplantringarna framme vid slottet var vackra.
Efter en mycket god sömn och en helt ok frukost, fortsatte jag min slottsturné och åkte mot Stora Sundby, som ligger vid Hjälmarens strand, men ändå nära Mälaren som min resa skulle handla om. Vädret kanske kunde varit något bättre, men 7 grader och regn kunde dock inte ta bort mina förväntningar att se det där märkliga slottet som jag hört så mycket om, men som jag tidigare av någon anledning alltid åkt förbi. Jag visste att trädgården närmast slottet inte var öppen för allmänheten nu, den möjligheten fanns fram till sista augusti. Men i den stora parken utanför, var man välkommen att vandra i.
När slottet uppenbarade sig i den mättade septembergrönskan, blev jag stående och bara stirrade en stund. I Sverige hade jag aldrig sett någon liknande byggnad tidigare, det såg ut som ett slott ur någon saga och det var omöjligt att säga om det var vackert eller bara märkligt och roligt. Det kändes lite strängt på något sätt och det kommer att ta tid att smälta intrycket. När jag närmade mig slottet såg jag hur stort det var och när jag senare läste historien om hur slottet kom till, förstår man hur gränslöst rika vissa adelssläkter var en gång i tiden.
På platsen har det funnits en borg redan på 1200-talet, men nu koncentrerar jag mig på hur det här slottet kom till. Efter det att den gren av släkten Sparre som funnits här i tre sekler dött ut, köpte greve Carl De Geer det slott som då fanns här. Hans hustru ville dock att slottet skulle byggas om för att likna en romantisk riddarborg. Hustrun fick som hon ville och arkitekten som ritat Abbotsford House i Skottland, anlitades och han skapade sedan detta normandiska sagoslott, som tog 16 år att bygga.
Stora Sundby slott stod färdigt 1848 och kunde då visa upp ett spännande tema i arkitekturen. De fyra stora tornen symboliserade årstiderna, tolv mindre torn för månaderna, 52 rum för årets veckor och 365 fönster för årets dagar. Idag är slottet bostad år Mauritz och Ida-Sofia Klingspor.
Det var verkligen intressant att se detta nästan osannolika slott, men som sagt, är det vackert?
När jag 2009 gjorde en liknande resa runt Mälaren, besökte jag även då flera slott, men inte Mälsåker slott. Regnet upphörde och jag tog mig fram till slottet i gammal vacker sörmländsk jordbruksmiljö och som vanligt när man närmar sig gamla slott var naturen vacker. Som historie- och arkitekturintresserad känns det bra att de flesta gamla slott i Sverige med jämna mellanrum renoveras och att de även får behålla sina vackra omgivningar.
Hur som helst blev jag förälskad när Tessin d.ä:s italienska barockslott plötsligt dök upp i den engelska parkens grönska. Liksom vid Tidö slott igår var jag helt ensam här och jag stod länge och beundrade det vackra, men lite slitna slottet vid Mälarens strand. Efter ritningar av Tessin d.ä. (han dyker upp hela tiden under min slottsturné) byggdes slottet på 1660-1670-talen. Jag tycker mycket om fasaden med de tre flyglarna och det här blev nu ett favoritslott i Sverige. Kontrasten från Stora Sundbys ´´roliga sagoslott´´ till detta arkitektoniska mästerverk, var som att jämföra Bert Karlsson med Mozart…
Nackdelen när jag reser i Sverige den här tiden på året, är att alla mysiga slottscaféer är stängda för säsongen, så även här. På en infotavla läste jag att det varit klassiska konserter inne i slottet i somras, vilket fick mig genast att bestämma, att jag en vacker sommarkväll nästa år med all säkerhet kommer att sitta inne i Mälsåkers vackra slott och lyssna på musik. En annan viktig information var att hundar är välkomna när slottet visades, men kanske inte på konserten då Lexus…
På Wikipedia läser jag:
Mälsåker köptes 1943 av den norska legationen och användes till utbildning av norska soldater, de så kallade polistrupperna. I januari 1945 fattade taket eld och slottet brann. År 1951 blev Vitterhetsakademien ägare och ett nytt tak byggdes. På 1960-talet omvandlades slottet till arkiv och ett antal träbjälklag ersattes med betong bjälklag.[1]1993 påbörjade Riksantikvarieämbetet en omfattande restaurering och sedan 2006 är slottet öppet för allmänheten.
Som sista stopp på min roadtrip, besökte jag Gripsholms slott, detta vackra gamla Vasaslott. Jag gick runt utanför det stora slottet och in på borggården, innan jag vandrade in till mysiga lilla Mariefred, för att dricka kaffe på Café Två goda ting.
I bilköerna mot Stockholm på E4:an, tänkte jag att min slottsturné nog borde ha varit en dag längre, men det kommer nog inte dröja länge innan jag rundar Sveriges tredje största sjö igen och kanske att jag då har sällskap med mig.
Väl hemma när jag drack ett glas kranvatten, tänkte jag att vårt dricksvatten ju kommer från Mälaren!
I Norrtälje där jag växte upp och där dricksvattnet hämtades från sjön Erken, sa min pappa alltid att han skulle dricka ett glas Erkenlemonad, nu dricker jag Mälarlemonad!
Vecka 36, 2021 - Minnenas sorl
Det finns en stig inne i skogen ute på östra Djurgården som jag inte visste om för sex år sedan, men som jag nu ofta vandrar med Lexus. På våren är marken fylld av vitsippor och taltrasten sjunger sina vackraste sånger på samma ställe varje år. Idag var allt stilla och tyst, nu när sensommaren snart går över i tidig höst.
På måndagsmorgnarna när jag hämtar Lexus på Djurgården, brukar vi vandra en stund ute på den vackra ön, innan vi fortsätter hem till mitt Brommanäste på andra sidan stan. Nu i september är temperaturen perfekt för vandringar och ett behagligt lugn råder där ute på Djurgården, speciellt under tidiga morgnar. I morse låg Djurgårdsbrunnskanalen helt stilla och vid Isbladskärret hade några kor morgonmöte vid bryggan. Både Lexus och jag trivdes gott när vi vandrade på stigen i skogen och jag säger det ännu en gång – vad vore Stockholm utan underbara Djurgården!
Förra året flyttade min bror och hans fru tillbaka till Roslagen efter att ha bott sex år på Öland, vilket gör att vi nu kan träffas oftare. Som idag när vi sågs i vår barndomsstad Norrtälje för att minnesvandra en stund. Vi möttes på Verkstadsgatan, där vi växte upp och där jag levde mina första nio år. Vi bodde nästan granne med den lilla vackra fabriken Pytagoras som tillverkade tändkulemotorer. Ovanför oss fanns Södra bergen, en plats fylld av äventyr för oss barn. Nu har ett stort badhus placerats där vi lekte en gång och det är svårt att känna igen sig.
Vi stannade vid platsen där jag hade mitt lilla trädgårdsland som 5-6 åring, där odlandet var starten på mitt långa trädgårdsliv. Jag har svaga minnen hur jag fick några fröpåsar med krasse och ringblommor av tant Holst, som bodde i ett av de två punkthusen på gården. Vi såg även syrenhäcken där jag hade mitt gömställe inne i de stora buskarna, dit jag kunde fly undan leken när jag behövde min egentid. Den egentiden som jag sedan behövt genom hela mitt liv och som möjligen varit ett hinder för mina förhållanden med kvinnor. Min bror hade andra minnen, lite livligare och med mer bus.
Vi fortsatte upp i Södra Bergen, såg ut över staden från utsiktsplatsen och kom självklart in på vad vi tycker om de två höghusen i det nya bostadsområdet vid hamnen. De har ju tagit plats efter de två höga silos som fanns där tidigare och de som är positiva till de höga husen, säger att det är väl bättre med två bostadshus än två fula silos. Visst, men var man tvungen att bygga lika högt igen? Husen runt omkring är fina och det hade blivit mer småstadskänsla om höjden varit max fem våningar, tyckte vi båda. Men ingen av oss bor ju i staden längre och utvecklingen rör ju faktiskt de som lever i Norrtälje. Trots vår tveksamhet till vissa nya byggnader i stan, så var vi överens om att det finns mycket fint kvar i vår barndomsstad.
Det blev en mycket trevlig vandring med samtal om minnen från vår barndom, men även om vad som händer idag. Bror bjöd på lunch på mysiga restaurang Åtellet och vi gick längs ån tillbaka till vår startpunkt.
Vecka 35, 2021 - Stockholm i september
Vecka 34, 2021 - Så länge det regnar
Tystnaden var verkligen påtaglig när Lexus och jag vandrade längs den spegelblanka Djurgårdsbrunnskanalen tidigt på morgonen. Det var en mycket fridfull morgon och vid Isbladskärret stod några hägrar helt stilla i det grunda vattnet. Jag tänkte tillbaka på våren då dessa ståtliga fåglar var allt annat än stilla och tysta.
Vi åkte genom stan hem till Bromma, som tyvärr inte kunde bjuda på den tystnad som rådde ute på östra Djurgården. Men även vi har trots allt vackra stigar i lummig lövskog och långa fina strandpromenader. Vi får helt enkelt stå ut med att flyget dånar över oss ibland och att Essingeleden och Tranebergsbron står för ett ständigt brus på håll.
Sommaren 2019 glödde planteringarna av mycket vackra och färgstarka sommarblommor i Rosendals slottsträdgård och blomsterkompositionen blev mycket uppskattad. Så pass att den kopierades och med någon liten förändring finns att se i Drottningholms slottspark den här sommaren.
När Folke Bernadottes bro som går över Djurgårdsbrunnsviken nedanför Rosendal invigdes 2019, dukades långbord i slottsparken där bland annat kungen och drottningen hade sin plats bland alla dessa blommor. Det är Lexus matte Cecilia, trädgårdsmästare på Djurgårdsförvaltningen, som skapat denna fantastiska komposition i Rosendals slottsträdgård, som jag gärna ser en repris på någon sommar framöver.
Idag åkte Lexus och jag ut till Drottningholm för att titta på prakten och vi gick även vår sedvanliga runda bort till Kina slott. Turistsäsongen går mot sitt slut och det var ett behagligt lugn i den stora parken, endast enstaka par och familjer syntes, mest tyskar. Vädret var perfekt, lagom molnigt och 18 grader. Den enda besvikelsen idag var att Kina slottscafé inte var öppet, planen var att vi skulle fika där, men caféet har öppet endast under helger nu. Vår reservplan var Café Karamellan vid Drottningholms slott, där jag drack mitt kaffe och Lexus fick sitt favoritgodis.
Antirrhinum majus ’Rocket Bronze’ - Lejongap
Coleus (Plectranthus) ’Copa Copper’ - Palettblad
Coleus (Plectranthus) ‘Sunfighter Campfire’ - Palettblad
Cosmos atrosanguineus - Chokladskära
Dahlia Luberga Dark Orange
Digitalis x valinii illumination-serien ’Flame’ - Fingeborgsblomma
Nicotiana langsdorffii ’Bronze Queen’ - Klocktobak
Ophiopogon planiscapus – Mörkt ormskägg
Pennisetum setaceum ’Rubrum’ - Rött fjäderborstgräs
Rudbeckia ’Sahara’
Salvia ’Big Blue’
Salvia farinacea ’Evolution Violet’
Salvia ’Amestad’
Salvia patens ’Panama Blue´
Verbena bonariensis - Jätteverbena
Zinnia elegans ’Queeny Lime Orange’
September och hösten närmar sig och det blir allt svårare att få den här bloggen att fortsätta blomma. Det gäller att leta rätt på de platser där sommarblommorna fortfarande bjuder på någon prakt och efter morgonens funderande vart dagens fotoutflykt skulle gå, kom jag fram till att det egentligen bara finns ett ställe att åka till.
Stockholms stads cerise/rosa sommarblommor i urnor och planteringar i år faller mig inte i smaken, men däremot i Kungsträdgården finns som jag tidigare visat, fantastiskt fina sommarblommor i planteringarna vid Jakobs kyrka. Runt Berzeliusstatyn i Berzelii park är det oftast väldigt fint och på Mariatorget, men inte just i år tycker jag och sedan kan det ju faktiskt finnas platser i stan som jag inte har koll på…
Vad jag med säkerhet vet är att på Södra Djurgården blommar det nästan lika fantastiskt som under tidigare år, det är endast några få platser där man dragit in på blommorna. Så om man vill njuta av blomsterprakt långt in i hösten, så är Lusthusportens park med sina färgrabatter, planteringen som kallas ’’Långkorven’’ vid Hazeliusporten, Rosendals slottspark och Rosendalsterrassen några säkra kort. Även Rosendals trädgård och Prins Eugens Waldemarsudde brukar såklart bjuda på blomsterfest, men i år tycker jag att festen är lite blygsammare. Nu i Coronatider måste man såklart förstå att det inte är som vanligt ens i trädgårdar.
Det regnade egentligen hela den här dagen, men med några stunder av uppehåll och då passade jag på att fota Djurgårdsförvaltningens planteringar och favoriterna för mig i år är ’’Långkorven’’ vid Hazeliusporten och Rosendals slottspark. Det är ju egentligen nu som sommarblomsplanteringar är som vackrast, när de olika sorterna har fått växa till sig ordentligt. Växterna i planteringarna har en härlig höjd på grund av bra växtbäddar och ’’Långkorvens’’ färgprakt gör mig alltid glad. I Rosendals slottspark är i år blommorna någon mer dämpade i färg än de brukar vara, men just nu när hösten närmar sig passar det perfekt med dessa lugna, behagligt vackra färger och blommorna väver sig samman som till de vackraste sensommar-förhöst-buketter.
Regnet ökade och jag gick till Rosendals café i växthusen. Det var skönt att sitta där inne i värmen när regnet föll utanför. Tänker att jag har ett ganska bekvämt ’’friherreliv’’ och mina nästan 50 år som trädgårdsarbetare känns mycket avlägsna.
Vecka 33, 2021 - Jag traskar på...
Regn och höstkänsla under morgonvandring. Dags att ta fram tjockare kläder, lägga undan shortsen och sommarskorna. Jag känner mig redo att ta mig an för-hösten och ser fram mot min Mälaren-runt-resa i mitten av september. När jag på Facebook bad om tips på platser, fick jag mängder av svar och fina förslag och nu har jag bokat en övernattning.
Det har varit fantastiskt att få ha min fina kompis Lexus hos mig i en vecka, men idag lämnade jag honom till hans matte på Djurgården igen och det blev tomt i Brommanästet.
Vad gör man en regnig dag när man är sugen på att se blommande växter och vill fika någon annanstans än hemma i Brommanästet? Jo man åker till Edvard Andersons stora härliga växthus i Bergianska trädgården. Mitt senaste besök där var innan pandemin och det kändes fint att åter få vandra i medelhavsmiljö och in i tropikerna när regnet föll tungt utanför.
På en yta hade många olika palettblad planterats och den kallas nu trendig växt, men att den också alltid varit både älskad och hatad. I år ser jag den i planteringar på Djurgården, men även inne i stan och jag har alltid haft svårt för dessa märkliga palettblad som ofta ser konstgjorda ut, men jag har faktiskt lärt mig tycka om vissa mörka och fint ådrade sorter.
Strindberg tyckte att palettblad var avskyvärda. År 1888 skrev han i essän Om pessimismen i den moderna trädgårdskonsten – dessa ohyggligheter, vilka bära det hemska namnet Coleus och se ut som om de spelat älskarrollen i en svavelsyredram.
Caféet hade avvecklats nu under pandemin och det är osäkert om det ska startas upp igen. Så fika gjorde jag vid Gamla Orangeriet intill i stället. När jag kom ut passade jag på att gå runt en sväng i den botaniska trädgården, då regnandet gjorde ett kort uppehåll. På vägen hem smattrade regnet mot bilrutan.
12 grader och duggregn när jag åkte ut till Skärholmen för att besöka perennparken. En gång om året besöker jag den världsberömda trädgårdsdesignern Piet Oudolfs skapelse, mitt i ett bostadsområde i förorten Skärholmen. Jag tänker ännu en gång tillbaka på den dagen 2012 då han mailade mig och frågade om han fick använda fem av mina bilder till sin hemsida. Ett av den här bloggens största ögonblicken under de 16 år som jag skrivit den.
Det var en stor händelse i trädgårds-Sverige när den ängsliknande parken invigdes i augusti 2011. Dels för att trädgården växt fram på mästaren Piet Oudolfs ritbord, men även på grund av valet av de fantastiska perennerna, där prydnadsgräs har en viktig roll och att man placerat en sådan här klassträdgård bland 60-talshus i en förort. Än idag har jag lite svårt att titta upp på de fula bostadshusen som omgärdar trädgården, samtidigt som jag kan tycka att det är ganska coolt och jag tror att de boende i Skärholmen är stolta över sin perennpark.
Jag hade dock inte protesterat om den här trädgården hade placerats någonstans på Djurgården, Långholmen eller varför inte i Humlegården?
Aster ageratoides 'Harry Smith' - Balsamaster, Aster macrophyllus 'Twilight' - Oktoberaster, Aster oblongifolius 'October Skies' - Oktoberaster, Aster umbellatus - Flockaster
Mycket har hänt sedan jag besökte Bosse Rappnes Slottsträdgården Ulriksdal senast. Det var innan pandemin då vi ofta åkte dit för att handla och fika. Idag var jag äntligen på plats igen och tog en liten sväng ute på frilandet, innan jag träffade Bosse som frågade om jag ville ha lunch i deras lunchrum. Det är alltid lika trevligt att träffas och medelhavslasagnen var ju himmelskt god. Det blev inget besök inne i handelsträdgården, trots att jag behöver nya krukväxter till nästet. Det får bli nästa gång.
Jag är verkligen imponerad av hur Bosse har skapat den här stora fina handelsträdgården där växtförsäljningen har ett stort utbud på alla slags växter. Här finns även friland med självplock, hjälp att designa trädgårdar, föreläsningar, restaurang/café och konferenslokal och där miljötänket är beundransvärt på hela anläggningen!
Vid Djurgårdsbron började jag min Östermalmsvandring och passade på att fotografera sommarblommorna i rondellen på Strandvägen, som i år inte föll mig i smaken alls. För rosa och för strikt planterat. I vanliga fall brukar jag tycka mycket om de runda planteringarnas blomsterarrangemang och jag har bilder från många år tillbaka.
Jag fortsatte Narvavägen upp, tog höger vid Banérgatan och nådde Karlavägen, som var dagens huvudmål. På många gator i den här ´´fina´´ stadsdelen kan jag känna mig ganska vilsen, men det finns flera undantag och på Karlavägen trivs jag. Precis som på Valhallavägen är lindallén placerad mitt i gatan, men här känns det mer intimt än på den breda och mer trafikerade Valhallavägen.
Här traskade jag på under de höga lindarna och njöt av den här sköna augustidagen. Många av husen är vackra längs gatan och här finns flera äldre specialbutiker som har sina gamla neonskyltar kvar. Berömda Tössebageriet ligger här på Karlavägen 77 och fina Karla Café på 71:an, där jag brukar fika ibland. Det är ganska fridfullt att promenera, vandra eller traska på här och framme vid Humlegården vek jag av in i den stora grönskande lummiga parken.
Planteringen runt Linnéstatyn har inte varit så mycket att se under de senaste åren, eftersom perennerna som planterades 2010 inte fungerade tillsammans som det var tänkt. Nu har vissa perenner tagit över, men det finns en plan att göra om planteringen helt och hållet. Idag fick jag en mycket utförlig och bra kulturhistorisk utredning om just Linnéplanteringen som anlades i slutet av 1800-talet där tre av mina bilder fick vara med. Tack för det landskapsarkitekt Hildegun!
Jag vandrade Storgatan hela vägen tillbaka till Narvavägen och tog sedan bilen ut till Blockhusudden, inte för att hämta Lexus, utan för att fika på Café Blockhusporten. Det finns nog inget café i Stockholm som har ett bättre läge, här sitter man just intill stranden med utsikt ut mot Fjäderholmarna och innerskärgården. Till ljudet av vågor som sköljde upp mot stranden, drack jag mitt kaffe som man får i porslinskanna och njöt av den fridfulla platsen.
Vecka 32, 2021 - Sensommar i huvudstaden
Stockholm har fått en hel del regn i helgen och temperaturen ligger på behagliga 20-22 grader. Sensommaren är här och med den ett lugn som jag välkomnar. En ny morgonrutin i mitt Brommanäste är morgongymnastik, vilket ju är viktigt för en åldrande kropp, eller för alla kroppar egentligen. Det är inte några avancerade övningar utan jag följer tio lättare övningar på Youtube.
Funderar lite över inlägget på Stockholms gröna rums Facebooksida som jag lade ut igår, där jag beskrev min avsky för den nya utbyggnaden av Liljevalchs konsthall på Djurgården. Visst förstod jag att många tyckte som jag, men att över 90 % av de som kommenterade kände samma avsky, var ändå lite överraskande, eftersom arkitekten Gert Wingårdh ju är mycket välkänd både som arbetande arkitekt och som expert i SVT:s Husdrömmar.
Betonghuset med glasflaskor i fasaden liknas med ett parkeringshus i Skogås och när jag såg bilder på det så är likheten slående. Är det en sådan byggnad vi ska ha på vårt kära Djurgården? Ansvariga inom kommun och fastighetsnämnd verkar godkänna allt som kommer från Gert Wingårdhs ritbord.
Starrbäcksängen är ett bostads- och parkområde på Gärdet i Stockholm som byggdes under åren 1990-1992. På Wikipedia läser jag - Hela området består av fjorton sexvåningshus som är sammanbyggda i ringar längs gatorna och femton raka friliggande hus med fyra till sex våningar, dessa är placerade som ekrar i ett hjul med parken och dammen som nav.
De stora vackra hängpilarna som är placerade runt hela parken har en lugnande effekt, även om hela det slutna området bidrar till stillheten. På en skylt står det att boll- och kubbspel inte är tillåtet. Det här är helt enkelt en plats för vila, för lunch eller middag vid någon av utemöblerna, eller kanske en stund med en bok. Dammens plaskande fontän hjälper till att skapa en avslappnande känsla.
Parken ritades av landskapsarkitekt Bengt Isling på Nyréns arkitektkontor och 1992 belönades han med Sveriges arkitekters Sienapris med motiveringen - utemiljön och dess centrala park utgjorde en integrerad del i bostadsområdets helhet och bidrog med tidlösa kvaliteter som ljus, rymd, vatten och grönska.
Vid den entré jag valde in till parken, stod en stor blommande Buddleja där mängder av fjärilar vistades. I vår växtzon är det inte helt lätt att få en Buddleja att bli så stor som denna, ofta fryser de ner på vintrarna och fungerar mer som en perenn-buske som startar om varje vår. Så var det med de exemplar jag planterade i Engsholms slottspark en gång i tiden.
De första lägenheterna i den nya stadsdelen Norra Djurgårdsstaden blev klara 2012 och när allt är klart 2025, kommer det att finnas 12 000 lägenheter. Men den tidsplanen är nog inte huggen i sten, det kan ju hända mycket på vägen mot Värtans strand.
Arkitekturen här växlar från fina och spännande byggnader, till en undran vad arkitekterna rökt när dom ritade sina verk. För min egen del är jag mest intresserad av gårdarnas trädgårdsanläggningar som på många håll är fina och nyskapande. Förr planterades buskar på bostadsområdenas gårdar med öppen jord omkring, som hela tiden måste rensas – jag vet eftersom jag varit med om det. Nu planerar man på ett mycket bättre sätt genom att plantera marktäckande perenner tillsammans med spridda buskar och träd, vilket gör att skötseln blir enklare och gårdarna vackrare. Buskarna är inte längre placerade som hinder, utan är tänkta som skönhetsupplevelser.
Runt de gamla gasklockorna som ligger intill Norra Djurgårdsstadens slutetapp, kommer den världsberömda trädgårdsdesignern Piet Oudolf att skapa ett parkområde och det är något som jag verkligen ser fram mot. Det mesta han skapar blir fantastiskt!
Fika gjorde jag på Café Två Bönor på Husarviksgatan 16.
Själv skulle jag ha mycket svårt att bo så här tätt inpå grannar. Det är nog svårt att hitta nästen att gömma sig i här.
Lärkstaden, eller Lärkstan på Östermalm är ett område som den fantastiska stadsplanerararen Per Olof Hallman skapade under åren 1907-1917. Jag brukar säga att han borde ha planerat hela Stockholm, eller i varje fall halva innerstaden, med sitt sätt att skapa trevliga och ´´mänskliga´´ miljöer. Där han har stadsplanerat finns inga rutnätskvarter eller stora raka, breda gator. Här slingar sig gatorna fram som i medeltida kvarter.
Nu är Lärkstaden byggt för den allra rikaste överklassen, men gatorna löper på samma trevliga sätt som i andra områden han skapat, som till exempel Röda bergen i Vasastan och Helgalunden på Söder. Det är verkligen skönt att vandra i hans kvarter och jag fotade några av de små gröna rummen, bland annat Bragevägens vackra små välskötta och ansade förträdgårdar.
Renoveringen av Engelbrektskyrkan är äntligen klar och jag skulle gärna ha besökt kyrkorummet om det inte hade varit måndag och stängt. Här gifte sig min mormor och morfar den 29 december 1922, då kyrkan endast var 8 år gammal. Engelbrektskyrkan är högt belägen och är en blickpunkt från stora delar av Stockholm.
Lexus ska vara hos mig i en vecka, vilken känns mycket bra. Visst trivs jag gott när jag vandrar själv, men med min kompis vid min sida eller strax före mig, blir vandringarna helt perfekta. Som vanligt gick vi på våra vanliga sköna stigar och parkvägar här hemmavid, men även runt Lillsjön vid Ulvsunda slott.
Jag trivs mycket bra där jag bor, men som vanligt är det flyget som stör. Planen stryker mitt hustak på väg mot landning på Bromma flygplats och nu är landningarna lika täta igen som innan pandemin. Förra året var det relativt tyst i Bromma, inga dånande plan och trafiken på Tranebergsbron var inte alls lika intensiv som innan Covid. Men nu är allt som vanligt igen och ibland längtar jag efter total tystnad.
Idag såg jag något mycket märkligt på en lekplats. En mamma gungade sitt barn som var 1-2 år, hon rökte samtidigt och gjorde rökringar som skulle träffa barnet under gungningen. Det var knappt jag trodde att det var sant! Att småbarnsföräldar tittar mer i sina mobiler än på sina barn när de är ute har jag nästan vant mig vid, men att blåsa rökringar på sina barn...
Vaknade av en blöt tunga i ansiktet! Det kanske är bäst att jag berättar att det var Lexus som ville att vi skulle börja dagen. Vilket underbart uppvaknande! Morgonvandring i skogen och sedan långfrukost och morgon-TV.
Vår utflykt idag gick till Lötsjön i Sundbyberg och den här gången valde vi bort Råstasjön eftersom det skulle bli för långt i värmen. Sjöarna ligger intill varandra och vi får gå runt båda en klar och vacker höstdag i stället.
Vi avslutade med fika i Gröna Stugan och Lexus charmade tjejerna som jobbade där. Ännu en gång känner jag mig så stolt över den här lilla killen, när han placerade sig under bordet och låg där snällt när jag drack mitt kaffe. Några andra hundar intill skällde på hundar som passerade.
Vi brukar gå en ganska kort sista kvällsrunda, men den här kvällen var så skön att det blev en ordentlig långpromenad. Skymning, perfekt temperatur och så denna lugnande augustitystnad. Några kvällsbadade vid Minnebergsbadet och någon skördade grönsaker på sin kolonilott. Vi somnade sedan gott hemma i Brommanästet.
Vecka 31, 2021 - Djurgårdens sommarblommor
Alternanthera brasiliana ‘Purple prince’ - Stort papegojblad
Antirrhinum majus ’Black Prince’ - Lejongap
Bidens triplinervia Hawaiian Flare-serien ‘Compact bicolor star’
Craspedia globosa ’Goldstick’ - Solboll
Dahlia XXL ‘Tabasco’
Pennisetum setaceum ‘Rubrum’ – Rött fjäderborstgräs
Rudbeckia ’Cherry Brandy’
Rudbeckia ’Prairie Sun’
Salvia ‘Big blue’
Salvia splendens Gigantimo ’Pink Lipstick’
Tagetes patula ’Strawberry Blond’
Titonia rotundifolia
Verbena bonariensis - Jätteverbena
Verbena rigida ’Venosa center violett’ - Violverbena
Zinnia elegans ’Zowie Yellow Flame’
Antirrhinum majus ’Rocket Bronze’ - Lejongap
Coleus (Plectranthus) ’Copa Copper’ - Palettblad
Coleus (Plectranthus) ‘Sunfighter Campfire’ - Palettblad
Cosmos atrosanguineus - Chokladskära
Dahlia Luberga Dark Orange
Digitalis x valinii illumination-serien ’Flame’ - Fingeborgsblomma
Nicotiana langsdorffii ’Bronze Queen’ - Klocktobak
Ophiopogon planiscapus – Mörkt ormskägg
Pennisetum setaceum ’Rubrum’ - Rött fjäderborstgräs
Rudbeckia ’Sahara’
Salvia ’Big Blue’
Salvia farinacea ’Evolution Violet’
Salvia ’Amestad’
Salvia patens ’Panama Blue´
Verbena bonariensis - Jätteverbena
Zinnia elegans ’Queeny Lime Orange’
Rävstensstigen i Norrby skog
Vecka 30, 2021 - Bjärehalvön och Kullaberg
Vecka 29-30, 2021 - Bloggsemester
Vecka 28, 2021 - Oaser i Stockholms City
I min nyårskrönika skrev jag att jag måste lära mig att leva i nuet, det uttjatade Carpe Diem är ju faktiskt det enda rätta att leva efter. Jag kommer dock alltid att längta. Längta efter en annan årstid, efter en resa eller
Jag tänkte försöka rangordna årets månader, när jag trivs bäst.
1. Maj. För mig är det ett självklart val att maj är årets bästa och framför vackraste månad. Det är då träd och buskar blommar som bäst och temperaturen passar mig perfekt Jag längtar alltid till maj!
2. April. Den här månaden är lika självklar som tvåa. Det är då naturen vaknar till liv efter en lång vintervila. Fåglarna inleder sina underbara konserter i skogarna och hägg, try och måbär börjar grönska. I april börjar livet om och vi lämnar kyla och mörker bakom oss.
3. Juni. Man kan inte annat än att älska juni som är en oerhört stillsam och vacker sommarmånad. Det är ju egentligen hit jag drömmer hela vintern - drömmen om den svenska sommaren.
4. Oktober. Den här månaden är som en grande finale på året, då naturen bjuder på ett färgsprakande skådespel. Luften är klar och lätt att andas och det nu Lexus och jag har våra bästa vandringar.
5. Mars. Det blir vår, snödroppar och vintergäck blommar och ljuset återvänder. Jag smider planer inför sommaren och om vi inte befinner oss i en pandemi, så besöker jag trädgårdsmässan i Älvsjö.
6. Augusti. När jag jobbade tog jag alltid semester i augusti. Det är en av årets stillsammaste månader. De som semestrat i juli, ligger lågt och håller sig hemma eftersom pengarna är slut och det är en perfekt månad om man ska besöka Gotland. Augustimörkret och tystnaden är omslutande och lugnande.
7. November. En månad som många nog skulle placera sist. Men jag älskar att stadsvandra en dimmig och lite kylig morgon i november. Trots mörkret och begynnande kyla så andas jag lugnare nu och jag kan åter sova med öppet fönster, utan att höra grannarna diskutera livets gåtor på balkongerna i grannhuset.
8. September. En ganska anonym månad, som en skarv mellan sommar och höst. En månad som bara är.
9. Juli. Semestermånad. Mycket folk…överallt. Ofta värmebölja som nu i år. Kravfylld tid då man bara måste bada och grilla…hela tiden!
10. Februari. En tid av längtan. Ta mig härifrån till mars månad och till ljuset!
11. Januari. En oerhört lång och tom månad.
12. December. Den mest kravfyllda månaden på året! Man bör, eller helst måste vara glad och lycklig hela tiden och pynta hemmet med kitschiga och fula julprylar. Mörkret är som ett lock över oss. Ta mig till nästa år tack!
15 juli - torsdag
Besök i min barndomsstad Norrtälje
När jag öppnade bildörren i Norrtälje och lämnade den sköna AC-temperaturen för att gå ut i 32 graders värme, kändes det precis som när man kliver av planet i ett tropiskt klimat långt söderut under en vintersemester. Min lillasyster som fortfarande bor i Norrtälje och jag som utvandrade till Stockholm 1975, promenerade i vår barndomsstad och på grund av värmen var det inte så mycket folk ute på ´´gator och torg´´.
Vi vandrade sakta bort mot Norrtälje hamn som det nya bostadsområdet heter. Två höghus reser sig där en gång stadens två silos stod och visst diskuterade vi om höghusens vara eller inte vara, men nu står de där och jag tror att de flesta Norrtäljebor trots allt har accepterat dem nu. Vi gick över den nya bron som fått det vackra namnet ´´Havslänken´´ och som går från det nya kajområdet över till Societetsparken och vi fortsatte ut till restaurang Havspiren där vi åt lunch.
I mycket långsamt tempo vandrade vi tillbaka längs ån, till min bil som bjöd på välbehövlig kyla när vi åkte ut mot Väddö. Där fick jag äntligen besöka Kröns trädgård som jag så länge tänkte se, men som inte blivit av förrän idag. Det här var ett ställe precis i min smak. En mycket fin växtavdelning och på många ställen fanns små gröna blommande rum, där man kunde fika eller äta lunch. Vi placerade oss under ett äppelträd med kaffe och morotskaka och hade en mycket trevlig stund. Vi ses inte så ofta bara vi två, så vi hade en hel del att prata om.
Det blev en mycket fin dag med syster och vi kommer med all säkert att göra fler utflykter i vackra Roslagen.
Kröns gröna rum på Väddö
På väg till optikern på Norrlandsgatan, gick jag som vanligt in i Centralbadets trädgård och den vackra platsen gör mig aldrig besviken och nu blommade dagliljor och funkia runt dammen. Mycket har jag skrivit om den här trädgården genom åren och jag vet att många med mig tycker att det är en magisk grön oas mitt i City. Det är nog min absoluta favoritträdgård i Stockholm, som bjuder på något vackert under nästan hela året, även om maj månad sticker ut då alla träden blommar.
På Klarabergsgatan framför Åhléns blommade nu kinesträden med sina vackra gula blommor och som jag tidigare skrivit så älskar jag dessa sent blommande träd och buskar. De har växt till sig riktigt bra sedan de planterades 2017-2018.
Jag trivs verkligen inte i Stockholms City som totalt förstördes under Norrmalmsregleringen på 1950-1970-talen, men det finns trots allt några platser som man kan kalla oaser bland alla parkeringsgarage och själlösa byggnader. Centralbadets trädgård, som i och för sig inte ingår i området där många hus revs, är självklart en sådan plats och även raden med kinesträd på Klarabergsgatan. Klara kyrkogård är också ett grönt vackert rum mitt i all stel och strikt arkitektur. Den fjärde platsen som jag tycker om i City, är Gamla Brogatan där de vackra gamla husen blev kvar när 700 andra hus revs under regleringen. Det var meningen att ett parkeringshus i betong skulle ersätta de här husen, men efter omfattande protester ändrades planerna. Varför protesterades det inte i andra kvarter i Klara?
Husen i det gamla Klara hade fått förfalla sedan början av 1900-talet och det var väl anledningen till att de boende i de mycket eftersatta husen inte protesterade när de erbjöds moderna lägenheter i förorterna.
Gamla Brogatan är idag en gågata med flera restauranger och caféer och jag köpte kaffe med kanelbulle på Vetekattens bakficka. Jag satt där på gatans uteservering och njöt av lugnet den här sköna julidagen, då temperaturen sjunkit tio grader sedan igår. Utefter hela gatan finns pelargonpelare med röda kaskadpelargoner och över mig svävade rosa svanar. Jag tänker ännu en gång, att en mycket större del av City skulle ha kunnat sett ut just så här idag. Varför sparades inte fler gamla vackra hus från 1700-1800-talet? Det skulle ändå ha blivit mycket plats kvar för mängder av ful arkitektur som tydligen var så nödvändig i City.
Centralbadets trädgård
Båttur till Årstaviken
Att tuffa runt med en gammal vacker träsnipa på Stockholms vatten tillhör sommarens höjdpunkter. Idag följde jag med kompis Per i hans Tea och att från vattnet se mina vandringsstråk runt stans öar är fantastiskt. Pålsundet är hemmahamn och vi träffades där den här soliga eftermiddagen då temperaturen låg runt 26 grader och gled sedan sakta fram i den mycket vackra kanalen. På min favoritbrygga där jag ibland under tidiga morgnar tar min frukost, satt en man ikväll och spelade gitarr.
Det var mycket folk längs stränderna nu när värmeböljan fortfarande ligger kvar och borta vid Tantobadet var det tätt bland solbadare. Sådana ställen är inget för oss utan vi gled vidare in i Årstaviken och ankrade på en vacker plats där lagom vindar svalkade. Vi hade inte setts på ett tag så vi hade mycket att prata om, medan vi åt vår sallad.
När vi i kvällssolen återvände till Pålsundet, var stränderna fortfarande fyllda av människor som badade i den varma sommarkvällen. Tack Per och Tea för en underbar sommarkvällstur!
Svalkande vindar från norr och 20 grader halv sju på morgonen, då jag startade vandringen runt Djurgården ute på Blockhusudden. Jag var helt ensam längs hela kanalen men borta vid roddarna var det några som morgonbadade. Innan jag kom fram till Folke Bernadottes bro mötte jag fåren som lugnt och stilla betade längs vägen. Herden satt på en bänk med sina Bordercollies intill sig. Harmoni!
Jag gick upp till slottet och även till Rosendalsterrassen för att fota de vackra sommarblommorna och blev jagad av en stor lufsande och argt skällande hund på väg upp till terrassen. Jag ökade stegen och ´´gick´´ ifrån hunden, som vände hemåt igen.
Min kaffepaus tog jag uppe i skuggan vid kvarnen på Prins Eugens Waldemarsudde. Där satt jag länge och såg ut över den båttrafiken och under hela vandringen lyssnade jag på Paulo Coelhos Alkemisten som jag tidigare läst och som alltid får en att börja tänka lite längre än vanligt. Kanske att det mesta som händer redan bestämt i förväg, att nutidsmänniskan är dålig på tyda och följa tecken i livet. Hur är den han skriver – när man anar något, då upplever man en glimt av allt som redan är bestämt om våra liv. Ja ja…lagom flummigt den här tidiga söndagsmorgonen på min favoritö i Stockholm.
Eftersom jag sovit dåligt på natten så var jag ganska trött när jag kom tillbaka till bilen, men benen var pigga och kunde nästan ha travat på ett varv till. Sträckan runt Djurgården är en mil.
Tidigt i morgon bitti åker jag till Blockhusudden igen, men då för att hämta Lexus
Vecka 27, 2021 - Högsommar i huvudstaden
Vaknade av att regnet vräkte ner och jag tittade på Lexus som låg nere vid mina fötter. Han låg på rygg med alla benen i luften och att gå ut i det här vädret fanns knappast i hans morgonplanering. Vi hade ju sett Spanien-Italien kvällen innan och matchen gick till förlängning och straffar, vilket gjorde att det blev sent för lillkillen som brukar vilja gå och lägga sig i sängen helst innan tio. Nu rastade jag honom vid midnatt, så det blev naturligt att bli kvar länge i sängen den här morgonen.
Förresten, det kändes oerhört fel att Italien gick vidare till EM-final! Spanien var det klart bästa laget och att matchen skulle avgöras på straffar var tråkigt.
Jag fotograferade ängen med hässleklockor utanför min bostad. Älskar platsen där det lilla koloniområdet ligger omgärdat av gamla förvildade trädgårdar. Knotiga äppelträd bildar ett lagom solgenomsläppligt tak över lotterna och marken runt om är vild och vacker. Vårfloran här är magisk och det är nästan så att jag redan längtar till våren igen.
I Ulf Lundells Vardagar, som är hans väldigt personliga dagböcker, läser jag ofta att sommaren inte är hans bästa tid. Om jag ska vara riktigt ärlig så håller jag med honom. Det är en enda lång väntan på att sommaren ska komma, men när den väl är här är det en oerhört kravfylld tid då alla ska vara lyckliga och umgås framför grillen, helst varje kväll. Man ska resa till landet, helst till skärgården och jag ångrar vekligen att jag en gång sålde mitt sommarhus på Rådmansö. Idag är den enklaste lilla sommarstuga löjligt dyr i Stockholms län.
De höga temperturena på 30 grader är jobbiga för både mig och Lexus. Så att våren och hösten är min bästa tid. Men visst står jag ut med att äta frukost på balkongen på morgnarna och gå i shorts och t-shirt varje dag!
På dagen vandrade vi runt Reimersholme i duggregn, det var fortfarande varmt men ändå lättare att andas efter morgonens regn. I början av veckan steg temperaturen aningen för mycket för Lexus och mig och vi vistades mycket framför fläkten.
Den här holmen är egentligen ingen favoritplats för mig, men det är en fin utsikt under vandringen, speciellt när man har Långholmen på andra sidan kanalen. Vi trivdes gott och jag ville dra ut på dagen eftersom jag skulle lämna honom på eftermiddagen.
Det är inte så ofta jag besöker Stockholms innerstad nu för tiden och då menar jag Norrmalm och City. Jag dras i stället oftast till Djurgården, Långholmen, Kungsholmens stränder och delar av Södermalm när jag vill fotografera gröna och blommande rum i huvudstaden. Men idag travade jag runt en stund i de mer centrala delarna av stan.
Nu började jag trots allt min stadsvandring på Södermalm den här gången också, men det blev en kort promenad förbi den fantastiska Öbergska gården vid Torkel Knutssongatan, som jag aldrig kan se mig mätt på. Den stora asken vid grinden böjer sina grova grenar som ett valv in till den grönskande gården med det gamla vackra huset, som är en rest av tidiga 1800-talets största klädesfabrik i Stockholm.
Jag fortsatt ner till Mariatorget för att se planteringarna med sommarblommor. De gick de i ganska tråkiga rosa nyanser tycker jag, så som det ser ut över hela stan i år. Nästa år hoppas jag på blått-lila-grått-vitt, eller i varje fall någon komposition där färgerna skulle kunna bilda harmoni. Det är länge sedan nu tycker jag. Jag vet mycket väl att harmoniska kompositioner kan bli tråkiga i längden, att något bör sticka ut och fånga ens intresse, men nu börjar det snart kännas som om det skulle vara vågat och udda med harmoni.
Ett kort besök på Mosebacke torg innan jag klättrade ner till Gamla Stan. Sommarblomsurnorna kändes lika ointressanta där som planteringarna på Mariatorget, det enda som fick mig att reagera på torget, var när en kvinna kom ut på sin balkong med frukosten, på översta våningen i huset som ligger intill Södra Teatern. Det såg trevligt ut och jag kan tänka mig att hon hade en fantastisk utsikt från sin frukostplats, över torget och säkert ut mot Stockholms vatten.
Nu för tiden tar man sig mellan de historiska delarna, Södermalm och Gamla Stan, över en motorvägsbro av guld och jag kommer aldrig att förstå denna svulstiga och groteska lösning. Men det är ju fortfarande så att staden planeras för biltrafik, på samma sätt som under Norrmalmsregleringen på 50-, 60- och 70-talet, då hela city förvandlades till en kall och själlös plats i vår annars så vackra stad.
Många från övriga delar av landet, blir förvånade när jag lägger ut mina bilder från Stockholms parker och trädgårdar och de har svårt att tro att bilderna är tagen i den stora stökiga staden. Oftast beror det på att de endast besöker city vid sina Stockholmsbesök och kanske även Vasamuseet och Grönan. Så ni utifrån landet som ska besöka Stockholm – titta i min blogg, där finns massor av tips på vackra platser.
Det var lugnt och stilla i Gamla Stan när jag sakta vandrade i medeltidsgränderna den här förmiddagen och vid Järntorget stod som vanligt Evert Taube framför Tessins Södra Bancohus. Det brukar alltid vara någon som fotograferas bredvid Taube-statyn som restes 1985, men idag var det tomt, så jag tänkte att det var min tur att få hänga lite med Evert. Jag fortsatte sedan förbi restaurang Den gyllne freden på Österlånggatan bara några hundra meter från statyn på Evert. Det var hans stamställe och där ´´drack´´ även andra stora vissångare som Olle Adolphson, Fred Åkerström och Cornelis.
Visst hade det varit mysigt att sitta en stund på uteserveringen vid Café Under Kastanjen på Brända tomten, men jag kan ju inte fika ute varje dag bara för att jag är färdigvaccinerad! Att fika i Stockholm är inte direkt billigt, så idag hade jag tagit med mig kaffe och mackor hemifrån och jag tog fikapaus i Strömparterrens vackra trädgård. Där satt jag länge på en trappa den här lite mulna dagen, då ljuset ändå letade sig ner genom de ganska tunna molnen. Ett mispelträd hade planterats och det måste vara det enda i Stockholm, utanför Bergianska trädgården. Det här lilla trädet kommer jag att följa med intresse.
En man stod och fiskade och hade det stora konstverket föreställande en strömming av plast framför sig. Det är konstnären Thomas Nordström som vill väcka frågan om klimatet och den hotade strömmingen i Östersjön.
Det blev ett besök i Kungsträdgården och i Berzelii park också innan jag vandrade tillbaka från Riddarholmen och över Centralbron till Södermalm och Södermälarstrand där jag parkerat bilen.
Nu laddar jag för finalen i Copa America i natt klockan 2, då Brasilien möter Argentina. Nu hoppas jag att Messis Argentina kan vinna den prestigefyllda kampen.
2010 planterades 4000 nya rosor i Tessinparken, i juni samma år invigdes de nya planteringarna av Sveriges främsta rosenexpert Lars-Åke Gustavsson.
De rosor som fanns här tidigare togs bort och innan de nya rosorna planterades schaktade man bort den gamla jorden, dränerade och tillsatte ny jord. Planteringarna har nu också breddats och på så vis har man kunnat komponera med rosorna på ett helt annat sätt än tidigare. Planteringsavståndet är 40 cm för de flesta rosorna och de sitter i sex rader i planteringarna.
Min dotter bor i närheten av den här vackra parken, så jag vistas här då och då, ibland vid caféet och ibland i skuggan av någon av de 150 hästkastanjerna som inhägnar parken. Planteringarna var rensade och fina idag!
Vecka 26, 2021 - Stockholms gröna fikarum
Pelouse är franska och betyder gräsmatta eller gräsplan. Stora Pelousen i Hagaparken är en del av den stora engelska parken som anlades här på 1780-talet. Gustav III lät arkitekten Fredrik Magnus Piper få uppdraget att rita parken. Pelousen här har en yta av 60 000 kvadratmeter.
Strax efter fem på morgonen startade jag min vandring med hyfsat raska steg runt Kungsholmen. Vid Kristinebergs badklippor där jag började, såg jag inte en människa men spår av lördagskvällen och nattens fester syntes tydligt och måsarna kalasade vid överfulla papperskorgar.
Nere på Hornsbergs strand satt några par tätt omslingrade och tyckte nog att morgonsolen störde. Jag minns känslan från när jag var ung och själv satt sådär och tyckte att den nya dagen jagade bort nattens magi.
Borta vid Karlbergs slott festade fortfarande ett gäng unga män och gav ifrån sig de sedvanliga grabbvrålen som hördes över hela Karlbergssjön. Men trots det var det en ljuvlig sommarmorgon. Att vandra så här tidigt får mig att må mycket bra. Temperaturen är lagom, det är nästan tomt på folk och stadens ljud har ännu inte blivit så störande, förutom grabbvrålen vid Karlbergs slott då.
Jag hade tänkt lyssna på några sommarprat under vandringen, men jag hittade tyvärr inte hörlurarna hemma. Istället fick jag gå och tänka över mitt eget liv i stället, vilket ju egentligen är mycket mer intressant än sommarprat från alla möjliga och omöjliga kändisar och halvkändisar. Det brukar vara ganska deprimerande lyssning, men jag gillade Niklas Strömstedts program.
Under den en mil långa vandringen tog jag vattenpauser då och då på favoritbryggor, för att klara av värmen som på slutet vid Fredhällsklipporna började märkas allt mer.
I morgon hämtar jag Lexus igen och då blir vandringarna många, men inte så här långa.
Vecka 25, 2021 - Det är vi två som ´´gör´´ Stockholms gröna rum
Den tropiska hettan stannar ett tag till. Fläkten går dygnet runt och fönstren är öppna. 30 grader är ingen bekväm temperatur för en nordbo.
När jag hade hämtat Lexus gick vi en liten sväng vid Rosendal, tittade på sommarblomsplanteringarna vid slottet, men det dröjer innan man ser resultatet av växtkompositionerna. Augusti brukar vara den allra bästa tiden för sommarblommor som planterats i rabatter.
Nu blommade pionerna vid Rosendals trädgård och jag tog några bilder innan vi åkte hem mot Bromma. Eftersom promenaderna idag blev kortare i hettan, ville Lexus gå flera gånger i stället. Inte mig emot, vi gillar ju båda två att vandra.
Tyvärr blev han stucken av en geting på kvällen. Vi skulle gå kvällsrundan innan Danmark-matchen och getingen stack på hans ena framben så att han inte kunde gå. Jag fick bära honom hem och eftersom det ju är Cecilias hund, så vågade jag inte ta risken att ha honom över natten, om det skulle uppstå någon allergisk reaktion, så han fick återvända hem till Djurgården igen.
Värmeböljan ligger kvar.
Lexus mådde bra igen på morgonen och svullnaden hade gått ner, men han stannade hemma hos ´´mamma´´ på Djurgården idag.
Vallmo-ängen i den annars ganska tråkiga Kronbergsparken, var verkligen överraskande och fantastiskt vacker. En underbar kontrast mot de typiska Stockholmshusen på Parkgatan. I ett stort avspärrat område växte de tätt och en sådan här underbar vallmo-äng skulle ju passa fint i andra parker också. Trenden går ju mot att minska på gräsmattsytor till förmån för ängsmark. En mycket bra trend för skönhetens skull, men mest för att gynna den biologiska mångfalden.
Senare såg jag att vallmo växte även i början av Lidingövägen, vid Musikhögskolan.
Jag blev alltså ofrivilligt fri idag när inte min bästa kompis inte var här, så jag åkte ut till Sturehovs slott för att fika på trädgårdscaféet. Två meters avstånd i kön till kassan och jag fick tillrättavisa kvinnan bakom som flåsade mig i nacken. Trots att jag är färdigvaccinerad är jag fortfarande försiktig. Två meters regeln får gärna vara kvar efter pandemin…
Precis när jag kom ut i trädgården med kaffe och räkmacka, började det regna.
Eftersom jag förmodade att skuren snabbt skulle gå över, placerade jag mig under ett stort parasoll i trädgården. Att sitta inomhus i ett trädgårdscafe var inget alternativ. Men regnet ökade och det verkligen vräkte ner under hela min fikastund, vilket faktiskt var riktigt mysigt. Det var lite som att tälta i svensk sommar och jag väljer mycket hellre regn än stekande sol.
Precis när jag skulle trotsa regnet och ta några bilder i parken, kom solen fram och med den hettan på nära 30 grader igen.
Idag fyllde bloggen 16 år och Sverige vann över Polen i Fotbolls-EM och ställs nu mot Ukraina i åttondelsfinal nästa vecka!
Rosorna mot väggen på Stora Sjötullen var lika fantastiska som de brukar vara varje år, när Lexus och jag gick svängen runt Blockhusudden den här tidiga och skönt mulna junimorgon. Nu för tiden tycker jag bäst om när det är lite mulet, 17-20 grader och helst vindstilla. Då mår både jag och Lexus som bäst när vi vandrar.
Det är nu fläder- och schersmintider och buskarnas blommor lyser i den djupa högsommargrönskan. De enkla och ljuvliga vildrosorna blommar fortfarande, men efterföljs snart av de mer ädla varianterna. Till skillnad mot maj månads nästan galna period med blommande fruktträd, hägg och syren, är det lugnare nu och jag hinner njuta av blommande fläder, schersmin, trädgårdsprakttry, paradisbuskar och rosor.
Vi åkte ut till Drottningholms slottspark och promenerade som vanligt genom barockparken bort till Kina slott och sedan tillbaka genom den engelska parken. Jag tycker mycket om att vandra i den här stora vackra parken, som bjuder på både strikt barock och den mer natur-lika engelska stilen.
Men idag blev jag lite fundersam över att barockparken inte kändes så ´´piffig´´ som den väl borde göra till midsommar? Jag vet att personalen här är duktig och att sköta en sådan här stor barockpark kan inte vara helt lätt. Jag vet också att man kan befinna sig i slutet av en skötselrunda, när det är dags att börja om från början igen. Men jag är väldigt känslig när det gäller grusgångar som gränsar till strikta häckar och gräsytor. Ogräs på gångarna förstör helheten.
Visst förstår jag att ytorna här är enorma och jag minns så väl när jag kämpade med gångarna då jag var trädgårdsmästare på Engsholms slott. För att få bort ogräs från gångarna använde jag på 90-talet tyvärr Round up, senare ogräs-ättika och under min sista tid i parken flammade jag ogräset med gasolbrännare, vilket var ett tidskrävande jobb. Jag vet faktiskt inte hur ogräset på gångar bekämpas i Drottningholms slottspark.
OK, jag brukar verkligen inte klaga nu för tiden, när jag besöker våra vackra parker och trädgårdar. Det här var bara en tanke just den här dagen och jag antar att det bara är en gammal arbetsskada. De flesta kanske inte ens lägger märke till ogräset.
Vi avslutade vårt besök med fika vid slottscaféet som nu heter Karamellan, det finns även ett mysigt café borta vid Kina slott. Vi hängde på låset strax före tio och Lexus låg på trappan och väntade så tålmodigt tills de öppnade. Han vilade sedan i gräset när jag fikade och jag blev varm i hjärtat när jag mötte hans blick och tänkte på hur fin han är att ha med sig. Det är omöjligt att tänka sig en bättre kompis!
Kloklippning i Blackeberg och en korv till Lexus på Blackebergsgrillen, innan det var dags för honom att bege sig hem till Blockhusudden igen, för att fira midsommar.
Strängnäs var målet den här dagen när min dotter och jag åkte på utflykt och av någon märklig anledning hade jag aldrig tidigare besökt den sörmländska staden. Visst hade jag läst om domkyrkan och att staden vid Mälarens strand har anor från tidig medeltid, men det var i stort sett allt jag visste. Vi tog sikte på kyrkan eftersom de flesta städers äldsta delar brukar finnas kvar runt kyrkan. Det var verkligen en idyllisk miljö med gamla pittoreska trähus, där rosor klättrade på väggarna och uppe vid kvarnen stod tre stora härliga honungsrosor i full blom.
Vi tyckte om staden som hade ett skönt lugn. Lunchstället hade vi valt från Google och vi landade ute på Hornudden, där trädgården med ekologisk odling är belägen och där restaurangen ligger vackert vid stranden. Vi åt en underbar paj och njöt av utsikten mot Mälaren, där molnen var extra vackra på himlen idag. Det blev en mycket trevlig liten dagsutflykt…innan EM-matcherna började igen!
En dag i en amatörträdgårdsfotografs liv
Gatorna var tomma när jag åkte upp till Södra Årstalunden för att ta lite bilder på schersminer och en fantastisk honungsros, den här tidiga söndagsmorgonen. SMHI hade lovat en del moln på morgonen, men de där molnen seglade sakta bort när jag närmade mig koloniområdet vid Årstaviken. Som vanligt har jag stora problem att ta bilder i gassande sol och de foton jag tog på två vackra platser, fick jag ta om senare på dagen.
SMHI:s prognos visade plötsligt åska på eftermiddagen, men det var fortfarande sol från klarblå himmel när jag återvände till Södra Årstalunden, även om åskmoln hopade sig runt om och det mullrade hotfullt söderut. Min plan var att helt enkelt vänta in åskmolnen som skulle skymma den starka solen, så att jag kunde ta de där bilderna som jag hade bestämt.
När jag gick där bland alla vackra koloniträdgårdar och kisade upp mot den starka solen, för att se hur molnen sakta närmade sig, tänkte jag att det är nog tur att jag är singel. Besöker jag inte vackra trädgårdar och jagar rätt fotoljus, vilken tid på dagen som helst, så redigerar bilder och skriver till bloggen. När allt sådant är klart ser jag alla EM-fotbollsmatcher och i höst fortsätter jag att följa spanska och italienska ligan! Böcker läser jag också, men min absolut viktigaste uppgift har jag dock måndag-onsdag när min underbara kompis Lexus är här! Hur skulle jag ha tid med ett förhållande?
Nåväl, till slut skymde de mörka molnen solen och jag kunde ta mina bilder. Åskan mullrade vidare på andra sidan Årstaviken och jag skyndade mig till bilen. Väl hemma såg jag att bilderna blev ok, inte mer än så. Det kanske är det som är charmen med att fotografera, att när man minst anar det så får man till den där super-bilden, vilket händer några gånger om året.
Ha en fin vecka ni som orkat läsa hit, så ses vi på bloggen nästa söndag!
Veckodagbok juli-september 2021
Bloggen fyller 16 år!
Inför midsommar 2005
Den senaste tiden har rosor och en hel del av perennerna i parken blivit uppätna av rådjur och harar. Känner ingen som helst ilska mot djuren, undrar i stället varför trädgårdsmänniskor tror att de kan smycka mark som gränsar till vildmark, med växter som inte alls hör hemma i svensk natur och tro att de ska få vara ifred. Vägrar dock att ge upp, utan försöker med alla möjliga och omöjliga knep att hindra attackerna från skogen. Ska senare berätta vad jag försökt med.
I morgon ska jag stänga in de största rosplanteringarna med stora nät. Även den stora perennplanteringen stänger jag in med stängsel.
Just nu blommar de olika nävorna så underbart vackert. Spansknäva, Kungsnäva, Patricia-näva, Kashmirnäva, Jungfrunäva mm. Den vackraste av alla buskar som odlas i Sverige, pärlbusken med sortnamnen ´´The Bride´´ har just blommat färdigt för denna säsong och även buskpionen som blommar ca. fem dagar med sina jätteblommor, har gjort sitt för i år. Nu är det perennernas tid och sommarblommorna som jag drivit upp från frö. Det kommer senare en lista på sommarblommor som jag använder.
Nu firar jag midsommar och beger mig söderut (då jag åkte till Ellinor i Kalmar)
Vecka 24, 2021 - Doft av schersmin
Vecka 23, 2021 - I gullregnens månad
Uti Ulvsundastan
klockan nitton på dan
allt uti Margretelund,
vem stod framför en grind
under lönnar och lind
en svalkande, ljuvlig aftonstund.
Vem kom gående på en gång
allt uppå frasande grus
i en trädgård med fågelsång
och ett vitmålat, gammalt hus.
Vecka 22, 2021 - Frukost på bryggor
Trots mitt ganska dåliga luktsinne, kände jag hur syrendoften fyllde luften under vår morgonvandring hemma i Traneberg.
För att fortsätta njuta av dessa underbart blommande buskar, begav vi oss till Ulriksdals slottspark, där slottet omsluts av högvuxna och praktfulla syrener. Efter en vandring i den stora vackra parken hade Lexus och jag tänkt fika på slottscaféet, men det var alldeles för mycket folk där.
Jag pratade med trädgårdsmästare Katarina Nordlander som berättade att det förra året inte blev samma sommarblomprakt inne i Hårlemans boskéer som vanligt, på grund av pandemin. I stället för färdiga plantor, direktsåddes ängsblommor i buxbomsplanteringarna och så verkar det bli även i år.
Att få slå sig ner vid ett cafébord på Ektorpet vid Waldemarsudde med sin bästa kompis intill, är som att vinna hösta vinsten på lotto just nu. Tidigare har det varit en självklarhet att fika på café när jag kände för det, men under pandemin har jag hållit mig borta från caféer och restauranger. Nu när jag fått mina två vaccinsprutor kommer jag dock att lätta på mina strikta restriktioner. Cafébesök och att handla i butiker kommer jag nu att våga mig på igen. Däremot vet jag inte när vågar åka tunnelbana eller buss, om jag någonsin kommer att göra det igen…
Restriktionerna har nu lättats något i Sverige, smittan minskar för varje dag och jag orkar inte längre höra talas om mutationer och nya varianter av viruset som dyker upp här och där i världen. Nu tar jag bara åt mig positiva nyheter vad gäller Corona.
Jag kunde ha suttit länge med mitt kaffe där på ett av mina favoritsommarcaféer, men min kompis har inte riktigt samma inställning till caféer som jag. När han hade fått sitt godis och lite vatten, sett sig omkring om det fanns några andra hundar på plats, tyckte han att det var dags att gå vidare. För att inte vara orättvis mot Lexus, så brukar han faktiskt lägga sig ner och vänta tålmodigt, men idag fanns inte det tålamodet.
Vi gick upp en stund till Frisens park som är en ganska anonym del av Djurgården, men fantastiskt vacker och i år när grönskan är så frodig och intensiv, var det extra skönt att vandra igenom parken som anlades i mitten av 1700-talet.
Frukost på balkongen i strålande sol, bland blommande pelargoner och tomatkart.
Salladslunch med dottern i en park.
Fotograferat Kenneth Nilssons fantastiska blåregn i Södra Årstalunden.
Fotograferat näsduksträdet som blommar i Eriksdalslunden.
Fikat på Verkstadsgatan.
Såg junimagnolian blomma på Folkskolegatan.
Vaknade tidigt och begav mig till ´´min´´ brygga vid Pålsundet, morgonen var nästan overkligt vacker med stilla vatten och klarblå himmel. Efter frukosten på bryggan vandrade jag sakta runt Långholmen, som brukar kallas ´´den gröna ön´´ och idag gjorde den verkligen skäl för namnet. Det är en mycket grön och frodig ö och att träden trivs extra bra beror på att man på den tidigare så bergiga ön, lade upp muddringsmassor när Barnhusviken och Klara sjö muddrades på 1870-talet, då järnvägen till Centralstation skulle byggas.
Sjöbottnen från muddringen blev den bästa tänkbara markförbättring, grogrund och gödsling åt träd och buskar. Det var fängelsets fångar som utförde det tunga och skitiga arbetet att frakta muddermassorna från båtarna och upp på ön. I Strindbergs bok ´´När trädsvalan kom till Getapeln´´ beskriver han fångarnas slit med muddermassorna ´´att detta var helvetet´´.
800 träd planterades i muddermassorna på norra sidan av Långholmen mellan Västerbron och östra spetsen av ön. Det var bland annat lönn, alm, ask, rönn och hägg. Träden kom från Bergianska trädgårdens plantskola, som på den tiden låg i Vasastan. Annars är det nog knäckepil som man först lägger märke till när man närmar sig Långholmen från söder. Pilarna växer längs kanalen på öns södra sida och böjer sig vackert och vilt ut över kanalen.
På 1880-talet muddrades även Pålsundet och Långholmskanalen och även då användes muddermassorna för att lägga på öns bergiga delar. Efter den muddringen planterades hela 2400 träd på Långholmen
Nästa kaffestopp blev på västra sidan av ön där näktergalen sjöng så starkt och där jag pratade en stund med en hund…
Det är hagtornets, oxelns och rönnblomningens tid och även gullregnet och blåregnet börjar blomma. Än finns det mycket blommande träd att njuta av. Vid Kerstins rosäng börjar aklejorna och flocknävorna blomma och jag älskar verkligen den här vilda ´´lundängen´´. Även några tidiga rosor blommade vid staketet mot parkvägen och den ståtliga blommande hästkastanjen ser ut att vakta Kerstins lilla paradis.
Jag fick ett meddelande från grannen Ove att fika serverades ´´Unter den Linden´´ klockan 13. Med gott kaffe i Bajenmuggar och bröd, satt vi där under den stora linden på gården och mådde gott en stund. Tack kompis, nästa gång är det min tur att bjuda!
Det blev nästan en repris från igår morse. Vaknade halv sex, gjorde frukost som jag tog med till en brygga, den här gången den gröna vackra vid Karlbergssjön. Så stilla, några få lätta moln speglade sig i vattenytan. Visst hörde jag bruset något från de stora trafiklederna en bit ifrån och visst hade jag hellre suttit vid havet långt från alla störande ljud, men jag hade ändå en fin morgonstund där på bryggan.
Bokat boende några dagar vid en fyr på Öland i augusti. Då ska jag ta frukosten vid havet.
Nationaldagens morgon ´´firade´´ jag på Kärsön. Kaffe uppe på det höga berget där tjärblomster klättrade i branten ner mot Mälaren. Bakom mig inne i den täta skogen sjöng taltrast och rosenfink tillsammans med mängder av andra skönsångare. Ännu en fantastisk morgon och jag hyllade vårt vackra land med en vandring runt den här vackra ön.
